”Hejdå, det var kul att ha er här. Hoppas du kommer och hälsar på fler gånger.” Pappa kramade om Rebecka. Det kändes så fruktansvärt bra i kroppen när pappa verkligen verkar gilla henne, och han är inte ensam, mamma gillar också henne. ”Det gör jag säkert.” Svarade Rebecka när dem hade släppt varandra och hon hade lyft upp Jazmyn. Jag fick också en kram av pappa, och sedan en av mina syskon. Jaxon var fortfarande lite tillbaka dragen när det kom till Rebecka, men det blev bättre ju längre dem var med varandra. I bilresan till mormor var det tyst, men jag kände hela tiden hur hon drog med sin tumme på min handrygg, en behaglig känsla, en trygg. Hon fick mig trygg, och mig att må bra.

Nyårsafton är här, och jag kände mig egentligen inte alls taggad för att gå på fest, men jag gjorde det för Justins skull, för att han skulle få träffa så många som möjligt av sina vänner runt om här, även om Ryans hus numera kommer fyllas med 15 åriga tjejer som vill åt Justin. Det är något jag kommer få stå ut med, men kommer någon för nära vrider jag nacken av den. Inte mer än rätt, med tanke på att han faktiskt är min pojkvän, och ingen annans. Klänningen hade jag redan valt, en silvrig kort. Justin kommer tappa hakan när han ser mig, men det är väl kanske lite det som är meningen. Pattie hjälpte mig med håret då jag ville ha en inbakad fläta, och absolut inte hade så pass långa armar så att jag kunde göra den själv. Jag satt på en stol framför spegeln i badrummet, så att Pattie skulle nå och för att jag skulle kunna se vad hon gjorde. ”Vad fin du blir.” Hon knöt en hårsnodd längst ned i håret hon inte flätade och släppte den på min vänstra axel. ”Tack.” Jag log sött tillbaka mot henne i spegeln.

När jag hade lagt sminkningen på mig själv, stod jag och såg på mig själv i helkroppsspegeln som stod i hallen. Jag var dock för inne i mina egna tankar för att ens uppfatta att Justin hade ställt sig bakom mig, det var först när jag kände två händer på min mage som jag kom tillbaka till verkligheten. ”Vad vacker du är. Du kommer ha många ögon på dig ikväll.” Han sa det precis som att det inte var ömsesidigt, precis som att han inte skulle ha det. ”Då får jag känna på hur det känns att vara Justin Bieber, i kvinnligt format.” Han skrattade till bakom mig, men avbröt sig själv och gick ned till ett lugnande leendet, innan han pressade sina läppar mot min hals. Håret i nacken reste sig upp. Det har gått flera månader tillsammans med Justin och jag blir fortfarande svimfärdig när han kysser mig, och oavsett vart han gör det. Ibland tappar jag fattningen så att jag glömmer bort att andas, men det har han sagt åt mig att jag inte får göra.

Det var fortfarande en timme kvar tills vi skulle hem till Ryan, jag trodde dock att det skulle ta längre tid att göra mig i ordning, så det är mitt fel nu att vi sitter i soffan och inte gör något. ”Mamma kör oss, så kan vi dricka.” Jag kollade skrämt på Justin för att se om han skojade med mig, hans mamma kan motvilligt ha gått med på att han ska dricka. ”Va?” Han log mot mig, och vände tillbaka blicken mot tv:n. ”Hon som föreslog det, jag blev lika chockad.” Det var bara att acceptera att det var okej för henne att hennes son drack. Visst, det är nyår en gång om året, så jag kan väl förstå att han är törstig. Jag lutade mig ned mot hans axel, lugnt, för att inte förstöra min frisyr. Justin hade på sig en ljuslila skjorta och ett par svarta jeans, vilket passar honom precis lika bra som handen i handsken. Det är nästan så illa att jag bara vill slita av honom kläderna, men jag behärskar mig. Vi har redan gjort misstaget en gång hemma hos hans morföräldrar, det ska inte hända igen.

”Ha det så kul nu, ungdomar. Och ring direkt ni ska hem, jag kommer och hämtar er, vill inte att ni går.” Pattie släppte av oss på Ryans uppfart och Justin pussade henne på kinden. ”Okej, det gör vi. Ha så kul ni med.” Jag kramade om henne, innan Justin fattade taget om min hand och flätade våra fingrar, för att sedan gå den lilla vägen fram till dörren. Ryan öppnade dörren iklädd mörkblåa jeans och en vit skjorta och en lila slips. ”Biebs är här.” Festen var i full gång när vi kom in och Chaz kom fram till oss båda, han kramade om mig, och passade på att viska i mitt öra. ”Trevligt att träffa dig igen.” Jag log, Justins vänner är så vänliga mot mig. Dem borde alla få ett pris för det. ”Trevligt att träffa dig med.” Chaz och Justin gjorde något broderligt handslag jag aldrig kommer förstå på mig på, och det är lika bra jag inte lägger mig i.

Köket var fullt i både alkohol och groggvirke, plastmuggar och tjejer i korta kjolar eller klänningar. Ingen jag kände igen, och tur var det, då jag helst inte beblandas med fjortisar. Jag förstår om dem var där, Ryan var väl tvungen att fylla huset med folk. Det är nog ganska lätt att locka med att Justin Bieber kommer befinna sig där. Justin lämnade inte min sida dem första 20 minuterarna som vi var där, han höll hela tiden en betryggande arm om min midja. Jag vet inte om det var för att jag inte skulle känna mig ensam, eller om det berodde på att han ville visa alla grabbar att jag var med honom. Vi har ju vår bakgrund att gå på, jag kan inte hindra mig själv från att dras till andra även om jag har ett förhållande. Vi har inte pratat mer om det, men jag vet att det bekymrar honom. ”Gå och umgås med dina vänner, jag klarar mig.” Justin kastade en skeptisk blick på mig, och släppte sakta taget om min midja. En snabb puss på munnen gav han mig och smög sedan iväg in i folkmassan.

Efter några vändor i huset valde jag att gå in i köket för att ta mig en öl. Tjejerna stod fortfarande kvar där, men jag brydde mig inte. Det enda jag kände från dem var de brännande blickarna dem gav min rygg. När jag vände mig om kollade dem alla på mig, sammanlagt 8 ögon glodde på mig från topp till tå. ”Ser ni något ni gillar eller?” Den ena av tjejerna harklade sig och hoppade ned från diskbänken. ”Du är här med Bieber va?” Menade hon på fullaste allvar att jag skulle svara på det, vad hade hon ens med det att göra? ”Hurså?” Hon skakade på huvudet samtidigt som hon vände sig om och gav sina vänner någon konstig blick. ”Du kanske kom hit med honom, men jag har planer på att gå härifrån med honom.” Jag hade tagit mig en klunk från ölen innan hon hade sagt klart sin mening, vilket resulterade i att jag spottade ut ölen framför mig och började skratta. ”Good luck.” Med ett flirtande leende på läpparna lämnade jag köket och gick ut i vardagsrummet.

Ryan satt på matsalsbordet som stod där inne med en öl i handen, så jag gick fram till honom. ”Hur mår du grabben, du ser deppig ut?” Han kollade upp på mig, och mötte min blick. Han gjorde plats för mig också, så jag hoppade upp och satte mig bredvid honom. ”Kan du behålla en hemlighet?” Förvånad av hans sätt att prata med mig på, jag menar, vi känner egentligen inte varandra. ”Ja, bara du inte har dödat någon.” Han skrattade till, men det lät som att han trängde fram skrattet. ”Jag är kär.” Jag knuffade till honom på axeln lite lätt. ”Vet tjejen om det?” En svag nickning kunde jag skymta från hans huvud, men han hade fortfarande blicken fäst på folkmassan framför oss, som dansade i takt med LMFAO’s, I´m Sexy And I Know It. ”Så vad är problemet?” Han tog mig i handen och drog med mig upp på hans rum. Jag hade inget att säga till om, så det var ingen idé att protestera heller. ”Ja, och vet du vad hon gjorde?” Nu var det min tur att skaka på huvudet. ”Hon låtsades som att hon inte hörde mig, och slutade sedan höra av sig.” Där förstod jag vem det var han syftade på. Steffi, min bästa vän. Som säkerligen låg hemma med Mario just nu.

Helt utan förvarning började tårarna rinna på honom, och jag förstod verkligen att han gillade henne, annars fanns det ingen anledning att sitta på hans rum att gråta, då han hade hela huset fullt i folk. Jag satte mig ned bredvid honom på sängen och drog in honom i min famn. ”Det ordnar sig.” Jag släppte greppet jag hade om honom och han kollade upp på mig. ”Hur ska det kunna göra det när hon inte ens svarar på mina sms längre?” Jag blev riktigt förvånad, det var inte som att det var min vän han pratade om, även fast han för en stund sedan bekräftade mina misstankar om att det var hon. ”Jag kommer snart, sitt kvar här.” Jag reste mig upp och gick ut från rummet och ned till min väska som jag hade gömt i hallen bland allas jackor, och plockade fram min mobil. Numret till Steffi kunde jag i huvudet, så jag behövde inte leta reda på det. Hon svarade nästan på en gång. ”Vad gör du?” Det var tyst i bakgrunden, så hon kunde inte ha varit på fest, för så tysta fester har vi inte hemma. ”Inte mycket, sitter hemma i min ensamhet. Mario kom aldrig, så jag hade lika gärna kunna följt med dig.”

Vi pratade ett tag om egentligen ingenting speciellt. Jag var tvungen att fråga henne vad hon höll på med. ”Ryan berättade för mig att du inte svarar på hans sms mer, jag trodde ni hade blivit sjukt bra vänner. Vad är det som har hänt?” Hon suckade och jag kunde nästan se framför mig hur hon pillade med något, hon gör det alltid när någon ställer henne mot väggen. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Han är kär i mig och..” Hon tystnade ett tag, så jag lät henne ta den tiden hon ville ha på sig, för att sedan fortsätta. ”Och.. jag är kär i honom.” Inte nog med att jag frös när jag stod ute utan jacka, nu höll jag på att svimma också. ”Varför har du inte berättat det för honom då? Han sitter på sitt rum nu och gråter över dig. Seriöst Steffi, nu är du inte längre den människan jag lärde känna. Vad har hänt?” Hon var tyst, precis som att hon hade lagt på. Men jag hörde lite smått av andetag. ”Varför har du skrivit med Mario istället för Ryan?” ”För att jag försökte glömma bort Ryan, han bor för långt borta.” Nu var det min tur att sucka. ”Han har i alla fall en fast punkt, Mario flyger jorden runt med Justin, och du har ingen aning om när han kan ha tid att träffa dig.”

Hur ska detta sluta? Det vet jag bara ett sätt ni får reda på - genom att vänta på nästa ^