5 dagar kvar tills Justin kommer. För säkerhetsskull har jag berättat för honom om samtalet jag hade med Michael, eller ja. När jag pratade med honom och han log mot mig. Under dessa veckor som jag har varit hemma har jag inte gjort speciellt mycket. Jag stötte på Sarah när jag var och skulle köpa en ny mobil, och självklart skulle hon kommentera bilden på mig och Justin i tidningen. Jag minns inte riktigt vad hon sa, men det var något spydigt, som hon ofta kläcker ur sig. Jag ville slå henne, men Kendall hindrade mig, vilket var mer tur för Sarah, än för mig. Hon kommer vara mer jävlig när vi kommer tillbaka till skolan, än hon var innan sommarlovet, jag känner det på mig.

”Michael berättade att du och Nike hade gjort slut, är det därför han inte har varit här så mycket sedan du kom hem?” Pappa satt vid tv:n när jag satte mig där, och som vanligt ska han lägga sig i mitt liv. ”Så är det.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Då måste det betyda att Justin är din nya, som du tror att du ska få spendera ensam på ett hotell med.” Hur fan kunde pappa veta om det, fast i och för sig, så hade väl Michael berättat det också. ”Ja, det ska jag, och varken du eller mamma kan hindra mig.” Han tittade på mig, och han såg inte glad ut. ”Klart vi kan, vi är dina föräldrar. Och du träffar inte honom om inte vi får se vad han är för människa först.” För att få slut på diskussionen sa jag något jag skulle få ångra. ”Gå in på Google, och så söker du på Justin Bieber.” Han blev chockad, och det kunde jag kanske förstå. Inte varje dag man kan söka på en person på Google och få upp över miljoner träffar.

Morgonen efter blev jag väckt, och det var absolut inte med blommor och choklad, utan en pappa som stormade in och var hysterisk. ”Du träffar ingen Justin Bieber. Glöm det.” Det var det enda han sa, sen försvann han ut från rummet igen. Jag fattade inget, allt bara snurrade i mitt huvud. Vad var det frågan om? Jag tog på mig min morgonrock och gick ned. ”Varför får jag inte det?” Mamma kollade upp i chock på mig, och förstod inte mycket av vad det var jag gormade om. Alla satt i köket, och Michael med ett leende på läpparna, pappa vågade dock inte möta min blick. ”SVARA.” Han reste sig upp bredvid mig. ”Du skriker inte åt mig unga dam. Du får bara inte, så är det.” Jag skrek rakt ut, så mycket jag orkade och pappa försökte hindra mig, men det gick inte så bra, den sista och högsta tonen gav jag Michael rakt i örat. ”Jag hoppas du är nöjd nu, när du har fått din syster att hata dig tills den dagen du dör.”

”Jag varnade dig.” När jag kom ur duschen satt Michael på min säng med det där äckliga leendet på läpparna. ”Och jag varnade dig, kommer du ihåg?” Han kollade skeptiskt på mig samtidigt som jag närmade mig honom, han fick en flata av mig, han smekte sin kind med sin ena hand samtidigt som han kollade upp på mig med svarta ögon. ”Rör du mig är du död.” Jag gick vidare in i min WIC och drog på mig kläder. Han satt fortfarande på min säng när jag kom ut. ”Antingen så berättar du för pappa EXAKT vad Kendall sa till dig, eller så ringer jag henne och hon får ta hand om dig.” Leendet han hade på läpparna försvann när jag nämnde hennes namn, och han mjuknade lite. ”Du kan inte göra så mot mig.” ”Nej, det är ditt val.” Jag kammade igenom håret, tog med mig min mobil och gick ut.

Min bil stod inparkerad av Michaels så jag satte mig i den och backade rakt på hans, bara för att han skulle få känna hur det kändes att få något krossat. Han kom ut rusandes när han hörde smällen, och han skrek rakt ut. ”Herregud, det var ju bara din bil. Vänta tills jag krossar ditt hjärta.” Jag gick hem till Kendall, vi bodde bara ett kvarter ifrån varandra så det var absolut inge långt. Jag kunde gott och väl vänta mig ett samtal från min pappa om att jag låg risigt till när jag kom hem. ”Vad gör du här nu?” Hon öppnade helt yrvaken då hennes föräldrar befann sig på andra sidan jorden på semester. ”Jag orkar inte med min familj, dem är dumma i huvudet allihopa. Jag krockade nyss Michaels bil med min egen, så mycket hatar jag dem.” Hon började skratta, men lugnade ned sig efter ett tag. ”Du gjorde vad?”

Jag berättade för henne om vad dem hade gjort och hur dem hade betett sig dem senaste veckorna, bara över en sådan liten grej som att jag ska träffa Justin. När jag berättade för henne om hur jag hotade honom med att hon skulle komma och ta hand om honom, började hon skratta ännu mer. ”Jag ska hjälpa dig med din bror. Du ska få träffa Justin, utan att det blir problem. Vi har bara några dagar på oss.” Det såg precis ut som att hon höll på att tänka ut en plan, och så vitt jag kunde avläsa henne ansikte så hade hon kommit på en. Jag visste inte om jag skulle gilla det hon kom fram till, eller om jag bara skulle vara med på ett litet hörn. Mobilen vrålade till och jag började skratta, då jag satte in samma ringsignal på denna som jag hade på den andra.

”REBECKA, du kommer hem och det är nu.” Pappas fina stämma när han är arg och skriker kan få en på bra humör, eller inte. Det skar verkligen i huvudet, för han lät som en tjej. ”Nej, glöm det. Han fick skylla sig själv. Fattar inte du att allt detta är Michaels fel, hade jag gjort något sådant mot honom hade du stått på hans sida ändå.” Kendall höll med mig, men hon sa inget, hon nickade bara. ”Hör nu vad jag säger, du kommer hem.” ”Nej, du får allt hitta mig om jag ska komma hem.” Han suckade bara och la på luren, jag visste lika mycket som alla andra som känner min familj att han inte kommer röra en fena för att få tag på mig. Han hade ingen aning om vart han skulle leta heller.

När jag kom hem senare på kvällen var alla lampor släckta men Michael satt i mitt rum och troligtvis väntade på mig. ”Vad fan vill du?” Han kollade upp och var inte alls beredd på att jag hade kommit hem. ”Jag vill inte bråka..” ”Det skulle du ha tänk på innan du försökte styra mitt liv. Undra vad pappa skulle säga om jag berättade att du pajade min mobil, jag vågar ju i alla fall stå för att jag backade in i din bil. Du försöker förstöra mitt liv. När jag väl är lycklig och glad, så ska du krossa mig. Känslorna jag fick för Justin under en månad, fick jag inte ens för Nike under ett år. Och du vill ta allt från mig.” Han reste sig upp från min säng och kom emot mig. Jag visste inte om jag skulle vara rädd, eller om det var lugnt. ”Jag vill be om ursäkt. Jag berättar allt för pappa imorgon.” Jag stoppade honom innan han hann lämna mitt rum. ”Jag tror dig inte, och jag lovar dig att jag kommer krossa dig oavsett om du gör det eller inte. Och en sak till, jag packar min väska imorgon, och så drar jag. Lycka till att hitta mig, du vet min nya pojkvän flyger en hel del.”

Han gick ut ifrån mitt rum med huvudet nedåt, han såg riktigt ledsen ut, men jag köpte det inte. Jag skulle allt se att han verkligen talade om för pappa hur allt låg till, att det var han själv som hade vridit på historien om den hemske Justin Bieber, han hade aldrig gjort mig något ont. Förutom den gången då han kysste Selena framför ögonen på mig, men vad har jag att vara arg för, det är så jag har gjort mot Nike, utan att han egentligen vet om det. Jag gick och la mig, och tro mig. Jag somnade utan att jag behövde slå en stekpanna i huvudet på mig. På morgonen när jag vaknade visste jag att både mamma och pappa skulle vara på jobbet. Det är oftast där dem befinner sig, så att dem över huvud taget har varit hemma dessa dagar är sjukt. Det var längesedan vi var hela familjen hemma, och när vi väl är det så bråkar dem bara med mig. Och att min egen mamma bara går när både pappa och Michael är på mig, är bara ett bevis på att hon inte har något att säga till om, och det stör mig.

Jag kollade vad klockan var på min mobil och den visade 10.23 och att jag hade fått ett sms, från ingen mindre än Justin. Och ju närmare jag kom dagen då han skulle komma blev jag mer rädd att han skulle skriva att han inte kunde, för det var sådant han lätt skulle kunna ställa in om jobbet kom i vägen, och det förstår jag. Det kan inte vara lätt att dejta honom, vilket jag inte gör. Men hoppas en dag få göra. ”God morgon gumman. Jag befinner mig i LA nu, och det betyder att det inte alls är lång tid tills jag får träffa dig. Alfredo befinner sig nog redan hemma hos Kendall, vilket gör mig lite avundsjuk. Jag vill vara hos dig, men snart. =) Hoppas att allt är bra med dig, och att din bror inte har varit allt för elak. Pussar.”

Kom igen nu, kommentera! :)