Samtalet jag hade med min pappa samma dag som Liam trampade in en spik i foten förändrade min syn på Clarissa. Hon undanhöll något väldigt viktigt för mig, något som jag tyckte att jag hade rätt att få veta. Ett förhållande funkar inte om man ljuger för varandra, även om vi inte är tillsammans och kanske bara kommer vara väldigt bra vänner så vill jag träffa Liam. Hela det med att det var min pappa med hjälp av min beskrivning på Clar som gjorde att hankunde förklara för mig att hon hade en son, jag spelade med precis som att jag visste om det. Men i själva verket inte fattade något. Så här i efterhand förstår jag att hon gjorde som hon gjorde, och att vi vart osams över det var kanske bra ändå. Vi rensade luften mellan oss, och det var skönt.

Nu är det tre dagar kvar tills jag får träffa henne igen, och det ska bli skönt att få prata med henne öga mot öga, det är mycket bättre så man ser hur den andra reagerar. Tre dagar går fort, hoppas jag. "Justin, vad tänker du på?" min mamma kom in i rummet jag har på bussen och satte sig ned bredvid mig, där jag låg i sängen. Tack vare henne gör jag det jag gör idag, och hon är min bästa vän. Hon offrade allt och flyttade till Atlanta med mig. "Clarissa" svarade jag och la ned huvudet på kudden. Hon strök mig över ryggen. "Du får träffa henne om tre dagar. Har ni pratat något mer om Liam?" Mamma var den första jag berättade det för och hon blev inte så glad, men efter att jag hade berättat allt så förstod hon henne. Hon har själv vart i den situationen, att få ett barn i tidig ålder är inte lätt. "Nej, det har vi inte. Jag hoppas på att få träffa honom när vi kommer hem igen. Jag vill verkligen se om det kan funka mellan oss." Mamma tog ett djupt andetag. "Jag hoppas du vet vad du gör." Hon avslutade vår konversation, sen gick hon ut.

"Vilken grym show ikväll, publiken var taggade till max." Scooter kom fram och slog mig löst på axeln. "Yeah man! Jag älskar när det är galet, så länge ingen kommer till skada." Alla samlades som vanligt i samlingsrummet, och alla var helt till sig av lycka. Jag kände att jag hade gjort någonting bra, och det var huvudsaken. På kvällen när jag kom tillbaka till bussen från konsert var jag så fruktansvärt trött, så jag ringde inte Clar som jag gjort alla andra kvällar, hon sov säkert ändå. Men jag skickade ett sms åt henne så hon kan se det nät hon vaknar.

"Hej vännen! Jag saknar dig verkligen, och längtar tills jag får se dig igen. Puss"

När jag la mig ned på kudden somnade jag på en gång. Det var riktigt skönt att vakna helt utvilad och veta att man har en hel dag ledig till att inte göra någonting. Mobilen låg bredvid mig så jag kollade vad klockan var, 10.33 visade den, och inget sms. Clar brukar alltid svara när hon vaknar, och Liam brukar aldrig låta henne sova till mer än runt 8, har hon själv berättat. Undra vart hon är då, eller om någonting har hänt.

"Mamma?" ropade jag då jag hörde någon utanför och hoppades på att det var hon. "Ja, gubben! Vad är det?" hon öppnade dörren så ljuset kom in. Innan jag sa något var jag tvungen att vänja mig vid ljuset. "Ska vi göra något tillsammans idag eller har jag hela dagen för mig själv?" Mamma tittade på mig med stora ögon och skrattade. "Vill du inte umgås ned oss?" Jag gav henne en blick hon snabbt kunde läsa. "Nej, du har hela dagen för dig själv. Men vi tänkte gå ut och äta ikväll." "Bra, då kan jag spendera lite tid med mina fans." Mamma såg inte sådär jätte glad ut. "Då tar du med dig Kenny, och tjafsa inte emot."

Flera timmar senare gick jag och Kenny på gatorna i Los Angeles. Ni läste rätt, gick. Det var jätte roligt att få göra något annorlunda, jag hade vanliga kläder på mig så alla skulle kunna känna igen mig, och jag var beredd på hysterin. Flera gäng med tjejer kom fram och frågade efter kort och autograf. Med glädje skrev jag ned mitt namn på allt från mobiler till kläder, och log till både höger och vänster med alla olika vackra tjejer. "Justin?" en tjej kom bakom mig och lät riktigt nervös. "Japp, det är mitt namn." svarade jag och vände mig om. Hon var inte mer än 7-8 år, riktigt söt. "Hej sötnos!" Hon log med hela ansiktet av mitt ord till henne. "Kan vi ta en bild?" "Självklart kan vi det, ge honom din kamera fixar han en bra bild på oss." Sa jag och pekade på Kenny som stod bredvid, och jag satte mig på huk i hennes nivå och pussade henne på kinden. "Tar en till, men kolla in i kameran då, lillgrabben!" Sa Kenny och flickan började skratta, och hon hade verkligen ett klingande skratt. "Tack så mycket!" sa hon och gav mig en kram. "Any time, sweety!"

"Du skötte dig bra idag, och alla hysteriska tjejer! Förstår inte riktigt vad dem ser hos dig, men du har väl något." Kenny kan vara riktigt rolig ibland. Och nu satt vi i bilen på väg tillbaka till bussen, mina ben bar mig knappt till bilen, men jag hade haft en helt fantastisk dag. En tjej hade ingen kamera med sig, så jag tog med min mobil och lovade henne att lägga upp den på twitter senare. Kenny avbröt min inre konversation med mig själv. "Hur är det med Clarissa?" Tankarna slog emot mig. "Jag vet inte, hon har inte svarat mig på hela dagen." Kenny tittade oroligt på mig, "har det hänt något?" Den som det visste, tänkte jag för mig själv. "Nej, inte vad jag vet." Och med dem orden stannade vi utanför min buss. När jag klev ur bilen kände jag något väldigt kallt och blött över hela mig. "Biebs, you are going down!" skrek Alfredo efter att ha kastat en hel hink med kallt vatten över mig. Han stod och skrattade så han höll på att svimma. "Haha, du ser ut som en blöt katt." Jag kunde inte svara, hamnade nig i chock. Men fick syn på en till hink, som jag tog upp och kastade den över honom. "Payback!" Skrek jag och sprang in i bussen för att hämta min vattenpistol, som alltid ligger gömd under sängen. Vattenkriget bröt ut, och alla var med, utom mamma. Hon är alltid sådan torrboll.

När klockan började närma sig tio på kvällen gav vi alla upp. Det var vatten på hela bussplanen, och vi hade haft riktigt kul tillsammans, så vi tom glömde bort att vi skulle äta. Efter att jag hade duschat och fått i mig något att äta kom jag på att min mobil låg kvar i bilen, så jag gick ut och hämtade den. Det första jag gjorde var att ladda upp bilden som jag lovade mitt fan. När det var klart försökte jag ringa Clar, men inget svar. Det är olikt henne. Istället ringde jag Ryan för att se om han hade hört eller sett något av henne. "Hej Buddy! Hur är det?" jag hörde på hans röst att han inte var sig själv. "Bra! Vad har hänt?" ”Clar är försvunnen. Hon kom aldrig hem igår kväll, vi kollade på film här, men sen åkte hon hem. Men hennes mamma säger att hon inte har vart hemma på hela natten, eller idag.” Mitt hjärta stannade för en sekund, eller två. Jag viste inte vad jag skulle svara, eller göra. ”Va?” Det var det enda ordet jag fick fram. ”Jag är ledsen att behöva säga det när du inte kan göra något. Och vad du än gör, kom inte hem, Clar skulle inte vilja det. Jag hör av mig när vi har hittat henne. Okej?” Jag vet att det är det rätta, fortsätta det jag gör. ”Lova mig att du ringer mig, svarar jag inte ringer du min mamma, förstår du?” ”Ja, jag förstår. Ha det bra nu, tänk inte på det.” ”Okej, hejdå”

Vad tycker ni om denna del, från Justin´s POV? Ge mig era åsikter. :)
Nästa kapitel återgår till Clarissa´s POV. :)

Det är 3 dagar kvar tills jag ska åka till Toronto och träffa Justin, samt hela hans crew. Jag mår illa av bara tanken, dem är hur många som helst, och värsta familjen, så kommer jag. Nej, den tanken mår inte bra i min mage. Men jag får göra det bästa av situationen, försöka gilla läget och smälta in. Dem kanske inte ens gillar mig, och jag vet inte om Justin har berättat någonting om mig. Antagligen inte, varför skulle han?

Skolavslutning idag, och det känns hur bra som helst. Äntligen, jag klarade mig igenom ännu ett år av hur mycket plugg som helst. Men äntligen är det över, eller ja, om några timmar. Klänningen som jag och min mamma hade varit iväg och köpt är vit med ett bälte i silver i midjan. Till det köpte jag ett par gråa kilklackar. Jag trivs i höga klackar jämt, förutom då man är ute och leker med Liam. På tal om honom, han är hos Emma, vår underbara granne. Men idag blir det bara några timmar, för skolavslutningen ska väl gå fort. Jag skulle hämta upp Celia och Alessa på väg till skolan, så vi kunde snacka lite skit innan. Celia ska resa med sina föräldrar under sommaren, så jag vet inte hur mycket jag får se av henne. Men Alessa blir hemma, men hon har väl slagit rot med Ryan, så man kanske inte får se så mycket av henne heller. Det är sådant som visar sig.

”Är ni redo för sommarlov nu då?” frågade Celia när hon satte sig i bilen, då hon var den jag hämtade sist. ”Absolut, det ska bli skönt att få spendera all min lediga tid med Liam.” svarade jag och kollade på Alessa. ”Hörde att du skulle åka till Toronto om tre dagar. Hur är det mellan er?” min blick la jag på vägen, och funderade på vad jag skulle svara. ”Det är bra, tror jag. Vi blev osams här för några dagar sedan, men sedan dess är det lugnt.” Celia naaw:ade i baksätet. Vilket fick oss alla att börja skratta. När vi kom fram till skolan, så parkerade jag bilen på min vanliga plats och vi alla började röra oss upp på skolgården.

När rektorn hade dragit igenom hela sitt tal, och fått i stort sett alla eleverna att somna, gav han oss äntligen startskottet för sommarlovet. Skönt att äntligen få sova ut på morgonen utan att vakna och behöva stressa, eller massa skolarbeten som ska vara inne dagen efter, och det värsta, alla prov. Inget mer sådant på flera månader, utan bara sol och massa bad. Alessa, Celia och jag drog iväg till vårt favorit café för att ta oss en sommar fika. Vi gjorde likadant förra året. ”Vart åker ni först?” frågade jag Celia. Hon tog en bit av sin bulle. ”Först blir det Thailand i 2 veckor, sedan har jag ingen aning.” svarade hon och skrattade. Jag vart riktigt avundsjuk, jag vill också kunna åka till Thailand, men det är lite för lång flygtid för Liam. Så det får bli då han blir lite större. ”När åker du till Paris då?” Nu var det Alessa som frågade mig. ”Hmm, om nästan en månad, tror jag. Minns inte riktigt.” jag skrattade åt min egen dumhet.

När jag kom hem sen efter att vi hade fikat och gått lite i affärer, och som vanligt kommit ut med hundra påsar, så var mamma inte hemma, och hon hade redan hämtat Liam, så jag hade ingen aning om vart dem var. Jag tog mina kassar och gick upp på mitt rum, på sängen låg det en liten ask, och ett brev bredvid. Jag valde att hänga in alla mina nya kläder innan jag tog mig an det där, vem det nu var ifrån. Jag kan erkänna att jag var fruktansvärt nyfiken, men jag vill ha ordning och reda runt mig, så länge jag kan. Så det är lika bra att hänga in allt på en gång. Men det gick ganska fort. Tillslut slog jag mig ned i sängen och tittade på det, och det var handskrivet.

”Hej Clarissa! Du funderar säkert vem det är som har skickat dig detta. Och jag ska inte undanhålla det särskilt länge, men först vill jag att du öppnar den lilla asken, bara genom det kommer du förstå vem det är. Jag saknar dig, och vi ses snart.”

Jag blev rädd av det där, men jag var tvungen att ta reda på det, så jag öppnade asken. Men direkt när jag såg vad det låg där i ångrade jag mig. Det låg ett halsband, inte vilket som helst utan ett jag fått en gång i tiden av Alex, han hade ett liknande. Det halsbandet som låg i asken hade ett A ingraverat, och det som han hade, hade ett C ingraverat. Hur han har hittat mig, vet jag inte, och hur han har fått in detta i mitt hus har jag inte heller någon aning om. Min första tanke var att ringa min mamma, och det gjorde jag. När jag hade berättat vad jag hade hittat så lovade hon mig att komma hem på en gång, och det gjorde hon. Fem minuter senare var hon hemma, och det kändes skönt. ”Får jag se på halsbandet?” frågade hon när jag hade lugnat ned mig lite. Jag gick upp och hämtade det, och gav det till henne. Hon granskade det länge. ”Gav du tillbaka detta till honom?” Jag funderade ett tag. ”Nej, tror han tog det av mig den där natten, av någon anledning.” Alla minnen från den hemska natten kom tillbaka, och jag bröt ihop. ”Mamma, varför gråter du?” Liam kröp upp i min famn, och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag pussade honom på huvudet och gav honom en stor kram. ”Det har hänt lite saker bara, du behöver inte oroa dig.” Han kramade mig tillbaka, och det var riktigt mysigt att bara sitta där med honom.

Mobilen började ringa efter ett litet tag, så mamma sprang och hämtade den åt mig. ”Svara mamma, det slutar snart ringa.” Ropade jag, då jag hörde vart ringsignalen spelade. Jag hörde hur hon började prata, och jag kunde inte höra vem det var. Men tillslut kom det, ”Åh, hej Justin, ja, hon är här. Vänta lite.” Mamma räckte mig mobilen och lyfte upp Liam och gick in i köket. ”Hej” svarade jag och ett litet leende trängde sig fram på mina läppar. ”Hej, är du ledsen?” Hur kunde han höra det av ett ord, tänkte jag för mig själv. ”Ja, har inte vart bästa dagen idag.” ”Vill du prata om det?” Han kanske kunde få mig på andra tankar, så jag berättade vad det var som hade hänt. Jag började gråta ännu mer när jag hade berättat det. ”Jag kommer aldrig erkänna att jag har sagt detta jag kommer säga, men jag är livrädd att han ska komma hit.” Han suckade högt. ”Du får vara rädd, det är inget du behöver skämmas över. Jag önska jag kunde vara där och hålla om dig.” Han fick mig att må bättre, utan att egentligen göra något speciellt. Han sa bara det jag verkligen behövde höra.

På kvällen skulle jag och Alessa hem till Ryan och kolla på film, vi skulle ha Pirate of the Caribbean kväll. Mamma gillade inte taken av det efter det jag hade fått av Alex, speciellt inte efter att han skrev ”vi ses snart”. Men jag kan inte sitta inne tills han kommer och knackar på dörren. Mamma fick inte som hon ville, utan jag drog iväg till Ryan, Alessa var redan där. Så det var bara mig dem väntade på. Vi slog oss ned i soffan, eller ja, dem två la sig där och höll om varandra medan jag satt i en av fåtöljerna. När vi hade sett första filmen, eller ska jag säga jag hade sett den. Startade vi den andra på en gång. ”Snälla ni två, kan ni titta på filmen nu istället.” jag blev lite irriterad av att dem hela tiden smaskade med varandra. ”Oh, någon som behöver lite ompyssling?” Ryan försökte vara rolig, men jag gav han bara fingret. När vi hade sett två av filmerna valde jag att lämna dem två. Jag blev fruktansvärt trött. När jag kom hem, parkerade jag bilen på uppfarten, och skulle precis låsa den då jag hörde någon bakom mig.

”Hej Clar. Länge sedan. Hur mår du?” rösten skar i mina öron, mitt hjärta började slå snabbare stag, och jag fick en puls på säkert 500. Jag blev livrädd, ”vad gör du här?” frågade jag försiktigt, samtidigt som jag vände mig om. Där stod han, livslevande framför mig, Alexander Jackson. ”Jag har saknat dig, och min son.” Han började närma sig mig. ”Du har ingen son, och du kommer aldrig att få en, i alla fall inte av mig, så du kan lika gärna gå. Jag vill inte se dig igen.” Jag vände mig och för att gå, men precis innan jag tog första steget fick jag en duk med något medel för både munnen och näsan.

”Justin, jag är kär i dig, förstå det.” Jag sa samma sak som jag sagt dem senaste 10 minuterarna men han fortsatte sucka och höja rösten åt mig. ”Jag har hört det, men vad tycker du att jag ska göra?” Nu var det min tur att sucka. ”Säga att du är kär i mig, och att vi löser det, vore ju kanske kul.” Nu lugnade han ned sig en aning. ”Jag är sjukt kär i dig, men jag kan inte lova att vi löser det. Kan vi inte se vart det leder?” ”Yeah, guess so. Hejdå. Kul att lära känna dig.” ”Vad håller du på med?” Jag torkade dem sista tårarna som hade runnit. ”Jag gör det lätt för dig att glömma mig.” ”Fan Clar. Ge dig nu. Jag hör av mig imorgon när jag vaknar. Lova att svara då.” Jag tog ett djupt andetag, ”Ja, jag svarar.”

Där avslutade vi vårt samtal, och jag gick upp och la mig bredvid Liam. När jag ser på honom, så fridfull och så liten. Inga bekymmer, mer än en spik i foten, det läker och han kommer inte märka av det om några månader. Men ett brustet hjärta, vad gör man med det? Jag somnade ganska på en gång då jag hade lagt mig ned. På morgonen vaknade jag av att Liam låg och stirrade på mig, han rörde sig inte, men jag kände mig iakttagen. ”God morgon mamma.” jag vände mig så jag såg honom och pussade honom på näsan. ”God morgon min ängel. Hur känns det i foten?” Han tittade ned och kände på foten. ”Det känns knappt.” Det gjorde mig glad. Då kanske det inte var så allvarligt. Mobilen lyste till i ögonvrån på mig. Men jag orkade inte bry mig i den. ”Är du hungrig?” Han nickade och kastade sig ur sängen och sprang ned. Om jag ville hinna med, var det lika bra jag gjorde likadant. Jag gick in i min garderob och skulle hämta en tröja, då jag såg att en av Justins tröjor låg på golvet. Jag tog på mig den, jag saknar honom verkligen.

”Mamma, vad ska vi göra idag?” Jag tänkte för mig själv ett tag. ”Ska vi fråga om Jazmyn kanske vill komma hit?” Han lös upp och blev glad. ”Ja, nu?” Jag kollade på klockan och insåg att den inte var mer än 8, ”nej, hon sover nog fortfarande.” Vi satt vid köksbordet och åt frukost i säkert 40 minuter. Liam gick och satte sig framför tv:n när vi var klara, och jag plockade undan. Mamma hade fortfarande inte vaknat, så jag sa åt Liam att han fick vara lite tyst tills hon vaknade, eller klockan blev lite mer. Jag gick upp och skulle ta min mobil, då jag såg att Justin skrivit att jag skulle logga in på skype. Men jag svarade att jag inte hade någon, men kunde göra en. Så jag tog med mig datorn och mobilen ned, och satte mig bredvid Liam i soffan.

När jag hade hållit på och krånglat med skype i säkert 30 minuter ville det äntligen funka, och jag skickade mitt användarnamn till Justin, så han kunde hitta mig, då jag inte fattade ett skit av det. Oteknisk som man är, ibland tror jag tom att jag har tummen mitt i handen. Liam satt och tittade på vad jag gjorde, men han sa inget. Helt plötsligt plingade det till i datorn, och jag antog att han ringde upp mig, så jag tryckte på svara. En stor bild kom upp på en ruskigt trött Justin. Själv såg jag väl kanske inte heller så pigg ut, men han har sett mig värre. ”Förlåt för igår, var inte meningen att bli arg på dig.” Innan han ens hälsade bad han om ursäkt. Undra varför? ”Jag förstår dig, jag har inte vart så snäll jag heller.” Liam flyttade sig närmare mig, ”Mamma, vem pratar du med?” Jag tittade skräckslaget på Justin som började le, ”Jag pratar med en vän, Justin heter han. Vill du se?” Jag kollade på Justin för och se om det var okej, och han nickade, så jag lyfte upp Liam i mitt knä. ”Hej, Justin.” Min son är vänlig, han hälsar alltid. ”Hej Liam.” svarade han tillbaka. ”Jag ska prata lite med Justin nu, kan du gå och väcka mormor?” Utan att ens svara sprang han iväg och jag vart ensam med Justin.

”Han liknar dig, lika söt.” sa han och jag kände hur mina kinder hettade till. ”Aaww, rodnar du?” Jag vek ned mitt huvud, ”nej, det gör jag inte.” svarade jag och skrattade. ”Titta på mig då.” Jag tittade upp på honom och han såg allvarlig ut. ”Vem är pappan?” Jag tittade mot mammas sovrum och valde att ta med mig daton upp på mitt rum. Detta var inget Liam behövde höra. När jag satt ned i sängen så tog jag ett djupt andetag. ”Det jag berättade för dig dagen fören innan du åkte..” sen han jag inte säga mer. ”Du behöver inte berätta, jag förstår ändå. Förlåt, var inte meningen.” Jag log snett. ”Det är lugnt, inga fler lögner. Jag lovar dig. Men Liam vet inget, och behöver inte veta heller, fören han blir äldre.” Han nickade och jag tror han förstod. ”Den egentliga anledningen till att jag inte sa något, var för att skydda dig. Eller till att du inte fick träffa honom, jag vill inte att du ska hamna i blåsväder. Du har en stor karriär att tänka på, du behöver inte något som sätter dig i klistret, och du behöver inte förklara dig för massa tidningar.” Han tittade frågande på mig, ”Så du menar att du hade tänk att hålla det hemligt hela tiden, hur tror du det hade gått?” Jag himlade med ögonen. ”Nej, men jag ville se hur långt det gick mellan oss. Jag planerade inte att falla pladask för dig, men jag gjorde det.” ”Det gör alla tjejer, oavsett om dem vill eller inte.” Hans svar fick mig att tappa andan, menade han verkligen det där? ”Varför hänger du kvar vid mig då, om du ändå kan välja och vraka bland massa andra?” Han suckade högt och la händerna för ansiktet. ”Menade du verkligen det där? Möjligtvis för att jag gillar dig. Ge dig nu, jag vill inte bråka med dig.” Jag log lite, men trodde inte att han skulle se det. ”Vad ler du åt?” frågade han. ”U liiiike meee” Nu var det han som log.

Vi bytte samtalsämne ett tag, eller för alltid hoppas jag. Vi bråkar ju bara om det där. ”Om en vecka ska jag till Toronto och ha en konsert. Vill du komma och dela den stunden med mig? Självklart betalar jag.” Jag funderade ett tag, jag skulle ju kunna fråga mamma om hon inte kunde ta Liam, om inte hon också skulle till Toronto just då. ”Vänta, ska höra med mamma om barnvakt.” Jag sprang ned innan han hann reagera, och kollade om mamma hade klivit upp. Men det hade hon inte, så jag vände riktning och gick in i hennes sovrum. ”Mamma, om en vecka ska du till Toronto då?” hon hade sin almanacka bredvid sig, så hon plockade upp den och kollade. ”Nej, inte som är planerat nu i alla fall. Vadådå?” ”Justin ville att jag skulle komma till Toronto då, det är enda gången under dem här två månaderna som han är borta, då vi kan träffas. Så det skulle vara guld värt om du ville ta Liam.” Hon tittade allvarligt på mig. ”På ett villkor, och det är att jag får träffa Justin när han kommer tillbaka hit sen. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” Jag nickade och sprang tillbaka upp på mitt rum.

”Mamma kunde ta Liam på ett villkor.” sa jag när jag satt mig tillrätta. ”Vadå?” svarade han och gjorde en ledsen min. ”Att hon får träffa dig, jag citerar henne. Jag vill se vad det är för människa som stulit min dotters hjärta.” han skrattade till lite, och log sitt extremt sexiga leende. ”Justin, vem pratar du med?” hörde jag en tjej röst ropa. Bakom honom kom det in en medelålderskvinna. ”Mamma gå uuuut.” jag började skratta och gömde mig bakom en kudde så att hon inte skulle kunna se mig. ”Du kan komma fram nu, hon gick.” skrattade han fram. Så jag drog ned kudden lite, men inte helt. ”Sluta göm dig, jag vill ju se dig helt.” jag skrattade till. ”Det får du allt vänta med tills vi är gifta.” han tittade konstigt på mig. ”Nej, det behöver du inte. Eller ah, nej.. Det där vart fel. Glöm det jag sa.” Hans leende sträckte sig ända till öronen, och jag hörde hans skratt. ”Men du, jag måste gå nu. Ska iväg på massa skit innan jag har konsert ikväll. Jag skriver till dig ikväll. Okej?” Jag tog bort kudden så han kunde se mig innan vi stängde ned. ”Okej, lycka till. Och ge alla tjejer det dem vill ha nu.” Jag gjorde en slängpuss till honom som han fångade.

När vi hade ätit lunch ville Liam att jag skulle ringa Jeremy och fråga om inte han kunde ta med sig Jazmyn hit, så att dem fick leka lite. Jag letade på hans nummer i mobilen och det gick flera signaler innan han svarade. Han frågade hur det hade gått med Liam, och jag svarade att det var helt okej med honom, men han fick som medicin han skulle äta i 5 dagar, för att hindra inflammation. ”Men anledningen till att jag ringde var för att höra om inte du och Jazmyn har lust att komma hit, så dem får leka lite?” ”Det kan vi absolut göra, vi kommer om 30 minuter. Vart bor du?” Jag sa min adress och sen la vi på. Jag tror att han har lite dåligt samvete för att han berättade för Justin om Liam, men jag får skylla mig själv. Jag skulle ha gjort det på en gång. ”Liam, dem kommer om en halv timme.” Det känns så skönt att han äntligen kan leka med andra barn, hade jag inte träffat Justin, hade det inte vart så här.

En halv timme senare satt jag och Jeremy i köket och drack kaffe, och Liam och Jazmyn var på hans rum och lekte. ”Jag hörde du hade pratat med Justin igår.” sa jag med ett snett leende. ”Jo, och vad jag förstod så hade inte du berättat om Liam. Förlåt för det.” Jag skrattade till lite. ”Äh, jag får skylla mig själv. Jag skulle ha berättat om honom på en gång, men vi löste det efter ett rejält bråk inatt.” Han tog en klunk av kaffet. ”Jag hoppas verkligen att det löser sig helt mellan er, du är en bra tjej för honom. Han behöver någon som kan hålla kvar honom på jorden, och jag tror att du är bra på det. Plus att det kommer gå hur bra som helst med Liam, han älskar barn. Så det är väl bara Liam som ska älska Justin nu.”

Det har gått en vecka sedan Justin åkte, och sedan vi hade vår lilla fight över telefon. Ingen hade hört av sig till den andra sedan dess, det känns konstigt. Men samtidigt ganska skönt, då behöver jag inte oroa mig över hur jag ska göra med Liam. Det är bara Liam som räknas nu. Skolan slutar om en vecka, sedan är det sommarlov som räknas, och då har jag lovat Liam att vi ska åka till Paris och gå på Disney land. Han längtar så han håller på och kryper ur skinnet. Mamma ska självklart åka med, då hon ska på massa möten med jobbet i Paris. Så då passar jag på att följa med.

Alla prov i skolan är avklarade, så jag kunde vara hemma från skolan idag, och ta med Liam till lekparken igen, passa på när alla andra är i skolan, och ingen kan se mig. Ego, jag vet. Men fan, vad ska jag göra? ”Liam är du klar?” Ropade jag så han skulle höra mig då han satt framför tv:n med högsta volymen på. ”Ja, mamma. Jag kommer.” Han slår av tv:n själv, så det behöver jag aldrig göra, han börjar bli stor nu. När vi kom fram till lekparken såg jag redan innan vi parkerat bilen att Jazmyn satt i sandlådan, och Jeremy satt på en bänk längre bort och pratade med någon. Liam sprang ifrån bilen utan att stänga dörren, så det där med att han blivit stor tar jag tillbaka.

När jag hade setat på en bänk på andra sidan mot Jeremy, såg jag hur han reste på sig och var på väg mot mig. Men när han började närma sig mig, såg man att han hade tänkt sätta sig på bänken som jag satt på. ”Hej, visst var det Clarissa du hette?” Jag tittade upp på honom och log, han var fruktansvärt lik Justin. ”Ja, det var det.” Vi satt och slö pratade lite om smått och gott. Tills Liam gav ifrån sig ett rejält skrik. Både jag och Jeremy kastade oss av bänken och sprang fram till lekborgen som fanns där. Liam stod högst upp, så jag fick klättra upp. Tur man är liten och smidig. När jag kom upp till honom stod han blixt stilla. ”Vad har hänt älskling?” han fortsatte skrika så mycket han orkade, men jag kunde inte förstå vad det var som hade hänt. ”Liam, du måste tala om vad det är som har hänt, om du vill att jag ska hjälpa dig.” han skrek ännu mer, men till slut fick han fram två ord. ”Spik, foten” jag tittade ned på Jeremy som stod med Jazmyn i famnen. ”Han har en spik i foten, vad ska jag göra?” han tittade skräckslaget på mig, ”Du måste försöka få ut den.” jag tittade skräckslaget på honom, men gjorde en ansats till att lyfta bort Liam. ”Här, ta mina nycklar. Och så tar du emot, när jag skickar ned honom. Jag tar med Jazmyn bort till bilen.” han tog emot nycklarna och ställde sig beredd. ”Vill du att jag följer med? Erin är ändå där bort med Jaxon, hon kan ta Jazmyn.” Jag nickade till svar, och tog tag i Liam och drog upp honom fort, sen skickade jag ned honom till Jeremy, själv fick jag åka rutschkana ned för annars hade jag också fastnat någon stans. Medan Jeremy sprang till bilen tog jag Jazzy under armen och sprang med henne fram till Erin. ”Jag och din karl åker upp på akuten, Liam har trampat in en spik.” Det var det enda jag sa och sprang bort till bilen.

Väl uppe på akuten, viste jag absolut ingenting. Hade jag inte haft Jeremy med mig då hade jag virrat där än. En sköterska kom och tog emot oss, så jag fick bära in Liam i ett rum och lägga honom ned på en brits. Han grät så mycket att jag började få panik, ”snälla, kan inte du ta min telefon och ringa min mamma.” han tittade på mig och gav mig min väska, så jag kunde ta upp min telefon. ”Klart jag kan, slå hennes nummer så går jag ut och ringer.” jag gjorde som han sa och han försvann ut genom dörren. Liam fortsatte skrika, och det blev bara värre och värre. Sköterskan som tog emot oss hade tagit av honom skon, och kallat på doktorn. ”Ta det lugnt, mamma är här. Jag går ingenstans.” jag försökte hela tiden lugna ned honom, men det var inte det lättaste. Dörren öppnades och in kom en ung kille i vit rock. ”hej, Dr. West” sa han och sträckte fram sin hand, och jag hälsade artigt. ”Så du har trampat på en elak spik?” Han hade lugnat ned sig lite nu, så han nickade i alla fall till svar. Skönt att han kunde kommunicera.

Efter en timme på lasarettet fick vi äntligen åka hem, med lite medicin i fickan. Dom sa att det var tur att spiken inte var rostig, och jag är glad att inget mer allvarligt hände. Min puls gick nog i minst 500. Det finns vissa saker som mamma man inte vill att sitt barn ska uppleva, och det är att något allvarligt ska hända. Jag tycker att det är jätte jobbigt när Liam gråter, spelar ingen roll om det handlar om att han inte har fått en glass, eller om han har gjort sig riktigt illa. Ingen mamma eller pappa vill se sitt barn ledset.

Liam somnade i soffan på en gång när vi kom hem, och jag kunde äntligen pusta ut. Han tyckte att det var obehagligt att gå på foten, och det kan jag förstå. Så nu får jag bära omkring på honom, men det gör mig inget. Han blir snart bra, och det är huvudsaken. ”Mamma, jag vet inte vad jag hade gjort om inte Jeremy vart med. Hur ska jag kunna tacka honom?” Mamma tittade upp på mig, då hon satt och läste tidningen. ”Jag vet inte gumman, du kanske kan bjuda hit hans familj på middag någon dag?” Jo, eller hur. Hej, Justin jag bjuder din pappa på middag, men för dig kan jag inte berätta varför. Fan, detta var dömt från början att misslyckas, jag skulle aldrig ha påbörjat något med Justin. Allt kommer gå åt helvete.

På kvällen när jag hade burit upp Liam i min säng då han ville sova bredvid mig inatt så gick jag ned för att hämta min mobil. Jag hade ett sms från Justin, efter en vecka av tystnad. Men jag tänkte inte öppna det fören jag låg i sängen och kunde slappna av ordentligt. Jag borstade mina tänder och plockade upp lite kläder som låg över golvet. Sen kröp jag ned bredvid Liam, han sov så sött. Platt på rygg och med armar och ben åt olika håll. Jag tog fram mobilen och öppnade hans sms.

”Hej, tänkte bara tala om att jag vet att du har en son. Det var dumt av dig från början att inte berätta något för mig, för jag gillar dig verkligen. Men att börja något med att ljuga, det funkar inte. Min pappa berättade idag vad som hade hänt. Om du funderar över hur pappa kunde veta att det var du, så har jag berättat för honom om dig. Jag pratar om allt med min pappa. Jag beklagar det som hände Liam, och jag hade seriöst hoppats på att få träffa honom en dag. Men jag vet inte, tycker du att du gjorde rätt när du inte berättade det?!”

Jag visste absolut inte vad jag skulle svara. Efter att ha läst detta sms så förstår jag hur mycket jag har förstört, antingen skulle jag ha avslutat det jag och Justin hade från början, precis som jag själv hade tänkt, om inte Alessa hade lagt sig i. Eller så skulle jag ha berättat sanningen, och hoppats på att han kanske ville lära känna mig i alla fall, och det verkar han ju faktiskt, eller ja. Jag vet inte.

”Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga, och jag kan inte få det ogjort. Jag velade hela tiden då vi var med varandra om jag skulle berätta det eller inte. Men jag visste inte hur du skulle reagera, jag var rädd att du inte skulle vilja ha mig då du skulle få reda på det. Även om jag inte känner dig, så betyder du fruktansvärt mycket för mig, bl.a. för att jag har haft sjukt kul med dig. Jag vet inte vad jag ska säga Justin, och det är första gången. Om du vill så får du jätte gärna ringa mig, men bara om du har tid, annars struntar du i det. Jag vill prata med dig istället för att skriva.”

Jag tryckte på skicka, men det tog emot. Jag viste inte hur han skulle ta det. Men det fick jag reda på bara några sekunder senare då det ringde i min mobil och det stod Biebs över displayen. ”Hej, vänta två sekunder, ska bara sätta på mig morgonrocken och gå ut ur rummet, Liam sover.” det sista sa jag ganska tyst, för jag skämdes. Men samtidigt var det skönt att kunna säga det till honom. När jag hade fått på mig den och gått ut ur rummet, för att fortsätta ned och ut på gården, så fortsatte jag. ”Nu är jag ute.” Han var tyst, men jag hörde hans andetag. Jag saknar honom verkligen. ”Varför berättade du inte?” så började han vårt samtal. Och jag fick tunghäfta, för första gången, då jag pratat med honom. ”Jag har vart egoistisk. Jag har gömt Liam för alla. Alessa och Celia fick reda på honom någon dag innan du och jag träffades första gången.” Jag hörde att han tog ett djupt andetag, och jag gjorde mig beredd på att få höra ett och annat. ”Förstår inte du att jag gillar dig för den du är, att du sen har en son gör det svårare för mig. Men hade du berättat det från början hade jag kanske kunnat göra något åt det.” Jag kände hur tårarna brände. ”Hur skulle du kunna göra något åt det? Liam finns, och försvinner inte.” Han suckade. ”Jag hade kunnat vänja mig vid tanken på ett annat sätt.”

Hur tror ni att det går för dom? Blir dom sams, eller blir dom mer osams?!

Kom igen nu, ge mig era svar :)

Jag satt länge och läste om det där sms:et, varför var han tvungen att göra allt mycket jobbigare, inte bara för mig, utan för sig själv också? Utan att svara på det där la jag ned telefonen. Men alla tre satt och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort något olagligt. ”Vem var det där ifrån?” frågade Celia. Skulle jag ljuga, eller skulle jag säga att det var från Justin, och sen ta alla frågor om vad han skrev och vad som fick mig att reagera på det sättet. Sanningen Clar, det är den du ska hålla dig till. ”Det var från Justin, en fet kärleksförklaring.” svarade jag och suckade. Ryan himlade med ögonen. ”Han tycker om dig, han kommer inte ge sig fören du är hans. Tro mig, när han ser något han vill ha då ger han sig inte.” Jag hade mina aningar om det Ryan just sagt, och jag förstod att han verkligen hade rätt också. ”Jag måste tänka, jag måste verkligen veta vad jag själv vill. Innan jag hoppar in i något.”

När jag kom hem hörde jag hur mamma stod och själv lite smått i köket, och så hörde jag TV:n på. Det var skönt att äntligen ha mitt vilddjur hemma igen. ”Mamma, mamma, mamma” hörde jag rop ifrån vardagsrummet. Så jag sprang dit och såg hur Liam stod och hoppade i soffan. ”Hej skitunge. Du vet vad vi har sagt om att hoppa i soffan.” han slutade genast och sprang fram till mig, jag bar upp honom och kramade honom riktigt mycket. Han fick även lite pussar här och där, som jag vet att han inte tycker om. ”Mamma, du vet vad vi har sagt om dem där pussarna.” Jag började skratta och pussade honom igen.

Mamma stod i köket och gjorde mat, så jag tog med mig Liam dit. ”Hur var det i Toronto då?” hon tittade ned på mig då jag satt på en köksstol med Liam i knä. ”Jodå, det var helt okej. Affärerna går bra.” Jag log mot henne. ”Vad gör du för mat?” Hon viftade till med en påse som det stod TacoMix på, så jag förstod att det var tacos på g. ”Gud så gott. Det tycker väl du också?” frågade jag och kollade ned på Liam. Han nickade som svar och hoppade ned från mitt knä, och tog mig i handen för att vi skulle gå någonstans. Han stannade inte fören han var på sitt rum, och så vände han upp och ned på sitt lego. ”Kan inte du bygga med mig?” Han log sitt charmiga leende, så man kunde inte säga nej. ”Klart jag kan.” sa jag och satte mig ned på golvet med honom. Vi satt där länge och byggde allt från hus till bilar. Men varje gång jag var klar med något så kastade han det i golvet och sa att jag skulle bygga något annat. Han är för rolig den där lilla krabaten.

Mamma ropade efter 40 minuter att maten var klar, så då fick jag en ursäkt till att sluta bygga något som han sen förstörde tre sekunder efter att det var klart. ”Liam, kom nu. Det är mat.” Innan jag hann säga det sista hade han edan sprungit förbi mig och ned för trappen. ”Spring inte i trappen, du kan ramla.” Men det lyssnade han inte på, utan fortsatte springa in i köket och såg till så att mamma lyfte upp honom på sin stol. Mamma hade redan lagt upp tacos på Liams tallrik när jag kom ned, han äter inte med bröd. Utan kladdar lite med fingrarna, så då är det lättare om inte brödet är inblandat. Jag och mamma tog varsin och började äta, det var riktigt längesedan som jag åt tacos, och gott är det ju, så jag förstår inte varför man inte äter det oftare.

”Hur gick det igår då?” frågade mamma, och jag förstod att hon inte sa hans namn på grund av att Liam satt bredvid. ”Jodå, han sov här. Vi pratade massor, och det var jobbigt för oss båda när han åkte idag.” Mamma log mot mig, och tog sedan en tugga av sitt bröd. ”Du gillar honom verkligen?” utan att svara gav jag henne en nickning istället. Men munnen full av mat gick jag ut till min väska och tog upp min mobil, jag bläddrade fram meddelandet från Justin och visade mamma det. Hennes min i ansiktet ändrade sig inte fören hon la ned telefonen på bordet, då hennes ansikte sprack upp i ett stort leende. ”Oj, han var rak på sak måste jag säga. Men ah, han verkar ju gilla dig.” Vi fortsatte diskutera runt Justin, om vad jag ska göra.

När vi hade ätit klart och plockat undan allt, samt torkat golvet under Liams stol så bar jag upp honom i badrummet. ”Vill du bada med bubblor?” frågade jag honom då jag höll på och klä av honom, han hade köttfärs i hela ansiktet, eller i alla fall kladdet efter. ”Jajaja, bubblor.” svarade han bara och försökte hoppa i badkaret. Vi ar två toaletter i huset, en inne i mitt rum, och en på samma våning men utanför ett rum, och där har vi badkar. När jag hade fått av honom allt och stoppat i honom i badet gick jag för att hämta leksakerna som brukar stå under handfatet i en stor låda. När han badar då är det så lite kläder som gäller, annars ser man ut som en dränkt katt när han är klar, och det var inte annorlunda denna gången heller.

När vi hade kastat vatten på varandra i 40 minuter var det dags för honom att bli tvättad, och det gillar han inte. Men det är sådant som måste göras. ”Sluta, du måste bli ren, det bara är så.” Men han fortsatte streta emot, och kasta vatten omkring sig. Tillslut när jag hade fått skölja ur håret på honom så hämtade jag en handduk och sköljde av honom. Jag brukar alltid virra in honom så bara ansiktet syns, och det gjorde jag även denna gång. Sen brukar vi sätta oss och kolla på TV en stund. När klockan började närma sig åtta bar jag upp honom till sin säng och drog på honom blöja och pyjamas. ”Vill du att jag ska läsa för dig?” han nickade och hämtade en bok, Bilar. ”Hur många gånger har du inte hört historien om Blixten McQueen?” han skrattade bara. ”Igen, igen”

Jag läste boken för honom, och för första gången på länge somnade han innan jag hade läst klart den. Undra hur mycket mamma har kört fram och tillbaka med honom idag, eller så var det badandet som tog all hans energi. Jag plockade i alla fall ihop allt lego från golvet och drog igen dörren lite löst, så att inte det lyser in i hans rum så mycket. Från nedervåningen hörde jag hur min mobil ringde, men jag hann inte ned fören det slutade. Jag suckade och gick in i köket där jag viste att jag hade den sist. Det var Justin som hade ringt, så jag ringde upp honom istället.

”Baby, varför svarade du inte?” var det första han sa när han svarade. Jag skrattade för mig själv. ”Jag hann inte, jag var uppe på mitt rum, och mobilen låg i köket.” ljög jag, men det var en vitlögn, så vad gör det? ”Jaha, trodde du redan hade glömt mig.” svarade han och gjorde snyftningar. ”Fan vad du är söt, sluta med det.” Nu var det han som skrattade, men sedan hörde jag hur han blev allvarlig. ”Fick du inte mitt sms tidigare idag?” En kort tanke for igenom mitt huvud. ”Jo, men jag förlorade fattningen, så jag viste inte vad jag skulle svara. Du måste sluta med allt det där. Jag har ingenting att ge dig.” Han blev tyst ett tag, trodde nästan han hade lagt på. ”Sluta med vad? Att vara kär i dig. Det är tyvärr inget jag kan hindra, jag känner som jag känner. Och senast igår på stranden sa du att du ville vara med mig också. Var det bara något du sa eller?” hans röst lät hård, näst intill lite arg. Några få tårar letade sig ned längs mina kinder, och jag hörde honom hur han tog ett djupt andetag. ”Förlåt, var inte så jag menade. Snälla gumman, gråt inte.” Jag lugnade ned mig lite, men jag tänkte inte låta honom komma undan så lätt. ”Helt allvarligt, efter allt vad jag berättade för dig igår kväll, så menar du på att jag säger saker jag inte menar.” Innan jag hann fortsätta så avbröt han mig. ”Nej nej, det var inte så jag menade. Kan vi inte bara stryka ett streck över detta. Jag vill inte bråka med dig.” ”Det skulle du ha tänk på innan.” svarade jag och la på. Bara sekunderna senare ångrade jag mig, men tänkte inte ringa upp.

När jag kollade på honom såg jag inte vad hans blick ville säga, men jag viste vad min nervositet ville med detta. ”När jag var 14 år, hade jag en pojkvän, Alex. En kväll var vi på fest hos en gemensam kompis och han vart riktigt full. Han.. våldtog mig.” mina tårar började falla innan jag ens hade sagt första ordet, men jag lät dem inte hindra mig. Under tiden som jag pratade tittade jag ned på mina händer som var slingrade med Justins, men jag vände upp blicken när jag sa det sista. Utan att säga något mer så drog han in mig i hans famn, han smekte mig över ryggen och viskade lugnande ord i mitt öra. Jag avbröt tystnaden efter 10 minuter, och torkade mina tårar. ”Sedan dess har jag inte ens kysst en kille, så du förstår kanske att du är den första på två och ett halvt år.” Han tittade mig i ögonen och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte. ”Hur kunde du låta mig kyssa dig så lätt på festen då?” utan att ens fundera svarade jag. ”För det första vart jag så chockad att jag inte hann reagera. Och för det andra, så har jag alltid sagt att får jag chansen att kyssa dig ska jag ta den, misstolka mig inte nu, men du är verkligen min största crush.” även fast det var jag som sa det där så vart jag generad, så jag böjde ned mitt huvud så han inte skulle kunna se mina rosiga kinder.

”Hur mår du idag då, med tanke på våldtäkten?” hans röst var lugn, och han dömde mig inte. ”Den kommer ju alltid att sitta i ryggmärgen, men jag försöker att inte tänka på det. Bara leva i nuet. Det konstiga är att han inte visade en tendens på våld någon gång innan.” Jag slängde ett öga på klockan och såg att den hade blivit nästan elva. ”Ska vi gå och sova?” Justin hann inte svara på det jag sa innan, så vi släppte det ämnet, nu vet han hur det ligger till i alla fall. När vi gick upp för trappen la hans sin hand på min rygg, jag log även fast han inte kunde se det. När jag hade gjort mig klar och bäddat ned mig undertäcket höll Justin på och borsta tänderna, jag hörde hur han stod inne i badrummet och försökte sjunga med munnen full av tandkräm. Skrattet gick inte att hålla tillbaka. ”Vad skrattar du åt?” frågade han när han kom ut. ”Ja, vad tror du? Inte varje dag man har en världskändis i badrummet, som dessutom sjunger med tandkräm i munnen.” han log mot mig, och böjde sig över, och gav mig en kyss. ”Inte varje dag man kysser en heller.” nu var det hans tur att skratta, för mitt ansiktsuttryck gick nog inte att beskriva.

När han hade lagt sig ned i sängen, la han en arm runt min midja och drog mig närmare sig. ”Jag kommer sakna dig, fruktansvärt mycket.” Jag kände hur det rann några tårar ned för min kind, men jag gjorde inget ifall att han skulle se det. ”Jag kommer sakna dig också. Din värme, dina perfekta läppar, din röst.” Han drog sina fingrar fram och tillbaka på min mage så jag tappade andan, ”Sluta säg så om mig, jag får inte säga att du är vacker, då får inte du säga så om mig.” skrattade han fram, samtidigt som han plågade mig med sina händer. Vi låg tysta ett tag och bara lyssnade på varandras andetag. Tillslut slutade han att dra sina fingrar på min mage, då han hade somnat. Jag kunde inte sova, jag var jätte trött, men min kropp kunde inte slappna av.

”Jag börjar falla för dig Bieber, och det är inte bra. Du åker imorgon, och vi kommer troligtvis inte se varandra igen. Den första känslan jag fick i kroppen när dina läppar mötte mina första gången går inte att beskriva, jag ville skrika rakt ut, samtidigt som jag ville att du skulle kyssa mig igen. Fjärilarna vaknar till liv varje gång någon nämner ditt namn, och jag kan inte få nog av dig. Vad ska jag göra när du åker imorgon? Vi kommer aldrig att fungera, du vet för lite om mig för att tycka om mig.” Med dem orden somnade jag i hans famn, han sov, så han skulle ändå aldrig få veta det där, men jag viskade det.

När jag vaknade var det tomt och kallt i sängen, min första tanke var att jag hade sovit över tiden till att säga hejdå till honom, men sen hörde jag duschen på i mitt badrum, då kunde jag lägga mig ned igen och andas ut. Strax efter min hemska tanke kom han ut i en handduk virrad runt höften. Han försökte döda mig. ”Justin, klä på dig, om du inte vill att jag ska dö.” sa jag och drog täcket över huvudet. Han skrattade och jag kände hur han kom närmare mig, för sängen sjönk ned. Tre sekunder senare drog han bort täcket, och log mot mig, samtidigt som hans läppar närmade sig mina.

När jag hade duschat och vi var klara med frukost och vad allt heter satt vi tillsammans i min nybäddade säng och bara tittade på varandra, utan att säga något. Han tog min hand och lekte med mina fingrar, det var en lättsam beröring och jag gillade den. ”Kan inte vi ta en bild tillsammans, så jag har något att titta på när jag är borta?” han log ett snett leende mot mig, men jag förstod att han var allvarlig. ”Klart vi kan, kom här.” sa jag och visade med min hand att han skulle sätta sig bredvid mig. Han la en arm runt mig och jag gav han en puss på kinden, och precis då tog han ett kort. Jag log när jag såg hur det vart att se ut. ”Ett till.” sa han och kysste mig, som vanligt försvann andan ur mig och jag kysste honom tillbaka, lite intensivare än vanligt. Jag hörde hur han hela tiden tog fler kort, från olika håll. ”Ett till, så jag får ha den som bakgrund på min mobil.” Jag skrattade bara åt honom, om hur han verkligen inte ville glömma mig, och år hur många bilder han egentligen redan hade. Men han plockade fram mobilen. ”Vill du ha en kyss på detta kort också?” Han skakade på huvudet och satte det bredvid mitt, jag förstod att han ville ha en söt bild. Då vi båda syntes, så jag la mitt huvud mot hans och kollade in i kameran.

Klockan började närma sig tre och han skulle snart åka till sin mormor och morfar för att säga hejdå till dem, han hade lite dåligt samvete för att han inte hade spenderat så mycket tid med dem denna gång, och då kan ni ju bara gissa vad jag hade, som var anledningen till att han inte vart där. Han stod i mitt rum och började plocka ned det sista i sin väska. Det var ett sorgligt ögonblick som var på väg att ta fart, men fanns inget jag kunde göra åt det. ”Har du allt med dig?” Han tittade upp på mig, men han log inte. ”Jag vill inte lämna dig.” Jag himlade med ögonen. ”Sluta nu. Jag vill inte heller att du åker, men du har en hel värld av tjejer som väntar på dig.” han skrattade ett glädjelöst skratt. ”Det finns bara en som jag vill ska vänta.” Nu fick det räcka, jag ville inte vara anledningen till att miljoner tjejer blev helt hysteriska. ”Ge dig nu, ge mig inte mer dåligt samvete.” Innan han hann svara så pressade jag mina läppar mot hans och genast så besvarade han den, och han la sina händer på min rumpa. Det var behagligt, faktiskt. Men samtidigt skulle det bli ännu svårare att släppa honom sen.

Det vart ett hemskt hejdå i dörren. Jag grät, och han grät. Han ville inte lämna mig, och självklart ville inte jag att han skulle lämna mig heller. Men det var någonting som var tvunget att hända. När jag hade stängt dörren, efter att jag stått på trappen och sett hans svarta Range Rover med tonade rutor köra iväg, sjönk jag ned mot dörren och la mitt ansikte i mina händer. Jag är patetisk, jag vet. Har känt honom i nästan två veckor. Vad är det och gråta över?

När jag kom upp i mitt rum efter att jag hade setat vid dörren i nästan en halv timme så hade jag fått ett sms av mamma, dem var på väg hem nu. Men skulle säkert inte vara hemma fören om några timmar då mamma kör ganska lugnt, och det är jag glad över, då hon har Liam med sig. När jag ändå hade mobilen uppe skickade jag iväg ett sms till Alessa.

Clar: Hej darling. Vad gör du? Ska vi ta en fika?
Alessa: Hej snyggo, jag är hemma hos Ryan med Celia. Klart vi kan, Ryan vill med också.
Clar: Ska jag hämta upp er eller?
Alessa: Ja, det kan du göra. Kom om 30 minuter.

Jag hoppade in i min garderob och letade på lite kläder. Orkade egentligen inte göra mig så mycket i ordning, men jag tvättade mitt ansikte, då jag såg ut som en panda av allt gråtande, sen sminkade jag mig igen. När jag hade hämtat upp dem och vi hade åkt in till staden och hamnat på ett sött litet café, satt vi och pratade om vad som skulle komma dem närmsta dagarna. ”Det kommer gå bra, Justin kommer tillbaka.” Alessa kunde verkligen läsa mina tankar, jag satt och funderade på om jag någonsin skulle få se honom igen. Jag tittade upp på henne med ett litet leende på läpparna. ”Jag vet, men jag saknar honom verkligen. Det låter sjukt, jag vet. Men fan, han fångade mig under en kväll.” Ryan tittade på mig och log, men jag kunde inte tyda hur leendet ville tala. ”Vad ler du åt?” frågade jag och slog han löst på axeln. ”Dig, jag ser verkligen hur fast du sitter. Men precis som Alessa sa, så kommer han tillbaka.” Precis när han sa det där så kände jag hur min mobil vibrerade till.

”Hej baby. Jag har aldrig letat efter en tjej att dela mitt liv med, just pga. av att jag är den jag är. Jag kan aldrig lita på någon fullt ut, men det är annorlunda med dig. Även om jag inte känner dig sådär jätte bra, så vet jag att jag kan lita på dig. Jag känner mig konstig, och min mamma säger att det är kärlek som ger mig den känslan, och hon har oftast rätt. Jag hoppas att du står ut i två månader, för jag vet i alla fall att jag kommer kämpa för dig. Jag ville bara att du verkligen skulle få veta vad jag känner för dig, jag tror jag är kääär! Jag ringer dig ikväll. Vill somna med din röst i mina öron. Puss puss <3”

”Kan inte vi gå en vända, så vi får prata lite?” Justin kollade på mig precis som att han hade något väldigt viktigt att säga mig, så jag vart lite nervös. ”Okej, det kan vi väl.” svarade jag och reste mig upp. ”Vart ska ni?” frågade Alessa. ”Vi ska prata lite.” svarade Justin fort och tog mig i handen och började gå bort från dem andra. Han var tyst, även fast det var han som ville att vi skulle prata. ”Vad var det du ville prata om?” Jag stannade precis i kanten på vattnet och såg ut över det. Vacker var det, då solen höll på att gå ned. ”Oss.” svarade han och ställde sig bakom mig, jag kände direkt hans kroppsvärme, och jag rös till. Mitt hjärta slog hårdare och fortare än vanligt. Hur kan en grabb få mig ur balans som han? ”Vadå oss?” svarade jag tyst, i hopp om att han kanske inte skulle höra. ”Så du menar att det vi har inte finns? Har jag drömt dessa dagar?” Jag var tvungen att vända mig om, för jag hörde att hans röst inte bar honom längre, och jag hade rätt. Jag såg en tår rinna ned för hans kind. ”Förlåt, detta är bara löjligt. Klart vi inte har någonting, du är för fin för..” Mer han hann inte säga innan jag avbröt honom. ”Jag hoppas för guds skull att du inte tänkte säga att jag är för fin för dig, för då lär jag köpa dig ett par glasögon. Vi har någonting, absolut. Men vad kan jag inte sätta fingret på. Jag gillar dig, det vet du. Annars skulle jag inte vara så här med dig..” han avbröt mitt eviga babbel genom att trycka sina perfekta läppar mot mina.

”Det där såg jag inte komma.” sa jag när hans läppar lämnade mina, men jag sa det med ett leende. Jag mådde för bra med honom, samtidigt som jag var rädd, rädd över hur allt med Liam skulle ta på honom. Men blir det ett hinder för honom, då är det så. Jag kan inte göra något åt att Liam finns, han är allt för mig. Och jag hoppas att jag någon gång i livet ska hitta en grabb att dela alla Liam´s dagar med. Justin tittade mig i ögonen, ”Jag gillar dig, sättet du tittat på mig, sättet du pratar och rör dig på. Men jag vet att det är någonting som du inte berättar för mig,” där svalde jag hårt, tänkte han fråga någonting om det? ”MEN jag låter det vara, just för att jag vill vara med dig. När du känner dig redo, så finns jag här.” Vad är det med denna grabb? Det finns ingen annan som honom, han är verkligen unik. ”Jag vill vara med dig också, men precis som du säger så finns det så mycket saker om mig som du inte vet om, och jag är rädd för hur du ska ta dem.” Han tittade på mig och la sina händer på mina kinder, smekte mig ned till halsen. ”Det är din ensak, jag gillar dig ändå. Okej?” För honom kanske det var okej, men hur skulle det kunna vara det för mig, jag som är rädd, och som en vacker dag är illa tvungen att berätta det för honom om vi fortfarande pratar med varandra. Även om vi kanske inte kommer bli tillsammans, så ljuger man inte för sina vänner. Då kan dem också vända en ryggen.

Vi stod och kramades ett tag, och det var verkligen underbart, att få känna hans händer som smeker en lugnt och försiktigt över ryggen samtidigt som han pussade mig på huvudet flera gånger. När vi kom tillbaka till dem andra satt dom där och huttrade, jag förstod att dem frös, för när Justin släppte mig insåg jag hur kallt det faktiskt var ute. ”Ska vi åka hem?” det var Ryan som var smart nog. Så alla nickade och började gå mot Justins bil. Jag satte mig frivilligt längst bak i bilen, jag ville inte att folk skulle se mig tillsammans med honom och få fel uppfattning, jag har vart med i tidningen en gång med honom, och det räcker. Men när jag satt där bak själv plockade jag fram min mobil och skrev ett sms till Justin.

Clar: ”Säg att du har packat och inte åker tidigt imorgon?”
Justin: ”Allt är klart, och jag åker klockan 3. Vadådå?”
Clar: ”Jag vill att du spenderar natten med mig, Ta det inte fel nu, :P”
Justin: ”Haha, snusk! Klart jag kan göra det, men jag måste hämta alla mina saker hemma hos Ryan. Vill du hem först eller?”
Clar: ”Jag bor ju ändå på vägen, så du kan släppa av mig och komma sen. Saknar dig redan. <3”
Justin: ”Det går fort, har inte så mycket där. Saknar dig mer, och dina läppar ;)”

”Vem sms:ar du med då?” Alessa väckte mig ur min och Justins konversation, utan att svara så log jag nog som ett fån. Jag kände till och med att jag rodnade. När jag vände bort blicken från henne mötte jag såklart Justins i backspegeln, och det blev ännu mer pinsamt. Väl hemma hos mig så hoppade jag ur bilen och sa hejdå till alla. Inget märkvärdigt hejdå till Justin, så dem andra började nog fundera om allt stod rätt till. Men jag brydde mig inte så mycket, Justins berättade det säkert för Ryan och Chaz, som sen inte kunde vara tysta till sina flickvänner. När jag väl kom in såg det ut som fan, och det låg leksaker ÖVERALLT. Jag hoppades verkligen på att Justin skojade då han sa att han inte hade mycket saker hemma hos Ryan. Men för säkerhetsskull låste jag dörren så att han inte bara kunde gå in, och så rusade jag fram och tillbaka med allt från lego till bilar. Allt åkte in på Liams rum, och där låste jag också. Mitt rum var också helt upp och ned, men det hade han redan sett i detta skick, så det gjorde mig inget.

Efter 40 minuter ringde det på dörren och jag sprang ned och öppnade. Lika glad som vanligt stod han där, och nu nådde hans glädje även ögonen. Jag gav honom en varm kram och drog med honom in. Alla hans väskor släppte han på golvet i hallen och la sina händer på mina höfter. ”Haha, vem är det som är snuskig. Jag läser dina tankar, grabben.” sa jag till honom då jag såg när han bet sig i läppen. ”Jag har bara saknat dig, och din underbara värme.” svarade han generat. Vi gick och satte oss i soffan då klockan inte var mer än halv 8 på kvällen. Ända sedan vårt samtal på stranden har jag funderat över att släppa en av bomberna. Han hade chansen att dra sig ur detta på en gång i så fall. ”Det som vi pratade om på stranden, om att det finns saker som du inte vet om mig. Vill du veta?” han tittade på mig med en blandning av nyfikenhet och bekymra i blicken. ”Ja, eller bara om du vill berätta det. Jag tvingar dig inte.” Han log snett mot mig. Jag satte mig upp så jag satt framför honom, i skräddarställning. Samtidigt som jag tog hans händer. Jag viste själv att detta skulle leda till att jag började grina, men han ska få veta. Så är det bara.

Verkligen ett kort, jag vet. Men jag är för trött för att skriva nå mer.. Och så ville jag att detta skulle sluta just som det gjorde. ;)

Vad tror ni det är hon berättar?!

Dagarna gick och det hade redan gått en och en halv vecka sedan jag för första gången i mitt liv fick se Justin, fick ta på honom, och fick känna hans läppar mot mina. Det är onsdag, och han åker imorgon, på turné i 2 månader. Det känns förjävligt, men det är sådant han måste göra. Jag kommer sakna honom, absolut. Men samtidigt måste mitt liv gå vidare. Under dessa dagar har jag vart i skolan och sen har jag vart hemma med Liam, vi har hittat på massa bus. Sedan har jag gått ut på kvällen för att träffa Justin en liten vända. Min ursäkt till att jag bara kunde gå ut på kvällarna var för att jag hade så mycket att ta igen i skolan, då jag hade vart hemma i tre dagar, och han gick på det, vilket jag är glad över.

Nu har jag precis kommit hem från skolan, och denna dag var lika jobbig som alla andra. Pam, skolans ”populäraste” som hon tror att hon är i allas ögon, har börjat kasta massa onda blickar på mig igen, tisslar och tasslar bakom min rygg, men som vanligt bryr jag mig inte. Jag har så mycket kärlek runt om mig så hennes avundsjuka behöver jag inte. För det är precis det hon är, avundsjuk. Det senaste hon sa innan jag gick ut från skolan var, ”Och du tror att du ska kunna få Bieber.” Jag sopade av min axel framför henne, för att visa att allt hon sa till mig det sket jag fullständigt i. Jag är glad att jag kan stå på mig själv, annars hade jag vart nedtrampad för länge sedan.

På köksbordet låg det en lapp när jag kom in, jag såg ändå från dörren att det var mammas handstil, men jag kunde inte förstå varför hon hade skrivit en lapp, enda gången hon gör det är när det har med Liam att göra, ifall att någon av mina vänner tar mobilen av mig. Jag vek upp lappen försiktig, visste inte alls vad jag hade att vänta mig. Men vart genast lugn då jag började läsa den.

"Hej gumman. Jag var tvungen att åka tillbaka till Toronto, så jag tog med mig Liam. Jag vet att det är Justins sista dag här så jag gör dig en tjänst. Spendera dagen med honom och var hemma i morgon från skolan, tills han åker iallafall. Puss mamma"

Vad är det som har flugit i min mamma? Hon har väl aldrig gjort något sådant för mig förut, och jag vet inte vad hon tror att jag och Justin är. I mina ögon är vi vänner, vänner som kysser varandra. Det är något jag kommer sakna när han är borta, att få pressa mina läppar mot hans. Han ger mig energi, han gör mig glad, men jag kommer aldrig tillåta mig själv att falla för honom. Jag trodde att det jag och han hade på festen hemma hos Ryan, bara var just den kvällen. Men saker förändrades dagen efter. Jag gillar honom, absolut. Men innan jag träffade honom var han just bara en kändiscrush, någon jag drömde om att få se. Nu har jag haft honom framför mig, så att jag fått känna på hans perfekta ansikte, dragit fingrarna genom hans lena hår och mycket mer.

Jag blev avbruten i mina tankar av att mobilen ringde, så jag sprang ut i hallen till min väska. När jag fick upp mobilen lyste hela displayen ”Alessa Girl ^” Undra vad hon ville då? ”Clar” svarade jag något stressad. ”Oh, hej. Vad gör du?” hon lät lugn, nästintill harmonisk. Det är inte likt henne. ”Nej, ingenting, kom nyss hem. Tänkte hoppa in i duschen. Du då?” ”Okej, nej jag tänkte höra om du ville följa med hem till Ryan, och kolla på film.” jag funderade ett tag för att inte låta allt för glad. ”Ja, det kan jag väl. Men som sagt så måste jag duscha innan jag går en meter utanför detta hus.” skrattade jag fram, och Alessa svarade med ett skratt hon också. Vi avslutade samtalet och jag sprang raka vägen in i duschen, Alessa skulle komma och hämta mig redan en halv timme efter. Så det var bara in och ut i duschen som gällde. Garderoben såg ut som ett slagfält, jag förstår inte hur det kan bli så här, men jag har bara mig själv att skylla.

När jag var klar med allt så tutade hon precis i tid. Så jag tog min väska och gick ut. Vi hälsade på varandra och hon backade ut från vår uppfart. ”Hur känns det för dig att Justin åker imorgon?” hon avbröt tystnaden med en rak på sak fråga. ”Jag vet inte, har nog inte riktigt förstått det än.” Hon gav mig en snabb blick innan hon kollade tillbaka på vägen. ”Men jag klarar mig. Har jag gjort det hela mitt liv utan honom, så gör jag nog det efter han åkt också. Dessa nästan två veckor har vart helt underbara, men som sagt, vi skulle inte funka.” Hon hann inte svara mig, fören vi var hemma hos Ryan. Båda grabbarna satt på trappen och dem log när vi kom, Ryan reste sig upp och omfamnade Alessa, och gav henne en kyss. Jag tittade häpet på dem, ”Så, ni är tillsammans?” Alessa log mot mig, medan Ryan nickade stolt. Jag kunde inte bli mer glad än jag redan var. Jag var så glad för hennes skull.

Justin satt fortfarande på trappen, han gav mig mystiska blickar som jag inte kunde tyda, och det störde mig lite. ”Varför tittar du på mig sådär?” frågade jag när jag gick emot honom. Han log mot mig ännu mer, ”Du är så vacker.” Varje gång han öppnade munnen för att säga något tog han andan ur mig, men denna gång. Vad höll han på med? ”Sluta säg så där till mig.” svarade jag och blev generad. ”Vad ska jag säga då, att du är ful? Då ljuger jag ju. Du är vacker, ta åt dig istället.” Jag slog till honom på axeln och satte mig bredvid honom. Han tog mig i handen och lät sina fingrar fläta sig runt mina. Alessa tittade på mig och log. ”Vet ni hur söta ni är eller?” Varför skulle hon ta upp det, när hon vet hur min situation ser ut? Justin bara skrattade åt henne.

När vi hade varit inne hos Ryan ett tag började vi alla bli lite smått hungriga. ”Ska vi ringa Chaz och höra om han ska med och käka pizza?” frågade Ryan och kollade på oss alla. Jag tyckte det lät som en bra plan, så jag nickade. Han gick iväg och ringde, själv satt jag och gosade ned mig i Justins bröstkorg. Han strök mig över ryggen. På hela jorden var det ett av ställena jag kände mig trygg. Ryan kom tillbaka, ”Vi skulle möta upp Chaz vid Starlin´s.” Yes, godaste pizzan i staden. Vi tog Justins bil, jag satte mig bak tillsammans med Alessa. På radion spelades Katy Perry – Teenage Dream, och alla sjöng med. Jag kunde hela texten, av den underliga anledningen till att jag spelade bara den låten en hel dag. Kalla mig galen, men sånt gör jag när jag hittar en bra låt.

Chaz stod redan utanför när vi kom och vid sin sida hade han Mad. Hon såg mycket gladare ut nu än sist jag såg henne, hon kanske har vant sig vid oss, eller så var det något som hade hänt henne sist, jag vet inte. ”Hej Chaziiie” sa jag och gav honom en kram. ”Du är för glad idag, din pojkvän åker ju imorgon” Jag spärrade upp ögonen och log ett fejkat leende. ”Haha, kul Chaz. Vi är inte tillsammans. Och det vet du, sluta tjata om det där.” Han la armen om mig, och skrattade. ”Det är väl önsketänkande från hans sida.” Utan att jag hann reagera kom Justin fram. ”Jag hör vad du säger, och du behöver inte skrämma iväg henne.” ”Ni två kan lägga av omgående, vi är inte tillsammans, och vi kommer inte bli det heller.” Alla tre grabbarna kollade på varandra, ”Oh, du kommer få kämpa, mannen.” Ryan slog Justin löst på axeln och skrattade. ”Annledningen till att jag kommer få kämpa är ju för att ni skrämmer iväg henne.” Justins finns kommentar. ”Lägg av nu, annars går jag hem.” Justin kollade på mig med rädsla i ögonen. ”Clar, var inte så hård mot honom.” Alessa kom fram till mig och log, jag log tillbaka och vi gick arm i arm in på pizzerian.

När vi alla hade ätit klart och var riktigt mätta bestämde vi oss för att vi skulle spendera kvällen på stranden, bara sitta och prata lite. Det är dem stunderna jag är livrädd för, tänk om någon skulle få för sig att fråga massa om mitt förflutna, eller att Alessa skulle kläcka ur sig någon olämpligt. Jag stod i mina egna tankar när jag hörde Justin ropa på mig. ”Vad är det?” Han tittade på mig med en frågande blick. ”Ska du stå där eller komma och sätta dig?” Jag skrattade åt mig själv, att jag hade stannat utan att jag märkt det och låtit mina tankar ta över. Jag gick bort till dem, då dem hade satt sig vid en liten brasa, som konstigt nog Chaz hade tänt, trodde inte han kunde sådant. Mad satt framför Chaz, med hans armar om henne, och Alessa satt precis lika på Ryan. Min magkänsla sa att jag skulle sätta mig med Justin, men min hjärna spökade med mig igen. Han åker imorgon, och vi kommer inte ses mer. Men jag lydde min magkänsla, och satte mig framför Justin, så han fick lägga sina armar om mig.

Vi satt länge tysta framför brasan, och bara kollade ut över den stjärnklara himmelen, och lyssnade till varandras andetag, tills Mad avbröt tystnaden, ”Hur känns det för dig Clar, när Justin ska åka imorgon?” Jag svalde hårt, och försökta argumentera med dem två som levde på mina axlar, den ena som sa att jag skulle leva i nuet och njuta, medan den andra sa att han skulle lämna mig i morgon, så den tyckte jag skulle lämna han nu. ”Självklart är det jobbigt, men det är någonting som han måste göra. Så det är bara någonting som jag får leva med” svarade jag och tittade intensivt i dem bruna djupa ögonen. Han log mot mig med ett varmt leende, men hans lycka nådde inte ända upp till ögonen som den brukade göra. Någonting var fel, med det jag svarade, men hade ingen aning om vad. ”Vad är det?” viskade jag till honom. Han lutade sig mot mig, ”Jag kommer sakna ihjäl mig efter dig. Du vet det va?” Istället för att svara på hans fråga så gav jag en tillbaka. ”Du vet om att du tar andan ur mig varje gång du öppnar munnen va?” Jag gav han en flirt.

Nu fick ni ett lite längre kapitel, hoppas ni gillar det! :) 

Och tak för alla fina kommentarer. Nu ska jag börja skriva på kapitel 15 :)

"Okej, jag sover här. Eller mena du specifikt med dig?" frågade jag med ett leende. Han tittade ned på sina fötter, "Med mig." svarade han tyst. "Okej, jag kommer snart. Ska bara säga hejdå till Alessa." Justin fattade vinken och gick in. Jag vände mig mot henne och hon hade ett leende på läpparna som sträckte sig ända upp till öronen. "Använd kondom" var det enda hon sa. Men för dem två orden fick hon en smäll på axeln, ”Vad tror du om mig? Vi känner inte ens varandra.” Hon bara log mot mig, och det störde mig lite. Men jag skulle allt se till så att jag kunde svara nej på hennes fråga imorgon, vi ska inte ha legat med varandra, så är det bara. ”Jag kommer inte till skolan imorgon, bara så du vet.” sa jag då hon ändå inte tänkte säga något. ”Nej, jag förstod det. Men vi hörs imorgon. Din mamma kommer hem då va?” Jag gav henne en kram, ”Jo, det gör hon. Hör av dig när du slutar.” Och med dem orden lämnade hon mig på trappen, och jag gick in.

Ryan var den enda som var nere när jag kom in igen, han höll på och plocka undan efter oss. ”Vill du ha hjälp?” han hoppade till, antagligen för att han inte hörde att jag kom in igen. ”Nej, jag klarar mig, det är snart klar. Du kan gå upp till Justin. Men ett tips, va tysta inatt.” han blinkade till med ena ögat mot mig, och jag suckade högt för att sedan gå upp. Jag knackade innan jag gick in, och hörde honom säga kom in. Han stod i bar överkropp när jag kom in, och mina ögon drog sig direkt ned till magen. Han var verkligen sexig, ”Hallå, här är mitt ansikte.” sa han med tjejröst och pekade på sitt ansikte. ”Haha, klä på dig då. Jag kan inte rå för att du är snygg.” Jag är väldigt ärlig, och jag skäms inte när jag säger något sådant, men det är säkert sådant som han får höra hela dagarna, så han bryr väl sig inte om jag säger det. ”Vill du låna en tröja och sova i eller?” Jag skakade på huvudet, men kom på att han inte såg mig då han stod lutad ned i sin resväska. ”Nej, det behöver jag inte, sover i underkläder.”

Jag tog av mig min mjukisdress och linnet jag hade på mig när jag kom, och jag såg hur Justin kollade på min kropp. Tanken slog mig att jag kunde ge igen för när han knäppte upp min BH och stack. Jag gick fram till honom och la mina armar runt hans nacke och kysste honom, först blev han chockad, men sen kände jag även hans händer på min kropp, speciellt när han borrade in sina fingrar i mina höfter. ”Du gillar vad du ser va?” frågade jag mot hans läppar. Jag kände hur han log, men han sa inget, så jag gick och la mig. ”Klart jag gilla det, kom tillbaka.” sa han och såg ledsen ut. ”Nu sover vi, händerna på täcket, Bieber.” Jag hörde hur han suckade, och kände även att han la sig ned i sängen. Vi låg sked och han höll om mig, det var trygg känsla som sköljde över mig, men samtidigt så fick jag dåligt samvete. ”Berätta något om dig.” Åh, shit. Vad ska jag berätta? Att jag blivit våldtagen och att jag har en två årig son? Nej, aldrig. ”När jag var 13 år dog min pappa i kriget. Så jag har bara min mamma, då jag inte har några syskon.” Jag kände hur han tog ett djup andetag. ”Beklagar, inte meningen att snoka.” ”Du snokar inte, du frågade och jag berättade. Det var en jobbig tid just då, men nu är det som det är. Min mamma är fantastisk på alla sätt, och jag har mina vänner.” Han smekte mig med lugna rörelser över magen. ”Vart bodde du innan du flyttade hit då?” Den frågan var lätt att svara på, ”Jag bodde i LA, på ett basområde, för militärer. Jag trivdes och hade vänner där med, som jag saknar idag, eller i alla fall en.” jag log när jag svarade, men han kunde inte se det.

”Berätta något om dig själv. Det enda jag vet om dig är väl i stort sätt att alla vet vem du är, och att du är förbannat snygg.” Han skrattade till när jag sa det sista. Även om han kanske har ett stort ego, så kan jag fylla på det mer. Jag gillar att säga sådana saker till folk som verkligen är det jag säger. Bieber är ju en av dem snyggaste som finns, så varför inte? Det är helt sjukt att jag, en helt vanlig tjej ligger i samma säng, och dessutom delar täcke tillsammans med honom. ”Ja, vad ska jag säga? Min mamma och pappa är skilda, har två fantastiska halvsyskon, Jazmyn och Jaxon, som verkligen ser till så att mina fötter är kvar på jorden. Kändisskapet gör folk galna, men jag har än så länge lyckats hålla mig från det.” NEJ. Hur kan detta vara möjligt, jag tänker inte ens fråga honom om hans pappa heter Jeremy, då är det kört. Men någon gång lär jag ju få reda på det. Vist det kanske finns fler söta flickor som heter Jazmyn, men nu när jag tänker efter så är dem väldigt lika. ”Hur gamla är dina syskon?” ”Jazmyn är 3, och Jaxon är 1.” Innan jag hann fundera något så kände jag när han kysste mig på halsen. Denna grabb gör mig galen, tänkte jag. ”Justin, vi skulle sova.” Jag hörde hur han skrattade till. ”Jag myser ju bara.”

När jag vaknade på morgonen så låg jag själv kvar i sängen, och jag kunde höra röster nerifrån som jag inte kände igen. Min första tanke var att det var Ryan´s mamma och pappa, det kändes lite jobbigt. Vad skulle dem tro om mig liksom? Jag reste mig upp ur sängen och precis när jag hade fått på mig byxorna kom Justin in. ”God morgon sötnos.” Jag tittade på honom och log, sen vände jag på mig igen. ”God morgon Bieber.” När jag höll på med mitt linne kom han och la armarna om mig bakifrån. ”Får man ingen puss?” Jag skrattade till. ”Klart du kan få, men hade tänk klä på mig, så du inte får chansen att klä av mig igen.” Han skrattade till åt mig, och jag kunde inte hålla mig själv. Tyckte jag var lite rolig. När jag hade klätt på mig gick jag fram till honom, där han satt på sängkanten. Jag satte mig gränsle över hans ben och gav han en kyss han sent kommer glömma.

När jag kom hem på dagen så var mamma redan hemma, ”Liiiam. Mammas lilla älskling, vad jag har saknat dig.” Han kom springandes mot mig med öppna armar, så jag tog emot honom och lyfte upp han, samt pussade honom i hela ansiktet. ”Uwe, mamma sluta. Jag lir ju kladdig.” Han är väl för go. ”Jag älskar dig, mest i hela världen.” Han pussade mig på näsan, ”jag älskar dig också.” När jag släppte ned honom sprang han fram till sin väska och rev ut massa kläder som jag inte sett tidigare. Jag kollade frågande på mamma. ”Jag har börjat med barnkläder, så varför inte se till att mitt barnbarn klär sig i dem?” Jag log mot henne samtidigt som jag kollade igenom kläderna. Det var massa olika t-shirtar med skate tryck på, och snygga jeans med olika mönster i alla färger. ”Skit snygga, nu kommer Liam bli riktigt snygg ju.” Han kom springandes från vardagsrummet med massa kepsar i handen, ”Vad är detta då?” Mamma skrattade åt mig bara. ”Jag fick dem av mormor.” Jag tittade ned på Liam. ”Hon är snäll, din mormor.”

På kvällen när Liam hade somnat så satt jag och mamma i köket och pratade om vad dem hade gjort och om dem hade haft kul. Samtalet bytte vändning då hon plockade fram en tidning och slog upp ett uppslag. Det första jag fick se var Justin, så jag förstod att jag skulle vara med någonstans. Jag hade rätt, dem hade fått en ganska bra bild på mig och honom då han håller mig i handen och vi går mot Ryan´s hus. ”Vill du förklara?” Jag tittade upp på mamma och förstod på hennes ansiktsuttryck att hon inte tänkte ge sig fören jag hade berättat. Så det var lika bra att göra det. Drog hela historien från början, och hon såg rent utav chockad ut. ”Så hur tänker du göra då? En relation slutar inte bra om den börjar med lögner, du vet det va?” Jag viste att mamma hade rätt, men jag var rädd. ”Jag är rädd mamma, jag vet inte hur han kommer reagera. Det skrämmer mig. Sen nu är jag livrädd att Alex ska hitta mig. Vad kommer han göra då?” Hon tittade på mig med stora ögon, hon hade nog inte tänkt på det hon heller. ”Jag vet inte gumman.” Jag gick över till mammas sida, och satte mig i hennes knä, och gav henne en kram. ”Jag älskar dig mamma, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.”

Innan jag gick från Ryan så fick Justin mitt nummer, fast jag hade lovat mig själv att inte ge det till honom. Men han gav sig inte, han ville verkligen ha det, och jag orkade inte höra honom tjata nå mer. Så han fick som han ville. Jag hade sagt god natt till mamma och gick upp för att tvätta mitt ansikte och borsta mina tänder då jag hörde hur min mobil ringde, jag slog en titt på klockan, 23.04. Vem ringer mig nu? När jag fick upp min mobil ur väskan så såg jag att det lyste Justin på displayen. ”Clar” svarade jag ganska snabbt. Det skrattade till på andra sidan luren, det underbaraste skrattet på denna jord. ”Hej, inte väckte jag dig?” ”Nejnej, det gjorde du inte. Jag var i badrummet bara.” Jag log för mig själv av att höra hans röst. ”Aha, tänkte bara säga god natt till dig. Jag ville höra din röst innan jag skulle gå och sova.” Tur han inte stod framför mig, för nu blev jag generad. ”Naaw, vad söt du är. Jag är glad du ringde, så jag fick höra din också. Det kommer bli tomt inatt, jag trivdes bredvid dig.” Vårt samtal fortsatte sådär i nästan 20 minuter till. När jag gick och la mig, somnade jag nog med ett leende på läpparna, ett leende Bieber satt där.

Jag spenderade eftermiddagen hemma hos Ryan, så när kvällen kom viste ingen av oss vad vi skulle göra. Chaz hade kommit hit och han hade med sig en tjej, som han presenterade som sin flickvän. Madelene hette hon, riktigt söt. "Wow, kompis! Det trodde jag inte om dig." vrålade Ryan rakt ut. Jag tittade på Mad, som hon gärna ville bli kallad. "Det är bara du vänjer dig. Dom är inte normala." hon log mot mig och satte sig ned i Chaz knä. Jag hann inte ens reagera innan jag satt ned i Justins knä. Han la sina båda armar om mig och gosade in sig i min rygg. Vi satt ett tag i soffan och pratade, fast vi egentligen inte hade något speciellt att säga. Ryan och Alessa såg verkligen nykära ut, det var verkligen fint att se. ”Vad söta ni två är tillsammans.” Jag var bara tvungen att få det sagt, Alessa tittade på mig och log, sen gav hon Ryan en puss på kinden.

”Sanning eller konsekvens?” frågade Ryan och kollade på oss alla. Jag ville helst bara sjunka genom soffan och aldrig mer bli sedd, skulle jag ta mig ur detta med livet i behåll var det lika bra att bara ta konsekvens. Åkte jag på en sanning och Justin frågade mig något om mina fina utbrott och sådant, då var det kört. Justin tittade på mig, precis som han ville ha mitt godkännande, så jag nickade som svar. Chaz sprang ut i köket och hämtade en flaska, medan vi flyttade undan bordet i vardagsrummet så vi kunde sitta på golvet. Jag tror inte att Mad kände sig riktigt hemma här, hon var så tyst och så tillbaka dragen.

Första snurren som Ryan skickade iväg på flaskan såg till så att den pekade på Alessa. ”Konsekvens.” svarade hon innan Ryan hann fråga. Han satt och funderade ett tag, ”Sitt i bara BH tills den tredje har snurrat flaskan.” Utan att tveka tog hon av sig sitt linne hon hade på sig, och la det bredvid sig, precis som att inget hade hänt. Alla grabbarna tittade på henne med stora ögon, så jag armbågade Justin i magen, och skrattade lite. ”Ey, varför gjorde du så?” Jag tittade inte ens på honom. ”Vad tror du?” Dem andra började skratta och Alessa snurrade flaskan. Den stannade på Mad, och jag såg att hon ryggade lite. ”Konsekvens.” Jag tittade på Alessa med en bedjande blick, på att hon skulle vara snäll. ”Ge Chaz en riktig kyss.” Det kan jag säga att hon gjorde också. Det såg precis ut som att Chaz inte fick någon luft, så hon lyckades verkligen. Nu var det Mad´s tur att snurra, och den hamnade på Justin, han är inte heller så feg av sig, så det var en självklar konsekvens. ”Ge antingen Alessa eller Clarissa ett sugmärke på halsen.” Jag blev som en sten, vågade inte kolla på honom och satt helt still. Men tillslut såg jag hans leende på läpparna, och jag sprang därifrån upp på Ryan´s rum. Men jag var så klart inte ensam om att springa, efter mig hade jag honom.

Jag satte mig på sängen och väntade på domen. När han kom in i rummet såg jag att han verkligen såg fram emot detta. Han vet nämligen inte om att halsen är den svagaste punkten hos mig, jag smälter direkt och det går inte att stoppa mig, så jag är livrädd för detta. När han kom nära nog la jag mig ned utan att han var beredd på det. Så han kröp upp över mig och stödde sig på sina armbågar för att inte lägga all tyngd på mig. ”Okej, få det gjort nu, innan jag svimmar.” svarade jag med ett leende. ”Jag vet att du gillar detta.” svarade han med en viskning i mitt öra. Jag rös, hela min kropp knottrade sig, mitt hjärta slog dubbla slag och jag tror att han märkte det. ”Oj, viken effekt jag har på dig.” Jag log inombords, men tänkte inte visa mig svag. Han kysste mig löst på halsen flera gånger, och jag blev mer och mer upphetsad av hans varma andetag mot min kalla hud, men tillslut kände jag hur han sög sig fast. Tur att jag har långt hår, annars har jag lite problem med att förklara detta för min mamma.

Precis när Justin skulle gå ut genom dörren satt jag handen för och tryckte upp honom mot väggen, automatiskt la han sina händer på min korsrygg och smekte upp min tröja, så han kom åt min bara hud. ”Oj, vad hände med dig?” Utan att svara honom tryckte jag mina läppar mot hans. Han var inte sen med att besvara kyssen, samtidigt som han log mot mina läppar. Det var en mysig stämning samtidigt som den var laddad till tusen. Han snurrade runt oss så att det var jag som stod mot väggen, och minnet kom tillbaka från festen, då han första gången kysste mig. Jag ville hela tiden radera mellanrummet vi hade mellan varandra, men han ville tydligen göra detta på sitt vis. Han förde upp båda sina händer till min BH, och jag kände hur han knäppte upp det. Han gav mig en lätt puss på kinden och så gick han ut ur rummet och ned till dem andra.

Vilken jävla människa och reta gallfeber på mig. Jag tänkte inte låta han komma undan så jag gick ned och sen drog jag upp min tröja framför ögonen på honom. ”Kan du vara så snäll och knäppa det du just öppnade?” Både Chaz och Ryan stirrade på oss, samtidigt som jag kände Justins händer mot min rygg, och han gjorde som jag sa utan att säga emot. ”Du ska få igen, det kan jag lova.” svarade jag och satte mig mellan Alessa och Ryan. Jag såg direkt att han vart besviken, men det kunde han gått och väl bli, han gjorde nyss något jävligt mot mig.

Det var Justins tur att snurra, och den hamnade på Ryan. Samtidigt som Justin funderade ut vad han skulle ge Ryan, så tog Alessa på sig sin tröja. ”Nej, varför gör du så?” frågade Ryan ledsamt. Vi andra bara skrattade åt hans dumma fråga. ”Ey, mannen. Klä av dig och ta ett dopp i poolen.” Justins fina idé, glad jag slipper hans elakheter. Men Ryan var inte sen med att lyda sin vän. Vi alla gick ut tillsammans och han klädde av sig och hoppade i. När han hade torkat sig och fått på sig kläder så snurrade han vidare. Den hamnade på mig, så jag fick i uppdrag att kyssa Alessa intensivt. Sånt tycker jag är lite jobbigt, men det är bara en lek. Av någon konstig anledning gillar grabbar när två tjejer kysser varandra, och dessa grabbar var inte annorlunda, jag hörde hur dem tog ett djupt andetag precis när våra läppar möttes.

När vi hade lekt klart och alla hade fått gjort alla möjliga saker, men jag var den enda som hade ett minne kvar av kvällen, så hade Alessa sagt att hon skulle sova hemma, och jag hade berättat att jag inte tänkte gå till skolan dagen efter heller. Jag skulle gå på torsdag. Precis när vi skulle gå kom Justin ut i hallen, ”Snälla, sov här.” Hans icke fråga, gav mig tunghäfta. Alessa kollade på mig och gav mig en mördarblick, och jag förstod vad hon menade, om jag inte stannade skulle hon ha ihjäl mig. Men jag viste inte vad jag ville. Allt var så snurrigt i mitt huvud.

Min ångest växte för varje timme som gick. Det var nu tisdag och eftersom att mamma sjukanmälde mig i fredags tänker jag inte gå till skolan förrän hon kommer hem. Så jag låg kvar under täcket, och där tänkte jag ligga. Men den planen gick inte som jag ville för det ringde på dörren. Jag drog på mig min morgonrock och gick ned för att öppna, men när jag kunde se fönstret som ledde ut mot uppfarten såg jag att det var Justin, så jag vände och gick upp igen. Jag ville inget annat än förklara hela min situation för honom, men kunde inte. Jag vet inte hur jag ska kunna göra det utan att sätta honom i en konstig sits. Jag vet att han börjar gilla mig, det märks, och jag klandrar honom inte, jag börjar gilla honom också. Så att jag har ett barn, och att han är känd världen över gör det kompliserat för oss båda.

Flera timmar gick och jag låg fortfarande kvar i sängen. Min mobil hade jag stängt av för att inte bli att må dåligt mer. Men innan jag gick ned till köket plockade jag fram den, och startade den. Det pep till i den flera gånger, så jag antog att det var alla sms som jag inte fått tidigare. Det första jag la märke till var ett sms från Alessa.

"Snälla Clarissa. Du måste prata med honom, han går under snart!"

Jag ville inte börja bråka med henne över detta, men valde hon honom framför mig tänker jag stå på mig också. Fan att allt ska vara så komplicerat. Jag behöver verkligen mina vänner nu, mer än någonsin. Celia hade också skickat massa sms, men hon frågade bara om jag mådde bra och om jag ville ha sällskap, och det kunde ju inte döda mig direkt. Så hon var på väg hit nu. Så jag passade på att svara Alessa.

"Du vet att jag inte kan. Fan, kunde jag, hade jag gjort det för länge sen! Det borde du förstå, jag trodde du var min vän. Men jag hade tydligen fel. :("

Medan jag stod i köket och höll på med maten eftersom att jag inte ätit sedan igår så behövde jag det, så ringde det på dörren. Celia stod utanför iklädd mjukisar. "Hej vännen, hur mår du egentligen? Du ser inte så pigg ut." sa hon när vi hade kramats och hon hade stängt dörren bakom sig. "Har mått betydligt bättre än detta. Mitt samvete äter upp mig inifrån." Hon tittade på mig med lidande ögon under tiden som jag stekte köttbullar och kokade makaroner.

När vi hade ätit upp satte vi oss i vardagsrummet och slog på TV:n, men ingen av oss tittade på den. Vi satt mest tysta och utbytte blickar med varandra. Jag kände hela tiden hur det brände bakom ögonlocken, och jag ville bara låta tårarna bryta ut. Fanns bara ett problem, jag viste inte hur hon skulle reagera, men tillslut gick det inte. Mina tårar kom. "Men lilla gumman, du måste prata med honom. Det kan inte fortsätta så här mer. Snälla, nu drar vi hem till Ryan, så ska detta lösa sig." Precis när jag skulle protestera la hon ett finger över min mun. "Det går inte att diskutera."

Jag satt kvar i bilen när vi kom fram, jag ville egentligen inte göra detta, men det var så nödvändigt, för oss båda. Men en sak var säker, Alessa ville jag inte se för tillfället. Celia hade redan gått in, och jag vet absolut inte om hon säger något till Justin om att jag sitter utanför. Utan att jag själv hade hunnit funderat över det hade jag redan gått hela vägen fram till dörren. Det värsta jag vet är att bara gå in hos folk så jag ringde på och väntade. Ryan öppnade dörren och drog in mig i hans famn, "Du ser inte mycket bättre ut än grabben i min soffa." sa han och strök mig över ryggen, hans kram var varm och trygg.

Justin märkte inte ens att jag hade kommit, han låg som Ryan hade sagt, i soffan och rörde inte en fena. Han såg verkligen helt förstörd ut, men det sa ju alla att jag också gjorde. Han låg på mage med huvudet från mig, så jag gick fram till honom så han skulle se mig när jag började prata med honom. "Finns det plats för en till?" han ryckte till när han hörde min röst, och tittade upp på mig. Jag kunde skymta ett leende, och han flyttade åt sig, så det vart plats för mig med. Jag la mig ned bredvid honom och han la en arm om mig.

"Förlåt Justin, jag vet att jag sa att jag inte ville se dig igen. Det lät bra i mitt huvud, för det finns så mycket saker om mig som du inte vet om. Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förklara dom för dig heller." Han strök sin hand fram och tillbaka på min mage, "Snälla, låt mig bara få njuta av tiden jag har med dig. Jag har vetat vem du vart i vadå, 4 dagar, och jag ångrar absolut inget jag gjort med dig." Det vart tyst mellan oss efter att han hade sagt det. Men jag kunde höra hur Ryan, Alessa och Celia stod och diskuterade oss.

Jag hörde hur Justin föll in i en djup sömn, han andades tyngre och vart mer avslappnad, så jag reste på mig och gick ut till köket där dem andra stod. Alla tittade på mig precis som att jag vore ett spöke. "Vad är det?" frågade jag och himlade med ögonen. "Nej, inget. Tänkte bara höra hur det var med dig, men du ser genast mycket bättre ut än när du kom." svarade Ryan med ett leende på läpparna, och jag kände hur jag blev generad. Alessa tittade på mig med ledsna ögon, "Kan vi prata?" Jag förstod på en gång vad det var hon ville ta upp, och det var väl lika bra att rensa luften på en gång.

Vi satt på Ryan´s säng, men ingen av oss sa något. Fören Alessa bröt tystnaden. "Förlåt, jag menade inte att ta hans sida, men du vet att du inte kan hålla det hemligt mer." hon viskade, och det var jag glad över, för jag viste inte om Ryan eller Justin skulle stå utanför. "Men hur tror du han kommer reagera? Han har en hel värld med tjejer att välja mellan, varför skulle han stanna hos mig?" Hon hostade till en gång och kollade med skräck på mig. "Möjligtvis för att han har legat i den där soffan sedan han hörde att du inte ville se honom något mer. Han är ju helt förstörd. Han gillar dig. Varje gång jag eller Ryan har nämnt ditt namn har han sagt att vi ska vara tysta. Det måste ju vara ett tecken, eller?" Hennes ord åkte in i ena örat och ut i det andra, jag vill, men kan inte.

Vi löste det som vi hade mellan oss och det var huvudsaken. När vi kom ner till dem andra så hade Justin vaknat och rest på sig. Han kollade på Alessa som bara stirrade på honom. "Vad är det nu då?" frågade han, och jag fattade inget. "Ja, du har inte rest på dig på ett dygn, och du funderar varför jag är förvånad." Jag log lite åt det hon sa, och förstod att det var på grund av mig han hade rest sig upp. Han blev näst intill generad, och det glädje mig. Han svarade inte på det hon hade sagt utan gick fram till mig och gav mig en kram. "Jag vill ha dig." viskade han i mitt öra, och jag kunde inge annat än hålla andan, jag blev helt stum. Vad svarar man på något sådant? Och hur ville han ha mig, mig som sin, eller mig i sängen? Jag fattade noll, och han bara skrattade och gick ut i köket.

Minst 15 kommentarer, jag vet att ni klarar det. För ni är världens bästa läsare. :) och jag älskar er!

När vi hade ätit klart maten och tagit undan allt så att köket såg ut som nytt, fick Justin ett telefonsamtal från Ryan. Under tiden som han svarade på det så ringde jag mamma en snabbis för att prata med Liam. Han ville inte prata med mig så mamma tog över igen. Det hade gått bra för dem på badhuset och Liam hade lekt så han var helt slut i kroppen. På bara några dagar har han fått göra mer än vad han gjort på ett år. Sorgligt men sant.

Justin kom tillbaka med bus i blicken. "Vill du följa med hem till Ryan?" Han stod lutad mot dörrkarmen in till köket, och hans ögon lyste glädje. "Ja, det kan jag väl. Alessa är väl kvar där, eller?" Egentligen viste jag nog redan svaret, men jag ville se om det var så också. Justin flinade och nickade på huvudet. Det kanske kunde bli något mellan dem två. Det vore riktigt kul faktiskt. "Ska bara byta om då." Sa jag och skulle gå ut ur köket, men vart stoppad i dörren. "Det behöver du inte, du är fin som du är."

Ryan och Alessa stod utanför när vi kom fram, men Alessa såg inte så glad ut. Så jag tittade på henne, och försökte förmedla med min blick. "Ryan har tvingat med mig till basketplanen. Hjälp mig." Jag började skratta, men när jag såg ansiktet på Justin som hade slutit upp bredvid mig så förstod jag att det var kört. "Nejnej, tänk inte ens tanken grabben." Han la sin hand på min rygg och hånlog åt mig, sen satt både jag och Alessa fast i ett grepp. Ryan hade lyft upp henne och Justin mig, sen bar dom oss bort till basketplan som ligger 100 meter från Ryans hus.

Både jag och Alessa gav upp när vi kom fram. Jag och Ryan spelade mot Justin och Alessa. Men det vart mer ett kramkalas när jag mötte Justin med bollen, och Alessa mötte Ryan. Sen var det värsta matchen mellan grabbarna och mellan mig och Alessa. När vi hade spelat i en halv timme la jag mig ned på sidan av planen och kände mig medvetslös. Efter att jag legat där ett tag hörde jag en hysteri runt mig, och jag vaknade upp ur drömmen. Tjejer i min ålder och massa paparazzi hade kommit, dem skrek. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig därifrån, men min första tanke var att dölja mitt ansikte.

Min och Justins blick möttes, och han såg på mig att jag led. Så han kom fram till mig, tog mig i handen och vi sprang hem till Ryan, med han och Alessa hack i häl. När vi kom in gick jag raka vägen ut på baksidan för att försöka svälja det som just hade hänt. Jag satt med händerna för ansiktet och svor för mig själv. "Vad är det?" Jag hörde direkt att det var Justin som hade kommit efter mig, han hade med sig en cola. "Inget." svarade jag, lite för snabbt kanske. "Jag ser på dig att det är något, berätta för mig." Jag kunde inte berätta allt, men lite. "Det finns folk som inte får hitta mig, och det spelar ingen roll om du frågar vem, jag kan inte berätta. vi borde aldrig ha påbörjat detta, förlåt" sa jag och sprang därifrån, hela vägen hem.

Min mobil hade pipit och ringt oavbrutet hela vägen, och den slutade inte bara för att jag kom hem. Men jag ignorerade det bara. Jag önskade faktiskt att jag aldrig hade mött honom, vi hade det hur mysigt som helst på festen, och hemma hos mig nu på dagen. Men allt blir bara för mycket, han kan inte ha ett privatliv, och det är precis det jag behöver. Jag har en son att tänka på och ett ex som säkert skulle gilla att leta reda på mig, han har försökt kontakta mig flera gånger. Men jag har hela tiden ignorerat det. Han vet inte vart jag bor och det är så det ska vara. Jag vill aldrig mer se honom.

När mina nerver hade lagt sig där dom skulle gick jag och satte mig framför TV:n, American idol visades och jag lät det vara på. Även om jag inte har följt det från början, så är det rätt bra. Mobilen hade jag för länge sedan satt på ljudlöst. Jag skäms för att ha lämnat Justin helt omedveten om vad som egentligen pågår i mitt liv, men han mår bättre av att inte veta. Vist gillar jag honom, absolut. Men som jag sa till honom på festen, "det skulle aldrig funka."

Jag vaknade dagen efter med kläderna på mig, av att tv:n spelade lite för högt för mina sovande öron. Bredvid mig i en av fåtöljerna satt Alessa vaken med fötterna på bordet. Hade jag inte låst dörren? "Vad gör du här?" frågade jag henne när jag hade fått upp ögonen ordentligt. Hon tittade på mig, och hennes ögon spärrades upp när hon såg mitt ansikte. "Gå och titta dig i spegeln." Jag förstod inte vart hon ville komma med det, men jag gjorde som hon sa, och det jag fick se var inte vackert. Mitt smink hade runnit, precis som att jag gråtit, men jag hade inge minne av det. "Så, svara på min fråga, vad gör du här?" frågade jag igen då jag kom tillbaka och hade tvättat ansiktet. "Jag ville se hur det var med dig, och höra vad det var som hände igår." Hon lät lidande, så hon skulle väl få sig ett svar. "Han kan inte ha ett privatliv, och det är det enda jag vill ha, och du vet varför. Jag vill inte se honom igen." Alessa harklade sig när jag sa det, så jag förstod att något var fel. Jag vände mig om och fick en chock, "Justin, snälla.." var allt jag hann säga innan han försvann ut ur huset.

Jag vet inte vad ni tycker om längderna på dessa delar. Men jag gillar dom, det händer ju lite mer samt att dom är lätta att läsa. Eller har jag fel? Ni får isåfall rätta mig. Ni är välkomna att komma med idéer också. Samt komma med bra och dålig kritik.

Minst 15 kommentarer, så kommer nästa. :)

”Clarissa, vakna. Du har telefon.” Alessa hade en tendens till att vara morgonpigg men att det var så här illa att det fanns andra också som var det, viste jag inte. Jag orkade inte svara henne, och ännu mindre röra mig. Så jag låtsades som att jag fortfarande sov. ”Vänta lite, ska bara väcka henne.” hörde jag hon säga till personen i telefonen. ”VAKNA! Du har telefon.” jag suckade högt och drog av mig täcket, och sträckte ut handen så att jag skulle kunna få telefonen. Jag la den mot örat och la mig ner i sängen igen, så jag slapp hålla i den. ”Mhm,” var det enda jag svarade. ”Hej det är Justin, förlåt att jag väckte dig. Men jag sa till Alessa att hon inte skulle väcka dig.” Rösten, hans röst fick mig genast att vakna till. Jag reste mig upp ur sängen och gick till fönstret, för att se vad det var för väder. ”Det är lugnt, antar jag sovit så det räcker.” Jag drog en hand genom mitt hår, eller så gått det gick. ”Vill du hitta på någonting idag? Snälla, jag måste få träffa dig igen.” Åååh, vad fan. Vad ska jag säga, han lät som ett litet barn som bad om godis. Jag funderade en stund på vad jag skulle svara, och Alessa kollade på mig med en arg blick och gav mig en lapp.

”Ni kan vara här, jag ska snart dra till Ryan. Ge han en chans. Jag vet att du vill. ;P”

”Okej, ja. Det kan vi väl. Vi kan väl vara hemma hos mig, jag mår inte så bra.” jag skrattade när jag sa det sista. Jag hörde samtidigt hur han andades ut, han trodde säkert att jag skulle säga nej, efter hur jag behandlade honom igår. Eller inte så, men att han inte fick mitt nummer. ”Okej, när ska jag komma. Du behöver väl kanske ta dig en dusch eller något?” ”Du kan komma om 40 minuter.” Efter att han hade fått min adress och vi hade lagt på så hoppade jag in i duschen, Alessa var fortfarande kvar. Men hon hade redan duschat och var i stort sätt klar. När jag var klar 10 minuter senare så slog det mig. ”Helvete, Alessa…. HJÄLP mig ta bort alla jääävla barngrejer. In med det i Liams rum, jag låser där sen.” Hon tittade på mig som att jag var galen, men jag vill inte att han ska döma mig. Jag tar en dag i taget. Jag sprang som en galning fram och tillbaka hejvilt med massa saker. Alessa hjälpte till när hon insåg att jag menade allvar.

Tio minuter senare och jag full i svett ringde det på dörren. Fan, var min enda tanke. Alessa hade redan dragit, så jag var tvungen att öppna. Jag gick med tunga steg mot dörren, egentligen ville jag inte utsätta mig för vad som fanns på andra sidan, men nu var det försent. Jag tryckte ned handtaget och öppnade dörren, där stod han, precis lika vacker som vanligt. Det tog andan ur mig, eller rättare sagt, han tog den ur mig. ”Hej, kom in.” sa jag och flyttade på mig så han kunde gå förbi mig. ”Jag duschade bara håret, så jag måste in i duschen igen. Men du kan gå upp på mitt rum så långe.” ljög jag. Varje gång våra blickar möttes så log han. ”Okej, det är lugnt. Ska vi slå på en film sen eller?” Han gick bakom mig upp för trappen, och jag kunde känna hans glödheta blickar i ryggen. ”Ja, det kan vi göra. Du kan välja en. Jag är klar om 5-10 minuter.” Han tittade på mig precis som att jag hade dragit världens lögn. ”Ha, kan en tjej duscha mindre än i en halv timme?” Sa han och skrattade. Jag slog till honom löst på armen och log.

När jag var klar i duschen slog det mig, jag tog inte med mig nå rena kläder in på badrummet. Så jag var tvungen att gå ut i rummet där Justin befann sig. Det är bara bita i det sura äpplet, tänkte jag för mig själv och virrade in mig i handduken. När jag kom ut i mitt rum satt han i sängen och läste en tidning, men direkt han hörde mig kollade han upp, och hans ögon gick från vanliga till stora tennisbollar. ”Justin, sluta titta på mig sådär.” sa jag och gick förbi, men han följde mig med blicken. Så jag plockade upp en kudde och kastade den på honom, så han skulle förstå. ”Hur? Inte mitt fel att det går förbi en het tjej i handduk.” Jag fnös åt hur han la fram den meningen och gick in i min garderob. När jag hade dragit på mig underkläder var jag bara tvungen att fråga honom en sak. ”Är det okej om jag har mjukiskläder på mig?” Samtidigt som jag hörde honom komma mot mig så drog jag på mig ett linne så att inte för mycket hud visades. ”Klart det är. Du är nog fin i allt.” Jag drog på mig min gula Victoria Secret dress, och gick fram till honom och gav han en kram. ”Du fick ju ingen när du kom.” Sa jag och log. När jag hade släppt honom gick jag ut i mitt rum och såg att han hade lagt fram en film på sängen, rädda Willy. "Vill du se denna?" sa jag och höll upp filmen. Han log och nickade. Jag kunde inte förstå att han stod framför mig, livs levande - IGEN! "Jag går ner och hämtar lite dricka, och chips." jag började gå ned för trappen, och han kom efter. "Jag vill se hur du bor." sa han och la en hand på min rygg. Jag visade honom runt, inte så märkvärdigt men jag trivs. Så det gör mig inget om jag så skulle bo i en hydda. "Vad fint ni har det." sa han när vi tillslut kom in i köket. Jag började fixa med dricka och chips medan han stod bredvid mig och skådade varje rörelse jag gjorde. Vi gick tillsammans upp till mitt rum igen med händerna fulla.

När vi hade sett klart filmen eller ja, pratat igenom den så var jag hur pigg som helst. Det var skönt att börja dagen med lugn och ro. "Vill du gå ut och äta med mig någon dag?" frågade han helt plötsligt. Vad ska jag svara? Jag måste verkligen ta hjälp av min mamma. Ah, på tal om henne. Måste höra när hon kommer hem. "Ja, eller. Jag har rätt mycket i skolan. Men vi kan väl se längre fram." han blev besviken, jag såg det. Men vad ska jag göra. Jag plockade fram min mobil och såg att jag hade ett sms från Celia.

"Hej gumman! Hur var kvällen igår då? Hörde nog allt från Alessa. ;) Hoppas du mår bra idag iallafall."

Hon fick mig att le, och bli påmind av att Justin satt bredvid mig. Jag kollade upp på honom och han mötte min blick. "Vad har Alessa sagt till vem?" frågade han med ett leende på läpparna. "Hon har väl berättat om mitt äventyr igår, mötte en skitsnygg grabb och spenderade nästan hela kvällen med honom. Ville inte lämna festen, men var för trött för att stanna." jag skrattade när jag sa det. "Oh, han måste ha vart lycklig som fick en sån snygg tjej att umgås med honom." svarade han och la en arm på min rygg och drog mig närmare sig. Jag gosade ned mig i hans famn och bara njöt. Han var verkligen söt mot mig, fast han inte viste mycket om mig.

När klockan började närma sig två kurrade min mage till. "Är du hungrig?" frågade jag honom. Han nickade bara som svar. Så vi gick ned i köket och plockade fram, hamburgare och pommes fick det bli. Han tog stekspaden av mig så jag kunde gå på toa. Nät jag ändå var där inne skrev jag och frågade mamma när dem skulle komma hem.

"Det har blivit ändrade planer. Caroline, Jen's mamma är i Toronto så hade tänk spendera lite tid med henne. Kommer hem på onsdag. Liam saknar dig. Men du behöver lite time off. Kram"

Min mamma är en räddare i nöden, men jag saknar Liam nå så fruktansvärt. Det kommer jag alltid att göra när han inte är med mig. Får ringa honom imorgon, i dag ska jag njuta fullt ut. Jag har världens kändaste tonåring i mitt kök just nu, det är sjukt. Under tiden som jag var på badrummet passade jag på att svara Celia också.

"Hej darling! Jodå, lever drömmen fortfarande. Han står i mitt kök och lagar mat åt MIG. Sjukt, jag vet. Men jag hör av mig sen.. Puss"

Undra hur hon kommer reagera nu då. Inte värre än mig, jag tror fortfarande att det är en dröm. När jag kom tillbaka till köket ställde jag mig i dörren och bara kollade på honom. Utan att ens vända sig om så frågade han, "vad tittar du på?" jag log åt hans fråga, samtidigt som jag inte förstod hur han kunde veta att jag stod där. "Dig! Du är så vacker, och jag tror det är en dröm. Jag menar, varför skulle du stå här?" jag log milt mot honom när jag sa det, även om han inte såg det. Men han vände sig om då jag sa det sista. "Det är ingen dröm, jag står här. Varför skulle jag inte egentligen, när du intresserar mig." Han stod lutad mot diskbänken och tittade intensivt på mig. Jag gick med trygga steg mot honom och ställde mig framför honom. Utan att jag hann reagera så drog han in mig i sin famn och smekte mig över ryggen. Vi tittade på varandra utan att säga något, intensiva blickar utbytes. Helt out of the blue tryckte han sina läppar mot mina, och gav mig en het kyss som strax därefter över gick till hångel. Hans läppar mot mina var som en massage, han viste var han gjorde. Jag var tvungen att avbryta, "du bränner maten." sa jag mot hans läppar. Han började skratta och vände sig om för att plocka ut maten ur ugnen, medan jag dukade och plockade fram grönsaker.

Vill bara tacka er än en gång. :) 10 Kommentarer så kommer nästa.

Jag stod som förstelnad efter att han hade viskat i mitt öra, vad ville han mig egentligen? Och vad håller jag på med, varför flirtar jag inte tillbaka när det är allt jag vill? Jag vände mig om och mötte än en gång dem där vackra ögonen, dem log mot mig. ”Hej sexy.” svarade jag honom utan att släppa hans blick. Vi gick och satte oss på massa kuddar i vardagsrummet och pratade. ”Har du ledigt nu eller?” frågade jag honom och tog en klunk av mitt vatten. Han drack öl, men det märktes inte på honom att han var berusad. ”Ja, i två veckor. Sen ska jag vidare i 2 månader.” När han sa det sista kunde jag skymta en liten besvikelse i hans ögon. ”Det blir väl kul, få se världen flera gånger om året och vara 17 år?” Jag slängde ett öga ut mot golvet där alla dansade och fick syn på Alessa som gjorde tummen upp. ”Det är klart det är en upplevelse, men vissa gånger vill jag bara kunna vara just den där 17 åringen, och göra vad jag vill. Det är lite svårt när man bor i en buss, eller på ett hotellrum. Men jag ska inte klaga, jag älskar det jag gör.” Vi fortsatte diskutera lite runt hans karriär, tills vi vart avbrutna av Pam. ”Vill du dansa?” frågade hon och kollade på Justin, och han tackade ja.

Jag satt kvar på kuddarna ett tag, tills jag kände en sting av avundsjuka när jag såg Justin och Pam. Jag vet inte varför, men känslan åt upp mig inifrån. Jag ville inte se något mer så jag reste på mig och gick för att leta reda på Alessa, henne hittade jag i knä på Ryan, men jag gick dit ändå. Ryan log mot mig när han fick syn på mig. Jag var bara tvungen att skoja lite med honom. ”Krossar du hennes hjärta, krossar jag ditt ansikte, deal?” Han tittade på mig med en skrämd blick, och jag gjorde allt för att hålla mig för skratt. Men tillslut bröt det ut, ”Jag skoja bara med dig, eller ja. Jag knäcker nog knäskålarna på dig i alla fall.” Han tittade på Alessa och pussade henne på kinden. ”Jag kommer aldrig göra henne illa, inte medvetet i alla fall.” Svaret jag fick gjorde mig nöjd.

När klockan började närma sig tre på natten så valde jag och Alessa att lämna dem få människorna som var kvar på festen, det kanske var tio kvar. Men jag hade haft riktigt kul, en kväll jag sent kommer glömma. Alessa gick för att leta reda på Ryan och säga hejdå, medans jag gick upp på hans rum för att hämta våra väskor. När jag kom ner igen och tog min jacka kände jag två händer på mina höfter, så jag vände mig om. Där stod han igen, han dyker bara upp sådär, på konstiga ställen. ”Ska du gå?” frågade han och gjorde en ledsen. ”Ja, det är en dag imorgon också, och jag är trött. Men har haft riktigt kul.” svarade jag och blinkade till med ena ögat. Han höll mig fortfarande på höften, men jag kände att hans händer rörde sig till min korsrygg, och han drog mig närmare sig.

I just det ögonblicket ville jag bara ha honom, så nära en människa kan ha en annan människa. Jag ville inte slita min blick från hans men samtidigt ville jag inte utsätta mig själv för vad som var på väg att hända, jag kommer ju liksom inte se honom mer efter detta. Så varför göra så här mot sig själv. Han tryckte sina läppar mot mina, med mer kraft än förra gången. Jag Clarissa Jones har blivit kysst två gånger på en fest av ingen mindre än Justin Bieber. Mina armar som hängde ned för mina sidor innan hade jag nu flyttat upp och lagt runt nacken på honom, jag drog mina fingrar genom hans silkeslena hår. Mitt i kyssen började han le. ”Vad ler du åt?” frågade jag mot hans läppar. ”Jag är glad.” Svarade han och flyttade sitt huvud några centimeter från mig, men våra händer var fortfarande kvar. Jag började fnissa lite för mig själv.

Vi blev avbrutna av att Alessa kom och harklade sig bakom Justin. Jag tog bort mina händer från hans nacke på en gång och försökte krångla mig ur hans grepp, men han ville inte låta mig gå. ”Justin, släpp mig.” sa jag med ett snett leende på läpparna. Efter många om och men gjorde han det, så vi kunde gå. Men precis när jag var på väg ut genom dörren tog han tag i mig och drog in mig i hans famn igen. ”Kan jag få ditt nummer?” viskade han i mitt öra. Men jag viste hur det skulle bli om han fick det, jag skulle vara tvungen att ljuga för honom om Liam, och det ville jag inte. ”Jag har haft jätte roligt ikväll, tro inget annat. Men det var en kväll. Du, jag, oss, kommer inte funka. Så tyvärr. Inget nummer!” svarade jag, och jag såg verkligen hur besviken han blev, men det var bäst så. Han skulle ändå inte vilja ha mig när han fick veta att jag hade en två årig son hemma.

När jag gick ifrån huset vände jag mig inte om en enda gång, dels för att jag inte ville se hans besvikelse och för att jag inte ville såra mig själv. Egentligen hade jag bara velat skrika ut mitt nummer, jag menar, vem hade inte? Men nej, det hade aldrig funkat. ”Hur mår du?” frågade Alessa när vi nästan var hemma hos mig, då hon skulle sova där. Vad svarar man på den frågan när man egentligen vill lägga sig ned och skrika att man ångrar sig? ”Jodå, jag mår bra. Det är glömt imorgon.” När dem orden kom ur min mun vart jag förvånad själv, jag ljög ju, och hon kunde säkert läsa av mig också. Hon la en betryggande arm över mina axlar. ”Det kommer lösa sig, varför gav du det inte en chans?” jag funderade ut ett bra svar länge, ett som inte bara skyddade mig, utan även honom. ”För att jag inte vet hur han skulle reagera över Liam, och hur hela världen skulle ta det. Jag kan inte bara tänka på oss, alla hans fans som följer varje steg han tar, jag tror inte dem skulle bli så glada över hans beslut då.” Hon tittade på mig och spärrade upp ögonen, enda gången hon gör så är när hon ska skälla. ”Men är du inte riktigt frisk? Jag såg hur både du och han föll, bara genom att ni tittade på varandra. Hans beslut ska ju inte styras av hans fans. Och angående Liam, ge det en chans. Snälla?” Jag svarade inte henne för jag skulle låsa upp dörren.

Vi slutade diskutera det där när vi klev innanför dörren. Skönt var det, tyckte jag. Vi gick båda in i köket och tog vatten, vi var nog ganska törstiga med tanke på att man behöver vätska efter att ha druckit mycket alkohol. Sen fortsatte vi upp till mitt rum och in i badrummet för att skrubba tänderna och tvätta bort sminket. Jag har en dubbelsäng med två täcken, så jag slipper släpa fram och tillbaka på massa madrasser om folk ska sova här, vilket ingen har gjort hittills, men ändå. Så jag och Alessa delade säng. Hon somnade nog innan hon ens hade lagt huvudet på kudden, jag hörde hur hennes andetag blev tyngre och högre. Själv låg jag vaken ett tag, jag var trött då jag gick från Ryan, men inte nu när jag låg i sängen. Jag låg och funderade på om jag verkligen hade gjort ett bra val, men jag höll fast vid det. Jag har träffat han en gång, upplevt min dröm, och så ska det förbli, en dröm.

Var inte rädda med att komma med idéer, jag behöver många sådana. :) Ibland kan man köra fast, men ibland kan man även bara behöva lite små saker. Och jag vet att ni vill ha nya kapitel så fort som möjligt, så kom med förslag. Jag säger inte att den ena är sämre än den andra. ^

10 kommentarer, sen kommer nästa. Jag vill veta vad som är bra och vad som är dåligt. :)

Det välde in folk när klockan började närma sig tio, och festen var nog i sin högsta topp. Alla människor som befann sig under taket var helt otroliga, festen var helt galen och jag skulle ha ångrat mig om jag inte gick och fick höra snacket efteråt. I nästan tre timmar hade jag spanat i smyg efter Justin, men hade inte sett honom överhuvudtaget, så jag gav upp. Alessa hade fått upp sina ögon för Ryan, dem stod nu på dansgolvet tätt ihop. ”Vist är dem söta?” det var Celia som hade kommit upp bredvid mig, jag kunde inge annat än hålla med. Mina fötter var runda nog egentligen, men jag fortsatte dricka.

Helt plötsligt slog dörren upp och in kom Pam, skolans snobb. När jag började på Stratford High så var hon den första som började viska bakom ryggen på mig, men hon gav upp efter ett halvår, då hon märkte att jag inte tog åt mig. Fast egentligen gjorde jag det, men jag visade mig inte svag för henne, det var exakt det hon ville. När hon nu fick syn på mig gick hon rakt emot mig, ”Och vad gör en tjej som dig här?” sa hon med spydig röst. Jag tittade bara på henne, och skulle precis vända mig om och gå, då hon tog tag i min arm. ”Jag ställde dig en fråga, vad gör du här?” Jag himlade med ögonen och log ett hånfullt leende. ”Precis som andra, har kul. Men det var ju tills du kom.” Nu fick jag chansen att gå, och precis när jag vände mig om gick jag in i någon. Jag bad om ursäkt och gick, utan att ens kolla vem det var.

Jag satt själv ute på altanen och kollade på den stjärnklara himmelen, vackert. Min mobil pep till som jag hade i bh:n, så jag plockade upp den och såg att det var ett sms från Celia, hon skrev att hon hade gått hem, huvudverk, var hennes ursäkt. Kul, tänkte jag, Alessa sitter fast i Ryan och Celia har gått hem, vad ska jag göra då?

Det började bli kallt så jag valde att gå in, men precis när jag skulle öppna dörren, så var det någon som öppnade den inifrån, den slog mig rakt i pannan och jag föll bakåt. Jag tittade upp och kunde inte bli mer irriterad, Pam. ”Se dig för.” sa jag innan jag slet upp dörren och gick in. Jag försökte hitta till toan, men det var omöjligt för det fanns minst 10 dörrar, men tillslut hittade jag den, och skulle precis ta i handtaget när dörren flög upp och min dröm stod framför mig.

Han log åt mig, och gick förbi mig, medans jag stod där som ett fån. Jag låste in mig på toan och granskade mig i spegeln, en bula i pannan började ge tecken. Jag kunde inte förstå i min vildaste fantasi att jag precis mött Justin Bieber. Jag sa ingenting till honom, jag log inte när han log mot mig, vad är mitt fel? Hade jag haft ett gott själförtroende hade jag dragit med honom in på toan och tryckt upp honom mot väggen. Men nej, istället står jag där och ser dum i huvudet ut. Han var så mycket vackrare i verkligheten än på alla bilder jag sett honom, hans markerande kindben gav hela hans ansikte en ny form, och hans ögon, behöver man ens säga mer?

En timme senare efter mer alkohol hade jag valt att gå över på vatten, just för att inte spåra ur. Alessa hade släppt Ryan och hände med mig nu, vi satt vid köksbordet och pratade om massa. ”Så, gillar du Ryan?” Jag log mot henne när jag frågade, jag ville se hennes reaktion. Och den kom, för hon kollade i bordet innan, sen kastade hon upp blicken på mig. ”Jag tror det, jag vet inte. Får se imorgon när alkoholen har gått ur kroppen, men jag har inte gjort något jag ångrar i alla fall.” Jag var glad för hennes skull, att hon äntligen hittat någon hon kanske kan dela sitt liv med, om det går så långt, har ju ingen aning om vad han tycker om henne.

När klockan började närma sig tolv stod jag lutad mot väggen i vardagsrummet och kollade på alla som dansade, jag hade inte sett till Justin något mer, och det var lite synd. När jag stod där i mina egna tankar och insåg att jag hade fruktansvärt ont i mina fötter så stod han helt plötsligt framför mig. Med samma leende på läpparna som alltid. ”Hej, dig har jag inte sett förut. Förutom utanför toan.” sa han med ett leende jag inte kunde strunta i att besvara. Jag sträckte fram min hand och hälsade, ”Clarissa” Han ställde sig bredvid, och började föra en konversation med mig. Vi pratade ett tag om lite allt möjligt, men inget personligt.

Jag märkte i ögonvrån hur han tittade på mig, men jag vågade inte möta hans blick ifall att jag skulle rodna. Det är det värsta jag vet, och vad jag hört är han expert på att få tjejer till det. Men mig ska det inte hända. När jag inte mötte hans blick blev han nog lite besviken, och det såg precis ut som att han skulle gå, men han ställde sig framför mig med varsin arm på varje sida om mitt huvud mot väggen. Vad som än hände, fick det hända. ”Du är den vackraste i detta hus.” Sa han och kysste mig på kinden. Då var jag bara tvungen att möta hans blick, och jag blev som hypnotiserad av dem djupa bruna ögonen. Han stod fortfarande kvar likadant, och jag bet mig löst i läppen för att inte skrika rakt ut.

Helt plötsligt var det någon som hoppade in i honom så att hans kropp trycktes mot min och hans läppar var bara några centimeter från mina. Jag kunde känna hans andetag, och hur han flyttade sin högra hand och drog den löst över min kind. Jag vek ned blicken i golvet, men han var snabb med att lägga två fingrar under hakan på mig och lyfta upp mitt huvud så jag tittade på honom.

Han tryckte sina läppar löst mot mina, den stöten som gick igenom min kropp kan jag inte beskriva. Vi nuddade egentligen bara varandra, men den var så laddad. När han slutligen släppte taget om mig, tittade han mig i ögonen och lutade sig mot mig igen. ”Jag garanterar att du har dem godaste läpparna här inne också.” Nu rodnade jag stort, jag kände till och med hur nyansen i mitt ansikte ändrade sig fort. Alessa kom fram till oss när Justin hade flyttat på sig, hon drog iväg mig in på toan, låste och ställde sig för dörren. ”Varför gör du detta?” frågade jag och kollade mig i spegeln. ”Jag såg er, berätta.” Hon log med hela ansiktet, jag antog att hon var lika överraskad som jag. Jag satte mig på handfatet och började berätta för henne om hur jag nästan sprang in i honom utanför toan, och hur det slutade med att han kysste mig.

Hon släppte tillslut ut mig därifrån och bad mig berätta allt imorgon, för hon trodde mig inte. Så hon ville se om jag hade samma story då också. Jag gick ut i köket medans hon försvann in i folkmassan i vardagsrummet. Jag var bara tvungen att ta mig ett glas vatten, när jag stod och fyllde på ett glas kände jag hur någon ställde sig bakom mig. ”Hej beautiful.” Hade jag inte haft tjockt hår hade det troligtvis stått rakt ut just nu på grund av rysningen som gick från svanken och upp på huvudet, hans röst.

Minst 10 kommentarer. :)

”Du får inte tänka så nå mer, aldrig! Du är hur fin som helst, du har en personlighet många tjejer skulle dö för. Och glöm inte bort den perfekta kroppen.” Celia fick mig att skratta när hon sa den sista meningen, vadå perfekt? Ingen är det, och allra mins jag. Jag ser ut som vilken tjej som helst. Men jag är nöjd med mig, det är jag, men perfekt är jag inte. ”Äh, sluta. Det där är inte sant!” Hon tittade på mig och himlade med ögonen, precis som att jag hade dragit världens lögn, och blivit påkommen.

Vi satt alla på bänken under tiden som Liam lekte, just nu satt han med en liten tjej, hon såg ut att vara lika gammal som Liam. Dem åkte rutschkana och skrattade tillsammans. Det var verkligen kul att se honom leka med någon, var ett tag sedan han gjorde det. Allt jag har gjort fram till idag är för min egen skull, har inte tänkt på att Liam tagit skada av det. Men nu hade han någon att leka med, och jag tänkte inte störa.

”Är det någon speciell anledning till att Ryan ska ha fest?” Jag var tvungen att fråga, jag kände faktiskt nu för att verkligen gå. Men det var ett problem, och det var. Vem kunde ta Liam? Mamma hade klar gjort för mig att hon skulle iväg till Toronto igen, och kolla till sin nyöppnade butik. ”Ja, Justin kommer hem.” Svarade Alessa, och log. Hon vet att jag tycker att han är grymt snygg, men inte gillar hans musik. Sen har jag absolut ingenting emot honom, jag känner honom inte, så dömer inte heller. Jag vet absolut ingenting om honom mer än hans namn, ålder, och att han kommer härifrån. ”Oh, trevligt. Får man något snyggt att titta på i några dagar då.” Svarade jag och log med hela ansiktet, Alessa och Celia bara skrattade och skakade på huvudet.

”Liam, nu ska vi gå hem.” Ropade jag, men han bara skakade på huvudet och sprang upp i rutschkanan igen, så att jag inte kunde få tag i honom. Alessa och Celia hade redan gått hem, jag försökte få med mig Liam då också, men gick inge bra. ”Kom nu, ni får leka någon annan dag.” han tittade på mig och jag kunde skymta ett litet leende. Under tiden som han åkte ned gick jag bort för att prata med den lilla tjejens pappa. Vilket det visade sig att det var. Vi bytte telefon nummer och han sa att han skulle ringa nästa gång dem besökte Stratford, det visade sig att dem bodde en bit utanför. ”Så Liam, kom nu, du får säga hejdå till Jazmyn.” Jag hörde på långa vägar att han sa hejdå och att han kom springandes mot mig. Han såg riktigt trött ut, det kan jag förstå med tanke på att han inte lekt så här mycket på jätte länge, så nu kommer han somna fort.

När vi kom hem satt mamma i soffan och kollade på tv. Jag var tvungen att fråga henne om inte Liam kunde få följa med henne. Men jag kunde nog räkna ut svaret. ”Mamma, kan jag få prata med dig?” hon tittade upp på oss precis som att hon inte ens hade hört att vi kom in, när jag ser på henne ser jag min egen spegelbild, fast lite äldre. Vi är jätte lika varandra. ”Självklart gumman, kom och sätt dig.” Hon klappade på platsen bredvid henne i soffan, och jag gick dit för att sätta mig. ”Imorgon har Ryan fest, och jag vill jätte gärna gå. Kan inte du ta med dig Liam. Snälla? Jag ska aldrig mer fråga något.” Jag gav henne min sötaste blick, så att hon inte skulle kunna säga nej, men jag såg på henne att det var kört. Sen sprack hennes ansikte upp i ett leende, ”Självklart, du har setat inne varje helg och hela dagarna efter skolan nu i två år. Så vist kan jag ge dig möjligheten att träffa lite folk.” Hon förstod nog inte hur glad hon gjorde mig. Jag kastade mig i hennes famn och pussade henne i hela ansiktet.

Undertiden som Liam försökte sova packade jag ned lite kläder och leksaker åt honom i en resväska som han skulle ha med sig. Dem åker redan vid 8 på morgonen, så då hinner jag inte packa. För jag hade tänk ta mig en sovmorgon, om Liam inte väcker mig. Man vet aldrig. Han somnade ganska fort, och jag gick ned till mamma för att göra mig en macka och lite te. Vi satt och kollade på TV, America's Funniest Home videos. Både jag och mamma älskar dem få klippen som visas på en timme. Vi kan skratta halvt ihjäl oss. När det var slut valde jag att gå och lägga mig. Men kom på att Alessa och Celia inte viste om att jag skulle med och röja festen imorgon, så jag tog upp mobilen.

”Tjena brudar, då jag skickar samma sak till er båda. Imorgon är det fest som gäller. Mamma tar med sig Liam till Toronto, och jag är barnledig ;) Kom till mig när ni vaknar, och ta med er era fest kläder. CYA.”

Bara några få minuter efter att jag skickat det fick jag det första svaret. Det var från Alessa.

”Woooohoooo, jag kommer till dig imorgon, fan va kul vi ska ha det. Sov gott! =)”

Jag svarade inte på det, utan gick in i badrummet och tvättade av mig mitt smink och borstade tänderna, finns inget värre än att inte borsta dem innan man går och lägger sig. Smaken man har i munnen då går inte att beskriva, så äcklig den är. Precis när jag släckte lampan på badrummet pep det till i min mobil igen, så jag antog att det var från Celia.

”Yeah, partybrudarna ska visa hur man gör. Fan va kul, speciellt för dig så får se din kändiscrush. ;) Se till att det blir något att minnas. Ses imon. Sov gott!!!"

På morgonen, eller ska jag säga tidig eftermiddag, när jag vaknade var jag verkligen utvilad, klockan på mobilen visade halv ett. Jag kravlade mig ur sängen och drog på mig min morgonrock som låg slängd på golvet, precis som vanligt. Jag gick in i badrummet och fick en chock när jag såg mig i spegeln, mitt hår stod åt alla håll. Men det skulle snart vara fixat, jag hoppade in i duschen och skrubbade kroppen ordentligt. Rakade benen och hade i en hårinpackning i håret. Jag kände verkligen för en makeover, men det var inget jag hade tid med idag. När jag kom ur duschen letade jag på ett par matchande sexiga underkläder, man vet ju aldrig vad som händer ikväll. En mjukisdress från Victoria Secret fick det bli nu på dagen, tills fest kläderna skulle på.

Precis när jag hade klätt på mig och dragit en borste genom mitt hår ringde det på dörren, så jag gick ned och öppnade, där stod dem, Alessa och Celia i liknande mjukisdressar som jag. Vi skrattade åt varandra innan jag släppte in dem. Vi bestämde att vi skulle laga lite mat, spagetti och köttfärssås fick det bli. När jag kom in i köket låg det en lapp på bordet.

”Hej Gumman! Försök nu att slappna av ikväll, ha riktigt kul och få inte dåligt samvete för att jag har Liam med mig, han är i trygga händer och vi älskar dig. Vi kommer hem imorgon på kvällen, ska ta med honom till det stora äventyrsbadet i Toronto. Ring om det är något! Puss, mamma!”

Jag log när jag läste lappen och kände direkt att jag skulle ja riktigt kul ikväll. Vi satt kvar i köket efter att vi hade ätit, tills jag fick syn på vad klockan var. ”Brudar, dags att fixa sig. Klockan är 5, och vi skulle vara där vid 7.” Vi gick alla upp på mitt rum och började fixa oss, tills Alessa kom på att hon hade med sig lite dricka, hon öppnade en vinflaska medans jag hämtade tre vinglas. Det var länge sedan jag drack, så detta kunde sluta kul. När vi alla var klara hade Alessa på sig en marinblå kort klänning (som inte lämnade mycket åt fantasin) med höga klackar, sitt svarta långa hår utsläppt med lockar. Celia hade en mörklila hög kjol, ett vitt linne instoppat och en svart kavaj över, och sitt korta blonda hår spretade åt alla håll, skit snyggt. Själv hade jag på mig en gul fodralklänning med svarta kilklackar, och mitt långa bruna hår hade jag tuperat. Vi var riktigt snygga. Innan vi hemifrån mig tog vi ett kort så vi skulle minnas kvällen.

När vi kom hem till Ryan var festen i full gång och han öppnade dörren, riktigt snygg var han. Ett par svarta jeans, och en ljusblå t-shirt med ett skate tryck på, till en blå keps. ”Fler brudar. Det behövs. Kom in” sa han och log med hela ansiktet. Vi gick förbi honom in. ”Finns det någonstans vi kan lämna våra väskor?” frågade jag artigt, och han visade oss sitt rum. Vi la väskorna där på sängen och sen gick vi ned till festen. Det var fullt med folk jag aldrig sett. Men kul skulle det bli att äntligen få slappna av.

Hur ska jag kunna tacka er nog? Ni förstår inte hur glad jag blir av alla kommentarer som ni ger mig. Ni gör så jag skriver, :) Tack! 10 Kommentarer på detta, så kommer nästa.

Jag vaknade på morgonen med ett ryck, och insåg att jag hade försovit mig. På fredagar börjar vi klockan åtta, och nu var den redan halv tio. Det var inte konstigt heller, med tanke på att Liam hade hållit mig vaken hela natten, han hade fått hög feber och spydde. När det kommer till sådana punkter har jag bett mamma hålla sig utanför, jag vill klara av det själv, någon gång måste jag ju det, har inte alltid henne med mig. Men nu på morgonen så hade mamma varit snäll och sjukanmält mig, så att jag kunde få sova ut. Hon hade lagt en lapp bredvid mig i sängen. Även om jag inte ville gå på festen imorgon så kunde jag ändå inte, mamma skulle aldrig ta Liam nu, när hon har vart så snäll mot mig idag.

När jag kom ned efter att jag hade duschat så satt hon med Liam i knä och kollade på tv. ”Hej mamma. Tack för hjälpen.” Hon tittade upp på mig och la ned Liam i soffan, som fortsatte kolla på tv. Hon kramade om mig, ”Jag hörde inatt, så jag tyckte du skulle få sova ut lite. Det är jobbigt, jag vet.” Hon såg verkligen lidande ut.

Frukosten stod kvar på bordet, så jag bredde mig en macka och gick tillbaka upp på mitt rum. Mobilen låg och lyste, så jag antog att någon hade försökt fått tag i mig, och det kan man ju säga. Tre missade samtal och 2 SMS. Allt från både Alessa och Celia.

”Clarissa, vart är du? Vi är oroliga för dig, det känns som att du döljer massa saker för oss. Och vi är dina vänner, vi finns alltid för dig. Ring mig när du ser detta.”

”Snälla vännen, ring mig.”

Jag viste inte vad jag skulle göra, skulle jag berätta för dem två så kanske dem skulle vända mig ryggen till. Det är det sista jag vill, men jag kanske måste, dem är ju som sagt mina vänner, och för dem ska man nog inte ljuga. Jag började skriva på ett sms, men raderade det och började på ett nytt, så där höll jag på ett tag, tills jag fick iväg ett.

”Hej, förlåt mig. Men det finns saker ni inte vet om mig, kom hem till mig när ni slutar.”

Innan dem kom så gick jag ner till mamma igen och berättade för henne att jag tänkte berätta det för Celia och Alessa. Hon reagerade inte som jag hade hoppats på, men det är mitt beslut, hon kan inte ställa sig för det. Och det kommer bli lättare för mig att förklara för dem varför jag kommer försent och måste hem tidigt. ”Hur tror du att dem kommer reagera?” Mamma tittade på mig med en underlig blick. ”Jag vet inte, men jag hoppas att dem reagerar som jag vill, och att dem inte lämnar mig. Men det är en risk jag får ta.”

Vi hade precis börjat med maten då det ringde på dörren. Det kunde inte vara dem, för klockan var inte ens ett, och på fredagar slutar vi inte fören halv fyra, det suger, jag vet. Mamma gick och öppnade dörren, och jag hörde direkt att det var dem två, hur ska jag lägga fram detta nu då? Jag funderade ett tag på vad jag skulle säga, och hur jag skulle säga det, innan jag gick ut i hallen. ”Hej, vad gör ni här nu?” frågade jag och gav dem en förvirrad blick. Dem tittade på varandra, ”Vi förstod att det var något viktigt, så vi kom så fort vi kunde. Vi är dina vänner, så vi finns här.” Jag tittade fortfarande på dem, ”inte efter jag berättat” viskade jag tyst för mig själv.

Innan vi hade gått in i vardagsrummet hade mamma tagit med sig Liam upp, så han fick leka i sitt rum ett tag, jag ville berätta för dem innan jag tog ner Liam. Vi pratade på om massa olika saker, bl.a. vad dem hade fått göra i skolan, och om jag hade missat något. ”Så vad var den riktiga anledningen till att vi skulle komma?” frågade Celia. Jag reste mig upp utan att säga ett ord, och gick upp på övervåningen och hämtade Liam. När jag kom ned trodde dem säkert att det var min lillebror, som alla andra har trott. ”Bli inte arga på mig nu, jag behöver er verkligen. Okej?” Dem tittade på varandra och funderade nog verkligen på vad jag skulle säga. ”Okej” svarade dem båda.

”Så tjejer, möt min son, Liam” sa jag och ställde ned Liam på golvet. Både Celia och Alessa tog ett djupt andetag, jag vet inte vad dem tänkte på, men antingen var det ”vem är pappan” eller ”hur gammal var hon när hon fick barn”. Egentligen ville jag inte göra detta, men dem är mina vänner, och jag borde inte ljuga för dem.

Deras första reaktion var väl inte den jag hade hoppats på, men den försvann fort. Men när jag hade svarat på alla deras frågor satt dem som två statyer, jag ville inte att dem skulle tycka synd om mig som hade blivit våldtagen, för det kan jag göra själv, och har gjort det i två år. Jag börjar komma över det nu. Jag vill att vi ska vara lika bra vänner som vi alltid vart. Jag har bara bott här i ett år, men det känns som att jag känt dem hela mitt liv.

”Han är verkligen lik dig, lika söt och lika mycket energi.” Alessa kunde verkligen muntra upp en, och nu satt hon och busade med min son i knä. Jag kunde inte bli gladare än när mina vänner kommer överens med mitt eget kött och blod. ”Hur har du kunnat hålla detta hemligt för oss?” Celia var nog fortfarande lite förvirrad efter att jag hade släppt bomben, och det kan jag förstå. Jag skulle nog också vara lite så. ”Jag vet inte, duktig på att ljuga, skulle jag tro. Men det är slut på det nu, ni vet om det. Och jag är glad jag berättade det för er.” Vi kramade om varandra, och dem stannade på middag.

”Mamma, kan inte vi gå ut?” jag såg på Liam att han väldigt gärna ville gå ut. Men jag själv är livrädd att vi ska stöta på någon från skolan, som ska döma mig. Det vill inte jag. Men för min sons skull, ”Klart vi kan gubben. Fråga om tjejerna också vill följa med.” Han sprang ut i vardagsrummet eftersom vi var i köket och jag hörde honom när han frågade dem. ”Vill ni följa med till lekparken?” Celia kom in i köket med Liam i famnen. ”Självklart följer vi med, vem kan säga nej till ett charmtroll som dig?” Det glädje mig att dom kom så bra överens.

När vi kom till lekparken sprang Liam direkt fram till gungorna, Alessa gick med honom dit och satte honom i gungan och gjorde fart. ”Får man fråga en ganska privat fråga?” frågade Celia när vi satte oss på en bänk. ”Det är klart du får.” Hon tittade inte på mig, men jag säg ändå hur hon tänkte. ”Hur kommer det sig att du behöll Liam, efter att ha blivit våldtagen?” Hennes sätt att fråga var bara ren nyfikenhet. ”För att jag trodde helt ärligt att ingen människa skulle kunna älska mig igen. Om min pojkvän som även var min bästa vän kunde göra något sådant mot mig, skulle vem som helst kunna göra det. Jag var helt ärligt rädd att aldrig mer få chansen till att få ett barn.”

Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer som jag har fått på första kapitlet och på prologen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Och sen vill jag uppmana er åt att fortsätta sprida denna blogg, jag börjar på något sätt att tappa läsare. Men jag älskar er som fortfarande är kvar. På detta kapitel vill jag ha minst 10 kommentarer, och jag vill att alla berättar för mig vad som är bra, och vad som är dåligt.

“Mamma, dags att kliva upp” den meningen vaknar jag av varje morgon, och det är ingenting som stör mig, för det är min son som uttalar dem få orden. Han är min personliga veckarklocka, jag får aldrig sova längre än till 8, så det är väl lika bra att kliva upp. ”Mammas lilla gullegris, kom hit” jag sträckte ut armarna mot honom och han klev upp i sängen och gosade ned sig i min famn. Hans personliga doft är det bästa jag vet. Vi låg kvar i sängen och mös till klockan vart halv 9, då han började hoppa i sängen som ett bevis på att vi legat ned för länge. Jag startade tv:n och gav honom fjärrkontrollen under tiden jag tog mig en dusch. Jag har aldrig tid att duscha länge, det är in och ut som gäller. När jag var klar klädde jag på mig och gick ut till Liam som satt fastklistrad framför Svamp Bob. Istället för att störa honom ställde jag mig framför spegeln och kammade igenom mitt mörkbruna, långa, vågiga hår och satte upp det i en hästsvans.

”Liam, kom nu. Vi måste gå.” Jag stod i hallen med både skor och jacka på. Mamma som vanligtvis brukar passa Liam när jag ska till skolan hade inte tid idag. Hon var tvungen att åka iväg på ett möte, hon jobbar inom mode, och reser mycket. Så vår granne brukar vara snäll och ta hand om honom, hon är en ensamstående äldre kvinna, utan egna barn. Jag kan lita på henne, och det är skönt. Jag slipper oroa mig, det har jag inte tid med. ”Ja, mamma. Jag kommer” han studsade ned för trappen och i sina skor, jackan tog han med sig i farten och sprang ut innan mig.

”Hej Clarissa och lilla söta Liam” hälsade Miss Langer när hon öppnade dörren och såg oss stå där utanför. ”Hej Miss Langer” svarade jag och Liam rusade in i hennes hus och försvann, troligtvis till rummet där hon har massa leksaker. Eftersom att hon har vart barnvakt förut. ”Snälla, kalla mig Emma” sa hon och släppte in mig. Vi gick in i hallen och jag berättade när jag slutade och lämnade väskan med Liams saker i. ”Får mamma en hejdå puss innan hon går till skolan” ropade jag och Liam kom springandes med en robot i handen. Han kastade sig runt halsen på mig då jag stod på huk och gav mig en blöt puss.

När jag kom till skolan var det ingen kvar i kapphallen så jag kollade vad klockan var och den visade att jag var en kvart försenad, och det är inte första gången. Jag börjar få slut på dåliga ursäkter, det är nämligen ingen som vet om att jag har en son, utan träffar jag på någon av mina vänner så är det min lillebror. Ingen har vart hem till mig heller. Jag stoppade in min väska i skåpet och plockade ut mina matte böcker och sprang till klassrummet. När jag kom in där ursäktade jag mig, och Mr. Spencer kollade på mig med en arg blick, så jag förstod att jag skulle gå och sätta mig och vara tyst. Alessa vände sig bak och kollade på mig, ”Varför sen?” frågade hon. Jag sträckte på mig, ”jag försov mig igen, min mobil hade lagt av så jag hade ingen veckarklocka”. Hon kollade på mig med en konstig blick, men jag brydde mig inte.

Alessa var en av mina två bästa vänner, det var hon och Celia som hade tagit mig under deras vingar då jag kom ny till denna skola. Jag trivs bra, och mina betyg ser bra ut. Jag gör allt för att inte halka efter. Min mamma hjälper mig alltid med Liam då jag behöver plugga, och det är jag så tacksam över.

När lektionen ringde ut plockade jag ihop mina böcker och gick ut ur klassrummet, utanför stod både Alessa och Celia. ”Vad ska du göra efter skolan idag då?” jag funderade ett tag på vad jag skulle svara, jag viste att jag egentligen skulle hämta Liam hos Emma, men jag kunde ju höra med henne om hon inte kunde ha kvar honom i någon timme, så jag kanske kunde hitta på någonting med dem här två. ”Jag vet inte, tänkte ni på då?” Dom tittade på varandra och nickade, jag funderade vad dem hade i kikaren. ”Vi tänkte ta en vända på stan, och undra om du ville följa med?” Under tiden som dem ställde frågan skickade jag iväg ett sms till Emma, och frågade om det var okej om jag hämtade Liam två timmar senare, och fick ett svar nästan på en gång.

”Klart han kan vara kvar, vi håller på och bakar just nu, och det kommer bli en hel del att städa sen. Så det är inga problem, kom du när du vill.” Hon är en räddare i nöden, och jag är skyldig henne en tjänst.

När skolan var slut för dagen hoppade vi tre in i min bil och åkte till gallerian i stan, det finns inte så mycket just här, men det duger. Jag trivs, och det är huvudsaken. Vi gick igenom nästan alla affärer innan vi bestämde oss för att ta en fika, så vi hittade ett mysigt litet café. Jag beställde en varm choklad och en muffins, medan dom andra tog en varsin kaffe och bulle. Alessa tog en klunk kaffe och tittade på mig, ”Det är fest i helgen, har du lust att följa med?” Jag viste direkt att jag inte kunde, men jag kunde dra en vit lögn och sen hoppa ur i sista stund. ”Ja, varför inte? Vem har?” frågade jag för att låta intresserad, fast jag egentligen sket fullständigt i vem som hade festen. ”Ryan Butler” Det namnet kände jag såväl igen, han går i parallell klassen och jag viste mycket väl att hans bästa vän var Justin Bieber, men till skillnad från alla andra i skolan så brydde jag mig inte, tyckte mer synd om honom och Chaz som hade alla tjejer runt om sig.

När vi hade fikat klart började både Alessa och Celia tjata om att vi skulle hitta en outfit till festen, och nu kunde jag inte säga nej. Det var lika bra att köpa något snyggt, det kunde ju komma till användning någon annan dag istället. ”Tjejer, jag behöver verkligen åka hem nu, ska ni ha skjuts någonstans, eller klarar ni er?” jag tittade på dem och dem svarade samtidigt. ”Åk du, vi klarar oss.” vi kramades och sa bestämde att vi skulle ses utanför skolan imorgon.

Jag parkerade bilen hemma hos oss och gick över till Emma för att hämta Liam, och när jag gick förbi köksfönstret såg jag min son stå där med mjöl i hela ansiktet. Jag kunde inge annat än skratta, dem hade verkligen kul tillsammans, och ibland glömmer man verkligen hur liten han är. Jag knackade på och hörde att hon ropade kom in, så jag gick in och tog av mig skorna, för att gå in i köket. ”Hej gubben” han vände sig om och sprang mot mig. När jag hade lyft upp honom pussade han mig i ansiktet, så jag också blev full i mjöl. ”Vad söt du är. Det blir en rejäl dusch för dig när vi kommer hem.” Emma bara skrattade åt oss. ”Tack så mycket för hjälpen, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.” Emma tittade på mig och log. ”Det är jag som ska tacka, som får umgås med den där lilla söta ungen hela dagarna."

”Liam, sluta skvätt vatten överallt.” När vi kom hem så bar jag upp honom i badrummet på en gång, och sen dess har vi vart där inne, jag tror jag är mer blöt än han. Det är sådant man får tåla, han är ett vilddjur i duschen, vatten överallt. ”När kommer mormor hem?” frågade han med lödder i hela ansiktet. ”Hon kommer nog ikväll, hon har dig imorgon när jag är i skolan.” Han började hoppa upp och ned, med glädje i rösten. Det var ett tag sedan han träffade henne, hon hade vart borta i några dagar, på affärsresa i Toronto.

Inläggen kommer bli så här korta nu framöver, iaf till en början. För jag vet absolut inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska skriva det. Som ni ser från den andra novellen har jag ändrat skrivsätt, jag hoppas ni gillar detta minst lika mycket. Nu vill jag veta vad ni tycker om första kapitlet! Ge mig många synpunkter.

Clarissa heter jag och när jag var 13 år förlorade jag min pappa i kriget i Irak, dem berättade aldrig hur han hade dött. Men jag minns den dagen som att det vore igår, den gången det kom en man i gröna kläder och en konstig hatt på huvudet och knackade på dörren för att meddela min mamma den hemska saken. Hon bröt ihop, och den där mannen kom in och pratade med min mamma i flera timmar, medans jag var uppe på mitt rum och gjorde mina läxor. Under den tiden bodde vi inne på ett basområde, där alla familjer bodde som hade män ute i kriget. Jag hade under den tiden en bästa vän som även bodde i huset bredvid oss, Jen. Hon var den enda jag kunde delade alla mina innersta tankar med, hon lyssnade och förstod. Det var likadant med mig, hon kunde prata med mig om allt, och det viste hon om.

Just den där upplevelsen är en av dem tre i mitt liv hittills som jag aldrig kommer att glömma. Det hände en sak när jag var 14 år, skulle fylla 15 några månader efter. Jag hade en helt underbar pojkvän, han var även som min bästa vän, och ett år äldre än mig, men hade fyllt 16. Vi gjorde allt tillsammans, och vi kunde prata med varandra. Men någonting hände en kväll då vi var på fest hemma hos en gemensam polare. Jag hade hur kul som helst med mina vänner, speciellt med Jen. Vi hade hållit ihop och blivit tajtare, speciellt efter min pappas bortgång. Vi satt i soffan då min pojkvän kom fram till mig och satte sig bredvid. Han hade druckit en hel del, och vart riktigt odräglig. Jag funderade inte så mycket på det, fören han tog mig i armen och drog upp mig på ett rum. Han våldtog mig, och på kuppen vart jag med barn.

Idag är min son Liam 2 år och det bästa som hänt mig. Min mamma stöttade mig genom allt, och då menar jag allt. Hon fanns vid min sida genom hela processen om våldtäkten, Andy som min pojkvän hette han blev dömd, det är det enda som betyder något. Graviditeten var jobbig som tusan. Alla viste om att jag hade blivit våldtagen, och det tisslades och tasslades om det var av den jag hade blivit gravid eller inte. Det var faktiskt min oskuld han tog, och jag kan fortfarande inte idag förstå till vilken nytta det var. Jag födde i alla fall en son den 1 mars, och det är den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag var i och för sig bara 15 år, men ingen som inte har egna barn kan förstå den känslan.

Min mamma märkte på mig att jag aldrig blev den samma efter det som hände mig, så hon bestämde att vi skulle flytta från Los Angeles och börja om på nytt, båda två. Vi flyttade från LA och USA till Kanada, och hamnade i Stratford. En liten stad på 30 tusen invånare, och ingen som viste om min bakgrund, eller att jag hade en son.

Idag är jag 17 år och går i skola. På dagarna är jag den där vanliga tonåringen som är med vänner i skolan och har kul, medans livet förändras direkt jag lämnar skolans område, då min mammaroll kommer fram.