Jag orkade inte visa att jag var vaken, så hon trodde nog att jag sov. Hon strök mig över magen och en rysning gick igenom min kropp. Hennes beröring var magisk.

- Jag vet att du älskar mig, och jag älskar dig också. Sättet som du tittar på mig bara lyser kärlek, och jag är så glad att jag har dig. Jag vill be om ursäkt för att jag beter mig så illa mot någon som inte gör mig något ont. Jag vet att du blir ledsen när jag beter mig som jag gör, och jag vet inte vad jag ska göra för att gottgöra dig. Jag älskar dig så himla mycket, jag är så rädd att förlora dig. Du kan så enkelt bara lämna mig och hitta någon ny. Det är det som skrämmer mig. Jag vill inte sitta här med flera ungar och sen drar du. Jag skulle seriöst dö då. Du är allt för mig. Har alltid vart och kommer alltid vara. Jag går in i vårt sovrum nu, så du får vakna själv. Glöm inte att jag älskar dig.

När hon sa det där rann det tårar på min kind, men jag visade inte att jag var vaken. Egentligen ville jag inget annat än krama om henne, och tala om att jag aldrig kommer lämna henne. Men istället lät jag henne gå tillbaka, ovetandes om att jag faktiskt hörde varje ord av vad hon sa. Den natten somnade jag gråtandes för första gången sedan hon lämnade mig.


Justins perspektiv – Fortsättning

När jag vaknade på morgonen, eller ska jag säga eftermiddagen så hörde jag hur Rose höll på nere i köket och hur Lemony satt och sjöng. Det lät som att dom var på bra humör, i alla fall Lemony. Jag viste ju inte hur Rose mådde. Men skulle nog snart få reda på det. När jag kom ut ur rummet kände jag doften av pannkakor. Det var länge sedan hon gjorde sådana. Det brukar alltid vara jag som gör dom.

Istället för att visa att jag var vaken gick jag in i vårat sovrum och tog rena kläder och vidare in i duschen. Det kändes som att jag inte hade duschat på länge när jag lät vattnet rinna ner över min kropp. När jag stod där inne i mina egna tankar hörde jag hur någon kom in.

- Oj, förlåt! Det var Rose, och hon gick ut igen

Hon trodde säkert att jag var sur på henne. Fan, vad har jag gjort. Jag kanske skulle ha visat att jag var vaken igår. Undra om det hade vart bättre. Men att hon vänder och går ut, bara för att jag står i duschen, det är ju löjligt. Hon har sett mig hundra gånger. Varför gör hon så här?

- Rooose, sluta. Kom tillbaka. Ropade jag

Hon kom tillbaka in. Men sa inget, utan hon började borsta sitt hår och sminka sig. Men sa fortfarande inget. Varför ska vi bete oss så här mot varandra? Jag blir att må dåligt när vi inte är som vi brukar mot varandra.

- Varför säger du inget? Frågade jag
- Jag vet inte vad jag ska säga. Svarade hon

Jag sköljde av min kropp, och drog åt mig en handduk och virrade den runt höften och gick ur duschen. Hon stod med ryggen mot mig, men vände sig om när hon såg att jag klev ur. Hennes sätt att visa att hon gillar det hon ser är genom att bita sig löst i läppen, precis som jag. Jag började gå mot henne sakta och jag såg att hennes blick slet av mig handduken. Men hon själv gjorde inget. När jag stod tillräckligt nära henne för att kunna känna hennes hjärtslag och hennes andning kunde jag inte hindra mig själv längre.

Jag lyfte upp henne på handfatet och kysste henne. Mina händer placerade jag på hennes hals, och höll ett stadigt grepp om henne. Hon kysste mig tillbaka och lät sin tunga glida in i min mun. Fan vad jag älskar smaken av den tjejen, och sättet hon för sig på. Hon är inte en sån som är osäker, hon tar för sig. Hon drog sina naglar löst över min rygg, tills hon kom till kanten på handduken. Då slutade hon.

- Varför slutade du? Frågade jag henne
- För att Lemony står i dörren. Svarade hon med ett leende på läpparna
- Okej, mamma och pappa. Men jag finns också här, glöm inte det. Sa hon och sprang till våran säng och började hoppa i den

När jag hade klätt på mig så gick vi ned och åt dom nygräddade pannkakorna. Idag var det tydligen Lemony som hade valt mat, och hon såg verkligen ut att njuta av dom, för hon hade sylt och grädde i hela ansiktet. Jag förstår inte hur hon lyckas. När vi hon ska äta är vi tvungna att sätta upp hennes långa bruna hår i en tofs, annars är det också fullt av mat. Och det är inte det roligaste. Hon tycker säkert det är roligt, men inte vi som måste ta hand om det sen.

Precis när vi hade ätit klart ringde min mobil och såg på skärmen att det var Usher. Det var bra länge sedan jag pratade med honom, och fick genast dåligt samvete, utan honom hade jag inte vart där jag är idag. Så jag kanske ska ta och ändra mitt beteende.

- Hej bro. Svarade jag
- Hej lillgrabben. Hur är läget med dig?
- Bara bra med mig, hur är det med dig?
- Hur bra som helst. Vi har en liten konsert idag, gamla godingar. Är du med?
- Låter hur nice som helst. Klart jag är med. När, och var?
- I Atlanta, ikväll klockan 8. Kenny hämtar upp er.

Samtalet avslutades, och jag gick tillbaka in till Rose som stod och plockade in all disk i diskmaskinen. Lemony stod och tvättade sitt ansikte i diskhon. Så söt hon är, det var vatten överallt när hon var klar. Men hon tackade för maten och gick upp på sitt rum. Rose var nästan klar, så jag ville inte trängas med henne runt diskmaskinen, så jag torkade av bordet istället. Och hela golvet där Lemony hade setat.

- Jag har en konsert ikväll. Här i ATL, tillsammans med Usher, klockan 8 ikväll. Du följer med va?
- Ja, klart jag gör. Lemony följer också med.
- Du kanske vill sjunga Overboard med mig?
- Om du inte har någon annan som gör det, så kan jag göra det.

Jag kysste henne som svar, och hon släppte allt hon höll i och placerade sina händer på min rygg. Hon avslutade kyssen och lutade sitt huvud mot mitt bröst, jag kände hur hon log.

- MAMMAAAAAA, PAAAAPPAAAA!!!!! Skrek Lemony

vi sprang dit så fort vi kunde och fick syn på henne i soffan, helt normal. Men hon pekade med hela armen på tv:n. För första gången har hon bytt kanal från tecknat, till något annat. Det var E News, eller det skulle börja. Och det enda jag hann se var en liten bild på mig. Vad har dom nu att säga då?

- Hann du höra vad dom sa för något? Frågade jag Lemony och satte mig bredvid henne
- Någonting om ett bröllop. Svarade hon

Både jag och Rose tittade på varandra och suckade. Fan att dom aldrig kan låta mig vara. Eller min familj, dom är lika mycket efter Rose, som mig. Jag vet inte varför, men det är fruktansvärt störande.


Melrose perspektiv

Vi satte oss ned i soffan på varsin sida om Lemony och väntade på att E News skulle börja igen, och dom få minuterarna som det var reklam kändes som flera timmar. Tillslut började det igen, och både jag och Justin satt som på nålar. Jag ville verkligen veta vad dom hade hittat på nu.

”Mitt namn är Robert Dinera och detta är E News. Igår sågs Justin Bieber och hans tjej Melrose Black på supermarket, och ett vittne fångade hennes hand på bild. Här har ni beviset, är det kanske så att allas vår Justin ska gifta sig. Det ser inte ut som en ring man bara köper för att, i mina ögon skriker det förlovning. Det väntas att se. Här på E News kommer allt ut först.”

Skojar dom med mig eller? Jag dolde min hand hela tiden. Hur fan kan dom ha fått den där bilden, jag börjar bli trött på att höra om mig själv på tv, läsa om mig i tidningar. Men det är ingenting jag kommer tala om för Justin, han skulle gå i taket. Och jag var fullt medveten om vad jag gick in i då vi vart tillsammans. Så jag får skylla mig själv.

- Jaha, vad gör vi nu? Frågade jag och tittade på Justin som fortfarande satt och stirrade på tv:n
- Jag vet inte. Men oavsett om världen vet eller inte, så förändras inte mina känslor för dig.

Jag tittade bara på honom och log. Allt jag sa till honom inatt kommer jag stå för, och jag har mina aningar om att han var vaken när jag sa det. Och det gör mig faktiskt inget, han är snart min man och vi ska kunna vara ärliga mot varandra. Vi har haft för mycket emot oss sen vi blev tillsammans, någon gång måste det ändras.

Lemony satt och tittade på oss. Hon såg lite skärrad ut, men ett leende lyste lite igenom. Men jag vet inte. Så länge hon inte säger något så vet vi aldrig vad hon tänker.

- Älskar ni varandra? Sa hon sen

Både jag och Justin tittade på henne med stora ögon, vart kom den där frågan ifrån. Jag lyfte upp henne i mitt knä och flyttade mig så att mitt huvud vilade mot hans axel. Lemony såg ut att börja gråta. Men det skulle jag snabbt se till att hon inte gjorde.

- Klart vi älskar varandra. Vad fick du den frågan ifrån? Frågade jag
- Jag hörde när pappa skrek igår. Jag somnade inte på en gång. Sa hon och tittade ned på sina händer
- Jag var inte arg när jag skrek, gumman. Och det var absolut inte meningen att du skulle höra det. Sa Justin och pussade henne i pannan

Vi pratade lite om det, sen berättade vi för henne att Justin skulle ha konsert ikväll, och att hon skulle få följa med. Hon blev så glad att hon sprang upp på sitt rum, men kom tillbaka på en gång med en tröja med Justin på. Både jag och han började skratta åt henne. Hon har fått massa sådana saker av alla i Justins crew. En hel hylla i hennes rum är full av sådana saker. Det är lite roligt faktiskt, dom tycker att hon ska ha en väska med Justin på när hon börjar skolan. Men det gillar varken jag eller han.

Hon drog på sig sin tröja, och plockade upp ett par lila solglasögon, sen sprang hon omkring och sjöng på Love Me. Är hon inte för härlig den där tösen? Jag och Justin satt kvar i soffan, och han strök mig över kinden.

- Du vet om att jag var vaken igår när du var in till mig va? Sa han
- Jag hade mina aningar, men allt jag sa till dig är så jag känner.
- Jag skulle aldrig lämna dig för någon annan, du får inte tro det. Det är dig, och bara dig jag vill ha.

- Love me, love me, say that u love me. Sjöng hon vidare inne i köket

- Nej, jag ska sluta tänka så! Okej. Svarade jag och kysste honom

När vi hörde henne från köket kunde vi inget annat än skratta. Jag vet inte varför, men hon gör så tokiga saker ibland. Varken jag eller Justin var så när vi var små, så hon har väl fått det från någon. Skulle inte förvåna mig om Ryan Good har hjälpt henne med tokigheter.

Konsert dags.
Jag stod bakom scenen med Justins armar om mig, och kollade ut över den stora publiken och hur Usher tog för sig av alla skrikande fans. Det var en härlig känsla att få uppleva massa gamla minnen, låtar som jag lyssnade på när jag var yngre. Usher var min stora idol, innan jag träffade Justin. Så med honom fick jag träffa personen som jag dyrkade, och som sjöng ut i mina högtalare hemma. Jag stod och nynnade med i hans låtar och rörde på höfterna.

Ingen i publiken viste att Justin skulle vara med, så det kom som en överraskning då låten Somebody to love började spelas, och han hoppade ut på scen. Att få se och höra alla tjejerna skrika hade en rysande effekt på mig. Jag vet hur jag var själv när jag hängde på Usher´s konserter, jag hade ingen röst när jag kom hem. Och känslan i min kropp efter att ha upplevt det fanns kvar i flera veckor.

När Justin och Usher slutade sjunga i mitten av låten hörde man hela publiken hur dom fortsatte. Det var magiskt, jag tycker att alla människor någon gång ska få uppleva det. Det fanns något magiskt över att se Lemony bakom scen, tillsammans med alla andra. Hur hon tittade på sin pappa, det lyste stolthet om henne.

Låten innan Overboard gick jag iväg för att bli sminkad och byta kläder, jag hade bett om så lite smink som möjligt för att inte se överdriven ut, och för att visa att jag faktiskt är en mamma. När min klänning var på, mötte jag Justin bakom scenen och han såg ut att klä av mig med blicken. Men jag gick bara förbi honom med ett leende på läpparna.

Jag började sjunga på låten när jag kom ut på scen och hela publiken tog ifrån tårna. Vilken känsla, jag förstår varför Justin älskar att göra detta. När han kom ut på scenen och började sjunga på andra versen så höjde publiken sin gemensamma röst ännu ett hack. Jag rös av hur kul och fantastiskt det var att stå där uppe på scenen.

Jag vet att man det är skit svårt att urskilja ett ansikte ur en publik på flera tusen, men jag tror att jag lyckades. Jag såg en tjej jag kände igen, även om det var över 5 år sedan jag såg henne sist. Jag hoppas bara att hon står kvar när jag kommer av scenen.

Justin kom emot mig och drog in mig i hans varma famn, och sjöng vidare. Medans jag försökte kontrollera mig, jag kunde knappt stå upp, men när det var min tur att sjunga igen så drog jag mig ur hans famn, och åmade mig runt honom istället. För att reta upp honom lite. Hans publik är äldre och förstår mer, då kan man göra så en gång.

När låten var klar kysste jag Justin innan jag sprang ner bakom scenen igen. Jag lämnade mikrofonen till tjejen som stod med stora hörlurar på sig, och sprang för att leta reda på Kenny, han skulle vara där någonstans. När jag hittade honom stod han med Lemony och dansade. Dom två, det är nog av honom hon har fått sin knäpphet.

- Kan du göra mig en tjänst? Frågade jag honom när jag kom fram
- Följ med mig ut framför scenen, jag tyckte jag kände igen en tjej. Måste se om det var hon.

Han nickade som svar och vi sprang ut, och där stod hon. Mycket längre, och mycket äldre. Jag skyndade mig fram till henne innan alla andra tjejer fick syn på att jag var där nere och sprang. Jag hade Kenny med mig, men bakom mig, så jag skulle kunna ta mig därifrån om det hände något. När jag kom fram till den där tjejen så log hon med hela ansiktet.

- Vist är du Lily? Frågade jag henne

Hon trodde nog att det inte var någon idé att svara, så hon nickade med hela ansiktet. Vi pratade lite, men jag tyckte det var onödigt att stå där, då man knappt hörde något, så jag bad Kenny lyfta över henne, och hennes två kompisar. Dom två förstod nog inte riktigt vad det var som hände, men jag var ganska säker på att Lily förstod att hon skulle få träffa sin stora idol igen.

Jag tog med dom backstage och gick i Justins loge. Vi satte oss ned i den stora soffan som fanns där inne och väntade på att Justin skulle kliva av scenen och komma in. Jag hämtade lite dricka åt oss, jag var ganska torr i munnen av att ha sjungit en låt, så man kan ju fundera över hur törstig Justin är efter en hel konsert.

- Hur kunde du känna igen mig, Rose? Frågade Lily när jag kom tillbaka med läsk
- Jag vet inte, mina ögon bara fastnade på dig. Och jag förstod på en gång att det var du. Så jag tyckte det skulle vara kul att träffa dig igen. Du har växt lite sedan sist. Sa jag och gav henne en kram
- Detta är föresten, Sandy och Caroline.
- Hej på er, Melrose heter jag. Och träffade den lilla tös på flygplatsen för nästan 6 år sedan.

Vi satt och pratade lite om vad som hänt under dom senaste åren, och Lily ville jätte gärna träffa Lemony, så jag gick ut för att leta efter henne. Precis som jag trodde stod hon och skojade med Kenny.

- Lemony, det finns några jag vill att du ska träffa. Ropade jag

Hon tittade upp på mig och sprang emot mig med all fart hon hade. Sedan hoppade hon upp i min famn och jag gick tillbaka till logen. När vi kom in sken Lily upp, och Lemony gömde sitt ansikte vid min hals. Så har hon aldrig gjort förut, hon har aldrig varit blyg förut, så vad som hände den gången har jag ingen aning om.

- Lemony, det här är Lily och henne träffade jag första gången då hon var nästan lika liten som du är nu. Och hon ville träffa dig. sa jag och satte mig ned bredvid tjejerna i soffan igen

Efter 20 minuter av mycket skratt och gamla minnen så hörde jag Justin utanför, och jag förstod att det skulle bli ett liv utan dess like när han öppnade dörren, så jag viskade att Lemony skulle hålla för öronen. Och mycket riktigt, Lily hade ställt sig vid dörren för hon ville skrämma Justin, och hon lyckades.

- Lily, vad kul att se dig. sa han och kramade om henne
- Så du minns mig? Frågade hon chockat
- Vem gör inte? Ditt ansikte glömmer jag inte i första taget.

Jag och Lemony satt och kollade på dom två som stod och pratade ett tag, Sandy och Caroline satt chockade i soffan. Även om Lily har berättat om hennes möten med oss så tror inte jag att dom har trott henne, så det blev kanske lite för mycket då jag bekräftade det. Men det var kul att se Lily och Justin återförenas. Att hon än en gång fick träffa honom. Glädjen i hennes ögon var stor, och det gjorde mig glad.

Jag tog en bild på dom två tillsammans och Justin loggade in på twitter och laddade upp den. Det är inte alla som får dessa chanser att träffa oss flera gånger och blir ihågkommen. Min anledning till att jag kommer ihåg henne måste vara från den gången på restaurangen. Hon var så söt då hon sprang fram till Justin och kramade om honom. Under bilden skrev han.

"Nice to see Lily again, after almost 6 years. She has grown up and become sweeter.”

Vi spenderade nästan två timmar med dom tre tjejerna, och det var riktigt roligt. Lily ringde sin mamma och sa att hon fick komma hit, så hon var med oss den sista timmen. Trevligt att träffa Johanna igen. Hon var så snäll den där gången då hon bjöd över oss. Tillslut var vi tvungna att dra oss hemåt, så att Lemony fick komma i säng, hon var dödstrött. Det förstår jag då klockan hade blivit närmare 12, och hon hade hållit på och busat med Kenny sedan vi kom hit.

När vi kom ut utanför arenan så hade folket lugnat ned sig lite, och det var bara ett fåtal paparazzi kvar, och nästan inga fans. Vi sa hejdå till dom utanför och hade kramkalas. Det var verkligen kul att få träffa henne igen.

Pattie hade kört Justins bil till arenan, så han skulle köra den tillbaka hem, och Kenny skulle köra oss. Jag vet inte varför, men det blev så efter att vi hade tjafsat ett tag.

- Varför kan jag inte åka med dig? frågade jag
- Det är säkrare om du åker med Kenny. Vi syns ju hemma. Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och kysste mig
- Jag älskar dig också!

Det gick inte att övertala honom på något sätt. Så jag gick till den andra bilen och satte mig fram med Kenny, Pattie ville titta på Lemony när hon sov, så dom två satt bak. Justin körde bilen framför oss. Så vi låg ganska nära honom. Undertiden satt jag och Kenny och pratade med varandra. Han är verkligen en härlig människa. Och jag är glad att han och Lemony kommer så bra överens.

Under hela bilfärden hade jag ögonen på bilen framför oss, i den satt min blivande man. Men helt plötsligt hände något som inte fick hända. Vi kom till en korsning och vi hade grönt, så han åkte, men hans bil blev påkörd på vänster sidan av en lastbil. Den kunde inte stanna fören 30 meter bort. Kenny fick stopp på våran bil innan vi körde in i lastbilen. Men det enda jag tänkte på var Justin.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till hans bil, jag skulle inte ha gjort det. Men då var det redan försent. Kenny slöt upp bredvid mig, och hade han inte gjort det hade jag ramlat ner i marken, för jag svimmade efter det.

Nu är det ett enda kapitel kvar av denna novell, och jag ska försöka göra det så långt som möjligt! Men jag vet inte när ni får det, det visar sig. Jag jobbar hela veckan, går av på fredag. Så det kanske kommer en ny novell, känner mig inte riktigt motiverad, då jag ber er om hjälp, men får ingen!