Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 20 - Just Friends

Jag vände mig om och ställde mig på knäna mitt emot henne, och la armarna om henne. När jag såg henne så log jag bara, hon var så vacker. Vi stod så ett tag, men började bli trött i benen, så jag la mig ner på rygg, och drog med mig henne ner, så hon la sig på mig. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst.

- Jag känner mig trygg i din famn. Viskade hon fram
- Tur det då, för du lär inte bli av med mig, svarade jag och pussade henne på huvudet



Melrose perspektiv

Dagarna gick och jag hängde väldigt mycket hemma hos Justin, men bara som vänner framför hans mamma. Hon skulle inte få tro att jag bara hade sagt sådär till henne för att få henne lugn, det var lika bra att låta allt hända med tiden.

Det kom ut massa bilder i tidningen på både mig och Justin, men ingen mer än vi viste att tjejen på bilden var jag, och så skulle det förbli. Hans mamma hade frågat honom flera gånger om vem det var, men han undvek frågan varje gång.

Jag låg kvar i sängen och sträckte på mig i flera timmar efter att jag hade vaknat, jag ville verkligen inte gå upp. Det regnade ute och det fick mig på dåligt humör, jag hatar verkligen regnet. Speciellt när jag är själv.
Men när jag hade legat ett tag i sängen så kom jag på att Justin skulle komma hit vid 1, och jag kollade på klockan och insåg att den snart var 12. Så jag hoppade in i duschen. Det blev ett tag i duschen, då jag var tvungen att raka benen, och allt annat som vi tjejer gör.

När jag var klar så virrade jag in mig i en handduk och gick in i min garderob för att hitta nå kläder. Och där inne såg det ut som ett krig hade gått av stapel, men det orkade jag inte bry mig i. Jag var klar med allt lagom till att han skulle komma, och mycket riktigt. Precis när jag hade hängt in min handduk på badrummet så hörde jag att det ringde på dörren. Men lat som man är, så får någon av dom som är nere öppna.

Efter bara några sekunder så knackade det på min dörr, även fast jag sagt åt honom att han bara kan gå in.

- Hej snygging, sa han när han kom in
- Hej sötnos, svarade jag och gav honom en kram

Ingen i min familj viste om oss, och absolut inte min syster, och det var lika bra det. För man vet aldrig hur dom skulle reagera, även om Mel har blivit bättre runt honom så kan det lätt vända till att bli något dåligt.

- Vad vill du hitta på idag? Frågade han mig när jag kramade han
- jag vet inte, svarade jag och kollade ut
- Tänk inte ens tanken, jag tänker inte gå ut. Svarade han och log
- Nej nej, inte jag heller. Jag vill egentligen bara ligga i sängen hela dagen.
- Jag kan gå om du vill? Sa han och kollade på mig med en ledsen blick
- Men det är väl klart jag inte vill att du ska, jag vill ju ha dig med mig i sängen förstår du väl. Sa jag och bet mig i läppten
- Jasså du, svarade han med ett flin på läpparna.
- Inte så. Sa jag och slog han lätt på armen
- Nehe, svarade han med en ledsen blick och lyffte upp mig och bar mig till sängen.

När han väl hade lagt ner mig, så la han sig över mig och kysste mig. Det var som en dröm, han kunde inte vara sann. Hans läppar mot mina var som två pusselpitar, dom passade perfekt.

Vi vart avbrutna av att min mobil pep till, och för att jag inte vill dölja något för honom så bad jag honom kolla vem det var ifrån.

- Det är ifrån någon Joey, svarade han
- Du får läsa det, jag har inget att dölja för dig.

Han tryckte på massa knappar på min mobil, och jag kunde se att hans ögon ändrade form. Dom gick från förväntansfulla till oroliga på bara några sekunder.

Jag stod inte ut med att inte veta vad det stod i sms:et, så jag tog mobilen ur handen på honom och började läsa det.

"Hej snygging! Jag har verkligen saknat dig, dagen på stranden var helt underbar. Trodde inte att det fanns tjejer som dig. Jag hoppas verkligen att jag får träffa dig igen. Vi kanske kan ta en fika eller bara glo på en film bågon dag. Hör av dig, puss Joey"

När jag hade läst klart det så kollade jag upp på Justin, som inte hade ändrat sin min på hela tiden. Jag viste inte vad jag skulle säga, men var tvungen att klämma fram något.

- Jag tänker inte försvara mig, absolut inte. För jag har inte gjort något fel. För du och jag höll inte på när jag träffade honom, och jag har bara sett honom en gång. Och det var på stranden, då vi bytte nummer med varandra. Anledningen till att du fick läsa de där, var för att jag ville visa dig att det är dig jag vill vara med, jag vill inte undan hålla massa saker för dig. Du vet att jag är ärlig, och det är det viktigaste. 

Han svarade mig inte, utan kollade bara på mig med ledsna ögon. Jag stod inte ut att se honom så. När jag vet att varje gång han är med mig, så riskerar han att det hamnar i massa tidningar. 

- Snälla Justin, säg något. Jag står inte ut med att du inte pratar med mig. 
- Jag vet inte vad jag ska säga, svarade han 
- Men säg att du litar på mig, du får radera hans nummer och sms:en från honom. Snälla, jag ber dig. Det är dig jag vill vara med. Jag ska inte träffa honom nå mer. 


Justins perspektiv

När hon sa dom orden, att det var mig hon ville vara med. Så behövde jag inte radera dom, jag viste att jag kunde lita på henne. Hon var verkligen min drömtjej. Jag kunde vara som vilken 17 åring som helst runt henne, hon brydde sig inte att jag var en stor kändis, som alla kände igen. Det var det jag gillade med henne.

- Jag behöver inte radera det där, jag litar på dig ändå. Sa jag tillslut
- Bra, svarade hon och gav mig en kram

Men jag ville inte ha en kram, jag ville känna hennes läppar mot mina, men jag lät det vara. Vi kanske inte skulle gå så fort fram.

När hon släppte greppet om mig, så la hon sig ner i mitt knä. Jag kunde känna hur hon andades ut tungt en gång, och jag förstod att det var för att hon hade vart så nervös över vad jag skulle säga. men jag förstår henne, undra om hon skulle ta det lika bra om hon såg ett sånt sms på min mobil. Jag la armarna om henne, så hon kunde känna sig trygg igen.

Vi låg i hennes säng ett bra tag, tills det knackade på dörren, och konstigt nog låg hon kvar, fast vi sagt att vi inte skulle berätta för någon om oss.

- Kom in, ropade hon

Och in kliver hennes mamma, och hennes ansiktsuttryck ändras ganska häftigt när hon ser att hennes dotter ligger i mitt knä.

- Maten är klar om ni vill ha. Sa hon bara
- Okej, vad blir det? frågade Rose
- Spagetti och köttfärssås, svarade hon

Hon tittade upp på mig med en frågande blick, och jag nickade bara som svar. Så vi gick ner till hennes pappa och syster som redan satt vid bordet. Hennes mamma hade redan dukat för mig, så hon hade nog hoppats på att jag skulle säga ja.

Det var alldelens tyst vid bordet tills hennes mamma bröt den.

- Är det någonting mellan er? Frågade hon och tittade på både mig och Rose
- Nej, det är det inte mamma. Vi är bara vänner. Svarade Rose lite för fort för att dom skulle köpa den lögnen
- Okej. Men det såg inte så ut.
- Men herregud, lever du på stenåldern eller? Kan två vänner inte ligga och hålla om varandra eller?
- Jo, det är klart dom kan. Men det är nog inte så vanligt.

Jag förstod att Rose inte skulle acceptera henne mammas påhopp, så hon tog sin tallrik och gick därifrån, och lämnade mig ensam med resten av hennes familj.

men jag åt upp, tackade för maten och gick.

- Varför gick du bara, och lämnade mig själv? frågade jag när jag kom upp på hennes rum
- Förlåt för att jag lämnade dig, men jag blir bara så trött på dom. Jag skulle lätt kunna skrika så hela världen hör att vi dejtar, för det är dig jag vill vara med.
- Jag känner likadant, men jag gör det inte av en anledning. Och det är för att jag vill skydda dig så länge jag kan.

Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig


Kommentarer
Stina säger:

Du skriver verkligen jätte bra!!

Skrivet: |

Nicolaihedvig säger:

Very Good Directory !!! Keep It Up.

Skrivet: | Bloggadress: http://nicolaihedvig.blogcheapster.com

Mickan - / My Life In My Words säger:

Gillar att dem umgås mycket med varann :D Och skönt att man inte såg att det var hon på bilderna. Dem är ju söta mot varann, men jag förstår även att dem inte vill berätta något, även fast dem egentligen skulle vilja skrika ut det :) Bra att hon lät honom se smset och även berättade som det var, men jag förstår hans oro efter vad det stod, så jag är glad att hon är ärlig. Och att han litar på henne :) Förstår mycket väl hennes mammas fundering, men som sagt man kan vara vänner. :P Awe, så sööött slut! :D ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback