Vi låg i soffan och kollade på film, när jag plötsligt vart sugen på chips, och vi hade ingen, men jag visste att den lilla kiosken på hotellet hade det. ”Jag går ned och köper chips, är det något ni vill ha?” Kendall och Steffi kollade på varandra, men skakade sedan det i takt. Ute i korridoren var det lika lugnt och skönt som på en kyrkogård. Jag tryckte på knappen på hissen, men den kom aldrig. Jag var för lat för att ta trapporna, så jag väntade otåligt. När den tillslut kom stod ingen mindre än Justin i den. Jag log bara mot honom, innan jag vände han ryggen, och stirrade in i hissdörren. Jag kunde känna hur hans blick brände min kropp. Båda två gick av på samma våning och skulle tydligen till samma kiosk. Hela situationen kändes konstig, men det var precis som att han vore vilken som helst.

När jag kom tillbaka upp på rummet hade Steffi snott min plats i soffan, så jag satte mig i fåtöljen där hon hade suttit. Jag satt i min egna lilla fantasi så jag märkte inte ens att Kendall hade ropat på mig fören hon skrek rakt ut. ”BECKI, varför lyssnar du inte?” Jag ryckte till, och kollade på henne. ”Vad?” Hon spände ögonen i mig. ”Vad har hänt?” Jag skakade bara på huvudet och tänkte tillbaka på alla blickar Bieber hade gett mig på mindre än 10 minuter. ”Justin.” Svarade jag i en viskning, som jag hade hoppats på att hon inte hörde, men vad fel jag hade. ”Justin, som i Justin Bieber?” Hon flyttade sig närmare mig, och kollade mystiskt på mig. ”Mhm. Han stod i hissen när jag skulle ned, och så gav han mig massa konstiga blickar jag inte kunde läsa. Jag brukar vara duktig på det.”

”Imorgon drar vi till stranden, och arbetar på solbrännan lite.” Steffi stod med sin bikini i handen och kollade på den. ”Jag måste ha en ny, denna är så ful.” Själv tyckte jag att den var skitsnygg, men det är ju såklart hon som ska trivas i den. ”Vi får fixa det innan vi drar till stranden imorgon då?” Jag kollade på henne i spegeln där hon stod med bikinin framför kroppen, precis som alla tjejer gör med alla kläder. Hon nickade instämmande på huvudet. Själv älskar jag min bikini, och kommer aldrig byta ut den, badar hellre utan än med en ny.

”Jag är hungrig, ska vi gå ned och käka och sätta oss i baren sedan?” Kendall lät lidande, så det var väl kanske lika bra att gå och äta. Vi går alltid ut lugnt när vi kommer ned hit, känner av stället och alla människor runt om, så man vet vad man kan göra och inte. Därför skulle vi sätta oss i baren och inte dra till en krog. ”Ska vi äta här eller?” Av någon anledning hörde jag själv hur glad jag lät av den där frågan, men det var absolut inte meningen. ”Någon speciell anledning eller?” Steffi tittade på mig, och gav mig en undrande blick. ”Nej, vadå då?” Jag kunde inte undgå att ge henne ett löjligt leende. Både hon och Kendall skakade bara på huvuden innan vi drog på oss varsina klänningar. Min var dock lite kortare än deras, jag gillar att visa upp mina slanka långa ben, finns många tjejer som skulle vilja ha dem.

När vi kom ned till restaurangen var det fullt med folk, plus massa vakter. Vi var tvungna att kunna bevisa att vi bodde på hotellet, och det gjorde vi lätt genom att visa dem kortet till rummet. Jag förstod inte först varför, men när jag kom in och fick se Justin sitta där med alla från hans crew så förstod jag på en gång att det var på grund av honom det var så. Det enda bordet som var ledigt var ett längst ned, och vi var tvungna att gå förbi deras bord, men det gjorde inte mig något. Hela vägen kände jag hur Kendall kollade på mig, om hon skulle få någon reaktion, men jag gick med huvudet högt förbi, utan att visa att jag ens sett honom.

Vi beställde in olika rätter alla tre, bara för att vi skulle kunna smaka av varandra, så gör vi alltid. Vi kan vara väldigt barnsliga vid matbordet, men till en viss gräns. Maten kom in, och alla högg in under tystnad, en besvärlig. Jag gillar inte att vara tyst, och nu var jag det av någon anledning. ”Känner du blickarna i nacken?” Steffi satt framför mig och viskade, och Kendall på min vänstra sida, så Steffi hade full syn över resten av restaurangen. ”Nej, borde jag det eller?” Jag visste att jag inte skulle vända mig om för att se efter vad hon menade, så hon fick förklara. ”Du har någon vid namn Justin Bieber som kollar in dig.” Jag skrattade till. ”Du skojar?” Hon skakade på huvudet.

Maten var uppäten och vi valde att betala för att flytta oss till baren. Både Steffi och Kendall tog en Frozen Summer Time, och jag tog en öl. Jag gillar inte drinkar så mycket, mer cider eller öl. Vi satt där och pratade om vad vi skulle göra under vår lilla semester, men kom inte fram till något vettigt. ”Han du mötte i hissen, vad hette han?” Jag kollade på Kendall som såg drömmande ut. ”Alfredo, vadå då?” Hon drog med sitt finger på kanten av glaset och bet sig i läppen, jag kunde inte hålla mig från att börja skratta. ”Han var ju skit snygg, kolla bara på honom.” Hon vände sig om och kollade mot bordet där både han och Justin satt. När hon vände sig tillbaka mot baren sneglade jag mot deras bord och fick se att Alfredo var på väg mot oss. ”Kendall, han kommer hit.” Hon fick panik. ”Ser jag bra ut?” Både jag och Steffi kollade på henne och skrattade.

Steffi satt i mitten av oss och på min andra sida var det upptaget, så han ställde sig självklart bredvid Kendall, hon höll dock på att svimma. ”Hej tjejer. Läget?” Eftersom att Kendall verkade ha fått tunghäfta fick väl jag sköta snacket. ”Fint. Själv då?” Han log och beställde en öl. Jag kände mig tvingad till att presentera dem för varandra. ”Detta är Kendall och Steffi.” Sa jag och visade med handen vem som var vem. Dem hälsade på varandra, men Kendall fastnade i ögonen på honom, så jag började skratta. ”Varför gör hon alltid så?” Steffi lutade sig mot mig och viskade. ”Hon gillar det hon ser, hon förtrollar dem. Lär dig av henne.” Hon skakade bara på huvudet och skrattade.

Efter flera timmar av skratt och många öl i baren tillsammans med Alfredo kände jag hur alkoholen började ta fart i mitt huvud. "Vart är Bieber då?" Hade jag vart nykter hade jag aldrig vågat fråga. Alfredo kollade på mig och log. "Han gick upp till sitt rum." Helt utan att jag tänkte på det gav jag honom en ledsen min. "Du vet om att han tycker du ser bra ut va?" Jag nickade och log inombords. "Jag kände blickarna han gav mig i hissen tidigare idag." Han kollade chockat på mig. "Har ni också en hiss-historia?" "Japp, inte bara du och jag." Kendall satt och kollade in varje liten rörelse Alfredo gjorde, har aldrig sett henne så lyrisk. Tillslut vände dem uppmärksamheten mot varandra och började prata. Steffi kollade runt i baren och hennes blick fastnade på en kille längre bort, även han kollade på henne och log. "Får jag bjuda på något?" Steffi hade fått napp, så nu var jag den ensamma.

Bartendern bjöd mig på den sista groggen som jag drack, och efter den började jag känna mig konstig. Precis som att han hade lagt något i den, det är inte direkt första gången det händer mig, och garanterat inte den sista. Det enda jag minns är att jag gick mot hissen och tryckte på knappen, efter det är allt svart. Tills jag vaknade på morgonen och insåg att jag inte befann mig i mitt rum, långt ifrån närheten till mitt rum. Jag låg i en stor dubbelsäng, i ett stort rum, som absolut inte tillhörde mig och mina pengar. ”Tog du med henne hit?” Den där rösten kände jag igen, det var Alfredo. Men vart kunde jag vara där även han kunde? ”Ja, vad skulle jag göra? Hon var helt borta och jag hade ingen aning om vart hon bodde. Mamma kommer bli vansinnig, men det får jag ta då.” Jag hörde Alfredos klingande skratt, och förstod nu att jag befann mig i Justins rum. Vad i hela helvetet gjorde jag här? Alla kläder satt på rätt ställe, och min väska låg bredvid sängen.

Jag vågade inte gå ut och visa att jag var vaken, jag visste inte om det bara var dem två där ute, eller om det befann sig fler, och då skulle det bli lite pinsamt och Justin skulle hamna i en hemsk knipa. Min mobil började ringa, och jag kunde inte låta bli att skratta när jag hörde låten jag hade. Det var Nike. ”Hej babe. Hur mår du?” Han lät hur glad som helst. ”Jag vet inte riktigt, har nyss vaknat. Något konstigt hände igår, men jag kan inte ta det nu. Kan vi höras senare?” Precis när jag sa det sista kom Justin in. ”Hej, är du vaken?” Nike kunde inte undgå att höra att det var en grabb i min närhet. ”Vem var han? Jag visste att det skulle bli såhär om du åkte, hur fan kunde du?” Jag hann inte ens tänka innan jag fick en utskällning. ”Nej, nej. Det är inte så. Snälla Nike.” Justin tittade på mig med stora ögon, och mimade, ”Förlåt.”

Det tog ett tag för Nike att förstå vad det var som hade hänt, men tillslut bad han om ursäkt över sitt utbrott och vi blev sams. ”Jag saknar och älskar dig, glöm inte det.” Jag hörde hur han blev lugn av mina ord, och det var huvudsaken. ”Och jag dig.” Vi la på, och jag kunde pusta ut. Jag hörde inget ljud från rummet bredvid, så jag ropade lite lugnt. ”Justin, kom hit.” Jag satt upp i sängen när han öppnade dörren. ”Förlåt för det tidigare. Jag antar att det var din pojkvän i luren.” Jag kollade lugnt på honom. ”Bry dig inte i det. Det enda jag vill veta är, vad gör jag i ditt rum, i din säng?” Han log mot mig, och satte sig ned i sängen. ”Jag hittade dig igår vid hissen, du kunde varken prata eller gå. Så jag hjälpte dig. Jag har inte sovit bredvid dig, oroa dig inte.” Jag log lite smått mot honom. ”Okej, tack. Eller något. Jag tror att bartendern stoppade något i min sista grogg.”