När jag vaknade dagen efter den hemska middagen hade jag ett sms från min bror. ”Syster, jag ber verkligen om ursäkt. Det är inte förens nu som jag inser hur jag har betett mig. Din utskällning, eller om jag ens kan kalla det, det. Du sa bara sanningen. Jag älskar dig, och är så sjukt rädd att något ska hända dig. jag lovar att aldrig mer lägga mig i ditt liv, du får göra dina misstag själv och dina framsteg. Du kommer lära dig, jag vet det. Hälsa Justin att jag ber om ursäkt för mitt beteende.” Jag orkade egentligen inte läsa om det för att tro att det var sant. Jag kände i alla fall hur Justins arm låg runt mig, och hur han låg nära mig. Hans andetag i min nacke gjorde så att jag kvicknade till. Han började röra på sig, och jag vände mig om för att möta hans underbara ögon. ”God morgon.” Den bästa tiden på dygnet att bli kysst var just på morgonen, och han gjorde det inte dåligt heller.

”Kan vi inte göra något kul idag?” Efter duschen torkade jag håret och stod nu framför spegeln i bara underkläder. Justin låg kvar i sängen och kollade på mig. ”Vad vill du göra?” Jag fortsatte att borsta ut alla tovor ur håret. ”Du får bestämma, något du sällan gör.” Jag såg på honom att han började fundera, och det tog ett tag innan han lyste upp. ”Umgås med tjejen jag tycker om.” Leendet jag hade på läpparna tog jag bort och ersatte det med en ledsen min. ”Oj, när kommer hon då? Så jag vet när jag ska gå.” Han kollade fundersamt på mig och klev ur sängen, för att komma fram till mig. Han la sina händer runt min midja och vilade sitt huvud på min axel, samt kollade på oss i spegeln. ”Det är dig jag gillar, ingen annan. Kan vi inte fråga Kendall och Alfredo om dem ska med och bowla?” Jag nickade mot honom i spegeln och han gick bort till sin mobil.

”Vi kommer krossa er.” Vi spelade tjejerna mot killarna och Alfredo var lite väl stor i truten. Han stod med sitt extremt rosa bowlingklot i handen, och såg nöjd ut. Justin tittade bara på honom och såg allmänt förvirrad ut. ”Älskling, ni kommer få spö av oss.” Kendall och Alfredo var så söta mot varandra, eller inte. Vi var inte ensamma i bowlinghallen, men dem få som var där la inte så mycket energi på att det var Justin, och det var skönt. Han hade försökt få mig att gå med på att han skulle hyra hela hallen, men det hade jag sagt nej till på en gång. Grabbarna började och det var Alfredo som rullade iväg sitt klot, och slog inte ned mer än 4 käglor. Både jag och Kendall bet oss i läppen för att inte bryta ut i ett skrattanfall. Vi lyckades behärska oss, och det var sedan hennes tur. Hon slog en strike, och vi båda jublade högt och länge, vi var dem två som drog åt oss uppmärksamheten.

Vi tog en liten paus när vi hade spelat halva spelet och vi ledde, med över 15 poäng. Jag och Kendall satt ned vid bordet vi hade och väntade på Justin och Alfredo som skulle komma med dricka till oss. Jag märkte inte att dem kom fören Justin pussade mig på kinden. Han ställde ned en Fanta åt mig på bordet. Han lyfte upp mig, och satte sig ned med mig i knä. När jag kollade på honom så log han bara och skulle precis kyssa mig, men jag vek undan huvudet så han kysste mig på kinden istället. ”Varför gjorde du så?” Han lät uppriktigt ledsen. ”För att jag inte beblandar mig med motståndarlaget.” Kendall skrattade, samtidigt som jag kände hur Justins armar om mig hårdnade och han började kittla mig. ”Snälla, sluta.” ”Om jag får en puss.” Jag visste att han skulle säga så, så precis när han hade sagt klart meningen så pressade jag mina läppar mot hans.

När vi nästan hade spelat klart kom det in ett tjejgäng, som också skulle bowla. När dem stod och valde klot fick den ena tjejen syn på Justin, och hon började genast viska massa saker till sina kompisar. ”Du ligger illa till om mindre än några sekunder, bara så du vet.” Jag stod bredvid Justin, men kollade inte på honom när jag sa det, utan kollade på Alfredo som kastade iväg sitt klot, och fick en strike. Han skrek, precis som Kendall gjorde första gången. Dem där tjejerna kom fram, sakta och försiktigt. Både jag och Kendall backade undan och satte oss ned vid bordet och kollade på dem. Tjejerna fick varsin autograf och en bild med dem båda två, så dem lugnade ned sig efter ett tag, och lät oss vara.

”Yes, vi vann.” Alfredo skrek rakt ut när vi kom ut från hallen. ”Hur fan gick det till? Vi som ledde så stort i början?” Kendall var hysterisk, och Alfredo spelade på det ganska länge. Justin gick bredvid mig och hade sin hand över mina axlar. ”Tack för en god match, men du kommer aldrig slå mig i något.” Han drog mig närmare sig, och pussade mig på huvudet. ”Jag tar väl igen matchen ikväll.” Jag kollade upp på honom och log, samt vandrade vidare med både Alfredo och Kendall framför oss. Vi valde att gå till en glassbar och ta en glass, och Justin gick helt öppet på gatan, och folk vred nästan nacken av sig när dem gick förbi oss. Jag var inte speciellt bekväm i hela situationen då jag faktiskt gick bredvid världens mest eftertraktade grabb, och för varje steg jag tog gick jag närmare emot flera miljoner av tjejer som ville vara i mina skor. Och jag var nog inte beredd på att offra mitt liv för en grabb. Jag tog bort hans arm från min axel och gick en bit ifrån honom, jag såg på honom att han ville fråga något, men han var tyst.

Jag betalade min egen glass efter många om och men från Justins sida. Kendall märkte att det var något som störde mig, men hon sa inget, det räckte med blickarna hon gav mig hela tiden. Jag skulle prata med Justin när vi kom tillbaka till hotellet och vi blev ensamma, jag ville inte att alla skulle höra vad jag hade att säga. ”Hur länge stannar du här då?” min fråga var riktad mot Alfredo och han svalde sin glass. ”Jag vet inte riktigt, beror på hur länge den här damen vill ha mig här.” Han tittade på Kendall och hon la ned sitt huvud på hans axel. ”Då vill jag aldrig att du åker.” Justin kollade på dem båda och vidgade ögonen en aning. ”Jag har aldrig sett dig kär. Det är lite mystiskt.” Han skrattade, ett skratt jag alltid kommer tycka om. Han lät verkligen glad, och bara tanken av att ta ifrån honom den känslan, vred mina organ åt fel håll.

När vi kom in på hotellet hälsade receptionisten vänligt på oss, och vi gick mot hissen. Hela resan upp var tyst, och det var en obehaglig tystnad. Jag visste inte hur jag skulle kunna berätta alla mina tankar jag hade, så att han skulle förstå mig. Jag har aldrig haft lätt för att berätta vad jag känner för andra, men jag kan ju inte direkt skriva ned det och lämna honom med en löjlig lapp. Han förtjänar mer än det, och han har inte gjort något fel. Ingenting av det här är egentligen hans fel, han kan inte rå för att han har alla efter sig. ”Vad tänker du på?” Hissen plingade till och vi klev ur den tillsammans. ”Allt, inget.” Han kollade förundrande på mig, men sa inget. Jag tyckte mig se en orolig blick i hans underbart vackra ögon.

”När vi gick tillglassbaren så tog du bort min hand, varför?” Han satte sig ned i soffan, så jag satte mig ned bredvid honom, men på betryggande avstånd. Hur förklarar man för en offentlig person att man inte klarar av den världen, utan att han blir ledsen? ”Jag vet inte hur jag ska säga detta.” Han kollade bara på mig, men tillslut öppnade han munnen. ”Har du träffat någon annan?” Jag blev chockad, riktigt chockad. ”Tror du att jag skulle utsätta dig för min familj, om jag inte hade velat vara med dig?” ”Men vad är det då?” Min kropp stelnade till, och så gör den alltid innan mina tårar är på väg att börja rinna. ”Jag vet inte om jag klarar av vårat, vad vi nu har. Allt blir så offentligt. Ta det inte fel nu, snälla. Jag tycker jätte mycket om dig, men jag är livrädd för alla dina fans. Och jag kommer aldrig erkänna att jag har sagt det.”

Vad kommer hända? =) Jag älskar er alla, och jag hade aldrig fortsatt efter första novellen om jag inte hade haft er underbara läsare. :)