Att få landa hemma i San Francisco var fantastiskt, men saknade efter Justin var stor. Under en månad hade jag blivit mer kär i honom än vad jag vart i Nike under två år. Det måste faktiskt betyda något, eller? Mamma och pappa mötte upp mig på flygplatsen, lika så för Steffi och Kendall. Alla våra föräldrar stod med öppna armar, precis som vanligt, det hade inte heller ändrats på alla år som vi har åkt. Jag tror att detta var det 4 året vi åkte, och fler kommer det bli. Jag ångrar inget jag har gjort, och kommer troligtvis inte göra det heller. Jag bara önskade att Justin kunde vara med och dela alla stunder med mig. ”Gud vad jag har saknat dig. Det har varit så tyst utan dig hemma.” Mamma kramade om mig, lite för hårt, då jag nästan inte fick någon luft.

När vi satt i bilen hem var det tyst mellan oss, även om vi inte hade sets under en månad hade vi inte mycket att säga varandra, för dem vet att det som händer i Miami har inte dem någonting med att göra. ”Michael är hemma med Nike, bara så du vet.” Klumpen jag hade i halsen över att en dag få se Nike igen blev betydligt större när pappa berättade att han befann sig hemma hos mig. Vad gjorde han där, när han visste att jag skulle komma hem? Bilen svängde upp på vår uppfart och stannade, men jag tog mig inte för att kliva ur. ”Gumman, vi är hemma.” Mamma vände sig om och tittade på mig, men det var som att jag inte hörde henne. ”Jag trodde du hade saknat Nike nu när du varit borta så länge?” Jag svarade henne inte utan klev ur bilen och gick med tunga steg mot dörren.

Michael kom och mötte mig i hallen, han såg inte glad ut, men han besparade mamma och pappa tramset han skulle dra igång med. Dem vet inte om hur bror min beter sig mot mig, och när det kommer till mina killar. Eller ja, inte bara pojkvänner utan mina vänner som är av det motsatta könet. ”Vi ska prata sedan, du och jag.” Han släppte mig och jag fick syn på Nike bakom honom, jag stelnade till, lika så gjorde han. Hans ögon speglade sorg, och jag kan förstå honom, vi behövde nog kanske prata, men det får han säga till mig i så fall. Han kom emot mig och gav mig en tafatt kram, den betydde inget, det var väl kanske för att mamma och pappa inte skulle förstå något.

Väl uppe på mitt rum kastade jag mig i sängen och plockade fram min mobil, den hade varit avstängd sedan flygresan då jag inte orkade eller hade tid att plocka fram och starta den. Det pep till i den några gånger men jag la ned huvudet på kudden och pustade ut. Jag sneglade lite mot dörren och såg väskan stå där som var full i smutstvätt och sådant som skulle in i garderoben. Frågan var bara när jag skulle orka ta tag i den där väskan, det stod inte högst upp på min lista, men det var ju tvunget att hända, så var det bara. Mobilen vibrerade och skärmen lyste Kendall. Vi hade nyss skiljts och hon ringde redan, det kallar jag vänner.

”Hej gumman. Vad gör du?” Hennes röst klingade för mycket, hon borde vara trött. ”Jag håller mig på mitt rum, Nike är här.” Hon började skratta, men avbröts sig. ”Vad gör han där?” Hon lät allvarlig, precis som att hon skulle stövla in genom dörren om två sekunder och kasta ut honom med huvudet före. ”Jag vet inte, är väl med min bror eller något.” Jag kunde se framför mig hur hon himlade med ögonen, det var bara så hon var. ”Han är ju knäpp, fattar han inte att Nike och du är över?” Kudden som låg framför mig åkte ned på golvet och jag skulle sträcka mig efter den men åkte ned själv. En riktig smäll i golvet blev det. ”Uppenbarligen inte.” Vi fortsatte prata lite, men hon skulle riva upp sin väska och ta reda på den, så vi avslutade samtalet och sa att vi skulle höras senare.

Jag hade 2 sms från Justin när jag la på med Kendall, så jag öppnade det jag fick först. ”Hej sötnosen. Hoppas att flygresan gick bra, och att du överlevde din bror. Jag saknar dig, men om det är okej för dig så kommer jag gärna och hälsar på om 3 veckor. Jag ska till LA, så kan komma till dig efteråt. Om du vill. Puss” Jag fick tillbaka det där pirret i magen när jag läste att han ville träffa mig igen. Innan jag svarade på det där så öppnade jag det andra. ”BTW, vill du inte att din bror ska veta något kan vi bo på hotell, jag bara måste få träffa dig.” Vad var det med honom? Ville han träffa mig så mycket, han ska inte betala något mer för mig, han har redan lagt ut nog med sådana på mig, så inget mer. ”Hej babe. Allt gick bra, men jag fick mig en överraskning när jag kom hem, Nike är här. Men inte med mig, utan med min bror. Självklart vill jag träffa dig, men nej inget hotell, du har redan gett mig så mycket. Du kan bo hemma hos mig, stör min bror oss så slår jag ihjäl han, vilket jag borde ha gjort för längesedan. Puss”

Väskan som fortfarande låg på golvet bar jag upp i sängen och öppnade. Kläderna som jag sist hade tryckt ned ramlade ur och jag började sortera vad som skulle tvättas och vad som skulle in i garderoben. Min WIC var liten, men den dög åt mig, men som läget såg ut just nu var det nog dags för en rensning då det var proppfullt där inne. Jag har en tendens att köpa saker jag egentligen inte behöver och då blir det lätt fullt. Jag hade fortfarande inte fått något svar av Justin vilket förvånade mig, jag vet inte om det hade att göra med att jag skrev att Nike var här, eller om det var för att han inte hade tid. Men så vitt jag uppfattade det hela skulle inte han åka från Miami fören imorgon, så han borde väl inte göra något viktigt att han inte hade tid att svara mig.

”Gumman, maten är klar.” Mammas underbara röst klingade fint i mina öron, och jag hade saknat den. ”Jag kommer.” Ropade jag från röran jag hade ställt till med, men jag släppte det jag hade i händerna och gick ned till köket där jag möttes av min underbara familj. Det jag inte visste var att Nike var kvar, för han kom bakom mig. Jag ryggade tillbaka när han kom emot mig, och gick och satte mig på min plats. Mamma satte sig bredvid mig, pappa på hörnet och Nike samt min bror mitt emot mig. När alla hade tagit mat och det var tyst runt bordet öppnade pappa munnen. ”Så hur var det i Miami?” Utan att titta upp från tallriken kunde jag känna hur Michael och Nike kollade på mig. Jag blev lite irriterad över deras blickar. ”Helt underbart.” Nike började hosta då han hörde mitt svar, och jag kunde inte undgå att njuta av det. Jag vet inte varför, men det kändes bra. Det var lite konstigt att inte mamma och pappa upptäckte den hemska stämningen som låg i luften, men samtidigt var det bra, för jag orkade inte med fler fågor.

Middagen tillsammans med alla var hemsk, mamma och pappa frågade massa frågor medan min bror blängde surt på mig. Jag förstod att han skulle besöka mitt rum på en gång då Nike hade gått hem och jag hade inte fel. ”Kan vi prata?” Han kom in i mitt rum och satte sig ned på min säng samtidigt som jag kastade kläder mot garderoben eller dörren. ”Helst inte om du är här för att skälla ut mig och tala om för mig att jag gör fel.” Han spände ögonen i mig och suckade. ”Jag gör det för din skull, varför förstår du inte det?” Jag fortsatte sortera mina kläder under tiden han skulle hålla sitt lilla tal för mig om hur Justin bara hade mig för något kul, och att han inte alls brydde sig i mig. ”Hur kunde du göra så mot Nike?” Tonen i hans fråga sjöng dömande av mina handlingar. ”Det tog dig för i helvete nästan ett år att acceptera honom, och nu tar du hans sida mot din egen syster, ditt kött och blod. Hur fan tänker du?”

Han satt tyst ett bra tag, så jag trodde nästan att jag hade fått honom att inse att jag bestämmer över mitt liv och mina val, men ack så fel jag hade. ”Du var otrogen mot honom, och det hamnade i tidningen..” ”Det var väl för fan inte mitt fel att det skulle hamna där, kan jag rå för att jag fick känslor för någon som råkade vara Justin Bieber?” Jag skakade bara på huvudet och klev in i min WIC redo för att vika och hänga in alla kläderna. ”Nej, det är inte ditt fel. Men du kommer ångra dig den dagen han inte hör av sig något mer, eller ni inte ses.” Precis när han sa det plingade min mobil till och Michael fick tag i den, han öppnade sms:et och lästa det högt. ”Hoppas du överlever Nike’s närvaro. Jag önska jag var där och roade dig istället. Klart vi tar ett hotell gumman. Vi kan ha mycket roligare där än hemma hos dig, ingen som kan störa oss. Jag ringer dig ikväll. Puss"

Sorry för ingen kapitel i morse, ni brukar ju alltid få det. Men när jag vaknade var det bara på med kläderna och dra ut. :) Men bättre sent än aldrig, eller?

Vad tycker ni om Michaels beteende?