Tillslut när mamma hade fått henne lugn kunde hon prata så att man hörde och förstod vad det var hon sa.”Adriana slutade andas när vi var hemma, så jag befinner mig på sjukhuset.” Mitt hjärta stannade, och jag fick inte fram ett enda ord. Hade jag inte haft min mamma där hade jag antagligen gått hem till Kanada på direkten.”Hur mår hon nu då? Är allt bra?” Clar tog ett djupt andetag. ”Dr. Cooper tog emot oss när vi kom in, och sedan dess har jag inte sett varken honom eller henne.” Jag satt helt tyst i soffan och lyssnade på Clar och mammas samtal. Vad gör jag om Adriana dör? Då finns det inga band kvar mellan mig och Clar, och jag blir av med en dotter också.

Tillslut hade Dr. Cooper kommit och sagt att läget var stabilt, men att dem ville behålla henne under natten. Han sa inget om vad det var som var fel, och det kanske inte var så irrelevant. ”Vill du att jag kommer hem?” Jag hade tagit över telefonen, och stängt av högtalaren, så att mamma inte skulle kunna höra resten av samtalet.”Nej, du har ett jobb att sköta. Det var inte meningen att ringa och vara helt hysterisk. Förlåt.” Jag log för mig själv för att hon var så omtänksam. ”Jag är glad att du ringer, kom ihåg vad jag lovade dig. Även om jag inte finns där, så är jag bara ett samtal bort.” Jag hörde på henne att hon andades ut, jag vet inte om det var det hon ville höra, men något fick henne att slappna av i alla fall.

Det blev inte många timmars sömn under den natten, men det var det minsta bekymret, jag gillade inte tanken av att Clar skulle behöva gå igenom detta själv. ”Är du redo för en dag… Men vad har hänt?” Scooter kom in på mitt rum, och verkade glad, tills han såg mig. Jag hade troligtvis påsar under ögonen och dem var säkert lika röda som jultomten. ”Clar ringde igår och sa att Adriana slutade andas. Blev inte så mycket sömn inatt.” Han satte sig ned bredvid mig där jag satt och åt frukost. ”Hur är det nu då?” Han tog sig själv en macka. ”Jag vet inte, hon skulle höra av sig när den fick åka hem. Men vi åker till studion, och gör ett grymt arbete.” Han tittade stolt på mig, för jag tror att det var det han ville höra. ”Så ska det låta.”

”Ta om den sista meningen en gång till, och med mer inlevelse.” Jag höll på att spela in den mest känslomässiga låten enligt mig på min nya julskiva, All I Want Is You, och den var så väl skriven till Clar, hon vet inte om det. Så det ska bli intressant att se hur hon reagerar. ”I´ve changed my ways, Keep running back and forth again, i´m here to stay.” Musiken slutade spelas i mina lurar och alla som stod utanför tittade på mig genom fönstret som fanns. ”Grymt jobbat, kom ut hit och lyssna.” Jag satte mig på den lediga stolen vid mixbordet och väntade spänt på att få höra resultatet. Jag ville att denna låt skulle bli riktigt bra, så jag var extra petig. När låten började tona ut på slutet var jag riktigt stolt, den var grym.

”Är du hungrig?” Klockan på väggen visade klart och tydligt att det var för många timmar sedan som jag åt. ”Ja, nu när du säger det, så är jag faktiskt riktigt hungrig.” Precis mitt i mat tänkande ringde min mobil, och det var Clar. ”Hur mår hon?” Jag kunde inte svara på något annat sätt, för det var egentligen det enda jag ville veta. Hon skrattade till, och då förstod jag att allt var bra. ”Hon mår bra, vi har fått åka hem nu.” Hon lät som en annan människa mot vad hon gjorde igår. ”Och hur mår du?” ”Jag mår hur bra som helst, och vad jag hör av alla i bakgrunden så stör jag dig.” Jag kollade runt mig, och dem pratade inte ens med mig. ”Nej, det gör du inte. Du stör aldrig, kom ihåg det.” Hennes skratt klingade i mina öron, och det var underbart att höra det. ”Vad du är envis. Jag saknar dig.” Jag hörde hur Adriana gjorde lite ljud för sig i bakgrunden, och jag kunde inte annat än le.”Jag saknar dig också, sjukt mycket. Pussa Adriana från mig.”

När vi var klara i studion för dagen så hade jag spelat in två låtar, och på god väg till en grymt bra skiva, som jag vet alla mina fans kommer älska. Även om jag kanske är 18 år och alltid har gnällt om att få ett eget hotellrum, så valde jag att spendera natten hos mamma. Jag behövde henne grymt mycket mer än vad jag själv vågade erkänna. ”Hur gick det i studion?” Hon hade inte varit med mig där, utan valde att träffa några vänner istället, och jag klandrar henne inte. ”Det gick bra, två låtar. Bland annat den till Clar blev klara.” Mamma tittade stolt på mig.”Hon kommer älska, och förstå hur mycket du är villig att kämpa för henne.”

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som när Adriana slutade andas, jag vet inte hur jag kom på det, men något sa åt mig att kolla till henne, och då upptäckte jag det. Nu är vi i alla fall tillbaka hemma, och hon mår bra. Det är allt som betyder något. Hon ligger på golvet framför TV:n tillsammans med Liam, och han leker lite med henne, med sådant gossedjur som låter, och hon försöker sträcka sig efter det. Dem är så söta tillsammans, och jag önska faktiskt helt klart att Justin kunde vara här och dela dem stunderna med mig. Då jag inte behöver göra annat än iaktta. Mamma satt bredvid mig och vi drack varm choklad med marshmallows i, precis som Justin har lärt mig.

”Du älskar honom verkligen?” Jag förstod på en gång vem det var mamma syftade på, så jag behövde inte ens tänka efter. ”Ja, det gör jag.” Det såg ut som att hon började tänka på något, och jag hade ingen aning om vad det var. ”Vad säger du om jag fixar ett privatplan åt dig, så kan du överraska honom? Ta med dig Liam och Adriana på en liten semester. Ni behöver tänka på annat, framför allt du.” Jag hade inget att säga, jag tappade alla bokstäver som fanns i ett alfabet. Koppen jag hade i handen ställde jag ned på bordet och kramade om henne. ”Menar du det?” Jag kände hur hon nickade mot min axel. ”Jag ser att du inte mår bra när han inte är med dig.”

När vi gick och la oss på kvällen hade mamma fixat allt, och vi hade packat tillsammans, och det var fruktansvärt mycket mer att packa nu när man hade en till liten bebis. Liam fick en egen resväska, som han kunde ha sina kläder och leksaker i. Redan klockan 4 skulle jag åka, så det var lika bra att gå och lägga sig tidigt. Liam skulle sova bredvid mig. ”Vem saknar du mest av dem?” Liam tänkte så det knakade i skallen på honom. ”Kenny, eller Justin. Det är bara dem två som orkar med mig.” Han skrattade till och med åt det han själv sa. ”Haha, det har du helt rätt i. Så ska det bli kul att träffa dem igen?” Han nickade, och somnade.

Flygresan gick hur bra som helst, förutom att Adriana blev ledsen när vi lyfte och landade, och det kan jag förstå med tanke på att man får lock i öronen, och hon kan inget göra åt det, men allt annat gick hur bra som helst. Liam fick ett Nintendo DS från taxfree så att han skulle ha något att göra, och han släppte inte det spelet på hela resan. Kenny var den enda som visste att vi skulle komma, och han ville egentligen hämta oss på LAX, men jag sa nej till det för då skulle Justin börja fundera varför han åkte. Han lovade i alla fall att hålla honom på hotellet, eftersom han hade en ledig dag.

När jag kom in på hotellet blev jag varmt välkommen, och det kändes skönt, det var till och med en som hjälpte mig upp med mina väskor, Liam var inte mycket till hjälp. Han kastade hejvilt med sin, då han fortfarande höll på med sitt spel. Så det var mer än underbart att någon hjälpte mig. När jag stod utanför hans dörr hörde jag hur han spelade musik inifrån, så det fanns inte en chans att han skulle höra mig. Men precis när jag skulle göra ett försök, kom Pattie ut från sitt rum, men jag visade att hon skulle vara tyst. Så hon sprang fram till mig och kramade om mig. ”Vad gör du här?” Hon kramade om Liam också, men han var inte så trevlig tillbaka, så jag plockade spelet av honom. ”Överraska grabben. Har du nyckel?” Jag hoppades verkligen att hon skulle säga ja, och ta upp den. ”Klart jag har.”