Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 55 - Leaving.

När allt var klart och jag kom ner bakom scen kom Rose springandes emot mig, och kastade sig runt min hals. Jag var absolut inte beredd på det, men fångade upp henne och kramade om henne. Hon grät något hysteriskt, så jag bar bort henne till min loge och stängde samt låste dörren. Hon släppte mig och tittade mig djupt i ögonen.

- Du kan inte hela tiden behandla mig som en prinsessa, och vara världens bästa pojkvän. Jag har absolut inget jag kan ge tillbaka till dig. sa hon och lät blicken falla i golvet
- Vet du en sak? Bara genom att du andas och finns hos mig, så ger du mig allt jag behöver. Du och Lemony är allt för mig, jag skulle kunna offra hela mitt liv för eran skull. Så säg inte att du inte kan ge något till mig, du gör det varje dag genom att andas. Sa jag och tog henne under hakan och kysste henne


Melrose perspektivDagboks anteckningar

”Flera veckor har gått och jag har sett mer av världen än vad jag någonsin trodde att jag skulle få se, tillsammans med mitt hjärta. Utan honom hade detta aldrig hänt, jag hade nog setat hemma i vårat hus och vart som vilken annan tjej som helst, om jag aldrig hade träffat honom. Tänk om jag hade sagt nej den där gången då Cait frågade om jag ville med till stranden, vilket jag tänkte göra först. Men jag tackar gud att jag inte gjorde det.

Tillsammans under dessa månader har vi gått igenom mycket, saker jag inte trodde skulle hända mig fören jag vart äldre. Men allt hände så fort, jag hittade kärleken och vi gick skilda vägar, TVÅ gånger. Men vi lyckades bygga upp den igen, och nu är kärleken mellan oss starkare än någonsin, med hjälp av våran dotter Lemony. När hon tittar på Justin och ler så ser jag en helt ny glädje i hans ögon, och det finns inge vackrare.

Det är helt otroligt hur bra överens jag kommer med alla som arbetar med Justin, dom är hur snälla som helst, och jag trivs verkligen i deras sällskap. Även om man någon gång då och då råkar ut för deras prank, det är dock mindre kul. Men det är väl antagligen sånt jag får leva med. Alfredo är ju värst tillsammans med Justin, dom vet liksom inte när man ska ge sig och inte. Så det brukar alltid sluta med att Pattie får ryka in, och då blir det lugnt på bara några sekunder. Det är skönt att veta att Justin verkligen respekterar sin mamma, utan henne hade han aldrig vart där han är idag, tillsammans med alla fans.

Dagen idag har väl kanske inte så mycket att erbjuda, mer än att jag har en stor överraskning åt Justin på hans konsert. Vi är tillbaka i New York, och ikväll är det dags för MSG. Jag är så nervös att jag håller på och kryper ur skinnet, men har försökt med allt för att han inte ska märka något.”

Undertiden som jag skrev av mig lite stod Justin i duschen och sjöng. Men jag har ingen aning om vad det var han sjöng, för det var något nytt som han jobbade på. Så det ska bli kul och höra sen när den skivan kommer ut. Lemony är hos våran nya barnvakt, som stavas Kenny. Jag vet vad ni tänker, men dom kommer bra överens. Så han brukar vilja ta med henne ut ibland, då Justin ändå tänkt stanna inne, och just idag tänkte vi ta det lugnt på hotellet tills vi skulle iväg på soundcheck.

När han kom ut ur badrummet hade han bara en handduk runt höften och varje gång jag ser det är det som att någon slår andan ur mig. Det fanns inget annat runt om, bara han. Han log med hela ansiktet när han såg min min. Han vet att jag blir helt till mig och det finns bara vissa tillfällen som han gör så. Jag satt i soffan när han kom närmare mig, och innan jag viste så hade han lyft upp mig och var på väg till sängen.

Jag låg där i sängen med honom över mig, men han stödde sig på sina armbågar så att inte hela hans vikt skulle vara på mig. Han kysste mig passionerat och smekte mig efter sidan, lugnt och försiktigt. Jag drog mina fingrar genom hans blöta hår. Han tog av mig mitt linne och började knäppa upp mina jeansshorts, samt dra av dom. Han kysste mig mjukt upp över hela kroppen, jag rös till varje gång hans läppar nuddade min bara hud. Jag klarade inte av mer så jag rullade runt oss så att han hamnade på rygg och satte mig gränsle över honom och böjde mig fram för att nafsa honom på halsen.

Istället för att fortsätta så satte jag mig rak i ryggen och bara kollade på honom, drog mina naglar löst på hans bröstkorg. Han började knäppa upp min bh och tog av den, kupade sina händer över mina bröst och började massera dom. Jag la mig ner över hans bröst och kysste honom, våra tungor möttes och kyssen övergick till hångel. Jag började lirka av honom handduken och jag kände att han redan var hård, men jag smekte honom lite i alla fall.

Jag märkte att han började andas oftare och tyngre så jag slutade och kysste honom istället, samt klev av honom och gick in på badrummet. Det tog nog ett tag för honom att förstå vad det var som hände. Jag skrattade medans jag gick in i duschen, och även denna gång var det ingen idé att låsa dörren, då hade han nog slagit sönder den.

- HUR KAN DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG? Skrek han från sängen
- Vadå? Jag har väl inte gjort något. Svarade jag tillbaka

Utan att han svarade mig kände jag två händer runt min kropp medans jag stod i duschen, så jag antog att han var ute efter att få det han ville ha från första början. Men nog tänkte jag allt retas lite mer med honom. Jag vände mig om så att vi stod mot varandra, han tryckte sin kropp så pass nära mig att jag backade bak, men tänkte inte på att det var en vägg där. Så jag stod med ryggen tryckt mot väggen, och han kysste, och smekte mig över hela kroppen. Allt för att jag inte skulle kunna sluta sen. Jag la mina armar runt hans nacke och hoppade upp så jag hade ett ben på varje sida om hans höfter.

Vi kysste varandra och jag ville inge annat än känna honom, men jag ville samtidigt inte ge mig så lätt. Jag gled ned från hans kropp och ställde mig tryckt mot väggen igen, våra läppar lämnade inte varandra, men han trängde in i mig. Just den känslan, den skapades då vi låg med varandra första gången. Den sitter fortfarande i, och jag kommer aldrig att tröttna på honom. Vattnet rann ner över våra bara kroppar och tillsammans njöt vi fullt ut.

När vi hade kläpp på oss och packat våra väskor, eftersom att vi skulle resa vidare redan efter konserten, så gick vi ner till dom andra i lobbyn. Justin gick med ett stort flin i hela ansiktet och det störde mig lite, alla behöver inte veta vad vi har gjort. Men det får dom reda på bara genom att titta på Justin. Kenny stod där med Lemony i famnen och gosade med henne. Det är så vackert att se att alla älskar henne, hon har världens bästa människor runt om sig.

Efter soundchecken så stack vi alla och käkade, och som vanligt är det Justin som bestämmer vart, så det blev McDonalds, jag är inte förvånad. Men han kan ju äta sån mat, han rör på sig hela tiden, så det sätter sig aldrig på hans kropp. Jag tog bara en sallad, kände inte alls för att äta just då. Eller någon gång. När vi kom tillbaka till arenan gick jag iväg på toa. Jag kunde inte förstå hur det kunde bli såhär. Men jag kunde inte ha kvar maten i magen, så jag stoppade fingrarna i halsen. Jag försäkrade mig om att jag hade fått upp allt, innan jag plockade fram en tandborste ur väskan och borstade tänderna. Jag tvättade av mig allt smink eftersom att jag snart skulle bli sminkad.

När jag kom ut från toan möttes jag av en bekymrad blick, det var Justin som stod där. Och han såg inte glad ut. Hade han hört mig, eller var det något annat? Det skulle jag väl snart få veta då han säkert skulle börja predika för mig. Jag är stor nog till att ta vara på mig själv, så jag förstår inte varför han bryr sig.

- Vad? Sa jag och kollade på honom
- Vad gjorde du där inne? Frågade han
- Ja, vad brukar man göra på toa.
- Ljug inte för mig. Jag hörde dig.
- Varför frågade du då? Sa jag och gick ifrån honom, men hann inte långt
- För att jag älskar dig, och vill inte se när du förstör din kropp. Snälla..

Jag orkade inte lyssna på honom, så jag lirkade mig ur hans grepp han hade om min handled och gick därifrån. När jag kom in i samlingsrummet satt Pattie med Lemony i knät. Det var bara hon där inne, och hon vet om mina dåliga vanor. Hon har också hört mig en gång, men lovade mig att inte säga något till Justin. Jag tror faktiskt inte att det var hon som sa något, utan jag tror att han av en ren slump hörde mig.

Pattie vet även om att jag har vart hos Mama Jan varje dag hela denna resa, och flera veckor innan, för att träna upp min röst. Jag ska nämligen överraska Justin och sjunga Overboard med honom. Han har ingen aning. Han tror att varje gång jag har dragit i någon timme, att jag har vart ute med hans mamma eller något annat. Så det känns ganska bra att få göra detta. Men jag är grymt nervös, har aldrig gjort något sånt innan. Justin tror att den låten är struken från listan för att Jessica inte kunde sjunga den tillsammans med honom just idag, men så är inte fallet.

- Har det hänt något, gumman? Frågade Pattie och kramade om mig
- Kan man ju säga, jag och Justin rök ihop nyss.
- Om?
- Mina matvanor, han hörde mig nyss. Sa jag och suckade högt

Hon tittade bara på mig, med ett bekymrat ansikte, men sa inget, och det tyckte jag var skönt. Jag kunde se smärtan i hennes ansikte, men samtidigt, det var min kropp. Varken Justin eller hans mamma har något med den att göra. Jag är 1,70 lång och väger nästan 60 kg. Jag är glad över det, så varför kan inte alla andra också vara det? Jag trivs med mig själv.

Vi alla stod samlade i en ring och tillsammans, och med Ryan så bad vi alla en bön innan Justin skulle ut på scen. Min nervositet hade lagt sig lite under just dom få minuterarna, men när Justin äntrade scenen steg den igen då jag hörde alla tjejerna skrika. Undra vad dom kommer tycka om att jag kommer ut och sjunger, och undra hur Justin kommer reagera.

Jag satt och gosade med Lemony medans sötnosen var ute och gjorde resten av tjejerna glada, och jag är glad att han får göra det. Han har så mycket energi i kroppen, så han måste göra sig av med det på något sätt, och det kan ju inte vara bättre än att få göra det man älskar.

- Är du nervös? Hörde jag Mama Jan säga när hon kom in i Justins loge
- Ja, det är jag. Nerverna är på väg ur kroppen. Svarade jag och kollade på henne
- Det kommer att gå bra. Din röst har fått en annan tonart än innan.

Jag gillade henne, hon är ärlig, och säger verkligen vad hon tycker. När jag först kom till henne och hade denna idé, så trodde jag seriöst att hon skulle svimma. Hon sa att det var omöjligt att få min röst att låta bra, det gjorde ont när hon sa det för jag ville så gärna överraska honom, men jag gav mig inte. Jag tjatade hål i huvudet på henne att hon skulle hjälpa mig. Så resultatet blev bra tillslut. Men vi har inte sett hur slutprovet går än.

När det var min tur att göra entré så tog Pattie Lemony och gick till sidan av scenen där vi alla andra annars brukar stå. Jag stod precis bakom dörrarna till scenen, och väntade på att dom skulle börja spela låten. Egentligen hade jag velat se Justins min när jag börjar, men jag tar dom första tonerna bakom scen, så att han ska få fundera lite på vad det är som händer. Egentligen ska han gå av scenen när Jessica ska komma ut och börja sjunga, men han trodde ju som sagt att det inte skulle bli den låten så han stod kvar.


Justins perspektiv

Publiken var lika taggad som vanligt, och det kändes skönt efter mitt och Rose´s lilla tjafs där innan. Jag blir så trött på att hon ska förstöra och skada sin kropp, hon är hur fin som helst, hon behöver inte hålla på med sånt. Det sårar mig, djupt. Men det verkar hon inte bry sig i. Jag tror att jag måste prata med mamma.

När halva akten hade gått på konserten skulle jag meddela publiken att det inte vart någon Overboard för att Jessica inte kunde medverka. Men något stod inte rätt till, bandet började spela introt till den låten. Var dom inte medvetna om att den inte skulle vara med? Helt plötsligt hörde jag en röst jag inte kunde komma på vem dem tillhörde.

"It feels like we’ve been out at sea
So back and forth that’s how its seems
Whoa and when I want to talk
You say to meThat if its meant to be, it will be"


Dörrarna öppnades till scenen och Rose kom ut med en mikrofon mot hakan, och sjunger. Sist jag hörde henne sjunga lät det inte bra, men detta. Vad har hänt, hur har hon kunnat träna upp sin röst. Jag har ju varit med henne hela tiden. Jag hann inte fundera så mycket utan mötte henne och direkt det fanns en liten lucka i låten så kysste jag henne.

Hon log med hela ansiktet, och när jag tog henne i handen kände jag hur hon skakade, hon måste vara fruktansvärt nervös. Hon tyckte det var jobbigt att gå ut på scen med Lemony i famnen, och så gör hon något sånt här, i ett full satt Madison Square Garden. Jag är stolt över henne, riktigt stolt. Alla andra gånger jag har sjungit den här duetten har det var med antingen Jessica eller Jasmine, och då har jag aldrig kunnat visa mina känslor som jag har till den här låten. Men nu fick jag verkligen chansen. Flera gånger under låten drog jag Rose till mig och smekte henne på ryggen och nedåt. Hela arenan höll på att lyfta och Rose log mot mig. Alla tjejerna i publiken var galna, dom skrek.

När låten tog slut kysste jag henne en gång och hon gick av scenen igen. Vilken känsla att få sjunga den med den man älskar. Det var något nytt, och det var absolut inte sista gången. Konserten fortsatte och alla var som galna. Det var ett sånt tryck resten av låtarna så jag trodde seriöst att taket skulle lyfta. Jag tackade alla mina underbara fans och gick av scen.

Jag möttes av en söt liten flicka som kom krypandes mot mig när jag kom ner från rampen, jag lyfte upp Lemony i famnen och pussade henne i pannan. Jag är 18 år, mitt jobb är att sjunga, och på min ”fritid” är jag pappa. Hur sjukt är det inte? Allt går framåt och jag bara älskar det. Jag älskar Rose som ger mig halva mitt liv. Hon kom fram och gav mig en varm kram, och tittade mig i ögonen.

- Jag älskar dig. sa hon och kysste mig

Jag besvarade kyssen och hörde alla andra runt om hur dom busvisslade och klappade händerna. Jag förstod att dom visste om hela den här överraskningen, men hur hade hon kunnat gömma den för mig? Jag förstår inte det, jag har ju varit med henne hela tiden.

- Vilken röst du har älskling. Hur har du fått den? Sa jag och tittade henne djupt i ögonen
- Mama Jan hjälpte mig, hon ville inte först. Men sen övertalade jag henne. Svarade hon och log

När vi kom tillbaka till bussarna så valde mamma att sova i en annan buss, så det var bara Rose, jag, Lemony och Kenny på våran. Ganska skönt faktiskt, att bara få slappna av, och bete oss som barn, för det är ju det vi är, eller ja, ungdomar. Kenny lovade att ta hand om Lemony. Han är så fruktansvärt go med henne, det finns inte. Ibland funderar jag om hon ens känner igen mig efter att ha spenderat en hel dag med honom. Men dom har roligt tillsammans, och det är det som är huvudsaken.

Vi satt och åt tillsammans, pizza som vi hade beställt och tagit med oss. Eller ja, Rose åt inte så mycket, kanske två tuggor. Sen gnällde hon att hon var mätt. Jag förstår inte vad det är hon håller på med, märker hon inte att hennes kropp börjar tyna bort. Varje gång jag tar i henne är jag rädd att hon ska gå av.

- Snälla Rose. Du måste äta. Sluta upp med det du håller på med. Sa jag
- Jag gör vad jag vill med min kropp. Så sluta skäll på mig. Okej?
- Nej, det är inte okej. Jag vill inte att du ska tyna bort. Fan, är det så svårt för dig att förstå det eller?
- Sluta skrik åt mig.
- Nej, det tänker jag inte fören du förstår att du skrämmer mig. Förstår inte du att jag är rädd om dig, jag vill inte att något ska hända dig. Och det är precis de det kan om du fortsätter som du gör. Snälla.. För min skull. Jag älskar dig.

Hon tittade bara på mig med tårar i ögonen, sen reste hon på sig och gick in i vårat sovrum. När sånt här händer brukar hon alltid ta med sig Lemony, men inte den här gången. Jag vill egentligen inte bråka med Rose framför henne, men ibland blir jag bara så irriterad på sättet som Rose resonerar. Kenny satt bara och tittade på mig, men han sa inget.

Efter en timme framför tv:n valde jag att gå in och lägga mig. Rose låg redan och sov, men på min kudde låg det en lapp. Säkert något som hon har skrivit och glömt lagt undan. Men jag valde att borsta mina tänder och sånt innan jag bäddade ned mig. När jag kom tillbaka till sängen tog jag upp lappen och läste på den.

”Älskling, jag HATAR att bråka med dig. Det gör ont i mig när du är arg, det gör ont när du skriker. Det känns som att du hela tiden letar fel på mig. Varför kan inte du inte bara göra slut, eller acceptera att jag inte tycker om mig själv. Jag har inte samma självförtroende som när vi träffades. Lemony förstörde min kropp som jag alltid älskade. Imorgon tar jag flyget hem, jag vill inte vara kvar här mer. Du bara skriker på mig. Väck mig inte är du snäll, jag behöver verkligen sova. Älskar du mig, låter du mig gå! För jag älskar dig, och det gör ont att lämna dig. Men det är nog det enda rätta just nu, vi syns när du kommer hem. Du får välja, ska jag ta med mig Lemony eller vill du ha henne?

Din Rose!”



Novellen börjar leda mot sitt slut, så nu är det dags att ni kommenterar.. Minst 15 st! :) Det fixar ni.

Kommentarer
julia säger:

Du skriver så bra så man blir tårögd. Novellen är hlet grym! Jag hoppas du får ihop 15 kommentarer snart, kommer inte klara av längtan till nästa kapitel! Plus att du är värd sä mycket mer än vad du får.



kram

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberprank.blogg.se/

gissa :D säger:

Håller helt med Julia ! Varför kan du inte skriva nu!!!???

Skrivet: |

Melina säger:

Neeej hon får inte åka hem :((((

Skrivet: |

Anonym säger:

ASBRA!!!

Skrivet: |

Emma säger:

mer :)

Skrivet: |

Anonym säger:

skynda dig med nästa kapitel. det är allt jag har säga ;)

Skrivet: |

Wilmaa säger:

superbra! :D

Skrivet: |

friiidaa säger:

älskar din novell o har gjort sen du började med den!

Skrivet: |

Ebba säger:

GRYMT, håller med Julia! :)

Skrivet: |

emma säger:

skit bra!!

Skrivet: |

Tippe sa... säger:

Håller med Julia och alla andra här :) Bloggen och novellen äger. Vill absolut inte att den ska ta slut! Känner mig desperat med att läsa novellen om jag inte vart inne på ett tag. Jag är 17 år gammal och jag vet, jag är töntig.

Och du är väl typ 22-23 år gammal eller vad du nu skrev, men jag tycker att du är awesome och diggar dig även om jag inte ens vet vart du bor eller vad du heter. Förresten, vad heter du?

/ Tippe, 17 år xD

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbieberismine.blogg.se/

Katarina tycker.. säger:

... att din novell äger! Och tippe, du är int töntig! Jag va 17 för 5 år sen, och jag ÄLSKAR justin!!!

Min kille är avis på han, haha. har posters och bilder på han överallt, har sett han i danmark, va helt sjukt häftigt!

Skrivet: |

rt säger:

Neeeej jag vill inte att den ska ta slut, för då kommer mitt liv ta slut :( du inspirerar så mycket genom hur du skriver :) Kan inte fatta att den är snart slut :( Jag kommer börja grina då... Men skitbra som vanligt annars :D

Skrivet: |

jennifer säger:

håller med Julia!! du äe sjukt bra!!! neej hon får inte åka hem!! de måste vara tsm för de passar ihop!!!!

Skrivet: |

Malin säger:

Du är jätte bra på att skriva!!! Noo hon får inte åka hem :'(

Skriv meer! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/

Becka säger:

Kan inte vänta tills nästa del kommer. :D Älskar novellen. :D

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

Haha vilka underbara kommentarer :) Brukar alltid läsa igenom vad andra har skrivit innan jag kommenterar :) Som vanligt så älskar jag hennes dagboks anteckningar :D haha awe Kenny som barnvakt, så jävla gulligt! :D Jag förstår henne fortfarande jag hade väl dött en smula jag med om han kom ut i endast en handduk runt höften :P Och bara sättet han är på, hur dem retas med varann, det älskar jag mest tror jag! Speciellt när han blir så frustrerad som han blir :P Men ändå tar det han vill ha sen ;) Men jag gillar inte att hon gör som hon gör med maten, varför kan hon inte bara inse att hon är fin som hon är och lyssna på alla andra, hon kan bli riktigt sjuk om hon fortsätter så. =/ Åh, va fint att hon sjöng den låten med honom :) Kan förstå att ljudnivån höjdes en aning då. :) men jag kan tänka mig att han vart förvånad då han hörde henne sjunga när dem var på Hawaii och han sa åt henne att lämna sjungandet till honom :P Men nu igen, jag förstår att han är orolig för henne, till och med jag blir ju det bara genom att läsa. Han bryr sig är ju bara rädd om henne. Och med det där brevet, fy och läsa det och inte få väcka henne sen, nej hon får inte åka hem inte nu, hon får inte lämna honom =/ ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback