Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 13.

”Jag har ingen aning om vad det är jag har gett mig in på, och jag vet inte om man kanske ska veta om det innan man gör det. Men jag var nyfiken på dig, jag ville lära känna dig. Känslorna för dig, finns inom mig, och jag kan inte ta bort dem.” Han satt mitt emot mig i soffan och tittade på mig, medan jag pratade, nickade några gånger och följde mina rörelser. ”Jag förstår vad du menar, du är rädd över vad som kan hända dig. Det är jag också, jag vill inte förlora dig.” Jag himlade till med ögonen, sa han just det där till mig? ”Jag vill inte förlora dig heller.” Efter några timmar i soffan låg jag ned i hans knä och han drog sina fingrar genom mitt hår, han böjde sig fram några gånger för att kunna kyssa mig, vilket jag inte hade något emot.

 

Vi satt på balkongen med en varsin filt runt oss och en kopp med varm choklad. Det var riktigt mysigt, och hans utsikt var bättre än min, troligast för att han bodde högre upp i mig och hade sikten åt två håll. Den ena över havet, och den andra över bergen. Jag satt lutad mot hans mage, mellan hans ben och kände hur han allt oftare smekte mig över antingen armarna eller amgen. ”Din beröring är magisk, vad gör du?” Han skrattade åt mig, vilket jag tyckte förstörde stämningen lite, men hans skratt är ett av det vackraste jag hört, så det gick tillbaka till mysigt. ”Jag vet inte, jag använder mina händer. Vet du något mer som är magiskt?” Jag vände huvudet mot honom för att se hans min, men jag hann inte se så mycket innan han pressade sina läppar mot mina och kysste mig hårt och länge. ”Du har rätt, det där var magiskt. En till?” Jag log så sött jag kunde. Det kändes som att jag inte behövde göra det, för han kysste mig nog mer än gärna.

 

En vecka gick fort, kan ju bero på att jag hade hur kul som helst med Justin, vi fjantade oss var och varannan timme, samtidigt som vi var fullt allvarliga den andra. Ryan och Steffi hade sedan länge tröttnat på vårt löjliga beteende, vilket var förståeligt. Vi hade en dag tillsammans, eftersom att jag skulle flyga hem tidigt morgonen efter. Det sög, inte bara för att jag skulle åka från Justin, utan mer att jag var tvungen att möta verkligheten som stavades Nike och Michael. Min bror kommer slå en stekpanna i skallen på mig, och den kommer inte vara av plast. Jag har vart med Justin i tidningen flera gånger under denna vecka, så det är inte så konstigt om min bror vill döda mig, eller Justin.

 

”Vad vill du göra idag babe?” Justin hade kommit in i mitt rum för att väcka mig, och han gjorde det på det mest romantiska sättet, frukost på sängen och en kyss. Nu är han älskad hos mig. ”Varför detta?” Jag svarade inte ens på hans fråga utan kollade på frukosten, och den lilla blomman som låg på brickan. ”För att jag vill att du ska minnas denna vecka, och mig. Så varför inte låta den sluta bra?” Han var så söt där han satt på sängkanten. Jag öppnade täcket åt honom. ”Kryp ned med mig.” Han funderade inte ens över det, utan la sig ned bredvid mig och höll om mig. ”Det kommer bli tufft utan dig. Lova att vi gör allt för att hålla kontakten?” Att känna hans underbara andetag mot min hals och nacke var som ett beroende. Hur kunde jag låta mig själv kära ned mig i honom? Den mest eftertraktade grabben i världen, det var ju löjligt. Mitt hjärta kommer bli krossat hundra gånger om, och jag vet inte om jag kan hejda det. Det har redan gått för långt. ”Jag lovar.”

 

Jag, Rebecka Stone har väl aldrig betett mig såhär? Jag var inte ens så här kär i Nike när jag träffade honom, eller under tiden som vi var tillsammans. Man brukar känna den där känslan då händerna svettas och man blir lycklig i personens närvaro, inte ens det går att gemföra med hur jag känner för Justin. Han vet dock inte om det, och jag vet inte om jag är redo att låta honom veta det heller, han känner kanske samma sak för mig också, men det är inget vi har pratat om, och jag vet inte om vi skulle passa bäst som vänner, med tanke på att vi inte kommer kunna träffas så ofta. Det är väl egentligen bara att vänta och se efter, saker och ting kan hända.

 

När vi klev ur sängen efter två timmar av mys, genom kyssar och kel så hoppade jag in i duschen, och klev ut lika fort, det fick bli en snabb dusch så att jag kunde spendera mer tid med Justin. När jag hade klätt på mig, la jag även fram kläder sköna nog att flyga i. Justin kom tillbaka till mitt rum och kastade sig ned i sängen. ”Vad söt du är med handduken på huvudet.” Han följde varje rörelse jag gjorde, och när han sa det där så vände jag mig om för jag började rodna. Väskan som låg under sängen plockade jag fram och började vika ned alla mina kläder, det var lika bra att göra det riktigt på en gång annars skulle jag aldrig få plats med allt. Jag hade handlat lite för mycket här om dagen, men det insåg jag inte fören jag var tillbaka på hotellet. Väskan var full när jag åkte ned, så frågan är allt hur jag ska få med mig allt hem. ”Du kommer få betala sjukt mycket i övervikt, plus att du aldrig kommer få igen väskan.” Justin låg i sängen och skrattade åt mig, han kunde verkligen vara en glädjedödare ibland, men det var bara en av alla hans egenskaper som jag älskar med honom. ”Du ska allt få se.” Jag kastade en tom vattenflaska på honom, och började packa.

 

En timme senare och en väska som var så full att dragkedjan skulle spricka vilken sekund som helst la jag mig bredvid Justin på sängen, där han hade legat och kollat in mig när jag sprang fram och tillbaka mellan alla rummen för att se om jag hade glömt något. ”Vad var det jag sa? Jag fick ned allt.” Jag kollade stolt på Justin som verkligen var djupt nedsjunken i sina egna tankar. Jag knäppte med fingrarna framför ögonen på honom så att han skulle komma tillbaka till verkligheten. ”Vad tänker du på?” Han vände på huvudet och kollade på mig samtidigt som han log. ”Dig.” Att ett enda ord kan få mig att rodna, det är ju löjligt. Jag vek undan huvudet fort för att han inte skulle se mina rosiga kinder. ”Vänd inte bort ditt söta ansikte. Låt mig se hur jag påverkar dig.” Han lät lugn, inte så att han var självgod, utan han ville verkligen se hans påverkan på mig. Jag log lite smått och vände på huvudet mot honom. När han såg mitt ansikte la han en hand på min kind och pussade mig på näsan. ”Sötnosen då.”

 

Vi bytte rum, från mitt till hans, för då visste vi att vi skulle få vara ensamma, vilket var skönt. Jag orkade inte med någon annan än honom. Han beställde upp massa ost och kex och så hade vi picknick på golvet, vilket var sjukt mysigt. Vi låg med ansiktena mot varandra och åt av allt, egentligen var jag inte hungrig, men det var sjukt gott. ”Vad kommer du sakna mest med mig?” Hans plötsliga fråga fick mig att sätta en vindruva i halsen, så jag började hosta. ”Jag vet inte, det mesta. Men ditt skratt, det är så förbannat sexigt.” Jag fick han att rodna, förstår ni hur det känns, det var som att bestiga det högsta berget utan hjälp. Sjukt skönt. ”Kommer du sakna något hos mig?” När han behagade kolla på mig igen ställde jag samma fråga tillbaka, fast på ett annat sätt. ”Klart jag kommer. Detta.” Svarade han och lutade sig fram för att möta mina läppar. Kyssen var lugn och försiktig, troligen för att ingen ville att den skulle ta slut vilket den gjorde allt för fort. ”Det är inte bara det jag kommer sakna, det finns så mycket hos dig. Dina ögon är verkligen vackra, ditt leende. Äh, löjligt att sitta och räkna upp massa saker när jag lika gärna kan säga allt.” Jag skrattade till. ”Söt du är då, klart jag kommer sakna hela dig med.”

 

Picknicken slutade med att vi kastade vindrovorna på varandra och kunde se vem som kunde pricka den andras mun flest gånger, såklart vann Justin då han verkar vara bäst på allt. Jag låg på rygg och kollade upp i taket, det var först då jag insåg att jag var proppmätt, enligt min mage skulle jag inte behöva äta på flera veckor. När jag låg där sjönk jag in i mina egna tankar så jag var absolut inte beredd på att Justin skulle sätta sig gränsle över mina ben och börja kittla mig. Jag skrek rakt ut då han satte sina fingrar i sidan på mig, det var det värsta jag visste. Det var obehagligt, och hemskt, men han verkade gilla att jag skrek, så han fortsatte. ”Snälla. Justin. Sluta.” Jag fick knappt fram min mening, men jag tror han uppfattade paniken i rösten för han slutade. Dock la han sig halvt över mig och kysste mig på halsen och upp mot mina läppar.


Jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel under dagen, för jag har lite att stå i. Min mamma har tvingat mig att stryka julgardiner. :O haha ^ Men jag ska väl se till så att det kommer iaf ett till. Det är dock inte färdigt skrivet, men jag ska försöka hinna skriva klart det.

 

Trackback