Justin hade skrivit på sin twitter att han skulle hem till Kanada i några dagar för att umgås med familjen, men det var bara för att ingen skulle veta om att han skulle vara med mig, vilket jag kan tycka vara väldigt skönt. Jag vill kunna umgås med honom utan alla tjejer och paparazzi. Tanken att bara få visa honom alla mina betydelsefulla platser utan att ha massa folk hängandes i buskarna. Om 3 timmar skulle hans plan landa, och jag hoppas verkligen att han inte är trött och vill sova, men det är han säkert, med tanke på att han har arbetat nu i några dagar. Han och Kenny, hans livvakt tydligen, är dem enda två som kommer, men så fort Justin är säker så lämnar han oss. Jag har inta packat min väska, jag vet inte ens hur länge han blir här. Hur kul är inte det, jag vet inte hur länge en person som kommer för att hälsa på mig, blir här.

Under tiden som jag packade började mobilen ringa och det var Steffi. ”Hej gumman, det var ett tag sedan. Hur är det?” Hon började skratta för mitt långa tal när jag svarade. ”Jo, men jag hörde att du hade lite problem hemma, ville inte tränga mig på. Bara bra, själv då?” Hon är underbar min vän, och hon vet exakt när jag själv måste kontakta folk, om jag vill ha deras hjälp, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. ”Det är bara bra med mig. Justin kommer idag. Vad gör du?” Jag lät lite väl glad för att en vän skulle komma. Men hon förstod mig nog. ”Vad kul. Jag sitter på flygplatsen, ska flyga till Ryan. Blir där tills skolan börjar.” Woho, där ser man. ”Gud vad kul, du får hälsa honom så mycket från mig.” Vi snackade ett tag, men hon var tvungen att lägga på för hon skulle kliva på planet.

Jag såg direkt när han kom gåendes på flygplatsen, ingen kunde egentligen inte se honom, även om han hade luva och solglasögon så lyste det om honom. Självsäkerhet, glädje, allt en människa kan bära på. Han utstrålade så mycket känsla att jag nästan svimmade. Kenny gick bredvid honom, och det var första gången jag fick träffa honom, han var inte med i Miami, vilket jag kunde tycka var konstigt. Justin såg inte mig, så jag låtsades vara någon helt annan som gick rakt in i honom, när han fick syn på mig ville han inget annat än kasta sig över mig, men jag såg hur han slogs med sina känslor. ”Hej. Dramatisk träff, men du såg mig inte.” Jag skrattade, men han kollade bara på mig genom sina glasögon. Jag saknade hans ögon, jag ville se dem, men ville inte förstöra hans täckmantel. Vi kramades samtidigt som han viskade i mitt öra. ”Jag har saknat dig sjukt mycket, du anar inte hur skönt det är att ha dig i sin famn igen.” När vi släppte varandra presenterade han mig för Kenny.

Vi satt i taxin på väg mot hotellet, han höll mig i handen och jag hade mitt huvud på hans axel. Kenny sneglade på oss ibland och log. ”Äntligen slipper man höra hans tjat om den där tjejen han mötte som vände upp och ned på allt i hans värld.” Det var Kenny som sa det, och tittade på mig, men jagkände hur Justin började röra på sig. ”Jasså, du har pratat om mig? Eller är det någon annan som vänt upp och ned på allt?” Han mötte min blick och för första gången på över 3 veckor tryckte han sina läppar mot mina, ruset som for igenom min kropp var lyckorus. Jag kunde inte be om mer, det gick bara inte. ”Det är du som gjort allt. Du vände upp och ned, redan första dagen jag såg dig.” Kenny skrattade där han satt i framsätet och det kan man väl kanske förstå att han gjorde, för Justin lät så poetisk. Jag gillade det, han fick mig att må bra, och framförallt glömma alla problem, som var en hel del.

Min bror hade inte berättat ett dugg för pappa utan han sa att allt det han hade berättat var sant. Pappa låste nästan in mig på rummet, men jag lyckades i sista stund sticka hemifrån, jag sov hemma hos Kendall den natten. Men det är något jag aldrig kommer göra igen, Alfredo var där, så ni kan ju tänka er vad jag fick lyssna på hela natten. Dagen före innan Justin skulle komma visste jag att både mamma och pappa skulle jobba natt, så då kunde jag sova hemma, och packa innan jag skulle åka. Jag vet helt ärligt inte varför min bror gör såhär mot mig, han kanske borde träffa Justin innan han börjar bete sig såhär. Som det ser ut nu, kommer jag aldrig låta dem två träffa varandra, jag är för rädd om Justin för att kasta honom till tigrarna.

”Babe, vad tänker du på?” Justin ruskade lite på mig och pussade mig på hjässan. ”Min bror.” Var det enda jag svarade, och han frågade inte mer, men jag visste att han skulle göra det sedan när vi var ensamma. Att btw får höra Justin kalla mig Baby gjorde min dag, han använde en sådan len röst när han sa det, nästan som att jag skulle gå sönder om han sa det på något annat sätt. När vi var framme vid hotellet, som förövrigt såg ut att kosta skjortan att hyra det billigaste rummet, så hjälpte Kenny oss in med väskorna även fast jag sa att jag kunde ta min egen, men han insisterade på att få ta den, så jag gav upp. Hotellet var väl det enda i hela San Francisco som jag inte hade sett. Justin hämtade ut vår nyckel och sedan åkte vi upp till, såklart, den högsta våningen och till sviten. Han är otrolig, vi är två personer och vi behöver inte 23 rum och ett stort kök, + 59 badrum. Men han förstår inte det.

När Kenny hade lämnat oss var jag på väg att hämta min väska vid dörren, men jag kom bara dit innan Justin tryckte upp mig mot väggen och pressade sina läppar mot mina. Han tog bokstavligttalat andan ur mig, och jag var inte alls med på att han skulle göra så. Kyssen övergick ganska fort till hångel, vilket jag absolut inte hade något mot. ”Gosh, vad jag har saknat det där.” Vi båda var tvungna att hämta andan men jag var den första att säga något. Han log bara mot mig, och kysste mig igen. Hans händer hade sedan länge lämnat sidan av honom, och funnit mina höfter, han lyfte upp mig och la mina ben runt hans midja, och jag var inte alls med på att han skulle vara så vild. Jag blev verkligen tagen av vinden.

Vi avslutade allt i soffan, innan det gick för långt. Vi låg båda två i bara underkläder, och han kysste mig på axeln flera gånger. ”Hur ska jag få dig att förstå hur mycket jag har saknat dig?” Hans viskning i nacken på mig gav mig automatiskt gåshud över hela kroppen. ”Det gör du, tro mig. Kolla bara på det här rummet, varför lägga ut så mycket pengar?” Han strök mig över låret och vidare upp mot höften samt för att stanna med sin hand över min mage. ”Jag gillar att bo såhär, och det är ett plus att du är med.” Rysningarna gick genom min kropp om och om igen. ”Märker du vilken effekt du har på mig?” Jag skrattade samtidigt som en rysning återigen gick genom kroppen. ”Ja, och jag har nog aldrig haft en sådan, på någon människa innan.” Han pussade mig i nacken och reste sig upp, för att dra på sig ett par mjukisar, men inget på överkroppen.

”Även om inte du gillar idén av det jag kommer säga nu, så bli inte arg. Men jag måste få träffa din familj.” Vinet jag precis hade svalt ned höll på att hamna i fel strupe, men jag klarade mig. Vi satt på balkongen och blickade ut över solnedgången som gick ned i horisonten bortanför havet. ”Varför?” Han fattade min hand och lekte lite med mina fingrar. ”För att jag vill få dem att ändra uppfattning om mig. Jag tycker verkligen om dig, så det vore ju en fördel att dem gillar mig.” Att Justin sa att han gillade mig fick mig på andra tankar, vi skulle aldrig kunna bygga på något om min familj inte gillade honom. Så nog skulle jag väl försöka planera in en dag då dem skulle vara hemma alla. ”Okej, men spårar det ur, då går vi på en gång. Okej?” Han kysste min baksida på handen och log mot mig. ”Absolut, det gör vi. Jag följer prinsessan vart hon än går.”

Ohoh, hur kommer mötet med päronen gå? ;P Och hur kommer Michael bete sig?