Jag nickade bara till svar och gick upp på mitt rum, jag startade datorn och gick in och borstade mina tänder. När jag kom ut igen bäddade jag ner mig och loggade in på twitter, och uppdaterade den med en ny tweet.

"Why did I left her alone this time?"


Melrose perspektiv

När jag kom hem så mötte min syster mig i dörren. Men jag sa inget åt henne om det som just hade hänt, jag gick bara raka vägen upp på mitt rum, orkade inte ens borsta mina tänder utan gick direkt och la mig. När jag hade bäddat ner mig så knackade det på dörren.

- Kom in
- Hej, tänkte bara höra vad det är som har hänt mellan dig och Justin.
- Vadå? svarade jag
- Ja, han har nyss twittrat om att han lämnade någon ensam, så jag antog att det var dig han menade.
- Ja, vi började bråka och så gick han bara. Men orkar inte prata om det.
- Okej, men du ska veta att jag finns här om du vill prata. svarade hon och gick ut.

Jag låg vaken i vad som kändes som flera timmaroch funderade på vad det var som hade hänt, och varför det hände. Skulle jag höra av mig, eller skulle jag låta det vi hade rinna ut i sanden, innan det gick för långt?

Nästa morgon när jag vaknade så var det ingen annan hemma. Men det låg en lapp på köksbordet.

"Godmorgon Gumman! Jag tog med mig din syster till studion, och pappa är ute och kollar på en ny bil eller något. Det finns mat i kylen om du blir hungrig. Och ring om det är något. I♥U / Mamma"

Jag suckade för mig själv och började plocka fram lite frukost, sen satte jag mig ner vid köksbordet och bläddrade i morgontidningen. Men jag hann inte mer än att slå upp den innan jag fastnade på en rubrik, och en bild.

"Justin Bieber twittrade igår kväll om att han lämnade någon själv. Kan det vara denna tjej? "
Och så var det en bild från stranden, men jag döljde även mitt ansikte på denna bild, så ingen kunde känna igen mig.

När jag hade ätit klart gick jag upp på mitt rum och vidare in på badrummet för att ta mig en dusch. Jag stod där inne i säkert en och en halv timme, så när jag kom ut såg att min mobil lyste upp, då jag hade den på ljudlöst. Det var mamma som ringde.

- Hallå, svarade jag
- Hej gumman. Kan du komma med min dator till studion, jag glömde den hemma?
- Ja, det kan jag väl, men jag kom nyss ur duschen, så det tar ett tag. Men jag dyker upp så fort som möjligt.
- Tack, du är bäst. svarade mamma

När vi hade lagt på så gick jag in i min walk-in closet och letade reda på kläder jag kunde ha på mig idag. Det var ju sol ute, och det tänkte jag verkligen utnytja. Så det fick bli lila matchande underkläder, en vit magtröja, ett par jeansshorts och ett par lila Converse.

Jag gick ner till dörren och plockade ner allt jag skulle ha med mig i väskan, jag satte på mig mina stora solglasögon och tog i handtaget på dörren, då jag kom på att jag glömt datorn. Den jag verkligen skulle ha med mig, så det var bara att springa upp till mammas arbetsrum och ta den.

När jag kom ner till dörren igen så kollade jag en sista gång så jag hade allt med mig, och det hade jag. Då var det bara bilresan kvar.

Det tog ett tag att ta sig till studion och när jag väl var inärheten så fanns det knappt nå parkeringsplatser lediga, men tillslut hittade jag en, så jag parkerade och började sen gå mot ingången på byggnaden, men vart stoppad i dörren.

- Inga privatpersoner kommer in här, sa vakten
- Skojar du med mig eller, min mamma jobbar ju där inne. Svarade jag irriterat tillbaka
- Det brukar låta så, sa han

Jag blev så irriterad att jag tog upp min mobil och ringde till mamma.

- Mamma, vakten vill inte släppa in mig, sa jag samtidigt som jag spände ögonen i honom.
- Jag ringer ner till honom, svarade hon

Efter att vi lagt på fick han ett telefonsamtal, och han ursäktade sig och släppte in mig.

Jag tog hissen upp till 17:de våningen, det var det enda jag viste om stället. men som tur var kom det en tjej gåendes förbi precis när jag klev ur hissen, så jag frågade henne. Hon pekade mot en dörr och jag gick dit. Dörren var av glas, så man såg rakt igenom den, och det jag såg gjorde mig inte glad. Hur dålig kunde en dag bli?


Justins perspektiv

Mamma väckte mig på morgonen genom att tala om att jag hade en timme på mig att göra mig klar och ta mig till studion. Så jag hoppade direkt in i duschen och det gick fort för redan 10 minuter efter var jag ute. Drog på mig första bästa kläderna vilket vart ett par surfshorts, en vit t-shirt och ett par lila supra. Får inte glömma min svarta kepa.

Nu var det bara ner i köket och kasta i sig lite frukost, sen drog jag vidare till studion.

Väl inne i studion fick jag mig en liten chock. Varför var Mel där? Men när jag såg Stephanie så slog det mig att det var ju hennes dotter.

- Hejdär, sa jag samtidigt som jag la handen på hennes axel
- Hej, svarade hon och log
- Vad gör du här?
- Jag hade inget för mig, så mamma frågade om jag ville följa med.
- Okej, svarade jag och gick bort till Scooter

Han stod och pratade med Stephanie, så jag hälsade på henne för första gången i arbetssyfte.

- Ska vi kolla lite låtar? frågade Scooter
- Ja, det kan vi. Ska bara hämta min dator, svarade hon och gick mot sina saker

Men när hon kom tillbaka hade hon inte den med sig.
- Jag glömde den hemma, men jag har ringt efter en som kommer hit med den om 20 minuter. Sa hon och suckade
- Det är lugnt, då hinner jag vakna till lite mer, svarade jag och skrattade

Jag gick iväg på toa och sen hamnade jag framför spegeln lite för länge. Men var ju tvungen att kolla så håret låg som det skulle. Men det kanske var dax att gå ut, så dom inte trodde jag hade försvunnit.

- Justin, jag vill bara tacka för en trevlig kväll igår. Det var Mel som sa det
- Jo, den var trevlig. Men den hade ju kunnat sluta bättre. Svarade jag, men det sista sa jag tyst, trodde jag.
- Jag läste på din twitter igår, vad var det som hände? frågade hon och gav mig en kram

Precis när jag skulle svara så tittade jag mot dörren och fick se den sista personen jag hade väntat mig här idag. Utanför dörren stod Rose och hon såg inte glad ut, och det kan jag förstå. Man kanske inte ska hälla vatten på den redan rinnande kvarnen.

Jag släppte greppet runt Mels midja av kramen och började gå mot dörren. Men när jag kom nära nog för att kunna prata med Rose så tittade hon inte ens på mig, utan gick bara förbi mig och in i rummet där hennes mamma var. Men jag kunde inte låta henne gå, så jag gick med.

- Mamma, här är din dator. sa hon och la den på bordet, och började gå mot dörren igen
- Tack gumman. Vill du inte stanna ett tag då? frågade hennes mamma
- Nejtack, jag umgås inte med slödder. Svarade hon och slängde ett öga mot mig.

Jag var verkligen tvungen att prata med henne efter vad som hände igår, och det hon just fick se.

När hon vände på sig och därifrån så ursäktade jag mig och sprang efter henne.

- Snälla Rose jag måste få prata med dig. Jag vet att jag sa att du skulle höra av dig igår, men efter det du nyss såg så vet jag att du inte kommer göra det. Så detta är min enda chans.

Hon tittade inte ens på mig, men svarade.

- Jag vill inte höra dina dåliga ursäkter. Du tror att du kan behandla mig hur du vill bara för att du är någon sorts superstjärna. Du vet att jag skiter i det, jag tyckte om dig för den du var. Men nu vet jag inte vem du är längre.

Hon stod och väntade på hissen medans hon sa det där och tillslut kom den. Hon klev in i den och jag kunde inte låta henne försvinna igen. Så jag klev också in i den.

När hissen började röra på sig så tröck jag på stop och ställde mig för knapparna.

- Du kan inte ignorera mig för alltid. Snälla prata med mig. va det enda jag fick fram
- Det kan jag vist! Och eftersom att du vill hålla mig här inne, så tänker jag nu vara tyst, eftersom att syret kommer ta slut.
- Snälla Rose, jag ber dig. Jag vill verkligen veta vad som är fel.

Hon tittade på mig och tog ett djupt andetag.

- VAD SOM ÄR FEL? Är du från vettet eller? Du tror säkert det är okej för mig att du står och kladdar på min syster när jag inte är där. Men det är det absolut inte. Fast iofs så dumpade ju du mig igår, så du får väl göra vad du vill. Men att gå på min syster bara några timmar efter är lågt som fan.

Jag viste inte vad jag skulle svara även om jag viste att allt hon sa var sant.

Efter att hon hade sagt det där så satte hon sig på golvet, och jag satte mig ner framför henne och tog hennes händer i mina. Och konstigt nog tog hon inte bort dom. Men hon tittade upp på mig, och jag såg att hon grät.

Vad fan har jag gjort, tänkte jag.

- Det är dig jag vill vara med, jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förstå det. Samtidigt som du måste förstå att det är nytt för mig. Jag har aldrig haft en pojkvän, och när jag väl har det så är han en av världens mest kända. Det är skrämande, vem som hellst kan liksom ta dig ifrån mig.
- Då tycker jag att vi delar det med världen. Så vi slipper smyga med det, jag tror att det är det de handlar om. Jag är villig att göra vad som helst för att få vara med dig. Är du villig att låta ditt normala liv gå över till att aldrig få vara ifred och till att alla känner igen dig vart du än är?
- Jag är villig att lämna mitt liv i dina händer. Svarade hon och kysste mig

Jag besvarade kyssen och vi reste oss upp från golvet utan att släppa varandra.

- Jag berättade det för Scooter nu, och din mamma är här. Så det är nog lika bra du följer med tillbaka. Men bara om du vill. Jag tänker inte tvinga dig till något. Men jag vill att du tänker igenom det en sista gång, ditt liv kommer aldrig mer bli som det vart innan.
- Jag följer med dig vart du än går, glöm inte det. Plus att det är lika bra att ta detta med mamma på en gång, annars kommer hon bara skälla på mig sen.

Jag tröck igång hissen igen och vi åkte upp en våning. När vi kom in igenom dörren så tog hon min hand och hon höll den hårt. Vi gick in till dom andra.

- Där är du ju, sa Scooter när vi kom in. Men hans ansiktsuttryck ändrades ganska häftigt då han såg våra händer.

Och på tal om det, hennes mamma höll på att svimma!