Jag kunde inte annat än lyssna på vad hon sa, och ta in det. Jag kunde inte säga att jag förstod henne, för det gjorde jag inte. Men jag försökte verkligen sätta mig in i hennes situation.

- Mamma, sa jag och kastade mig i hennes famn.
- Du måste lova mig att du pratar med henne när vi kommer hem.
- Jag älskar henne, men jag har inte sagt det till henne, för jag vet hur mycket dom tre orden betyder för henne.
- Säg dom inte heller om du inte menar det. Ni kommer lösa det, hon sa att hon skulle ge dig en ärlig chans till att förklara dig.


Melrose perspektiv - Dagbok antekningar

"Nu har det gått flera veckor sen jag hörde något från Justin, eller ja, hans mamma. Jag vet att jag lovade henne att ge hennes son en chans till att förklara sig. Men frågan är varför jag gjorde det. Han har ju inte visat några täcken på att han ville ha, eller ens prata med mig igen. Och imorgon kommer han hem. Nog om honom.

Mamma och pappa har gått ifrån varandra. Jag har länge haft det på känn, då pappa inte har vart hemma speciellt mycket, vilket kan bero på att han har träffat en ny. Som han nu bor hos. Hon har tydligen en dotter som är lika gammal som mig. Kan det bli bättre eller? Jag vill inte ha fler syskon, det räcker med hon som fick mitt liv krossat. Jag pratar inte med henne mer än nödvändigt. Vilket inte blir speciellt mycket.

Pappa försöker få mig att komma till honom varannan helg, men det kan han glömma. Jag tänker bo hos mamma tills jag flyttar hemifrån. Hon bor kvar i huset som vi flyttade till, och jag är stolt över henne. Som klarar av all ekonomi och står ut med mig och min syster."

Och som vanligt ska man bli avbruten av att det knackar på dörren. Men nu spelar det längre ingen roll om man inte ropar kom in, för folk kliver bara in i alla fall.

- Vad vill du? fråga jag när jag fick syn på Mel i dörröppningen
- Vi behöver verkligen prata med varandra. svarade hon och satte sig ner
- Jag har ingenting att säga dig.
- Vad bra, då kan du lyssna och jag prata.
- Snacka då, så kan du dra sen.

Jag såg på henne att hon funderade och tog sen ett djupt andetag.

- Jag vet att du tror att jag är ute efter att ta Jus..
- Säg inte hans namn. avbröt jag henne
- Men låt mig prata till punkt så slipper du mig sen.

Jag kunde inte annat än nicka och hålla med henne, jag ville verkligen att hon skulle dra.

- Jag vet att du tror att jag är ute efter att ta Honom ifrån dig. Men så är inte fallet. Han kommer hem idag, om han inte redan har gjort det.

Det enda jag gjorde var att stirra på henne, vadå idag? Han skulle ju komma hem imon. Jag vet inte vad jag ska säga till honom, om han ens vill prata med mig igen.

Jag vart avbruten av att hon fortsatte prata om honom.

- Jag vill bara att du ska veta att jag inte vill såra dig, blod är tjockare än vatten.

Den här gången var det inte jag som vart avbruten utan det var Mel, av att det ringde på dörren. Men jag brydde mig inte utan kollade bara på klockan, 22.35. Vem fan kommer den här tiden? tänkte jag för mig själv. Jag orkade inte resa på mig så syrran gick ner, och jag hörde hur hon pratade med någon men inte med vem.

Jag la mig ner i sängen och kollade i en gammal tidning jag hade liggandes, och jag måste ha missat ett uppslag. Det var massa bilder på Honom tillsammans med en tjej.

Precis när jag hade läst klart artiken om hur han dejtade denna tjej, så knackade det på dörren. Men det kunde inte vara Mel eller mamma, för personen gick inte in.

- Kom in, ropade jag utan att lyfta huvudet från tidningen

Jag kände hur sängen sjönk ner vid mina fötter men personen hade fortfarande inte sagt något, jag vart lite irriterad, så jag kollade upp.

Drömde jag eller satt han verkligen i min säng. Han som var min för några månader sen, men stack utan att ens ge mig ett riktigt hejdå, och som sen inte har hört av sig.

Jag stod inte ut med tystnaden så jag var tvungen att bryta den.

- Vad gör du här? frågade jag samtidigt som jag tog av mig täcket och satte mig upp
- Jag har saknat dig. var det enda han svarade
- Men vad är det för anledning att dyka upp efter flera månader av tystnad. Du har inte brytt dig överhuvudtaget under all denna tid. Du gav mig en kram dagen efter vi nästan hade legat med varandra, och sen stack du. Snacka om att känna sig utnytjad. mer kunde jag inte säga för min röst svek mig och mina tårar började rinna

Han svarade inte utan flyttade sig närmare migoch la sina armar om mig, snacka om att jag saknat detta. Jag kunde inte ens ta bort dom, för en del i mig ville inget annat än att han skulle ta i mig. Medans den andra skrek att det var fel.

- Förlåt mig, sa han mot min axel

Tårarna bara rann på mig, jag var lika arg som jag var ledsen. Jag ville verkligen förlåta honom.

- Var allt bara en lek från din sida? frågade jag samtidigt som jag reste mig upp, och klädde på mig

Han tittade upp på mig med ledsna ögon och sa

- Nej, det var det inte. Jag förstår att du tror det. Men jag tyckte verkligen om dig, eller jag gör det fortfarande.
- Varför lämnade du mig sådär för då? frågade jag och satte mig i datastolen
- Jag tyckte att det var ett bra sätt då. För jag trodde att du skulle gå vidare och glömma mig. Jag vet inte vad jag tänkte med, men nu vet jag att det var fel. Jag är en idiot, som ens trodde jag skulle klara av att leva utan dig. Jag vill inge annat än att du ska vara min.
- Okej, men jag måste fråga dig en sak. sa jag samtidigt som jag tog upp tidningen jag nyss läst och slog upp sidan med honom och tjejen på.
- Vad är detta, du ser ut att ha kommit över mig rätt bra, är du här nu för att riva upp mina sår eller?


Justins perspektiv

När hon frågade om jag var där för att riva upp hennes sår så förstod jag verkligen hur mycket jag hade sårat henne. Det kändes verkligen, personen jag älskade var ledsen åga mig.

- Nej, jag är inte här för att såra dig mer, utan för att kanske rätta till det jag en gång förstörde. Och angående bilderna har jag ingen bra förklaring. Det var första och enda gången jag träffade henne, jag trodde att jag skulle bli att må bättre, och just det ögonblicket lyckades tydligen en paparazzi fånga på bild. Det är dig jag vill ha, och jag tänker aldrig ge upp.

Jag kollade upp på henne och insåg att det kanske var lite för mycket för henne att ta in på en gång, så jag reste mig och började gå mot dörren. Men vart stoppad av att hon tog tag i min arm och drog mig intill sig. Hon kollade mig i ögonen och sa

- Ska du lämna mig igen?
- Nej, jag tänkte ge...

Mer hann jag inte säga innan jag kände hennes läppar mot mina. Shit, vad jag har saknat dom. Hon kysste mig som hon aldrig gjort tidigare. Hon drog sina fingrar genom mitt hår, och då fattade jag. Mina händer vandrade på hennes rygg och vidare ner till rumpan där dom stannade.

Jag kände att hon började trycka sig emot mig, men jag backade till sängen, våra läppar släppte dock inte varandra. Av ren chock slutade hon kyssa mig och drog av mig min tröja. Hon granskade mig från topp till tå och bet sig själv i läppen. Sen puttade hon ner mig i sängen, och stod kvar själv. hon kollade fortfarande på mig, sen hände det, hon tog av sig sina kläder. Eller ja, allt utom underkläderna. Sen satte hon sig gränsle över mina lår och började fiffla med mitt skärp, sen drog hon av mig mina byxor.

Hon la sig ner över mig och kysste mig samtidigt som hon drog sina underbara naglar över min mage, och hon vet att jag älskar när hon gör så.

- Jag vill ha dig. viskade hon mot mina läppar