Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 56 - Why?

Efter en timme framför tv:n valde jag att gå in och lägga mig. Rose låg redan och sov, men på min kudde låg det en lapp. Säkert något som hon har skrivit och glömt lagt undan. Men jag valde att borsta mina tänder och sånt innan jag bäddade ned mig. När jag kom tillbaka till sängen tog jag upp lappen och läste på den.

”Älskling, jag HATAR att bråka med dig. Det gör ont i mig när du är arg, det gör ont när du skriker. Det känns som att du hela tiden letar fel på mig. Varför kan inte du inte bara göra slut, eller acceptera att jag inte tycker om mig själv. Jag har inte samma självförtroende som när vi träffades. Lemony förstörde min kropp som jag alltid älskade. Imorgon tar jag flyget hem, jag vill inte vara kvar här mer. Du bara skriker på mig. Väck mig inte är du snäll, jag behöver verkligen sova. Älskar du mig, låter du mig gå! För jag älskar dig, och det gör ont att lämna dig. Men det är nog det enda rätta just nu, vi syns när du kommer hem. Du får välja, ska jag ta med mig Lemony eller vill du ha henne?

Din Rose!”


Justins perspektiv – Fortsättning

Jag la mig ned bredvid Rose och somnade på en gång, jag orkade nog inte ens fundera på vad det var hon menade med lappen. Men jag vet i alla fall att när jag vaknade på morgonen så låg inte Rose bredvid mig. Så jag sprang direkt ut till Kenny som satt vid köksbordet med Lemony och matade henne. Han såg upp på mig med en besviken blick, och jag förstod att hon hade lämnat mig.

- Vart är hon? Sa jag och satte mig ned
- Säkert hemma i erat hus just nu. Svarade han utan att möta mina ögon

Jag tittade på Lemony som såg så glad och ovetandes ut, jag önska att jag också var så här liten i sådana situationer. Jag vet inte varför, men små barn vet och förstår mer än vad man tror. Men dom kan inte visa det på samma sätt som vi äldre kan.

Sängen kändes lockande så jag gick tillbaka dit efter att ha gett Lemony en puss på kinden och fått en kladdig sådan tillbaka. Hon är väl för söt, och allt för lik Rose. När jag la ned huvudet på kudden så låg jag och stirrade i taket. Varför ska allt dåligt hända mig? Eller nej, allt jag har är inte negativt, men det känns som att jag och Rose är ett kapitel som redan är läst. Men jag vill inte att det ska vara slut, jag vill inte att Lemony ska behöva fraktas mellan en mamma som har båda fötterna på jorden och en pappa som aldrig kan vara på samma ställe mer än högst en vecka. Jag vill att hon ska ha ett stabilt liv. Men det kommer hon aldrig få om hon ska vara hos mig.

Under tiden som jag låg där så tog jag upp min mobil och skrev ett sms till Rose, men jag skickade det aldrig, utan jag raderade det och skrev om det säkert 30 gånger, innan jag blev nöjd och tryckte på skicka.


Melrose perspektiv
- Dagboks anteckningar

"Nu sitter jag hemma! Det känns förjävligt att ha åkt från Justin, innan han vaknade. Jag pussade han på kinden innan jag åkte, och han log i sömnen, det var hemskt att se det, men det var något jag var tvungen att göra. Jag lämnade Lemony hos honom. Han älskar henne. Det gör jag också, men han älskar henne mer än han älskar mig. Så det var ett lätt beslut.

Jag vet att han kommer göra något för att försöka få mig tillbaka innan han slutar med sin turné. Men det kommer inte funka, vi bråkar bara. Jag hatar det, jag älskar honom så fruktansvärt mycket och det sårar mig. Han och Lemony är allt för mig.

Jag vet inte hur jag ska klara mig, det är i och för sig bara en månad kvar sen står han utanför våran dörr, med min prinsessa i famnen."

Jag blev avbruten av att jag fick ett sms, och jag såg att skärmen lyste upp älsklingen. Jag har inte ändrat Justins namn och kommer inte göra det heller, han kommer alltid vara min älskling.

"Varför gör du såhär mot mig? Jag trodde du älskade mig, precis lika mycket som jag älskar dig. Hur kan du lämna mig när jag behöver dig som mest. Jag älskar dig över allt!! Varje gång jag ser på Lemony ser jag dig. Hur ska jag kunna leva med det. HUR FAN KAN DU BARA LÄMNA HENNE? Ska hon klara sig utan sin mamma i en månad hade du tänkt?"

Jag fick ont i magen och fruktansvärt dåligt samvete för det jag hade gjort. Hur kunde jag? Jag trodde att jag gjorde rätt. Men tydligen inte, han skällde på mig ändå. Även fast jag inte ens var där. Vad ska jag göra för att han ska sluta vara elak? Jag förstår inte vad jag för fel. Jag skrev tillbaka.

"Varför skäller du på mig för allt jag gör. Är jag där skäller du, och är jag här skäller du. Vad ska jag göra för att du ska bli nöjd? Jag älskar dig, och det vet du. Du och Lemony är mitt liv. Pussa min älskling från mig och säg att jag älskar henne."

Mamma hade frågat mig varför jag hade kommit hem och varför jag inte hade Lemony med mig. Jag berättade precis som det var, och hon tyckte jag hade gjort ett bra val. Även om hon förstod att det var ett jobbigt beslut jag tog. Kenny hade hjälpt mig tillsammans med Pattie. Hon hade tagit Lemony medans Kenny körd mig till flygplatsen. Innan jag hade åkt berättade jag för Pattie hur allt låg till, och att Justin absolut inte hade något med mitt beslut så att göra. Vist, hade vi inte bråkat med varandra, hade jag aldrig åkt. Men det var inte han som ville att jag skulle lämna honom, utan det var helt mitt beslut. Och hon förstod mig, och hon var glad att jag lämnade kvar Lemony. Jag vet att hon är i goda händer och att ingen skulle skada henne.

Jag satt hemma i vårt hus, det var tyst. Lite för tyst, men jag klaga inte. Tystnaden gör mig lugn. Jag hade en filt lindad runt mina ben och min dagbok i knä, men jag hade skrivit klart. Jag hade ett glas vin på bordet som jag inte hade rört. Jag vet inte varför jag hade hällt upp det. Levande ljus stod det på bordet, som ibland bara flammade upp. Mina tankar hamnade direkt på Mel, det var säkert hon som var där, och visade att hon alltid fanns med mig.

Jag satt och funderade om jag skulle ta och göra om i Lemony´s rum. Hon har bara vita tråkiga väggar och möbler. Lite färg i hennes rum skulle inte skada. Men vart avbruten i mina tankar av mobilen igen.

"Jag älskar dig och vill inte förlora dig. Du vet att jag inte vill dig illa, jag menar inte att skälla på dig. Snälla kom tillbaka. Lemony är orolig, det märker jag på henne. Hon saknar sin mamma, precis som jag saknar min tjej. Jag saknar dina kyssar, dina händer som smeker min kropp, och allt annat som har med dig att göra. Jag ber dig, men det är ditt val. Du vet iallafall att jag älskar dig."

Vad svarar man på det där? Jag vill inte åka tillbaka, men säger jag det så blir han ledsen. Och det vill jag inte, det är det sista jag vill. Men jag saknar dom, så det för ont. Denna natt kommer bli hård. Att sova själv, det var längesen! Men kan vara något som jag behöver.

Jag struntade i att svara, jag la bara ner mobilen på bordet, och startade tv:n. Jag sappade genom kanalerna men hittade inget som var intressant. Så jag startade dvd:n och filmen som satt i var never say never. Varför? Var det ödet som talade med mig. Jag saknade honom, och nu kom han upp på tv:n.

Jag slog av allt som hade med el att göra på nedervåningen och gick upp och la mig. Låg nog säkert vaken i alla fall i 2 timmar, innan jag kunde slappna av och somna.

På morgonen när jag vaknade lyste solen in genom fönstret. Det kändes som att det skulle bli en härlig dag. Och jag hade bestämt mig, jag skulle göra om i Lemony´s rum. Hon skulle få en fondvägg i rosa, med lila mönster i. Jag skulle måla det själv, samt sätta en text på väggen ovanför sängen.

Jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar, gick ut till bilen och åkte förbi Starbucks och beställde en kaffe och åkte vidare till en färgaffär. När jag kom in i affären så kollade alla konstigt på mig, och jag kunde inte förstå varför. Vist, alla vet att jag är Justins tjej, men varför måste dom kolla på mig som att dom är förvånade att se mig. Jag är en vanlig människa precis som alla andra. Det kom fram en som jobbade där och frågar om jag ville ha hjälp och det tackade jag inte nej till.

När jag hade hittat allt jag skulle ha åkte jag vidare till en mataffär. Det fanns ingenting hemma då vi skulle ha vart borta längre. Så jag köpte hem lite smått och gått. Även om jag kanske inte skulle äta det, men att det ändå skulle se ut som att jag gjorde det om någon kom förbi.

Väl hemma gick jag upp med alla kassar utom maten, till Lemony´s rum. Men jag orkade inte börja med det på en gång, så jag gick ut och satte mig på altan och ringde upp Candy. Henne hade jag inte pratat med på bra länge. Precis när jag skulle trycka på grön lur så ringde hon mig.

- Tankeläsare? Hade precis tänkt ringa dig. Svarade jag
- Vad gör du? Frågade hon stressat
- Inget, kom precis hem. Själv då?
- Vad gör du hemma, du ska bara med Justin i Japan just nu. Jag läste tidningen.
- Vad står det i den?
- ”Justin Bieber´s tjej lämnar turnén, har dom gjort slut?” Läste hon upp
- Nej, vi har inte gjort slut. Men jag behöver en paus ifrån honom, han bara skäller på mig.

Jag berättade allt som hade hänt och hon vart förvånad över det där med maten, och även hon började tala om för mig vad jag får och inte får göra. Jag är så trött på sådana människor. Kan inte alla bara låta mig vara? Jag gör vad jag vill med mitt liv och min kropp. Svårare än så är det inte.

- Förstår inte du att du inte bara har dig själv att tänka på längre? Du har Lemony. Du kan inte bara skita i allt. Tänk om det skulle hända dig något, det är inte bara Justin som kommer må dåligt, utan Lemony också. Även om hon inte kan säga att hon är rädd eller så, så har hon fortfarande känslor. Hon vet om att du inte är hos henne just nu. Och jag tror inte att hon mår bra av det.

Jag fick återigen en liten tankeställare då Candy sa det där. Jag orkade inte fundera så mycket när Justin höjde rösten åt mig, och hade sagt nästan samma sak. Men det var lugnet i Candy´s röst som gjorde att jag lyssnade. Men jag visade det inte för henne, och jag svarade inte när hon sa det heller. Utan bytte ämne, jag frågade om hon inte kunde ta nästan flyg ner till mig, och vara här tills dom skulle flytta in i lägenheten. Och det kunde hon göra, hon skulle bara försöka packa ner så mycket som möjligt.

När jag hade börjat måla i Lemony´s rum, ena lagret var klart. Så plingade min mobil till, och jag vart riktigt rädd. För jag satt i mina egna tankar och förstod nog inte riktigt vad det var som lät. Men kom på sen att mobilen låg precis bakom mig där jag satt på golvet med målarfärg upp över öronen.

”Jag älskar dig mamma <3 / Lemony”

Vill han ge mig mer dåligt samvete än jag redan har? Eller vad är det han håller på med. Han kanske tror att jag inte älskar eller saknar henne. Men där har han helt fel, varje sekund som går är det henne jag tänker på.

När jag satt där på golvet och funderade på om jag skulle svara eller inte ringde det på dörren, så jag la ner mobilen på golvet igen och gick ner. Candy hade kommit, hon stod utanför dörren med en stor resväska, och sen hade hon en stor rosbukett i handen.

- Den här stod utanför dörren. Sa hon och gav mig rosorna
- Men va fan, kan han ge sig någon gång. Suckade jag och tog dom
- Vadå? Är dom från Justin?
- Han håller på och trackaserar mig, mobilen går varv! Det är dom säkert, ska kolla kortet.

På kortet så stod det bara ”jag älskar dig /J”. Så jag antog att dom var från honom, nu får han ge sig. Jag ska ta ett snack med honom ikväll, ska be han ringa mig när han kan, och är själv. För han ska få sig en avhyvling via telefon. Jag tycker inte om att han håller på så här. Jag vet inte varför. Men det känns inte bra.

Jag och Candy tog oss en varsin kopp kaffe och gick ut och satte oss. Bara genom att ha henne här och veta att hon snart ska flytta hit är fruktansvärt skönt. Min bästa vän, och kommer alltid att vara.

-  Vill du göra slut med Justin? frågade Candy efter att det hade vart tyst ett tag
- Jag vet inte! Vi får se hur allt blir när han kommer hem. Men jag älskar honom oavsett vad. Svarade jag och tog en klunk kaffe

Efter en timme av goda skratt och massa minnen, som i vilket fall fick mig att glömma bort allt elände så gick vi upp till Lemony´s rum och fortsatte måla. Jag hann nästan klart med den rosa färgen som ska vara grunden, så det var bara fortsätta där jag slutade.

Jag kan inte förstå att jag bor i detta hus tillsammans med en av världens mest kända människor, och våran dotter. Ibland när jag går här inne så känns det som att jag skulle jobba här, men så är det ju inte. Jag bor här.

Vi tog ett varsitt glas vin och fortsatte med den lila färgen, och jag måste säga att resultatet vart riktigt snyggt. Nu var det bara texten kvar som skulle upp ovanför sängen. Och jag vet exakt vad det ska stå, för jag har köpt färdiga bokstäver, men eftersom att Candy är här nu behöver jag dom inte. Hon är nämligen hur bra som helst på att skriva och rita. Så jag ska ge henne en pensel och svart färg.

”Never sacrifice who u are just because someone has a problem with it.” Blev texten på hennes vägg.

Vi grillade senare på kvällen och Ryan kom hit också. Skönt att ha mina vänner här. Jag ringde över Cait och Chris också. Vi hade riktigt trevligt. Var bara tvungen att ta ett kort på oss alla och lägga upp på twitter, med texten "i love u" under.

När jag var inloggad på twitter så såg jag även att Justin hade lagt in en bild på sig och Lemony samt skrivit att dom saknade mig. men den var inlagd tidigare på dagen! Jag RT den och skrev att jag saknade dom också.

Alla sov över hos mig. Vi har ju gått om plats. Jag vaknade på morgonen av att jag kände något som rörde sig i sängen, och jag kunde inte förstå vad det var förening jag såg lemonys ansikte. Jag vart så rädd att jag flög ur sängen. Hon tittade på mig och log. När mitt hjärta började slå riktiga slag igen gick jag fram och tog upp henne.

- Mammas lilla hjärtegull! Vad jag har saknat dig. Sa jag och pussade henne flera gånger
- Mig då? Hörde jag den ljuva stämman säga bakom mig

Jag vände mig om och möttes av ett par bruna ögon som jag alltid har sett innan jag somnat dom senaste månaderna. Av ren reflex kastade jag min lediga arm om honom och pussade han.

- Vad gör du hemma? Frågade jag
- Jag kan inte vara utan dig.
- Säg inte att du har ställt in konserten. Sa jag besviket
- Nej, men funderade ett tag på att göra det. Men nu har jag några dagar ledigt. Så jag ville komma hem så att vi fick prata med varandra.

Jag gick satte mig i sängen igen, med Lemony i knä. Jag ville bara skrika ut alla mina känslor, men jag behärskade mig för att Lemony var med. Annars hade Justin fått höra ett och annat. Vi gick tillsammans ner alla och Candy hade gjort frukost. Hon vart lika förvånad av att se Justin som jag vart. Ryan däremot förstod nog inte varför och kastad sig upp från stolen och över Justin. Det märks verkligen att dom är bästa vänner. Cait och Chris hade redan dragit hem, för dom skulle iväg med sina föräldrar, så det var bara Candy och Ryan kvar.

- Kan du ta med Lemony ut eller något? Jag vill prata med Justin utan att någon kanske ser att jag dödar honom. Sa jag till Candy, och Justin harklade sig bakom mig
- Självklart kan jag det. Tar med mig det andra barnet också. Svarade hon och drog med sig Ryan ut

Jag och Justin var dom enda kvar i köket nu, men jag tänkte inte börja prata förrän jag hörde att dörren slogs igen. Så det vart tyst ett tag, inte ens Justin sa något. Jag tror han var riktigt nervös över vad jag hade att säga honom. Och det kunde han gott och väl vara.

När dörren väl slogs igen hörde jag att han tog ett djupt andetag och var på väg att säga något, men ångrade sig i sista sekund.

- Vad ville du säga? Frågade jag och kollade upp på honom
- Vill du göra slut? Frågade han med tårar i ögonen

Jag satt tyst ett tag och funderade på vad jag skulle svara. Jag ville inte, men jag ville samtidigt att han skulle acceptera mig för den jag var. Alla människor förändras, och jag är inte samma Melrose som han träffade för över ett är sedan.

Innan jag hann svara honom reste han sig upp och sprang upp på övervåningen. Jag var bara tvungen att springa efter för att se vad han höll på med. När jag kom in i vårar sovrum så flög det kläder hejvilt där inne, hans kläder.

- Vad gör du? Skrek jag
- Jag packar, så du slipper se mig igen.
- Men sluta. Jag ska inte göra slut. Jag vill få dig att förstå att människor förändras. Kanske inte alltid till det bättre. Men fan Justin. Ge dig nu!

Han stannade upp i sitt utbrott och bara kolla på mig. Han gick emot mig, och jag såg inte avsikten i hans ögon för dom var inte längre gyllenbruna, utan kolsvarta. Jag backade, men hamnade fort mot väggen med han framför mig. Han slog in handen i väggen precis bredvid mitt huvud och kysste min hals.

- Förstår du att jag älskar dig mer än allt annat på hela den här planeten. Jag skulle aldrig skada dig medvetet. Om jag kunde så skulle jag skruva tillbaka tiden och förbi den där kyssen jag utförde med Julia. Jag skulle ha puttat bort henne, jag skulle kunna göra allt för dig! Det är dig jag vill dela mitt liv med, det är dig jag vill se när jag somnar, och när jag vaknar. Jag är ingenting utan dig.

Jag tittade inte på honom när han sa allt det där, jag blundade för att uppfatta alla ord som kom ur hans mun. Och jag tror jag förstod att han älskade mig, och inte ville mig något illa. Jag älskar han också. Kanske dags för honom att få veta det.

- Jag vill att du ska veta en sak. Jag har aldrig varit rädd för sig, men jag har respekterat din styrka. Men när du gjorde det du nyss gjorde. Sa jag och kollade på märket i väggen bredvid mitt huvud
- Så blev jag rädd! Jag älskar dig, och har inte planerat att lämna dig. Det gjorde så ont i mig när jag lämnade dig och Lemony i förrgår att jag trodde jag skulle bryta ihop. Du måste förstå att det inte var meningen att göra som jag gjorde, men jag var tvungen att göra det för jag orkade inte med att du skällde på mig hela tiden.

Han tittade bara på mig från där han stod med båda sina händer på varsin sida av mitt huvud. han visade inga känslor i ansiktet, jag har faktiskt aldrig sett honom så här förut. Det skrämde mig lite. Men rädslan försvann strax efter den tanken då han med full kraft kysste mig.

Han lyfte upp mig mot väggen och fortsatte kyssa mig, men smekte mig även över hela kroppen. Kyssen var så laddad att det kändes som att jag fick en elektriskchock. Jag har aldrig känt det förut. Han bar mig bort till sängen och våra kläder var snabbt av.

Det fanns inte en enda kroppsdelar som inte fick känna på hans läppar, han var noga med att inte glömma någon del. Hans händer smekte mig, och hans fingrar gav mig flera orgasmer.

När vi båda hade kommit en sista gång, kan jag lova att jag aldrig upplevt det som just hände eller att jag någonsin vart så utmattad. Jag låg och stirrade rakt upp i taket under tiden som Justin kysste mig på halsen och vidare nedåt.

- Vad fan hände nyss? Frågade jag
- Vi låg med varandra, och jag vill igen. Sa han och kysste mitt ena bröst
- Duscha? Frågade jag och log

Utan att ens svara var han redan uppe på bena. Men när jag fick syn på hans rygg var det inte en sån bra ide kanske. Den såg värre ut än någonsin, och det var jag som hade gjort det, han blödde till och med på vissa ställen.

- Baby, kolla in din rygg innan du ställer dig i duschen. Sa jag och kysste honom över skuldran

Hans min när han kollade sig själv över axeln går inte att beskriva.


Justins perspektiv

Jag viste att hon var som en vildkatt i sängen, ingen tvekan. Men detta, shit. Det såg ut som att någon hade rappat mig över hela ryggen. Men antar att det är detta man får tillbaka när man ger sin flickvän njutning.

- Det är lugnt baby. Det känns inte ens. Sa jag och pussade henne i pannan

Vi duschade tillsammans och gjorde oss klara för att ringa hem ryan, Candy och lemony igen. Vi städade upp i garderoben och sovrummet. Strax efter mitt samtal till Ryan kom dom in genom dörren. Båda två såg chockade ut, typ som att jag egentligen inte borde stå där.

- Vad? Sa jag
- Lever du? Frågade Ryan
- Jag tror det. Svarade jag och drog upp min tröja för att visa min rygg

Jag hörde båda bakom ryggen på mig hur dom drog ett djupt andetag. Jag bara skrattade åt dom och gick in i köket. Rose höll på med något inne i Lemony´s rum. Så hon skulle komma ner sen. Jag fick tydligen inte se, av någon anledning.

- Ey bro! Är dom där märkena på din rygg från Rose? Sa han chockat
- Ja, det är dom. Svarade jag och log
- Shit, vilken brud.
- Ey Ryan. Jag hörde det där. Skrek Rose

Både jag och Ryan började skratta åt hennes vrål. Vi gick ut på altanen tillsammans och snackade. Enligt han hade inte Rose berättat vad som hänt så jag gjorde det jag. Han vart riktigt besviken av att jag hade betett mig så illa mot henne. Men han vart inte arg. Jag berättade även att vi nyss hade legat med varandra och hur kasst allt hade vart. Det kanske är bra om man inte alltid är sams och aldrig får uppleva det vi nyss upplevt.

- Älskliiiing, koom! Ropade Rose från trappen
- Gud vilken röst du har. Men ah, kommer. Svarade jag skrattandes

När jag kom upp mötte hon mig i en kyss och höll för mina ögon, hon förde mig till ett rum och bad mig öppna dörren framför mig. När vi stannade kysste hon mig i nacken och tog bort sina händer. 

- Nu får du titta. Sa hon

Och jag måste säga att även om det bar en vägg som var omgjord i rummet så vart det sån stor skillnad, och texten över hennes säng. Jag hoppas verkligen att Lemony lever upp till det. Hon ska vara den hon själv vill vara.

- Vad fint du har gjort. Sa jag och kysste henne
- Candy hjälpte mig med texten och det lila.
- Det vart riktigt bra. Ryan, kan du ta med Lemony och komma upp? Ropade jag ner

Efter bara en halv minut kom dom alla tre och vi släppte ner henne på golvet, så hon fick krypa omkring lite. Hon fick syn på väggen och kröp dit. Vi stod och pratade med ryggen emot henne.

- Kolla på henne. Säger Candy och vi andra vänder oss om

Där står Lemony lutas mot väggen och har ställt sig upp. Är detta möjligt ens. Men det var ju ingen annan där, så det måste väl vara det. Min prinsessa!


Slutet är närmare. Nu kanske det är tre kapitel kvar. Har inte rikitgt bestämt mig än. Men tror inte att det blir fler iallafall.. och på detta kapitel vill jag ha minst 15 kommentarer för en fortsättning. Så ge mig det och ni får ett nytt kapitel fortare. :)

Kommentarer
Becka säger:

Synd att den snart är slut. :( Älskar den! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Melina säger:

Sjukt bra! <3

Skrivet: |

zina säger:

Naw, det var söt <3

Skrivet: | Bloggadress: http://trueloveforbieber.blogg.se/

Tippe sa... säger:

börja med en ny!!! (meeeerQ!!!!!!!!!!!)

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbieberismine.blogg.se/

Kat säger:

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbieberismine.blogg.se/

rt säger:

Skitbra gassh, och du ska börja på en ny efter den här :D

Skrivet: |

Ebba säger:

Den är såååååååå braaaaaaa!!!! I♥IT

Skrivet: |

julia säger:

Den är så azum! Synd att den är slut snart, men hoppas på en ny efter den här!

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberprank.blogg.se/

Rebecka säger:

Grymt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://rrebbecka.blogg.se/

Jonna säger:

Grymt bra!

Skrivet: |

Anonym säger:

SKRIV meeer....

Skrivet: |

bieberdrug.blogg.se - Novellblogg om Justin Bieber säger:

Bra :D

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberdrug.blogg.se/

Emma säger:

Bra, mer :)

Skrivet: |

Hanna säger:

meer!

Skrivet: |

bra säger:

bra

Skrivet: |

Sandra Olsson säger:

Hejhej!



Jag kan med glädje berätta att

http://jbmusic.blogg.se startas upp

igen inom de närmsta dagarna, håll utkik!



Kram JBmusic

Skrivet: | Bloggadress: http://jbmusic.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

Jag blir ju galen på dem där två, som dem håller på, vad är det dem inte fattar, dem ska vara tillsammans, åååh! :P Jag förstår att han är besviken på henne, för att hon bara stack och lämnade dem. Men visst är det inte kul att han skäller på henne, men han gör ju det bara för att han bryr sig om henne, det är oftast då man skäller. Men tycker att det är kul att hon gör om i Lemony's rum iaf, då har hon gjort någon nytta av att vara hemma och ifrån dem iaf. Men jag gillar att Candy kom över, och dessutom hjälpte henne, och ändå pratade lite med henne, lite vett och så. Men förstår inte att hon vart irriterad när han skickade sms och skickade blommor en annan hade ju dött som sagt :P Fin text, jag undrar vart jag har sett den förr :) Haha, underbart att vakna med sin dotter breve sig, men kanske inte om man inte var beredd på det. :P Men det var ju tur att hon fattade det och sen vart glad, och att hon även vart glad över att se Justin, trots allt. Tycker att det är bra att dem kom hem så dem fick prata om allt. Eller ja, prata lite, bli frustrerade och sen ha en förjävla bra försoningssex, ;) Kan inte bli bättre, stackarn kan inte vara lätt att vara karl alltså, men han har ju ställt till med märkena alldeles själv så :P Haha Ryan's reaktion. :P Åh snuttan ställde sig upp, det går fort ju, :) ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback