Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 53 - First Night Without Lemony

Jag hörde när Rose kom ner men jag brydde mig inte om hon skulle säga något eller inte. Det är min dotter också och hon har rätt att få träffa sin mormor. Jag ställde mig i köksdörren så jag skulle kunna höra om dom började prata med varandra.

- Förlåt mamma. Jag vet inte vad det var som flög i mig. Sa Rose
- Det är lugnt gumman, jag blev bara så chockad när du sa det. Vi glömmer det nu, och jag lovar dig att det du säger angående Lemony det håller jag.

Skönt för dom att dom inte behövde säga mer till varandra än det där lilla. Det i stort sett minsta ordet, FÖRLÅT. Det kan betyda så mycket för en annan människa.


Justins perspektiv – fortsättning

Under tiden som Rose och hennes mamma pratade igenom allt så tog jag med mig Lemony ut. Jag la ner en filt på gräsmattan och hade med massa leksaker som låter, av någon anledning gillar ju barn sådana. Jag förstår inte det där, det låter ju bara illa. Men eftersom att hon gillar det så får hon ha dom. Jag har en känsla om att hon kommer få allt hon pekar på hela livet, det kanske inte är så bra. Men det är min dotter, och jag ska skämma bort henne till max.

Jag märkte inte att Rose hade kommit ut fören jag hörde hur hon fnissade bakom mig, så jag vände mig om och såg att hon stod med en kamera i handen, och knäppte massa kort. Undra hur mycket kort vi har knäppt under dessa nästan 6 månader. Om vi skulle framkalla alla bilder så skulle det lätt bli mellan 15-20 album. Rose släpper inte kameran i första taget.

- Älskling kom hit. sa jag och sträckte ut armarna mot henne

Hon kom emot mig med ett leende på läpparna, och satte sig ned bredvid mig, men la sitt huvud i mitt knä. Vi låg båda två och bara kollade på Lemony när hon låg där på rygg och lekte, samtidigt som hon utforskade sina händer och fötter.

- När du träffade mig första gången, vad tyckte du om mig då? Frågade jag henne

Det är något vi aldrig har pratat om, och att döma av hennes reaktion vart hon förvånad över min plötsliga fråga. Men det kan ju vara kul att veta hennes första intryck av mig. Jag minns inte dagen sådär jätte bra, men lite minns jag.

- Jag vart chockad av att det var du. Men jag gillade dig. Jag trodde absolut inte att det skulle vara så lätt att umgås med dig, som det var. Du fångade mitt intresse på en gång. Dina läppar kändes lockande redan då. Jag kan fortsätta hela dagen, men du ska inte få mer självförtroende. Du då? Vad tyckte du om mig? Svarade hon och log sitt sexiga leende mot mig

Egentligen vet hon redan en liten del av det jag tyckte om henne från början, det skrev jag i Sms:et jag skickade till henne samma dag hon berättade att hon var gravid. Men det fanns fler tankar kring just henne än det jag skrev. Men jag vet inte om jag borde berätta dom, med tanke på att hon kommer gotta ner sig i det.

- Du vet vad jag tyckte om dig. Jag tyckte du var fruktansvärt snygg, och sexig. Men vet du vad? Det är du fortfarande, om inte mer. Du har mer att älska nu, du har kurvor och det älskar jag. Jag vet att du inte tycker om dom, men jag älskar dom och jag älskar dig. På tal om det där, när åt du sist? Frågade jag och tittade på henne
- Jag åt innan jag åkte till dig och tittade på huset. Svarade hon för fort, för att jag skulle tro på henne
- Stephanie, ropade jag
- Ja, Justin. Vad är det? Svarade hon
- Åt Rose något innan hon åkte?
- Nej, det gjorde hon inte.

Jag tittade ned på Rose som fortfarande låg kvar i mitt knä. Men nu hade hon stänkt ögonen och vägrade titta på mig. Jag strök henne över huvudet och tog bort lite hår som låg i hennes vackra ansikte. Hon måste förstå att jag gör det här för hennes skull. Jag vill inte att hon ska bli sjuk pga. av detta.

- Älskade lilla vän. Du måste äta, Rose.
- Sluta kolla när jag äter eller inte. Det har inte du med att göra.
- Jo, det har jag. För jag vill att du ska må bra. Varför kan inte du älska din kropp, när jag gör det.
- För att jag älskade min förra kropp. Den var mycket snyggare än det här.

Jag svarade inte på hennes sista uttalande, utan lät det vara. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att förstå att hon inte kan fortsätta svälta sig själv och tro att allt ska försvinna. Hennes mamma funderade inte ens varför jag frågade. Hon kanske också har försökt så hon förstod vad det var det handlade om, jag vet inte. Det känns som att det absolut inte spelar någon roll om vad jag säger.

- Kommer du ihåg den där gången när vi somnade i soffan hemma hos dig, och din mamma kom hem. Då hon inte tyckte speciellt bra om mig? Frågade plötsligt Rose
- Klart jag gör, det var ju där du kysste mig första gången. Klart jag inte kan glömma det. Vadådå?
- Jag vill be om ursäkt för att jag lämnade dig, att jag bara stack utan att låta dig förklara eller ens låta dig säga något. Det var dumt av mig att skicka ett sms, jag hade faktiskt kunna tagit det med dig öga mot öga.
- Men lilla gumman. Inte behöver du be om ursäkt för det. Jag förtjänade det nog, om du tänker efter på vad jag har gjort mot dig. Jag hörde inte av mig på två veckor, jag stack och lämnade dig i flera månader. Hade inte du förlåtit mig då jag kom hem från min turné hade vi nog inte setat här idag, tillsammans med VÅR dotter.

Hon tittade på Lemony och sedan på mig, hon log med hela ansiktet och la sin ena hand bakom min nacke och drog ned mitt huvud mot hennes, och våra läppar möttes. Ibland när hon gör så får jag tillbaka den första känslan jag fick i kroppen då hon kysste mig. Den var så oskyldig, men samtidigt så laddad. Jag minns det som det vore igår. Känslan jag får i kroppen då hon kysser mig och samtidigt ler mot mina läppar är också obeskrivlig. Hon gör mig verkligen lycklig.

Jag ville inte släppa hennes läppar, och jag tror att hon märkte det, för hon höll kvar mitt huvud i ett järngrepp. Jag var kanske inte ensam om att inte vilja släppa. Jag flyttade mig så att jag hamnade över henne, och kysste henne på halsen och vidare ner. Smekte henne samtidigt på benet och vidare uppåt. Men hon avbröt mig genom att flytta min hand.

- Inte här. Inte nu. Viskade hon mot mina läppar
- Du är väl en glädjedödare. Sa jag och skrattade

Jag rullade av henne och la mig bredvid, så att jag låg på sidan och stödde mig på ena armen. Samtidigt som jag smekte henne på magen. I det ögonblicket kom jag och tänka på att jag skulle på turné om en månad, och bara bort från mina guldkorn i 3 månader. Hur ska jag klara mig då? Det kommer ju aldrig att gå, jag kommer vara tvungen att övertala dom att följa med.

- Nu är det jag som är glädjedödaren. Om en månad åker jag. Sa jag och kollade hur hon skulle reagera
- Jag vet baby. Det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Sa hon utan att ens kolla på mig
- Om du vill, kan ni följa med? Eller i alla fall ett tag, inte hela kanske. Men.. ah, du fattar.
- Vill du verkligen ha med oss? Det är ju ändå din egen tid, från oss som försvinner då.
- Klart jag vill ha med er. Varför säger du då?

Hon tittade på mig och kysste mig. Hon svarade inte, men hon viskade mot mina läppar att hon jätte gärna ville följa med. Jag vet att mamma kommer säga emot, men den här gången kan hon inte säga något. Jag är 18 år och pappa, jag kan inte bara skita i dom, och dra i tre månader. Nej, det får lilla mamsen finna sig i. Undra hur alla fans kommer att reagera, när dom ser mig komma med en barnvagn. Nu under halvåret som har gått, så har vi nästan aldrig varit ute med Lemony, bara för att paparazzis inte ska få en bild på henne. Varför ska dom tjäna pengar på mitt barn?

Lemony hade somnat där hon låg med fötterna rätt upp i luften, hon är så rolig. Hon kan somna på dom mest konstiga ställena, och på konstiga sätt. Det märks att hon är Rose´s dotter, hon är lika konstig som sin mor. Jag lyfte upp och bar in henne, så hon slapp sova ute. Hon fick ligga i soffan nere, Stephanie satt ändå där. Och ville hålla ett öga på henne. Rose låg kvar ute på filten, så jag gick ut och lyfte upp henne också.

- Justiiiin, vad gör du? Skrek hon
- Jag ska bära dig upp till sängen. Sa jag och log

Hon la sina armar runt min hals och kysste mina läppar, min hals och slutligen min nacke. Hon vet verkligen hur man ska göra för att få igång mig, men samtidigt när jag gick höll jag på att snubbla för att hon gjorde som hon gjorde. När vi kom upp i hennes rum la jag henne ner på sängen och kysste henne passionerat och länge.

När jag avslutade kyssen reste jag på mig, och hon tittade besviket på mig. Men jag log bara och tog av mig min tröja, samt la mig ner över henne igen och smekte hennes mage och ner över hennes lår. Hon drog sina fingrar genom mitt hår och kysste mina läppar hungrigt. Hon knuffade av mig och satte sig gränsle över mig, och tog av sig sitt linne. Hennes kropp dödar mig, så jävla vacker.

Jag kupade mina händer över hennes bröst utanpå bh:n, hon log och knäppte upp den, men tog inte av sig den, utan det lämnade hon till mig. Jag älskar att retas med henne, så jag gjorde det sakta. Då vet jag att hon sliter av sig den själv. När den var av började hon knäppa upp mina byxor, och drog sakta av dom. Men lämnade kvar mina kalsonger. Jag tog tag om hennes höfter och la henne ner försiktigt bredvid mig, och drog av henne hennes byxor, nu låg vi bara i underkläder.

Vi fortsatte kyssa varandra och utforska varandras kroppar med både händer och läppar. Hon gav ifrån sig tysta men betydelsefulla stön när jag närmade mig troskanten med munnen. Jag drog ned dom försiktigt, för att inte förstöra den magiska stämningen mellan oss. Ingenting ska hända snabbt. Jag kysste hennes ljumske varsamt, och vidare upp över hennes mage tills jag slutligen nådde hennes äckligt sköna läppar.

Hon gav ifrån sig sådana stön att jag trodde grannarna skulle höra oss. Om inte annat hennes mamma en våning ned, men i sådana stunder så tänker man inte på det. Hon avslutade kyssen och knuffade återigen ner mig på rygg, och kysste min mage ner till kalsongerna, och drog försiktigt av mig dom. Hon kysste mina läppar samtidigt som hon bearbetade mitt stånd med sin hand. Den här bruden vet verkligen hur man tar för sig.

Efter säkert 40 minuter av kyssar och smek gränslade hon mig äntligen, jag placerade mina händer på hennes höfter och smekte henne över magen och brösten. Hon placerade sina händer över bröstet på mig, för att få bättre balans, samtidigt som hon drog naglarna ganska hårt över nyckelbenen på mig.

Jag la mina händer på hennes höfter igen och la ner henne på rygg, utan att glida ur henne. Mina händer drog sig automatiskt till hennes bröst, och jag lutade mig ner mot henne för att nå hennes läppar med mina. Jag kysste henne, och bet henne löst i underläppen.

- Jag älskar dig. viskade jag mot hennes läppar

Hon log milt mot mig och stönade. Hennes händer hade hon placerat på min rygg. Hennes tankar var säkert på att få min rygg att se ut som ett krigsfält, för hon drog sina naglar mot den skapligt mycket, och hårt. Jag har absolut inget emot det. Med tanke på att dom flesta förstår hur Lemony blev till, och förstår nog ändå att det inte var första och sista gången vi låg med varandra.

Efter säkert 2 timmar av skönt sex, kom vi båda två samtidigt för en sista gång. Hon har ju kommit flera gånger, men jag försöker hålla ut så länge det går. Vi låg kvar och kysste varandra och hämtade andan.

- Vet du hur bra du är i sängen? Frågade hon
- Ganska, med tanke på att du njuter en hel del. Svarade jag och log


Melrose perspektiv

1 vecka senare
Vi fick flytta in i huset tidigare än väntat och det var ganska skönt med tanke på att vi hade planer på att ha inflyttningsfest samma helg som vi annars hade flyttat, nu slipper vi flyttkartonger överallt. Vi har kommit i ordning med allt, jag fick inreda hur jag ville i alla rum som vi använder, utom ett. Det Justin kallar hans pojkrum. Han är ingen liten grabb mer, men han fick ett rum där han satt in massa sköna fåtöljer och en stor bioduk, så han och grabbarna kan lira sitt jävla xbox. För det ska då inte stå i vardagsrummet i alla fall.

Det är fredag idag och vi ska ha fest ikväll. Pattie hade lovat att passa Lemony, hon har inte haft henne lika mycket som mamma har, plus att hon ändå skulle flyga till New York ikväll. Men jag vet att Pattie tar hand om henne, även om det kommer kännas konstigt att lämna bort henne, första gången. Det är väl alltid den gången som är jobbigast. Och det förstår jag, nu kommer jag inte kunna slappna av alls. Fast det är det jag egentligen ska göra.

- Justiiiin??? Skrek jag så att han skulle höra mig, för jag viste inte vart han var
- Vad skriker du för? Svarade han och stod bakom mig
- Haha, jag viste inte vart du var. Men har du sett min vita korta klänning? Den hängde på sängen igår.
- Ja, det har jag. Den hänger på din sida i garderoben. Trodde du hade glömt bort att hänga in den.

Jag suckade bara åt honom, han har aldrig vart såhär innan. Att han går och plockar efter mig. Det har blivit nu, dom senaste dagarna. Då han inser att hans mamma eller jag inte plockar efter honom. Det var därför mitt rum såg ut som, jag vet inte vad. Han kastade alltid sina kläder på golvet och trodde dom skulle bli tvättade.

När jag hade duschat och plockat undan alla leksaker och skit som låg över hela golvet i vardagsrummet ringde det på dörren, men jag hann inte öppna fören Justin hade sprungit igenom hela huset och kastat sig på dörren. Jag trodde att det var Pattie som var här för att hämta Lemony, men så fel jag hade.

- Ryaaan. Skrek Justin rakt ut
- Ey, mannen. Lugna ner dig. Jag står här. Skrattade Ryan fram

Jag smög upp bakom Justin och la mina armar om honom, då jag fick syn på Candy och släppte taget om honom och kastade mig över henne istället.

- Fan vad jag har saknat dig. Bästa vän. Det får inte gå så här lång tid mellan gångerna som vi ses.
- Jag har saknat dig också, och min söta lilla Lemony. Vart är hon? Sa hon och kramade om mig
- Hon ligger på golvet i vardagsrummet och vänder sig fram och tillbaka. Fråga mig inte varför. Sa jag och log

Jag hälsade på Ryan och gav honom en kram. Men Justin hann inte få tag i Candy innan hon hade sprungit in i vardagsrummet. Hon kom med Lemony i famnen och pussade henne hundra gånger. Candy brukar alltid säga att det är lika bra att man ger henne så många pussar, för hon vet inte när hon får träffa henne igen.

- Vi har en sak vi vill berätta innan det strömmar in folk här. Sa Ryan plötsligt

Tankarna flög igenom min skalle, och jag viste inte om jag skulle tro att Candy var med barn, eller om dom hade förlovat sig, eller ännu värre, gift sig. Jag försökte kolla efter en ring lite smått, men kunde inte se någon. Justin såg lika fundersam ut som jag.

- Vi ska flytta ihop. Sa candy
- Grattiiiiis. Sa både jag och Justin i kör
- Lugn, jag är inte klar än. Ni vet dom nybyggda husen här. Lägenheten högst upp är våran.
- SKA NI FLYTTA TILL ATLANTA? Sa jag chockat
- Japp, det ska vi. Eftersom att ni två har slagit rot här, lär ju vi också göra det. Vi saknar er. Sa Ryan

Jag kände en skuldkänsla rinna över mig. Jag hade inte alls visat Candy den uppmärksamhet hon förtjänar för att alltid har stått vid min sida. Alltid har hjälpt mig dom gångerna jag kommit hem till henne mitt i nätterna, när något har vart svårt. Jag skämdes. Hon är min bästa vän, och kommer alltid att vara det. Jag har alltid levt efter mottot att vänner går före killar. Men något hände när Justin kom in i mitt liv, jag blev tagen av stormen. Han var som gjord för mig, och jag glömde bort min bästa vän.

- Candy, kom. Jag vill prata med dig. Sa jag och drog med henne in i Justins pojkrum
- Vad är det? Frågade hon förvirrat
- Jag vill be om ursäkt för hur jag har betett mig. Jag vet att jag har vart usel på att höra av mig. Jag skäms, du har alltid ställt upp för mig. Och jag har bara skitit i dig, känns det som. Förlåter du mig? Frågade jag och en tår föll från mina ögon
- Klart jag gör. Du är min bästa vän. Och jag kan inte leva utan dig, eller Ryan. Men en till behöver mig nu, när hon har två knäppskallar till föräldrar.

Vi kramades och torkade våra tårar eftersom att Candy också fällde några. Inget allvarligt kanske, men det kändes skönt att ha pratat om det, och lagt det bakom oss. Precis när vi kom ut från rummet ringde det på dörren, och nu var det min tur att springa mot dörren. Jag hann precis innan Justin kom, och Candy började skratta medans jag öppnade dörren.

- Hej. Sa Pattie
- Heej. Svarade jag och gav henne en kram

Candy stod fortfarande och skrattade. Pattie tittade kostigt på mig, men jag bara skakade på huvudet och mimade ”fråga inte ens” åt henne, och hon log tillbaka. Hon förstod nog att hon inte skulle förstå även om jag förklarade.

Vi gick in, och jag tog Lemony från Candy och bytte på henne samt bytte kläder. Sen packade jag ned allt hon skulle behöva under natten och morgondagen i en väska. Samt drog ihop vagnen. Det kändes verkligen hårt när Pattie tog henne och var på väg ut. Både jag och Justin pussade henne i pannan.

- Glöm inte att mamma och pappa älskar dig. sa vi båda i kör

Några timmar senare
Festen var i full gång, och huset hade fyllts med alla olika människor, jag däremot kände inte ens hälften, medans Justin kunde namnen på alla. Ibland kommer han inte ens ihåg om han har satt på sig brallor eller inte, och nu sitter typ 50-70 namn i skallen. Han är kul den killen.

Jag hade för första gången på bra länge tagit mig en cider, och det var en sån 7,0. Så jag kände av den på en gång, men jag hade bestämt mig redan från början att jag inte skulle dricka mig dyngrak. Jag har haft nog med sådana i mitt liv. Sist jag gjorde det slutade det ju inte så bra.

Scooter kom fram och grattade till det nya huset. Han tyckte att vi hade gjort ett riktigt bra köp, men jag var tvungen att förklara för honom att det var Justin som vanligt hade dragit fram plånboken. Och han såg på mig att det störde mig.

- Har du berättat för honom att du inte gillar att han köper allt? Frågade han
- Om jag har, men han lyssnar inte. Så jag får väl stå ut med det.
- Ibland vill han inte lyssna. Det är ju sådan han är.

Jag nickade bara som svar och tog en klunk cider. Oron började växa i mig, tänk om något hade hänt med Lemony. Fan, jag ville kunna slappna av. Men det gick inte. Jag såg att Justin stod på dansgolvet och dansade med massa människor, varför kunde inte jag göra som honom. Jag funderade flera minuter på om jag skulle ringa eller i alla fall skicka ett sms till Pattie och fråga om allt gick bra.

Min mobil låg uppe i vårat sovrum, så jag gick upp för trappen och in i rummet. Jag orkade inte ens säga till någon att jag försvann. Dom märker väl om jag är borta, om någon där nere nu gör det. Jag plockade upp mobilen och satte mig mot sänggaveln och drog upp mina knän mot bröstet och började skriva ett sms.

”Hej bästa ”svärmoder”. =) Jag kan inte slappna av ordentligt. Det är inte alls kul här, och jag saknar Lemony. Går allt bra med henne? Det var svårare än vad jag trodde att vara ifrån henne. Kram” – SKICKA

Jag satt kvar på samma plats och i samma ställning, men jag måste ha somnat till i några minuter för när jag öppnade ögonen satt Justin framför mig. Han tittade bara på mig och log. Tänk att jag har pojken hela världen skriker för.

- Varför sitter du här? Frågade han
- Jag saknar Lemony. Svarade jag

Han förstod mig, jag tror att han saknar henne minst lika mycket men visar det inte på samma sätt som jag. Jag kröp fram till honom och satte mig nästan i hans knä, la mina armar runt hans nacke och kysste honom. Hans händer vandrade över min bara rygg.

- Ni är väl roliga. Smyger iväg på det där sättet. Sa Candy bakom ryggen på mig
- Nej, det gjorde vi inte. Jag gick, för jag saknar Lemony.

Vi vart avbrutna av att min mobil lät, jag fick ett sms av Pattie, och jag öppnade det.



Är det bra nog eller? Ni är dåliga på att kommentera.. Så man kanske skulle ta och lägga ner detta, jag gör det ju enbart för er. Jag vet ju redan hur jag har tänkt att denna novell ska sluta. =/

Kommentarer
Melina säger:

Skiiiit bra! :D <3

Skrivet: |

Anonym säger:

NEJ!!!SLUTA INTE SKRIVA!du kan inte ana hur många gånger om dan jag kommer till din blogg för att se om du har skrivit något nytt! ;)

Skrivet: |

emma säger:

skit bra! ;)

Skrivet: |

Becka säger:

Awesome. :D

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

n säger:

Grymt bra! Du får inte sluta!

Skrivet: |

Olivia Beadles.<3 säger:

Nej mera! Du har iaf några läsare, det hade inte jag.

Skrivet: |

ellen säger:

Meeer

Skrivet: |

ebba säger:

Love it, meeer!

Skrivet: |

Moa ;) säger:

Skitbra !

Skrivet: |

Rebecka säger:

Läängtar till nästa del! Jag började läsa din novell i morse och jag är helt fast, fortsätt skriva! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://rrebbecka.blogg.se/

hanna säger:

Meer

Skrivet: |

Anna säger:

meer! Längtar asmycket till nästa del! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://annlyyn.devote.se

Emma säger:

Sluta inte skriva! Den är jättebra!!:)

Skrivet: |

julia säger:

neeeeejjjj !! sluta inte! det här är seriöst den bästa novellen jag läst ! du får inte sluta! snälla, snälla, SNÄLLA !

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberprank.blogg.se/

Jenny säger:

neeej! du får absolut inte lägga ner novellen! den är as bra! :)

Skrivet: |

bieberdrug.blogg.se - Novellblogg om Justin Bieber säger:

super

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberdrug.blogg.se/

Anonym säger:

vi måste skynda oss till 20 kommentarer snabbt för jag pallar inte vänta mycket längre lr vad säger ni?

Skrivet: |

rt säger:

Gasssh skitbra :) Kan vi skynda oss och kommentera 20 så vi får ett nytt kap. för jag orkar verkligen inte vänta :( Haha xD

Skrivet: |

Anonym säger:

Du är as bra !!!!!!!

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Det är så underbart att läsa om dem, alla tre :) Man sitter här och ler som en fåne, haha! Och det var fint att läsa om vad dem tyckte om varann första gången dem sågs :) Jag förstår att han är orolig för henne, hon måste ju äta, det blir ju inte bättre av att hon inte äter. Dem är så fina tillsammans, det är sjukt, man önskar ju nästan att sånt fanns i verkligheten och att man själv fick uppleva det. :) Och jag gillar idén med att dem ska följa med honom på turnén :) Haha det är kul att läsa att dem fortfarande håller på så, och kan slappna av och släppa Lemony lite, dem behöver den tiden med varann också, och då är det ju skönt att Steph finns där :) Äntligen har dem flyttat :) Haha jag förstår att hon skrek vem hade inte det i de stora huset :P Kul med en fest och att Ryan och Candy kom, och ännu gladare vart jag när dem berättade att dem ska flytta till ATL :) Dem är söta, klart det är jobbigt första gången man lämnar ifrån sig sitt barn, men man behöver det ibland med :) Och en fest utan henne tror jag att dem behöver även fast Rose har sina mammakänslor och inte riktigt kan slappna av, mammor är så :) Men du kan ju inte sluta ett kapitel sådär, nu får jag massa konstiga tankar i huvudet ju. Om något har hänt. :P ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback