Dåtid.

”SARAH, för i helvete. Vad var det där bra för?” Jag skulle precis lämna min bricka i matsalen när hon satt fram sitt ben så att både jag och brickan försvann mot golvet. Jag låg där och tittade upp på henne där hon stod med armarna i kors och såg förvånad ut. ”Jag har inte gjort något.” Precis när jag tänkte ta upp mitt glas och kasta det på henne hörde jag en harkling bakom mig. ”Du tänkte väl ändå inte kasta glaset, miss Stone?” Det var vår historielärare Mr. Degroot. ”Jag behöver inte ens ha ett svar på det där, lika bra du besöker rektor på en gång.” Det var inte första gången det hände, och garanterat inte sista. Sarah har gått långt över gränsen nu genom att ta till fysiska medel, i vårt lilla bråk som aldrig kommer att ta slut.

”Jaha, miss Stone. Det är inte första gången den här veckan. Vad ska jag behöva göra för att du ska sluta vara elak mot Sarah? Ni har två år tillsammans, du är bara 15 år och det är redan såhär.” Jag fnös inom mig, det var alltid hon som började, och jag som försökte avsluta det. Hon har garanterat mutat alla våra lärare, och rektorn. Som svar ryckte jag på axlarna, enda sättet att få detta att sluta på är att få henne förflyttad, men det skulle väl aldrig ske. ”Jag ska skärpa mig.” Det var lika bra att vara trevlig mot honom, annars kunde man aldrig veta vad han hittade på som straff mot mig. ”Jag tror inte det hjälper, du är avstängd från skolan tills på måndag.” Idag var det tisdag, så jag hade en lång helg framför mig.

När jag rusade ut från hans kontor stötte jag ihop med en grabb jag aldrig sett förut. Det var jag hundra på, med tanke på att man hade kommit ihåg en sådan skönhet. ”Se dig för, för i helvete.” Alla mina böcker låg över hela golvet, så det var bara krypa omkring och leta reda på alla. ”Är du ny här?” Jag var ju tvungen att få det bekräftat. Även om jag var elak innan. ”Ja, syns det så tydligt?” Han pratade med en lugn ton, och jag plockade upp sista boken. ”Nej, men du ser inte ut som personen som gör något illa nog för att besöka rektorn.” Han skrattade, och det var något med honom som jag gillade. ”Nike.” Sa han och sträckte fram sin hand. ”Rebecka, men du kan kalla mig Becki, om vi ses igen.” Jag slängde ett öga över axeln innan jag gick ut och mot mitt skåp.

”Hemma.” Ropade jag och dörren smällde igen bakom mig. Ingen svarade så jag antog att mamma och pappa var på jobbet, som vanligt. Dem jobbar båda två som överläkare, och är i stort sett aldrig hemma. Michael var nog troligtvis i skolan, eftersom att jag var hemma för tidigt, om jag inte hade blivit avstängd. Det var inte första gången det hände, så mamma och pappa kommer gå i taket när dem får höra det. Min bror är ett år äldre än mig, och spelar basket, när han inte gör det så beskyddar han mig, från allt annat än Sarah. Vilket är lite jobbigt, han kan väl plocka ned henne på jorden istället för att spika fast mig.

Jag låg i min säng när klockan började närma sig tiden då alla mina klasskamrater slutade skolan. Jag kunde på något sätt inte sluta tänka på Nike. Han hade något speciellt som jag fastnade för, och det var en snabb titt jag fick på honom. Jag hoppas verkligen att vi skulle få några lektioner tillsammans, så att jag får chansen att lära känna honom. Mobilen ringde från andra sidan rummet och Kendalls namn lyste upp displayen. ”Vart tog du vägen?” Hon skrek nästan åt mig. ”Jag är avstängd, IGEN.” Hon suckade och skrattade åt mig. Hon är min bästa vän, och kommer alltid att vara det, hon och Steffi. Vi har alltid hängt ihop.

Nutid – Två år senare.

”Varför kan du inte bara ignorera Sarah? Hon vinner ju varje gång du ger dig på henne.” Pappa satt vid frukostbordet och skulle säkert vidare till jobbet. ”För att hon måste sättas på plats. Hon är uppkäftig, och sådana människor gillar jag inte.” Han tittade upp från tidningen och spände ögonen i mig. ”Ja, du har i alla fall utegångsförbud, tills du ska åka.” Jag suckade bara och klampade upp på övervåningen, varje steg jag tog i trappen slog jag ned foten hårdare. När jag kom upp på mitt rum som förövrigt är väldigt stort och luftigt, så kastade jag mig i sängen och suckade högt och tydligt. Michael knackade på dörren och kom in, han satte sig ned bredvid mig i sängen. ”När åker du?” Jag satte mig upp bredvid honom. ”Om en vecka, och försök inte ens hindra mig. Det kommer inte funka.”

Han satt fortfarande kvar på min säng under tiden som jag drog fram min stora resväska. ”Ska du ha med dig allt du äger eller?” Han pekade på väskan och skrattade. ”Ja, jag ska vara borta en månad, då måste jag ha med mig kläder för det också.” Alla kläder som jag hittade från min garderob kastade jag ut på golvet. ”Den här bikinin täcker ju ingenting, ska du verkligen ha med den?” Han satt med den i sin hand och vände på den åt alla håll för att kunna förstå hur den skulle sitta. ”Ja, klart jag ska. Kanske finns nå grabbar som vill se något mumsigt.” Han fnös åt mig och gick ut. ”Du har pojkvän, glöm inte det.” Skrek han innan dörren slogs igen.

Jag älskar min bror, men han lägger näsan i blöt allt för många gånger under en dag, och det gör mig sjukt irriterad. Ibland kan den irritationen gå ut över Nike, och det är inte meningen, han vet om det och förstår det. ”Älskling.” Även om jag har utegångsförbud så får alltid min pojkvän komma hem till mig, annars vet dem att det blir liv i luckan. ”På mitt rum.” Ropade jag tillbaka, utan att inse att han stod bakom mig. ”Hej babe.” Han kysste mig och placerade sina händer på mina höfter. ”Hej snygging.” Han satte sig ned på min säng och kollade när jag packade ned det sista i väskan, även om det är en vecka kvar så är det skönt att ha det gjort. För då kan jag spendera resten av dagarna med Nike efter att han har slutat skolan.