Michael kastade mobilen i väggen och reste sig upp för att gå in till mig i garderoben. ”Du träffar inte honom mer, förstår du det?” Jag blev rädd för honom, för första gången i hela mitt liv. Han hävdade sig större än vad han egentligen var, vilket var första gången. Jag kände hur mina ögon drog ihop sig och jag ville börja gråta, men jag vågade inte. ”Hör du mig? Du träffar inte han igen.” Jag kunde inte svara honom, så han fick en liten tafatt nickning, som jag hoppades att han skulle uppfatta och lämna mig ifred. Han kramade om mig även om jag stod som en sten, helt still. Jag vågade inte röra på mig. ”Jag vill bara ditt bästa syrran.” Egentligen ville jag räta ut armen och ge honom ett blåöga, men jag gjorde det inte, för att jag antagligen hade fått ett tillbaka. Det kändes som det i alla fall. Han lämnade mig ensam i min garderob och mitt rum, jag hörde hur min dörr slogs igen.

Mobilen låg på golvet i flera delar vilket gjorde mig frustrerad. Hur skulle jag nu kunna få tag på Justin, eller skulle jag följa min brors fina hotelse. Skulle jag inte höra av mig mer till honom? Jag klev ur mitt rum efter en timme och insåg att jag var hemma själv, ingen lapp eller något som berättade vart resten av familjen var någonstans. Jag tog med mig vår trådlösa telefon upp till mitt rum för att kunna ringa Kendall, hon var tvungen att få höra vad Michael hade gjort mot mig. Jag satte mig ned på golvet bredvid sängen och drog upp mina fötter mot bröstet samtidigt som jag slog numret till Kendall. Hennes nummer kunde jag i huvudet, tillsammans med Steffi’s. ”Hej snygging, vad har du på hjärtat?” När jag hörde hennes röst släppte allt, och tårarna kom. Jag kunde inte få fram ett ord. ”Jag kommer hem till dig nu, gå ingenstans.” Hon hörde på mig att jag bröt ihop och hon förstod vad jag behövde,

Jag satt på samma ställe när hon klev in genom min dörr som jag gjorde när jag pratade med henne i telefonen, och utan att säga något satte hon sig ned och höll om mig. Jag bröt ihop igen och tårarna bara kom, jag har aldrig i hela mitt liv betett mig såhär liten. Jag minns inte när jag kände mig såhär sårad senast, och det var min egen bror som hade sett till det. Justin gjorde mig glad, och han fick mig att må bra. Hans egenskaper gav mig så mycket mer än vad Nike gett mig. ”Gumman, vad har hänt? Varför ligger din mobil i delar på golvet?” Jag sneglade bort mot väggen mittemot sängen, och sedan ned på golvet för att se mobilen och skärmen som var sprucken. Jag lugnade ned mig lite för jag visste att hon inte skulle lämna mig. ”Michael.” Var det enda jag behövde säga, hon skulle förstå och hon kramade om mig ännu mer samt smekte mig över ryggen.

Vi satt på golvet i något som kändes som flera timmar. Jag älskar henne, och har ingen aning om vart jag hade varit om jag inte hade haft henne i mitt liv. ”Jag ska prata med din bror när han kommer hem, och du kan inte hindra mig. Han såg inte hur lycklig du var med Justin, vilket är synd. För då hade han förstått hur jävla bra han är för dig.” Jag kollade på henne med vädjan i ögonen, men hon bara skakade på huvudet. Jag visste innerst inne att jag inte kunde stoppa henne, hon skulle göra det hon hade tänkt, det är så hon är som person. Dörren nere i hallen slogs igen, och både hon och jag kunde höra Michaels röst. Hon reste sig från golvet och gick med raska steg ned för trappen.

”Vad fan är ditt problem?” Jag kunde bara höra hur hon skrek på honom, men jag kunde inte hur han reagerade eller hur hon betedde sig. ”Jag gör det för hennes skull, han kommer inte vilja vara med henne speciellt länge, och vem kommer hon krypa tillbaka till då? Jo mig!” Jag kunde på långa vägar se hur Kendall höjde handen mot honom, men slog den ned i bordet istället. ”Vad är det du sitter och säger? Du låter inte din syster göra sina egna misstag, för att du inte vill ta hand om henne efteråt. Vad fan är du för bror egentlige?” Jag hade smugit ned till halva trappen då jag kunde se in i köket hur dem bråkade med varandra. Michael har stor respekt för Kendall, och det älskar jag. Att se honom lika liten som han gör mig. ”Jag vill inte att hon gör några misstag.” Vattnet som Kendall hade kvar i sitt glas kastade hon i ansiktet på honom. ”Man växer som människa om man får göra misstag, hon vet vad hon inte ska ge sig in på efter att ha upplevt något dåligt. Och hade du sett hur Justin behandlade henne i Miami hade du kysst hans fötter för att han tog hand om din syster. Du kommer förlora henne om du fortsätter bete dig på det här viset, men det är din förlust, hon behöver inte en skitstövel som dig i sitt liv.” Hon lämnade köket och gick mot trappen. Då hon fick syn på mig brast vi båda ut i ett skratt, och Michael gick förbi oss.

Kendall spenderade resten av dagen hemma hos mig, och vi bestämde att hon skulle sova kvar. För att dagen efter kunna åka och köpa en ny mobil åt mig. Justin måste ha trott att jag inte ville svara honom mer, men så var inte fallet. Jag ville inget mer än att han skulle vara hos mig, hålla om mig, och slå ihjäl min bror. Det sistnämnda var väl något man bara kunde hoppas på, synd nog. Michael hade sedan länge lämnat huset. Mamma och pappa hade återvänt från deras lilla shopping runda dem tydligen hade tagit. Jag och Kendall poppade massa påsar popcorn och slog oss ned i min säng för att kolla på film. Hennes mobil började ringa och hon hade inte numret, men svarade i alla fall. ”Kendall?” Jag la inte så mycket energi på vad hon sa utan fortsatte kolla på filmen. ”Det är till dig.” Hon räckte mig luren och log. Jag hade ingen aning om vem det var.

”Becki?” Jag svarade lika frågandes som Kendall. ”Varför svara du mig inte, blev du arg?” Rösten, Justins underbara röst, som inte bara lät bra när han sjöng, utan också när han var orolig och pratade. ”Lugn, min bror fick ett psykfall, han kastade in den i väggen och sa åt mig att jag inte fick prata med dig mer. Han läste ditt sista sms högt här hemma, sen small det bara.” Jag hörde det djupa andetaget han tog, så jag visste att det skulle komma en seriös fråga. ”Gjorde han dig illa?” ”Nej, det gjorde han inte. Du behöver inte oroa dig, jag klarar mig.” Kendall kollade på mig och log lite. ”Kan vi träffas om tre veckor, eller vill du inte?” Han lät ledsen, och så har jag inte hört honom innan. ”Klart vi kan, men det där hotellet lockar mer just nu, än att behöva spendera tiden i detta dårhus.”

Vi pratade lite väl länge för Kendall började få myror i brallorna, och kunde inte sitta still. Hon försökte även kommunicera med mig samtidigt som jag pratade med honom, vilket inte gick så bra, för det slutade med att hon bröt ihop. ”Kan ni två turturduvor sluta prata nu? Du får en ny mobil imorgon, då lovar jag att inte störa.” Justin skrattade bara åt henne, medan jag verkligen fick se hur hon gestikulerade med händerna och visade sina tänder. ”Okej, lugn.” Jag pratade med Justin i 5 minuter till, sedan bröt vi samtalet med massa pussar. Kendall fick tillbaka sin mobil. ”Du pratade verkligen slut på mitt batteri nästan.” Jag kastade en laddare på henne. ”Gör något åt det då.” Hon skrattade bara åt mig och pluggade i laddaren.

På morgonen när jag vaknade gick jag ned i köket. Kendall är alltid duktig på att sova länge, vilket hon jämt gör. I köket satt Michael, och jag tittade inte ens på honom under tiden jag gick till kylskåpet och tog ut juice. Han satt med ryggen mot mig och läste tidningen. Han harklade sig flera gånger, jag trodde nästan att han skulle säga något, men han var tyst. Så jag valde att bryta den hemska tystnaden. ”Bara så du vet så kommer Justin komma om tre veckor, och gör du det minsta för att hindra det, så slår jag ihjäl dig.” Han kollade upp på mig, med det hemskaste flinet på läpparna någonsin.

Jag håller på och skriver massa kapitel nu, så att ni får iaf tv imorgon, därför vet jag inte om det kommer något mer idag. Jag ska iväg med mamma på massa skit, så jag ska lägga upp några tidsinställda åt er. =)

Ge mig massa kommentarer nu, det har varit lite snålt med det ^