Precis när jag hade lagt mig ned ringde min mobil, jag trodde att det var Justin, men det var Alessa. Och hon brukar aldrig ringa denna tid. ”Hej, har det hänt något?” Hon svarade mig inte, men jag hörde hur hon grät. ”Gumman, vad är det? Du måste prata med mig.” Hon tog ett djupt andetag.

Direkt när vi kom in på Gucci så gick Clar och kollade på väskor, vilket jag inte förstod varför, hon har typ tusen, och så vitt jag vet kan man bara använda en åt gången. Men det där var en typisk tjejgrej, att kunna handla väskor. Jag själv gick och kollade runt lite bara, hade inga planer på att köpa något, men kan alltid vara kul och se om dem har något intressant. ”Justin, vad gör du här?” Den rösten kände jag mycket väl igen, och nu kunde det sluta lite i en katastrof om jag inte skötte detta snyggt. ”Hej Jasmine. Det var inte igår.” Jag kramade om henne, och så stod vi där och pratade ett tag. ”Är du här själv eller?” Hennes fråga fick mig att kolla runt i affären efter Clar. Hennes blick mötte jag, och hon såg orolig ut. Jag vinkade henne till mig. ”Nej, jag är här min flickvän.” Clar kom fram och ställde sig bredvid mig, hon tittade på Jasmine och sedan på mig. Dem presenterade sig för varandra och Jasmine hade bråttom så vi kramades och lovade varandra att vi skulle ses. ”Vem var hon?” Jag tittade fundersamt på Clar. ”Vet du inte? Trodde du hade full koll på mig.” ”Ha, inte din karriär, men ditt utseende.” Hon fick mig att skratta, och jag förklarade vem Jasmine är. Men inte att jag haft en flirt med henne, det är sådana detaljer man lämnar utanför.

Efter flera timmar på staden och massa trevliga skratt tillsammans återvände vi till hotellet och pustade ut samt kastade oss i sängen. ”Vet du hur trött jag är i fötterna.” Det var precis som att mitt hjärta hade hamnat i skona och dunkade allt det kunde. ”Hum, prova gå i högklackat så kan vi börja snacka.” Vi låg kvar där helt utslagna tillsammans och bara stirrade i taket, det enda som hördes var våra andetag. ”Jag är lite smått hungrig, är du?” Hennes fråga fick mig att känna efter och precis då gjorde min mage ifrån sig ett ljud. ”Haha, ja, det låter som det.” Vi båda bytte om till mjukisar och gick ned till restaurangen på hotellet. Dem som jobbade där kollade lite konstigt på oss, men det var inget vi orkade lägga energi på.

”Du vet om att vi kommer vara på löpet imorgon va?” Hon höll på att sätta maten i halsen, så hon började hosta. Inte min mening att nästan döda henne, men hon var tvungen att få veta det. ”Varför?” Var det enda hon fick fram då hon lugnat ned sig lite. ”För att när vi var på Gucci var det folk som cirkulerade runt oss, och tog massa kort, såg du inte det?” Hon skakade på huvudet. ”Nej, jag hade fullt upp med att kolla på tjejen som min pojkvän flirtade med.” Hennes ord satte sig som pilar i mitt hjärta, jag fick ont i magen. ”Är det vad du tror om mig?” Jag såg smärtan i hennes ögon när hon nickade på huvudet. ”Jag skulle aldrig göra det. Okej, jag och Jasmine har haft något tillsammans, men det var länge sen.” ”Och det säger du till mig nu?” Hon reste sig upp från bordet och sprang ut från restaurangen. Jag hade ingen chans att hinna med henne, så jag vinkade till mig kyparen och fick betala, för den halvätna maten.

När jag kom upp på rummet var det helt tyst och mörkt, dörren till sovrummet var stängd, så jag trodde att hon var där inne. Men det var helt tomt när jag öppnade dörren. ”Clarissa. Vart är du?” Ingenting hördes, mer än mina oroliga fotsteg och mina andetag. En vindpust nådde mitt ansikte, så jag gick mot balkongen. Där ute satt hon, helt ihopkrupen. ”Baby, kom.” Jag försökte ta hennes hand men hon drog den ifrån mig. ”ALLT JAG GÖR BLIR FEL, JAG ÅKER HEM NU.” Skrek jag samtidigt som jag gick in mot sovrummet och tog fram min väska som låg under sängen. Det gjorde ont i mig, absolut. Men det spelar ingen roll vad jag gör, allt sårar henne. Vi kanske inte ska vara tillsammans. Vi kanske är för lika, som gör oss olika, eller tvärtom, jag vet inte. Allt jag vet är att den bruden gör mig knäsvag, och jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå att jag inte är en vanlig grabb som kan göra saker utan att det hamnar överallt.

”Baby.” Hennes röst skar i mina öron då jag hörde hur hon grät. Jag ville inte vara anledningen till tårarna som rann längs hennes kinder. ”Förlåt, jag skulle inte ha sprungit iväg.” Jag hade precis hunnit packa klart min väska, och var på väg med den ut ur sovrummet när hon kom emot mig. Hon tittade ned i golvet, garanterat för att hon inte vågade möta min blick. Jag släppte väskan och gick för att hålla om henne, hennes armar slöt sig runt min kropp och hon grät hysteriskt. Jag försökte hyscha henne, men det gick inte. ”Gråt inte. Snälla, det gör mig ledsen.” Att höra henne gråta gjorde verkligen ont, även fast det inte var jag som hade gjort något. Men det kändes som att det var mitt fel. Jag lyfte upp henne och bar henne till sängen, jag la ned henne och drog ett täcke över henne. Hon skakade, troligtvis för att hon frös. Jag gick ut till köket och hämtade en flaska vatten, och ställde det bredvid henne. Själv kröp jag ned bakom, och höll om henne. Smekte försiktigt över hennes mage och ner på hennes lår. Hon andades häftigt varje gång jag nådde benen.

När klockan började närma sig 8 på kvällen hade hon äntligen lugnat ned sig och kunde prata ordentligt. Hon satt upp mot sänggaveln med täcket om sig, och jag låg bredvid henne. ”Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig.” Hon tittade fortfarande inte på mig, utan stirrade rakt fram. ”Titta på mig, snälla. Jag vill se dina vackra ögon.” Hon vred sitt huvud sakta mot mig, men blundande, tillslut öppnade hon ögonen och jag fick se den smärta hon själv kände. Jag reste mig upp så att jag satt bredvid, och la armen om henne. ”Jag älskar dig. Glöm inte det.” Hon tog ett djupt andetag och tittade på mig, en tår rann ner för hennes kind. ”Gör du?” Frågade hon lugnt med gråten i halsen. Jag nickade på huvudet och ett leende letade sig fram på hennes läppar, men det var inte överdrivet utan ett sött litet leende. ”Jag älskar dig också.” Med dem orden kysstes vi länge.

Vi beställde upp lite vin, ost och kex till kvällen. Vi hade picknick på golvet, Clar hade lagt ned våra täcken och massa kuddar på golvet, samt tänt massa ljus, så det var riktigt mysigt. ”Hur ska jag kunna få med mig alla rosor hem?” Hennes fråga fick mig att skratta till. ”Jag kan köpa dig hur många rosor som helst, så dessa behöver du inte.” Hon tittade fundersamt på mig. ”Men jag vill ha alla jag fått av dig, så jag kan torka dem.” Vilken rolig tjej, ska hon ha ett hus med bara massa rosor i. Vi lämnade det ämnet och förblev tysta ett tag, tills min mobil avbröt den speciella stämningen. Ett nytt sms från Ryan.

”Hej bro. Hur är det där borta i NY? Vi saknar dig massor här hemma i Stratford, och din mamma är orlig att du gjort något dumt. ;P Låt mig höra alla detaljer när du kommer hem. Hälsa Clar.”

Jag läste det högt för Clar och båda två började skratta. ”Vad är det din mamma inte vill att du ska göra?” Frågade hon med ett leende på läpparna. Jag såg på henne att hon förstod men ville se om jag kunde säga det. Men istället började jag visa henne. ”Det här.” Jag kysste henne på läpparna och ned över halsen, mina händer utforskade hennes kropp både innanför och utanpå kläderna, och så länge hon inte gjorde motstånd så höll jag på. Hon njöt, jag hörde det på henne. Hennes andetag blev tyngre och oregelbundna, små lätta stön kom från hennes läppar. För varje klädesplagg jag fick av henne kysste jag hela den kroppsdelen. När jag nådde troskanten stoppade hon mig, ”Sluta”

Justin hade sett till så att jag inte hade någon aning om vart vi vart vi skulle, han gömde biljetterna och fick folket på flygplatsen att inte tala om vart vi skulle, det enda dem sa var ”Trevlig resa.” Och det störde mig lite. ”Justin, hur mycket pengar har du lagt ned på att tysta personalen?” Han log bara mot mig, samtidigt som han satte sig ned i en av dem två stolarna vi hade, eller ska jag kalla det fåtöljer, förstaklass, tror inte han flyger i något annat. Vi höll handen under tiden som planet lyfte och jag önskade att det alltid kunde vara såhär. Jag älskar stunderna med bara Justin, han får mig att tänka på helt andra saker, han får mig att glömma bort att jag är mamma, fast ändå inte.

”Älskling, vi landar om bara några minuter.” Han kysste mina läppar samtidigt som han yttrade dem få orden. Att vakna på det sättet var det bästa som fanns. För första gången kunde jag se vart vi hamnat, jag kände genast igen alla höga byggnader och visste direkt att vi var på väg att landa i New York. ”Är du seriös, varför gör du så här mot mig?” sa jag och pekade ut genom fönstret. Han tittade ledsamt på mig. ”Jag trodde du alltid hade velat åka till New York, eller har jag missuppfattat det?” Utan att ens ta ett djupt andetag, kastade jag mig runt halsen på honom. ”Nej nej, det var inte så jag menade. Men hur ska jag kunna ge tillbaka för det här, snälla Justin. Du måste sluta spendera dina pengar på mig. Vi hade kunna tagit in på ett sunkigt motell, bara jag får spendera tiden med dig. Det är allt jag vill.” Han tittade på mig och pussade mig i pannan. ”Inget är bra nog åt dig min sköna. Och nå sunkiga motell lär du inte få se den närmsta tiden.”

När vi hade kommit fram till hotellet, som visade sig vara Empire State Building, min dröm, och den tog inte slut där. ”Bli inte arg nu.” Det var nästan så att han bad på sina bara knän om att jag inte skulle bli arg, så jag funderade ett tag på vad det var han kunde ha gjort. ”Nej, ska försöka.” Han tog ett djupt andetag, ”Jag har bokat sviten högst upp.” Han tittade ned i marken när han sa det, för jag tror inte han ville möta min blick som jag gav honom. Jag la mina fingrar under hans haka och förde upp han huvud så att han var tvungen att se mig i ögonen. ”Det är lugnt, jag får väl vänja mig vid detta.” Jag log oskyldigt mot honom, samtidigt som vi tog våra väskor ur taxin och gick hand i hand mot ingången. När vi kom in i lobbyn gick vi direkt till receptionen. ”Bokat rum i Bieber.” Sa han och tjejen bakom disken tittade upp. Hennes ögon flackade mellan mig och Justin. Men jag försökte dölja mitt ansikte så att hon inte skulle kunna känna igen mig igen.

Justin höll för mina ögon när vi kom in i rummet, så att jag antagligen inte skulle se hur det såg ut. Men när han tog bort sin hand så fick jag en chock, allt var inrett i rött och svart. Plus att det stod röda rosor överallt. ”Så här mycket förstörde du inte min resa till Paris.” Sa jag och smög upp bakom honom som redan stod i sovrummet, jag la mina händer runt hans midja och pussade honom i nacken. ”Nej, kanske jag inte gjorde, men jag förstörde den, och det är det jag gottgör nu.” han vände sig om och lyfte upp mig så att jag kunde slingra mina ben runt hans höfter, sen gick han mot sängen och la ned mig försiktigt. Han ställde sig på knä över mig och kysste mig.

Hela fredagen stannade vi inne och beställde massa roomservice samt tittade på tv under en mysig filt. Hela tiden höll vi handen och kladdade på varandra, men det var inget jag misstyckte. Jag gillar honom starkt, men jag älskar honom inte, det är för ett starkt ord att säga till någon man inte har känt tillräkligt länge. När kvällen kom roade jag till det lite, genom att lägga mig på ena sidan sängen medan han var på toa, och så drog jag täcket om mig. Minen när han kom ut från toan ville jag föreviga, men hade ingen kamera med mig, och orkade inte leta reda på min mobil. Men den var obetalbar. ”Så du vill inte sova bredvid mig?” Det lät helt seriöst som att han skulle börja gråta vilken sekund som helst, så jag kunde inte spela på det mer. ”Klart jag vill, kryp in här med mig.” Han var inte sen med att göra som jag sa, och tillslut låg jag under honom och kände hur han kysste min kropp. Hela vägen ned till troskanten, det pirrade i min mage nå så fruktansvärt. Och så vitt jag vet är han fortfarande oskuld, jag tror det i alla fall. Vi har aldrig pratat om det. När han nådde mina nyckelben en andra gång så drog jag upp honom över mig och så han nådde mina läppar med sina, och så utforskade vi varandra.

På morgonen vaknade jag av att Justin kysste mig. ”Du skämmer bort mig.” Var det enda jag fick fram. Han tittade på mig med en fundersam blick, ”Hur då?” Jag fick ned honom på rygg så jag satte mig gränsle över honom med täcket runt mig. ”Genom att vara så jävla go mot mig, det kommer ju inte vara för evigt. Du åker ju bort sen, och då har jag redan vant mig vid allt detta.” Han skrattade åt mig. Bredvid sängen stod det en bricka med frukost, ”Titta, det är sådant som jag menar.” Sa jag och pekade på brickan. Han lyfte ned mig bredvid sig och la brickan i sitt knä. Vi åt frukost tillsammans, och satt kvar i sängen. ”Vad vill du göra idag?” Hans fråga gjorde mig förvånad. ”Jag vet inte, trodde du hade planerat hela helgen.” Han tittade på mig och höjde ögonbrynen. ”Klart jag har, ville bara veta om du ville göra något speciellt.”

När jag stod i duschen flög helt plötsligt dörren upp. ”Justin, vad gör du?” Han började borsta sina tänder, samtidigt som han försökte kommunicera med mig. ”Men lugn älskling, jag står med ryggen mot dig, så jag ser inget. Plus att jag ändå kommer få se.” Han skrattade åt sig själv samtidigt som jag sköljde av kroppen en sista gång, ”Kan du ge mig min handduk?” Han räckte mig den och vände sig sedan om igen, så löjlig som han är, fattar han inte att jag skojade med honom eller? När jag hade torkat mig och virrat in mig i handduken slöt jag upp bakom honom och slog mina armar om honom. ”Älskling, du får titta.” Han log mot mig i spegeln, och vände sig om. Vi stod och höll om varandra ett tag. ”Är det min tur att duscha nu eller?” Jag nickade och plockade fram min borste så jag kunde kamma ut mitt hår, medan han gick in i duschen. Min outfit för dagen fick bli lila jeans, svart linne och en mycket snygg skinn jacka till ett par oranga klackar. När Justin kom ut ur badrummet med en handduk runt höften stannade han upp och blängde på mig. ”Vad? Är det inte snyggt eller?” Han släppte mig inte med blicken, ”Babe, allt klär en skönhet, och det där är skit snyggt.” ”Du borde klä på dig, annars svimmar jag snart.” Han gjorde som jag sa och drog på sig en svart outfit med ett par lila skor. ”Måste ju matcha dig.” Sa han och kysste mig.

Ingen viste att vi befann oss i New York, än. Så hysterin runt honom fanns inte, och det är väl antagligen någonting jag måste lära mig. Det är en sak om jag är med honom själv, men jag tycker inte om det när jag har Liam med mig. Vi gick hand i hand in i Central Park och folk tittade efter oss, så det var väl bara en tidsfråga tills det blev hysteriskt. Justin gick ifrån mig och fram till en man som stod där med sin häst och vagn, så jag funderade ett tag på vad det var han höll på med, men tillslut vinkade han mig till sig. Han hjälpte mig upp i vagnen och vi åkte iväg, ”Du har drömt om detta, har jag hört.” Jag tittade förskräckt på honom. ”Hur kan du veta allt detta om mig?” Han pussade min baksida på handen. ”Jag vet allt som är värt att veta om dig.”

När vi kom tillbaka betalade Justin, som vanligt och vi gick vidare hand i hand. ”Jag tycker om dig, mycket.” Justin är expert på att säga saker rakt ut. Ibland tänker han högt, och ibland är det planerat, men man vet aldrig riktigt när det är det ena eller andra. ”Jag tycker om dig också, och det vet du.” Vi stannade upp och kysste varandra, ända tills vi hörde det vi inte ville uppleva. ”Är inte det där Justin Bieber?” En tjej som stod en bit ifrån oss tillsammans med massa vänner, stod nu med öppen mun och pekade. Efter det var det fullt med folk runt oss, och jag gjorde allt för att dölja mitt ansikte, men tillslut var det omöjligt. Justin gjorde så gott han kunde, tillslut försvann dem flesta tjejerna. En del av hans fans inser när dem ska backa och ge honom lite andrum, och det beundrar jag. Det är ändå deras idol, och dem går.

”Förlåt för det där.” Han strök upp vid min sida och fattade taget om min hand. ”Det är inte ditt fel att alla vill ha dig.” Jag log lite när jag sa det, för jag insåg att han var min. ”Nej, och inte blir det bättre av att jag har en vacker tjej vid min sida.” Jag spärrade ögonen i honom. ”Vem är hon?” Han tittade förvånat på mig, och kysste mig. Mer svar än det behövde jag inte. Vi gick runt lite och tillslut valde vi att gå in på Gucci. Jag gick åt ena hållet och Justin åt andra. ”Justin, vad gör du här?” Den rösten kände jag inte igen.

Mamma såg hur obekväm jag blev av min egen sons fråga, jag viste inte hur fort jag kunde krypa ur skinnet, så mamma räddade mig. ”Kom här Liam. Så ska mormor visa vad vi ska göra imorgon.” Jag pustade ut, men släppte fortfarande inte den tomma platsen efter Liam, där han hade stått. När han frågade mig det där, kom alla minnen tillbaka från den natten då Alex våldtog mig. Jag vill inte behöva minnas det, jag älskar Liam, över allt på hela jorden, jag skulle göra vad som helst för honom, men jag vill inte minns hur han blev till. ”Hur är det, babe?” Justins lena röst fick mig tillbaka till verkligheten men samtidigt ville jag bara försvinna. Utan att svara honom sprang jag upp på mitt rum. Jag kastade mig på sängen och kröp ned under täcket, jag ville inte kliva upp och behöva möta den dagen då Liam inte skulle acceptera att jag inte svarade på hans fråga.

Jag låg själv i mitt rum i säkert 40 minuter innan Justin vågade sig upp, han knackade innan han klev in. ”Älskling, hur är det?” Han lät lika len i rösten som vanligt och han lät sårad, precis som att någon hade sårat honom. ”Babe. Kom hit.” Han kom och la sig bredvid och höll om mig. ”Vad kan jag göra för dig?” Han strök mig lugnt och försiktigt över magen, och han lät sin hand åka in under mitt linne. ”Det du kan göra är finnas för mig.” ”Det vet du att jag gör. Kommer aldrig släppa dig, kommer något emellan oss kommer jag kämpa, och det vet du.” Vi låg kvar där ett tag och bara höll om varandra. Det knackade på dörren och mamma kom in, ”Gumman, hur mår du?” Jag tittade upp och mötte hennes blick. ”Vad ska jag göra mamma?” Hon satte sig bredvid mig i sängen men Justin höll fortfarande en betryggande hand över mig. ”Jag vet inte, så länge Liam inte vet innebörden med det han frågar kan vi väl försöka prata bort det. Och så hjälps vi åt när problemet kommer upp sedan när han är medveten om att du ska svara.” Mamma lät så klok i sina ord.

”Ska inte du packa?” Justin påminde mig om att vi skulle åka imorgon bitti. Men jag vet inte vart. ”Vad ska jag ha med mig då?” Han log och tittade på mig, han viste nog inte vad han skulle svara för att inte avslöja så mycket. ”Badkläder och vanliga kläder.” Jag reste mig upp ur sängen som jag legat i sedan 2 timmar tillbaka, mamma lovade att ta Liam redan idag så kunde jag sova hemma hos Justin. jag tyckte inte om tanken med Justin övertalade mig. Jag har inte träffat hans mormor och morfar än, och hans mamma har jag bara träffat i Paris, och det var väl inte det bästa. Jag började packa och bara 30 minuter senare var jag klar med allt. ”Lika förvånad varje gång du gör något som går fort, du är tjej, vem har lärt dig detta?” Justin skrattade och drog ned mig i sitt knä. ”Jag vet när jag ska göra saker fort och inte, och med ett barn kan man inte söla, så är det bara.” Han nickade och kysste mig en gång.

”Liam, kan mamma få en hejdå puss innan hon går?” Jag ropade så att han skulle höra då han satt framför tv, och sitter han där är det svårt att få kontakt med honom. Men han kom springandes ganska fort, och kastade sig i min famn. ”Jag älskar dig, du vet det va?” Han nickade. ”Jag älskar dig också mamma.” Ingenting kan få mig att må lika bra som när han säger så. Att veta att ens barn älskar en. Innan vi gick ville han ge Justin en kram också, så han lyfte upp Liam och gav honom en riktigt kram, samt gav han en puss på huvudet. När vi satt i bilen på väg hem till Justins mormor och morfar fick jag ont i magen. ”Justin, jag vet inte om jag klarar det här.” Han tittade på mig och la en betryggande hand på mitt lår. ”Det går bra, dem kommer älska dig. Precis som jag gör.” Nu gjorde han sådär igen, kastade en antydning om att han älskade mig.

”Morfar, vi är hemma.” Ropade Justin då vi klev innanför dörren. Jag gick tryggt bakom honom och han höll mig i handen. Hans morfar kom gåendes och gav Justin en kram, sedan fick han syn på mig. ”Hej, du måste vara Clarissa.” Sa han och tittade på mig med ett leende. ”Japp, det är jag.” Svarade jag blygt tillbaka, han sträckte fram handen och hälsade. ”Bruce.” ”När kommer mormor och mamma hem igen?” Vi gick in i deras vardagsrum och satte oss i soffan. Justin och Bruce satt och pratade, medan jag mest kände mig i vägen, så jag satt tyst, jag lyssnade inte ens på vad dem pratade om. Under deras samtal kysste han min baksida på handen flera gånger. ”Så hur hittade ni varandra då?” Bruce plötsliga fråga som inkluderade mig fick mig att lyssna på deras samtal. Justin tittade på mig och flinade. ”Ryan hade fixat en fest åt mig, när jag kom hem förra gången, och så var hon där. Jag kunde inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Från det att jag såg henne utanför toan, tills att hon gick hem.” Jag tittade undrandes på honom, hade han verkligen kollat på mig hela kvällen, till och med då jag trodde att han var borta? Jag flinade lite åt tanken på den kvällen.

Justin visade mig runt i huset och tillslut visade han mig sitt rum som han hade där, och helt ärligt såg det ut som att det rummet tillhörde en helt vanlig grabb. Han kastade sig i sängen som inte var sådär jätte stor, men nog skulle vi allt få plats då vi i stort sett ändå ligger på varandra när vi sover. Han visade att jag också skulle komma och lägga mig ned, så jag gjorde det, men jag la mig på honom istället. Och vilade mitt huvud mot hans bröst. Helt plötsligt flög dörren upp och hans mamma kom in. ”Oj, förlåt.” Jag tittade upp och mötte Patties blick. ”Hej mamma. Helt okej om du knackar nästa gång.” Hans röst var lika lugn som vanligt, annars brukar grabbar kunna skrika rakt ut, men inte han. ”Hej Clar, hur är det med dig?” Jag satte mig upp i sängen och Justin följde mitt exemplar. ”Jodå, jag mår hur bra som helst nu.” Jag tittade på Justin när jag sa det sista och han kysste mig. Jag gillar inte att han gör det framför hans mamma, för att jag vet att hon är mer noga med det än vad min mamma är. Pattie suckade bara åt oss och gick ut.

Vi åt middag tillsammans och hans mormor presenterade sig som Diana. Riktigt trevlig var hon också, och hon välkomnade mig till familjen med öppna armar. Middagen var trevlig och den inkluderade mycket skratt, samt att alla berättade massa historier om Justin när han var liten. Han gillade det inte, men jag tyckte det var underhållande. Jag fick skratta, vilket jag tyckte var skönt efter vad jag fått stå ut med idag hemma. När vi hade ätit gick jag och Justin ut på baksidan av huset och satte oss ned. Vi tittade på den klara himmelen och jag njöt av hans sällskap. ”Vad tycker din mamma om att vi ska spendera helgen tillsammans?” Han strök undan hår som hade hamnat i mitt ansikte. ”Hon gillar inte tanken, men jag förklarade för henne att det handlar om att jag ska gottgöra dig för Paris resan.”

”Gör ingenting dumt nu ungdomar.” Det var hans mammas sista ord innan han stängde dörren till hans rum, för hon förstod att Justin inte skulle acceptera att jag skulle sova i gästrummet. Jag låg redan ned i sängen när Justin hade sagt god natt till sin mamma, som troligtvis spenderade hela natten med att lyssna genom väggen. Han kröp ned bakom mig och drog mig så tätt intill sig att det inte fanns tillstymmelse till luft mellan oss, men jag klagade inte, jag gillar hans närhet. Han kysste mig passionerat och drog sina fingrar över hela min nakna hud. ”God natt älskling.” Hans sista ord till mig innan han föll in i sin sömn, själv låg jag vaken ett tag. Jag kunde inte förstå att vi skulle någonstans, själva. Inga föräldrar som kan säga åt oss att göra ditt eller datt. Efter dem tankarna föll jag in i min egen sömn.

Vi spenderade bara några timmar där, både Liam och Jazmyn blev trötta på att det var hur mycket folk som helst. Men tack och lov var det ingen som såg att det var Justin, han kunde gå som vilken människa som helst där inne, och det var skönt som fan. Vi handlade en hel del också, Justin gillar att spendera pengar på andra och det gillar inte jag, jag vill gärna betala mina saker själv, så fort jag fick chansen gjorde jag det också, men då vart han irriterad, så han handlade massa saker till Liam istället. Han tackade och tog emot, medan jag muttrade för mig själv. Vi gick tillsammans in på VS och det kändes lite konstigt, men jag fick väl vänja mig vid tanken. När jag gick åt ena hållet gick Justin åt det andra. ”Kan du inte köpa detta?” ropade han över butiken och höll upp något litet tygstycke. Jag skakade hysteriskt på huvudet, ”Snälla, sluta skrik.” Skrattade jag fram samtidigt som han kom emot mig med massor av underkläder. ”Köper inte du dem, gör jag det åt dig.” Han satt mig i en konstig sits, men jag skakade på huvudet igen och kollade efter min storlek på det jag kollade på.

När vi kom hem till mig igen så hjälpte han mig in med allt medan Liam och Jazmyn sprang till baksidan och började leka i sandlådan som vi har där. Vi bar upp allt på mitt rum och hällde ut alla kassarna på sängen, Justin fick som han ville, han köpte mig dem underkläderna han ville. Jag tog dem i handen innan han såg det och gick in på badrummet för att byta om. När jag kom ut igen så satt han med ryggen mot mig så han såg mig inte. ”Kolla nu då, var det ett bra köp eller?” Han tittade på mig, men hans ögon missade helt klart mina då dem sökte sig till min kropp istället. ”Du plågar mig.” Sa han och kom emot mig, när han stod tillräckligt nära så la han sina svala händer på mina höfter och kysste mig på halsen. ”Du plågar mig, och det vet du.” Han började skratta och gick mot sängen för att sedan kasta en tröja på mig. ”Gillar du inte det du ser eller?” Han la sig ned bland alla mina kläder och suckade. ”Om jag gör, men jag kan inte behärska mig själv snart, och då slutar det nog inte så bra.” Jag log samtidigt som jag drog tröjan över huvudet. Jag gick och satte mig gränsle över honom och la mig ned över hans mage, bara för att få känna hans hjärtslag mot mig. Han placerade sina händer på min rumpa och lät dem ligga där, hans händer mot min nakna kropp är den nästbästa känslan, den bästa är när han pressar sina läppar mot mina.

”Mamma, vart är du?” jag och Justin var kvar på mitt rum undertiden som dem var ute, men jag hade balkongdörren öppen så att jag både såg och hörde dem från där jag låg. ”Vi är uppe på mitt rum, vill ni att vi kommer ut?” Han svarade genom att skrika ett ja, så det var bara att resa på sig, men jag vart stoppad då jag försökte. ”Snälla, en liten stund till?” Justin tittade bedjande på mig och kysste mig. ”Jag kan inte säga nej, så sluta spela på mina svaga punkter.” Jag log när jag sa det, men använde ändå en röst som lät hård. Jag la mig ned bredvid honom och lät mina ben vila över honom, vi låg och tittade på varandra bara. Utan att säga något, tills Liam ropade igen. Då både jag och Justin klev upp. Jag drog på mig ett par mjukisar och gick ned till köket medan Justin gick ut.

När jag kom ut till dem hade jag med mig en bricka med saft och bullar, eftersom att vi inte hann fika när vi var och handlade så kunde vi göra det när vi kom hem istället. ”Kom och fika nu alla barn.” Justin tittade upp från sandlådan och mötte min blick med ett leenden. ”Jag då? Får inte jag komma?” Jag nickade bara mot honom och satte ned brickan på bordet som vi hade ute. ”Klart du får, du är ju det största barnet.” Han skrattade bara åt mig och satte sig ned. När Liam och Jazmyn hade fikat återgick dem till att leka i sandlådan, Justin hade byggt ett stort slott åt dem, så dem var nöjda. ”Jag måste fråga dig en sak. Men bli inte arg är du snäll.” Han tittade på mig och höjde ögonbrynen, ”Nej, jag lovar.” Jag tog en klunk av mitt kaffe och likaså gjorde Justin. ”Tycker du att det är jobbigt att Liam finns i mitt liv.” Han blev riktigt förvånad av min fråga, men man såg på honom att han redan visste sitt svar. ”Nej, tvärt om. Jag gillar grabben, och jag är glad att jag får vara en del av hans liv. Jag är glad att du låter mig.” Det glädje mig, hans svar gjorde mig glad.

När mamma kom hem senare på eftermiddagen så lagade vi alla mat tillsammans, bara det att Jeremy hade hämtat Jazmyn så det var bara Justin kvar. Liam befann sig på sitt rum och lekte med alla nya leksaker som Justin hade köpt åt honom, allt från flera bilar, till ännu mera lego, vilket jag inte vart glad över då det är jag som kommer få städa. Justin bara skrattade åt mig när jag sa att han inte behövde, för han förstod själv varför jag hade sagt så. ”Mamma, kan du ta Liam i helgen?” Hon tittade på mig och blev fundersam. ”Justin ska tydligen gottgöra mig för Paris resan.” Fyllde jag i med, då hon inte ville svara. ”Ja, det ska jag väl kunna göra, vilka dagar?” Jag tittade på Justin som satt vid köksbordet och log. ”Det blir från fredag till söndag.” Mamma nickade och fortsatte röra om i grytan hon hade på spisen.

Vi satt alla tre som en familj i soffan, det kändes konstigt från början att det har kommit in någon i Liams liv, men vad ska jag göra. Jag föll för Justin, och dem gillar varandra, så det kan väl inte vara olagligt. Liam somnade faktiskt i Justins knä, och det såg riktigt sött ut. ”Ska jag bära upp honom, eller ska han ligga kvar?” Jag märkte på Justin att han inte riktigt kände sig bekväm i situationen. ”Vill du inte ha han i knä, så kan jag ta honom.” han tittade på mig som att jag sa något fel. ”Var inte så jag menade. Han får mer än gärna ligga kvar här, tänkte lite mer på hans ställning när han sover, han kommer ju få nackspärr.” ”Du kan väl bära upp honom då. Men jag kommer snart upp, så stanna kvar.” Justin gick upp med honom medan jag plockade undan våra glas och det från bordet. Sen gick jag också upp, tog med mig en blöja och hans pyjamas in i hans rum. ”Vill du byta?” Frågade jag och sträckte fram blöjan. Han tittade på mig och spärrade upp sina ögon. ”Jag skojade med dig, ta det lugnt. Vi tar ett steg i taget.” Liam kunde det där med att fortsätta sova fast jag vände och vred på honom. När jag tillslut fick honom under täcket tog jag Justin i handen och gick in på mitt rum. ”Sov hos mig inatt?” Frågade jag och gick på badrummet. Han stannade i dörren och iakttog mig i varje rörelse jag gjorde. ”Vill du verkligen det?” Jag nickade och gick emot honom, ”Klart jag vill.” Varje ord fick en kyss på halsen efter sig.

Vi gick och la oss tillsammans och han la sin arm om mig och pussade mig på skuldran, jag rös över hela kroppen. ”Vet du en sak? Det är bara du som någonsin har fått min kropp att reagera på det här viset, bara genom att titta på mig.” Han pussade mig på halsen och jag kände hur han log. ”Är det verkligen så?” Jag vände mig om och så la jag mina ben mellan hans, och min hand smekte han från bröstet och ned mot kalsongerna. ”Så är det verkligen, jag mår så jävla bra med dig. Och att du får min kropp att reagera på ett sätt jag inte trodde var möjligt är bara ett stort plus.” Hans hud knottrade sig under mina fingrar och jag såg att han njöt av mina lätta smekningar. Han la mig ned på rygg och följde sakta efter för att kunna kyssa mig, hans händer letade sig automatiskt till mina bröst, och jag lät han hålla dem där. Vi kysstes ett bra tag, tills jag var tvungen att hämta andan, båda två brast ut i skratt.

På morgonen när vi vaknade var det av att Liam hoppade i sängen, som vanligt. ”Mamma, har Justin sovit här?” Jag märkte att han var vaken men att han inte gjorde ett ljud ifrån sig, för att troligtvis slippa möta min blick. ”Ja, älskling, det har han.” Liam fortsatte hoppa i sängen, så tillslut kunde inte Justin fortsätta låssas sova. ”God morgon busunge.” Sa han och brottade lugnt ned Liam i sängen så han började skratta. Dem två fortsatte busa med varandra medan jag gick in på toa och kollade mig i spegeln samt kissa. Jag hörde hur dem båda busade med varandra och hur dem skrattade tillsammans. När jag klev ut ur badrummet märkte ingen av dem det, så jag stod kvar i dörren och tittade på dem, tills Justin fick syn på mig. ”Vad tittar du på?” Frågade han och fortsatte kittla Liam, som låg i sängen och skrek av skratt. ”Dem två mest betydelsefulla i mitt liv.” Svarade jag och fortsatte kolla på dem.

Vi satt tillsammans i köket med mamma och åt frukost, Liam som vanligt kladdade med filen och flingorna så det var över allt. Han ser likadan ut varje morgon då vi äter, och det är väl något han kommer fortsätta med, samtidigt som han får i sig en hel del av det han har i tallriken innan han börjar kladda. Justin satt bara och flinade under tiden som jag försökte få Liam att sluta, men det gick inte. ”Liam, lyssna på din mamma nu.” Justin sa åt honom och han slutade på en gång. Jag mötte Justins lekfulla leende. Jag bar bort Liam från bordet och tvättade av honom allt fil, och sedan fick han gå och leka. Jag gick och satte mig vid bordet igen. Mamma tittade på oss. Liam kom tillbaka, och tittade förundrat på både mig och Justin. ”Är han min pappa?”

Jag och Justin låg kvar i min säng och delade intensiva blickar med varandra samtidigt som vi lekte med varandras fingrar. Han log emellanåt men blev allvarlig med blicken ibland, men jag förstod inte varför, och hade ingen lust att fråga heller. Jag njöt av bara tystnaden och hans sällskap, att äntligen få vara tillbaka i hans armar var en underbar känsla. Han smekte bort lite hår som hade hamnat i mitt ansikte, och pussade mig i pannan. ”Du förstår inte hur kär jag är i dig, och blir det mer och mer för varje gång jag ser dig.” Jag rodnade men ansträngde mig inte för att dölja det, då han kunde gotta sig i det ännu mer. ”Och du är hur söt som helst när du rodnar.” Jag log som svar och kysste honom. Vi utforskade varandras läppar ett bra tag, tills jag var tvungen att hämta andan. ”Vet du en sak?” Frågade jag honom, utan att släppa hans blick. Han nickade på huvudet. ”Du tar andan ur mig.”

Vi gick ut på kvällen när solen började gå ned, och vi gick precis som att han inte vore den kändis som han egentligen är. Folk tittade på oss, men det var ingen som riktigt vågade sig fram. Vissa tjejer vart hysteriska, men dem gick att hantera och det är jag glad över. Vi höll inte handen eller visade någonting öppet om att vi skulle ha vart tillsammans eller ens tyckt om varandra. Vi betedde oss som vilka kompisar som helst, vi knuffade på varandra och skrattade tillsammans. Det var en annorlunda stund tillsammans med honom, men jag gillade den. Precis som alla andra minuter jag får spendera med honom.

När vi kom till staden så gick vi till mitt favorit café, vilket det visade sig att det var hans också. Vi beställde och satte oss ned vid bordet. ”När åker du igen?” Hans blick gick från bordet och upp på mig. ”Jag blir kvar här en månad, en vecka efter att du börjat skolan. Sen är det bara lite små jobb här och där.” Jag log, helt oskyldigt. ”Okej, då hinner vi umgås en hel del, med andra ord?” Han nickade och drack en klunk av sitt te. Vi satt tysta ett tag och bara tittade omkring oss, eller på varandra. När siste mannen lämnade caféet tog jag upp ett ämne som jag tyckte att ingen annan behövde ta del av. ”Selena verkar vara en underbar tjej, varför föll du inte för henne? Jag såg tidningarna efter att ni hade vart på stranden, det såg inte så oskyldigt ut som du försöker framstå det som.” Hans blick började fladdra och han såg nervös ut. ”Hon är underbar, och tanken slog mig flera gånger att låta dig gå. Men jag var inte redo att släppa dig, så jag gjorde inget med henne. På stranden hade vi bara kul, och betedde oss som små barn igen, inget mer hände.” Han såg allvarlig ut när han sa det, och det lät på honom som han verkligen menade det han sa.

Eftersom att Justin hade sin bil hemma hos mig, så gick vi hem och denna gång med sammanflätade fingrar och mys efter vägen. ”Förlåt att din semester i Paris inte blev som du hade tänkt den.” Hans plötsliga uttalande fick mig att stanna till. ”Det är lugnt, vi är här nu, tillsammans.” Han böjde sig fram mot mig, men istället för att ge mig en kyss så slog hans skärm på kepsen i mitt huvud så vi båda bröt ut i skratt. Jag stannade efter vägen för att se till så att alla stenar i skon försvann, men Justin märkte inte av det. Så när jag var klar sprang jag och hoppade upp på hans rygg. ”Öh, vad gör du kvinna? Ska du ta död på mig?” Han skrattade till, samtidigt som han höll i mina ben, så att jag inte kunde hoppa ned. Så jag fick sitta på hans rygg hela vägen hem. Det var ganska skönt att slippa gå, men jag tyckte synd om honom.

När vi tillslut stod framför min dörr tog han mina händer i sina och la dem på hans axlar och la sina händer på mina höfter och raderade mellanrummet mellan oss illa kvickt. Han drog sin keps så skärmen var bakåt och kysste mig. Jag log åt att han ändrade kepsen för att kunna massera mina läppar. ”Vad ler du åt?” frågade han när hans läppar lämnade mina. ”Dig, du tänkte på kepsen.” han log och kysste mig igen. ”Vad ska du göra imorgon?” frågade han, och jag funderade om jag hade något speciellt för mig. ”Ingen aning.” svarade jag. ”Det har du visst, se till att du och Liam är klara vid 12.” Och så vitt jag kände honom tänkte han inte berätta vart vi skulle. Han satte sig ned på trappen och drog ned mig i sitt knä, så jag satte mig gränsle över hans lår och la mina armar över hans axlar. ”Du vet den där kvällen Selena var här?” Han tittade fundersamt på mig. ”Måste vi prata om henne?” ”Men du vet inte ens vad jag ska säga.” Han nickade åt mig, och lät mig fortsätta. ”Du sa till henne att du älskar mig. Gör du?” Nu sänkte han sin blick, precis som att han vart generad. ”Ja, eller nära inpå. Älskar är ett stort ord, och betyder mycket.” ”Hur kan du göra det? Jag menar, tillskillnad från dig så är ju jag nobody.” Nu tittade han upp på mig, och det såg ut som att han granskade varenda liten detalj i mitt ansikte. ”Sluta, du betyder mycket för mig, och att du inte syns i varje tidning eller har folk efter dig på staden är bara ett plus, för då får jag chansen att kanske uppleva det, du ser till så att jag behåller fötterna på jorden. Du kanske inte vet om det själv, men sättet som du tittar på din son, hur du går, hur du pratar, och hur du har leverfläckar på ryggen formade som dem tre vise männen, är det och mycket mer som jag gillar hos dig.” Han hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst med grejer, jag såg det på honom, men han slutade prata och tittade intensivt på mig. Han följde säkert min nyans i ansiktet som gick från normal till tomatröd.

När jag hade lagt mig i sängen efter inte så händelserik dag men fantastisk, så kände jag mig helt plötsligt piggare än innan. Liam sov inne i sitt rum, så jag fick lite större plats åt mig själv, annars brukar han som ni redan vet sova som ett kors, med armar och ben åt alla håll. Justin tryckte upp mig mot dörren och kysste mig som det vore sista gången vi sågs, innan han åkte. Han sög musten ur mig och fick mig att chippa efter andan. Det finns ingen annan som har gjort det förut, han är den första som har tagit mig med storm. Han vet om det, och spelar på det hela tiden. Han utforskar min kropp mer och mer för varje gång vi umgås och vet nu mer eller mindre om vilka som är mina svaga punkter.

På morgonen när jag vaknade var jag den första som var upp, både mamma och Liam låg fortfarande och sov så det var lika bra att hoppa in i duschen på en gång så att jag i alla fall var klar när jag sedan skulle ta hand om Liam. Väl inne i duschen tog jag för en gångs skull god tid på mig, och det var riktigt skönt att kunna stå där inne utan att känna stress. Hårinpackning och rakning av ben var något som verkligen behövdes, sedan skrubbade jag kroppen riktigt ordentligt. När jag kom ut så drog jag på mig matchande underkläder från VS och en stor oversize tröja, sen sprang jag omkring och plockade lite smått i mitt rum. Det är inte heller något som jag hinner med så ofta.

Jag plockade fram frukosten och satte på kaffebryggaren, sedan gick jag och väckte mamma och Liam. Men det var ingen av dem som egentligen ville gå upp. Liam stretade emot, och dem få gångerna han gör det brukar jag linda in honom i täcket och bära ned honom så han får sitta i soffan framför tv:n och vakna till lite. Det brukar han gilla och då brukar dagen oftast bli bra. ”Idag ska vi göra något tillsammans med Justin.” Liam tittade på mig, och det såg ut som att han vaknade till lite, han log. ”Vad ska vi göra då?” Det var den frågan jag var rädd för, jag vet ju inte heller vad vi ska göra, så det kan ju bli kul. ”Jag vet faktiskt inte. Vi får se vad han har kokat ihop.” Mamma kom upp i morgonrock och satte sig vid köksbordet, jag gav henne en kopp med kaffe och hon tog genast en klunk. ”Jag kände att det luktade kaffe, annars hade jag inte klivit upp.” Jag började skratta åt mammas fina morgonhumör. ”Hur var det igår då?” Hon syftade garanterat på Justin. ”Vi hade det jätte trevligt. Jag ångrar absolut inte mitt beslut, jag är döds kär i honom, och jag vore bara korkad om jag inte hade gjort mitt val, som jag gjorde.” Mamma nickade bara åt mig, precis som att hon inte ens lyssnade på vad jag sa. Men det kan jag förstå, klockan är inte mer än 9 på morgonen. ”Justin kommer och hämtar mig och Liam klockan 12.”

När klockan började närma sig halv 12 så plockade jag fram kläder åt Liam, och sen plockade jag ned allt i min väska som jag skulle kunna tänkas behöva ha med mig, eftersom att jag inte vet vad vi ska göra. ”Liam, kom nu så ska vi klä på dig.” Han kom springandes och satte sig ned framför mig så att jag skulle kunna sätta på honom ett par byxor, och sen ett par strumpor. Sedan reste han på sig och drog på sig en t-shirt själv. Jag blir lika förvånad men glad varje gång han gör någonting själv.

Vi stod ute då Justin körde upp på vår uppfart och parkerade, han klev ur bilen och kom fram till mig, han omfamnade mig i en varm kram och pussade mig på kinden. Jag hade plockat ur Liams barnstol ur min bil så att vi kunde sätta i den i Justins. När jag öppnade bakdörren blev jag förvånad, Jazmyn satt bakom Justins stol och log. ”Hej sötnosen.” Liam började bli otålig och drog i min jacka, så tillslut fick jag i stolen och satte ned Liam i den, och spände fast honom. När både jag och Justin hade satt oss böjde jag mig över till honom och kysste han. ”Hej.” Sa jag och log. Han svarade med en till kyss och ett hej. Liam och Jazmyn satt och pratade i baksätet och skrattade tillsammans, det var så fruktansvärt kul att se dem tillsammans. ”Så, vart ska vi?” Frågade jag när vi hade åkt ett tag. Han tittade på mig och placerade sin hand på mitt lår. ”Vi ska åka till ett nybyggt köpcenter en bit utanför staden, och gå som två normala människor, tillsammans med en son och en syster.” Svarade han med ett brett leende på läpparna, samtidigt som paniken inom mig växte.

Justin kom aldrig upp den kvällen, men jag satt utanför mitt rum på golvet, så jag hörde alla när dem pratade. Liam och Justin busade med varandra hela kvällen, jag hade velat se det, men valde att sitta kvar. Det lät som att dem hade hur kul som helst, och Liam kommer bli helt förstörd när det bara var en gång det hände, för jag tänker inte ta med honom till Justin mer. Jag vill verkligen glömma honom, men samtidigt inte, för tiden vi hade tillsammans var något extra.

”Clarissa, Jeremy och Jazmyn kommer snart. Kommer du ned eller?” Mamma ropade på mig, så det var väl bara att bädda sängen och gå ned. Frukosten var fortfarande inte in plockad, så jag hann bre mig en macka. ”Bara dem två?” Hon tittade på mig och log. ”Ja, jag har lärt mig något från förra gången. Men det har gått tre dagar sedan det där, ni måste verkligen sätta er ner och prata med varandra.” hon förstår nog inte hur ont det gör att se honom. ”Nej, nej. Det behöver vi inte göra, för han kysser mig bara hela tiden.” Mamma skrattade till. ”Va?” ”Ja, han vill att jag ska ta tillbaka honom hela tiden, så han kysser mig. Han vet vart han ska spela någonstans, och det stör mig.”

När jag hade duschat så klädde jag på mig och gick ned igen, då satt Jeremy i köket med mamma. ”Hej.” Han tittade upp och log, Justin är verkligen lik honom. ”Hej, hur mår du?” Jag nickade lite försiktigt. ”Jodå, mått bättre.” Jag tog en kopp kaffe och satte mig vid bordet tillsammans med mamma och han. Men jag sa inget, det var som att jag sjönk in i mina egna tankar, jag hörde inte ens vad dem satt och pratade om. När jag hade setat där ett tag gick jag upp till Liam och Jazzy. Dem satt på golvet och hade lego krig, det låg legobitar överallt. ”Mamma, du städar här sen.” Liams plötsliga påhopp fick mig att skratta. ”Det är ju inte jag som har stökat ned.”

Jag gick förbi mitt rum och hämtade min mobil, skickade iväg ett sms till Justin, där det stod, Kom hit! Innan jag ens hann trycka på skicka fick jag svar, att han skulle vara här om 5 minuter. Skrämmande grabb det där. Jag har funderat hela dagen på om jag ska förlåta honom, och kommit fram till det som är bäst för oss båda. Jag hörde hur det ringde på dörren, och jag lät mamma öppna för jag ville höra hur hon skulle reagera när hon såg Justin. ”Hej Justin. Kom in.” Skojade min mamma med mig? Hon viste inget, ändå släppte hon in honom. ”Hon är på sitt rum.” Nu gick mamma mig på nerverna.

Jag låg i min säng med huvudet ned i kudden så att jag inte skulle se honom när han kom in, när det knackade på dörren, nerverna satt utanpå min kropp och jag viste inte ens vad jag ville honom egentligen. ”Du ville att jag skulle komma.” Hans röst var len, mjuk och helt underbar. Han satte sig ned i sängen, och jag kände att han stirrade på mig. ”Om du fortfarande vill ha mig, så är jag din.” Jag hörde hur det lät när jag sa det, men samtidigt var det sanning, så varför krångla till det när det var det där jag ville säga. Han sa inget, men jag kände hur han reste på sig, jag trodde att han gick, men det gjorde han tydligen inte. Sängen sjönk ned på andra sidan, och hur han vände på mig så att jag var tvungen att se på honom. Han log, ett vacker leende. ”Vet du hur länge jag har väntat på att du skulle säga det där?” Jag ville inte le, eller visa mig mindre. ”Nej.” Utan att han svarade så kysste han mig. Han utforskade mina läppar, och vidare ned på halsen. ”Du är min nu.” Viskade han i mitt öra.

Vi låg kvar i min säng och bara höll om varandra, ingen sa något och det var en helt okej tystnad. Jag kunde inte sluta le, eller sluta titta på denna underbara varelse. Han fick mitt hjärta att slå dubbla slag, och han fick min kropp att rysa bara genom att nudda mig. Justin la sig på rygg, och drog med mig över sig, bara det att vi åkte rakt ned på golvet. Liam kom in rusandes och skrek. ”Mamma, vad hände? Gör han dig illa?” Liam vart rädd och började gråta. Justin reste sig upp på en gång då han hamnade över mig i fallet. ”Lilla vännen, han gör mig inte illa.” Jag bar upp Liam och satte mig i sängen bredvid Justin, Jazmyn stod i dörren och stirrade på oss, så Justin gick fram till henne. ”Min favorit tjej.” sa han och pussade henne på kinden. ”Ska vi gå ned?” Utan att svara gick han ut och sträckte sin lediga hand efter min, så vi flätade samman fingrarna.

Mamma och Jeremy satt kvar i köket när vi kom in, och dem tittade på oss med förvirrade blickar. ”Har ni löst allt?” Frågade mamma. Jag kysste Justin som svar, och mamma log, minstlika mycket som Jeremy. Liam blev hur glad som helst. ”Betyder det är att jag får träffa Justin mer?” Liam tittade på mig och såg bekymrad ut. ”Ja, det får du. Så länge han är här.” Nu såg han ännu mer förvirrad ut. ”Vadå? Ska han åka?” Liam förstår nog inte det hela med att Justin inte bor i Stratford, och ännu mindre av att han är en kändis. Tids nog ska jag föröka förklara för honom. Men jag gjorde ett försök. ”Justin har flera miljoner tjejer som vill se honom stå på en scen. Han sjunger.” Liam spände blicken i honom. ”Så du har fler än min mamma?” Vi alla började skratta lite av hans ordval. ”Du behöver inte oroa dig, jag försvinner inte.” Justin lovade något han inte skulle kunna hålla. Men det fick vi ta då, just nu vill jag bara leva i nuet.

”Gumman, jag kan ta Liam idag. Om du vill spendera den med Justin.” Det var precis som att hon läste mina tankar, men eftersom han var bredvid mig så skojade jag till det. ”Nej, det vill jag inte.” Han tittade på mig med en ledsen min. ”Hörrududu.” Sa han och brottade ned mig i sängen så jag inte kunde göra annat än skratta, han började kittla mig, och då får jag panik. ”Snälla, sluta.” Han skrattade åt mig. ”Bara om du tar tillbaka det du sa.” jag slog mina ben runt hans höfter och fick ned honom på rygg, så att det var min tur att ge igen. Jag böjde mig ned och kysste honom på halsen. Han stönade tyst men jag hörde det. ”Har du glömt bort att din mamma står här, och inte behöver se något.” Mamma kan vara rolig ibland. ”Klart jag vet, men du har väl vart ung du med.” Hon suckade. ”Använd kondom bara.” Jag stannade upp och tittade mot dörren, men hon var borta. ”Sa min mamma just det där?” Både jag och Justin blev tagna av hennes mening.

Jag hann klart med ett, bara för er. Men det är inte det bästa jag har skrivit, så ni får ha lite förståelse. Men jag ska försöka skriva ett till. :) Mer drama, mindre drama, ni bestämmer!!!

Det blev ett stort bråk efter att Justin hade kommit ned, han skrek på mig, jag skrek tillbaka. Men när Selena öppnade munnen, då var det kört för henne. ”Du kanske skulle ha tagit vara på Justin, och sluppit allt det här.” Jag tittade upp på honom som stod med munnen öppen, ”Tar inte du ut henne härifrån, då har hon ett blåöga imorgon.” Justin fattade vinken på en gång och åkte med henne. Alessa tittade häpet på mig. ”Det är krut i dig måste jag säga.” Jag log lite halvt och tittade på både henne och Ryan, dem stod och höll varandra i händerna. ”Ha, ett par fixat ikväll.” Båda två började skratta åt min lustiga kommentar. Chaz och Mad drog när Justin kom ned och skrek, dem var kanske inte vana att se honom så.

På kvällen när både mamma och Liam hade somnat, själv låg jag vaken och funderade på vad det var som hände hemma hos Ryan egentligen, så ringde min mobil, och det var ett nummer jag inte hade. Men jag svarade i alla fall, vilket jag inte skulle ha gjort, för det var Justin som sa åt mig att komma ut. Motvilligt drog jag på mig min morgonrock, då han ändå har sett mig halvt naken, och gick ut. Han stod mycket riktigt på vår uppfart, lutad mot bilen. ”Vad är det du vill mig?” Jag hann inte ens reagera fören han stod framför mig och pressade sina läppar mot mina. Min hjärna skrek rakt ut av irritation, medan mitt hjärta ville ha mer. Kyssen beskrev inte bara hur mycket han hade saknat mig, den beskrev även hur mycket han ville ha mig. ”Du kan inte komma och säga att du inte har saknat det där lika mycket som jag.” Hans tonfall var lugnt och han betedde sig inte som innan, det var som en helt ny Justin framför mig. ”Men det är väl klart att jag har saknat det, men det betyder inte att jag vill ha dig i mitt liv. Man kan inte få allt, det vet du.” Han släppte mig inte med ögonen, och jag såg hur besviken han vart. ”Hur ont gör det för dig att höra mig säga det där?” Han blev ganska förvånad av min fråga. ”Det gör ont som fan.” ”Bra, då förstår du hur ont det gjorde för mig.” Med dem orden vände jag på mig och skulle gå in, men han lät mig inte. Han tog mig i armen och vände mig om, så att vi hamnade med knappt luft mellan oss. Han tittade mig djupt i ögonen och gjorde samma sak igen. Han måste sluta kyssa mig, annars kommer jag aldrig kunna släppa honom. ”Du måste sluta kyssa mig, förstå det. Jag hade kunnat vara din idag, men du valde någon helt annan framför mig. Förstår du hur jävla sårad jag är, jag tycker verkligen om dig som fan, men jag gav dig en chans, och den sumpade du genom att va med Selena, och som att inte det var nog, du tog med henne hit.”

När jag kom tillbaka in i mitt rum satte jag mig i fönstret och kollade ut, och Justin stod fortfarande kvar, på exakt samma ställe som när jag lämnade honom. En liten del av mig tyckte synd om honom, men den delen skulle inte få ta över min kropp. Jag satt och kollade på honom hela tiden, och han höll på med mobilen, men efter 20 minuter så åkte han. Jag gick och la mig, men kunde absolut inte somna. Det tog inte lång tid efter att jag lagt mig som jag fick ett meddelande, och jag kunde sätta en miljon på att det var Justin. Och hade någon satt emot mig hade jag blivit rik.

”If u love someone, set it free, if it comes back it´s yours, unless it was never yours. Du har rätt att få veta att jag aldrig har varit intresserad av Selena, det var dumt av mig att ta med henne. Det kommer alltid vara du, ingen annan.”

Jag låg fortfarande vaken när klockan närmade sig 7 på morgonen, inte en enda blund hade jag fått. Varför ska det vara så jävla svårt med kärlek. Jag tog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. Vattnet låg som en hinna över min kropp, och alla känslor jag en gång i livet känt rann av mig. När jag kom ut ur duschen var det som att ingenting hade hänt, allt kändes som en dröm. Precis då kom jag på att det var ikväll mamma skulle bjuda några på middag, så alla känslor och tankar kom tillbaka och bet mig i foten.

”Mamma, vem kommer ikväll?” Hon tittade upp från tidningen. ”Vad gör du uppe nu gumman?” Hon undvek verkligen min fråga, och det störde mig till max. ”Svara på min fråga.” Jag blev irriterad. ”Ja, okej. Det är Justins föräldrar. Men jag vet inte om han kommer. Så du behöver inte oroa dig.” Jag suckade och stampade mig upp för varje trappsteg i trappen samtidigt som jag skrek. ”Inte oroa mig, fattar inte du att jag inte vill se honom av en specifik anledning.” Mamma kom efter mig in i mitt rum. ”Kan du förklara för mig vad det är som har hänt mellan er?” Jag satte mig ned på sängen och hon bredvid mig. ”Ja, vart ska jag börja. Jag gav han en chans, han tog den inte utan gick vidare med Selena.” Mamma kramade om mig samtidigt som jag grät. Mina tårar rann oavbrutet, och det var första gången på flera dagar som jag lät dem rinna över Justin. ”Gråt inte gumman. Han är inte värd det.” ”Nej, det kanske han inte är. Men jag tycker om honom nå så fruktansvärt.”

Mamma tog hand om Liam medan jag spenderade min dag inne på mitt rum, tänkandes på vad jag egentligen vill. Min hjärna vill döda honom för det han utsatte mig för, och mitt hjärta säger att hans händer ska vara på min kropp, hans läppar ska vara tillsammans med mina. Jag vill ha honom, så sjukt mycket.

Mamma knackade på hos mig och sa att dem hade kommit, och att olyckligtvis Justin var med. ”Jag stannar här. Jag går inte en meter utanför detta rum. Mamma, hur kunde du?” Hon hann inte svara. ”Tog han med sig den där bedårande Selena också eller?” Mamma hann inte svara innan jag hörde den bekanta rösten. ”Ja, han gjorde ju tyvärr det.” Det var Selena själv som stod i dörren. ”Kan jag få prata med dig?” Hon lät skärrad, precis som att jag skulle hoppa på henne, och det kan jag väl förstå, med tanke på att jag hotade henne igår. Hur vågade hon sig hit. Hem till mig? Mamma lämnade oss ifred och hon kom in och stängde dörren.

”Jag har misstagit mig nå fruktansvärt mycket, jag trodde helt seriöst att Justin inte tyckte om dig, utan att han bara hade dig för att. Det var min mening från början att splittra er, men när jag ser på er båda ser jag även två spruckna själar. Han kom inte hem inatt, och jag har mina aningar om vart han har varit.” Där avbröt jag henne. ”Han var inte här om det är vad du tror. Han var här i en halv timme, sen åkte han.” Hon tittade bara på mig, precis som att jag ljög. ”Okej, då hade jag fel. Han kanske säger att han gillar dig, och är kär i dig. Men det ser ut som att han rasar samman när du inte vill ha honom, så han måste verkligen älska dig. Och helt ärligt så skulle inte du ligga här inne när han är där nere om inte du kände samma sak.” Allt hon sa var sant, jag var nog mer än kär i honom, men för liten i mig själv för att någonsin erkänna det för andra. ”Om du inte hindrar mig nu, så går jag, och du slipper se mig igen. MEN, jag kommer även att skicka upp Justin.” Hon reste sig upp, och innan jag ens hann reagera så var hon borta.

Jag gick och ställde mig vid min dörr för att höra vad hon sa till Justin. ”Hon vill inte se mig igen, varför ska jag då gå upp och göra hennes liv mer jävligt än jag redan gjort det. Jag älskar den bruden, och hon vill inte ha mig.” Justin lät verkligen ledsen, precis som att hans röst skulle lägga av vilken sekund som helst. ”Men förstår inte du att hon tycker samma sak om dig, hon är rädd. Rädd att någon ska kunna ta dig ifrån henne, rädd att förlora dig. Hon är nog tom. rädd att älska dig. Gå upp nu, och sluta fjanta dig.” Det var det enda jag hörde, sen var det en dörr som smälldes igen, så jag antog att hon gick.

Justin kom hem igår, och jag har gjort allt för att hålla mig borta från honom. Jag läste i en skvaller tidning att Selena följde med honom till Stratford, så då kan han umgås med henne, för hos mig har han inget mer att hämta. Alessa har gjort slut med Ryan, och han är helt förstörd. Han och jag har pratat ganska mycket med varandra då vi båda två är djupt sårade, men ingen av oss har sagt vad den andra sagt till varken Alessa eller Justin, och det är ganska skönt. Ryan skulle ha filmkväll med Justin och Chaz ikväll, och så vitt jag vet så ska även Alessa och Mad dit, dem har frågat mig flera gånger om inte jag också kan komma, så tillslut gick jag med på det, dum som jag är.

Mamma och Liam ska iväg hem till Pattie ikväll för att Liam ska få leka lite med Jazmyn nu när Jeremy är och hälsar på. Det är kul att Liam och Jazzy kommer så bra överens med varandra, det bevisar ju att jag och Jeremy har gjort något rätt i alla fall. ”Mamma, vad ska du göra ikväll?” Liam hoppade upp i soffan där jag satt framför tv:n och väntade på att klockan skulle bli lite mer så jag kunde göra mig klar för att åka till Ryan. ”Jag ska hem till Ryan och kolla på film.” Han tittade på mig och rynkade pannan, det fick mig att le lite. ”Ska Justin dit?” Han viste att vi inte kom så bra överens, för han hörde när jag svor över honom en gång. ”Ja, han ska ju det.” Jag bytte ämne på en gång. ”Ska det bli kul att träffa Jazmyn?” Han nickade och såg verkligen glad ut, och det glädjer mig, att min son är glad.

När jag hade fått på mig mina mjukiskläder och borstat ut håret, samt dragit några drag med mascaran så såg jag att klockan redan var halv 7, jag skulle ha varit där nu. Men vad är det man brukar säga, fint folk kommer alltid sist. Alessa skulle jag hämta upp på vägen, för hon ville inte komma dit själv och veta att Ryan inte gillar att hon egentligen är där. Men Ryan hade tjatat med mig, så då hade jag ett villkor och det var att Alessa skulle få följa med. Han gick med på det. ”Är du redo för en underbar dag hemma hos Ryan?” Min ton i det hela lät lite väl sarkastisk, så hon började skratta åt mig, och nickade hysteriskt, precis som att hon verkligen ville dit.

Ryan öppnade dörren när vi kom fram och kramade om mig, men han tvekade lite innan han gjorde det med Alessa, och det kan jag förstå, men det var faktiskt hon som drog in honom i en kram. Han vart lite överraskad först men kramade glatt om henne sedan. När vi kom in satt Justin med ryggen mot mig, och hade den underbart vackra Selena bredvid sig, men ingen vände sig om. Chaz däremot hoppade upp ur soffan och kastade sig över både mig och Alessa. Mad var lika blyg som vanligt, något måste vara fel på henne, hon har hängt i dessa kretsar nu i mer än två månader och har fortfarande inte lärt sig att slappna av.

Jag hade fått i uppdrag att köpa med mig dricka så skulle grabbarna fixa chips och sådant. ”Någon av er som kan hjälpa mig med drickan?” Justin var på väg att resa sig, men Selena stoppade honom. Så Ryan gjorde det istället och vi gick ut till köket och plockade fram massa glas och alla drickor som vi skulle ta med oss ut. Båda två stod med ryggen mot dörren så vi såg inte om det kom någon, men tillslut så viskade Ryan väldigt tyst att Justin stod i hallen och kikade på oss. Jag fick en impuls och kysste Ryan, han vart förvånad, men besvarade den. Det var lite obehagligt, men jag ville se hur Justin skulle reagera. Även om jag inte fick se så mycket så hörde jag honom när han försvann in i vardagsrummet på två sekunder.

När vi hade kommit tillbaka och slagit oss ned så var jag tvungen att hälsa på Selena, ”Hej, det är jag som är Clarissa.” Jag sträckte fram min hand och hon tog den och hälsade. ”Hej, Selena” Nu var det avklarat, sedan behövde jag inte titta på varken henne eller Justin mer under kvällen. Trodde jag. Chaz är ju den som alltid ska ställa till allt. ”Sanning eller konsekvens?” Alla spärrade ögonen i honom, men han tog förgivet att alla ville vara med, så han sprang ut i köket och hämtade en tom flaska. Mad satt mest och flinade åt oss, för hon såg nog hur vi alla hamnade i en obehaglig situation.

Chaz snurrade flaskan först, och den stannade på mig. Kan man ha mer tur eller? ”Sanning.” Han tittade på mig med en ledsen blick. ”Varför pratar inte du med Justin?” Även om han råkade vara i rummet så var jag inte alls blyg för att svara på den frågan. ”Det vet han bäst själv, och det är huvudsaken.” Jag hörde hur Justin suckade bredvid mig, men jag brydde mig inte. Min tur att snurra flaskan och den stannade på Alessa. Hon tog också konsekvens. ”Gå iväg och prata med Ryan om era problem, innan någon får ett psykbryt snart.” Hon tittade på mig, och om blickar kunde döda hade jag legat tre meter under jorden. Dem försvann i alla fall och jag gav flaskan till Mad som fick snurra medan dem var borta. Den stannade på Justin och han vred sig av osäkerhet, men ändå tog han konsekvens. ”Kyss Selena.” Mad satt med ett brett leende på läpparna och jag kunde inte kolla på honom, men jag kände hur han stirrade på mig. Jag hörde när han kysste henne, men jag är glad att jag inte såg.

Vi fortsatte ett tag, tills jag fick igen, då Justin valde konsekvens igen, och det ska han få äta upp, ”Ta med dig Clar och snacka med henne, ni två kommer snart klösa ögonen ur, om ni fortsätter stirra på varandra.” Jag reste mig bara upp utan att han ens han reagera så jag slapp höra från alla att vi verkligen behövde prata med varandra. Jag gick upp på Ryans rum utan att ens veta om han följde efter mig eller inte. Men inte långt efter kom han gåendes med huvudet nedåt. ”Nu har du chansen att säga det du vill säga till mig, för du lär inte få fler chanser.” Jag orkade inte med tystnaden som skulle ha uppstått om jag inte hade sagt något, och det jag sa var bara sanning, han hade en chans, och det var denna. ”Varför ville du inte att jag skulle höra av mig när jag kom hem?” Jag tittade upp på honom och mötte hans blick, han såg seriöst förvånad ut. ”Är du seriös?” Han nickade utan att säga något. ”Jag ska hämta mon mobil, vänta.” Jag gick ned och dem andra satt som fastfrusna i soffan, speciellt Selena. Undra vad hon hade för problem egentligen, jag har inte gjort henne något ändå betedde hon sig så. Jag gick ut i hallen för att hämta min mobil, och gick tillbaka upp sedan.

”Detta är anledningen.” sa jag och plockade fram bilden på honom och Selena, när dem låg och sov. Han kollade storögt på den, och sedan upp på mig. ”Tror du på fullaste allvar att jag skulle sumpa min chans hos dig över det där? För det första så viste jag inte ens om att hon hade lagt sig bredvid mig, och för det andra så gjorde Alfredo allt för att vi inte skulle fortsätta prata med varandra.” min hjärna spelade mig ett spratt, eller hörde jag nyss en bortförklaring. ”Skojar du med mig? Vad har han för anledning till det, och vadå inte viste om att hon låg där. Bjuder du in alla eller?” Jag orkade inte höra mer på honom så jag reste mig upp ur sängen och var på väg ut, men han hann ställa sig för dörren. ”Släpp ut mig, och det är nu.” Jag höjde rösten åt honom, men han flyttade sig inte. ”Hon la sig där när jag hade somnat. Förstå det, jag skulle inte sumpa chansen du gav mig medvetet. Snälla.” Han lät uppriktigt ledsen, men jag lät mig inte luras. ”Glöm det, förstå att du inte är välkommen i mitt liv mer. Jag vill inte ha någonting med dig att göra, så släpp ut mig nu.” Nu skrek jag åt honom för att han skulle förstå. Han flyttade sig motvilligt från dörren, och jag hörde hur han började gråta.

När jag kom ned till dem andra så stirrade alla på mig. ”Selena, tycker du ska gå upp till din pojkvän som gråter.” Hon tittade på mig och reste sig upp. ”Justin, din flickvän kommer nu, så du kan gråta ut i hennes famn.” Skrek jag upp för trappen, men det skulle jag inte ha gjort. ”Förstår inte du att det är dig jag vill ha?” Skrek han tillbaka och kom rusandes ned för trappen.

Tre veckor har gått sedan Clarissa lämnade Paris, nästan med tårar i ögonen för att jag hade betett mig illa. Jag skäms över mitt beteende, och har absolut ingen förklaring till vad det var som flög i mig just den dagen. Jag visste ju att hon bara hade ögonen på mig, men ändå var jag tvungen att agera som en svartsjuk idiot. Egentligen har jag bara mig själv att skylla att det är som det är idag, men jag ville inte skada henne, och det var precis det jag gjorde. Precis som att hon inte har haft nog med skit från killar i sitt liv, och så vart jag en av dem. Det känns förjävligt, men jag vet inte vad jag ska göra. Kvällen då jag ringde, och berättade att jag saknade både henne och Liam, så svarade hon inte samma sak tillbaka. Det enda hon sa var att vi skulle prata när jag kom hem.

Ingenting blir bättre av att Selena är med mig, hon kom för en vecka sedan och bilder på oss har redan börjat cirkulera. Jag har inte ens försökt att förklara för Clar att vi bara är vänner, det är lika bra att ta allt med henne sedan när jag kommer hem, om hon vill prata med mig igen. Anledningen till att hon är här, är för att sjunga Overboard med mig, den låten var från början inte med på mitt schema, men Scooter tyckte vi skulle lägga in den dem sista konserterna. Flera gånger har Selena försök kyssa mig, men varje gång har jag backat undan och försökt förklara för henne hur min situation ser ut. ”Men Clarissa är inte här nu, eller hur? Hon får inte veta något, det stannar mellan dig och mig.” Precis så har hon svarat mig, nästan varje gång. Men jag tänker inte vika mig för frestelsen, det är absolut inget fel på henne, men jag vill inte vara mer idiot än jag redan vart, eller är.

”Spanien nästa, är du taggad?” Scooter slog sig ned bredvid mig i bussen då vi nästan var framme i Madrid. ”Taggad till tusen.” Svarade jag med ett leende på läpparna, men jag vet att det inte nådde hela vägen till ögonen och var beredd på efterfrågorna. ”Saknar du henne?” Sådana frågor brukar aldrig Scooter fråga, bara för att inte få mig nedstämd, men han insåg väl efter tre veckor att jag inte kunde släppa henne. Utan att svara honom så skakade jag bara på huvudet och tog upp min mobil, för att se om jag fått något nytt. Clar hade varken ringt eller skrivit, även fast jag vet att det inte skulle hända, så kollade jag ifall att. ”Ni träffas snart, det är bara en vecka kvar.” En vecka går fort, om man gör någonting om dagarna. Jag själv låg bara i bussen och stirrade i taket. Mamma hade försökt prata med mig den första veckan, men hade misslyckats totalt då jag inte lyssnade på vad hon sa, så ingen försökte längre. Förutom Selena då, men hon försökte med allt.

Vi stannade på en liten restaurang utanför Madrid, och alla gick in för att käka. Men jag halkade efter lite, och insåg snart att Selena slöt upp bredvid min sida. Hon tog min hand, det var behagligt, precis som att det var Clar som gjorde det. Men när jag insåg att fallet inte var så slet jag åt mig min hand. ”Ge dig nu Biebs. Jag vet ju att du vill.” Hon var inte rädd för att visa vad hon ville i alla fall. ”Nej, det är precis det jag inte vill. Varför kan vi inte bara vara vänner?” Hon tittade chockat på mig, precis som att jag inte hade sagt samma sak dem senaste gångerna hon sagt något sådant till mig. ”Det är din förlust, du vet det va?” Hon flirtade helt öppet med mig, och det störde mig lite. Speciellt när Alfredo var med, för jag vet hur bra kontakt han och Clar har, jag vet dock inte om dem pratar så mycket nu, men då i Paris vart dem goda vänner. Det fanns nog inget som skulle hindra honom från att berätta för henne hur Selena klängde på mig, och därmed skapa ett tredjevärldskrig.

När vi kom fram till platsen där vi skulle ha våra bussar så var det hur mycket folk utanför stängslet som helst, och för att jag är artig och på ganska bra humör så gick jag fram och prata med några tjejer samt skrev autografer och tog kort, så gott jag kunde. Selena kom också fram efter ett tag, och folk blev som galna. ”Är ni tillsammans?” – ”Vad har hänt med den andra tjejen du hade med dig i Paris?” Det bara välde in frågor, men jag valde att inte svara på någon, medan Selena stod och log lite på sidan. När jag hade stått där ett tag kom Kenny fram och sa att vi var redo för att åka till hotellet. Det hade blivit fel bokat, så jag fick dela rum med både Selena och Alfredo. Dem här dagarna kommer inte sluta bra, jag känner det på mig.

”Är det någon av er som ska med ned och bada?” Alfredo hade redan bytt om, och eftersom att konserten inte var fören dagen efter så tyckte jag väl att jag kunde få lite ledig, så jag bytte om. Dem flesta stod nere i foajén och väntade på oss, mamma var konstigt nog med, hon brukar inte gilla sådant. När vi kom ned till stranden var det en privat del, där inga paparazzi fick komma in, men chansen fanns fortfarande att andra privata människor kunde knäppa massa bilder, så jag fick hålla fan på mig ändå. Efter en timme i solen kände jag för första doppet, så jag frågade om någon skulle med ned och bada, och den enda som svarade var självklart Selena. Jag kanske ska lära mig att hon är med, och inte bete mig så illa. Hon är ju inte mer än människa hon heller.

Efter ett tag i vattnet började hon skvätta vatten på mig, så det utlöste ett litet krig mellan oss. Vi höll nog säkert på i en halv timme för att se vem det var som gav upp, och jag svalde en hel del vatten på kuppen, men det hindrade mig inte från att fortsätta. Men tillslut gav hon upp, så jag kunde med stolthet glida upp på stranden igen. ”Ni såg ut att ha det trevligt.” Alfredo´s ton i det hela lät spydigt, och jag kunde mycket väl förutse vad han tänkte på. Men jag orkade inte bry mig. ”Ja, är det förbjudet att ha kul eller?” Han skakade på huvudet och lade sig ned på handduken igen. ”Nej, det är det inte. Men jag tänkte på alla som tog kort på er nyss.” Han kanske hade rätt jag vet ju inte när dem tog kort, men så farliga kan dem väl ändå inte vara.

Några timmar senare när det började bli lite smått kallt i solen valde vi alla att gå upp tillbaka till hotellet. ”Pax för att duscha först.” Sa jag när jag öppnade dörren, både Selena och Alfredo suckade bakom mig, för jag viste hur mycket dem ville kasta sig in i duschen, men det kunde dem glömma för den var min. Jag lät vattnet rinna över min bara kropp, men tankarna stannade kvar på samma ställe. Hur skulle jag kunna lösa allt med Clar. Jag vill inget annat än ha henne, och få finnas för henne. ”Hörru grabben, har du drunknat eller?” Alfredo bankade på dörren och jag förstod att jag hade stått där inne ett tag. ”Nej, jag kommer snart.” Jag tror att han gick, för det vart tyst.

När jag kom ut ur badrummet hade jag bara en handduk runt höften och Selena skulle in efter mig, så när hon gick förbi bet hon sig i läppen och drog sina naglar på min mage. En rysning gick igenom min kropp, och jag gillade hennes beröring, på något konstigt sätt. Jag vet att jag får göra vad jag vill, jag är inte fast i ett förhållande. Men jag tror att Selena vill mycket mer än vad jag vill, och klarar av. Jag klädde på mig och gick ut på balkongen. ”Hur är det med dig egentligen? Du verkar så sur och tvär hela tiden?” Alfredo satte sig på den lediga stolen bredvid mig. ”Det är bra med mig. Får jag fråga dig en sak?” Han tittade oroligt på mig, men nickade. ”Har du kontakt med Clarissa nu?” Han spärrade upp ögonen utan att kolla på mig, precis som att jag hade träffat en öm punkt. ”Okej, du behöver inte svara.” sa jag och gick in, jag hörde hur han ropade efter mig, men jag gick in i mitt sovrum och stängde dörren. Selena skulle dela med Alfredo, då det fanns två enkelsängar i det rummet.

Jag måste ha somnat på en gång då jag la mitt huvud på kudden för jag har inget minne av något annat. Men på morgonen när jag vaknade var det något som inte stod rätt till. Selena låg bredvid mig, och höll dessutom om mig, jag reste mig upp på en gång och gick ut till det stora rummet och la mig. Mitt täcke tog jag också med mig. Jag kollade vad klockan var och insåg att den bara var runt 6 på morgonen, så jag la mig ned igen och somnade konstigt nog om. Någon timme senare vaknade jag av att jag fick ett sms. Clarissa <3 stod det på skärmen, och mitt hjärta slog 100 gånger hårdare än vanligt.

”Du behöver inte höra av dig när du kommer hem, förstår du det? Jag vill inte se dig igen.”

Hemma igen, efter en helt okej vecka i Paris. Liam fick se allt han ville och jag råkade handla en helt ny garderob, inte bara till mig själv utan till Liam också. Resväskorna står kvar i hallen och har stått där dem senaste två dagarna. Saker och ting var nog egentligen inte helt bra mellan mig och Justin när jag åkte. Vi umgicks knappt och när vi väl sågs var det bara kall prat. Vi lovade iallafall varandra att vi skulle ses när han kom hem till Stratford igen, det är typ en månad kvar. Jag saknar honom redan, och jag har bara vart hemma en dag. Liam har dessvärre feber och är ruskigt förkyld, så dem kommande dagarna ska jag spendera med honom. Men som räddare i nöden kommer Alessa hit med massa filmer och gott. Hon kunde för en gångs skull slita sig från Ryan. "Gumman, klarar du dig nu då?" Mamma ska flyga till LA och blir borta i 3 dagar. "Jag är inte liten längre." Hon tittade skeptiskt på mig men tog ändå sin väska och gick ut till taxin som väntade. Hon vinkade så länge hon såg mig, sedan gick jag in i duschen. Liam hade vaknat och ropade hysteriskt på mig. "Lilla gubben, mamma tycker inte om att du är sjuk och att du gråter." Han fick en panodil och en blöt kall handduk som jag la över hans panna. Han kan inte sova med varken kläder eller täcke, då tar det inte lång tid innan han vaknar igen.

Första filmen såg vi helt under tystnad, bara för att vi båda älskar den, och sjunger alltid med, Mamma Mia. Men när den var slut bröt Alessa tystnaden. "Saknar du honom mycket?" jag tog en näve lösgodis och valde ut den godaste för att stoppa den i munnen. "Klart jag gör. Men som han betedde sig så klarar jag mig utan honom." Hon lyssnade på vad jag sa men det kändes ändå inte helt okej att prata om det, Jeremy var den enda som verkligen förstod mig. "Hur är det mellan dig och Ryan då?" Jag bytte ämne så fort jag kunde. "Det är väl bra, men jag tror att vi gick lite för fort fram. Men jag tycker om honom." Jag kollade chockat på henne, och funderade ett tag på vad det var hon hade sagt. ”Vill du inte vara tillsammans med honom?” Hon tog en klunk av sin dricka. ”Jag vet inte, det är sommar och då vill man leva livet. Men skulle jag göra slut med honom så går han sönder totalt, och det vill inte jag vara ansvarig för.” Jag kunde inte förstå att hon sa just det där, om snälla Ryan. ”Du måste ju säga som det är till honom, du kan ju inte vara tillsammans med honom för att vara snäll.” Hon nickade instämmande.

Vi orkade aldrig slå på en till film utan satt och pratade istället. Jag berättade för henne vad det var som hade hänt i Paris, och hon kunde inte i sin vildaste fantasi förstå varför han hade betett sig som han gjorde. Det fanns väl egentligen ingen som kunde förstå det. Jag berättade även om den där natten vi spenderade tillsammans, och hur Pattie hade kommit in på morgonen. Vi satt mest och skrattade åt just den incidenten. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt, men det var väl sådant man fick leva med.

När Alessa gick hem på kvällen så gick jag direkt och la mig, Liam hade sovit i stort sett hela dagen och det var nog skönt för både han och mig. Jag låg vaken ett tag och funderade lite på vad mitt liv hade att ge mig. Jag har en underbar son, som jag älskar över allt på hela jorden. Underbara vänner, som man absolut inte hittar överallt. Och framför allt en fantastisk mamma, som alltid ställer upp, i alla fall så gott hon kan, och det blir mer och mer hon hjälper mig att ta Liam. Jag vet inte hur jag ska göra för att gott göra henne. Jag ska gå klart skolan, sen ska jag försöka skaffa mig ett arbete samt flytta hemifrån.

På morgonen när jag vaknade så låg Liam bredvid och tittade på mig, han log för första gången på ett dygn, och det var så härligt att se det. ”Hur mår du idag gubben?” Han reste sig upp ur sängen och la ned handduken på golvet som han hade haft i pannan. ”Jag mår mycket bättre.” För att vara helt säker tog jag tempen på honom, och det visade sig att febern hade försvunnit. Han hostar bara fortfarande. Men inget allvarligt. ”Mamma ska bara hoppa in i duschen, kan du klara dig själv?” Han nickade ivrigt och pekade på tv:n. Så jag förstod att han ville att jag skulle starta den. Jag stapplade ut ur duschen i handduk och vidare in i min garderob, för att leta reda på nå kläder. Men blev inga märkvärdiga, då vi ändå bara ska vara inne.

”Vill du ha frukost?” Eftersom att han inte åt speciellt mycket igår, måste han vara vrålhungrig just nu. ”Ja, jätte hungrig.” Ha, vad var det jag sa. Vi gick tillsammans ned till köket och jag plockade fram det som fanns i kylen, det var dock inte så mycket eftersom att varken jag eller mamma hade tid att handla igår. Så det får bli ett projekt för dagen. När allt var framme pekade han på filen, som vi i alla fall köpte på vägen hem från flygplatsen för att kunna ha frukost. Som vanligt när han har ätit upp en tallrik, så är det mer fil över bordet och honom, än i hans mage, men han såg lika nöjd ut för det. Själv tog jag en smörgås och en kopp kaffe, det är fruktansvärt gott med kaffe på morgonen.

Liam skuttade vidare till vardagsrummet och slog på tv, och DVD:n som det redan satt en barn film i, och så slog han sig ned i soffan. Själv gick jag upp på mitt rum och borstade igenom håret och tog min mobil. När jag kom ned satt Liam som fast naglad framför tv:n, det såg lite roligt ut. Jag satte mig ned bredvid honom, och automatiskt lutade han sig mot mig och la sig tillrätta. Min fina lilla prins. Min mobil vibrerade till, och jag förstod att jag hade den på ljudlöst och att jag fick ett sms.

”Vill bara att du ska veta att jag verkligen ångrar mitt beteende i Paris. Jag saknar dig nå så fruktansvärt mycket.”

Ni alla kan nog gissa vem det var ifrån. Men det ni inte kan gissa är att jag struntade i det där. Jag svarade honom inte. Jag tyckte att han skulle få kämpa lite mer än ett förlåt, och sen lite sms hit och dit. Han ska allt få visa att det är mig han vill ha, och ingen annan, och visa att han är villig att kämpa för det. Vist kändes det även för mig att inte svara, men jag tänker inte sjunka ned till hans nivå. Jag saknar nog garanterat honom mer än vad han saknar mig. Men det är ingenting jag någonsin kommer erkänna för andra, och absolut inte för han.

Efter att jag och Liam hade ätit lunch så bestämde jag att vi skulle åka till affären och handla hem det vi kunde tänkas behöva. När vi kom fram till supermarket och parkerade bilen så blev Liam helt hysterisk. Han skulle minsann inte med in, så han fick två val, antingen följa med in och vara tyst, eller sitta i bilen själv och skrika. Vilket tror ni han valde? Så klart att han följde med in. Men tyst det vet jag inte om han var. ”Liam, ge dig nu. Folk tittar på dig.” Han fortsatte skrika, ”Jag vill ha den här bananen.” Det där är det värsta jag vet när man är och handlar, barn som skriker efter saker. ”Nej, du får den inte och det vet du.” Jag fräste åt honom, precis som han skrek mot mig, så folk tittade extra mycket på oss. Men just då så struntade jag i det.

När vi kom hem igen så var Liam lugn, jag vet att man inte ska ge barn det dem vill ha när dem låter sådär, men vissa stunder orkar man inte som förälder att höra på skrik hela tiden, så han fick en klubba, och då blev han nöjd. Så allt sluta i frid och fröjd, inte bara för mig, utan för alla andra kunder på affären, som slapp höra på när han skrek. Precis när jag skulle gå ut till bilen, kom det fram en flicka till mig i 8-9 årsåldern och frågade om inte jag var tjejen som hade varit med i tidningen tillsammans med Justin. Jag blev helt ställd, men svarade artigt att det var jag. Hon frågade om hon inte kunde få ta en bild med mig, och jag vart ännu mer förvirrad. Vad är det som håller på och händer? Men hon fick en bild, och sprang iväg till vad jag tror var hennes mamma och var överlycklig.

Liam somnade framför tv:n på kvällen och jag lät han ligga där tills jag gick och la mig, och precis när jag skulle resa mig upp hörde jag hur min mobil började spela i hallen, där min väska låg. Klockan var inte så mycket så det var kanske inte så konstigt att det ringde folk, min första tanke var att det var mamma som ringde för att höra hur det var. Men den tanken hade jag helt och hållet tänkt fel. Det var nämligen Justin, skärmen lyste upp Biebs. ”Clar” svarade jag, även fast jag viste att det var han. ”Varför svara du inte på mitt sms?” Han rak på sak är väl det som är mest positivt med honom. ”För att jag inte har haft tid, Liam har feber och är sjuk, så har haft mycket att göra idag.” Min lögn var nödvändig, och absolut inte så farlig. Jag vet att man inte ska ljuga, men jag vill inte börja bråka med honom över telefon, när jag sen inte kan söka upp, och slå en kudde i huvudet på honom. ”Oh, hur är det med honom? Jag saknar lillgrabben, och dig.” Jag saknar dig också Justin, men det är något jag inte tänker säga dig. ”Jodå, det är väl bättre idag än det var igår.” Han suckade högt. ”Saknar inte du mig?”

Vad kommer hon att svara?!

Mamma tog Liam under armen och gick ut ur hotellrummet, hon förstod nog att jag och Justin egentligen behövde prata med varandra. Även om jag var elak. Hon gjorde mig kanske en tjänst, jag vet inte. Jag låg i alla fall kvar i sängen och brydde mig inte om han stod kvar där ute. Ville han mig något kunde han gått och väl komma in i rummet som jag befann mig i, eller så kunde han sitta där ute och sura för sig själv. För det var fan inte jag som hade gjort något. Plus att han om bara några timmar ska konsert. Jag låg fortfarande med täcket över huvudet, men jag kunde se att ljuset i rummet ändrade på sig, så jag förstod att han öppnade dörren. Sängen sjönk ned på andra sidan, och jag kunde nästan förstå att han hade lagt sig ned. Min irritation steg för varje tyst minut som gick, vad gjorde han här, om han ändå inte tänkte säga något?

”Ville du något speciellt?” Mitt tålamod var nu slut, och jag öppnade munnen, täcket hade jag tagit bort för flera minuter sedan. Han tittade på mig, och man kunde se att han hade gråtit, men jag tänkte mig inte luras av det. Jag vet vad han går för nu, och det är det enda som räknas, detta kan han inte köpa sig ur. Han ska allt få stå till svars för sina handlingar. Hoppas han tyckte det var värt att kasta ut mig, för att sedan få be på sina bara knän att jag ens tänker ändra min ton i mitt tal från arg till lugn. ”Förlåt.” Det var det enda som kom ur hans mun, och jag kunde inte förstå att han hade mage att komma hit och bara be om förlåtelse. ”Tror du att det är okej för dig att komma hit och säga ett ord på 6 bokstäver, och sen att allt ska vara lugnt?” Jag skrek inte, men jag var bra nära. ”Ja, eller nej. Men jag hade hoppats på att det var en början.” Hans röst bar honom bara dem första orden, sen hörde jag hur han började gråta. ”Du kan få gråta hur mycket du vill, men en sak ska du veta. Jag skiter i det. Vet du hur mycket du har sårat mig, på bara en dag? Först imorse, angående min frukost, sen kastade du ut mig. Fattar du hur jag känner mig? Jag släppte in dig i min sons liv, han älskar dig. Fattar du hur högt rankad du är hos honom?” För första gången tittade jag honom i ögonen, och han vek inte undan blicken en enda gång, det såg nästan ut som att han var rädd att blinka.

Jag gick ut till köket för att skölja av mitt ansikte, samt dricka lite vatten. Min hals var torr av allt gråtande, och av mina långa meningar som ändå inte vill gå in i skallen på honom. Vad mer ska jag behöva säga för att han ska förstå mig, han kan inte behandla mig som vilken skit som helst bara för att han råkar ha ett namn som hela jorden känner igen. Han kan inte vara elak och tro att jag skulle springa efter honom, bara för att alla andra tjejer skulle göra det. Men hur ska jag få honom att förstå det. Jag gick tillbaka mot sovrummet. ”Du, jag var villig att ge dig en chans. Men är det så här vårt förhållande ska se ut, så vill jag inte mer. Jag vill inte att min son ska se mig ledsen hela dagarna. För det är det jag kommer vara, om det fortsätter så här.” Han satte sig upp i sängen och lutade sig mot sänggaveln, och tittade på mig. ”Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att du ska förstå hur ledsen jag är över det som hänt idag. Jag kan inte få det ogjort, men jag kan visa dig att jag inte gör om det. Men det är bara du som kan bestämma det.” Han hade absolut rätt i det han sa, och det var att det var jag som fick bestämma om vi skulle fortsätta vår lilla romans som vi hade, eller om vi skulle avsluta den innan den verkligen tog fart.

”Kan du lova mig att aldrig mer bli svartsjuk, och absolut inte på dina vänner? Blir vi tillsammans, lyssna nu noga, för jag säger det bara en gång, så är det bara dig jag har ögonen för. Men har du så dåligt självförtroende att du inte kan lita på mig, för det är det, det handlar om, ditt eget självförtroende, så är det ditt bekymmer, men låt det inte gå ut över mig. Jag har haft nog med problem i mitt liv, jag behöver inget mer.” Han tittade på mig, och jag såg verkligen hur han tog in allt jag sa. Jag tror han förstod att jag menade allvar, jag var lugn när jag pratade och jag höll mina ögon på honom hela tiden för att visa min styrka.

Vi satt i soffan ett tag och pratade, som två normalt vuxna människor. Jag talade om för honom att vi kunde vara vänner, men det var allt. Det var slut på kyssandet och allt som hörde till det, vi var vänner och inget mer. Han blev besviken, det såg jag på honom, men samtidigt hade han sig själv att skylla. Eftersom att mamma hade tagit med sig Liam när hon gick så vet jag inte vart dem tog vägen eller hur länge dem hade tänkt vara borta, så jag följde med Justin tillbaka till arenan. När jag hade setat i hans loge ett tag, helt själv och funderat på om jag verkligen gjorde rätt val så öppnades dörren och Jeremy stod där. Han såg lite bekymrad ut, ”Hej, hur är det med dig? Du var helt förstörd när du lämnade detta ställe sist.” Han satte sig bredvid mig i soffan. ”Jag mår bra, tror jag. Vi har pratat ut med varandra, och jag tror att han förstod min mening i det hela. Jag hoppas det i alla fall, för jag tycker verkligen om honom, och vill att vi startar något. Men jag gör det inte om han fortsätter bete sig som han gjorde tidigare idag.” Jeremy lyssnade på vad jag sa, och det kändes lite konstigt då det var hans son jag pratade om, men det var skönt att få säga det till någon som ändå kände honom bättre än vad jag gjorde. ”Jag trodde att jag hade lärt honom bete sig, men tydligen inte. Men om jag känner min egen son rätt, så kommer han att ändra på sig för din skull. Han tycker verkligen om dig, och jag tror att han är villig att kämpa för det också.” Hans ord berörde mig verkligen, och på hans svar så tror jag att han förstod mig.

Tio minuter in i konserten satt jag fortfarande i hans loge, jag visste inte om jag var redo att se honom i sitt esse. Att se honom göra det han gör för flera miljoner tjejer, att höra deras skrik. Varenda tjej i hela arenan skulle döda för att få ta min plats just nu, och det är det jag inte vet om jag är redo för. Jag satt och grubblade. När jag kollade på klockan ännu en gång såg jag att jag hade missat 20 minuter, så jag tog mig i kragen och gick ut. Justin hade visat mig var alla andra i hans familj stod så det var dit jag gick. När Pattie fick syn på mig vinkade hon mig till sig och la armen om mig. Det var tryggt att ha henne där, men jag kom bättre överens med Jeremy. Han förstod mig på ett annat sätt, även om jag inte hunnit prata så mycket med Pattie. Att få höra alla tjejers skrik, och få se den stora hysterin kring honom var magiskt. Han älskar det han gör, och han älskar absolut alla sina Belibers, hans egen familj, som han har skapat.

När han gick av scenen för klädbyte passade jag på att springa iväg på toaletten, och den enda jag viste var den var, var den i hans loge. Så jag gick dit, det var lugnt och skönt i korridoren, och lika så inne i hans loge. Jag fyllde även på min vattenflaska som jag hade med mig, och så gick jag tillbaka ut till dem andra. Han hade redan kommit upp på scenen igen och var i full gång med One Less Lonley Girl. Jag är mycket väl medveten om att han plockar upp en tjej från publiken. Det är någonting den tjejen kommer leva gott på resten av livet, och dem blommorna hon får kommer hon garanterat ha när hon gifter sig. Det var hur kul som helst att få se hur tjejen reagerade när Justin kom ned för trappen och närmade sig henne. Hon började gråta då han gav henne blommorna, och det kan jag förstå, det där är väl ett ögonblick hon har drömt om sedan länge.

Justin avslutade konserten med Baby, och det som jag trodde var omöjligt visade sig vara fullt möjligt, trycket i arenan ökade med det dubbla och han hade egentligen inte behövt sjunga låten för det gjorde alla tusen tjejer så bra själva. Det kändes som att hela arenan skulle lyfta, det var en otroligt bra känsla som sköljde över mig. Mitt leende på läpparna växte utan att jag hade någon kontroll över det själv. Innan låten var slut gick jag tillbaka till Justins loge och satte mig i soffan. Trycket för mina öron var nog inte speciellt bra, dem var ju inte vana vid detta.

Jag låg ned i soffan när Justin kom in, han såg mig nog inte från början då han började byta om, så jag harklade mig lite snyggt för att han skulle lägga märke till mig. ”Har du setat här hela tiden?” Han vände sig om och drog av sig sin tröja, och jag satte mig upp i soffan. ”Nej, jag kom bara några sekunder före dig. Jag missade dem 20 första minuterarna. Annars såg jag hela. Och jag måste säga att du var ganska bra.” Han skrattade till lite samtidigt som han tog en flaska vatten från bordet. ”Ganska?” Jag la huvudet på sned, och log lite. ”Okej, du var skit duktig.” Han fortsatte byta om. ”Så ska det låta.”

På morgonen när jag vaknade var det för tyst för att Liam skulle kunna vara kvar på rummet, och mycket riktigt. Mamma hade kidnappat honom, jag vet inte varför eller vad som fick henne att tro att jag behövde barnvakt. Ibland kan hon vara lite envis, om man frågar, och ibland gör hon så här. Jag vet inte vad som är värst, vad ska jag hitta på alldelens själv idag då? Justin är i arenan och fixar inför soundchecken. Så honom vill jag inte störa, även om jag vet att han vill ha mig där, men han är nog inte lika koncentrerad om han vet att jag finns där någonstans.

För en gångs skull gick jag ned till restaurangen för att äta frukost, då jag vaknade så pass tidigt att dem fortfarande serverade den. När jag kom ned satt Alfredo där, tillsammans med tre andra killar som jag absolut inte kommer ihåg namnen på. När jag hade plockat på lite frukt, det fick bli min frukost, på min tallrik så såg jag att Alfredo vinkade på mig, så jag gick dit. ”God morgon på dig. Vad gör du uppe nu?” Han trodde väl säkert att Justin vart kvar hos mig igår när vi kom tillbaka, men där hade han fel. ”Jag är väl pigg.” Svarade jag flirtigt tillbaka. ”Du kan slå dig ned med oss, Justin har ju redan åkt. Men det kanske du redan visste?” Okej, han verkade inte veta hur det var mellan mig och Justin. ”Du vet väl om att vi inte är tillsammans, och sitter inte ihop, så nej, det visste jag faktiskt inte.” Han kollade chockat på mig, men lät det vara.

När jag kom tillbaka upp på rummet lyste min mobil till. ”Hallo.” Svarade jag utan att orka kolla vem det var som ringde. ”Hej Babe!” Den rösten tar man inte fel på, det är en sak som är säkert. ”Väckte jag dig?” fortsatte han med. ”Nej nej, kom precis upp från frukosten jag delade med Alfredo.” Mitt tonfall fick han nog att fundera. ”Jasså, trevligt?” Han lät sur, men det fick han bli. Det var bara ett bevis på att vi inte passade ihop. ”Jodå, det var det. Vad hade du på hjärtat då?” Han var tyst en stund. ”Tänkte bara höra vad du gjorde, saknar dig. Men uppenbarligen saknar inte du mig lika mycket.” HA, nu får han ta och ge sig. ”Ge dig nu, vad käkade du till frukost?” ”Inget” Jag var tvungen att sätta mig ned, om jag skulle orka med detta samtal. ”Nej, kanske är det som är felet då. Sluta vara så sur. Jag åt frukost med honom och tre andra av dina vänner. Dem satt där när jag kom ned, jag hade fått äta själv annars. Det är just sådant här som jag inte vill vara med om, vi funkar inte om du ska vandra omkring och vara svartsjuk. Så antingen ger du dig, eller så lägger vi ned detta på en gång. Fattar du det? Jag är fullt allvarlig. Jag kan vandra härifrån och se tillbaka på den perfekta tiden vi har haft, men det är allt. Jag tänker inte sitta hemma och gråta över dig, om det är det du tror.” Jag var tvungen att ta luft där emellan. ”Förlåt så jävla mycket då.” Med dem orden kastade han luren i örat på mig, och det gör man inte ostraffat.

Jag hoppade in i duschen och hoppade ut lika fort. Kläderna som jag hade handlat igår fick det bli, en vit luftig tröja, och en cerise kjol plus att mina nya armband också åkte på. När jag hade packat ned både mobilen och plånboken i väskan gick jag ut och ropade in en taxi. Den tog mig direkt till arenan, och eftersom att Justin själv hade lämnat VIP-pass till mig så fick han räkna med att jag dök upp efter det där samtalet. Vakten som stod i dörren hade jag inte sett förut, så han skulle säkert tro att jag var ett galet fan och försöka stoppa mig. ”Får se på ditt backstage-pass.” Han lät inte direkt trevlig i sin ton så jag visade honom bara det utan att säga något. Han tittade på mig flera gånger, men släppte sedan in mig.

När jag hade snurrat omkring inne på arenan ett tag stötte jag på Pattie. ”Hej Gumman, vad gör du här?” Hon var däremot trevlig, och då är jag det tillbaka. ”Jag tänkte hälsa på Justin, är han upptagen eller?” Hon log lite smått mot mig. ”Nejdå, han sitter i sin loge. Om du går rakt fram sen tar du höger, och tredje dörren på höger sida.” Jag gav henne en kram och sa att vi skulle ses senare, för det skulle vi nog göra. När jag kom fram till hans dörr, stod det till och med, med stora bokstäver, JUSTIN BIEBER. Jag knackade löst en gång, och han hörde konstigt nog det. När jag öppnade dörren så låg han i soffan med en kudde över huvudet. Så jag fick chansen att dra bort kudden och slå den i huvudet på honom. ”Varför kastade du luren i örat på mig?” Jag var inte glad, och han blev riktigt chockad. ”Vad gör du här?” Han satte sig upp i soffan. ”Svara på min fråga istället.” Han kliade sig i huvudet, och jag stod fortfarande med kudden i handen. Eftersom att han inte svarade så slog jag han igen. ”Ge dig nu. Jag la på för att jag inte ville bråka med dig, okej?” Nu var det hans röst som höjdes och han ställde sig upp framför mig. ”Man ska ge fan i att lägga på när man pratar med mig, för det är då man får bråk.” Han avbröt mig, och gick för att öppna dörren. ”Jaja, du kan gå nu.” Jag höll på att tappa andan, han som hela tiden har sagt att han vill vara med mig, och så kastar han ut mig. ”Din förlust grabben, glöm inte det.”

Precis när jag var på väg och skulle lämna arenan i tårar, som jag hela tiden försökte få att sluta rinna hörde jag någon ropa på mig. Jag stannade upp och torkade hela tiden under mina ögon, men det gick nog inte att dölja att jag grät. Mitt smink jag hade på mig var nog ganska ut smetat just nu. Så vad spelar det för roll om personen ser mig såhär, jag hade ingen aning om vem det var, för han ropade så långt bortifrån så jag kände inte igen rösten. ”Men lilla gumman, gråter du?” Jeremy kom emot mig, och slog armarna om mig. ”Nej, det gör jag inte, du ser i syne.” Svarade jag och skrattade ett glädjelöst skratt. ”Vad är det som har hänt?” Han strök mig över ryggen. ”Ja, du kan ju fråga din superstjärna till son.” Han suckade högt och la sina händer på mina axlar för att kunna titta på mig. ”Jag ska prata med honom. Han ska behandla tjejer med respekt.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, snälla gör inte det. Jag tar det med honom själv någon dag. Just nu vill jag bara ut härifrån, så om du ursäktar, så ska jag åka tillbaka till hotellet.” Han släppte mig, och lät mig gå.

När jag kom tillbaka till hotellet bäddade jag ned mig i sängen, och somnade med tårar rinnandes efter mina kinder. Varför skulle veckan bli så här? Vi skulle ju ha det hur kul som helst. Jag vaknade upp av att Liam satt och tittade på mig. ”Vad har hänt mamma?” Hur ska jag kunna förklara detta för honom nu då? ”Har nog bara drömt en mardröm, inget att oroa sig över.” Han kröp ned under täcket tillsammans med mig. Vi låg där och bara stirrade i taket. Tillslut kom mamma in och gjorde oss sällskap, vi sa ingenting till varandra, utan det var helt tyst.

Det knackade på dörren, men jag hade absolut ingen lust att prata med varken den ena eller den andra, så jag låg kvar i sängen och lät mamma gå och öppna. Direkt jag hörde hennes röst kunde jag förstå vem det var. Han var det sista jag ville se just nu, eller höra rösten på. Så jag la mig ned och drog täcket över huvudet. Liam låg fortfarande bredvid mig, men han var tyst han också. Dörren till sovrummet åkte upp en bit, ”Gumman, det är till dig.” Mammas vänliga röst ville jag bara spy på just nu. ”Jag vill inte prata med någon.” Jag kollade upp och mötte hennes blick, hon såg faktiskt ganska förvånad ut. ”Men det är Justin.” Jag drog tillbaka täcket över huvudet. ”Han är den sista jag vill se, be han fara och flyga.”

Kom igen nu, ge mig massor av kommentarer! :)

När jag vaknade morgonen efter var det inte av underbara kyssar och mys utan av att Pattie stod i dörren och var helt vansinnig. ”Justin, vad är det här?” För att hon inte skulle märka att jag var vaken sneglade jag lite mot dörren och såg att hon stod och höll i min bh. Den måste ha hamnat där i all hast inatt. ”Om jag är tvungen att förklara för dig vad det där är, är det något som är fel.” Svarade han henne. Dörren till sovrummet slogs igen och jag kunde resa på mig och klä på mig. ”Kan du vara lite tyst, hon sover.” Hörde jag honom fortsätta. Alla mina kläder låg utspridda över golvet, men allt fanns i sovrummet så Pattie måste ha släppt bh:n på golvet, eller så hade han tagit den av henne. Jag tvekade en sekund innan jag gick ut ur sovrummet, men jag gjorde det. När Pattie fick syn på mig såg hon inte glad ut, så jag tog min väska och lämnade dem två. ”Clar, kom tillbaka.” Justin sprang ut ur rummet och efter mig.

”Vad Justin? Din mamma tycker uppenbarligen inte om att vi spenderar tid tillsammans, så varför göra det värre. Det var uppenbarligen ett misstag.” Sa jag och vände mig om, för att upptäcka att han bara hade mjukisar på sig. Han kom närmare mig, och jag viste att det skulle sluta som han ville. Han la sina händer på mina höfter. ”Det hon tror är att vi har legat med varandra, därför beter hon sig sådär. Vi vet själva att inget sådant hände inatt, så varför ge henne fler misstankar?” Han tryckte sina läppar mot mina, men han kysste mig inte, han gav dem mjuk massage. ”Vi ska till Disneyland idag, glöm inte det.” Hans leende smittade av sig, så jag såg väl ut som ett fån i ansiktet. ”Vi möts i foajén om en timme, okej?” Han nickade och gav mig en puss.

När jag kom ned till mitt rum så satt mamma vid bordet med miljoner papper framför näsan, det såg ut som att hon inte ens hade tid att andas. ”Hej, har allt gått bra?” Hon hade inte ens tid att titta på mig, så jag fick en nickning om att allt var okej. ”Snälla mamma, det är semester också, jag vill inte att du jobbar ihjäl dig.” För första gången sedan jag kom in tittade hon upp på mig. ”Okej gumman, förlåt.” Sa hon och sköt undan alla papper. ”Så hur var natten?” Frågade hon med ett leende. Jag kände att jag blev generad, så jag kollade ned i bordet. ”Det var helt okej, ända tills Pattie kom in i morse och var vansinnig, hon trodde vi hade legat med varandra. Men det hade vi inte.” Mamma tittade oroligt på mig. ”Det är sanningen.” Jag och mamma har en bra relation, jag berättar allt för henne. Kanske inte in i minsta detalj, men jag berättade att han hade tänt ljus och grejer.

Efter att jag hade duschat och var redo så kom Liam springandes med bara nya kläder på sig, ”Mamma, ska vi åka?” Han var upp över öronen glad för att vi skulle spendera en hel dag på Disneyland. ”Du vet om att Justin och hela hans familj följer med va?” Han nickade stolt, precis som att han viste det före mig. När vi kom ner till receptionen så var alla redan där, det var lite pinsamt att det bara var mig och Liam dem väntade på, men jag kollade på klockan och såg att även vi var tidiga. Justin kom fram och kramade mig, och presenterade mig för alla. Jag hade lite svårt att komma ihåg alla namnen, men en av dem jag inte skulle glömma det var Alfredo. ”Alfredo heter jag, och Justin har tur som hittar det snyggaste.” Hans sätt att presentera sig stack ut lite från alla andra, och Justin bara skrattade.

”Mamma, är alla dem där Justins familj?” Liam var skräckslagen när han såg hur många dem var. ”Det kan du ge dig på, lillgrabben.” Alfredo föll för Liams charm på en gång, och dem fick en bra start. Jag hann inte ens svara fören Alfredo gjorde det. När vi kom fram till Disneyland var det jätte mycket folk där, och det skulle bli kaos om dem fick syn på Justin, och jag vet inte om jag var redo för det än. ”Var detta en sådan bra idé egentligen?” Justin gick bredvid mig, och jag hade Liam i famnen. ”Vadå menar du?” ”Men se dig omkring, det finns nog inte en enda tjej som inte har dig på tapeterna hemma, det vill säga, varenda en skulle känna igen dig på en mils avstånd.” Han tittade skeptiskt på mig. ”Du vill inte bli sedd med mig?” Hur orkar han lägga över allt på mig? ”Det handlar inte om det, men jag har en son med mig också, som garanterat inte vill tappa bort sin mamma i allt kaos sen.”

Vi fortsatte tjafsa ett tag, men jag insåg ganska på en gång att det var helt okej att gå med honom där inne. Vist var det folk som kom fram lite då och då, men jag trodde det skulle vara hysteriskt. Liam var väl den som hade mest krut i sig, han ville åka allt, och jag ville inte åka något. Så han och Justin åkte omkring i det mesta, jag är inte så mycket för karuseller. Under tiden dem satt i någon liten barnkarusell så kom Pattie fram till mig. ”Jag vill be om ursäkt för sättet jag väckte dig imorse.” Jag mötte hennes blick och såg att hon menade det hon sa. ”Det är lugnt, jag förstår din oro. Men det finns så mycket saker du inte vet om mig, som skulle göra det lättare för dig att förstå att jag inte kommer ligga med din son på bra länge.” Hon tittade chockat på mig, och det kan jag förstå. Inte varje dag man hör någonting sådant. ”Okej. Vill nog inte veta mer.” svarade hon och log.

När vi hade befunnit oss några timmar där så var det dags för oss att käka något. En av restaurangerna var nästan tom, och Kenny såg till så att den vart helt tom, och att den var stängd för allmänheten. ”Divafasoner.” viskade jag i örat på Justin. Han skrattade till och kollade på mig med ett brett leende. ”Kan man, klart man gör.” Han blinkade till med ena ögat och gick till bordet. Alla från Justins crew satt vid ett bord och jag satt tillsammans med Justin, Pattie, Jeremy och Jazzy, Liam satt såklart med oss också. ”Liam, vad ska du ha?” Han tittade på mig, precis som att jag inte förstod något. ”Spagetti och köttfärssås, vad tror du?” Justin skrattade till och rufsade till Liam i håret. ”Bra grabb det där, det ska jag också ha.” Vi satt och skrattade under middagen och hade riktigt trevligt. Jag trivdes i deras sällskap, dem var lätta att umgås med, och dem accepterade mig för den jag var. Justin letade efter min hand under bordet, tillslut hittade han den och flätade samman våra fingrar. Jag fick nog ett löjligt leende på mina läppar. Men jag mådde bra då.

På kvällen när vi kom tillbaka till hotellrummet så hade Liam redan somnat, Justin var snäll och bar upp honom. ”Tack för en trevlig dag.” Jag ljög inte när jag sa så, jag hade verkligen haft en trevlig dag. ”Tack själv, och för natten. Att jag fick spendera den med dig, betyder mycket.” Han kramade mig samtidigt som han sa det där. Det var väl tur, för jag skulle väl bli generad som vanligt. ”Vi syns imorgon eller?” Han tittade ned på mig en stund och såg ut att fundera lite. ”Kommer du på min konsert?” Den hade jag helt glömt bort, mamma kanske kunde ta med sig Liam. ”Jag vet inte, beror på om mamma kan ta Liam. Fan, jag vill inte göra dig besviken.” ”Shyy, du gör mig inte besviken. Men kommer du inte, så kan vi väl ses efteråt?” Jag kysste honom som svar.

Min mobil hade legat på hotellrummet hela dagen, för jag visste att jag inte skulle ha tid med den under dagen. Inget hade ändå hänt med den, så det var bara bra den låg kvar där ändå. Men under samma veva som jag tog i den kom jag och tänka på Alessa. Henne har jag inte hört något från sedan jag lämnade Kanada.

”Hej Biatch! Hur mår du? Själv upplever jag the time of my life. Det är helt underbart här i Paris, Liam trivs och har det hur bra som helst. Men det saknas något, jo, vänta. Du! Jag saknar dig, när jag kommer hem ska vi ta igen den tid vi har missat.”

”Ååååh, hon hör av sig! Jag har allt läst tidningarna. Är ni tillsammans?! Ge mig alla smaskiga detaljer, jag vill veta allt. Vad ni har gjort, och inte. ;) ALLT! Ryan hälsar, han saknar tydligen dig, vad nu ni två har tillsammans. Dem detaljerna vill jag inte höra något om. Haha, saknar dig också.”

Hennes svar på mitt sms fick mig verkligen att skratta. Hon är den bästa människan man kan ha i sitt liv, hon betyder mycket för mig. Celia däremot har varken jag eller Alessa hört ett ord från sedan hon åkte, och ingen av oss förstår varför. Det är sånt jag får ta hand om när jag kommer hem, nu ska jag bara njuta av tiden som jag har här.

Jag vet inte vad jag ska säga, i love u! :)

När vi kom upp på rummet så kastade jag in alla påsarna i sovrummet och gick ut på balkongen. Liam kom efter och kröp upp i mitt knä, ”Vad är det mamma?” Hans mjuka ton fick mig att börja gråta. Han lät så vänlig, utan att själv egentligen veta om det. ”Det är inget, jag var bara dum mot Justin.” Han tittade på mig med stora ögon. ”Man ska inte vara dum, du måste säga förlåt.” Undra vem det är som har lärt honom det där. Det kan ju inte vara jag, för i så fall hade jag ju själv inte varit dum. ”Vill du vara med Jazmyn en stund, så får mamma prata med Justin?” Han nickade lite löst, ”Tycker du om honom?” Hans plötsliga fråga fick mig att hoppa till. ”Ja, det gör jag. Men jag kan sluta, om inte du tycker om honom.” Han skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, nej, nej.. Då får jag träffa hans syster.”

”Snälla Justin! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Kan du fråga din pappa om han har lust att ta Liam en sväng, så kan du och jag prata lite. Finns nog en heldel ouppklarade saker mellan oss. Jag var dum mot dig nere i foajén, borde ha pratat med dig istället för att vända dig ryggen. Förlåt, jag skäms.”

Hans svar kom bara några sekunder senare om att jag kunde ta med Liam och komma ned till honom för hans pappa var där, men skulle lämna oss ifred när jag kom. ”Liam kom nu, vi ska gå ned till Jazzy.” Liam kom springandes med sina nya skor och en ny keps, han hade gått igenom alla kassar, så det låg kläder överallt. Suck!! Men han fick i alla fall ta på sig det, han kollade sig i spegeln och gillade nog det han såg, med tanke på att han log. ”Knäppis. Kom nu.” Han skuttade ut ur dörren, och vidare bort mot hissen. ”Vi tar trappen, det är bara en våning upp.” Han hoppade vidare mot trapporna istället och skuttade upp. ”Spring inte i trappen har vi sagt.” Precis när vi kom fram till Justins hotellrum så öppnade Jeremy dörren, ”Hej Liam, och hej Clarissa. Justin sitter på balkongen, och vill inte prata med någon.” Har jag sett till detta? ”Det är lugnt, jag har nyss sms:at med honom.” han släppte in mig och tog med sig Liam.

Jag gick lugnt och fint igenom rummet så jag tog mig ut på balkongen, och mycket riktigt så satt han där. Helt tyst var han också. ”Justin, förlåt att jag rusade iväg förut. Men jag blev rädd.” Han tittade upp på mig och mötte min blick, ”Rädd? För vad?” han vek ned blicken igen, ”Vad tror du? Du har över 12 miljoner tjejer världen över, som skulle kunna gå över lik för dig. Jag står i vägen för dem, och vi är bara vänner. Jag är rädd att folk ska ta mig för någon som utnyttjar dig, för det gör jag verkligen inte.” Mina tårar började rinna efter min kind, och jag kunde inte hejda dem. Rösten bar mig inte längre, så Justin tittade tillbaka på mig och man såg på honom att han också hade tårar i ögonen. ”Varför gråter du?” Jag var inte nyfiken, jag var bara tvungen att få veta. ”För att du gråter. Om jag säger att inget kommer hända dig då? Tillåter du det som är på väg att hända mellan oss, eller backar du fortfarande?” Jag satte mig ned bredvid honom, och tog hans hand. ”Du finns inte alltid vid min sida, så du kan inte lova en sådan sak.” Hans hand la han på min kind, och torkade bort mina tårar. ”Jag finns nu.”

Vi fortsatte prata men flyttade in till soffan för det började bli kallt ute. Justin kokade vatten så vi kunde dricka lite te, äkta franska te. Det var sjukt gott. Jag la en filt över mig i soffan och Justin tog en egen. Tidningen låg på bordet, och jag kunde se rubriken, men jag förstod absolut ingenting. ”Vad har din mamma sagt om detta?” Frågade jag och pekade på tidningen. ”Hon blev arg, men när jag förklarade hur vi stod så gav hon sig. Och hon är absolut inte arg på dig, tro inte det.” Jag tog tidningen och gav den till honom. ”Kan du översätta?” Han vände på tidningen och började läsa.

”Den unga popsensationen Justin Bieber befinner sig just nu i Paris och ska ha en av sina konserter just här. Men igår morse sågs han på flygplatsen tillsammans med sin livvakt Kenny. Han hade varken väskor eller något annat med sig, så ingen förstod vad han gjorde där. Sen landade ett plan från Toronto och bara några minuter senare fångades han på bild tillsammans med denna förtjusande tjej. Vi har inget namn på henne, och vet inte heller vem den lilla pojken är som Bieber bär ut ifrån flygplatsen. Vi återkommer när vi har mer information.”

Jag tog ett djupt andetag när han hade läst klart, och insåg att dem inte skulle ge sig fören dem viste vem jag var, eller fick veta vad jag och Justin hade. ”Jag vet inte vag jag ska säga.” Hans blick trängde rakt igenom mig, det var precis som att han kunde läsa mina tankar. Eller känna det jag kände. ”Från en sak till den andra, min son avgudar dig.” Han flyttade sig närmare mig, tog mina händer och flätade samman våra fingrar. ”Är det bra eller dåligt?” ”Hur då menar du?” Han lutade sin panna mot min. ”Mellan oss. Jag vill ha dig, jag vill att vi två ska bli tillsammans.” Han var rak på sak, och det älskar jag. ”Misstolka mig inte nu. Jag tycker om dig också, och vill vara med dig. Men jag vill se hur allt växer fram. Vi spenderar så mycket tid vi kan med varandra nu när vi är här, utan att vara tillsammans. Och så ser vi hur allt blir när du kommer tillbaka hem till Stratford.” Han tittade mig djupt i ögonen och kysste mig. Hans läppar är som narkotika, beroendeframkallande. Dem är farliga, och han vet om det. ”Gör det inte svårare för mig.” Jag fortsatte blunda när vi hade släppt varandra, och lyssnade på hans sammetslena röst. ”Jag gör det inte för att jag vill göra det svårare, jag gör det för att jag gillar det, gillar dig.”

Mamma hämtade Liam hos Jeremy när hon var klar på mötet, för jag skulle spendera natten med Justin. Vi kom överens om att bara vara vänner, men att det var tillåtet att kyssa varandra. Vilket han gjorde så fort han fick chansen. Vi beställde upp lite ost och kex, samt en flaska vin. Skulle Pattie få för sig att komma in, så skulle den flaskan gömmas på en gång. Vi satt i sängen och kollade på tv, samtidigt som vi åt. ”När är din konsert?” Tystnaden som var mellan oss var behaglig, men jag ville ändå höra hans röst. ”Den är i över morgon. Är ledig imorgon också.” Där kom jag på en idé. ”Då kanske du har lust att följa med mig och Liam till Disneyland. Ta med dig ditt gäng också. Så slipper det se så konstigt ut.” Han tittade upp på mig och log. ”Det skulle jag kunna göra. Vill ju spendera all min tid med dig.” Flirtade han. ”Fan, jag kan inte motstå dig. Sluta upp med att vara så jävla sexig.” Han låg i sängen på sidan och kollade på mig, med sina intensiva gyllenbruna ögon. Alkoholen från vinet hade börjat ge effekt, och denna kväll kunde sluta hur som helst.

Vinet tog slut, så jag gick ned till mitt rum och hämtade en till flaska. När jag kom tillbaka upp till Justins rum hade han tänt ljus över hela sovrummet, plockmaten hade han plockat bort, men våra vinglas stod fortfarande på sängbordet. Han själv var inte där inne just då, men strax efter kände jag två armar runt min midja och någon som kysste mig i nacken. Jag tänker inte låta något stoppa mig nu, jag ställde ned vinet på närmsta ställe och vände mig om för att möta hans läppar. Dem intensiva kyssarna som han gav mig var fulla i kraft. Hans händer vilade på mina höfter och han var helt lugn. Det var faktiskt jag som tog initiativet, och började backa mot sängen. Jag landade mjukt med Justin över mig. Jag smekte försiktigt av honom tröjan, och kysste honom över det vänstra nyckelbenet. När mina läppar lämnade hans hud passade han på att kyssa min hals, mitt linne fick han av smidigt, och han fortsatte kyssa mig längs brösten och nedåt.

Han stannade upp flera gånger och bara tittade på mig, det var som att det var en helt annan människa som låg ovanpå mig, inte som den Justin jag hade sett. Han med massor av energi, och som absolut inte kunde vara lugn. Men nu var han det, han var försiktig och verkligen såg till att inte göra mig illa. Alla våra kläder låg på golvet helt utspridda, utom mina trosor och hans kalsonger. Vi ville inte gå längre, men det var mysigt att ändå ha kommit så långt, jag njöt verkligen när han kysste varje liten del av min hud. Och jag tror inte att han misstog när jag gjorde likadant med honom. Jag låg på hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag, som slog jämnt och hårt. Han smekte mig över ryggen och kysste mig i pannan och på kinderna ganska ofta.

Jag älskar er alla! :) Jag är så glad över alla dom få kommentarer jag får av er. Jag läser dem verkligen, och jag uppskattar varenda ord av er. Jag tänkte höra med er, är det någon som är intresserad av en frågestund??

"Jag ska inte ljuga, jag tycker om dig också, men det finns en till i mitt liv som måste gilla dig. Du är magisk, du får mig att må bra, att glömma alla mina bekymmer. Och det är en hel del som du redan vet! Jag drömmer om en sådan som dig, och jag vill ha dig. Men Liam, han måste som sagt gilla dig, annars kan det bli komplikationer. Sov gott! Puss <3"

På morgonen när jag vaknade var Liam redan uppe tillsammans med mamma. Dem satt i köket och åt frukost. "Godmorgon gumman! Sovit gott?" Mamma tog en tugga av smörgåsen. "Jag har verkligen sovit som en prinsessa." Jag slog mig ned vid bordet och tog en smörgås jag med. Liam satt och tittade i en serietidning under tiden, och jag kunde inte annat än le. Han är så fruktansvärt fin min lilla pojke, och han kommer växa upp till något charmigt, eller mer charmigt. ”Mamma, kan du ta Liam i en timme?” Hon mötte upp min blick, ”Ska du träffa honom?” frågade hon utan att nämna hans namn. Jag nickade bara, och log lite. ”Ja, klart jag kan, men ska iväg på ett möte klockan 2.” ”Men det är lugnt, han ska iväg redan klockan ett.”

Jag klädde på mig, borstade tänderna och drog iväg till Justins hotellrum. Jag knackade på löst, för jag viste inte om hans mamma också sov där inne. Bara några sekunder senare öppnade han i bara kalsonger, ganska nyvaken. ”Förlåt, om jag väckte dig.” Pinsamheten sköljde över mig och mina kinder blossade nog säkert upp till tomatröd. ”Det är lugnt, kom in. Så kan vi krypa ned tillsammans.” Svarade han och log, samtidigt som han lät lite flirtig. Vi gick in tillsammans och jag lämnade min väska i soffan, när jag vände mig om så var han borta. ”Vart tog du vägen?” ropade jag, och hörde hur han skrattade till, ”Jag gick och la mig igen, kom du med.” Jag gick in till hans sovrum och såg att han låg ned i sängen med täcket bara över benen. ”Försöker du döda mig?” Sa jag och la mig på mage bredvid honom. Han tittade bara på mig och log. Jag sträckte på mig så jag närmade mig hans ansikte, och lät mina läppar pressas mot hans. Jag la mig halvt över honom och alla hämningar släppte. Mina kläder åkte av, men det var bara kyssar och smek, inget mer.

När vi låg där i sängen med täcket halvt på oss båda, så kunde man bara höra våra jämna andetag. ”Vet du hur mycket jag vill ha dig?” Han var rak och ärlig, det är det bästa med honom, men att han alltid får mig generad. Det är inte kul. ”Nej, hur mycket?” Jag viste ju inte, så då var jag ju tvungen att fråga. Han tog tag under min haka och förde upp mitt ansikte till hans, då jag låg på hans bröst. Han kysste mig på halsen flera gånger, sen övergick han till min haka och upp till munnen. En kyss jag aldrig kommer glömma. Vi låg kvar där ett tag, och jag inspekterade honom, hans välformade kindben, perfekta hy, hans nyckelben, vidare ned till hans vältränade mage. Jag drog mina fingrar efter allt jag kollat in. Han rös av min beröring, samtidigt som han njöt av det. Han blundade hela tiden, och hade lite problem med andningen när jag kom till nyckelbenen.

Justin kom ut ur duschen i bara handduk och gick direkt till sin väska för att leta reda på kläder han kunde ha på intervjun. Han plockade upp massa olika t-shirtar. ”Vilken ska jag ha?” frågade han och höll upp två olika, den ena var blå med en del av en låttext på, och den andra var svart med en gubbe på. Den blåa var lätt snyggast, så jag pekade på den. Jag orkade inte röra mig ur sängen så jag låg kvar där, halvt naken och retades med honom. Täcket åkte längre och längre ned på benen, och jag såg på honom att han fick svårt att koncentrera sig på att hitta rätt kläder. ”Snälla, sluta. Klä på dig nu.” Han ton i meningen lät lidande, så jag kunde inge annat än skratta. ”Haha, ska du säga, du har retats med mig så det räcker, nu är det min tur.” Svarade jag och lät täcket glida ned på golvet. Han var fort fram och tog upp det, och la det på mig. Sen kröp han upp över mig och kysste mig passionerat.

Vi skiljdes åt i hissen då den stannade på en våning under hans, där jag bodde. Hans mamma var med i hissen, så det blev en kram och inget mer. Lite tråkigt, men det är väl så när hon överbeskyddar sin son. När jag kom in i mitt rum så satt Liam framför tv:n, men kollade inte utan han läste en serietidning. Mamma var ute på balkongen och pratade i telefon. "Är du redo för en dag på Paris gator, och att få se Eiffeltornet?" frågade jag och kollade på Liam, om hur han skulle reagera. "Bara du och jag?" frågade han skeptiskt. Och jag nickade. ”Klart det bara blir du och jag.” Liam brukar alltid vara med och välja kläder, men inte denna morgon, då serietidningen var viktigare. ”Liam, kom nu. Du ska klä på dig.” Han kom faktiskt fortare än jag trodde. Men när vi båda var klädda och klara, så gick vi ut. Mamma skulle iväg på ett möte, så hon kunde inte följa med, men det viste jag redan. När vi kom ned på shoppinggatorna så ville Liam också vara med och kolla kläder, så vi gick in i en skate affär med barnkläder.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen hade vi gått igenom en hel del affärer, och Liam började gnälla på att han var trött i benen och hungrig. Han ville inte ha vagnen, så då fick han skylla sig själv. Jag sa åt honom från början, men han lyssnade inte. ”Ska vi gå och äta?” Han log med hela ansiktet. ”Ja, det ska vi verkligen göra.” Sa han och började dra i mig. Jag höll i minst 10 påsar, från minst lika många affärer. Vi valde att gå till en pasta restaurang, så att Liam kunde få sin spagetti och köttfärssås. Det är ju typ det enda han äter, eller ja, allt som har med köttförs att göra. När jag hade betalat och vi var klara så gick vi därifrån och Liam fick syn på Eiffeltornet, ”Kan vi gå dit mamma?” Han pekade med hela armen och drog mig i min arm. ”Ja, det kan vi göra. Ska vi gå eller ta en taxi?” Jag förstod att svaret var enkelt, vi tog en taxi. När vi tillslut fram var Liam extas. ”Hur kan det vara så högt?” frågade han med ögonen helt uppspärrade. ”Jag vet inte gubben, men vist är det fint?” Han nickade och stod och tittade både upp och ned hela tiden.

På kvällen när vi kom tillbaka till hotellet och hade ännu mer kassar med oss, så stod Justin tillsammans med sin familj i foajén. Han log med hela ansiktet när han fick syn på mig, och Liam sprang iväg till Jazzy. Hon satt vid ett bord och ritade. Liam hade varit snäll och burit några kassar som var små, men när han fick syn på henne så släppte han alla och drog. ”Snällt av dig Liam.” Sa jag med ironi i rösten. ”Så ni har vart på shopping ser jag.” Justins röst fick mig att le, ”Ser så ut va?” Han tog upp påsarna som Liam hade slängt på golvet. ”Hur gick din intervju?” Utan att riktigt svara på frågan så tryckte han upp en tidning i ansiktet på mig. Jag fick en chock, jag prydde omslaget, tillsammans med min son, och Justin. ”Jag kan inte franska, och glad är jag nog för det.” var det enda jag svarade. ”Liam, kom nu. Vi ska gå.” Han tittade på mig, ”Men mamma…” ”Nej, kom NU.” Justin försökte prata med mig, men jag ignorerade honom. Jag ville inte veta vad som stod i tidningen, och jag ville absolut inte att folk skulle se mig tillsammans med honom.

Jag blir hur glad som helst av alla era kommentarer, men nu skulle jag vilja att ni skriver vad som är bra. :)

15 Kommentarer. Så får ni nästa.

När vi kom fram till hotellet och hade fått våra rum så visade det sig att mamma hade bokat ett av dem största rummen. Det fanns två stora sovrum med dubbelsäng i båda, och ett stort badrum med både dusch och jacuzzi. Här skulle jag nog trivas. "Mamma, kolla man ser det sär höga tornet här ifrån. Kan vi gå dit?" Liam var helt uppspelt över att få vara här. Han och Justin kom riktigt bra överens på flygplatsen och han lät tom Justin bära honom ut. Men kunde även se på Justin att han gillade Liam. Även om alla paparazzi var hysteriska så var sanningen den att vi bara var vänner. Så dem fick säga vad dem ville, eller skriva vad dem ville. Jag orkar inte bry mig mer än att jag är i kärlekens stad med den underbaraste i världen, Liam! "Vi kan gå dit imorgon, ikväll ska vi mysa på hotellet." Liam titta skeptiskt på mig. "Ska Justin vara med?" "Beror på om han får det för dig, du bestämmer." Han fick ett leende på läpparna. "Kan Jazzy komma också?" Jag gick och hämtade min mobil, för att messa Justin och fråga. "Jag skrev till honom nu och frågade om han kunde ta med sin syster." Det verkar som att Liam har hittat en riktigt bra vän, och att dem har riktigt kul tillsammans är bara ett plus. Justins svar kom fortare än väntat.

"Jag kan höra med pappa, men han blir nog bara glad om jag kidnappar henne en vända. När ska jag komma? Puss"

Vi fortsatte sms:a ett tag och planerade att han skulle komma vid 4 tiden. Jag slog ett öga på klockan bredvid tv:n och såg att den redan var 2. "Liam, vill du följa med ut och handla lite gott till ikväll?" han var före mig ut till dörren och skona var redan på. "Fick Jazzy följa med eller?" Jag nickade och plockade ned massa chips i vagnen. Lösgodis hade vi redan plockat, så nu var det bara dricka kvar. Liam var upp över öronen glad. När vi kom tillbaka till hotellet satt mamma nere i baren och pratade med en kvinna jag kände igen lite smått. "Mormor" Ropade Liam och sprang fram till mamma. Själv släpade jag med alla kassar och följde efter honom. När jag kom fram såg jag att det var Pattie. "Oh Mr. Handsome! Mormors största favorit." Sa mamma och lyfte upp honom. Pattie tittade upp och mötte min blick när jag kom fram. "Hej, så vi möts äntligen! Har hört så mycket bra saker om dig." Sa hon och log. Jag kunde inget annat än le tillbaka. "Varför har du inte berättat att Justin har en sådan trevlig mamma?" Nu var det mammas blick jag mötte. "För att jag inte har träffat henne själv." Svarade jag och log.

"Nej, nu ska jag och Liam gå upp och vänta på dem andra två barnen." Liam tittade på mig med en förvirrad blick. "Två?" jag tog bara Liam i handen och gick. När vi kom upp på vår våning stod Justin med Jazzy i famnen utanför. "Oj, har du fått vänta länge?" Han släppte ned henne och gav mig en lång härlig kram. ”Nej, och hade jag det hade det varit värt väntan.” Svarade han och blinkade med ena ögat. Direkt när vi kom in så sprang Liam och Jazzy iväg in på rummet och drog fram alla Liams leksaker. Dem satt helt tysta där inne så jag och Justin gjorde i ordning en skål med chips och en med godis så dem hade lite, samt gav dem ett varsitt glas med dricka. ”Vill du ha ett glas vin, eller kommer mor din och drar dig i öronen då?” Frågade jag honom med ett leende när vi satt mitt emot varandra vid barbordet i köket. ”Klart hon inte gör, så vist kan jag ta ett.” Jag hämtade en utav dem två vinflaskorna som jag köpte idag då jag och Liam var ute. ”Du får äran att öppna den. Jag kan inte.” Sa jag ärligt och ställde flaskan framför honom och gav han korkskruven.

Efter två timmar av babbel i köket och massa gott i magen så ville Liam och Jazzy kolla på film. Som tur var så plockade Liam själv ned massa filmer i resväskan, annars hade jag inte haft en enda tanke på det alls. Så jag slog på någon tecknat åt dem och gick ut och satte mig på balkongen. Bara några minuter efter kom Justin ut. ”Pappa ringde nyss och frågade om vi ville vara själva, han kunde ta båda två och hitta på något med dem.” Jag låtsades fundera ett tag. ”Själv, med dig? Vet inte om jag vågar.” Han närmade sig mig. ”Är du rädd att jag ska göra så här?” Frågade han och tryckte sina läppar mot mina. Luften försvann och jag glömde helt och hållet bort att man var tvungen att andas för att överleva. När det skapades ett mellanrum och våra läppar gick ifrån varandra så tittade han mig i ögonen och log med hela ansiktet. ”Gud vad jag har saknat dig.” Helt plötsligt hörde jag hur någon harklade sig, och jag vände mig om för att möta Liam i dörren. ”Hej gubben, kom hit.” Han tittade skeptiskt på Justin, men kom ändå fram.

”Vill du följa med Jazmyn och hennes pappa?” frågade jag Liam. Men han skakade bara på huvudet. Jag kollade mot Justin som mimade att det var lugnt. Vi blev alla kvar på vårt hotellrum och busade tills klockan blev runt 8 då Justin valde att gå tillbaka med Jazmyn, men skulle kika förbi igen vid 10. Under dem två timmarna hann jag göra i ordning Liam för natten och bädda ned honom. Han ville kolla på film tills han somnade, så då fick han göra det. Jag och Justin hade druckit upp den ena vinaren, så jag öppnade den andra undertiden som jag plockade ihop alla leksaker som bara efter en dag låg överallt. När klockan var 20 över 9 valde jag att kliva in i duschen, för att slippa göra det imorgon. Sen är det mycket skönare att gå och lägga sig fräsch.

När jag kom ut ur duschen fick jag en chock. ”Hur kom du in?” Justin satt i soffan och såg ut som att han hade sett ett spöke, då jag kom på att jag bara stod i handduk. ”Sorry, inte meningen. Kommer snart.” sa jag och sprang in på mitt rum för att dra på mig kläder. Det första jag hittade fick det bli, mjukisdressen från VS. Den kan man alltid ha på sig, sjukt skön, och snygg. När jag var klar, satt jag upp håret i en slarvig tofs, sen gick jag tillbaka in till Justin. Vi satt i soffan och bara pratade med varandra. ”Så hur mår du efter allt?” Hans fråga gjorde mig chockad. Men jag vet att jag kan prata med honom. ”Jag mår väl inte bra, men jag överlever. Det är svårt när jag är ute själv, jag kollar mig alltid över axeln, och tycks hela tiden se honom. Det är jobbigt, men jag får leva med det.” Han tog min ena hand och flätade våra fingrar. Hans beröring får mig at rysa, han är alltid så försiktig. ”Du vet att du alltid kan ringa mig om du behöver prata, jag finns hos dig hela tiden även om jag är på andra sidan jorden. Glöm aldrig det.” Hans ord fick mig att le, och det såg säkert fånigt ut, men det struntade jag i. Han får mig glad och det är huvudsaken. Vi bytte ämne och gled in på Liam. ”Så, nu har du träffat min son, var han som du föreställt dig? För jag tror du har funderat mycket över det.” Han flyttade sig närmare mig, och lyfte upp mig i sitt knä. ”Nej, han var mer lik dig, charmigare än mig, om det ens går.” Jag fortsatte le och pussade honom på kinden.

Klockan på väggen började närma sig tolv och jag började bli fruktansvärt trött, likaså Justin. Så vi bestämde oss för att gå och lägga oss, och att vi skulle ses imorgon, innan hans intervju han hade. Jag följde med honom till dörren. ”Jag kommer sakna dig inatt.” Hans plötsliga kommentar fick mig att tappa andan, sa han just det där till mig? ”Jag kan inte säga detsamma, tyvärr.” svarade jag, och ville se hans reaktion, och han såg förvånad ut. ”För att jag har dig här, hela tiden.” la jag till och la min hand på mitt hjärta. Hans ansikte sprack upp i ett stort leende, och han närmade sig mig. Han la sina händer på min hals och pressade samman våra läppar. En lugn kyss gav fart och övergick till lätt hångel då han försiktigt öppnade sin mun och lät sin tunga glida in i min. ”God natt min ängel.” sa han innan han stängde dörren.

Jag gick in i badrummet fortfarande med tankar som snurrade runt i mitt huvud, och borstade tänderna. När jag hade bäddat ned mig blev jag genast mycket piggare, och det är det värsta jag vet. Men sedan allt med Alex har det blivit så. Kan knappt sova, och när jag väl lyckas så drömmer jag mardrömmar, så att jag ibland vaknar helt kallsvettig. Under tiden alla mina tankar flög omkring hörde jag hur min mobil vibrerade till.

”Jag saknar dig redan, och jag tycker du ska veta detta. Att för varje gång jag ser dig, så växer mina känslor för dig. Du kanske inte känner likadant, men det får jag leva med i så fall. För jag tänker aldrig förlora dig, vill inte du mer än detta så accepterar jag det. Vi kan vara vänner, men du ska veta hur mycket jag tycker om dig. God natt, sov så gott!! Puss<3”

Onsdag idag. Ganska precis en vecka sedan jag kom hem, och imorgon åker vi. Det ska bli så fruktansvärt skönt att få komma iväg, att få lämna detta hus. Varje gång jag kliver utanför dörren ser jag uppfarten som jag träffade Alex på, och det känns inte bra. Jag har inte vart ute på kvällarna än, även om det fortfarande är ljust, men det är inte alls lika mycket folk ute, så jag stannar hellre inne. Alla resväskor är packade, och Liam ville absolut ha en egen, så då fick han det. Han har lite leksaker, och lite kläder i den, medan jag har allt annat. Mamma har med sig mer packning än mig för en gångs skull. Hon ska ju i och för sig iväg på massa viktiga möten. Så då kan jag förstå om hon har med sig lite mer kläder.

Justin har redan landat i Paris, och konstigt nog har vi hamnat på samma hotell. Även om vi hade bokat resan långt innan jag kände honom, så är det lite komiskt. Det ska bli så fruktansvärt kul att få träffa honom igen, och han ska få träffa Liam för första gången. Undra hur det kommer gå? Jeremy är och hälsar på i Paris också och har med sig Jazmyn, kan det bli bättre eller? Då kan hon och Liam leka med varandra. Det känns som att detta kommer bli en semester jag sent kommer glömma.

Jag blev väckt i morse av Liam och av att han kom med frukost på sängen åt mig, mamma hjälpte honom bära upp brickan och så bäddade vi ned oss igen och åt i sängen. Annars brukar jag vara bestämd med att man äter i köket, men nu kunde jag ju inte säga nej. Vi slog på tv:n och kollade på barnprogram samtidigt. När jag var klar hoppade jag in i duschen men var klar bara 10 minuter senare. När jag kom ut igen hörde jag hur jag fick ett sms.

”Hello darling! Redo för en dag av massa trams och shopping?”

”Hej BFF! Klart jag är redo för det. Liam är också taggad. ;)”

Alessa kan det där med att muntra upp en, och jag är mer än redo. Även om jag inte behöver handla så mycket då jag ändå ska till Paris, shoppingens stad. Jag klädde på mig, en vit oversize tröja, och ett par rosa mjukisar. Vädret ute tillät inte sommar kläder idag, det regnade. Men det hindrar oss inte från att ge oss ut. Liam satt fortfarande i sängen och åt, så jag plockade fram hans kläder. ”Liam, kom nu. Du måste klä på dig. Vi ska ju iväg med Alessa.” Varje gång man nämner hennes namn så blir det fart på honom, dem kommer sjukt bra överens, och det glädjer mig. Alessa lär honom allt bus, och det är väl kanske inte så bra. Men det är sådant man får räkna med.

När vi väl kom fram på staden så stirrade verkligen folk på mig, eftersom att jag vart med i den lokala tidningen. Dem ringde till mig en dag och frågade om jag ville ställa upp på en intervju, och det gjorde jag. Jag skäms inte för det, jag lever och mår bra. Alex sitter inne, och jag hoppas han nu blir borta ett bra tag. Så jag låter dem stirra, om dem blir att må bättre av det.

Efter att vi hade vandrat in och ut ur i stort sett alla affärer så var jag så trött i benen att vi bestämde oss för att ta en fika. Som vanligt tog vi vårt lilla mysiga café, som nästan alltid var folktomt. ”Så du åker i morgon. Hur känns det?” Den frågan var inte riktad mot mig, utan mot Liam. ”Det ska bli kul. Men jag kommer ju sakna dig.” Både jag och Alessa brast ut i skratt. ”Naaw, jag kommer sakna dig också, men vi ses snart igen.” svarade hon och pussade honom på kinden. Resten av tiden som vi satt på caféet, satt Liam i Alessa´s knä. Dem busade med varandra så Liam skrattade hela tiden. Det finns inget finare för en mamma än att se sitt barn glad.

När vi senare på dagen kom hem satt mamma i köket och höll på med massa papper. Antagligen sådant som har att göra med alla möten hon ska iväg på. Men hon har lovat mig att ta Liam minst en dag när vi kommer till Paris, så att jag kan få umgås med Justin. Jag hoppas hon kommer ihåg det bara. ”Hur många dygn är vi i Paris?” Frågade jag när jag kom in i köket. Hon tittade upp från alla sina papper, och såg ut att tänka. ”Nio, tror jag det är. Vadådå?” Jag log lite. ”Nej, jag bara undrade. Och hur många dagar ska du på möten?” Nu funderade hon igen. ”Fyra. Nu får du berätta vart du vill komma med detta.” Hon skrattade när hon sa det sista. ”Nej, jag tänkte bara om du kunde ta Liam någon mer dag. Så jag får lite tid med Justin, självklart får Liam vara med oss. Men jag vill att dem vänjer sig med varandra.” Mamma tittade på mig, och log med hela ansiktet. ”Du gillar verkligen Justin va?” Den frågan fick mig generad. ”Ja, det gör jag. Och det slutar inte bra om inte Liam också gör det.” Mamma förstod mig, så hon lovade mig att ta Liam någon mer dag, och det är jag glad över.

På kvällen la jag Liam i soffan, han fick somna där, så det var lättare att bära ut han i bilen då vi skulle åka mitt i natten. Jag och mamma höll oss vakna, och vi sa att vi skulle byta förare efter halva vägen till Toronto. När vi kom fram till flygplatsen så parkerade vi bilen och jag väckte Liam, och satte han i vagnen då han aldrig skulle orka gå så mycket som vi skulle under dessa dagar. Flygresan gick hur bra som helst, och när vi landade och hade hittat alla våra väskor begav vi oss mot utgången, där det var kaos. Det var hur mycket folk som helst, och bara några sekunder senare förstod jag varför.

”Vad gör du här?” Justin kom emot mig, med miljoner tjejer i släptåg och massa paparazzi. ”Jag ville se dig så fort du landade.” Svarade han och gav mig en kram. Liam satt i vagnen och kollade på oss. Nu hade han vaknat till och ville kliva ur, så jag lyfte ur honom men lät honom vara kvar i min famn. ”Liam, kommer du ihåg Justin?” Liam vart blyg och la huvudet mot mitt bröst, och nickade. Detta kanske inte kommer gå så bra ändå. Men jag får göra det bästa av situationen. ”Du vet Jazmyn, det är hennes bror.” Nu kollade Liam upp och såg rakt på Justin. Han fick ett leende på läpparna, och sträckte ut armarna i en gest att Justin skulle ta honom.

Vad tycker ni om detta?! Är det bra, eller är det dåligt. Jag tår kritik.. Och tar gärna emot det! :)

Ge mig 15 kommentarer!

Det enda jag uppfattade när jag låg där och slogs med Alex var när han skrek och helt plötsligt släppte mig. Jag kunde äntligen springa därifrån på mina egna ben. Mannen som kom förbi hade haft med sig en kamphund och hade släppt den, han räddade mitt liv. Mannen vars namn är Todd, kom fram till mig och drog in mig i hans famn. ”Har du en mobil?” Frågade jag honom. Han plockade fram en och gav den till mig, utan att tveka ringde jag polisen och berättade vem jag var och vad som hade hänt. Samt att dem inte fick kontakta min mamma, jag ville göra det själv. Polisen kom till platsen och utan att tveka tog Todd bort hunden och polisen kunde plocka in Alex. Chocken sköljde över mig, och jag svimmade av.

När jag senare under natten vaknade upp låg jag på sjukhuset och hade dropp i armen. Det var fortfarande ingen som hade ringt till mamma, så jag kallade på läkare och frågade om jag kunde få låna en telefon. Jag ringde hem, men ingen svarade, så jag provade på mammas mobil. Det tog inte lång tid innan hon svarade. ”Erica.” När jag för första gången på mer än en vecka hörde min mammas röst bröt mina tårar ut. Jag fick inte fram ett ord, och hon förstod att det var jag. Så tillslut kunde jag säga att jag befann mig på sjukhuset. Jag la mig ned igen och bara stirrade i taket. Allt som hade hänt mig kom tillbaka och skrämde mig. Alla hans ord ekade i mitt huvud, rösten han hade använt var lugn, men samtidigt skräckinjagande. Jag viste aldrig vad som skulle hända, skulle han slå mig, eller skulle han våldta mig igen. Men inget utav det gjorde han, och skulle aldrig få tillgång att göra det heller.

Mamma kom inrusande i rummet tillsammans med Liam på armen. Att få se dem viktigaste personerna i mitt liv var det bästa med detta. ”Älskade lilla vännen vad jag har vart orolig över dig.” Hon kastade sig över mig och slog armarna om mig, känslan som fanns i min kropp då jag befann mig i min mammas armar går inte att beskriva, tryggheten kom tillbaka, den som varit borta i en vecka nu. ”Mamma, mamma, vart har du varit?” Liam kröp upp bredvid mig och la sig på mitt bröst. Min älskling. ”Det spelar ingen roll, jag är här nu och kommer inte att lämna dig igen.” Jag strök honom över ryggen och pussade honom på huvudet. ”Mamma älskar dig mer än allt annat på hela jorden.” Han tittade upp på mig. ”Och jag älskar dig.” Mamma och Liam stannade vid min sida hela natten, och på morgonen dagen efter fick jag åka hem.

Den sekunden då jag klev innanför dörren hemma var underbar, att få känna den bekanta lukten i näsan och få se mitt hem, var obeskrivlig. Allt jag hade i mina händer när Alex förde bort mig, låg inne på köksbordet. Min mobil låg där och var helt urladdad, så jag tog med mig den och Liam upp på mitt rum. Han ville inte släppa mig ur siktet, och det kan jag förstå. Han var nog livrädd att jag skulle försvinna igen, men det kunde jag lova honom att det skulle jag inte, inte om jag kunde förhindra det. Jag trodde aldrig att Alex skulle gå så här långt.

När min mobil hade fått lite ström i sig, så startade jag den. Det ramlade in sms från alla olika människor, massa från Ryan, och han verkade verkligen orolig. Alessa hade skickat mest, hon var vansinnig i dem sista. Utan att bry mig i just dem sms:en så ringde jag upp henne. Ingen viste ju att jag var ute och fri igen, förutom mamma och Liam. ”Hej Alessa. Kan du komma till mig?” Hon var nog ganska nyvaken med tanke på att klockan inte var mer än 9 och det var sommarlov. ”Clar är det du?” Jag skrattade till en gång, ”Klart det är jag. Kommer du?” Hon tjöt till av lycka. ”Jag är hos Ryan, så jag tar med mig honom.” Celia hade redan lämnat landet, så jag vet inte om hon ens vet om vad som hänt. Men jag skickade henne ett sms, och talade om att allt var bra och att jag levde.

Det ringde på dörren, men ingen hann öppna fören Alessa hängde runt nacken på mig. Hon grät, vilket jag hoppas var av lycka. ”Du får aldrig mer försvinna. Lova mig det!” Jag började gråta när jag kände hennes styrka av att hålla i mig, ”Jag lovar, jag ska inte det. Men det är Alex fel.” Bakom Alessa stod Ryan, och han förstod nog ingenting. Jag har berättat det för Justin, men det är lika bra att dessa två människor också får veta hur det egentligen ligger till. ”Alessa, du vet att jag berättade för dig och Celia hur jag hade blivit våldtagen när jag var 13, och det var Alex, mitt ex som gjorde det, och han är även pappa till Liam.” Ryan tittade på mig, och såg ut att fundera lite. ”Vet Justin om detta?” Jag nickade. ”Ja, jag berättade för honom samma dag som jag försvann. På tal om honom, jag måste tala om att jag lever.”

Jag sprang upp på mitt rum efter min mobil, och såg att jag hade ett missat samtal, Justin. Vad hade fått honom att ringa till mig. Ryan måste ha skvallrat. Men jag ringde upp honom. ”Clar. Hur mår du?” Jag log inombords, men leendet nådde inte läpparna. ”Jodå, jag lever i alla fall. Men har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Det som fick mig att hålla humöret upp var Liam.” Han blev tyst ett tag. ”Vem gjorde detta mot dig?” Nu kom jag till en korsning, han kommer bli arg om jag säger sanningen, och han kommer bli arg om jag ljuger. ”Ja, det var väl Alex.” ”Gjorde han dig illa?” Hans raka frågor skrämde mig lite. ”Nej, eller inte så du tror. Men det var ju inte så kul direkt. Men ah, jag lever. Och vet du vad?” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, vadå?” Nu log jag, och det nådde läpparna. ”Jag saknar dig, sjuuukt mycket. Jag hade sett fram emot att få spendera tid med dig. Men ser ut som att vi får vänta ett tag till med det.” Han skrattade till lite. ”Jag saknar dig också, plus att jag inte har kunnat sova ordentligt, så inatt ska jag göra det.” Vi pratade ett tag, och bestämde att vi skulle höras senare.

Alessa och Ryan satt på varsin sida om mig i soffan och båda höll mig i handen, precis som att jag vilken sekund som helst skulle försvinna. Det var lite gulligt faktiskt, men samtidigt lite obehagligt, men det var bara dem, och ingen av dem skulle göra mig illa. Liam kom och hoppade upp i mitt knä, så vi satt alla samlade på ett och samma ställe. ”När är det du åker till Paris?” Jag funderade ett tag. ”Om en vecka, tror jag.” Medan jag och Alessa satt och pratade med varandra satt Ryan med mobilen upp och höll på med något jag inte riktigt uppfattade. ”Ska det bli skönt att komma bort?” Utan att svara nickade jag och lutade mitt huvud bakåt. ”Justin är också i Paris den tiden, han har en liten paus där. Passa på att träffa honom då.” Ryans plötsliga ord fick mig att reagera. Jag och Justin i Paris, kanske kunde fungera.

Minnst 20 kommentarer!

Den som hade rätt svar först var http://mybieberdreaam.blogg.se ... Så här har du din länk :)

Nu vill jag att ni ger mig massor med förslag på vad som kan hända. :) Speciellt när hon och Justin befinner sig samtidigt i Paris.

Innan jag kunde öppna ögonen så kände jag en svag lukt av unket, och instängt. Jag kände också en svag känsla av rädsla, då jag inte hade en aning om vad som hade hänt mig. Men jag kände att jag hade rep runt både fötterna och händerna, och jag satt fast i något, tror det var en säng för jag låg mjukt. När jag tillslut öppnade mina ögon insåg jag att jag var i ett rum helt utan fönster, det var mörkt men en liten lampa gjorde det ljusare. Jag var själv därinne och jag kunde inte höra något utanför dörren som fanns där. Jag förstod direkt att det var Alex som hade gjort detta mot mig, men kunde inte förstå varför. Vi har inte sett varandra på mer än två år. Helt plötsligt hörde jag någon utanför dörren, så jag stängde mina ögon för att låtsas sova. Då kanske jag skulle klara mig.

"Undra när du ska ta och vakna då?" Hörde jag honom muttra för mig själv. Jag ville skrika allt jag orkade men jag låg helt stilla och tyst, det enda som hördes var mina regelbundna andetag. "Du kan inte ligga här hela livet. Vakna nu!" Sa han lite högre denna gång, och jag var för rädd för att inte göra som han sa. Så jag började röra lite på mig, och han såg det. "Godmorgon sömntuta! Hur mår du?" Hans ögon såg snälla ut, men jag tänker inte låta mig luras av dom en gång till. "Varför gör du då här mot mig?" frågade jag. Han tittade på mig precis som att jag vore dum i huvudet. "För att jag älskar sig, och för att vi ska kunna vara tillsammans." Svarade han helt lugnt. "Är du hungrig? Jag tog med frukost åt dig." Fortsatte han. Jag var jätte hungrig, "Ja, det är jag. Vad har du med?" Han tog fram en väska och plockade upp både det ena och andra.

När jag hade fått i mig något låg jag fortfarande fast satt i sängen. "Snälla, ta lös mig. Vad ska jag kunna göra mot dig?" Det kanske gick att lura honom. Jag vet inte, finns ju bara ett sätt att ta reda på det. "Lovar du att vara lugn?" Hans fråga var självklar, så jag nickade istället för att svara så han kunde höra min osäkerhet i rösten. Han var snäll och tog bort repen och jag kunde äntligen resa på mig. Mitt huvud dunkade och jag hade ont i kroppen. Minnen från skräcknatten kom tillbaka, som så många gånger förut. När jag satt i sängen satte han sig bredvid mig och la en arm om mig. Jag blev äcklad av bara tanken men det var lika bra att spela med. Allt jag egentligen ville var att vara med Liam nu. "Hur länge har du hållit mig här inne?" Frågade jag lugnt och kände att jag höll på att börja gråta. Han strök mig över håret. "Ett dygn bara." "Bara? Du är medveten om att jag har en son som saknar sin mamma va?" nu började jag bli lite uppkäftig mot honom. "Du tror inte han saknar sin pappa också eller?" Hans svar fick mig att rysa. "Nej, han har aldrig haft någon." Jag reste mig upp och gick och satte mig på golvet mitt emot sängen.

"Min mamma har nog redan kontaktat polisen, och alla letar efter mig. Så gör dig själv en tjänst och släpp ut mig. Det är bara du som kommer ta stryk av det här." Han reste på sig från sängen och kom emot mig. Han lyfte upp och kastade mig i sängen och satte fast mina händer igen. Utan att ens svara på det jag hade sagt, sen gick han bara. Hela tiden då jag låg i sängen funderade jag på vart jag kunde vara. Vilket ställe har inga fönster? Min första tanke var att jag befann mig i ett av huset som ska rivas, men jag vet inte. Det enda jag jag visste var att jag skulle ta mig här ifrån. Tankarna skenade iväg till Justin, om Alex håller mig kvar kommer jag inte kunna träffa Justin, och det ska Alex få äta upp.

Flera dygn gick, med tanke på att Alex kom in med mat åt mig i jämna mellanrum. Han stannade vissa gånger lite längre och försökte få igång en konversation, men jag vägrade prata med honom. Tänkte inte ge han den tiden, även om jag inte hade något annat för mig. "Såg din mamma idag, hon såg inte ut att må bra." Jag suckade högt och tydligt, "VAD TROR DU SJÄLV, HENNES ENDA DOTTER HÅLLER DU INSTÄNGD!" skrek jag högt och tydligt. Han bara flinade åt mig, och jag kunde inte göra något då jag fortfarande satt fast i sängen. Paniken började växa smått inom mig och jag ville verkligen här ifrån. Från och med nu ska jag göra allt. "Alex, kom hit." Han tittade upp på mig med en förvirrad blick. Men kom och satte sig bredvid mig. "Kom med ditt huvud mot mitt" När han var nära nog kunde jag kyssa honom. Han blev förvånad men besvarade kyssen. Allt jag hade inom mig var en äcklig känsla, men jag var tvungen. "Varför gjorde du så?" Hans plötsliga fråga fick mig att le. "Jag vill vara med dig. Förstå det, men jag vill inte vara här." Han böjde sig ned igen och kysste mig igen, och jag besvarade den.

Enligt Alex hade jag vart här i en vecka, men det kändes som ett år. Tiden gick så fruktansvärt sakta att jag ville krypa ur skinnet. Men nu hade jag inte vart fast spänd i sängen på flera dagar, och jag hade missat mina dagar med Bieber. Jag saknar honom så jag håller på och går under. "Om jag släpper ut dig, följer du med till LA då?" Jag ville skrika åt honom men gjorde jag det skulle det ta ännu längre tid för mig att ta mig ut. "Det är klart att jag gör älskling. Det är dig jag vill leva med." Han omfamnade mig i en kram som jag löst besvarade, och jag gav honom en lös kyss och bet honom löst i käppen som jag vet från förut att han gillar.

Han blev vänligare och vänligare för varje gång han kom in till mig. Och jag kan tänka att mamma blev mer och mer orolig. Stackars henne, och min älskade Liam. Undra hur han mår? Jag har aldrig varit ifrån honom så här länge, det börjar göra mig sjuk. Jag vill ha honom nära nu, och så vill jag duscha. Känner mig fruktansvärt äcklig, eller jag är det. Har inte duschat på över en vecka, så det kanske är förståeligt? Alex hade varit in till mig minns fyra gånger under en dag, men jag hade ingen aning om det var natt eller dag. "Vad är klockan?" Frågade jag honom när han var in. Han tittade på sin mobil. "Halv 10 på kvällen." Svarade han och la ned den igen. Han satte sig bredvid mig i sängen och la armen om mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel. "Jag har bokat flygbiljetter, planet går om 3 timmar. Så vi åker nu." Yes, äntligen min nyckel till friheten. "Hur tar vi oss dit?" Jag ville veta om han hade någon bil eller inte. "Jag har hyrt en bil. Så slipper folk titta så mycket, och kläder köper vi åt dig när vi kommer fram, okej?" "Mer än okej, jag älskar sig." Svarade jag och kysste honom.

När han öppnade dörren och sträckte sig efter mig så kände jag mig helt plötsligt sjuk, kroppen stretade emot samtidigt som huvudet ville se till så att benen sprang. Jag reste mig upp och tog honom i handen, sedan gick vi igenom en lång korridor, även den utan fönster. Men det fanns lampor i taket så jag var tvungen att vänja mig vid ljuset. När vi tillslut nådde massa trappor så förde han mig åt den som gick uppåt. Jag hade alltså rätt, jag befann mig i en källare. Den friska luften som slog emot mig när vi kom ut var obeskrivlig. Att äntligen få andas in den, betydde mycket för mig. Jag stannade upp och tog några djupa andetag och tittade runt mig, jag höll fortfarande Alex hårt i handen så att han inte skulle tro att något var fel. Och jag befann mig vid ett av husen som skulle rivas, och jag visste exakt vart dem låg.

Precis innan vi kom fram till bilen så satt det en stor träplanka i marken som jag drog upp och slog till Alex i huvudet. Men inte tillräckligt hårt för han var fortfarande med i matchen. "Din dumma hora! Det där skulle du inte ha gjort." Jag försökte springa, men han kom ikapp mig och drog ned mig på marken. Jag skrek och viftade med både armar och ben hela tiden. Men han var starkare än mig, vilket jag hade förväntat mig. Över axeln där jag låg såg jag en äldre man gå med en hund, så jag skrek ännu mer.

Vad kommer hända?! Den som gissar rätt först får en länk :)