Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 44 - Pregnant Or Not.

Innan jag hann tänka på vad jag skulle svara hörde jag hur Rose skrek och sen hur något flög i golvet. Jag var tvungen att se efter, så jag reste mig upp och gick till rummet dom var i. När jag kom fram till rummet sköt jag upp dörren och såg Julia ligga på golvet och hade händerna i ansiktet medans Rose satt på sängen.

- Vad fan händer? frågade jag och tittade på Rose
- Det jag borde ha gjort för länge sen, så jag slapp lämna den jag älskar mest i hela världen. Den kyssen ni utförde igår var inte bara från henne, jag såg på dig att du njöt. Så nu lämnar jag dig, ringen hittar du någonstans i ditt rum. Men en sak borde du veta, jag kommer alltid älska dig.

Jag vart helt stum, så jag fick inte fram något innan hon försvann. Det gjorde ont att se henne gå, och jag kommer alltid att älska henne. Julia sa inget efter att hon hört vad Rose sagt. Hon packade sin väska och drog. Henne ville jag inte ens stoppa.

Hela den dagen satt jag i mitt rum och kollade på ringen.


Melrose perspektiv - Dagboks anteckningar

"För exakt en månad sen idag fyllde Justin 18 år, och jag har inte pratat med honom sen jag lämnade hans hem för 2 månader sen. Vi träffades en gång efter att jag hade kommit på honom med Julia, vi skulle prata, men det slutade inte riktigt så. Vi gjorde ett misstag, vi låg med varandra igen. Vist jag saknade honom då, och nu, men det fanns ingen anledning till att göra så. Känslorna för honom vart starkare. Det vart svårare för mig att glömma honom. Eller iallafall kunna gå vidare.  

En sak till som orar mig är att min mens inte har kommit. Just i detta nu funderar jag på att åka till stan och köpa ett graviditetstest. Men vet inte om jag borde med tanke på att folk fortfarande följer efter mig och tar kort. Men jag kan inte gå omkring och inte veta, jag måste ha svar.

Jag och Caitlin har kommit närmare varandra, och hon kan inte förstå att Justin har gjort som har gjort mot mig. Det är även skönt att ha någon att prata med öga mot öga, även om Candy ringer mig varje dag för att fråga hur jag mår, och hon har gjort det sen det hände.

Candy var på Justins 18 års fest och hon berättade att han hade sagt att han saknade mig och att han kände sig tom utan min närvaro, och det gör jag utan han också, men det förändrar inget. Candy är verkligen den bästa vännen man kan ha, och jag skulle aldrig be henne välja mellan mig och Justin, men hon kommer aldrig kunna umgås med oss båda samtidigt."


Efter att jag hade skrivit mitt första dagboksinlägg på flera månader kände jag att jag ändligen blev fri. Det var som en brefrielse. Men jag la ner den igen, men synlig denna gång. Men angående om jag är gravid eller inte så kommer Justin få veta det på en gång. Tänker inte vara lika elak en gång till. Jag lärde mig något förra gången.

- Hejdå mamma. Jag drar ut en vända, är tillbaka om en timme.

Hon hann inte svara innan jag dragit igen dörren bakom mig. När jag kom fram till stan parkerade jag bilen och gick mot apoteket. En nervös känsla kröp igenom min kropp men jag var tvungen att få veta. Jag gick in och till hyllorna med testen, precis när jag tog i ett hörde jag en kamera knäppas. Nu var det kört.

När jag kom hem efter att alla paparazzi hade frågat mig om jag var gravid och om det var Justin som var pappan, så ringde jag över Caitlin. Ville inte vara själv när jag gjorde testet. Hon kom på en gång, men det jag inte berättade i telefonen var varför jag ville att hon skulle komma. 

- Du funderar säkert varför jag bad dig komma? frågade jag när vi hade kommit upp på mitt rum 
- Ja, det kan man ju lugnt säga att jag gör. svarade hon 

Utan att svara på det plockade jag upp påsen från apoteket och gav den till henne, och när hon stoppade ner handen i den och fick upp testet vart hon riktigt chockad. Det syndes på henne, även om hon inte sa något. 

- Har du gjort, eller ska du? frågade hon 
- Jag ska, därför jag bad dig komma. 

Jag öppnade förpackningen och läste hur man skulle göra, och sen gick jag in på toa. När jag hade gjort det lät jag det ligga på handfatet, det stod att man skulle vänta i typ 10 minuter. Jag funderade om jag skulle kontakta Justin. 

- Tycker du att jag är elak om jag ringer Justin och ber dig gå? frågade jag skamset
- Nej nej. Kommer han hit då går jag, men är han upptagen stannar jag.

Det var skönt att hon förstod mig, jag ville inte vara elak. Men jag ville samtidigt ta detta med honom själv. Och det tror jag att hon förstod. Jag satt med mobilen i handen och funderade hela tiden på om det var rätt. Tillslut tröck jag på ring, och det gick några signaler.

- Justin. svarade han
- Hej, det är Melrose. Jag har något jag måste berätta för dig. Kan du komma över?
- Jag är inte hemma, är i NY. Vad är det?
- Inget jag tänker ta över telefon. Hör av dig när du är hemma.
- Melrose, sluta.

Mer hann han inte säga, det gjorde ont nog att höra hans röst efter så här lång tid, men att han även var kall mot mig. Det fick räcka, så jag la bara på. Fel av mig, men klarade inte mer. Det var ju han som hade vart dum mot mig, hade han hållt sig i skinnet hade vi kanske vart tillsammans fortfarande.

Caitlin kollade bara på mig där jag satt med mobilen i handen. Mina tårar började rinna när jag insåg vad som hände. Hon reste sig upp och kom och satte sig bredvid mig där jag satt lutad mot väggen, hon la armarna om mig och sa åt mig att inte gråta. Men det var inte det lättaste att sluta.

När vi hade setat så ett tag och jag hade slutat gråta var det vara att ta tag i nästa problem. Testet som låg inne på toan hade ännu ingen kollat på. Egentligen ville jag att Justin skulle vara med och kolla på det, men det verkade inte som att han var speciellt intresserad. Jag reste mig från golvet och gick in på toan, tog testet och gick ut igen.

- Kan du kolla? frågade jag Cait och gav henne det
- Absolut. svarade hon och kollade på det

Tankarna som snurrade i mitt huvud under dom få sekundrarna, som hon satt och tyst kan jag inte sätta ord på. Men när Cait kollade upp på mig med tårar i ögonen viste jag ju inte varför hon grät. Var det av glädje eller sorg?

- Gumman, du är gravid!

När hon sa den där meningen viste jag inte om jag skulle gråta eller skratta. Ännu en gång hade jag en del av Justin i kroppen. Han måste få veta det omgående. Jag letade fram min mobil och ringde upp Candy.

- Hej gumman!! Hur är det? svarade hon
- Hej bästa vän. Det beror på hur man ser det. Är du med Justin?
- Nej, men han och Ryan är på väg hit nu. Vadådå?
- Hur länge stannar dom i NY?
- Dom åker om 3 dagar. Vad är det som har hänt?
- Jag kommer under dagen, se till att han är hemma hos dig när jag kommer. Jag messar när jag har landat.
- Okej, vi ses snart då! Saknar dig.

Jag berättade hur saker stod till för Cait och hon förstod mig, och hon hjälpte mig att packa. Jag valde att inte berätta något för mamma om varken testet eller att jag drog till NY i några dagar. Hon behöver inte oroa sig.

Flygplatsen NY
När jag hade tagit min väska och börjat gå mot utgången tog jag upp min mobil och skrev till Candy.

"Nu har jag landat och ska precis ta en taxi. Var hemma med J om 20 minuter. Saknar och älskar dig." - SKICKA

Efter 10 minuter i taxin började jag få en orolig och nervös känsla i magen. Vad kommer han säga, eller göra när jag berättar det för honom? Taxichauffören och jag hade en liten slapp konversation, men helt okej för mig. Jag ville bara att tiden skulle gå fort så att jag fick kliva ur. När han tillslut stannade på adressen som jag hade gett honom gav jag han pengar och massa dricks.

För första gången ringde jag på och lät henne komma och öppna, jag ville inte bara gå in. Jag vet inte varför, jag har ju alltid gjort det annars, men det kändes som att jag inte riktigt var välkommen egentligen. Konstig känsla, jag vet. Men den fanns där.

- Hej gumman, vill du berätta vad som har hänt. Vad som får dig att flyga runt för att få prata med Justin. frågade Candy, och gav mig en kram


Justins perspektiv

En skön slapp dag i NY och jag har med mig Ryan, så automatiskt blir man ju hemma hos Candy, vilket jag absolut inte har något emot. Hon är en skön brud, som ligger på samma nivå som oss två. Men det finns massa minnen hemma hos henne som gör att jag inte kan koncentrera mig riktigt, allt påminner mig om Rose. Varje gång jag ser sängen inne i gästrummet, vill jag att det ska dofta Rose av den. Hon är fruktansvärt saknad hos mig.

Det är tråkigt att jag aldrig hinner läka såren innan en paparazzi eller någon annan frågar vart hon är. Ibland vill jag bar skrika rakt ut, "ja, inte här iallafall". Men det kan jag inte.

Candy har vart underlig en del av dagen och varken jag eller Ryan har fattat varför, men å andra sidan har vi inte frågat heller. Jag vaknade ur mina funderingar av att det ringde på dörren, och Candy gick för att öppna.

- Väntar hon besök? frågade jag Ryan
- Ingen aning. Vi går väl och kollar vem det är. svarade han och reste sig ur sängen och jag ur soffan

När vi kom nära nog hörde jag att det var Rose hon pratade med, men jag hörde bara vad hon svarade Candy.

- Jag berättar för dig sen, måste prata med Justin först.
- Okej, han är på mitt rum. hörde jag Candy svara
- Nej, jag är här. sa jag och gick fram till dom

Jag tittade på Rose som inte ville möta min blick riktigt, och jag såg att hon hade gråtit. Det var så länge sen jag såg henne, om man bortser från alla bilder på henne i både tidningar och på nätet. Hon var lika fin som vanligt, och det gjorde ont. Hon flög hit för att träffa mig, men varför?

- Vad vill du? frågade jag
- Prata med dig, men ensam.

Candy fattade på en gång att det var allvarligt för hon tog Ryan i handen och drog på sig sina skor, Ryan gjorde lika. När det bara var jag och Rose kvar i hallen tog hon av sig skorna och gick in i köket, jag gick efter och såg att hon la upp en ask på bordet. Men jag kunde inte se vad det var.

- Öppna den där. sa hon och pekade på asken

Hade hon kommit hit för att visa mig det där? Jag gick fram till bordet och satte mig på en stol, då fick jag syn på att det var ett graviditetstest. Innan jag hann öppna det sa hon.

- Jag lovade dig att aldrig mer ljuga eller undanhålla något viktigt för dig. Så här är jag för att berätta att du ska bli pappa.

Jag lyssnade väldigt nog på det hon precis hade sagt, men jag förstod nog inte ens hälften av det egentligen. Jag kunde inte bara sitta där som ett fån längre.

- Vilka mer vet? frågade jag kallt
- Caitlin, hon var med när jag gjorde det.
- Vill du behålla det?
- Det beror helt på dig, jag klarar det inte själv.

Jag såg att hennes ögon blänkte till och att det började rinna tårar på hennes kinder. Va fan har jag ställt till med? Hon vände sig om och stod lutad över diskbänken, och jag kunde höra hennes snyftningar. Jag reste mig från stolen och gick och la mina armar runt henne så dom hamnade på hennes mage.

- Vi ska bli föräldrar! viskade jag i hennes öra samtidigt som jag log
- Vill du ha kvar det? Hela ditt liv kommer förändras. Jag vill inte förstöra saker för dig. sa hon utan att kolla på mig
- Vadå förstöra? Det har du aldrig gjort. Du gav mig hopp om en fin framtid, och jag sumpade den. Jag har aldrig älskat någon som jag älskar dig.

Hon vände sig då jag sa det sista, men utan att möta min blick. Jag såg att hon var helt tom i blicken, men det ändrades då hon fick syn på mitt halsband, på det hängde hennes ring, och den har gjort det sen hon tog av sig den.

- Var du någonsing lycklig med mig? frågade hon och pillade på mitt halsband
- Varje dag! svarade jag och la mina armar om henne, som i en kram

När vi hade stått så ett tag knuffade hon bort mig och suckade.

- Vad är det? frågade jag
- Jag var rädd för det här. sa hon
- För vad?
- För att träffa dig, hur jag skulle känna. När jag såg dig i hallen blev jag som en liten flicka i sin mammas famn. Bara genom att du är i min närhet får du mig att känna mig värdefull.
- Du är värdefull, iallafall för mig. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra det.

Vi gick in och satte oss i soffan och fortsatte prata om allt och framförallt om barnet. Vi kom fram till att vi skulle behålla det, men att vi inte skulle berätta för någon annan än Candy och Ryan. Som vi även hade planerat bli gudföräldrar. Vi skulle ta kontakt med en barnmorska för att se hur långt det hade gått och sånt, när jag kommer hem från NY.

När det hade gått flera timmar tog jag upp min mobil och såg till min förvåning att jag hade fått flera sms av Ryan.

"Hur går det?" - "Lever du?" - "Eller har hon slagit ihjäl dig?"

"Nej, jag lever. Och ni kan komma hem nu!" - SKICKA

Strax efter att jag hade skickat det hörde vi hur dörren öppnades och vi hörde både Ryan och Candy. Så vi gick ut och mötte dom.

- Nå, tänker du berätta nu eller? frågade Candy och tittade på Rose. Men hon vände sig om och gick ut i köket, men kom tillbaka lika fort.

Hon gav Candy testet utan att säga något. Hon såg minst lika förvånad ut som jag gjorde då jag fick syn på det, men hennes ansikte sprack upp i ett stort leende sen kastade hon sig över Rose.

- GRATTIS gumman! Eller vänta, ska ni behålla det? frågade hon chockat

Rose tittade på mig och tog min hand, men inte för att hålla den, utan för att lägga den på sin mage.

- Jag skulle inte ta bort det för allt i världen, det är en del av Justin och jag vill alltid ha honom i mitt liv. Jag älskar honom. svarade Rose

Hennes svar på det Candy frågade hade jag inte förväntat mig, men det fick mig att le. Och mitt hopp tändes igen. Det kanske kunde bli vi en dag iallafall. Men nu ska vi ta en dag i taget, jag tänker inte stressa på henne. Ryan sa något för första gången.

- Grattis bror. Hur känns det?
- Konstigt, men vi ska klara det. Med hjälp av er, gudföräldrar.

Både Ryan och Candy tittade på oss med en konstig blick, men log sen. Dom hade nog inte förväntat sig detta. Men man såg på dom att dom blev glada, och barnet kan inte få bättre människor runt om sig. Varken jag eller Rose såg fram emot att berätta det för just min mamma, hon skulle gå i taket och dra historien om hur det var när hon väntade mig.

När klockan blev 9 på kvällen ringde jag Kenny, eftersom att mamma vill att jag sover ut ordentligt då jag har konsert dagen efter. MSG står på listan för att gå i taket. Det ska bli kul att få komma tillbaka till den arenan. Rose lovade även att komma och kolla tillsammans med Ryan och Candy. Mamma skulle älska att träffa henne igen, hon har verkligen saknat henne.


Hoppas kapitlet vart långt nog för er. Tror inte att det kommer komma något imon. Men för hoppningsvis. Och på måndag börjar jag jobba, men jag ska göra allt för att ni ska få läsa. :)

Kommentarer
bbiebs.blogg.se - Novellblogg om Justin Bieber säger:

Snälla ett till idag!

Skrivet: | Bloggadress: http://bbiebs.blogg.se/

Anonym säger:

ääääääälskar din novell, började läsa den idag, men fan att hon blev gravid :(

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Började nästan böla bara jag läste rubriken. Och när jag läste hennes dagboks anteckningar så kunde jag inte hålla mig, har i stort sett bölat igenom hela detta kapitel. :'O vilken underbar vän Cait är och Candy ska vi inte ens tala om. Det är bra att hon har underbara vänner omkring sig, när det har varit jobbigt för henne. Nog för att jag har bölat hela kapitelet så vart det värre när jag läste att hon var gravid. Snacka om att det brast några gånger, känslig må jag vara med du skriver på ett sådant sätt att jag blir känslig. Så det är ditt fel :P Jag tycker att det var bra att hon åkte till NY för att träffa honom, och samt att hon berättade det för honom även efter det som har hänt. Hon är stark, jag beundrar henne! Men han är söt igen, är inte arg på honom just för att han reagerade som han gjorde på detta och la händerna på hennes mage och sa att dem ska bli föräldrar. :') Men jag förstår att hon är osäker, hur vet hon om hon kan lita på honom igen? Men jag hoppas ju att han gör allt för att hon ska kunna lita på honom igen! Haha Ryan, sötgöte, :) Jag hoppas ju på det bästa nu. ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback