Eftersom att Mel aldrig gillade svart tänkte jag inte bära det på hennes begravning heller. Jag tog en vit kort klänning, och ett par solglasögon. Justin hade på sig ett par lila jeans och en vit kavaj. När vi var klara för att åka till begravningen gick vi ut till limousinen, det var jag, Justin, Mamma, Pattie och Jeremy. Jazzy och Jaxon fick vara hos Justins mormor och morfar. Det var tyst hela vägen, men när vi kom fram och alla hade gått ur bilen drog Justin mig till sig och sa.

- Jag älskar dig, och finns alltid vid din sida. Var stark, för det var så Mel såg dig, som den starkaste. sen kysste han mig.


Justins perspektiv

- Jag älskar dig också. Utan dig hade jag aldrig klarat detta. svarade hon mig efter kyssen

Vi gick ur limousinen tillsammans och möttes av paparazzi, det blixtrade från alla håll och kanter, men varken jag eller Rose brydde oss i dom. Från flera olika håll hörde jag hur dom ställde frågor som dom egentligen inte hade något med att göra. Jag la min hand i svanken på Rose och gick rakt igenom hela klungan. Hon bar svarta solglasögon, och det förstod jag, för hennes ögon var röda som tomater.

När vi kom in i kyrkan var det tyst, och längst där inne stod den vita fina kistan. Om man nu kan tycka att en kista är fin. Vi gick tysta båda två tills vi kom till dom två tomma stolarna längst fram, då det knakade lite i dom när vi satte oss ned. Bredvid Rose satt Candy, tråkigt att man ska behöva ses på under sånna här omständigheter. Jag höll Rose i den ena handen och Candy höll henne i den andra. När prästen började prata såg jag att det rann tårar på både Rose´s och Candys kinder.

Det var jobbigt som fan att sitta där inne, speciellt att se Rose gråta. Under hela tiden som vi satt där höll jag henne i handen, och vissa stunder kramade hon om den riktigt hårt.

När jag släppte låter Pray och Mel hade hört den, hade hon tydligen skrikigt rakt ut att det var den bästa låten hon någonsin hört. Hon hade även sagt men troligast på skoj att hon ville ha den på sin begravning, så Rose frågade mig för en vecka sedan om jag ville spela och sjunga den i kyrkan. Och det kunde jag inte säga nej till.

Efter att prästen hade pratat klart signalerade han åt mig att det var min tur. Så jag reste på mig och gick fram till pianot, tittade upp mot taket och sa.

- Den här är för dig Melanie Lemony Black!

När jag hade spelat och sjungit klart rann även tårarna på mina kinder, det lät kanske inte så bra på slutet, men hon fick sin önskan uppfylld. Jag kommer sakna henne, och alla hyss hon hade för sig. Hon var älskad och kommer alltid att vara.

Efter begravningen
Vi satt alla hemma hos Rose, deras hus var stort nu när det saknades två familjemedlemmar. Jag tyckte att det var konstigt att hennes pappa inte hade hört av sig, eller visat sig. Mina tankar vart avbrutna av att det ringde på dörren. Rose tittade på mig med en kan-du-vara-snäll-och-öppna blick, och det gjorde jag.

Mannen som stod utanför var iklädd en svart kostym och hade blommor i handen, jag kände igen honom så väl, det var Rose´s pappa.

- Vad gör du här? Frågade jag med en arg ton
- Det är min dotter om du inte viste det?
- Klart jag vet, men det har du inte visat hittills. Är inte så säker på att någon vill ha dig här.

- Älskling, vem är… VAD FAN GÖR DU HÄR?? Skrek Rose när hon fick syn på honom

Han hann nog inte ens reagera innan hon slog igen dörren i ansiktet på honom. Det var det minsta han förtjänade, hur kan man dyka upp och låtsas som att inget hade hänt? Rose sprang upp på sitt rum med mig efter sig. Hon satte sig i sängen, nästan lutad mot sänggaveln, så jag klämde ner mig bakom henne, med benen på varsin sida.

- Älskade tjej! Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Känns som att jag bara är i vägen. Sa jag och höll om henne
- Du är inte i vägen. Du hjälper mig genom dagarna bara genom att finnas. Jag älskar dig.

Resten av dagen satt vi där inne under tystnad och bara höll om varandra, hennes tårar slutade inte rinna. När folket började ge sig av kom dom in och sa hejdå och beklagade. Jag tyckte dock inte att hon behövde höra det hela tiden. När Candy kom in i rummet och satte sig bredvid oss lät jag dom två vara själva, så jag lämnade dom ensamma.

- Hur mår du grabben? Frågade pappa och la en värmande hand på min axel
- Åt helvete, det är jobbigt som fan att se Rose så här. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.
- Det räcker med att du håller om henne eller bara finns där. Hon älskar dig oavsett vad.

Jag kramade om pappa och sa att jag älskar honom. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom i sådana situationer. Han hjälper mig mycket mer än vad han tror.

1 vecka senare
Dagen var här då tidningen skulle komma ut i butiken, men jag skulle få den hemskickad. Jag har vart nyfiken sen vi tog bilderna, men just då var jag mer nervös. Dom kan ha vinklat allt åt helt fel håll, och sen viste jag inte hur alla fans skulle reagera när det blev bekräftat.


Melrose perspektiv

På morgonen en vecka efter min systers begravning vaknade jag hemma hos Justin och av att han kysste mina nyckelben. Jag log åt honom med stängda ögon och smekte hans mage med en hand.

- God morgon älskling. Sa jag när jag hade fått upp ögonen
- God morgon min sköna. Svarade han och kysste mina läppar

Kunde dagen börja bättre? Vi låg kvar i sängen och bara tittade varandra djupt i ögonen, jag hade nästan glömt bort att man kunde drunkna i hans. Men det blev jag snabbt påmind av.

Vi slutade kolla på varandra då dörren öppnades och vi fick en tidning på oss. Jag var först med att få tag i den. Framsidan på tidningen blev jag chockad över, det var bilden på mig i den dyra Bh:n och Justin bakom mig, som formade sina fingrar som ett hjärta på magen. Den var fruktansvärt vacker, och jag vart stolt över den. Rubriken på framsidan löd.

”Bieber bekräftar graviditetsryckterna”

- Den bilden vart ju hur bra som helst, du är väldigt vacker där och jag är stolt över dig. sa han och höll om mig

Utan att svara honom öppnade jag tidningen och slog upp sidan som det började på. Alla bilder på oss var riktigt fina även om jag inte gillade mitt utseende just då, magen hade förstört min kropp.

Den lite fetare texten högst upp på sidan sa väl egentligen allt.

”Popsensationen Justin Bieber ska bli pappa, och den lyckliga mamman är ingen mindre än Melrose Black. Mellan fototagningarna på hotellrummet fick vi uppleva ren kärlek mellan dom två, som också syns på bilderna. Han är verkligen lycklig med henne. Sättet han tittar på henne bara lyser kärlek. Hur båda dom två har lyckats klara sig utan varandra i 2 månader, det tror jag ingen kan förstå! Men nu är dom tillsammans igen och vi som älskar Justin är glada för hans skull.

Vi fick tyvärr inget namn på den lilla tjejen, men känner vi Bieber rätt, finns det på twitter minuterna efter att hon kommit till världen.”

Texten fortsatte över två uppslag med många bilder. Jag hade absolut inget emot det dom hade skrivit, och jag tror inte att Justin hade det heller.

Veckan efter att vi sagt hejdå till min syster för sista gången var tufft, men jag höll humöret uppe, det var mest jobbigt på kvällarna då det bara var jag och Justin. Han viste redan hur jag mådde, så för honom behövde jag inte dölja några känslor. Jag grät mig till sömns med hans armar om mig och hans ord som var som melodier i mina öron.

Efter allt som hänt den sista tiden valde vi att ta en shopping dag, tom. Justin ville följa med, så vi riktade in oss på bebis grejer. Det kunde bli riktigt kul, med tanke på att vi inte tyckte lika.

- Baby, ska vi gå upp så vi kommer iväg? Sa han och pussade mig på halsen och ner på nyckelbenet
- Ja, det tycker jag vi gör. Sa jag och slog av mig täcket och gick upp

Jag vände mig om och såg att han vart besviken. Men sen kom det ett leende krypandes, och jag förstod att jag skulle få springa om jag inte ville ha med honom in i duschen.

- Haha, öppna! Sa han och slog lite löst på dörren
- Nej, jag ska duscha. Svarade jag och log
- Men jag har ju sett dig förr.
- Bra, lev på dom minnena, för nu får du inte.

Jag kunde höra hur han suckade utanför, men jag hoppade in i duschen och när jag var klar torkade jag mig och gick ut.


Justins perspektiv

Hon kom ut i bara handduk och egentligen ville jag bara slita av henne den och ta henne där och då, men jag behärskade mig och spelade oberörd.

När jag hade duschat och vi båda var klara kom Kenny och hämtade oss. Först valde vi att åka till IKEA, har alltid velat se hur det ser ut och vad det är.

Vi hade bestämt att vi inte skulle leta efter ett hus fören Lemony var född, så under tiden skulle vi först bo hemma hos mig, sen skulle vi flytta hem till henne, eftersom att mamma fortfarande inte hade accepterat detta riktigt.

Så nu skulle vi bara hitta sådana nödvändiga saker, inga stora möbler. När vi kom fram till första stoppet så var det inte en enda paparazzi utanför vilket var skönt. Vi gick där inne i lugn och ro, ibland kom det fram några tjejer som grattade oss och ville ta en bild med både mig och Rose och självklart ställde vi upp.

Efter nästan 2 timmar var jag helt slut i benen och vi var klara där inne. När vi kom ut var det däremot fullt med stora män med kameror.

”Hur mår du efter din systers död Rose?”
”Hur känns det att bli pappa Justin”

Frågorna bara vällde ur deras respektlösa munnar, och jag blev riktigt arg på att dom tog upp Mel. Kenny hjälpte oss därifrån fort. Det är så skönt att ha med honom, han vet precis när han ska hjälpa till, och han vet när han ska hålla sig i bakgrunden.

- Hur mår du? Frågade jag henne och drog henne intill mig i bilen
- Det är lugnt. Tänk inte på det.

Kenny tittade på mig i backspegeln med en lidande blick, men jag vände mig mot Rose och pussade henne på huvudet och strök henne över magen, och precis då kände jag att det sparkade till. Rose tittade upp på mig och log, sen sträckte hon på sig och våra läppar möttes.

- Jag vill inget annat än träffa lilltjejen. Sa jag och log
- Tro mig, det vill jag också. Det börjar bli jobbigt.

Vi var nu framme vid den största gallerian i ATL, och vi var redo för att shoppa kläder men inte till oss denna gång utan till Lemony. Varje affär vi gick in i gick vi även ut ur, fast med kassar och hur mycket kläder som helst, i alla storlekar.

När vi kom hem den dagen var klockan 6 på kvällen och jag var medvetslös, så jag kan bara tänka mig hur Rose kände sig.

- Mamma, vill du se vad vi har handlat? Ropade jag, då hon var i köket och vi på väg upp på mitt rum
- Jag kommer. Ropade hon tillbaka

Mamma kom upp på mitt rum och såg alla kläder som vi hade hällt ut på min säng. Hon stannade till i dörren och jag såg att hon fick tårar i ögonen, men jag kunde inte förstå varför.

- Kan ni någonsin förlåta mig, fur hur jag har betett mig? Frågade hon

Jag tittade på Rose som låg i sängen bland alla kläder och försökta få en reaktion av henne, men jag tror att hon vart lika chockad som jag. Egentligen var det väl inget att fundera över, hon är trotts allt min mamma.

- Det är klart vi kan. Du är min mamma, och jag älskar dig, men samtidigt älskar jag dom där två också. Sa jag och pekade på Rose, samt gav mamma en kram
- Så jag ska alltså bli farmor? Men snälla säg det inte högt, det får mig att låta gammal. Sa hon och log

Rose reste sig upp och skrattade tillsammans med mig. Hon gick till mamma och gav henne en kram som hon fick besvarad.

Resten av kvällen satt vi alla tre och gick igenom allt vi hade köpt, och det tog ett tag. Men vi hade riktigt roligt, det var längesen mamma var med. Men det kändes bra. Jag hade verkligen saknat det.

Det är väl drygt 2 månader kvar till beräknad födsel och jag lider verkligen när jag ser Rose och hennes mage. Allt ser ut att vara 100 gånger så jobbigt. Men snart är det över, och jag får ta över. Jag längtar verkligen.

När klockan hade blivit runt 11 på kvällen var vi klara med allt och hade precis ätit. Vi gick och borstade våra tänder och sen bäddade vi ner oss.

- God natt min prins. Sa hon och kysste mig
- Sovgott prinsessan! Svarade jag och la armen om henne

Just i det ögonblicket var jag så lycklig man kunde vara, trodde jag. Jag somnade i alla fall med ett leende på läpparna.