Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-three.


 

Vad ska man säga, en månad har gått sedan jag såg eller hörde något från Justin sist. Liam får inte sova inne vid mig mer för jag gråter mig till sömns på kvällarna, jag vill inte att han ska se mig så. Mamma fick reda på av Pattie att det inte längre fanns ett förhållande mellan mig och Justin, hon blev inte direkt glad. Hon ville att jag skulle berätta för henne, men jag visste inte hur jag skulle kunna göra det. Hon försöker trösta mig så mycket hon kan, men jag vet inte vad som skulle kunna läka mina sår. Det är tredje gången som Selena såg till detta, antingen ärr hon väldigt skicklig eller så är Justin för dum i huvudet. ”Mamma, hur mår du?” Liam satt bredvid mig i soffan och kollade på tv:n som var avstängd. ”Jag mår bra.” Den lögnen har jag dragit för länge, så jag tror att han kommer se igenom min fasad snart. Han kramade om mig. Han är nog den enda jag har kvar nu, och jag älskar honom över allt.

 

Alessa ska ha barn om bara några dagar vilket jag verkligen ser fram emot. Hon kommer bli en toppen mamma, precis som Ryan kommer bli en toppen pappa. Det enda jag inte gillar med detta är väl egentligen att jag och Justin kommer bli gudföräldrar. ”Ska vi åka och hälsa på Alessa?” Liam satt i sitt rum och höll på med sina leksaker, och jag satt lutad mot väggen och kollade på honom, han mår inte heller bra över allt som hänt. Han saknat Justin, jag ser det på honom, men han säger inget. Jag vet att jag har sagt att oavsett om jag och Justin bråkar eller inte så ska Liam få träffa honom, men jag kan inte låta honom göra det nu. ”Ja, har bebisen kommit?”Han lät överlycklig, och ett leende spred sig över hans läppar. ”Nej, inte än. Det kan hända när som helst.” Han var glad i alla fall.

 

När vi parkerade bilen på Ryans uppfart kom dem ut i 200. ”Vattnet har gått, så vi lär åka. Ni får följa med om ni vill.” Hela familjen var på väg ut. ”Nej, då blir vi bara i vägen.” Jag skulle precis säga hejdå när Alessa stannade upp. ”Jag vill ha dig där. Så du har inget val.” Jag och Liam satte oss i vår bil och åkte efter Ryan. När vi kom fram till BB vankade Alessa fram och tillbaka i rummet, egentligen skulle hon ligga still men hon kunde inte för hon hade så ont. När det kom in en barnmorska i rummet tog jag med mig Liam och gick till caféet. ”Vad vill du ha?”Han kollade vad dem hade att erbjuda. ”Den där.” Sa han och pekade på den största bakelsen, vad annars. ”Och sedan vill jag ha en Cola.” Det är inte ofta han får dricka det, men han kan väl få känna hur det känns att fira något riktigt trevligt. Jag tog en kladdkaka och en festis. Vi satt kvar där i säkert en timme. Liam kunde inte sitta still, så det tog ett tag för honom att få i sig sin bakelse.

 

Vi gick tillbaka till väntrummet som var precis utanför salen som Alessa befann sig i, och Ryans pappa satt där. ”Hur går det för henne?” Han vek ned tidningen och kollade på mig. ”Det går nog bra, jag gick ut precis när hon började krysta, jag klarar inte av sådant. Det var för nästan 40 minuter sedan, så går allt som det ska så lär det väl vara över snart.” Jag tänkte tillbaka på när Liam föddes, det tog mig nästan 3 timmar, och då är man ganska slut i kroppen efter det. När det är min tur ska jag ha ur mig två stycken, men dem är sällan lika stora som en.”Vad tror du att det blir Liam? Du får en leksak om du har rätt.” Han log, och det syntes på honom att han funderade. ”Jag tror det blir en pojke. Får jag välja vad jag vill då, om jag har rätt?” Jag nickade, och han ställde sig upp och gjorde någon form av segerdans. Han är inte riktigt normal, tur var väl att vi var ensamma i rummet tillsammans med Ryans pappa.

 

”Ni är välkomna in, allt har gått hur bra som helst.” Barnmorskan kom ut och öppnade dörren åt oss. Liam var först in, och han stod som fastfrusen precis innanför dörren och tittade på Alessa som låg i sängen med en liten bebis i famnen. ”Vad blev det?” Han var illa kvick med att fråga det innan han rörde sig en millimeter. ”En pojke, Drew.” Liam gjorde sin segerdans igen, Martin och jag började skratta medan Ryan och Alessa bara kollade på honom. ”Han vann, han fick gissa vad det skulle bli och gissade han rätt skulle han få välja en leksak.” Dem log mot Liam, som fortfarande inte hade lugnat ned sig. Mina tårar kom rinnandes, dem var så fruktansvärt fina alla tre, speciellt tillsammans. ”Får man hålla honom?” Alessa började röra på sig i sängen och jag kom emot henne, för att ta emot honom. ”Gud vad lik Ryan han är.” Alessas mamma och pappa kom inrusandes, dem hade vart i Toronto och var på väg hem när dem hade fått höra nyheten. Jag satte mig ned i stolen i hörnet och tittade på den lilla. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Mamma, varför är han så liten?” Han ställer ibland så roliga frågor. ”Du var lika liten när du föddes. Man är det, annars får man inte plats i magen.” Liam drog försiktigt med sin hand i pannan på Drew.

 

När jag hade hållit honom ett tag tog Haley, Alessas mamma över. Det är väl det enda som är bra när man har fött en unge, man behöver sällan dem första timmarna vara orolig, alla andra tar hand om honom. Ryan kysste Alessa i pannan flera gånger och jag kunde höra honom viska att han älskade henne. ”Justiiiiin…” Jag hörde bara Liams röst, och jag fattade direkt vad det var som hände. Jag kollade upp från där jag satt och jag fick direkt ögonkontakt med Justin. Alessa tittade på mig då jag vek blicken mot hennes håll. Justin och Liam kramades ett tag, och det gjorde ont att se. Jag gick fram och kramade om Alessa. ”Ingen scen, jag lovar. Idag är det er dag.”Hon pustade ut och kramade om mig. ”Grattis till er båda.” Ryan fick också en kram.

 

”Jag ska väl ta med mig Liam och åka hem. Hör av dig direkt när ni är hemma, så jag får komma och skämma bort lilleman lite.” Vi kramades en sista gång. Justin satt med Drew i sin famn och Liam stod vid honom. ”Liam kom nu, vi ska åka hem.” Han tittade på mig och spände ögonen i mig. ”Snälla, börja inte bråka.” Han suckade men kom emot mig. När vi lämnade rummet bakom oss kunde jag pusta ut. Justin försökte inte ens prata med mig, och det var skönt. Jag tror att han förstår nu att det är allvar. Vi hann gå några meter, sen kom en sjuk smärta i min mage, och något rann till efter mina ben. Liam tittade på mig och sedan på golvet. ”Mamma, du blöder.” Sen svartnade det för ögonen på mig.

 


 

Det var så längesedan jag såg henne, så när jag kom in och fick se henne sitta med bebisen i sina händer visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Liam kom fram till mig och gav mig en kram, jag hade verkligen saknat honom.”Du vet om att vi döper honom efter dig? Han heter Drew.” Jag kramade om Ryan och han berättade den stora nyheten för mig. Även om inte Alessa hade en speciellt positiv syn på att jag och Clar var i samma rum, så ska jag ändå inte ställa till en scen, det är deras dag idag, och jag ska inte förstöra den. När jag tillslut fick hålla i honom, var det en helt ny upplevelse som kom. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Snart har du två så här små hemma hos dig.” Clar satt och pratade med Alessa, så jag passade på att prata med Liam medan jag fick. Han tittade på mig med ledsna ögon. ”Kommer du och mamma bli tillsammans igen?” Hur svarar man på en sådan fråga till en liten grabb som är 4 år? ”Jag vet inte vännen.”

 

När Liam och Clarissa lämnade rummet tittade både ryan och Alessa på mig. Jag reste mig upp och gick med Drew till Alessa. ”Hur känns det?” Ryan la sin hand på min axel. ”Jag vet inte, jag vet inte vad jag ska säga, eller göra. Jag älskar henne, och saknar henne.” Alessa tittade på mig. ”Hon är helt förstörd, hon älskar dig också.”Men vad gör det? Hon vill ju inte prata med mig. Jag kan inte tvinga henne, hon måste komma själv. Även om det är jag som har gjort fel, så borde det vara jag som kryper tillbaka, men jag vill att hon ska få den tiden hon behöver. Dörren flög upp och Liam kom in. ”Mamma blöder.” Var det enda han sa och sprang ut igen. Alla i rummet tittade på mig, så jag sprang ut i korridoren. Det första jag såg var Clar som låg på golvet och det var blod runt henne.


Finns det någon som sitter med ögonen torra? :P Jag vet inte hur många kapitel det blir idag, men det visar väl sig. (A)
Trackback