Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 34.

Vi sa god natt till både mamma och pappa, Michael var tydligen ute fortfarande. Vi borstade tänderna och bäddade ned oss. Han la sig tätt bakom mig och blåste lätta vindar i nacken på mig så att min kropp ryste till gång på gång. ”Jag vet att du gillar detta.” Han fortsatte med sina beröringar och viskade lätt i mitt öra. Detta var det enda sättet jag för all framtid ville gå och lägga mig, sida vid sida med Justin. ”Jag gillar allt du gör med mig.” ”Det här också eller?” Frågade han och drog med sina fingrar längs troskanten. Ännu en rysning gick igenom min kropp, och till och med håret i nacken reste sig. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kunde inte hindra det. Han kysste mig i nacken, riktiga blöta underbara kyssar lämnade han efter sig.

 


 

 

Lördag morgon och jag var hur pigg som helst, eftersom att vi inte gjorde något dagen före, vi gick och la oss tidigt. Precis när jag skulle kliva upp ur sängen drog Justin ned mig igen. ”Min sexiga flickvän tänkte rymma.” Han kysste mig ömt på läpparna och drog med sina fingrar över min rygg. ”Nej, det tänkte jag inte. Men min snygga pojkvän sover ju så länge.” Han fortsatte kyssa mig, överallt förutom läpparna. ”Vågar du göra det vi har planerat idag då?” Han kollade på mig där han låg halvt över mig, och smekte mig på kinden. ”Klart, jag tror att det är du som kommer banga.” Han började kittla mig, så jag började skratta. ”Säg om det där om du vågar.” Jag bara skakade på huvudet och han slutade, så när jag fick chansen knuffade jag ned honom från sängen och gick in i duschen.

 

Alla från Justins gäng hade flugit till San Francisco för att delta i dagens äventyr. Så vi skulle möta upp dem på deras hotell. Min bror, Kendall och Steffi skulle också med. Du köksbordet diskuterade Michael och Justin med varandra, på ett sätt jag aldrig hört dem förr, precis som att dem vore riktigt bra vänner. ”Tror du att syrran kommer klara av det?” Justins blick vände sig mot mig, och han log. ”Jag vet faktiskt inte, det ska bli väldigt intressant och se. Jag vet inte ens om jag själv kommer klara av det.” Han skrattade på slutet, för han själv var nog sjukt nervös. Han drog ned mig i sitt knä och höll om mig.

 

Utanför hotellet stod Kendall och Steffi bland säkert ett 50-tal andra tjejer, som hade fått nys om att Justin befann sig där, eller i alla fall allt annat folk som jobbar för honom. Jag plockade upp min mobil och ringde till dem, för att tala om att dem kunde gå in men vakterna stoppade dem. Och det fanns inget jag kunde göra åt saken. När vi kom in på hotellet från bakdörren så gick Justin mot utgången för att få in Kendall och Steffi. Under tiden hälsade jag glatt på Pattie. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon kramade om mig, en moderlig kram. ”Jag mår hur bra som helst, och allt tack vare honom.” Sa jag och pekade mot Justin som kom med Steffi under ena armen, och Kendall under den andra. Han såg ut som värsta tjejljagaren. ”Han är verkligen lycklig med dig, jag har aldrig sett honom såhär glad.” Patties ord gjorde mig varm.

 

Justin kom upp vid min sida och kollade fundersamt på mig, troligtvis för att jag log efter det Pattie hade sagt. Han kramade om mig och jag borrade ned mitt ansikte i hans bröst. Kendall stack direkt bort till Alfredo och gick loss med munnen över hela honom. Det såg ganska äckligt ut, men det var Kendall så nog var man allt van vid att se sådant. Steffi stod kvar vid min sida. ”Så hur känns det? Är du nervös?” Hon hånlog mot mig, bara för att hon tvärt hade sagt nej till att delta. Hon skulle i alla fall vara med och kolla så hon kunde gotta sig i oss andra som skulle göra det.

 

Vi gick in och satte oss i restaurangen för att äta en lätt lunch. Jag valde en sallad, hade ingen lust att äta något mer, var alldelens för nervös för att ens få i mig den. Justin valde precis som alla andra gånger på restaurang, spagetti och köttfärssås. Jag förstår inte hur han kan äta det hela tiden. Det måste ju bli att smaka äckligt tillslut. ”Hur mår du gumman? Du är alldelens blek i ansiktet.” Jag kände mig illamående och precis när jag reste mig upp så svartnade det för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ned igen. ”Mamma, kan jag få din nyckel till rummet? Becki håller på och svimmar.” Jag hörde inte så mycket av vad som hände runt mig, jag försökte hela tiden hålla mig vaken. Jag kände hur Justin lyfte upp mig i sin famn och började gå.

 

Jag vaknade till i ett rum jag inte kände igen mig i, så jag var på väg att resa mig upp. ”Ligg still.” En hand tryckte ned mig i sängen igen, och rösten skulle jag känna igen även om jag var döv. ”Vart är jag?” Jag vände mig om så att jag kunde se Justin som låg bredvid mig. ”I mammas rum, du höll på att svimma.” Jag försökte komma ihåg allt som hände, men det gick inte, det sista jag minns är att jag fick in maten och att jag ville gå därifrån. ”Vi ställer in idag.” Han lät bestämd, men inget skulle få mig att ändra mig. ”Nej, det gör vi inte alls.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Du mår inte bra.” Jag skakade bara på huvudet. ”Jag mår hur bra som helst. Sluta nu.”

 

Vi skulle genomföra dagens planer, jag lyckades övertala Justin. Jag tror att jag behövde socker, och att det var därför det blev som det blev. Han hämtade några sockerbitar åt mig, och jag blev genast att må lite bättre. ”Lova att du säger till innan, om du känner dig sämre.” Justin ställde sig bakom mig där jag stod framför spegeln, och la armarna om mig och lät sitt huvud vila på min axel. Jag nickade bara som svar. Han kysste mig på axeln och tog mig i handen och drog mig ut ur rummet. Alla andra satt utanför i vardagsrummet och vände direkt blicken mot mig när vi kom ut, frågorna bara strömmade ur munnen på dem. ”Ja, jag mår bra.” Pattie reste sig upp och kom fram för att ge mig en kram. Jag kände mig faktiskt mycket bättre än innan.

 

Vi begav oss alla mot bilarna, då vi absolut inte kunde ta samma, vi var allt för många för det. Jag, Justin, Kendall, Alfredo och Steffi samt Kenny åkte i samma. Jag tror att Kenny kände sig lite utanför då vi alla pratade med varandra, medan han var helt tyst. Justin satt hela tiden och smekte mig över ryggen samt lekte med mina fingrar då han inte hade flätat våra händer. När vi var framme hoppade vi ur bilen och började gå mot dem andra som hade parkerat en bit bort. Scooter kom fram till mig. ”Ska du verkligen göra detta?” Jag nickade bara. ”Ja, annars kommer jag ångra mig. Kom igen nu, var inte så mesiga alla.” Jag vände blicken mot alla som började tveka.

 

Jag bytte om från mina kläder till lite mer tighta träningsliknande. ”Är du redo?” Jag tog Justin i handen och vi gick tillsammans mot korgen som skulle ta oss högt upp i skyn, närmare bestämt 250 meter. Det gör inget om ni tycker att jag är dum i huvudet, tro mig, det gör jag med. ”Du tänker verkligen hoppa?” Justin satt ned på golvet i korgen, och vägrade titta ned. ”Det är klart jag tänker, hur många gånger i livet får man chansen att hoppa bungyjump?” Det var två andra män med oss och den ena han hjälpte mig på med linan som ska se till så att jag överlever detta. När korgen stannade gungade den till lite, och dem öppnade den lilla delen som jag skulle hoppa ifrån.

 

Justin satt verkligen och psykade mig, det såg nästan ut som att han skulle börja gråta vilken sekund som helst. ”Snälla älskling, gör det inte.” Jag visste inte att han skulle banga ur, och allra minst att han skulle vara sådan tönt. ”Ge dig nu. Rest dig upp och kyss mig istället.” Han höll ett stadigt tag i stålpinnarna som skiljde oss från den tomma luften utanför korgen, och reste sig upp. Han placerade en hand på min höft samtidigt som han fortfarande höll ett fast grepp i pinnen, och pressade sina läppar mot mina. När jag kände att han slappnade av lirkade jag bort hans nästan kritvita fingrar och placerade den handen på min andra höft. Han fortsatte massera mina läppar med sina, och smekte mig över ryggen.

 

”Är du redo för det här, Miss?” Han kollade min sele jag hade runt midjan och upp över axlarna en sista gång. ”Ja, det är jag.” Även om jag tidigare under dagen nästan svimmade mådde jag sjukt bra för att stå 250 meter upp i luften redo att kasta mig ut med huvudet före. Justin ställde sig bredvid mig. ”Jag älskar dig.” Hans min när jag sa det var obetalbar, men han hann aldrig säga det tillbaka innan jag kastade mig ut. Känslan att flyga fritt, men ändå falla med en hög hastighet mot en säker död var sjukt underbar. När jag första gången stannade till och studsade uppåt var det som ett helt annat lyckorus i min kropp än det Justin alltid gett mig, som rann genom kroppen. Jag älskade det.

 


 


När ni har läst detta kapitel, gör mig en tjänst, läs inlägget under. =) Nästa del kommer senare ikväll. Jag skriver så fingrarna glöder, samtidigt som jag har OC maraton :D haha ^


Kommentarer
Johanna säger:

GRYMT UNDERBART

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Anonym säger:

mer

Skrivet: |

Haley säger:

grymt underbart <33

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

Quinee/Inees säger:

Oooh jag vill oxå bungyjump!!!!

Helt awsome och oväntat !!!<333333



Jag älskar OC !!!! hahaha

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbieberstoriesnu.blogg.se/

Anonym säger:

lika bra som vanligt <3

Skrivet: |

caroline säger:

haha, jag var först helt konfunderad när jag läste i början för jag visste inte vad det var för planer dem hade inför dagen :p jag trodde först att jag hade missat något i det förra kapitlet. men jag älskar det och det var lite random att dem skulle hoppa bungyjump, sjukt bra! :D

LOVE IT <3

Skrivet: | Bloggadress: http://www.nattstad.se/jbcarrobarro

Cajsa säger:

As grymt !!

När kommer 35 ??:)

Kram

Skrivet: | Bloggadress: http://Cajsalundin.devote.se

jessica säger:

skitbra! och jag gillade att du inte skrev direkt i början vad det var :) jag trodde det var något helt annat först. att dom typ skulle avslöja för världen att dom var tillsammans. så sjukt bra! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://jbeengtsson.blogg.se/

Cherry säger:

Sjukt braa :DD <33

Skrivet: |

jasmine säger:

Skrivet: |

jasmine säger:

du är sååå påhittig :-D:-D:-D

Skrivet: |

Sara säger:

Sjukt bra!

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Haha jag var grymt nyfiken på vad det var dem skulle göra, och hade inte trott att dem skulle hoppa bungyjump. :P Kul men jag hade aldrig i hela helvetet gjort det. :P jag hade suttit som Justin och hållt i mig krampaktigt i något och inte velat släppa tills vi va nere på marken igen. :P haha! Och han bangade ju :P Men hon sa det, åh, så bra! :) Log jätte stort när jag läste de tre orden från henne, :) ♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback