Mamma fick ett utbrott när hon fick tag i sin mobil efter att jag hade skickat till henne om att jag var gravid. Innan hon ens hälsade i telefonen skällde hon ut mig, men jag kunde lugnt och fint ta emot hennes utskällning för att sedan bara tala om för henne att det var en del av ett spel, hon blev inte gladare av det, men gav sig. Hon skrattade åt det tillslut. Hon sa något i stil med att jag var modig som vågade göra det, för att jag visste redan innan hur mamma skulle reagera. Hon var tidigt på mig om att man ska skydda sig, så i början var det till och med hon som köpte kondomer åt mig, vilket var en aning pinsamt. Tillslut skaffade jag p-piller, och efter det har jag inte haft problem med något. Det är väl egentligen bara mamma jag kan prata med sådant om, och jag är glad att hon finns.

Helgen kom fortare än jag tänkt mig. Michael och Justin hade blivit grymt bra vänner, jag vet inte vad Justin gjorde med honom, men något hade hänt, då jag aldrig har sett Michael så, eller att han ens har gillat grabbarna jag umgåtts med. ”Baby, jag tänkte åka hem till Kanada. Vill du följa med och träffa resten av min familj?” Jag blev verkligen chockad, vad skulle hans familj tycka om mig. Skulle dem tro att jag bara utnyttjade honom? ”Jag vet inte, tänk om dem inte gillar mig.” Vi satt ute på altanen och åt glass, tillsammans med Michael. Jag vet, det kändes konstigt att han var med, att han var så nära inpå mig tillsammans med Justin, inget sådant har hänt tidigare. ”Vem kan inte tycka om dig?” Det var Michael som svarade innan Justin, vilket gjorde mig ännu mer chockad. Vems sida stod han på? ”Lyssna på din bror. Alla i min familj kommer tycka om dig, precis som jag gör.” Jag funderade ett tag. ”Okej, jag följer med. Men åker hem tillsammans med Steffi, för hon är väl kvar med Ryan?” Han nickade på huvudet, och tog en tugga av min glass.

Vi började packa, speciellt Justins väska, men han vek ihop en t-shirt och la den under min kudde, så att jag inte skulle glömma bort honom, plus att han hängde en av sina kepsar på min vägg. ”Har du med dig allt nu?” Jag var klar före honom, för han var tvungen att vika om allt i väskan, annars hade han inte fått igen den. ”Japp, så länge du är med mig klarar jag mig utan väskan.” Så söt han är, ibland kastar han ur sig massa komplimanger, och jag har inget att svara på den. Jag blir alltid lika stum, han framhäver saker hos mig som jag aldrig trodde var möjligt, och att visa honom det är som att kasta pinnar på den redan brinnande brasan. Vi ringde en taxi som skulle köra oss till flygplatsen. Michael bar ut min väska, vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. ”Ha så kul nu syster.” Han kramade om mig och pussade mig i pannan. ”Klart jag ska ha, men jag är hemma om en vecka eller något.” Han vinkade av oss.

När vi landade i Kanada kom Ryan och Steffi och hämtade oss, för ingen i hans familj visste att vi skulle komma, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Innan vi tog oss ut från flygplatsen hade Justin säkerligen skrivit hundra autografer och tagit minst lika många kort, och varje gång höll jag mig i bakgrunden. Vi var fortfarande bara vänner för omgivningen, och vi skulle vara det ett bra tag till, men spekulationer hade börjat i tidningen, och på nätet. Steffi kom springandes mot oss och hon hoppade upp i min famn. ”Fan så jag har saknat dig.” Vi kramades länge, samtidigt som Justin och Ryan gav varandra en kram, men absolut inte på samma sätt som vi gjorde. Bilresan mot Justins morföräldrar kändes lång, men egentligen var den inte det. Det tog kanske en timme, men det var väl alla djur i magen som spökade omkring. Vi satt i baksätet och höll varandra i handen samtidigt som jag satt lutad mot honom. Det var mysigt, riktigt mysigt faktiskt.

Ryan körde upp på en liten uppfart till ett fruktansvärt sött litet hus i tegel. Det var precis som jag hade föreställt mig, i fönstret stod det en äldre kvinna och tittade ut mot bilen, och av hennes blick att döma kunde hon förstå att det var Justin som kom, för hon sken upp och innan jag hann fundera mer över det var Justin ur bilen och i hennes famn. Jag och Ryan klev ur bilen och plockade ur min och Justins resväska, jag sa hejdå till dem, och gick lugnt och försiktigt fram till både Justin och kvinnan jag inte visste namnet på. Hon tittade på mig och i hennes ansikte bildades ett lugnt leende. Justin la sin arm runt min midja och presenterade oss. ”Rebecka, detta är min mormor, Diane.” Vi hälsade på varandra och verkade, precis som Justins mamma, vara en väldigt rar människa. När vi kom in i huset kom även, vad jag tror var Justins morfar, och dem kramades länge. Jag kunde verkligen se att allt som sades i filmen om Justin, var sant. Han älskar sin morfar, och lika där, han presenterade mig för honom. ”Detta är min morfar, Bruce, och detta är Rebecka, min flickvän.” Jag stelnade till, av hur han presenterade mig, jag hade inte hört det tidigare. Det gjorde så mitt hjärta slog hårda slag, och tillskillnad från Diane så drog Bruce in mig i en kram som jag besvarade lätt.

”Vet din pappa om att du är här?” Vi satt och fikade vid köksbordet och jag hade redan genomlidit alla hundra frågor om vad jag var för en människa. Jag tror jag klarade mig ganska bra, för dem verkade båda två acceptera vårt förhållande. ”Nej, jag tänkte att vi skulle åka dit en vända imorgon och överraska honom. Jag saknar mina syskon så mycket.” Jag visste att Justin hade två småsyskon som han mer eller mindre alltid pratade om, och varje gång dem kom på tal så såg man hur stolt han var över dem. ”Det tycker jag låter som en bra idé, din bil står i garaget.” Att han hade en bil här förvånade mig inte då detta är hans fasta punkt i livet. Vi bar upp väskorna till Justins rum och han började visa mig runt. ”Det kanske inte är som du föreställt dig..” Jag avbröt honom. ”Jag har tak över huvudet, och dig vid min sida. Jag klarar mig, herregud. Lugn.” Han skrattade till och kysste mig lätt.

På kvällen kom även Pattie dit, och henne hade jag väl inte direkt haft tid att prata med då första gången jag träffade henne kanske inte riktigt var som jag hade hoppats på, så jag blev mer nervös när jag hörde hennes röst i köket. När jag kom in strax efter Justin gav hon honom en kram och fick syn på mig. ”Kanske ska presentera mig denna gång.” Hon skrattade och det var skönt, jag trodde verkligen att hon inte tyckte om mig. ”Pattie.” Sa hon och sträckte fram handen. ”Rebecka.” Svarade jag, men hon såg ut att redan veta det. ”Jag vet, Justin pratade oavbrutet om dig när vi var i LA.” Jag kunde inte undgå att ge henne ett leende, det var sådant man ville höra. Jag blir glad när jag hör att Justin har pratat om mig. Vi fick order om att lämna köket då dem tydligen skulle börja med maten, så vi satte oss ned i soffan och sappade mellan alla kanaler. ”Dem gillar dig.” Jag hörde leendet på hans läppar, men jag såg det inte då jag låg mot hans bröst. ”Vad hade du gjort om dem inte hade gjort det?” Han strök mig över huvudet. ”Fått dem till det.” Precis ett svar man ville höra, jag är lyckligt lottad.

”Maten är klar.” Pattie ropade från köket och vi reste på oss. Doften slog emot mig när jag kom ut i hallen och jag kände att det var kött, och det är det godaste jag vet. Kött, potatis och sås stod på bordet, redo att bli uppätet. ”Hoppas det smakar.” Diane var verkligen trevlig, och jag förstår varför Justin är som han är, han har blivit väluppfostrad. Det var gästerna först, och han gjorde lika som hemma hos mig, han drog ut stolen och hjälpte mig in med den. ”Det tvivlar jag inte en sekund på att det gör.” Jag plockade på, på min tallrik och väntade tills alla hade tagit. Pattie bad en bordsbön, och sedan började vi äta. Först under tystnad. ”Tar ni det lugnt med ert förhållande offentligt, eller vet alla redan om det?” Pattie verkar inte läsa tidningarna, och det förstår jag, jag skulle nog inte heller klara av att läsa allt skit om min son. ”Vi är inte tillsammans offentligt, så vi håller det på vår nivå.” Justin gav henne ett svar, ett svar hon verkade tycka var bra, för hon log och nickade.

Innan vi gick och la oss fick vi höra att det var händerna på täcket som gällde och att vi skulle sova och inget annat. Det var inte bara Pattie som sa det, Diane var helt på hennes sida, och jag kan väl kanske förstå dem. Jag hade då inga planer på att göra något annat än sova, speciellt inte med dem under samma tak och bara en tunn vägg ifrån. Justin kröp ned bakom mig och höll mig i ett stadigt tag. Sängen var liten och söt, precis så vi fick plats. Vi låg så nära varandra vi kunde, och bara det var mysigt. ”Jag är så glad att jag har träffat dig.” Han pussade mig på kinden innan han la sig till rätta. ”Och jag mår bra med dig i min närvaro.” Vi var alltid så harmoniska mot varandra precis innan vi skulle somna. Jag har alltid varit den människan som hatar att gå och lägga mig osams med personer jag tycker mycket om, så jag ser alltid till att dem vet hur mycket dem betyder för mig.

Jag har inte hunnit skriva mer än ett till efter det, så jag vet inte om jag sparar det till imorgon eller inte, vi får se. Jag ska iväg hem till en polare på fest senare, så vi får se hur det bli. Men oavsett så älskar jag er. :)