Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 42.


”Vad tycker du om dem här?” Hon stod med ett par svarta stilettklackar på sig, och blev genast minst 12 cm längre än innan. ”Sjukt snygga, köp dem.” Hon vände och vred på sig i spegeln, för att kunna se dem från alla håll och kanter. Tillslut tog hon av sig dem och hängde dem på sina fingrar. ”Det ska jag allt.” Jag hittade ett par svarta stövlar, med kilklack, som jag genast föll för. Jag provade dem och kollade mig i spegeln, precis som hon hade gjort innan. ”Oh my god. Köp dem, omedelbart.” Selena kom upp bakom ryggen på mig, med ännu ett par i handen. ”Okej.” Vi gick och betalade, och för att vara en Gucci affär var dem inte så dyra som jag från början trodde. Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, efter att jag kände att den vibrerade. ”Älskling, i miss u. Hoppas ni har det trevligt, ni får gärna komma hit om ni inte har fler affärer att gå i. Hälsa Selena. Puss.  <3” Jag frågade Selena om hon hade något emot att åka dit, vilket hon inte hade, så vi tog en taxi.


 

När vi klev in i byggnaden hälsade alla på Selena, eftersom att dem troligtvis har träffat henne tidigare. Mig tittade dem knappt på, men det är väl sådant man får leva med, vilket inte gör mig något. ”Gå in först du.” Selena tittade frågande på mig, då jag gestikulerade att hon skulle öppna dörren. När hon kom in tystnade hela rummet och alla spärrade upp sina ögon förutom Justin som gick fram och kramade henne. ”Jag har saknat dig Sel.” Jag smög in bakom henne och Alfredo kom fram till mig. ”Kendall kommer om några dagar, hon åker tidigare än planerat.” Han kramade om mig, första gången faktiskt. ”Jag saknar henne, sjukt mycket. Vi har gjort allt tillsammans, så jag är glad att ni är tillsammans. Ta hand om henne.” Han nickade, och log. Jag visste långt inom mig att han aldrig skulle skada henne medvetet, och jag hoppas verkligen att jag hade rätt. Justin la sina armar runt mig, och lutade sitt huvud på min axel. ”Jag har saknat dig.” Han kysste mig på kinden. ”Jag är här nu.” Svarade jag och log.

 

Jag och Selena satt och kollade på Justin som stod inne i studion och var frustrerad, han satte inte tonen som dem andra tyckte att han skulle ta. Efter många om och men från hans mun orkade jag inte lyssna på honom mer, så jag gick ut och ställde mig på den där balkongen som jag och Pattie hade setat på dagen före. Selena vart kvar inne i studion då hon kände alla sedan tidigare, gjorde det nog inte henne så mycket. Det var lugnt i trafiken just den tiden då jag befann mig där ute, vilket säkert var konstigt för att vara LA. Precis när jag skulle återvända in klev Usher ur hissen, han kollade på mig precis som att han sett ett spöke, men sprack sedan upp i ett leende. ”Du måste vara Rebecka, eller så är jag helt ute och cyklar.” Hur i hela friden kunde han veta vem jag var? ”Jo, det är jag.” Svarade jag lite osäkert. ”Justin har berättat om och även visat bilder på dig.” Jag log, säkert ett löjligt leende.

 

När jag och Usher klev innanför dörren till studion hade han sin arm om min axel och vi skrattade, vilket fick Justin att se näst intill svart. Han har väl aldrig någonsin betett sig såhär, det var ju inte direkt så att jag stötte på Usher, eller han på mig. ”Äntligen har jag fått träffa din flickvän.” Justin kom fram och drog in mig i sin famn. ”Just det, MIN flickvän.” Han uttalade ordet min, precis som att han ägde mig. ”Öhm, lugna ned dig nu va. Blinka några gånger och ta ett djupt andetag.” Justin kollade konstigt på mig, medan Usher bara skakade på huvudet och gick därifrån. Eftersom att Justin vägrade lugna ned sig, släpade jag ut honom ur studion. Han försökte hindra mig, men det gick jag inte med på. ”Vad fan är ditt problem?” Jag slog till honom på axeln, så att han skulle uppfatta mitt utbrott. ”Han stötte helt öppet på dig, och det är inte acceptabelt.” ”Åh nej. Lägg bara av. Jag känner ingen där inne förutom Selena och Alfredo, dem andra har jag träffat någon enstaka gång. Jag kan inte ens säga att jag känner henne. Jag är glad att någon pratar med mig. Men om det är såhär du vill ha det, så kan jag bli svartsjuk för att du kramade Selena och sa att du saknat henne.” Jag lämnade kvar honom där i korridoren och gick ut.

 

När jag kom tillbaka till huset kastade jag alla påsarna på sängen och hoppade in i duschen. Jag orkade inte bråka med Justin, så därför tänker jag inte lägga ned energi på det heller. Det var bättre att bara gå därifrån, annars hade vi blivit mer osams än vi redan var. När jag kom ut ur duschen hade jag en handduk runt mig, och en på huvudet. Jag la mig ned i sängen och sköt undan alla påsarna med fötterna. Jag måste ha slumrat till när jag hörde hur dörren öppnades och hur sängen sjönk ned. Jag vände mig försiktigt om och fick se Selenas ansikte. ”Varför stack du bara?” Hon såg oroligt på mig. ”Tjafsade lite med Justin, och orkade inte göra det större än vad det behövde bara.” Hon nickade bara och vred på sig, precis som att hon tyckte att situationen var obehaglig. ”Det handlade väl inte om mig?” Hon tittade bekymrat på mig. ”Nej, men om hans svartsjuka på Usher.” Jag sa det med avsmak för att hon skulle förstå att han hade helt fel. ”Bra, för jag vill inte stå i vägen. Vi är bara vänner, om ens det.”

 

Hon satt kvar på sängen ett tag, tills hon hörde hur ytterdörren slogs igen. ”Becki, vart är du?” Det lät som att Justin var rädd, troligtvis för att han trodde att jag hade åkt, men så lätt skulle han inte bli av med mig. ”Jag ska gå, men vi kan höras. Jag hörde att din vän skulle komma om några dagar, vi kanske kan göra något alla tre?” Selena ställde sig upp redo att lämna rummet. ”Ja, jag kan höra av mig när hon har kommit. Så får vi se hur ditt schema ser ut.” Jag reste mig upp och gav henne en lös kram, med tanke på att jag bara hade handduk på mig. När hon öppnade dörren passade jag på att ropa på Justin. ”Uppe på rummet.” Jag hann inte ens säga klart meningen fören jag hörde elefantstegen i trappen. Han mötte Selena precis innan han gick in. Och så vitt jag hörde sa dem inte ett enda ord till varandra.

 

”Förlåt, förlåt, förlåt. Jag var dum förut. Kan du förlåta mig.” En stor blombukett kom fram från hans rygg, och han sträckte den mot mig. Jag kunde inte hindra mig själv, även om det inte fanns något att hindra mig för, men jag la min ena arm runt hans nacke och pressade mina läppar mot hans. Min handduk höll på att glida ned så jag var tvungen att avbryta kyssen. ”Håll i min handduk.” Han flinade samtidigt som jag återgick till hans underbara läppar, och han tog ett stadigt tag om handduken. Jag drog fingrarna genom hans hår och han pressade sin kropp närmare min. ”Jag ska aldrig mer bete mig som jag gjorde idag, jag lovar.” Han lät så ångerfull, liten och ängslig, han skämdes nog, för han tittade ned i golvet då han sa det, men jag la min hand under hans haka och vek upp hans huvud så att han kollade mig i ögonen. ”Det är bara dig jag ser på, på detta sätt. Jag är inte redo för att säga att jag vill leva resten av mitt liv med dig, MEN jag säger att jag älskar dig, och det är ett stort steg för mig. Vem vet, vi kanske är det där paret som kommer bli gamla tillsammans och se våra barnbarn springa omkring och leka.” Även om jag inte var helt hundra på det där med att leva resten av mitt liv med honom, så såg det ändå ut som att han gillade det jag sa, för han log, ett löjligt leende för en gångs skull.

 

Eftersom att jag hade köpt nya underkläder tog jag med mig den påsen in på toan, för att välja vilka jag skulle ha. Det fick bli matchande lysande gula. Dem passade perfekt till min solbrända kropp, och fick färgen att lysa ännu mer. Jag visste redan innan hur Justin skulle reagera när jag klev ut från badrummet. Men att han bokstavligen skulle tappa hakan det trodde jag dock inte, med tanke på att han har sett mig i underkläder innan. ”Det där med att min flickvän kommer snart har jag redan dragit för dig, men vad ska jag säga? Kommer hon är jag rökt.” Han log ett läskigt leende, och var precis på väg att ta tag i min midja när jag sprang och ställde mig på andra sidan sängen så att han inte kom åt mig. ”Oh, du vill leka. Det är lika bra du ger upp, för vi vet vem som vinner.” Jag var inte fullt beredd på att han skulle vara så snabb att ta tag i mig, så jag hann inte ens fundera innan jag låg i sängen med honom över mig. ”Vad var det jag sa? Tänk på vem du leker med.” Han smekte mig efter sidan och ned över mitt lår. ”Du, jag tyckte jag hörde din flickvän.” Han började skratta. ”Hon ligger under mig, och kommer inte komma undan.”

 

Helt otroligt hur han får mig att må, bara genom att se på mig. Dem där gyllenbruna ögonen ger mig värme och trygghet, och sättet han leker med mina fingrar, med sina egna gör mig knäsvag. Jag trodde helt seriöst inte att det fanns pojkar som både kunde se bra ut, och vara gentlemän, men Justin har verkligen visat mig motsatsen. När han låg över mig i sängen på ett inte sexuellt sätt, drog han undan en hårslinga från mitt ansikte och kysste mig i pannan. Han låg bara där och kollade på mig, vilket jag inte hade något emot, hans ögon glödde, det var nästan så att han såg rakt igenom mig, eller i alla fall rakt in i min själ. Vilket var lite läskigt, men jag förstår helt klart hur många unga tjejer kan sitta och stirra på bilder på Justin där hans ögon kollar rakt in i kameran. Han förtrollar verkligen en.

 

”Det är synd att man inte kan klona folk.” Vi hade nu bytt plats så vi låg bredvid varandra, och han drog sina fingrar över mina armar vilket fick mig att rysa. ”Varför ska du klona någon, och vem?” Han kollade skräckslaget på mig, precis som att jag skulle säga någon annan än honom. ”För att jag vill att flera i världen ska uppleva dessa stunder med dig, utan att det riktigt är du.” Han skrattade till. ”Du är rolig du.” ”Det är inget skämt, jag önskar faktiskt det. Det finns över miljoner tjejer världen över, som skulle kunna göra vad som helst för att du ens skulle retweeta något på twitter. Så varför skulle dem inte göra vad som helst för att du skulle ligga såhär med dem?” Han visste att jag hade en poäng i det jag sa, så därför svarade han mig inte riktigt, utan tittade bara på mig, med dem där vackra ögonen. ”Dina ögon baby, du bränner min hud när du kollar på mig. Stäng dem och kyss mig istället.”



Tidsinställt, så det kommer inget mer fören imorgon när jag har vaknat och skrivit ett nytt. Jag ska försöka skriva lite så att jag ligger före er, det har varit ganska fullt upp dem senaste dagarna. Men imorgon ska jag ta mig tid att skriva lite, fortsätter vädret som det gör, så har jag ingen anledning att gå ut :P


Glöm inte frågestunden. :P Jag tänker tjata, för det finns folk som kommer fråga massa frågor precis efter att jag har publicerat svaren på frågorna som finns. :P



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 41.

När vi kom ned till vardagsrummet stod det glass på bordet och Pattie satt i soffan, hon vek inte blicken från tv:n, även fast jag tror att hon hörde oss. Jag kände mig så dum i hennes närvaro, även om jag vet att vi är tonåringar, och att hon troligtvis gjorde likadant i hennes ålder. Justin satte sig ned i fåtöljen och jag skulle precis gå förbi honom och sätta mig i soffan men han drog ned mig i sitt knä. Han placerade sina händer på opassande ställen då hans mamma faktiskt satt bara någon meter från oss. Så jag spände blicken i honom, och han fattade vinken på en gång. ”Det jag såg när jag kom hem.” Pattie vände sig mot oss, och jag förstod att hon skulle ta upp det som hände, mina kinder blossade upp och jag kände värmen stiga. ”Jag vill inte veta av det, men vad ni gör när ingen annan ser kan jag inte göra något åt. Men jag påminner er en gång till, jag vill inte bli farmor än.”


 

 

Jag har aldrig varit med om något mer pinsamt, och så vitt jag såg på Pattie gillade inte hon heller konversationen hon själv drog igång med. Den enda som såg ut att njuta av att jag och Pattie satt och skämdes var Justin, han hade ett brett leende på läpparna hela tiden och det verkade inte försvinna. ”Du blir inte farmor. Varför kan inte jag få göra saker som alla andra grabbar i min ålder gör?” Hon kollade på honom precis som att han var galen. ”Vad menar du?” Den frågan skulle hon inte ha ställt honom, han hade tydligen inga planer på att hålla något undan för sin mamma. ”Ha sex med sin flickvän?” Han lät frågande, precis som att det var ett hån mot henne, och att hon borde ha förstått vad han menade med tanke på konversationen hon drog igång med. ”Jaja, skydda er.” Hon reste sig upp ur soffan och gick upp till hennes rum. Jag pustade ut när hon lämnade rummet och Justin började skratta.

 

Vi satt kvar i vardagsrummet och kollade klart på filmen som visades på tv:n. Eller jag försökte se klart den, medan Justin ville fortsätta där vi slutade då hans mamma kom på oss. ”Baby, kom igen.” Även om jag inte kände för det så kunde jag inte säga nej till hans underbara ögon. Han smekte mig lätt över låret och kysste mig på halsen. ”Då går vi upp, jag vill inte vara med om samma sak igen.” Han bar upp mig, och hela vägen upp för trappen kysste han mig. Vilket förvånade mig, trodde inte killar kunde göra två saker samtidigt, men tydligen. Han överraskar en hela tiden. När vi kom in i rummet sparkade han till dörren med foten och släppte inte mina läppar, fören han la ned mig i sängen och drog av mig min linne, och kysste mig ned över bröstet.

 

När vi hade rullat klart bland alla kuddar och täcken, och bara njutit låg vi och höll om varandra. ”Jag kommer aldrig tröttna på detta.” Jag låg med ryggen mot honom, och jag kunde höra hur han log. Det där sexiga leendet som bara han kan ge, och hans ögon, som nästan kan göra mig gravid bara genom att se på mig. ”Det har jag redan gjort, du är så tråkig i sängen.” Han vred ned mig på rygg och kollade på mig. VA? Han såg helt krossad ut, så jag kunde inte hålla mig för skratt mer. ”Gör inte om det där. Du njöt, minst lika mycket som jag, annars skulle du inte låta så mycket.” Han hånlog mot mig, och jag drog täcket över huvudet så att han inte skulle se mina rosenröda kinder. Jag höll verkligen i täcket så att han inte skulle kunna flytta det, men istället kröp han ned under det han med, och kysste mig. ”Jag älskar dig.” Han låg halvt över mig, och jag kunde känna att han blivit hård igen, vilket förvånade mig, han brukar aldrig klara två omgångar efter varandra. Jag krokade mina ben runt hans höfter och han trängde in i mig ännu en gång. ”Jag älskar dig med.”

 

På morgonen när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i ljumskarna och jag förstod på en gång att det kom från nattens nöje, vilket jag tydligen inte skulle glömma på ett bra tag, i alla fall inte under dagen. Jag försökte ta mig upp ur sängen, men det gick inte så bra som det brukar göra. Justin låg och sov, så jag planerade att väcka honom. ”Baby, varför har du skadat mig såhär?” Han skrattade till när han slog upp ögonen. ”Och du sa att du inte njöt.” Han drog ned mig i sängen igen. Det kändes som en bra plan, att ligga i sängen hela dagen, så slapp Pattie se att jag inte kunde gå ordentligt. Fan, denna vecka kan inte bli värre just nu. ”Du ska till studion snart, upp och hoppa.” han började göra massa konstiga ljud för sig, och suckade sedan. ”Jag orkar inte.” ”Om inte du går upp nu, så kommer din mamma komma upp och säga samma sak.” Han rullade ur sängen och gick in i duschen, så jag försökte göra samma sak, och det gick, men nog hade jag allt träningsverk.

 

Vi duschade tillsammans och när vi var klara gick jag direkt till min resväska som jag inte hade orkat packa upp än. Mina matchande limegröna underkläder, ett par blåa riktigt tighta jeans från D&G och ett svart linne med en vit oversize tröja. Riktigt snyggt om jag fick säga det själv. Justin satte på sig ett par svarta jeans och en gul t-shirt med Rolling Stones märke på. Precis när jag hade kammat ut mitt hår plingade min mobil till av ett sms, så jag tog upp den och såg att det var från Selena. ”Hej, om du har tid idag så kan vi ta en vända på staden. Jag är ledig, men ställ inte in något om du redan har planer. Jag klarar mig.” Justin stod bakom mig, och läste sms:et över axeln på mig, jag har inget att dölja för honom, och absolut inte att jag gillar att umgås med hans ex. ”Åk med henne. Jag klarar mig, plus att det inte kan vara så kul för dig att sitta i studion hela dagen.” Jag vände mig om mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Hör av dig när du är klar, så kan vi väl äta något tillsammans ikväll?” Han nickade och kysste mig löst på kinden, vilket fick mig att rodna.

 

”Vi kan ses, har inget för mig. Justin ska vara i studion hela dagen, så vi kan göra vad vi vill =)” Jag och Justin åt en snabb frukost innan han körde mig till gallerian som jag skulle möta Selena utanför. ”Ses sen, älskar dig.” Han kysste mig snabbt innan jag lämnade bilen. ”Älskar dig med.” Jag gick mot ingången, men såg ganska på en gång att hon aldrig skulle stå där själv, så jag började kolla runt lite, och fick se henne vid ett hörn, där inte många kunde se henne. ”Varför står du här?” Hon kollade upp och mötte min blick, samt gav mig en kram. ”Jag hade blivit överfallen om jag stått där själv.” Hon skrattade till och vi gick tillsammans in i gallerian. ”Vad tyckte han om dina underkläder?” Hon log mot mig samtidigt som hon gav mig en vänskaplig knuff i sidan. ”Han gillade dem, skarpt.” Hon blinkade till med ena ögat. ”Så, har ni.. du vet.. legat med varandra?” Och vad svarar man på det, visst har vi legat med varandra, men om hon ställen en följdfråga, om vi låg med varandra innan dem hade gjort slut. ”Ja, det har vi.”

 

”.. och så kom Pattie in i vardagsrummet.” Jag berättade för henne om gårdagens händelse. Selena skrattade så mycket att hon knappt fick någon luft såg det ut som. ”Hur kan du tycka att det är kul? Jag skämdes ögonen ur mig, när Justin släpade ned mig till henne igen.” Vi satt på en bänk i gallerian, återigen med massa kassar. Undra om hon ens hinner använda alla kläder hon köper, eller om hon bara lägger dem på hög hemma? ”För att jag aldrig har råkat ut för det, och det verkar hemskt. Så skadeglädje är den enda sanna glädjen.” Vi hade precis lämnat VS bakom oss, och återigen hade jag köpt på mig massa underkläder. Speciellt flera bh:ar, precis som den jag köpte hemma, men i fler olika färger. ”Kan vi inte gå in i den där affären?” Selena pekade på en Gucci affär, med bara skor. ”Visst.”

 

”Vad tycker du om dem här?” Hon stod med ett par svarta stilettklackar på sig, och blev genast minst 12 cm längre än innan. ”Sjukt snygga, köp dem.” Hon vände och vred på sig i spegeln, för att kunna se dem från alla håll och kanter. Tillslut tog hon av sig dem och hängde dem på sina fingrar. ”Det ska jag allt.” Jag hittade ett par svarta stövlar, med kilklack, som jag genast föll för. Jag provade dem och kollade mig i spegeln, precis som hon hade gjort innan. ”Oh my god. Köp dem, omedelbart.” Selena kom upp bakom ryggen på mig, med ännu ett par i handen. ”Okej.” Vi gick och betalade, och för att vara en Gucci affär var dem inte så dyra som jag från början trodde. Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, efter att jag kände att den vibrerade. ”Älskling, i miss u. Hoppas ni har det trevligt, ni får gärna komma hit om ni inte har fler affärer att gå i. Hälsa Selena. Puss.  <3” Jag frågade Selena om hon hade något emot att åka dit, vilket hon inte hade, så vi tog en taxi.


 

Jag fixar alltid extra kapitel åt er. Men jag är inte säker på att jag hinner skirva ett till innan jag åker, för detta är skrivet halv 2, och jag ska äta tårta klockan 2. :P men ikvll kanske det kommer ett till. ^


Det är lite konstigt detta, på mina kapitel får jag frågor varje dag om saker. Men när man fixar en frågestund är det ingen som har något att fråga. Mystiskt! :P


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 40.

Att se LA’s gator susa förbi från taxins fönster var vackert. Jag satt i mina egna tankar och märkte inte ens att vi hade stannat. ”Vi är framme, Miss.” Jag betalade honom och klev ur. När jag kom in i byggnaden frågade jag efter studion som Justin befann sig i. ”Tredje våningen, och längst fram.” Hon pekade mot hissen samtidigt som hon pratade. När jag klev ur hissen på tredje våningen såg jag hur flådig byggnaden egentligen var, jag hann aldrig riktigt kolla in den då jag befann mig därnere. Precis när jag skulle ta i handtaget öppnades dörren och jag hann bara se en gestalt som liknade Justin väldigt mycket innan jag låg på rygg på golvet med honom över mig. ”Oh, hej baby. Du har visst saknat mig.” Han skrattade så mycket han orkade, men han var inte ensam, hela gänget stod i dörren och skrattade åt incidenten. ”Gjorde jag illa dig?” Han kysste mig där han fortfarande låg kvar på mig. ”Nejdå, men du får gärna resa på dig.”


 

Han hjälpte mig upp och alla som stod i dörren försvann när Justin placerade sina händer på mina höfter och pressade sina läppar mot mina. När han tillslut backade och gav mig andrum kunde jag prata. ”Vart var du på väg?” Han log med hela ansiktet. ”Ja, försökte springa från Alfredo som tänkte slå mig. Men istället slog jag ned dig i golvet.” Han tog mig i handen och drog med mig in i studion. Jag hälsade på alla som jag inte hade sett tidigare. Jag visste att Justin höll på med en julskiva, men att den skulle vara så bra som den var trodde jag aldrig. Skivan kommer lätt hamna på första plats på alla listor. ”Slå dig ned i soffan, jag ska spela in en låt till, sedan skiter vi i det här och drar och käkar.” Scooter ställde sig bredvid oss med armarna i kors. ”Tror du att du bara kan dra eller? Du ska spela in minst tre låtar idag.” ”Jag måste väl få mat i magen.”

 

Alfredo satt bredvid mig i soffan med mobilen i högsta hugg, och så vitt jag kunde se så sms:ade han med Kendall. Han hade ett brett leende på läpparna vilket fick även mig att le, att han och min bästa vän kunde komma så bra överens visste jag inte. Hon kan vara väldigt bestämd av sig, och får hon inte det hon vill kan det bli liv i luckan. Pattie kom in i studion och fick syn på mig. ”Hej gumman. Kan jag få byta några ord med dig?” Jag reste mig upp ur soffan, och hörde på långa vägar hur Justin avslutade låten mitt i, så jag vände huvudet mot hans håll och han såg förvånad ut. Vi lämnade studion och gick ut och satte oss på en balkong som fanns lite längre bort, solen lyste och det var ganska varmt ute.

 

”Jag vill bara lära känna dig lite bättre. Och nu har vi chansen, om du inte tycker det är konstigt?” Jag satte mig ned på den ena stolen och Pattie på den andra. Och jag kunde pusta ut, jag trodde att jag hade hamnat i trubbel, vilket jag tydligen inte hade. ”Nejdå, det är lugnt. Klart vi ska lära känna varandra.” Båda två vände återigen huvudet mot trafiken som susade förbi. ”Går du i skola?” Ett leende fann sig på hennes läppar. ”Det gör jag. Men tog ledigt denna vecka, och så har jag lov nästa.” Hon nickade och fortsatte le. ”Du gör verkligen min son lycklig. Jag är glad att han har hittat en sådan som dig.” Hon skulle bara veta hur vårt förhållande egentligen började, hon skulle inte tycka lika bra om mig om hon fick veta att jag var otrogen mot Nike med Justin, och han mot Selena. ”Han gör mig lycklig. Jag mår bra i hans närvaro.”

 

Vi satt kvar ett bra tag på balkongen och hon ställde en hel del olika frågor, och jag försökte svara så gott jag kunde. Vilket gjorde henne glad, och jag är glad att vi kommer bra överens. Jag gillar henne, och jag förstår exakt vart Justin har fått allt ifrån. Inte bara många delar med sitt utseende, utan även sitt beteende. Jag förstår även vem det är som har uppfostrat honom till en gentleman, som alltid öppnar dörren åt mig, eller drar ut stolen. Hon har gjort ett bra jobb, och det ska hon vara stolt över. När vi kom tillbaka in i studion kom Justin mot oss, och han kollade skeptiskt på sin mamma. ”Lugn, vi pratade bara.” Han kollade fortfarande på henne så hon gick förbi Justin och satte sig i soffan där Alfredo fortfarande satt med mobilen. ”Är du hungrig babe?” Precis då kurrade min mage, och han hörde det. ”Vi drar ut och äter, kommer snart.”

 

Vi åkte till McDonalds, men vi tog driven för att slippa alla människor. ”Vad vill du ha?” Justin hade redan beställt en BigMac till sig själv, så nu var det bara jag som skulle bestämma mig för vad jag var sugen på, och så mycket som min mage kurra hade jag kunna tagit en av varje. ”Jag tar en nuggets meny.” Justin beställde åt mig, och vi fick vår mat. ”Vi åker ned till stranden och äter.” Jag nickade bara och lät blicken, precis som i taxin, följa LA’s fina hus och extrema bilar. Justin bar på påsen med vår mat i och vi gick, tro det eller ej, hand i hand ned mot stranden. Vi satte oss ned i sanden och högg in på maten. ”Jag älskar dig.” Han sa det med munnen full av mat, vilket inte var speciellt romantiskt, så jag började skratta. ”Och jag dig.” När han hade tuggat ur munnen pressade jag mina läppar mot hans och kysste honom passionerat.

 

Efter en hel dag i studion åkte vi tillbaka till huset. Pattie var fortfarande ute, tror hon skulle på något möte med Scooter, så vi fick huset för oss själv ett tag, vilket jag absolut inte hade något emot. Jag var absolut inte bered på att Justin skulle trycka upp mig mot väggen så fort dörren hade slagits igen bakom mig. Han tog mina händer i ett fast grepp över mitt huvud och kysste mig på halsen, samtidigt som hans lediga hand smekte mig under tröjan, upp över magen. Tillslut släppte han mina händer och lyfte upp mina ben och la dem runt hans höfter. Han pressade sig ännu närmare mig, så att han slapp hålla i mina ben och fortsatte kyssa min hals, och vidare upp till mina hungriga läppar. Hans händer vandrade båda två nu efter min mage, och fattade båda två tag om mina bröst tillslut.

 

Han förflyttade oss till soffan och satte sig ned med mig i sitt knä, våra läppar lämnade inte varandra en enda gång, och jag ville inget annat än ha honom. Han drog av mig mitt linne, kastade det på golvet och pressade åter igen sina läppar mon mina. Jag rös över beröringen när han händer vandra över min rygg och upp till min bh. Han släppte mina läppar men höll fortfarande sina händer precis på spännet till bh. ”Vill du?” Han log sexig mot mig, så jag kunde inte säga nej. Jag ville inget annat, så jag nickade och innan jag hann fundera hade han knäppt upp den. Jag fattade taget om hans tröja och drog den över hans huvud.

 

Jag låg i soffan enbart i trosor med honom över mig när jag hörde det sista jag ville höra, dörren öppnades och stängdes. ”Kids, jag är hemma.” Jag stelnade till och Justin tittade på mig samtidigt som han brast ut i skratt, vilket fick Pattie att komma in i vardagsrummet. ”Oh no.” Hon rusade ut lika fort som hon kom in, och jag plockade ihop mina kläder och sprang upp till sovrummet. Jag hade inga planer på att se Pattie i ögonen dem närmsta timmarna. Så jag var glad att jag varken var hungrig eller töstig så att jag fick gå ned och se henne. Justin kom inte långt efter mig med sina kläder i handen, jag vände mig med ryggen mot honom och skulle precis dra på mig mitt linne när han stoppade mig. ”Vi kan fortsätta där vi slutade.” Han kysste mig på halsen, och andades tungt mot min bara hud. ”Tror stunden blev lite förstörd va?”

 

Justin lämnade mig ensam i rummet, så jag drog på mig mjukiskläder och la mig ned i sängen med en av dem fyra twilight böckerna. Har jag väl börjat läsa en av dem böckerna kan jag inte sluta, det finns inget som kan få mig att lägga ned boken, om jag så inte är på väg att somna. Han kom tillbaka in i sovrummet och jag hörde långt bort hur han försökte prata med mig, men jag uppfattade inga ord. Han måste ha förstått att jag var inne i boken, för han slet den ur mina händer och pussade mig snabbt på näsan, så att jag inte skulle bli arg. ”Vi ska äta glass, kom nu.” Han drog mig upp ur sängen, men jag gjorde allt för att han skulle släppa mig, jag ville inte visa mig för Pattie, jag skämdes fortfarande, och skulle nog göra det ett tag till. ”Din mamma gillar inte mig, så gör inte detta mot mig.” Han skrattade bara åt mig, samtidigt som han drog ned mig för trappen.

 

När vi kom ned till vardagsrummet stod det glass på bordet och Pattie satt i soffan, hon vek inte blicken från tv:n, även fast jag tror att hon hörde oss. Jag kände mig så dum i hennes närvaro, även om jag vet att vi är tonåringar, och att hon troligtvis gjorde likadant i hennes ålder. Justin satte sig ned i fåtöljen och jag skulle precis gå förbi honom och sätta mig i soffan men han drog ned mig i sitt knä. Han placerade sina händer på opassande ställen då hans mamma faktiskt satt bara någon meter från oss. Så jag spände blicken i honom, och han fattade vinken på en gång. ”Det jag såg när jag kom hem.” Pattie vände sig mot oss, och jag förstod att hon skulle ta upp det som hände, mina kinder blossade upp och jag kände värmen stiga. ”Jag vill inte veta av det, men vad ni gör när ingen annan ser kan jag inte göra något åt. Men jag påminner er en gång till, jag vill inte bli farmor än.”



Jag vet inte hur det ser ut med kapitel idag. Ska iväg och gratulera mina tvillingvänner. :) haha ^ Men kom ihåg frågestunden, och att kommentera.


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 39.


”Ska vi bara ligga här inne, eller hitta på något?” Justin stod i dörröppningen, med armarna i kors. ”Oj, någon som är lite grinig. Kom hit ska jag muntra upp dig.” Han flyttade inte en cm, eller rörde en min. ”Ge dig, varför är du ens här?” Jag höll på att trilla ur sängen, men istället valde jag att gå fram till honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill vara med dig. Det spelar ingen roll om vi så skulle äta sopor tillsammans eller om du skulle ha tagit med mig på något romantiskt. Bara jag är med dig.” Han rörde sig fortfarande inte. Precis som att han var irriterad över mitt sällskap. ”Men vill inte du ha mig här, ska jag inte störa.” Jag vände mig om och skulle precis ta tag i min väska för att börja packa då han tog tag i min hand, och drog med mig ut ur rummet och ned till köket. ”Justin, varför?”




Köket var precis som en gyllene restaurang, det var rosenblad och tända ljus precis överallt. ”Du får aldrig mer göra så mot mig, förstår du det.” Jag vände mig mot Justin med tårar i ögonen. ”Gumman, förlåt. Nu känner jag mig bara elak.” Han drog in mig i sin famn och smekte mig över huvudet och ned på ryggen. Anledningen till att tårarna kom var nog för att rädslan att han inte ville ha mig släppte. Troligtvis hade hans mamma hjälpt honom med maten och sedan hade han gjort det sista. Jag kände hur hans hjärta slog, han var nog troligtvis lika rädd som jag var för mindre än tre minuter sedan. Vi sa inget mer till varandra efter det där, men han förde mig mot bordet och drog ut min stol. Han satte sig mitt emot mig och serverade maten, kött, klyftpotatis och beasås, samt en stor sallad. ”Det luktar jätte gott.” Han log mot mig, och tog min hand över bordet.

 

Han hade inte bara gjort mat, utan efterrätt också som bestod av en stor chokladkaka, och frukter. På kakan hade han även skrivit Justin <3 Rebecka. Jag kunde inte sluta le när han ställde fram på den bordet. Vi hade inga tallrikar utan högg in direkt från kakan, vilket slutade med att det var kladdigt överallt på bordet. Frukt låg det lite här och där, och det slutade med att Justin kastade vindruvor på mig. ”Passa dig, annars kastar jag ett helt äpple på dig.” Han skrattade bara och fortsatte kasta, men han bytte ut druvorna till päronbitar. Vi åt kanske en fjärdedel av kakan, vilket resulterade i att vi skulle kunna äta den flera gånger, för den var sjukt god, så jag skulle till och med kunna slicka av tallriken.

 

”Kan inte vi besöka Hollywood skylten?” Vi låg utslagna på golvet i vardagsrummet och kollade i taket, då vi hade städat upp i hela köket och var proppmätta. ”Klart vi kan. Det är väl lika bra jag ringer Kenny, orkar inte med massa folk.” Kenny skulle komma och hämta oss om 20 minuter. Vilket gav oss tillräckligt med tid att både byta kläder och kamma igenom håret. När vi hörde att det tutade utanför tävlade vi om vem som hann ned för trappan först, och självklart var jag först. ”Jag vann.” Han knuffade till mig så jag snubblade på mina egna fötter och slog i golvet. ”Haha, vad fan gör du?” Jag slog mig inte som tur var, men han fick genast dåligt samvete, men när han hörde att jag skrattade så log han också. Kenny tittade på oss och skakade på huvudet, troligtvis för sättet vi gjorde entrén, jag satt nämligen på Justins rygg, som vanligt. Vänskapen mellan oss var framme, och det var färdig pussat mellan oss nu.

 

När vi tillslut var framme efter mycket tjafs i bilen om vem som var bäst på det ena eller andra, vi betedde oss verkligen som barn. Kenny bara skrattade åt oss, vilket inte var första gången, och garanterat inte sista. När jag väl stod uppe vid H:et i Hollywood och fick se utsikten som stället hade att ge kände jag att det var där jag ville vara. Jag ville bo där, men det får allt bli ett projekt när jag blir äldre, och står på mina egna ben. ”Visst är det fint?” Justin kom och ställde sig bredvid mig, vilket kändes konstigt, då han alltid brukar ställa sig bakom och hålla om mig. Vi var dock inte ensamma, så jag fick ta det jag fick. ”Jätte fint, synd bara att jag inte upptäckt det tidigare.” Han la sin ena arm på mina axlar, och drog in mig i sin famn, men det gulliga varade inte länge då han sedan rufsade till mig i håret med den andra handen. ”Fan vad dryg du är, tänk om jag skulle göra så med ditt hår.” Han slutade på en gång. ”Du rör inte mitt hår.” Han lät som en tjej och började vifta med sina händer framför ansiktet. Så jag kunde inte annat än skratta åt honom. Kenny höll sig på betryggande avstånd, men skrattade han med.

 

När vi hade befunnit oss där uppe ett tag, och jag hade fått memorera utsikten åkte vi vidare. Jag ville se The Walk Of Fame, då jag aldrig ha upplevt den. Justin tyckte jag var rolig som höll på som värsta turisten. När vi satt i bilen kunde vi pussa varandra och vara sjukt gulliga, men direkt vi klev utanför bilen kom våra barnasinnen fram. När vi väl var framme och Kenny parkerade och vi klev ur bilen, Kenny hann inte riktigt runt till vår sida av bilen innan Justin var omringad av ett gäng tjejer. Kenny gjorde allt för att stoppa det som höll på att hända, under tiden satte jag mig i bilen och drog igen dörren. Jag kan vara riktigt rolig ibland, och jag tyckte att jag var det just då, vilket inte Justin gjorde när tjejerna lämnade honom och han öppnade dörren. ”Vad gör du? Varför satte du dig i bilen igen?” Jag klev ut och slog igen dörren. ”För att jag inte kom någonstans, mer än tillbaka in i bilen, så jag tog tillfället.” Han skrattade bara åt mig, och drog in mig i sin famn. ”Justin, vi är ute bland folk.” Han släppte mig på en gång. Jag vet att han vill gå ut med det, men jag vill inte.

 

Älskl.. Justin, nu är det väl ändå din tur att få en stjärna här?” Jag gjorde bort mig, och han kollade på mig direkt han hörde vad jag nästan sa. Folk runt om oss kollade konstigt, och jag förstod att dem också hade hört vad jag egentligen skulle ha sagt, om jag inte hade avbrutit mig själv mitt i ordet. Fan, nu var detta förstört. ”Det vet jag väl inte om jag kan hålla med om.” Paparazzi förföljde oss och jag kände ett visst obehag, men det var bara att försöka lära sig leva med detta, med tanke på att jag ville leva med Justin. ”Är du inte klok? Kolla vad du själv har gjort under loppet av vadå, 3 år?” Jag bara skakade på huvudet. Kenny gick bakom oss denna gång och det var bättre att ha honom bakom än framför, för han kunde fortfarande se vad som hände runt oss då, än om han hade gått framför. Vi gick in på en glassbar för att ta oss en varsin glass. Oftast brukar Kenny få sitta vid ett eget bord, men jag ville inte ha det så, så han fick sitta med oss, och faktiskt vara med i ämnet.

 

När vi kom tillbaka till huset på kvällen var klockan faktiskt ganska mycket, närmare bestämt 21.42, och jag hade sjukt ont i mina fötter, även fast jag hade ett par mjuka skor på fötterna. Jag bytte omedelbart om till ett par mjukisar och ett slappt linne och kastade mig i soffan i vardagsrummet. Pattie hade inte kommit hem, eller så hade hon gått och lagt sig, vilket vet jag inte, men tyst var det i huset i alla fall. Justin la sig bredvid mig i soffan och pussade mig på kinden. ”Tack för en sjukt kul dag. Det är bara dig jag kan ta fram mitt barnsinne hos.” Det var sant det jag sa, det var ingen annan som stod ut med min barnsliga sida. ”Tack själv. Det hade vart så tråkigt om jag hade en tråkig flickvän. Du är även min bästa vän.” Jag skrattade till då han sa att jag inte var tråkig, vilket jag tog som en komplimang.

 

Justin skulle till studion på morgonen, så när jag vaknade var han inte längre hemma men det låg en lapp på hans kudde där adressen till studion stod, så att jag skulle kunna hitta dit om jag ville. Jag hade ingenting planerat så jag valde att hoppa in i duschen och sedan leta reda på en ganska ledig outfit. Ett par svarta jeans och ett vitt linne, med en snygg munktröja över. Innan jag bredde en macka ringde jag en taxi, som skulle plocka upp mig om nästan 15 minuter. Köket lockade, då det fanns mat i det, för jag var sjukt hungrig. Jag bredde mig en macka och plockade ned allt i min väska, samt sprang upp till sovrummet och hämtade lappen med adressen på. Jag kom lagom ned igen, tills taxin tutade.

 

Att se LA’s gator susa förbi från taxins fönster var vackert. Jag satt i mina egna tankar och märkte inte ens att vi hade stannat. ”Vi är framme, Miss.” Jag betalade honom och klev ur. När jag kom in i byggnaden frågade jag efter studion som Justin befann sig i. ”Tredje våningen, och längst fram.” Hon pekade mot hissen samtidigt som hon pratade. När jag klev ur hissen på tredje våningen såg jag hur flådig byggnaden egentligen var, jag hann aldrig riktigt kolla in den då jag befann mig därnere. Precis när jag skulle ta i handtaget öppnades dörren och jag hann bara se en gestalt som liknade Justin väldigt mycket innan jag låg på rygg på golvet med honom över mig. ”Oh, hej baby. Du har visst saknat mig.” Han skrattade så mycket han orkade, men han var inte ensam, hela gänget stod i dörren och skrattade åt incidenten. ”Gjorde jag illa dig?” Han kysste mig där han fortfarande låg kvar på mig. ”Nejdå, men du får gärna resa på dig.”



Kommer inget mer ikväll. Befinner mig troligtvis ute i skogen hos en vän när ni läser detta. =P 


Glöm inte bort frågestunden. :)




Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 38.


”Gästrummet ligger längst ned där.” Pattie stod i köket men pekade ut mot en lång hall. Jag visste att det skulle komma att vi var tvungna att sova på två olika håll, men kände jag Justin rätt skulle han inte acceptera det. ”Det är inte nödvändigt, för då kommer jag smyga ned till henne då du har somnat.” Vad var det jag sa, han ställde sig mot sin mamma. Hon kollade bara på honom, och skakade på huvudet. ”Snälla, jag vill inte bli farmor.” Jag skämdes så jag la ned mitt huvud på hans axel, och hoppades att hon inte skulle se det. ”Nej, du kommer inte bli det. Fören om 9 månader.” Det sista sa han precis innan vi lämnade köket. ”Jag hörde det där.” Ropade hon efter oss.


 

Kvällen spenderade vi framför tv med popcorn, och hans mamma. Hon vägrade lämna oss ifred, och jag vet inte varför. Hon var väl rädd att det Justin sa skulle vara sant, eller att vi skulle se till så att det blev det. Hon var i alla fall efter oss som en hök, och jag hade aldrig upplevt henne så. Frågan är ju bara vad hon tror att jag gjorde i Justins hotellrum den där morgonen då jag kom ut i täcke, tror hon att vi spelade kort eller? Vi låg under ett täcke i soffan och hon satt i fåtöljen bredvid. Det som var skönt var att hon inte kunde se vad som hände under täcket, för då har hon inte gillat mig speciellt länge till. Jag hade sedan länge knäppt upp Justins byxor och smekte honom nu efter kalsongkanten, vilket fick honom att rycka till. Jag tyckte det var spännande att hans mamma kunde komma på oss, men han verkade inte gilla det, för han försökte hela tiden få bort min hand, men lyckades inte.

 

”Nej, ungdomar. Jag går och lägger mig. Imorgon får du sova, för du är ledig.” Jag trodde aldrig hon skulle säga det, eller ens resa sig upp och faktiskt börja gå. Hon kollade på Justin som hela tiden försökte koncentrera sig. ”När fixade du det?” ”Idag när du hämtade Becki.” Hon gick upp för trappen, och när jag hörde att hennes dörr slogs igen satte jag mig gränsle över hans ben, och kysste honom. Han lät sina händer smeka mig upp över ryggen, och på något vis lyckades han knäppa upp min bh, och få av mig tröjan, nästan utan att våra läppar lämnade varandra. Jag trodde aldrig att vi skulle gå så här långt i soffan som vi befann oss i, och med hans mamma som knappast har hunnit somna.

 

”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig, och det här.” Han hann knappt säga klart meningen innan jag låg ned på rygg och han bokstavligen slet av mig mina tighta jeans. ”Du är inte ensam.” Jag drog av honom hans tröja, och drog ned hans byxor så mycket jag kunde, då han låg över mig. Han kysste mig på halsen och masserade mina bröst försiktigt. ”Jag.. älskar.. dig.” Han kysste mina läppar mellan varje ord, och det fick mig att rysa av välbehag. Jag drog mina fingrar genom hans hår, och vidare ned på ryggen. ”Ska vi fortsätta i mitt rum?” Utan att svara honom lindade han in mig i täcket, för att jag var minst påklädd, han kunde bara dra upp sina byxor, och så lyfte han upp mig och bar mig till hans rum.

 

Hans mamma hade rummet på nedervåningen, vilket var skönt, för då kunde vi inte störa henne lika mycket som vi hade gjort om hon hade haft rummet bredvid. Vi lirkade av varandra dem sista kläderna som fanns på kroppen och han trängde in i mig. Den där känslan när man har längtat efter någon sjukt mycket försvann i min kropp. Jag hade saknat honom, men nu var han så nära mig en annan människa kan vara. Sättet han kollade på mig speglade verkligen hur mycket han egentligen ville ta en tugga av mig. Det var precis som att jag var en Hawaii pizza. Jag försökte hela tiden hålla alla stönen inne för mig själv, eller i alla fall inte så att Pattie skulle vakna.

 

Han drog sig ur precis innan han var på väg att komma och lugnade ned sig lite. Jag knuffade ned honom på rygg och drog med mina naglar på hans mage, det eggade verkligen upp honom. Jag gränslade honom och återigen var vi ett med varandra. Jag lutade mig fram så att jag kunde kyssa honom, och han placerade sina händer på min korsrygg, för att få mig att svanka mer. Vi kom tillsammans vilket är en underbar känsla. Jag la mig ned på hans bröst och andades ut. Han fortsatte stryka mig över ryggen vilket fick mig att slappna av. Vi somnade tätt intill varandra den kvällen, eller natten kanske man ska säga då klockan var långt över midnatt. Han hade sin arm om mig, och pussade mig på kinden innan jag slöt mina ögon och somnade.

 

På morgonen när jag vaknade hade jag täcket över halva mig bara och ingen Justin bredvid. Det var riktigt kallt i sängen, vilket antingen berodde på att han inte låg bredvid mig, eller att jag inte hade täcket på mig ordentligt. Innan jag hann somna om tog jag mig upp ur sängen och hoppade in i duschen, vilket var sjukt skönt. När jag kom ut igen med ena handduken runt kroppen, och den andra som en turban på huvudet fick jag syn på klockan bredvid sängen, 11,43. Precis när jag hade fått på mig dem lila underkläderna som jag köpte då Selena var med kom Justin in i rummet. ”Wow, vilken snygging. Du får gömma dig så inte min flickvän hittar dig.” Han ställde sig bakom mig och la sina händer runt min midja, samt kysste mig i nacken. ”Skulle du verkligen göra såhär mot henne?” Han snurrade mig, så jag hamnade mot honom. ”Självklart inte. Min flickvän har sjukt snygga underkläder på sig.” Han blinkade med ena ögon och pussade mig på näsan, innan han kastade sig i sängen.

 

När jag var klar såg jag hur Justin låg med sin mobil, vilket fick mig att tänka på mina vänner hemma i SF. Jag har inte ens hört av mig till dem och sagt att jag har åkt, dålig stil av mig. Den första som fick ett sms av mig var Kendall. ”Bitch, förlåt mig så mycket. Du vet inte ens om att jag ligger i ett hus i LA just nu, jag är så elak. Hoppas du klarar dig utan mig.” Den andra var Steffi, och hon fick väl ett nästan likadant. Jag fick svar av Kendall precis när jag skickade till Steffi. ”Bruden, vad fan. Hur kan du lämna mig och åka till sjukt snygga pojkvän utan att säga något till mig? Jag kommer nästa vecka, då lever vi livet i LA. Steffi kanske följer med, beror på hennes föräldrar.” Justin läste tydligen över min axel, för han började fnissa. ”Så hon tycker jag är snygg?” ”Tydligen, men du är min.” Han pussade mig snabbt på munnen. ”Alltid.”

 

”Hej Selena, du tycker kanske att det är konstigt att jag skriver till dig. Men jag gillade att spendera en dag med dig, och jag hoppas verkligen att jag får chansen att göra det igen. Du kan väl höra av dig så fort då får en dag ledigt, men bara om du vill umgås med mig. jag blir kvar i LA i två veckor. Det vore grymt kul i alla fall.” Jag skickade iväg ett sms till Selena också, jag gillade henne. Vi kanske till och med kan bli riktigt bra kompisar, om inte hon tycker att det är konstigt att jag är tillsammans med hennes ex. Jag låg på mage i sängen med huvudet på mina armar och slappnade av när Justin plötsligt satte sig över mina ben och började massera min rygg. ”Åh, hårdare.” Han kunde verkligen använda sina händer. ”Skönt?” Jag kunde höra hans leende. ”Om det är, inte visste jag att du var en sådan bra pojkvän.” Han fortsatte från mina axlar ned till min svank och upp igen. Hela min rygg vart att kännas annorlunda.

 

När Justin hade masserat klart mig la han sig bredvid. ”Det känns som att någon har kört över mig med en lastbil, men det var det värt.” Han skrattade åt mig. ”Bra, du förtjänar det.” En puss i pannan var det jag fick innan han reste på sig och gick ut från rummet. Min mobil pep till och ett sms från Selena lyste på skärmen. ”Hej Becki. Jag tycker inte att det är konstigt, med tanke på att jag har gjort lika mot dig. =P Jag gillade också dagen då vi handlade och hade allmänt kul. Jag har lite mycket att göra just nu, men någon dag här framöver ska jag ta ledigt, så vi kan umgås. Det ser jag verkligen fram emot. Jag hör av mig. =)” Jag log åt sms:et, med andra ord kan hon inte tycka att det är speciellt konstigt att jag är tillsammans med Justin, vilket är bra. För jag gillar verkligen henne.

 

”Ska vi bara ligga här inne, eller hitta på något?” Justin stod i dörröppningen, med armarna i kors. ”Oj, någon som är lite grinig. Kom hit ska jag muntra upp dig.” Han flyttade inte en cm, eller rörde en min. ”Ge dig, varför är du ens här?” Jag höll på att trilla ur sängen, men istället valde jag att gå fram till honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill vara med dig. Det spelar ingen roll om vi så skulle äta sopor tillsammans eller om du skulle ha tagit med mig på något romantiskt. Bara jag är med dig.” Han rörde sig fortfarande inte. Precis som att han var irriterad över mitt sällskap. ”Men vill inte du ha mig här, ska jag inte störa.” Jag vände mig om och skulle precis ta tag i min väska för att börja packa då han tog tag i min hand, och drog med mig ut ur rummet och ned till köket. ”Justin, varför?”




Glöm inte bort frågestunden. Det enda stället som ni får svar på era frågor. :) Och glöm inte bort att kommentera. =)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 37.


”Justin har pratat så mycket om dig, så jag ville se allt det goda med mina egna ögon.” Justin hade inte nämnt en enda gång att han skulle ha pratat eller träffat henne, sedan vi började träffa varandra. Ljög hon, eller undan höll han det för mig. ”Jasså, det har han?” Jag tog en tugga av min bulle och lät blicken glida ut mot den stora vägen där dem flesta gled förbi i flådiga bilar, eller som jag brukar se det, pappas bil. ”Tro inte att jag tycker illa om dig, jag ser varför Justin valde dig över mig, du är mycket vackrare, och har garanterat båda fötterna på jorden.” Jag höll på att sätta kaffet i halsen, vadå mycket vackrare, är hon blind också? ”Där har vi nog delade uppfattningar, med tanke på att du ser ut som en formlös docka, där varje människa har fått varit med att bygga och göra det den gillar mest. Jag är allt annat än vackrare än dig.”

 


 

 

 

Vi satt kvar på fiket ett tag, men valde sedan att ta en vända i gallerian. Innan vi ens hade gått igenom tre affärer hade Selena redan händerna fulla av påsar. Paparazzi förföljde oss, men nu kändes det inte lika nödvändigt att gömma sig, när jag inte hade Justin vid min sida, med tanke på att vi inte gått ut med vårt förhållande offentligt än, och det är jag glad över. Hon var verkligen snäll och trevlig, allt annat än jag trodde från början. Jag trodde faktiskt att hon sökte upp mig för att tala om att hon aldrig skulle ge upp Justin, men det verkade vara motsatsen till vad hon egentligen ville. Vi gick in på VS och kollade på lite underkläder. Selena hittade en hel del, medan jag mest gick runt och kollade. Egentligen skulle jag behöva nya bh:ar, men jag fastnade inte för något, fören jag precis skulle lämna den avdelningen. En lila i spets. Jag stod och kollade på den när Selena dök upp bakom ryggen på mig, med händerna fulla av både det ena och det andra. ”Köp den där, din hudfärg kommer göra den där mörklila lysande.” Jag gjorde som hon sa och letade reda på min storlek, samt tog en till fast i limegrön.

 

Shoppingen fortsatte och våra händer fylldes mer med kassar. ”Hur ska jag kunna flyga här ifrån med allt detta?” Selena kollade ned på alla sina påsar och började skratta. ”Jag vet inte, du får köpa en till resväska.” Jag skojade när jag sa det, men hon uppfattade det visst inte som det, utan drog mig vidare till en affär som sålde resväskor. Hon rullade ut den största och den dyraste. ”Nu ska jag nog kunna ta mig hem.” Vi satte oss ned på en bänk inne i gallerian, vilket vi inte skulle ha gjort, ett gäng med tjejer kom fram till oss, och bad om Selenas autograf. En liten tjej tittade länge på mig, från topp till tå. ”Är inte du tjejen som dejtar Justin Bieber?” Selena kollade på mig och log. ”Nej, vi är bara vänner.” Den där lilla tjejen kollade skeptiskt på mig, men accepterade nog svaret hon fick.

 

Jag följde med Selena till hennes hotell, och precis när dörren till hennes rum slogs igen ringde min mobil. Den hade vart ovanligt tyst under dagen, då jag inte vart i skolan. Det lyste Justin på skärmen, så jag svarade med ett snett leende på läpparna. ”Varför har du gett mitt nummer till Selena?” Jag visade med gester att Selena skulle vara tyst, och hon uppfattade det på en gång. ”Hon ville lära känna dig.” ”Ja, för ni två träffas eller pratar med varandra väldigt mycket har jag hört.” Han suckade högljudd. ”Är du svartsjuk?” ”Klart jag är, men jag tänker aldrig erkänna att jag sagt det. Men nu är det du som borde oroa dig.” Han tog ett djupt andetag. ”Varför?” ”För att din flickvän hänger med ditt ex.” Jag log för mig själv, och Selena bröt ut i ett skratt som Justin skulle vara den sista personen att ta fel på. ”Så ni är vänner. Skönt att höra.”

 

Samtalet med Justin bestod mestadels av massa komplimanger och söta ord från hans sida, jag kunde sitta ned och lyssna på sådant hela dagarna. Varje gång han sa att jag var söt, eller i detta fall att han saknade mig sjukt mycket fick mig att le, ett leende som sällan finns på mina läppar. Selena satt bredvid mig och log hela tiden ett sött leende, som bara hon kunde. ”Har du mycket att göra denna vecka?” Det verkade som att Justin var tvungen att tänka, med tanke på att det blev tyst i luren. ”Nej, eller det vanliga. Sitta i studion och springa på intervjuer. Vadå då?” Jag följde Selena med blicken när hon lämnade mig ensam kvar i vardagsrummet. ”Jag saknar dig med, så tänkte om jag kunde komma en vecka tidigare.” ”Men du har ju skola.” Han lät besvärad. ”Vill du inte träffa mig, säg det istället.” ”Nej, nej. Det var inte så jag menade, du är alltid välkommen.”

 

Selena skulle flyga till LA tidigt på morgonen efter så jag åkte hem och packade så att jag kunde åka med henne. Mamma och pappa gillade inte idén, men det sket jag fullständigt i. Jag saknade Justin allt för mycket för att bry mig i vad dem säger, det är sista året i skolan och jag har bra betyg, en vecka mer eller mindre ska inte skada, dessutom jobbar jag ikapp allt jag missat på bara en eller två dagar. Jag skulle sova med Selena på hennes hotell så att vi kunde åka tillsammans. För ovanlighetens skull skulle vi flyga med ett privatplan, så det blev inget strul om att vi inte hamnade bredvid varandra på planet. Justin skulle möta oss på LAX flygplats.

 

”Hur kommer det sig att du inte har någon livvakt med dig? Som idag när vi var ute och handlade.” Vi låg i varsin del på soffan nerbäddade och kollade på tv. Det kändes konstigt att ha ännu en kändis i mitt liv, och speciellt Justins ex. Jag såg henne som min vän, inte bästa vän kanske, men en väldigt bra vän. Jag skulle nog kunna prata om saker med henne som bara hon i min närhet förstår sig på, hoppas jag. ”Egentligen har jag inte sådana hysteriska fans, det var mer när jag var tillsammans med Justin, då hans mer eller mindre ville döda mig.” Hon sa det med ett leende på läpparna, men jag förstod att allt hon sa var sanning. Visst visste jag om alla hot hans tjejer har råkat ut för, och jag har fått några själv. Men det är inget jag orkar lägga ned energin på, så jag låter det vara och hoppas att det ska rinna ut i sanden.

 

När vi landade i LA sken solen och det var ett härligt väder ute. Vilket fick mig att önska att sommaren inte hade tagit slut så fort, visst var det fortfarande varmt ute, men inget mot vad det var på sommaren. Både jag och Selena fällde ned våra Ray Ban’s, tog våra väskor och började vandra mot utgången. När vi kom ut i ankomsthallen var det fullt med folk, och i mitten stod Justin, jag tänkte inte ropa på honom för att dra åt mig uppmärksamheten. Selena var tvungen att dra vidare, så jag lutade mig mot en stolpe en bit ifrån, och tillslut fick Kenny syn på mig, så jag antog att han sa till Justin att jag befann mig där. Han kom fram till mig och gav mig en vänskaplig kram. ”Saknat dig, och längtar tills jag får kyssa dig.” Han la sin hand runt min axel och tog min väska. Kenny gick före oss, vilket kändes betryggande.

 

När vi väl hade kommit in i bilen och den hade börjat rulla satte jag mig gränsle över Justins ben och kysste honom. Han skrattade till. ”Hey, förstör inte det mysiga nu va.” Han fortsatte skratta men smekte mig över ryggen. ”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig. Och vi har inte ens vart ifrån varandra så länge.” Kenny som körde oss hade full koll på vägen, så jag behövde inte bry mig om att han lyssnade eller kollade på oss. När Justin tillslut hade slutat skratta pressade han sina läppar mot mina, han kysste mig hårt och länge, tills kyssen gick över till hångel och jag hade svårt att hålla mina händer från honom.

 

Som vi alla vet hyr alltid Justin ett hus när han befinner sig i LA och det var inget undantag denna gång heller, men jag förstår inte varför han ska hyra ett helt slott, det är bara han och Pattie som bor där, ibland Scooter. Dem har ändå typ 5 rum över, som ingen går in i. Kenny rullade in min väska, så jag behövde bara bry mig i Justin. Pattie mötte upp oss i dörren och drog in mig i en moderlig kram. ”Nu kanske denna lilla man kan sluta tjata om dig, och börja sköta sitt arbete.” Jag skrattade till samtidigt som jag tittade på Justin, som tro det eller ej, men han rodnade. ”Mamma, sluta.” Han lät besvärad, precis som att jag inte skulle få reda på det förr eller senare.

 

”Gästrummet ligger längst ned där.” Pattie stod i köket men pekade ut mot en lång hall. Jag visste att det skulle komma att vi var tvungna att sova på två olika håll, men kände jag Justin rätt skulle han inte acceptera det. ”Det är inte nödvändigt, för då kommer jag smyga ned till henne då du har somnat.” Vad var det jag sa, han ställde sig mot sin mamma. Hon kollade bara på honom, och skakade på huvudet. ”Snälla, jag vill inte bli farmor.” Jag skämdes så jag la ned mitt huvud på hans axel, och hoppades att hon inte skulle se det. ”Nej, du kommer inte bli det. Fören om 9 månader.” Det sista sa han precis innan vi lämnade köket. ”Jag hörde det där.” Ropade hon efter oss.

 


 

 

Jahapp, vad kommer hända under vistelsen i LA?! =)


Kom ihåg frågestunden under detta kapitel... Det är det enda stället ni får svar på era frågor.


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 36.

När vi hade ätit och sagt hejdå till alla som sedan skulle lämna oss gick vi upp till rummet som jag hade hyrt. Eftersom att hon inte vill att jag spenderar pengar på henne så hade jag inte hyrt den vanliga sviten som jag alltid brukar, utan jag hade hyrt ett enkelrum, vilket skulle överraska henne nog. När hissen stannade på våning 2 tittade hon undrandes på mig. ”Vad har hänt med dig? Är du sjuk?” Hon log, sitt sjukt söta leende och lutade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon la handen i pannan på mig, troligen för att kolla om jag hade feber. ”Nej, jag är bara trött på att du säger åt mig att inte slösa mina pengar, så nu blir det du och jag i en enkelsäng.” Hon kysste mig snabbt och jag drog med henne till rummet. När jag öppnade den sköt jag bara upp den så att Becki fick gå in först. Det låg vita och röda rosenblad över golvet och det stod en vinflaska på bordet tillsammans med två glas. ”Vad är allt detta?”


Det har nu gått en vecka sedan Justin åkte, det var jobbigt precis då han gick på morgonen, men jag kom över det så fort jag kom hem. Sista kvällen vi spenderade tillsammans var mysig, och det var ännu mysigare med en enkelsäng, då var vi verkligen tvungna att ligga precis bredvid varandra. Veckan i skolan har för en gångs skull varit lugn, och det är inget dåligt. Sarah har inte ens tittat på mig, vilket har varit ännu skönare. Jag och Justin har försökt messat med varandra så ofta vi kan, då han är mer upptagen än mig har han fått svaren fortare också. Han blir mer gullig i varje sms jag får av honom, och jag kan snart inte ge honom något tillbaka, han använder alla fina ord och jag kan inte komma på ett enda. Jag måste skaffa en ordbok, och det är nu.

 

Kendall knäppte med fingrarna framför mitt ansikte samtidigt som hon puttade till mig. ”Vad tänker du på?” Vi satt på ett Café, och väntade på Steffi som snart skulle dyka upp. ”Inget.” Svarade jag med det fulaste leendet på läpparna någonsin. ”Justin, eller hur?” Hon kunde läsa mig, som en öppen bok, och i vissa fall var det bra och andra lite mindre. Just nu var det bra, för då slapp jag säga det själv. ”Det är bara en vecka kvar, sedan har vi lov.” Precis när jag skulle svara kom Steffi inrusande och slog sig ned vid vårt bord med andan i halsen. ”Har du sprungit maraton eller?” Kendall kastade skeptiska blickar på Steffi. ”Nej, men jag joggade den sista biten.” Ironiska bruden, henne gillar jag.

 

Vi satt där och drack vårt kaffe ett bra tag, det började till och med bli mörkt ute. Steffi satt och små log hela tiden då hennes mobil plingade till, och innan hon hann reagera kastade jag mig över den och såg att det stod Mario på displayen. ”Ge mig den. Sluta bråka med mig, är inte på humör.” Jag visade luren för Kendall innan jag gav den tillbaka till henne. ”Du ser ut att var på bra humör, vad skriver ni?” Hon tog mobilen och stoppade ned den i fickan utan att ens kolla på sms:et hon hade fått. ”Inget speciellt.” Hon svarade snabbt, vilket fick mig att väcka misstankar. ”Ge dig nu, vi är väl vänner?” Hon kollade på oss båda och Kendall nickade instämmande, så hon plockade upp mobilen igen och gav den till mig. Det var många sms från honom, allt från att han tyckte att hon var fin, till att han ville träffa henne igen. Både jag och Kendall log mot henne och hon rodnade. Jag var snäll mot henne och läste inte det sista sms:et som hon fick från honom, då hon inte hade läst det själv.

 

När jag kom hem på kvällen var det både tyst och mörkt hemma, vilket inte var så ovanligt. Min mobil började ringa och jag såg direkt att det var Justin, han brukar inte ringa mig på kvällarna utan mer på dagarna. ”Hej sweet.” Jag hörde hur han skrattade på andra sidan luren. ”Hej sötnosen. Vad gör du?” Jag tog av mig både jackan och skorna. ”Kom precis hem efter en fika med Kendall och Steffi. Du då?” Jag ville så gärna se hans ansikte och kyssa hans underbara läppar. ”Inte mycket, ligger i min säng och stirrar i taket.” Jag gick in i köket och plockade med mig en flaska vatten och gick upp på mitt rum. ”Föresten, vet du om att Mario och Steffi skriver med varandra?” Han skrattade till. ”Ja, det var jag. Frågan är bara vad Ryan kommer tycka om det.” Så han visste, även fast jag inte hade sagt något. Ryan som är dödskär i Steffi kommer inte gilla detta. Även om jag ser på Steffi att hon blir glad av alla sms hon skickar med Mario så borde hon ändå prata med Ryan. ”Har han sagt något mer till dig om henne?” Jag kunde nästan se hur han nickade. ”Ja, det är väl nästan det enda han pratar med mig om, finns inget annat i hans värld.” Vi pratade ett tag om dem, och allt som hänt.

 

”Jag saknar dig. En vecka kvar, sedan är du tillbaka i mina armar.” Jag fnissade till, och kunde höra hur han skrattade. ”Jag älskar dig, och kan inte vänta längre.” Han tystnade, och det har inte hänt någon gång tidigare. ”Justin?” Jag blev nästan rädd att han hade lagt på, så jag var tvungen att kolla. ”Ja, jag är bara inte van att höra dig säga att du älskar mig.” Hans röst var så lugn, och skör, precis som att den skulle spricka vilken sekund som helst. ”Jag älskar dig också.” Även om jag inte såg honom när han sa det så rodnade jag, för jag hörde tonen han hade i rösten när han sa det. Vi fortsatte vårt söta samtal tills jag var tvungen att hoppa in i duschen. Jag ville inte avbryta, men jag var tvungen att duscha innan jag skulle gå och lägga mig.

 

Fredagens morgon och jag blev inte väkt av min klocka, utan av att mobilen ringde. Det var inget nummer jag hade, men jag valde att svara i alla fall. ”Mhm.” Var det enda jag fick fram då jag faktiskt låg och sov när det ringde. ”Oj, förlåt. Det var inte meningen att väcka dig. Föresten, det är Selena.” Jag satte mig rakt upp i sängen och tryckte luren hårdare mot örat för att se om jag hörde i syne eller om det faktiskt var hon som ringde. ”Du undrar säkert varför jag ringer dig, och hur jag kan ha fått ditt nummer.” Jag klev upp ur sängen och drog på mig morgonrocken, för att sedan besöka köket. ”Ja, det kan man ju säga.” Hon skrattade till. ”Jag fick numret av Justin. Och jag vill träffa dig.” Jag höll på att svimma, varför i hela friden ville hon träffa mig? Möjligen för att klösa ögonen ur mig, eller något liknande. ”Varför?” Återigen skrattade hon och skrattet den människan ägde var gudomligt.

 

Jag duschade och valde att hoppa över skolan den dagen, för att träffa Selena på ett café inne i staden. Hon bodde på hotellet bredvid caféet som vi skulle mötas på, bara för att hon skulle slippa springa omkring, och kanske till och med gå vilse. Michael satt i köket när jag kom ned, han var nog inte beredd på att jag skulle vara hemma. ”Ska inte du vara i skolan?” Jag drick direkt från juicen som stod i kylen, vilket inte brukar vara så ovanligt. ”Jo, men inte idag. Selena ville träffa mig.” ”Selena, som i.. Justins ex?” Jag nickade bara med juicen i ansiktet. Väskan som låg i hallen plockade jag ned alla mina saker i och lämnade huset bakom mig.

 

När jag hade parkerat bilen och var på väg över vägen såg jag en gestalt som liknade Selena, men som var mycket vackrare än jag minns henne. Hennes bruna, nästintill svarta hår hängde i stora lockar ned över hennes axlar. Hon såg mig inte när jag kom, för hon satt och läste, men hon vände blicken mot dörren när jag öppnade den, troligtvis för att den gav ifrån sig ett hemskt ljud, som inte kunde undgå någon där inne. Hon reste sig upp när jag gick emot henne. ”Hej, trevligt att äntligen få träffa dig.” Hon gav mig en snabb kram, jag inte ens hann besvara. Jag gick och beställde, en kaffe och en bulle, sedan gick jag tillbaka och satte mig bredvid henne. ”Så du ville träffa mig?”

 

”Justin har pratat så mycket om dig, så jag ville se allt det goda med mina egna ögon.” Justin hade inte nämnt en enda gång att han skulle ha pratat eller träffat henne, sedan vi började träffa varandra. Ljög hon, eller undan höll han det för mig. ”Jasså, det har han?” Jag tog en tugga av min bulle och lät blicken glida ut mot den stora vägen där dem flesta gled förbi i flådiga bilar, eller som jag brukar se det, pappas bil. ”Tro inte att jag tycker illa om dig, jag ser varför Justin valde dig över mig, du är mycket vackrare, och har garanterat båda fötterna på jorden.” Jag höll på att sätta kaffet i halsen, vadå mycket vackrare, är hon blind också? ”Där har vi nog delade uppfattningar, med tanke på att du ser ut som en formlös docka, där varje människa har fått varit med att bygga och göra det den gillar mest. Jag är allt annat än vackrare än dig.”



Det kommer ett till kapitel senare. :) Vad tycker ni om Selenas ankomst?

Kommentera.... :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 35.


”Är du redo för det här, Miss?” Han kollade min sele jag hade runt midjan och upp över axlarna en sista gång. ”Ja, det är jag.” Även om jag tidigare under dagen nästan svimmade mådde jag sjukt bra för att stå 250 meter upp i luften redo att kasta mig ut med huvudet före. Justin ställde sig bredvid mig. ”Jag älskar dig.” Hans min när jag sa det var obetalbar, men han hann aldrig säga det tillbaka innan jag kastade mig ut. Känslan att flyga fritt, men ändå falla med en hög hastighet mot en säker död var sjukt underbar. När jag första gången stannade till och studsade uppåt var det som ett helt annat lyckorus i min kropp än det Justin alltid gett mig, som rann genom kroppen. Jag älskade det.


Jag trodde absolut inte att jag hade höjdskräck, men när jag väl befann mig i korgen så visade det sig att jag verkligen led av det. Att se Becki så hyper över att göra något så sjukt som att slänga sig handlöst ut i luften, gjorde mig ännu mer irriterad över att jag var sådan mes. Jag visste att Alfredo skulle mobba mig livet ut, så jag funderade nästan på att kicka honom från teamet. Nejdå, det skulle jag aldrig göra, men jag visste även att jag aldrig skulle stå ut med hans mobbing. När Becki fick upp mig på fötterna kände jag hur hela korgen började gunga vilket fick mig att hålla ett stadigt grepp om pinnarna. Hon log bara åt mig, men sa inte så mycket om min feghet, vilket jag var tacksam över.

 

”Jag älskar dig.” Hon sa det, precis innan hon kastade sig ut, med armarna över huvudet och det bredaste leendet på läpparna. Hon har inte sagt det tidigare, och jag kan väl inte tycka att det var det bästa tillfället att göra det heller, men jag var sjukt glad att hon sa det. Jag tvivlar inte en enda sekund på att hon gör det. När vi återigen var på väg ned i korgen kunde jag känna en lättnad, en lättnad över att hon fortfarande satt kvar i linan, och att det faktiskt var över. När jag hade fötterna på marken och insåg att Becki stod en bit bort tillsammans med både mamma och Kenny sprang jag dit. Utan att hon hann reagera vände jag henne mot mig, och pressade mina läppar mot hennes. Hon besvarade den fortare än jag förväntat mig, men det slutade med att hon log mot mina läppar. ”Jag älskar dig, Justin. Jag gör verkligen det.”

 

”Adrenalinet pumpar i hela min kropp, och jag har aldrig varit med om att mitt hjärta har slagit sådana hårda slag. Känn.” Hon tog min hand och la den över hennes bröst. Helt ärligt slog hennes hjärta sjukt hårt, men det kan kanske ha sin naturliga förklaring. Hon placerade sin hand över min och hon flätade samman våra fingrar. Vi stod på samma ställe som alla andra hade stått på då Becki hoppade för att kolla på Alfredo, detta har varit något han har tjatat om hur länge som helst, och nu fick han äntligen göra det. Becki fick ett, inte ett diplom kanske, men det liknade ett, där det stod från vilken höjd hon hade hoppat från, och en underskrift från personen som var med, och hon var riktigt stolt. ”Du kommer aldrig få ett sådant.” Viskade hon mot mina läppar och viftade med lappen.

 

Vi var kvar där i flera timmar, eftersom att det var fler som skulle hoppa. Scooter var en av dem, och Carin hans flickvän gillade inte idén, men hon var lite väl elak mot honom då hon sa att han skulle få en hjärtinfarkt. Alla vi andra skrattade åt det, men inte han, han tog det fullt seriöst och gick mot korgen istället. Carin försökte be om ursäkt, men han ignorerade henne, vilket var väldigt olikt Scooter. Jag stod hela tiden och höll om Becka bakifrån, och även om jag hade mina händer på hennes mage kunde jag ändå känna hur hennes hjärta slog ibland, då det slog hårdare än vanligt. Hennes adrenalin var väl på väg ur kroppen nu, så hon kunde lugna ned sig lite.

 

När Scooter hade hoppat och kom fram till oss gick han direkt till Carin med sin lapp. ”Ha, och hjärtinfarkt skulle jag få.” Han log fånigt, så man förstod att han bara trotsade, men hon tystade honom genom en puss. Det tyckte vi nog alla var skönt, annars har han tjatat hål i skallen på oss alla. Utan att jag ens hann fundera så var Kendall på väg upp i korgen och Becki stelnade till. ”Ska hon hoppa? Hon har ju för fan skrikigt rakt ut när hon klättrat upp på en stege.” Hon började skratta, och kollade hela tiden på korgen som åkte högre och högre upp. ”Snälla Justin, kan inte du göra det?” Hon vände sig mot mig, och log, riktigt sött. Mamma kom fram, troligtvis för att hon hörde vad Becki sa. Hon la en trygg hand på min axel, och jag visste att jag var tvungen att göra det. ”Okej, jag gör det efter Kendall. Klarar hon det, måste ju jag göra det.”

 

Hon klarade det, och jag var återigen på väg upp i korgen. Männen som var med var dem som var med förra gången också, och dem kollade skeptiskt på mig, och det förstår jag fullt ut. Då jag förra gången klamrade mig fast i stålpinnarna och nu stod jag här, redo att hoppa. När vi var uppe på höjden vi skulle till stannade den till, och dem gjorde samma sak med mig som med Becki. När jag kastade mig ut kände jag en annan känsla i kroppen än jag gjort då jag klivit ut på scenen, eller något som har med det arbetet att göra, jag mådde bra i friheten, att få vara den där galna 17 åringen som kan göra vad den vill.

 

Man hann tänka en hel del på dem få sekunderna innan man var nere på jorden igen och kunde andas ut. Innan dem ens hade släppt lös mig hade jag Becki med benen på varsin sida om min midja och sina läppar hårt pressade mot mina. ”Jag är så stolt över dig.” När hon väl hoppade ned kom mamma fram och kramade om mig. ”Jag har aldrig varit såhär nervös över något, men du klarade det.” Alfredo var inte sen att komma fram och ge mig en broderlig klapp på axeln och ett brett leende. ”Se, lilleman klarar också av stora saker.” Han fick en smäll tillbaka av mig, på axeln. När alla hade kramats klart kom ena mannen som jobbar där fram till mig, och hjälpte mig ur selen, vilket var en befriande känsla.

 

Jag och Rebecka valde att sova på hotellet sista natten vi hade tillsammans innan jag skulle flyga på morgonen dagen efter. Vi skulle även äta middag med alla andra som skulle flyga till LA senare på kvällen. I restaurangen hade vi bokat ett bord så att vi alla kunde sitta tillsammans. ”Jag är vrålhungrig.” Becki satte sig ned bredvid mig och plockade upp menyn som låg på bordet. ”Jag skulle kunna äta en hel gris.” Fortsatte hon med, och bläddrade vidare i menyn. Jag skrattade bara åt henne, själv behövde jag inte ens öppna menyn då jag redan visste vad jag skulle ha. Servitrisen kom fram till oss, då hon redan hade tagit alla andras beställningar. ”Vad får det lov att vara?” Hon kollade på Becki först, och hon la ned menyn. ”Hamburgare med pommes, och en Fanta.” Hon måste verkligen ha varit hungrig. Servitrisen vände sig mot mig. ”Spagetti bolognese, och en Cola.”

 

Vi åt alla under tystnad, eller ja, nästan. Kendall och Alfredo satt på hörnet och pratade med varandra, Steffi pratade med Mario. Dem verkade verkligen komma bra överens. Becki kollade på mig, och vidare på dem två, och även hon såg nog det jag såg. Hon log för sig själv, och tittade tillbaka på mig. ”Hon brukar vara blyg runt killar, vad hände?” Hon skrattade till och pussade mig snabbt. ”Hon umgås med dig, vad tror du hände? Finns det någon som inte vill vara i mina skor, och inte på grund av mitt namn och mitt jobb, utan på grund av min vackra flickvän.” Hon rodnade och tittade ned i bordet igen. ”Hey, det var bara sanningen.” Jag la min hand under hennes haka och förde upp hennes huvud mot mitt igen. Hennes bruna ögon hade en brinnande känsla i sig, och det såg verkligen ut som att dem glödde, precis som en brasa, vilket var underbart att se.

 

När vi hade ätit och sagt hejdå till alla som sedan skulle lämna oss gick vi upp till rummet som jag hade hyrt. Eftersom att hon inte vill att jag spenderar pengar på henne så hade jag inte hyrt den vanliga sviten som jag alltid brukar, utan jag hade hyrt ett enkelrum, vilket skulle överraska henne nog. När hissen stannade på våning 2 tittade hon undrandes på mig. ”Vad har hänt med dig? Är du sjuk?” Hon log, sitt sjukt söta leende och lutade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon la handen i pannan på mig, troligen för att kolla om jag hade feber. ”Nej, jag är bara trött på att du säger åt mig att inte slösa mina pengar, så nu blir det du och jag i en enkelsäng.” Hon kysste mig snabbt och jag drog med henne till rummet. När jag öppnade den sköt jag bara upp den så att Becki fick gå in först. Det låg vita och röda rosenblad över golvet och det stod en vinflaska på bordet tillsammans med två glas. ”Vad är allt detta?”



Hur många av er var det som trodde att dem skulle hoppa bungyjump? ;P Jag gillar att överraska! :) Kom nu ihåg att kommentera mycket. Jag vet dock inte om jag hinner skriva klart ett till kapitel, annars kommer det imorgon. :) Ni kan lita på mig.

 

Jag vill fortfarande att ni svarar på min fråga som jag ställer i ett inlägg under kapitel 34. Jag vill kunna göra HITRISA part 2 sjuuukt bra, därför behöver jag eran hjälp! :)



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 34.

Vi sa god natt till både mamma och pappa, Michael var tydligen ute fortfarande. Vi borstade tänderna och bäddade ned oss. Han la sig tätt bakom mig och blåste lätta vindar i nacken på mig så att min kropp ryste till gång på gång. ”Jag vet att du gillar detta.” Han fortsatte med sina beröringar och viskade lätt i mitt öra. Detta var det enda sättet jag för all framtid ville gå och lägga mig, sida vid sida med Justin. ”Jag gillar allt du gör med mig.” ”Det här också eller?” Frågade han och drog med sina fingrar längs troskanten. Ännu en rysning gick igenom min kropp, och till och med håret i nacken reste sig. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kunde inte hindra det. Han kysste mig i nacken, riktiga blöta underbara kyssar lämnade han efter sig.

 


 

 

Lördag morgon och jag var hur pigg som helst, eftersom att vi inte gjorde något dagen före, vi gick och la oss tidigt. Precis när jag skulle kliva upp ur sängen drog Justin ned mig igen. ”Min sexiga flickvän tänkte rymma.” Han kysste mig ömt på läpparna och drog med sina fingrar över min rygg. ”Nej, det tänkte jag inte. Men min snygga pojkvän sover ju så länge.” Han fortsatte kyssa mig, överallt förutom läpparna. ”Vågar du göra det vi har planerat idag då?” Han kollade på mig där han låg halvt över mig, och smekte mig på kinden. ”Klart, jag tror att det är du som kommer banga.” Han började kittla mig, så jag började skratta. ”Säg om det där om du vågar.” Jag bara skakade på huvudet och han slutade, så när jag fick chansen knuffade jag ned honom från sängen och gick in i duschen.

 

Alla från Justins gäng hade flugit till San Francisco för att delta i dagens äventyr. Så vi skulle möta upp dem på deras hotell. Min bror, Kendall och Steffi skulle också med. Du köksbordet diskuterade Michael och Justin med varandra, på ett sätt jag aldrig hört dem förr, precis som att dem vore riktigt bra vänner. ”Tror du att syrran kommer klara av det?” Justins blick vände sig mot mig, och han log. ”Jag vet faktiskt inte, det ska bli väldigt intressant och se. Jag vet inte ens om jag själv kommer klara av det.” Han skrattade på slutet, för han själv var nog sjukt nervös. Han drog ned mig i sitt knä och höll om mig.

 

Utanför hotellet stod Kendall och Steffi bland säkert ett 50-tal andra tjejer, som hade fått nys om att Justin befann sig där, eller i alla fall allt annat folk som jobbar för honom. Jag plockade upp min mobil och ringde till dem, för att tala om att dem kunde gå in men vakterna stoppade dem. Och det fanns inget jag kunde göra åt saken. När vi kom in på hotellet från bakdörren så gick Justin mot utgången för att få in Kendall och Steffi. Under tiden hälsade jag glatt på Pattie. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon kramade om mig, en moderlig kram. ”Jag mår hur bra som helst, och allt tack vare honom.” Sa jag och pekade mot Justin som kom med Steffi under ena armen, och Kendall under den andra. Han såg ut som värsta tjejljagaren. ”Han är verkligen lycklig med dig, jag har aldrig sett honom såhär glad.” Patties ord gjorde mig varm.

 

Justin kom upp vid min sida och kollade fundersamt på mig, troligtvis för att jag log efter det Pattie hade sagt. Han kramade om mig och jag borrade ned mitt ansikte i hans bröst. Kendall stack direkt bort till Alfredo och gick loss med munnen över hela honom. Det såg ganska äckligt ut, men det var Kendall så nog var man allt van vid att se sådant. Steffi stod kvar vid min sida. ”Så hur känns det? Är du nervös?” Hon hånlog mot mig, bara för att hon tvärt hade sagt nej till att delta. Hon skulle i alla fall vara med och kolla så hon kunde gotta sig i oss andra som skulle göra det.

 

Vi gick in och satte oss i restaurangen för att äta en lätt lunch. Jag valde en sallad, hade ingen lust att äta något mer, var alldelens för nervös för att ens få i mig den. Justin valde precis som alla andra gånger på restaurang, spagetti och köttfärssås. Jag förstår inte hur han kan äta det hela tiden. Det måste ju bli att smaka äckligt tillslut. ”Hur mår du gumman? Du är alldelens blek i ansiktet.” Jag kände mig illamående och precis när jag reste mig upp så svartnade det för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ned igen. ”Mamma, kan jag få din nyckel till rummet? Becki håller på och svimmar.” Jag hörde inte så mycket av vad som hände runt mig, jag försökte hela tiden hålla mig vaken. Jag kände hur Justin lyfte upp mig i sin famn och började gå.

 

Jag vaknade till i ett rum jag inte kände igen mig i, så jag var på väg att resa mig upp. ”Ligg still.” En hand tryckte ned mig i sängen igen, och rösten skulle jag känna igen även om jag var döv. ”Vart är jag?” Jag vände mig om så att jag kunde se Justin som låg bredvid mig. ”I mammas rum, du höll på att svimma.” Jag försökte komma ihåg allt som hände, men det gick inte, det sista jag minns är att jag fick in maten och att jag ville gå därifrån. ”Vi ställer in idag.” Han lät bestämd, men inget skulle få mig att ändra mig. ”Nej, det gör vi inte alls.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Du mår inte bra.” Jag skakade bara på huvudet. ”Jag mår hur bra som helst. Sluta nu.”

 

Vi skulle genomföra dagens planer, jag lyckades övertala Justin. Jag tror att jag behövde socker, och att det var därför det blev som det blev. Han hämtade några sockerbitar åt mig, och jag blev genast att må lite bättre. ”Lova att du säger till innan, om du känner dig sämre.” Justin ställde sig bakom mig där jag stod framför spegeln, och la armarna om mig och lät sitt huvud vila på min axel. Jag nickade bara som svar. Han kysste mig på axeln och tog mig i handen och drog mig ut ur rummet. Alla andra satt utanför i vardagsrummet och vände direkt blicken mot mig när vi kom ut, frågorna bara strömmade ur munnen på dem. ”Ja, jag mår bra.” Pattie reste sig upp och kom fram för att ge mig en kram. Jag kände mig faktiskt mycket bättre än innan.

 

Vi begav oss alla mot bilarna, då vi absolut inte kunde ta samma, vi var allt för många för det. Jag, Justin, Kendall, Alfredo och Steffi samt Kenny åkte i samma. Jag tror att Kenny kände sig lite utanför då vi alla pratade med varandra, medan han var helt tyst. Justin satt hela tiden och smekte mig över ryggen samt lekte med mina fingrar då han inte hade flätat våra händer. När vi var framme hoppade vi ur bilen och började gå mot dem andra som hade parkerat en bit bort. Scooter kom fram till mig. ”Ska du verkligen göra detta?” Jag nickade bara. ”Ja, annars kommer jag ångra mig. Kom igen nu, var inte så mesiga alla.” Jag vände blicken mot alla som började tveka.

 

Jag bytte om från mina kläder till lite mer tighta träningsliknande. ”Är du redo?” Jag tog Justin i handen och vi gick tillsammans mot korgen som skulle ta oss högt upp i skyn, närmare bestämt 250 meter. Det gör inget om ni tycker att jag är dum i huvudet, tro mig, det gör jag med. ”Du tänker verkligen hoppa?” Justin satt ned på golvet i korgen, och vägrade titta ned. ”Det är klart jag tänker, hur många gånger i livet får man chansen att hoppa bungyjump?” Det var två andra män med oss och den ena han hjälpte mig på med linan som ska se till så att jag överlever detta. När korgen stannade gungade den till lite, och dem öppnade den lilla delen som jag skulle hoppa ifrån.

 

Justin satt verkligen och psykade mig, det såg nästan ut som att han skulle börja gråta vilken sekund som helst. ”Snälla älskling, gör det inte.” Jag visste inte att han skulle banga ur, och allra minst att han skulle vara sådan tönt. ”Ge dig nu. Rest dig upp och kyss mig istället.” Han höll ett stadigt tag i stålpinnarna som skiljde oss från den tomma luften utanför korgen, och reste sig upp. Han placerade en hand på min höft samtidigt som han fortfarande höll ett fast grepp i pinnen, och pressade sina läppar mot mina. När jag kände att han slappnade av lirkade jag bort hans nästan kritvita fingrar och placerade den handen på min andra höft. Han fortsatte massera mina läppar med sina, och smekte mig över ryggen.

 

”Är du redo för det här, Miss?” Han kollade min sele jag hade runt midjan och upp över axlarna en sista gång. ”Ja, det är jag.” Även om jag tidigare under dagen nästan svimmade mådde jag sjukt bra för att stå 250 meter upp i luften redo att kasta mig ut med huvudet före. Justin ställde sig bredvid mig. ”Jag älskar dig.” Hans min när jag sa det var obetalbar, men han hann aldrig säga det tillbaka innan jag kastade mig ut. Känslan att flyga fritt, men ändå falla med en hög hastighet mot en säker död var sjukt underbar. När jag första gången stannade till och studsade uppåt var det som ett helt annat lyckorus i min kropp än det Justin alltid gett mig, som rann genom kroppen. Jag älskade det.

 


 


När ni har läst detta kapitel, gör mig en tjänst, läs inlägget under. =) Nästa del kommer senare ikväll. Jag skriver så fingrarna glöder, samtidigt som jag har OC maraton :D haha ^


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 33.

Precis innan jag skulle öppna dörren på min bil så såg jag hur Sarah lämnade byggnaden i tårar, vilket fick mig att le. När jag hade satt mig till rätta i bilen kollade jag på Justin, som log och pressade sina läppar mot mina. ”Hur har din dag varit?” Jag ville vara säker på att Michael inte hade varit elak mot honom, man vet aldrig. ”Den har varit bra. Jag och din bror har lirat xbox, plus att han har ställt typ hundra frågor till mig. Men som du ser så överlevde jag.” Han fattade taget om min hand och började köra iväg. ”Och hur har din dag varit?” Han pussade baksidan på min hand samtidigt som han svängde ut på stora vägen. ”Den har varit.. annorlunda.” Jag kom på att innan jag åkte imorse så sa ju faktiskt Justin att han älskade mig. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle att ta upp det på, men jag kunde inte låta bli. ”Förlåt för i morse. Att jag bara stängde dörren när du sa något så viktigt som jag älskar dig, jag blev helt ställd.” Han tittade på mig, men jag kunde inte skymta det där leendet som alltid fanns på hans läppar.


 

Han sa ingenting under hela resan till Alcatraz, och det gjorde mig sjukt nervös. Jag har aldrig varit nervös i hans närvaro, inte ens första gången jag träffade honom kände jag den känslan jag hade i kroppen när han parkerade bilen och klev ur bilen. Jag visste inte om jag skulle följa efter eller vad jag skulle göra, men innan jag hann besluta mig om att kliva ur hade han öppnat dörren åt mig. Han sträckte sig sin hand och jag tog den, helt utan att veta att vi egentligen befann oss på en offentlig plats, där vem som helst hade kunnat fotografera oss. När han hade stänkt dörren bakom mig drog han in mig i sin famn. ”Jag har aldrig känt såhär för en tjej tidigare.” Undertiden som han pratade borrade jag in mitt ansikte i hans bröst. Det var precis som att han läst mina tankar, från då jag satt i bilen. ”Jag blir nervös i din närvaro, rädd att göra eller säga fel, så att du ska lämna mig. Jag trivs med dig i mina armar, och framför allt tänker jag behålla dig så länge som du tillåter det.” Jag blev generad av hur han pratade, lugnet i hans röst och känslan när han smekte mig över ryggen. ”Därför kan jag med säkerhet säga att jag älskar dig.” Där, han sa det igen. Han sa dem där tre orden jag är livrädd för, dem tre orden som kan göra så att hela min värld rasar samman.

 

Vi gick från det kanske inte perfekta, men ändå acceptabla förhållandet till det där lekfulla vi alltid drar över oss då vi är ute bland folk. Jag hängde på hans rygg samtidigt som vi gick den guidade rundturen inne på Alcatraz. Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av att lyssna på vad guiden babblade om längst fram bland alla människorna, jag ville bara ta med mig Justin ut därifrån och åka till något ställe där det inte fanns en enda människa som kunde höra mig när jag skrek ut min lycka. Jag hade fortfarande inte sagt samma sak till honom som han sa till mig, och jag visste inte om jag skulle klara av det heller. När Nike sa det till mig första gången bröt jag ihop, dem orden är så starka, nästan så att jag hellre tar ett frieri än dem. Jag kände ändå något helt annat mellan mig och Justin, än jag någonsin känt mellan mig och Nike. Justin fick mig att känna mig levande, på en helt annan nivå. Jag mår bra bara genom att veta att han åkte från sin familj för att vara med mig, men samtidigt får det mig att känna mig elak. Han träffar sällan dem, och så gör han så.

 

När vi hade gått halva biten hade jag hoppat ned från hans rygg, så nu gick vi och knuffade lite löst på varandra istället. ”Nu är det min tur att sitta på din rygg.” Han log ett lekfullt leende och gjorde en ansats till att hoppa upp på min rygg. Jag stannade upp och kollade på honom. ”Okej, hoppa upp då.” Han försökte protestera, men jag insisterade på att han skulle göra det. Han var faktiskt inte så tung som jag trodde, men det tog ett tag för mig att hitta balansen. Folket som gick med oss kollade hela tiden konstigt på oss. Vissa försökte även få oss tysta, men det lyckades dem inte med. Det var en liten tjej med som under hela tiden hade kastat blickar mot oss, och jag såg på henne att hon ville fråga Justin om autograf eller foto, men hon gjorde det aldrig. Alla andra människor var gamla och gråa, och troligtvis inte från San Francisco, för dem var verkligen intresserade av dem sa, så det måste ha varit första gången dem besökte Alcatraz.

 

”Har du några läxor du måste göra idag?” Jag skakade bara på huvudet, och fick syn på flickan som gick i vår grupp. Hon kollade fortfarande på Justin, så jag vek av och gick mot henne. Hon kan inte ha varit mer än 10 år eller något i den stilen. Hon tittade ned i marken när jag kom närmare henne. ”Vill du ha hans autograf?” Hon nickade blygt, och jag sträckte mig efter hennes hand som hon fattade och jag vinkade mot Justin som stod och tittade med häpen blick på mig. När han kom fram till oss böjde han sig ned till hennes nivå och hon gav honom ett block och en penna. Han skrev glatt ned sitt namn och hon blev jätte glad, vilket var underbart att se. Utan att säga något sträckte hon fram en kamera till mig, så jag förstod att jag skulle ta ett kort på dem. Utan förvarning pussade Justin henne på kinden och hon rodnade, personligen älskade jag bilden jag fick på dem två. Jag gav tillbaka kameran till henne och hon vände sig mot hennes föräldrar och sprang tillbaka. ”Varför undra du om mina läxor?” Han la sin hand runt min midja och rufsade till mig i håret. ”För jag vill spendera dagen med dig, och inte dig och dina böcker.” Vi var fortfarande ute bland folk, så han viskade hela tiden då han pratade, så att folk inte skulle kunna höra.

 

Istället för att köra hem efter vistelsen på Alcatraz Island styrde han bilen mot havet. Klockan var inte så mycket som jag trodde att den var, och det var bara en dag kvar i skolan, sedan var det helg. Vi hade inga planer på vad vi skulle göra, mer än att Justin skulle åka tidigt på söndagens morgon. Vilket kändes tråkigt, men jag tänkte ändå ta vara på tiden vi hade tillsammans. När vi var framme och Justin parkerade bilen hann jag inte ens tänka innan han öppnade dörren åt mig. ”Välkommen ut min sköna.” Han skrattade samtidigt som han sträckte fram sin hand. Stranden var full i folk men det verkade inte störa Justin alls, han höll mig fortfarande i ett fast grepp och vi gick med våra skor i handen och i vattenbrynet. ”Jag tycker om stunderna, precis som denna, med dig. Du får mig att känna mig som vilken människa som helst. En helt vanlig 17 årig, som går här med sin flickvän.” Jag blev riktigt rörd av hans fina ord till mig, även om jag inte har sagt att jag älskar honom.

 

När vi kom hem några timmar senare stod maten på bordet. ”Precis i tid ungdomar. Maten är klar.” Mamma kom ut i hallen med förklädet i handen. Hon använder alltid sådant då befinner sig i köket, hon är så klantig, så det slutar alltid med att hon har all mat över sig i stället för i kastrullerna. Det luktade pizza, så jag antog att mamma hade gjort en egen då hon väldigt sällan köper från en pizzeria. Jag och Justin slog oss ned vid bordet och högg in på en varsin bit, då dem andra redan hade tagit. Middagen åt vi under stillsam tystnad, och jag kunde flera gånger känna hur Justin drog sin hans på mitt lår, men absolut inte på ett sexuellt vis utan mer bara för att. När vi hade ätit upp dukade vi av och gick upp på mitt rum. ”Hur länge blir du i LA?” Justin satt lutad mot sänggaveln och jag stod framför spegeln och försökte kamma ut mitt hår som hade fått en hel del tovor sedan besöket på stranden. ”Minst en månad, vadå då?” Jag vände mig mot honom och skakade på huvudet. ”Nej, jag bara undra.”

 

”Kommer du till mig under tiden då?” Vi satt på altanen ute och kollade på solen som var på väg ned bakom träden. Han hade sin arm runt mig i ett betryggande grepp. ”Det ska jag nog kunna ordna, jag får väl höstlov under tiden som du är där. Så då kan jag komma i en vecka.” Han pussade mig i pannan, och smekte undan mitt hår som var i ansiktet på mig. ”Jag tänkte ni ville ha lite att dricka.” Mamma kom ut med varm choklad, marshmallow och grädde i. ”Tack mamma.” Hon lämnade oss själva igen, och vi tog varsin klunk. Jag började skratta så Justin tittade på mig. ”Vad är det?” Jag pussade honom på näsan, och vidare ned mot munnen. ”Du hade grädde på nosen.” Han log, och ögonen tindrade på honom. ”Vad söt du är.” Han tittade häpet på mig. ”Det är du som är söt i vårt förhållande.” Han nöp mig i kinderna precis som mormor brukar göra. Vilket är väldigt irriterande.

 

Vi sa god natt till både mamma och pappa, Michael var tydligen ute fortfarande. Vi borstade tänderna och bäddade ned oss. Han la sig tätt bakom mig och blåste lätta vindar i nacken på mig så att min kropp ryste till gång på gång. ”Jag vet att du gillar detta.” Han fortsatte med sina beröringar och viskade lätt i mitt öra. Detta var det enda sättet jag för all framtid ville gå och lägga mig, sida vid sida med Justin. ”Jag gillar allt du gör med mig.” ”Det här också eller?” Frågade han och drog med sina fingrar längs troskanten. Ännu en rysning gick igenom min kropp, och till och med håret i nacken reste sig. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kunde inte hindra det. Han kysste mig i nacken, riktiga blöta underbara kyssar lämnade han efter sig.


Tidsinställt inlägg. Det kommer inget mer ikväll. Måste agera flyttfirma åt en vän, så det kommer nog ett nytt imorgon istället. :)




Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 32.

Vi satte oss ned vid bordet och Michael lämnade oss ensamma. Det var faktiskt vår första ensamma frukost hemma hos mig. Vilket var skönt, och mysigt. ”Kan du lova mig en sak?” Han tittade på mig, och bad med bara sina ögon. ”Beror helt på vad.” Han tittade snett på mig, och tog en tugga av sin macka. ”Att du inte lägger ned nå mer tid på Sarah.” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, det kan jag inte. Jag tänker bryta ned henne, precis som hon har försökt bryta ned mig.” Han suckade bara och fortsatte äta, likaså gjorde jag. Precis när vi hade plockat undan allt, och borstat tänderna tutade det utanför. Så jag antog direkt att det var Kendall. Jag plockade med mig alla mina böcker från mitt rum, och stoppade ned dem i min väska. Justin följde mig till dörren. Av misstag öppnade jag den när Justin kysste mig, och jag hörde hur Kendall återigen tutade. ”Dags för min tjej att bli smart.” Jag kysste honom en sista gång, och precis när jag skulle stänga dörren hejdade Justin mig. ”Jag älskar dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag stängde dörren och hoppade in i bilen.


”När kom han?” Var det första Steffi sa när jag satte mig i bilen. Jag kunde inget annat än skratta åt henne. ”Han kom igår, han var hemma hos mig när jag klev in.” Kendall blinkade åt mig i backspegeln. Resten av bilresan var tyst, och det var ovanligt. Vi brukar alltid ha massor att prata om. När vi kom fram till skolan parkerade hon bilen och vi gick tillsammans in till våra skåp. Sarah stod lutad mot mitt, så när jag var nära nog knuffade jag bara iväg henne. Jag tittade inte ens åt hennes håll där hon låg på golvet med böcker runt sig. ”Vad håller du på med?” Skrek hon, så att alla som var runt oss skulle kolla. Hon är sådan, gillar att alla ser och hör henne. ”Du stod i vägen, se till att du vet din plats tills nästa gång.” Folk som en gång i tiden har sett upp till henne, har börjat ändra uppfattning. När hon kommer i korridoren flyttar dem inte längre på sig, utan nästan ställer sig i vägen istället, så att hon är tvungen att gå runt, vilket jag är överlycklig för. Men det har sina nackdelar, då folk istället har börjat göra allt dem gjorde för henne, för mig istället.

 

Första lektionen var matte, och vi skulle ha ett litet mini prov. Jag hade tänkt plugga till det när jag kom hem dagen före, men det blev ändrade planer. Miss Callen kom in i klassrummet strax efter att alla i klassen hade satt sig ned på sina platser, och återigen hade jag, Kendall och Steffi skjutit ihop tre bänkar, även om vi inte fick, men ingen lärare orkade säga åt oss mer. Hon delade ut våra prov och vi fick börja på en gång då vi fick dem. Jag hade faktiskt ganska höga betyg i skolan, även om det inte såg så ut om man kollade på hur jag betedde mig, men jag hade rätt mycket tid på kvarsittningarna som jag kunde plugga på. Provet var inte så svårt som jag trodde, och sedan var det bara ett sådant där vår fröken skulle se hur mycket vi kom ihåg och hur mycket vi hade glömt från förra året. Så egentligen räknades inte det som ett prov.

 

Jag var en av dem som var klar först, och då fick man lämna salen. När jag satt utanför klassrummet för att vänta på Kendall och Steffi kom först Alec ut, en av dem få pluggisarna som finns i klassen, men han är ändå inte en nörd på det sättet. Han satte sig ned bredvid mig. ”Så du och Bieber, lyckat.” Han kollade inte på mig, men jag förstod på en gång att det faktiskt var mig han pratade med. ”Ja, skulle det inte kunna vara så eller?” Jag blev lite stött av uttrycket han använde, precis som att han var för fin för mig. Eller att jag egentligen inte förtjänade honom. ”Det är ju lite konstigt. Han kan få vem han vill, och han väljer en tjej som dig.” Jag kastade ned mina böcker på golvet och visade honom att antingen gick han frivilligt eller så kastade jag iväg honom, och jag tror ni förstår vad han valde. Jag är så trött på folk som inte kan förstå att ingen bestämmer över ens känslor. Att Justin föll för mig, kan varken jag eller han göra något åt. Men visst fanns det saker i det han sa. Varför höll sig Justin kvar vid mig, när han hade en tjej som Selena bredvid sig?

 

Kendall och Steffi kom ut tillsammans och satte sig ned bredvid mig. ”Vi har håltimme fram till efter lunch, för att vår fysik lärare var hemma med magsjuka.” Leendet som Kendall hade när hon kom ut, blev betydligt större när Steffi öppnade munnen. ”Jaha, och vad gör vi fram till dess då?” Kendall viftade med sin kamera, och jag förstod ingenting. ”Märkte inte ni att jag försvann från idrotten igår?” Både jag och Steffi kollade skeptiskt på varandra, och skakade på huvudena. Kendall plockade fram sin lilla bärbara dator från väskan och pluggade i sin kamera, och på skärmen visades en halvnaken Sarah. Bilderna var tagna i omklädningsrummet igår efter idrottslektionen. ”Någon som vill ge igen? Hon inkräktade på ditt privatliv, så nu har du chansen att ge igen.”

 

Det fanns en dator på hela skolan som både hade skrivare, och som stod avskiljt. Vi gick dit och satte oss, hon hade tagit 10 olika bilder, men vi valde att bara använda 5 av dem, men vi skrev ut 10 stycken av varje. Steffi satte en tejpbit på varje, så när vi var klara började vi sätta upp dem lite här och där, men vi såg hela tiden till att ingen var i närheten när vi gjorde det, så att vi skulle kunna få ut för det. Dörren till matsalen var den sista som fick två bilder på sig, sedan gick vi in och tog mat. När folk stormade in i matsalen efter oss skrattade dem så mycket dem orkade, och lite senare kom även Sarah springandes med en hel bunt med bilder i handen. Hon skrek och var helt hysterisk, medan alla skrattade åt henne. När hon fick syn på mig gick hon med bestämda steg mot mitt håll, men precis när hon skulle säga något reste sig Kendall upp framför mig och hejdade henne. ”Var det något speciellt du ville?” Sarah tvärstannade och stirrade på Kendall. ”Ja.. eller nej.” Sa hon och vände om och gick.

 

Vi fortsatte skratta hela lunchen, och vi såg vissa bilder som hon helt och hållet hade glömt bort. Det hon inte visste var nog att killarnas toaletter hade lite bilder också, men eftersom att hon inte brukade vara där inne skulle hon inte få reda på det. Om ingen sa det åt henne då. Precis innan vi skulle gå in på kemi lektionen kom Sarah emot mig, så jag stannade kvar utanför och sa åt Kendall och Steffi att dem kunde gå in. Hon tittade på mig, men sa inget. ”Var det något du ville eller?” Hon stannade precis framför mig, så att jag till och med kunde känna hennes hemska andedräkt från cigaretterna hon röker. ”Kriget är inte över mellan oss.” Jag skrattade bara åt henne och la en hand på hennes axel. ”Om du inte har fattat det än så var det inte jag som satt upp bilderna, så du lägger energin på fel person. Dock önskar jag att jag kunde ta åt mig av personens kreativa förmåga att göra en skoldag mycket roligare.” Hon fnös bara åt mig, och vände på klackarna och gick.

 

När klockan äntligen ringde ut för sista gången slog jag igen min bok och hällde ut den flytande vätskan vi hade i provrören för att sedan lämna klassrummet med Kendall och Steffi efter mig. ”Jag behöver inte ha någon skjuts hem. Justin kommer och hämtar mig.” Båda två gav varandra en mystisk blick och tittade sedan på mig. ”Jasså, vad ska ni ha för er då?” Jag kastade bara in mina böcker i skåpet och vände mig återigen mot dem, då vi har skåpen mitt emot varandra. ”Vi ska besöka Alcatraz. Han vill väl spärra in mig eller något.” Väskan kastade jag över axeln, samtidigt som Steffi kollade på mig. ”Eller så vill han prova på att ha sex någon annanstans.” Jag blev helt stum av hennes plötsliga utlåtande, samtidigt som Kendall tittade på henne och brast ut i skratt. Jag kunde egentligen inte göra annat än haka på henne, vi skrattade tillsammans alla tre då vi lämnade skolan bakom oss. ”Vi syns imorgon då.” Dem vinkade åt mig, och gjorde massa konstiga ljud, som jag tror skulle likna stön i olika ljudtoner.

 

Precis innan jag skulle öppna dörren på min bil så såg jag hur Sarah lämnade byggnaden i tårar, vilket fick mig att le. När jag hade satt mig till rätta i bilen kollade jag på Justin, som log och pressade sina läppar mot mina. ”Hur har din dag varit?” Jag ville vara säker på att Michael inte hade varit elak mot honom, man vet aldrig. ”Den har varit bra. Jag och din bror har lirat xbox, plus att han har ställt typ hundra frågor till mig. Men som du ser så överlevde jag.” Han fattade taget om min hand och började köra iväg. ”Och hur har din dag varit?” Han pussade baksidan på min hand samtidigt som han svängde ut på stora vägen. ”Den har varit.. annorlunda.” Jag kom på att innan jag åkte imorse så sa ju faktiskt Justin att han älskade mig. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle att ta upp det på, men jag kunde inte låta bli. ”Förlåt för i morse. Att jag bara stängde dörren när du sa något så viktigt som jag älskar dig, jag blev helt ställd.” Han tittade på mig, men jag kunde inte skymta det där leendet som alltid fanns på hans läppar.


Kom igen, ge mig förslag på vad som kan hända. :) Jag har ingen aning, =/

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 31.

När vi kom hem var mamma och pappa hemma, och dem blev precis som jag väldigt överraskad av att Justin var här. ”Välkommen tillbaka.” Pappa ska vara så dramatisk jämt, förstår inte hur han orkar. Han kommer få säga den meningen många gånger, om han inte börjar betrakta Justin som min pojkvän, och att han kommer och går lite som han vill. ”Maten är snart klar.” Mamma stod i köket och höll på med kött och potatisgratäng. En av mina favoriter, speciellt mammas. Hon gör det på sitt speciella vis. ”Ropa när det är klart, vi går upp på mitt rum så länge.” Jag drog med mig Justin upp, innan någon han säga emot. Jag kastade mig på mage i sängen, och kände hur jag plötsligt fick svårt att andas, och troligtvis var det för att Justin la sig över, men ändå inte med all sin vikt. ”Baby, du gör mig galen.” Han kysste mig i nacken och jag kunde verkligen slappna av.

 


 

 

”Mamma, får jag vara hemma från skolan imorgon?” Maten var kanon god och det tyckte vi nog alla, med tanke på att det inte fanns något kvar, på varken tallrikarna eller någon annan stans. ”Nej, det får du inte, och det är ingen idé du tjatar för då får du utegångsförbud och Justin får åka hem.” Jag visste att det som mamma sa, det gällde, så det var ingen idé att tjata. ”Okej, det var värt att fråga i alla fall.” Vi ställde undan tallrikarna och tackade för maten. ”Det var jätte gott Miss. Stone.” Justin är så formell av sig att man ibland trillar baklänges. Han är inte så mot mig, speciellt inte i sängen. Han är två personer, och jag gillar han mest när han är med bara mig. ”Snälla, säg Ellen.” Justin nickade åt henne och gick ut ur köket efter mig.

 

Jag tog min dator och satte mig i sängen, twitter var det första jag kollade och det var inte så farligt som jag hade förväntat mig. Visst finns det människor som lägger ned tid på att hata, men jag lägger inte ned tid på att försvara mig själv. Dem som känner mig, vet vem jag är och hur jag är som person. Justin la sig bredvid mig och kollade vad folk hade skrivit. Han suckade bara och la huvudet under en kudde. ”Snälla bry dig inte, för det gör inte jag.” Jag slog igen datorn och la mig så att mitt huvud vilade på hans bröst. ”Hur kan du inte ta åt dig?” Kudden försvann från hans ansikte. ”För att jag aldrig har varit en sådan person som låter andra trycka ned mig, så varför börja nu?” Han smekte mig över håret och drog sin andra hand över min rygg.

 

Klockan började närma sig 10 på kvällen, och vi hade inte gjort något speciellt på hela dagen. Förutom stunden på stranden, men ändå var jag helt slut i kroppen. Det berodde nog på fotbollen på idrotten. Under tiden jag borstade mina tänder kunde jag inte låta bli att fundera över hur Sarah och hennes stukade hand mådde. Jag skulle säkert få massa skit av henne i skolan dagen efter, men det var inget jag tänkte låta min kväll bli förstört av, hon förtjänar egentligen inte ens mina tankar. Justin blev klar före mig med sina tänder, så när jag kom ut ur badrummet låg han redan nerbäddad, med täcket bara över benen. Hela hans kropp är underbar, men vissa delar kan man dö över. Jag kröp ned bredvid honom och lät mitt huvud vila på hans bröst.

 

”Jag hämtar dig efter skolan imorgon.” Jag la mig på mage så att jag lättare kunde se på honom när han pratade. ”Varför det? Någon speciell anledning?” Jag drog med mina fingrar över hans mage samtidigt som jag kollade honom i ögonen, och jag kunde se att han fick svårt att fortsätta prata. Han svalde hårt. ”Tänkte vi kunde besöka Alcatraz.” Jag fortsatte smeka honom, men vidare ned mot kalsongkanten. ”Okej, det kan vi väl.” När jag hade gett honom ett svar snurrade han runt oss så att jag hamnade på rygg, och han över mig. Han närmade sig mina läppar men gjorde inget för att kyssa dem. ”Vet du hur galen du gör mig?” Han viskade mot dem istället. Och det var allt annat än obehagligt. ”Nej, berätta.” Min andning blev allt svårare att kontrollera, och allt jag ville var att han skulle kyssa mig, men varje gång jag närmade mig hans läppar backade han undan lite. ”Du får mitt hjärta att slå dubbla slag, ibland glömmer jag bort att jag måste andas när jag ser dig. och framför allt, du gör mig knäsvag, och det är jobbigt att gå då.”

 

Han fortsatte plåga mig genom att försiktigt ge mig sina andetag i nacken, samt nafsa mig lite försiktigt i öronsnibben. Han rörde ingen annan kroppsdel på mig, vilket var frustrerande till max. Jag fick nog så jag la båda mina ben runt hans midja och slog runt oss, så att han hamnade underst. Jag kysste honom på halsen, och jag kände direkt hur han slutade andas, och såg hur han blundade. Precis som att jag verkligen plågade honom. Hans händer gick från min korsrygg till min bh och han knäppte försiktigt upp och tog av den. Mina bröstvårtor styvnade av hans lätta beröring, och jag fortsatte kyssa honom ned på bröstet och vidare ned till kalsongerna. Hans andning gick från ingen alls, till hysterisk. Vilket var lite ironiskt, med tanke på att det var han som började med detta. Jag smekte honom med min hand och han blev hård på en gång. När han tyckte att det räckte knuffade han åter igen ned mig på rygg och bokstavligen slet av mig mina trosor, hans händer utforskade hela min kropp, och missade inte en enda liten bit.

 

När han trängde in i mig ville jag bara skrika rakt ut av njutning, men jag gjorde allt för att jag skulle vara tyst. Min bror befann sig säkert i sitt rum, och så skulle det förbli. Jag har helt ärligt, aldrig i hela mitt liv haft så bra sex som jag hade med Justin. Han visste exakt vad han gjorde, och såg alltid till att jag njöt till max, vilket jag utan problem gjorde. Han smekte mina bröst samtidigt, samt kysste mig flera gånger vilket gjorde allt mycket bättre. Det är faktiskt bara han och Nike jag har gjort detta med. Dem andra som jag har legat med har inte fått kyssa mig, det är att ta saker och ting till en annan nivå. Det kändes precis som att Justin saktade ned allt, så jag tog tillfället i akt att ha ned honom på rygg, och gränsla honom. Automatiskt förde han sina händer till mina bröst, och jag såg på honom att även han hade lite problem med att vara tyst. Jag hatar det, då jag inte får chansen att njuta fullt ut, att få skrika ut sin njutning är en del av allt. Sängen ska slå i väggen, då vet man att allt har gått rätt till. Det gjorde den allt när vi bodde på hotellet, men det är något som aldrig kommer hända här.

 

Vi låg sked, det var så vi avslutade det hela. ”Åh, det där var underbart.” Justin skrattade bara bakom mig, och jag kunde inget annat än fortsätta njuta, men av helt andra saker. Hans underbara skratt. Jag orkade inte gå upp och duscha, så jag planerade att göra det på morgonen innan skolan istället. ”Det var det verkligen.” Han drog mig, om det ens gick ännu närmare sig, kysste mig i nacken. ”Jag tycker så sjukt mycket om dig.” Jag vände mig mot honom, så att jag kunde se hans ansikte när jag sa det. Han pussade mig på näsan och gav mig en intensiv kyss. ”Det hoppas jag, för jag tycker om dig.” Han log, och bara hans leende kan få mig att smälta. Jag tror till och med att leendet han ger mig får mig att rodna. Det känns så om inte annat.

 

På morgonen när jag vaknade var det sjukt varmt i rummet och jag hade inga kläder på mig. Det finns inge underbarare än att sova naken. Jag kravlade mig försiktigt ut ur sängen och hoppade direkt in i duschen. Jag tvättade både min kropp och mitt hår noga, och tog sedan en handduk som jag lindade in håret med och en som jag drog runt kroppen. Jag sminkade mig klar i badrummet när jag ändå var där. När jag var på väg in i min WIC såg jag hur Justin rörde på sig i sängen, men han vaknade inte. Jag valde kläder och det fick bli ett par enkla jeans och ett linne, samt en kofta över. Precis när jag skulle lämna mitt rum hörde jag en harkling bakom mig. ”Det är kallt, varför lämnade du mig ensam i sängen?” Det såg nästan ut som att han sträckte sig efter mig i sängen, så jag kunde inte hindra leendet som växte på mina läppar. ”Jag har skola att sköta, så du får klara dig utan mig i några timmar. Men om du duschar fort hinner du äta frukost med mig.” Han var inne i duschen innan jag ens hade sagt hela meningen.

 

Michael satt i köket när jag kom ned. ”Är du ledig idag?” Han nickade utan att lyfta huvudet från tidningen, så jag antog att han läste något viktigt, och då är det ingen idé att störa honom. Några minuter efter tittade han upp på mig. ”Varför undrade du det?” Jag ställde ned brödet på bordet, och började plocka fram olika pålägg. ”Ja, tänkte om du kunde hålla Justin sällskap, eftersom att jag ska till skolan.” precis då kom Justin in i köket, så han måste verkligen ha skyndat sig. ”Jag behöver ingen barnvakt.” Han la sina armar om mig, och pussade mig på kinden. ”Det var inte så jag menade, jag vill bara inte att du ska vara själv. Och ni kan behöva spendera lite tid med varandra, så att min kära bror kan acceptera att jag har en pojkvän.” Michael kollade, och spände ögonen i mig, samtidigt som mitt leende växte.

 

Vi satte oss ned vid bordet och Michael lämnade oss ensamma. Det var faktiskt vår första ensamma frukost hemma hos mig. Vilket var skönt, och mysigt. ”Kan du lova mig en sak?” Han tittade på mig, och bad med bara sina ögon. ”Beror helt på vad.” Han tittade snett på mig, och tog en tugga av sin macka. ”Att du inte lägger ned nå mer tid på Sarah.” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, det kan jag inte. Jag tänker bryta ned henne, precis som hon har försökt bryta ned mig.” Han suckade bara och fortsatte äta, likaså gjorde jag. Precis när vi hade plockat undan allt, och borstat tänderna tutade det utanför. Så jag antog direkt att det var Kendall. Jag plockade med mig alla mina böcker från mitt rum, och stoppade ned dem i min väska. Justin följde mig till dörren. Av misstag öppnade jag den när Justin kysste mig, och jag hörde hur Kendall återigen tutade. ”Dags för min tjej att bli smart.” Jag kysste honom en sista gång, och precis när jag skulle stänga dörren hejdade Justin mig. ”Jag älskar dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag stängde dörren och hoppade in i bilen.

 


 

 

JA, DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN HAN SÄGER "JAG ÄLSKAR DIG" TILL HENNE :)

Sista för idag, jag måste skriva ikapp lite. Jag som gillar att ha kapitel klara för er, och nu ligger jag efter. Så det kommer fler imorgon. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 30.

Kendall och Alfredo hängde stadigt, och så fort han fick en ledig stund flög han till San Francisco för att vara med henne. Det kallar jag kärlek, synd bara att hon knappt fick tid till varken mig eller Steffi, mer än i skolan. Vi som alltid brukade göra massa efter skolan, men det gick inte när han låg hemma och väntade på henne. Michael kom in och satte sig på kanten av min säng. ”Hur mår du syrran?” Jag satte mig upp och lutade mig mot sänggaveln. ”Jag mår bra, varför undrar du?” ”Mamma kom ned och sa att du hade gråtit.” Jag suckade, och spände ögonen i honom. ”Det har jag inget minne av, måste ha gjort det i sömnen. Så jag vet inte pt vad.” ”Om han gör dig illa kommer jag vrida nacken av honom.”


 

Tre dagar kvar till Justin kommer och inte ett enda ljud av Sarah, men jag hade på känn att något stort skulle hända från hennes sida, och jag hade rätt. När vi kom till skolan på morgonen satt det olika lappar överallt, med olika bilder på mig och Justin. Bara bilder där man verkligen såg att det var jag, samt hemska texter runt, precis sådant jag försökt undvika. Kendall började slita ned alla hon kom åt, likaså gjorde Steffi. Dem reagerade nog inte ens på att jag försvann. När jag kom till mitt skåp satt det ännu en lapp där, men den bilden var större och bilden föreställde mig och Justin när vi för första gången kysste varandra så att andra kunde se. Man såg inte att det var jag, men med tanke på alla andra bilder över skolan kunde nog folk lista ut det.

 

Sarah syntes inte till någon gång under förmiddagen, så jag skötte lektionerna bra och hade ingen som helst plan på att få kvarsittning igen. Jag försökte även ignorera henne när jag såg henne i matsalen. Jag kunde höra hur hon skrattade tillsammans med sina två knähundar, Kensi och Abby. Kendall ville spöa henne, det såg jag på henne, men hon gjorde lika som jag, bet sig i läppen och försökte behärska sig. Denna gång tänkte jag ta henne efter skolan, så att jag inte kunde bli straffad med kvarsittning, eller något annat trams. På eftermiddagen hade vi bara en lektion och det var idrott. Som vi alltid hade med parallell klassen, precis den som Sarah gick i. Vi skulle spela fotboll, så vi blev indelade i två lag när vi kom och jag hamnade inte i samma som henne.

 

Vi fick välja ut våra målvakter själva i lagen, och det andra laget valde Sarah, för hon är värdelös att spela ute. Så varje gång jag fick chansen och kom upp mot mål så försökte jag skjuta bollen på henne, jag hade ingen som helst vilja att göra mål, utan jag skulle skada henne, fysiskt. Jag lyckades, hon stukade handen, för mitt tryck i bollen var inget hon räknade med. ”Hon försöker ju skada mig. Varför är det ingen av er som ser det?” Vår idrottslärare Mr. Caplin suckade bara åt henne. ”Gå till syster och få handen omlindad.” Hon försökte protestera, men han gick inte med på det. Jag satt ned på golvet och skrattade. Kendall och Steffi satt bredvid mig, och vi njöt när hon fick lämna hallen.

 

”Det där fixade du bra.” Kendall gav mig en femma, och la armen på min axel. ”Ja, jag tänker gå över till att skada henne fysiskt nu. Hon gör ju det med mig.” Vi gick tillsammans mot bilen och alla hoppade in, det är alltid Kendall som kör till skolan, för hon är den som bor längst bort, så hon hämtar Steffi och sedan mig. Då kan ni ju lista ut vem som hoppar av först också. ”Samma tid imorgon, tjejer.” Jag slog igen dörren och gick in. Michael var redan hemma, vilket är ovanligt, men det har hänt ofta nu sedan vi började skolan igen. ”Går inte du i skola eller?” Han kollade upp från böckerna han hade framför sig. ”Jo, det gör jag. Det är inte lika långa dagar som förra året, vilket är skönt.” Jag satte mig ned mitt emot honom och pustade ut. ”Sarah går mig på nerverna. Hon hade tapetsera hela skolan med bilder på mig och Justin. Så jag såg till att hon skadade sig idag.” Han skrattade bara åt mig. ”Jag har väntat på den dagen. Föresten, du har besök.”

 

Jag tog min väska och gick upp på mitt rum för att mötas av den största överraskningen någonsin. ”Vad gör du här?” Justin låg i min säng och läste en gammal skvallertidning. ”Jag saknade dig, så jag åkte från Kanada tidigare.” Han hoppade upp och ställde sig framför mig med sina händer på mina höfter. ”Gud vad jag har saknat dig.” När jag hade återfått fattningen la jag mina armar om hans nacke och kramade honom. Det var underbart att vara tillbaka i hans armar, i hans makt. Han pressade sina läppar mot mina, och verkade inte alls vara intresserad av att släppa taget, vilket jag absolut inte hade något emot. Ett lyckorus spred sig i kroppen när jag fick känna hans personliga doft, och sättet han rörde mig. Jag var fortfarande nykär, och den känslan fanns kvar i kroppen. Speciellt fjärilarna, dem levde sitt egna liv i min mage.

 

Jag ville inte släppa honom, rädd för att det skulle vara en dröm, och att han skulle försvinna. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och drog in hans doft, han smekte mig över ryggen. ”Vad hörde jag om att någon hade tapetsera skolan?” Han hade verkligen hört mig och Michael, med tanke på att det var tyst i hela huset, och dörren in till mitt rum var öppen, så han kunde gott och väl höra det. ”Hmm, inget.” Han backade bak och fattade ett tag om mina kinder för att kunna se mig i ögonen. ”Berätta för mig.” Han satte sig ned i min säng och drog ned mig i sitt knä. ”Vi måste kunna diskutera detta med varandra.” Jag knuffade ned honom i sängen och la mig bredvid honom. Jag började berätta allt Sarah sa till mig innan jag fick tyst på henne, och sedan hur hon hade agerat idag. ”Tänk att det finns folk som lägger ned så mycket tid och energi på andra.” Jag tystade hans prat med en kyss, som han på en gång besvarade.

 

Brorsan hade sedan en tid lämnat huset, så vi fick vara själva hemma, vilket inte gjorde mig speciellt mycket. ”Kan inte vi gå ut? Bara strosa omkring.” Han kollade skeptiskt på mig, men mjuknade av i ett litet leende. ”Det kan vi väl, men som vänner. Kom ihåg det.” Jag hatar det, men det är jag själv som har bestämt det. Enda anledningen till det är för att jag inte orkar med allt viskande och skit i skolan. Det som står i tidningarna och på nätet lägger jag inte så mycket energi på, men det jag möts av i skolan är mer personligt. ”Då måste jag få en kyss, så jag klarar mig där ute i den vida världen.” Han skrattade och kysste mig.

 

Man märkte på dagarna att det började bli kallare i luften, men det var inget som egentligen störde mig. Vi gick ned till stranden och strosade omkring. Det var så konstigt mellan oss, att direkt vi var ensamma, eller med folk vi kunde lita på så var vi så kärleksfulla, men direkt vi kom ut bland folk betedde vi oss som små barn. Vi knuffades och hade sjukt roligt tillsammans, vi retades och betedde oss allmänt barnsligt. Vi köpte varsin mjukglass, och satte oss ned på stranden där det inte var nå folk. Precis när jag skulle äta av min glass fick jag hela Justins i ansikte. ”Vad gör du?” Han skrattade så mycket att han var tvungen att lägga sig ned och försöka andas. Jag fick chansen att sätta mig gränsle över honom, så innan han visste om det hade jag tryckt upp min glass i ansiktet på honom. ”Nu är vi kvitt.”

 

Vi tvättade av oss i det inte så varma vattnet, och begav oss hemåt. ”Folk har varit ovanligt lugna idag, vad har hänt, är du inte känd längre?” Han knuffade till mig i sidan, så jag tappade balansen och föll rakt ned i sanden. Jag började skratta men Justin var fort med att få upp mig på fötterna. ”Förlåt älskning. Gjorde du illa dig?” Jag skrattade, samtidigt som jag försökte få fram en liten mening. ”Jag är okej.” När han la armarna om mig, drog jag ned honom i sanden, tog hans händer i ett fast grepp över huvudet, och pressade mina läppar mot hans. Han blev chockad, jag märkte det. Men tillslut besvarade han kyssen. ”Det finns ingen i närheten, du behöver inte oroa dig.” Jag reste mig upp och drog med honom på en gång. ”Det är inte det jag är rädd över, eller jo. Men det är mer ditt liv jag är rädd om.” Vi gick hemåt igen, och stötte på en hel del tjejer, bara för att jag tyckte det var så skönt utan dem. Och som vanligt höll jag mig i bakgrunden.

 

När vi kom hem var mamma och pappa hemma, och dem blev precis som jag väldigt överraskad av att Justin var här. ”Välkommen tillbaka.” Pappa ska vara så dramatisk jämt, förstår inte hur han orkar. Han kommer få säga den meningen många gånger, om han inte börjar betrakta Justin som min pojkvän, och att han kommer och går lite som han vill. ”Maten är snart klar.” Mamma stod i köket och höll på med kött och potatisgratäng. En av mina favoriter, speciellt mammas. Hon gör det på sitt speciella vis. ”Ropa när det är klart, vi går upp på mitt rum så länge.” Jag drog med mig Justin upp, innan någon han säga emot. Jag kastade mig på mage i sängen, och kände hur jag plötsligt fick svårt att andas, och troligtvis var det för att Justin la sig över, men ändå inte med all sin vikt. ”Baby, du gör mig galen.” Han kysste mig i nacken och jag kunde verkligen slappna av.


Ett till kapitel kommer senare ikväll...

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 29.

När mamma och pappa kom hem lagade dem tacos och vi åt tillsammans, precis det där jag alltid drömt om. Och vi hade hur kul och trevligt som helst. Dem frågade om min resa till Stratford, och jag gav dem, kanske inte så detaljerad, men information. När vi hade ätit hjälptes vi åt och plocka undan. ”Kan vi inte spela något spel?” Det var min pappa som kom med idén, så jag trodde jag drömde. Han har aldrig varit personen som spelar spel, inte ens kort. Michael sprang och hämtade TP, så det fick bli det. Det kändes som att detta år skulle bli ett bra år, med skola och med allt. Michael hade blivit bättre, även om utbrott hade skett, och jag tänker inte lägga energi på vad Sarah än har att komma med i skolan. ”Är ni redo på att förlora, ungar.” Det var längesedan jag hörde pappa hade den ironin i rösten, han var verkligen laddad till tusen för att spela.


 

Det finns väl ingen som ser fram emot att börja skolan i min ålder, men nu var det dags. Jag vaknade redan klockan 7 på morgonen och jag började inte fören 10, bara just för att det var första dagen och vi inte skulle göra annat än gå igenom massa saker, få böcker och skåp. Kendall och Steffi skulle komma hit då dem var klara, vi har alltid gjort så. Duschen stod som nummer ett på listan, på att göra saker. Precis när jag kom ut därifrån ringde det på dörren, så jag fick öppna i handduk. ”Wow, varför har du aldrig öppnat dörren sådär förut, sexi.” Kendall ska alltid skoja till allt. Jag sprang upp på mitt rum, rafsade åt mig underkläder och drog på mig dem innan tjejerna hann upp. Jag drog en borste igenom håret och sminkade mig, lite lätt. Eftersom att Justin har fått mig att inte använda så mycket så blir det bara ovant med det.

 

”Är ni redo för en dag i plugget?” Jag gick i mitten på väg mot skolans dörrar, och la båda mina armar om Kendall och Steffi. Båda två skakade på huvudet hysteriskt. Visst vi tre är nog dem mest skoltrötta på denna skola, men ändå går vi hit varje dag, om vi inte är sjuka. Vi kanske inte stannar hela dagen, men vi släpar våra fötter dit i alla fall. Vi skulle samlas i skolans aula, för att rektorn skulle hålla något välkommen tillbaka tal, som han tycker är lika nödvändigt varje år. Ingen av eleverna lyssnar på det han har att säga, men han förstår inte det. Jag tror till och med att folk har somnat under hans tal. Jag vet inte vad lärarna tänkte med när dem satte mig, Kendall och Steffi i samma klass, men det gjorde dem. Vi har våra platser i klassrummet, och ingen vågar ta dem av oss. Längst bak skjuter vi alltid ihop tre bänkar, egentligen får vi inte det, men lärarna har slutat säga åt oss, för vi lyssnar ändå inte.

 

När vi tillslut hade fått våra skåp och alla böcker som vi skulle behöva den närmsta tiden kunde vi ta lunch, och det är väl det sista man har längtat efter. Skolans äckliga mat, om det ens går att kalla den det. Jag såg på avstånd hur Sarah och hennes två efterföljare kom emot oss, hon hade inte förändrats ett dugg. Hon gick i mitten av korridoren och alla som stod i vägen flyttade på sig. När hon var tillräckligt nära mig kunde jag höra hur hon drog igång med sitt snack om att jag bara var med Justin för att få uppmärksamhet, och för att han hade pengar, osv. Jag fick nog, redan första dagen och hon hade redan tröttat ut mig. Jag gick emot henne och såg till så att det inte fanns en enda lärare eller person som skulle öppna munnen om det jag precis tänkte göra. När jag kom tillräckligt nära henne tog jag tag i hennes tröja och tryckte upp henne mot skåpet. ”Öppnar du munnen en enda gång till under detta skolår, så kan jag lova dig att det var för sista gången. Du vet inte ett skit om mitt förhållande med Justin, så jag tycker du ska skaffa dig en egen pojkvän att lägga ned tiden på. Uppfattat?” Hon stod som förstelnad och sa inte ett enda ord, jag tror inte ens att hon andades under tiden jag höll fast henne. Hon nickade lite tafatt, men jag såg det.

 

Kendall och Steffi stod utanför matsalen och väntade på mig, när jag kom dit. ”Vart har du varit?” Kendall kollade misstänksamt på mig. ”Jag var tvungen att ta hand om Sarah, en gång för alla.” Hon stannade upp och tog tag i min axel. ”Jahapp, så du har kvarsittning hela året ut nu eller?” ”Nej, det har jag inte. Jag gjorde klart för henne att öppnar hon munnen en gång till, så var det sista gången. Jag tror hon fattade att jag menade allvar.” Vi gick och plockade på lite mat, som inte såg speciellt gott ut, men jag var hungrig, så jag var tvungen. Efter maten hade vi bara en genomgång kvar, och sedan slutade vi. Vilket kändes underbart. Dagen hade gått hur fort som helst, och det var det bästa. Vi gick tillsammans alla till matte salen, även där skulle vi få lite böcker.

 

När jag väl kom hem efter skolan la jag mig ned i sängen och stirrade i taket. Allt som hade hänt under sommaren kändes så overkligt på något sätt. Precis som att alla mina minnen började blekna och försvinna, och det var något jag absolut inte ville skulle hända. För att försäkra mig om att dem inte skulle försvinna plockade jag upp mobilen och skrev ett sms till Justin. ”Hej babe! Första dagen i skolan avklarad, och jag kan få en aning mycket problem där, pga. vårt förhållande. Jag gör det bästa av situationen. Jag saknar dig sjukt mycket. Jag vill att du ska vara här och hålla om mig. Puss.” Jag vet själv att det var lågt av mig att skriva så till honom, men det är så jag känner, och jag tycker han har rätt att få veta det. Jag vet inte hur länge jag låg i sängen, men ett tag blev det i alla fall innan mobilen plingade till. ”Snuttan, jag vill inte ge dig problem, vi kanske ska fortsätta att vara vänner. Tro mig, jag vill inget annat än att vara hos dig. Jag kanske kan komma förbi en dag eller något innan jag åker vidare till LA? Puss <3” Vadå vänner? Skulle vi bara vara vänner, jag fattade ingenting av hans sms. Jag la mig bara ned med huvudet under kudden, tror till och med att jag somnade.

 

När klockan var runt 5 på eftermiddagen kom mamma in och väckte mig. ”Gumman, du kan inte sova nu, då får du ingen sömn inatt.” Hon satte sig ned på sängkanten och strök mig över ryggen, precis som en mamma ska göra. När jag plockade bort kudden från ansiktet och tittade upp på mamma såg hon chockad ut. ”Vad har hänt gumman?” Jag förstod ingenting, och mamma måste ha sett det för hon sträckte sig efter min lilla spegel som låg på skrivbordet och gav mig den. Jag såg inte klok ut, allt mitt smink hade runnit längs med mina kinder, så jag måste ha gråtit. Jag kom och tänka på sms:et från Justin, så kanske var därifrån det kom. ”Äh, inget speciellt har hänt.” Mamma gav sig och gick ut. Mobilen låg bredvid mig, och jag hade tre sms och två missade samtal. Den var på ljudlöst, annars hade jag hört den på en gång.

 

”Baby, varför svara du inte?” – ”Du missuppfattade säkert mitt sms och är jätte arg/ledsen just nu. Jag menade inte att vi skulle vara vänner så, utan offentligt. Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig så. Svara snälla.” Att jag inte tänkte på det innan jag ignorerade honom, han måste ha fruktansvärt dåligt samvete just nu. Han brukar få det, då han har gjort något dumt. ”Jag somnade, och ärligt talat blev jag rädd. Men jag förstår nu vad du menar, och du får gärna säga att vi är vänner, och inget mer. Och en sak till, du är alltid välkommen hit, det vet du. Puss” Jag låg där i sängen och funderade på vad han kunde göra. Han kanske var hemma hos Ryan, och dem spelade tv-spel, eller så var han hos sin pappa.

 

Dagarna över huvud taget gick sakta utan Justin. Direkt han var vid min sida så rusade tiden fram, så jag vet inte vad jag gillade mest, långa dagar utan honom, eller korta dagar med honom. Vi gjorde inte så mycket vi heller då vi umgicks, men det var betydligt mysigare med honom vid min sida, då skulle jag kunna ligga i sängen hela dagen, utan att ha dåligt samvete. När jag träffade Nike första gången blev jag förtrollad av hans kroppsspråk, han pratade inte bara via munnen utan också med armarna och resten av kroppen. Han var någon jag aldrig trodde skulle falla för mig. Men när jag träffade Justin, eller till och med såg honom första gången. Så sa han rakt ut till Alfredo att han tyckte jag var snygg. Bara det, självförtroende. Det är sexigt som sjutton. Sedan när jag lärde känna honom så hade han inget negativt, jag kan inte komma på något i alla fall.

 

Kendall och Alfredo hängde stadigt, och så fort han fick en ledig stund flög han till San Francisco för att vara med henne. Det kallar jag kärlek, synd bara att hon knappt fick tid till varken mig eller Steffi, mer än i skolan. Vi som alltid brukade göra massa efter skolan, men det gick inte när han låg hemma och väntade på henne. Michael kom in och satte sig på kanten av min säng. ”Hur mår du syrran?” Jag satte mig upp och lutade mig mot sänggaveln. ”Jag mår bra, varför undrar du?” ”Mamma kom ned och sa att du hade gråtit.” Jag suckade, och spände ögonen i honom. ”Det har jag inget minne av, måste ha gjort det i sömnen. Så jag vet inte pt vad.” ”Om han gör dig illa kommer jag vrida nacken av honom.”


Jag vet inte hur det ser ut med kapitel för idag, det märks. :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 28.

Efter flera timmar med tv-spel och skoj hemma hos Ryan valde jag och Justin att dra oss tillbaka hem till hans mormor, men vi skulle träffas alla imorgon igen plus några fler av Justins vänner och lira basket. Jag har aldrig gjort det innan, så det kan bli kul. ”Ungdomar, har ni haft en trevlig dag?” Hans mormor stod i hallen när vi kom tillbaka. Klockan var inte så mycket, och jag var inte alls lika trött som dagen innan då vi hade lekt med hans syskon. ”Den har varit bra.” Svarade jag och Justin nickade instämmande. Vi käkade lite rester från deras middag, och klockan började närma sig nio. ”Ska vi gå och sova?” Jag såg på honom att han syftade på annat, men innan jag hann svara lyfte han upp mig och bar mig upp till rummet. ”Snälla, gör inte såhär mot mig.” Han kysste mig på halsen och lirkade av mig min tröja, sedan var jag fast. Jag hörde hur han vred om nyckeln i dörren och kände hur han försiktigt knäppte upp min bh. Han bar mig till sängen och la mig ned försiktigt. När han skulle resa sig upp drog jag tag i hans tröja och lirkade av honom den. Jag ville ha honom, och jag kunde inte hejda mig själv. Även om jag visste att det skulle bli kaos när vi vaknade dagen efter, men just i den situationen brydde jag mig inte.


 

Dagen är här då jag och Steffi ska flyga hem, vilket suger stort och hårt. Det är lördag och skolan börjar på måndag. Men det är lika bra att komma hem och få landa, samt komma i tid i säng. Vilket jag inte är den bästa på. Ryan och Steffi ska hämta upp mig och Justin om 2 timmar, så vi har ett tag på oss att säga hejdå till varandra, vilket också suger, men det måste ske. Jag tror att det kommer gå mycket bättre än vad han tror. Han går runt som en sur citron, och det irriterar bara mig. Varför inte spendera tiden med mig istället för att sura över det? På morgonen när vi vaknade efter att vi låg med varandra var inte rolig. Pattie kollade knappt på mig under dagen, och Diane hade ett snack med Justin, och under den tiden gick jag ut. Jag ville inte höra, för att skämmas ännu mer än jag redan gjorde. På kvällen pratade Pattie med mig igen, men hon var fortfarande inte glad över det som hände. Men vad, vi är tonåringar, och tillsammans. Vad tror hon att vi gör? Spelar kort eller? Då har hon själv aldrig vart tonåring, för jag tror att dem var värre på hennes tid, än vi är nu.

 

”Kom, vi går och lägger oss ett tag. Jag har packat klart.” Justin satt och surade i soffan men jag försökte få med honom upp på hans rum. Han följde faktiskt med utan en enda suck eller något. Han la sig först, och jag kröp ned framför honom. ”Jag kommer sakna dig.” Han smekte mig över magen och viskade när han pratade, det var harmoniskt att känna hans lätta beröring i nacken av hans ord. ”Jag kommer sakna dig med, men när du är i LA kan jag komma till dig på helgerna. Jag har skola att sköta, det visste vi om.” Han kysste mig i nacken, men jag vände mig om så att vi låg med ansiktena mot varandra. ”Jag ska faktiskt dit, om..” Han tänkte ett tag. ”Om 2 veckor. Tror jag det är. Jag ska spela in en ny skiva.” Allt låter så overkligt när han säger sådana saker, eftersom att jag inte tänker på att han faktiskt är Justin Bieber. ”Jag ska på intervju till Ellen också.” Den mesta tiden vi låg där kysstes vi bara, vi sa inget. Och det var riktigt mysigt. Det knackade på dörren men här väntar man inte tills någon säger kom in, utan här klampar man bara in. Det var Diane. ”När åker du?” Jag kollade på klockan. ”Om en timme. Vadå då?” ”Maten är klar, tänkte om du hann äta med oss.” Vi gick ned tillsammans och han höll ett stadigt tag i min hand, precis som att jag skulle försvinna om han släppte mig.

 

Jag och Justin gick ut på framsidan av huset och väntade på att Ryan och Steffi skulle dyka upp vilket dem gjorde strax efter. Justin bar in min väska i bilen och jag hoppade in i baksätet vilket han gjorde efter mig. Jag la mig ned så att mitt huvud låg i hans knä, flera gånger under resan till flygplatsen böjde han sig ned och masserade mina läppar. Han har aldrig varit så romantisk som han var då, han smekte mig över kinden och viskade kärleksfulla ord i örat på mig. När vi var framme fick varken jag eller Steffi ta våra väskor. Vi checkade in dem och gick mot gaten, men grabbarna kom inge längre än till säkerhetskontrollen, så det var där vi var tvungna att säga hejdå till varandra. Steffi och Ryan gav varandra en kram, som såg allt annat än bekväm ut. Jag antog att dem inte hade pratat om Ryans känslor än. Jag kände mig bara elak mot Ryan när jag efter deras kram kysste Justin. Han ville säkert göra så med Steffi. Justin ville inte släppa mig, och det gjorde mig inget att han fortsatte kyssa mig, jag ville ha så mycket av honom som möjligt att leva på under dessa två veckor. ”Jag ringer dig när jag är hemma, okej?” Han nickade bara och pressade återigen sina läppar mot mina. Ingen av oss verkade bry sig av att vi faktiskt befann oss på en flygplats med hur mycket folk runt oss som helst. Det var jag som hade något mot det, men då tänkte jag inte på det.

 

När jag och Steffi hade satt oss ned i stolen på planet tog jag av mig skorna och satte mig bekvämt, vilket sällan gå, men eftersom att Justin inte ville att jag skulle flyga ekonomiklass, så hamnade jag i 1:a klass, och där var stolarna lite bredare och skönare, och utrymmet vid fötterna lite större. Jag ska komma ihåg att tacka honom för det. ”Pratade du aldrig med Ryan om det där?” Steffi kollade på mig med vädjande ögon, precis som att hon ville släppa ämnet, men jag gav mig inte. ”Nej, och det ska inte du och jag heller.” Jag gav mig, även om jag inte ville. Jag slumrade till några gånger men vaknade till när flygvärdinnorna rullade förbi vagnen och frågade alla andra om dem ville ha något att äta eller dricka. Steffi hon hade sedan länge pluggat i sin iPod och lyssnade nog på musik samtidigt som hon sov, det brukar vara så hon sover. Flygresan gick faktiskt fortare än jag hade förväntat mig, förra gången jag flög var ju Justin med, och då hade vi uppmärksamheten på varandra.

 

Jag hatar trängseln som uppstår då alla ska av planet samtidigt, därför sitter jag alltid kvar i sätet tills det har lugnat ned sig lite, vilket jag även gjorde denna gång. Gamla gubbar och deras portföljer försvann illa kvick från planet. Vi hämtade våra väskor och gick mot utgången där Michael skulle stå och vänta på oss, vilket han också gjorde. ”Hej syster, haft trevligt?” Jag kramade om honom, och han gav även Steffi en kram. ”Jodå, det har varit en händelserik vecka.” Bilresan hem var tyst, och vi släppte av Steffi hemma hos henne. ”Vi syns på måndag i skolan.” Vi kramades och sa hejdå. När jag kom hem släpade jag återigen upp min väska på rummet, det känns som att det har hänt några gånger under den senaste månaden. Den här gången var den dock inte lika full som dem andra två, så det var lätt att plocka ur den. Det var bara smutskläder i väskan så egentligen hade det varit smartare att ta ned den till tvättstugan på en gång, men så smart var jag inte. När jag hade packat ur allt, och alla kläder låg framför dörren la jag mig ned i sängen och sträckte ut ryggen en aning.

 

”Hej baby, vad gör du?” Justin svarade snabbt i mobilen, precis som att han hade suttit och väntat på att jag skulle ringa. ”Inte mycket, jag har precis plockat ur min väska. Så nu ligger jag i sängen. Vad gör du?” Det var underbart att få höra hans röst igen, även om den senaste gången var för mindre än några timmar sedan. ”Ligger i sängen, och stirrar i taket. Drömmer mig bort till drömmarna då du är med mig.” Jag hörde leendet han hade på läpparna. ”Naw, söt du är då.” Jag skrattade lite löst. ”Jag hoppas att min familj inte skrämt iväg dig, och att du hade kul när du var här.” Jag skakade på huvudet, men kom på att han inte kunde se mig. ”Nejdå, dem skrämde mig inte. Och jag har haft sjukt roligt. Jag saknar dock dina syskon.” Vi fortsatte prata ett tag tills hans mamma ropade på honom och han var tvungen att lägga på. ”Vi ses snart, puss.”

 

Jag tryckte in så mycket som möjligt i tvättmaskinen och startade den. Michael satt framför tv när jag kom upp, och kollade på idol. Vilket han aldrig brukar göra, så jag blev riktigt chockad. ”Varför kollar du på detta?” Han hoppade till i soffan, så han hörde mig antagligen inte när jag kom in. ”Gud vad du skräms. Jag tittar på det för att hon är så sjukt snygg.” Han pekade på tv:n. Hon var rätt söt faktiskt, men inget jag skulle kunna se min bror med. Han har alltid gillat brunetter eller svarthåriga, och den där tjejen på tv:n var verkligen blond, nästan vit hårig. Jag satte mig ned bredvid honom och kollade klart på det. Mamma och pappa skulle faktiskt vara hemma ikväll, om ingen av dem åkte på ett akutfall, vilket var ganska ovanligt att dem gjorde, men det skulle väl vara min vanliga lycka om dem gjorde det just ikväll. När tvättmaskinen var klar hängde jag den och stoppade i nästa. Jag hade visserligen bara två maskiner, men det är jobbigt nog.

 

När mamma och pappa kom hem lagade dem tacos och vi åt tillsammans, precis det där jag alltid drömt om. Och vi hade hur kul och trevligt som helst. Dem frågade om min resa till Stratford, och jag gav dem, kanske inte så detaljerad, men information. När vi hade ätit hjälptes vi åt och plocka undan. ”Kan vi inte spela något spel?” Det var min pappa som kom med idén, så jag trodde jag drömde. Han har aldrig varit personen som spelar spel, inte ens kort. Michael sprang och hämtade TP, så det fick bli det. Det kändes som att detta år skulle bli ett bra år, med skola och med allt. Michael hade blivit bättre, även om utbrott hade skett, och jag tänker inte lägga energi på vad Sarah än har att komma med i skolan. ”Är ni redo på att förlora, ungar.” Det var längesedan jag hörde pappa hade den ironin i rösten, han var verkligen laddad till tusen för att spela.

Sista för idag! Och tack för alla fina kommentarer. Jag blir verkligen rörd av dem, och tar åt mig varenda litet ord. Jag har svårt för att ta bra kritik, är bättre på att ta emot dålig. Men ni ger mig ju ingen sådan, så då finns det bara bra att ta av :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 27.

Han gjorde som jag sa, men jag kunde lista ut med lillfingret att Diane skulle säga åt honom att klä på sig. Han gick bakom mig ned för trappen, och jag kunde hela tiden känna hur han tittade på mig, men det var liksom inget han inte hade sett tidigare, så jag förstod inte vitsen med det. Innan vi klev in i köket tryckte han upp mig mot väggen och kysste mig, hett och passionerat, vilket jag absolut inte var med på så det blev lite tafatt i början, men sedan besvarade jag den ordentligt. När vi kom in i köket och Diane fick syn på Justin pekade hon bara upp mot hans rum. ”Men hon har ju min tröja.” Han försökte i alla fall sätta en bra fight emot, men det var inget hon gick på. ”Du har hur mycket kläder som helst. Sluta nu.” Han gick upp, precis som ett litet barn, han stampade fötterna hårt i trappen. Jag kunde inget annat än skratta åt situationen.

 


 

 

 

Dagen skulle vi spendera med Ryan, Steffi och Chaz. Det skulle bli första gången jag träffade Chaz, så det skulle bli intressant och få se vad han var för en typ. Jag tror han tyckte lika om mig. Jag hoppade in i duschen först för jag tog alltid längst tid på mig att klä på mig efteråt, så vi kanske skulle bli klara samtidigt om jag duschade först. Vilket inte var helt omöjligt. Vi hade planerat att vi skulle fika tillsammans med dem andra och sedan dra hem till Ryan, Justin ville träffa hans familj när han ändå är här, och självklart. Jag tänker inte styra och ställa, jag hänger bara med. Allt blir så mycket roligare då. När jag hade klätt på mig satt Justin redan klar på sängen så planen gick inte som jag hade tänkt den. ”Du behöver inte sminka dig, du är fin ändå.” Justin ställde sig bakom och kollade på mig i spegeln. ”Okej, då skiter jag i det.” Han kollade chockat på mig, så jag började skratta. ”Vad?” ”Jag har aldrig varit med om att en tjej gett sig så lätt.”

 

När vi klev in på caféet som vi skulle mötas på hoppade det fram en grabb och kastade sig runt halsen på Justin, så jag antog att det var Chaz, och mycket riktigt. ”Chaz" "Rebecka" Vi hälsade på varandra. "Äntligen får man träffa tjejen som stulit min vän.” Vi gick och satte oss vid samma bord som Ryan och Steffi redan satt vid. Justin gick och beställde åt oss, och jag orkade inte ens tjafsa med honom om betalningen. När vi hade suttit där ett tag så reste sig Steffi på sig och gick mot toan, så jag smet efter henne. Hon såg inte ut att vara i tipp topp form, så jag ville veta om något hade hänt. När hon kom ut från toan och mötte mig drog jag med henne in igen. ”Vad är det? Du ser ledsen ut.” Hon kollade sig i spegeln och bättrade på sitt smink. Visst, hon har aldrig varit tjejen som har pratat, men nu är hon med folk hon känner. ”Ryan berättade för mig igår att han har känslor för mig. Och jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte förlora honom.” Jag tappade hakan, det var något man absolut inte kunde lista ut med lillfingret. ”Ojdå. Du känner inte lika för honom?” Hon skakade på huvudet och låste upp dörren, för att sedan lämna mig kvar där.

 

Snacka om att hamna i en konstig sits. Jag vet ju att hon tycker jätte mycket om Ryan, men bara som kompis. Vad gör man i en sådan sits? Jag har faktiskt ingen aning, jag har aldrig hamnat i en, så jag kan tyvärr inte hjälpa henne, vilket är tråkigt. Det som är ännu värre är att vi om bara några dagar ska åka hem igen. När jag kom tillbaka till bordet kollade Justin fundersamt på mig, men det var inget jag tänkte berätta för honom, och absolut inte framför alla andra. Han fattade min hand under bordet, vilket var den första offentliga beröringen på länge, och jag gillade den. Bara sådana små chester gör mig riktigt glad. När vi hade fikat klart styrde vi bilen mot Ryans hus, vilket inte låg så långt bort från Justins mormor. Det måste ha varit bra för dem när dem var små, så dem kunde springa mellan varandra lite hur dem ville.

 

”Är det okej om vi lirar lite tv-spel?” Jag stod i köket med Steffi och märkte inte att Justin hade kommit in fören jag kände två händer runt min midja och hur någon kysste mig på halsen. Nu var vi där igen, varför frågar han mig sådana saker? ”Det är väl klart. Gör mig en tjänst, sluta fråga mig om du får. Jag bestämmer inte.” Han kollade häpet på mig, och förstod nog inte att jag menade väl. ”Förlåt att jag frågade då.” Han vände och var på väg ut. ”Stanna.” Han vände sig om mot mig. ”Jag menade väl, men du frågar mig så mycket, och jag bestämmer inte över dig, och vill inte göra det heller. Vi är här för att du ska träffa dina vänner och din familj. Förlåt om jag lät spydig.” Han drog in mig i sin famn och kysste mig. När han hade gått ut köket var det åter igen bara jag och Steffi kvar där inne.

 

”Du måste prata med Ryan. Ni kan inte undvika varandra, du vill ha honom i ditt liv.” Hon pillade på sitt glas som stod på köksbordet. Men innan hon hann svara så kom det in en äldre man, och han tittade på mig. ”Hej, Ryans pappa, Martin.” Han hälsade artigt. ”Rebecka, vän med Justin.” Steffi började skratta, så Martin kollade på henne. ”Dem är tillsammans.” Jag himlade bara med ögonen och Martin skakade på huvudet och gick ut igen. Jag orkade inte bry mig i att vi inte pratade vidare om det där med Ryan, hon verkade ändå inte vara i behov av hjälp, så då får hon klara det utan mig. Jag vet ändå inte vad jag ska göra. Jag kan inte styra vad han känner, och definitivt inte vad hon känner. Vi gick ut till vardagsrummet där alla grabbarna satt, dem var helt hysteriska. Chaz satt på golvet, troligast för att han flaxade och for med både armar och ben. Jag satte mig ned på armstödet bredvid Justin, men han märkte det nog inte ens.

 

Min mobil pep till och det var ett sms från Michael. ”Är han snäll mot dig?” Bara en sådan fråga, jag trodde dem två hade blivit vänner, men tydligen hade jag fel. Eller så var han bara orolig, jag vet inte. ”Ja, det är han. Sluta var sådär.” Jag la ned mobilen igen, och hade inga planer på att plocka upp den, jag kände att jag ville retas lite med Justin, så jag satte mig ned i soffan mellan han och Ryan. Steffi hon hade sedan länge satt sig i fåtöljen. Jag var tvungen att klättra över ryggstödet, för hade jag gått förbi grabbarna hade jag troligen blivit ett huvud kortare, och det hade jag ingen lust med. När jag satt ned och insåg att ingen hade märkt att jag ens befann mig i rummet la jag min hand på Justins lår, jag ville se hur länge han stod ut innan han troligtvis skulle skrika rakt ut. Jag flyttade handen högre upp, och Steffi såg allt från ett betryggande avstånd, och hon höll på att skratta ihjäl sig, hon såg ju Justins ansikte från ett annat håll än jag. Handen flyttades högre upp och jag var inte långt ifrån det känsliga stället, men han hade fortfarande inte sagt ifrån.

 

”Jag vaaaaaann, det var på tiden att jag spöade er i NBA.” Justin la ifrån sig sin kontroll när Ryan reste på sig och skrek för att lyfta över mig i hans knä så jag satt gränsle över honom. ”Det var ditt fel att vi förlorade, du får åtgärda felet när vi kommer hem.” Han viskade mot mina läppar bara för att ingen annan skulle höra. ”Glöm det, du vet vad jag har sagt om det där.” Han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Det enda jag kunde höra var suckar som fladdrade i rummet. ”Jag vet att du vill minst lika mycket som jag.” Han log, ett hånfullt leende. Visst hade han rätt, men vi sov hemma hos hans mormor, så det kunde inte bli något. Jag ville inte skämma ut mig, och absolut inte när hans mamma sagt att det är händerna på täcket som gäller. ”Nej, det vill jag inte.” Han placerade sina händer på båda mina lår och lät dem vandra högre och högre upp, vilket fick mig ur balans och det såg han. ”Ha, vad var det jag sa?” För att inte ställa till en scen klev jag av honom och satte mig bredvid Steffi i fåtöljen.

 

Efter flera timmar med tv-spel och skoj hemma hos Ryan valde jag och Justin att dra oss tillbaka hem till hans mormor, men vi skulle träffas alla imorgon igen plus några fler av Justins vänner och lira basket. Jag har aldrig gjort det innan, så det kan bli kul. ”Ungdomar, har ni haft en trevlig dag?” Hans mormor stod i hallen när vi kom tillbaka. Klockan var inte så mycket, och jag var inte alls lika trött som dagen innan då vi hade lekt med hans syskon. ”Den har varit bra.” Svarade jag och Justin nickade instämmande. Vi käkade lite rester från deras middag, och klockan började närma sig nio. ”Ska vi gå och sova?” Jag såg på honom att han syftade på annat, men innan jag hann svara lyfte han upp mig och bar mig upp till rummet. ”Snälla, gör inte såhär mot mig.” Han kysste mig på halsen och lirkade av mig min tröja, sedan var jag fast. Jag hörde hur han vred om nyckeln i dörren och kände hur han försiktigt knäppte upp min bh. Han bar mig till sängen och la mig ned försiktigt. När han skulle resa sig upp drog jag tag i hans tröja och lirkade av honom den. Jag ville ha honom, och jag kunde inte hejda mig själv. Även om jag visste att det skulle bli kaos när vi vaknade dagen efter, men just i den situationen brydde jag mig inte.

 


 

Detta var det sista som var färdig skrivet, så jag vet inte när nästa kommer, det är massa jag måste ta tag i idag. =/ Hoppas jag iallafall hinner klart med ett till ikväll, om inte annat så ber jag om ursäkt! =/

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 26.

”Men,.. Vad gör du här?” Minen på Justins pappa när han öppnade dörren var obeskrivlig. Han blev verkligen chockad, och hade nog inte en enda aning om att han skulle komma och hälsa på, eller att han ens befann sig i Kanada. ”Tänkte hälsa på min pappa och mina syskon.” Svara Justin sarkastiskt. ”Vem är denna bedårande tjej då?” Han tittade på mig, och sedan på Justin igen som la sin hand om min midja och pussade mig på kinden. Jag blev riktigt generad, och det märkte Justin för han tog uppmärksamheten från mig en sekund. ”Detta är min flickvän, Rebecka.” Återigen fick jag höra att jag var hans flickvän, och jag glömde genast bort att jag rodnade. ”Trevligt att få träffa dig, jag heter Jeremy.” Vi hälsade på varandra och gick tillsammans in i köket.

 

En liten flicka kom springandes och hoppade direkt upp i Justins famn, det måste ha varit hans lillasyster. ”Gud vad jag har saknat dig.” Dem kramades och Justin överöste henne mes pussar, inte långt efter flickans entré kom även om liten pojke in i köket och Justin plockade även upp honom i sin famn och lika där, överöste honom med pussar. Tjejen tittade på mig, och vidare på Justin. ”Vem är hon?” Barn är inte disktreta, så hon pekade med hela armen på mig. Hon verkade lite blyg, men det kunde man kanske förstå. ”Det är Rebecka, min tjej. Fast du kommer ju alltid vara min nummer ett.” Efter ett tag i Justins famn sträckte hon sig efter mig och jag tog motvilligt emot henne, och satte mig ned med henne i mitt knä. ”Vad heter du då?” Hon pillade på mitt halsband som jag hade på mig. ”Jazmyn.” Hon var nog fortfarande lite blyg, men det försvann sakta men säkert. ”Och den här lilla krabaten heter Jaxon.” Svarade Justin och kittlade honom i sidan, så han började skratta. Han hade verkligen underbara småsyskon, och framför allt en underbar pappa.

 

”Hur länge stannar du här då?” Vi satt ned vid matbordet och skulle precis hugga in på Jeremys hemgjorda lasagne. Det luktade gudomligt, och smakade säkert minst lika gott. ”Jag vet inte riktigt, en vecka mint. Rebecka börjar skolan sedan, så jag blir nog kanske kvar längre. Har inte bestämt mig.” Jeremy nickade som svar och började äta. Maten var sjukt god, och jag önskade faktiskt att min familj också kunde äta oftare tillsammans, det är så mysigt om man sitter en hel familj. ”Jag tänkte gå till lekparken med Jazzy och Jaxon, vill ni följa med?” Justin tittade på mig, precis som att jag skulle bestämma, men jag höjde bara på ögonbrynet. Klart han skulle få spendera så mycket tid som möjligt med sin familj, och jag var bara glad om jag fick vara med på ett hörn. ”Kan vi göra. Men offentligt är vi bara vänner.” Jeremy tittade på Justin och ryckte på axlarna. ”Hur står du ut?” Den frågan har jag ställt mig många gånger, men aldrig så att Justin har hört det. ”Jag gör inte det, jag gör det för Rebeckas skull.” Dem två senaste dagarna har han börjat säga Rebecka, det har han aldrig gjort innan, men för första gången så gillar jag mitt namn.

 

”Håll i dig nu, så att du inte ramlar av.” Jag stod och puttade på fart på Jazmyn är hon gungade, ingen annan fick tydligen göra det. Justin lekte med Jaxon i sandlådan och Jeremy var på väg mot mig. ”Hur träffades ni då?” Han ställde sig och lutade sig på en stolpe till gungorna och tittade på mig med ett leende på läpparna. ”Vi bodde på samma hotell i Miami. Mina två bästa vänner fick jätte bra kontakt med både Ryan och Alfredo.” ”Och du plockade hem stor vinsten.” Jag visste inte om jag skulle ta det som ett skämt, eller om han var allvarlig. ”Jag ser honom inte så, han är precis som vilken vanlig kille som helst.” Han nickade instämmande och blickade bort mot Justin som hade byggt ett sjukt högt sandslott åt Jaxon. Vi hade aldrig varit ute på det här sättet innan, det kändes verkligen att inte få ta i honom på det sättet jag var van vid, eller bara göra något spontant som att kyssa honom. Men han sa att det var för mitt eget bästa, och jag litar på honom.

 

När kvällen började närma sig sa vi hejdå till Justins småsyskon och Jeremy och begav oss mot hans mormor och morfar igen. Dagen hade varit helt underbar, och att få se Justin med sina småsyskon hade varit precis som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen när jag satte mig bredvid Justin i bilen. Jag var inte van att leka så med barn, men det hade varit hur kul som helst. ”Gumman, är du trött?” Han skrattade lite, samtidigt som jag pustade ut. ”Mhm, om jag är.” Jag orkade knappt hålla mina ögon öppna, men jag gjorde allt för att inte somna, jag ville inte att Justin skulle behöva hålla sig vaken själv. Jag vet hur det är när man kör och alla andra sover, det händer ofta. När vi tillslut var framme längtade jag så sjukt mycket efter en säng att jag såg sådana vart jag än tittade. Justin skrattade bara åt mig, han var van att hålla igång 24/7, tillskillnad från mig. Jag har aldrig gjort så här mycket under en dag.

 

Pattie och Diane satt i köket när vi kom in i huset men jag gick bara förbi, eller ja, jag hälsade lite snabbt och sa god natt. Jag hörde hur Justin gick in till dem i köket och gav dem förklaringen. ”Hon har lekt med Jaxon och Jazzy, så hon är helt färdig.” Pattie började skratta, och man kunde på en gång höra vem Justin fått sitt underbara skratt från. Jag gick raka vägen till badrummet och borstade mina tänder, det gick fort för en gångs skull. När jag hade bäddat ned mig tog det inte lång tid fören jag somnade, och föll i en djup sömn. Jag vaknade till när Justin kröp ned bakom mig, men jag sa inget, var för trött för det. Han pussade mig på kinden och la sin arm om mig.

 

På morgonen när jag vaknade sov Justin fortfarande och jag ville inte väcka honom så jag smög upp ur sängen och drog på mig en av hans t-shirtar och ett par shorts. När jag kom in i köket satt Diane och läste tidningen men vek genast ihop den då hon såg mig. ”God morgon gumman, sovit gott?” Jag satte mig mitt emot henne med ett vattenglas framför mig. ”Det har jag verkligen, utvilad är jag också.” Hon log och började plocka fram frukost på bordet. Hemma äter vi inte ens frukost tillsammans, så att få uppleva både middagen och frukosten tillsammans med två härliga familjer var stort för mig. ”Du kan gå upp och väcka Justin. När han är här får han inte sova så länge som han vill.” Jag nickade och gick upp till hans rum, han låg verkligen över hela sängen och jag började genast fundera över hur vi båda kunde få plats i den.

 

”Baby, dags att vakna.” Jag pussade honom på kinden och mötte tillslut hans läppar då jag kände att han log. Han drog ned mig i sängen över honom, och fortsatte kyssa mig. Jag kunde känna genom täcket att han hade morgonstånd. ”Du kanske ska göra något ät detta, innan din mormor ser det.” Jag la handen över, och visade vad det var jag snackade om. Han skrattade bara åt mig och drog täcket över oss båda. ”Jag vill inte kliva upp, jag vill ligga här med dig hela livet.” Jag gav honom en puss i pannan och klev ur sängen. ”Om du inte går upp, då kommer din mormor, och vi vet båda vad hon kommer se då.” Han reste sig illa kvickt ur sängen och drog på sig ett par mjukisar. ”Hey, varför har du min tröja på dig. Vad ska jag ha nu då?” Jag vände mig i dörren och tittade på honom. ”Du kan väl gå sådär.” Svarade jag och gick fram till honom, för att sedan dra mina naglar på hans mage.

 

Han gjorde som jag sa, men jag kunde lista ut med lillfingret att Diane skulle säga åt honom att klä på sig. Han gick bakom mig ned för trappen, och jag kunde hela tiden känna hur han tittade på mig, men det var liksom inget han inte hade sett tidigare, så jag förstod inte vitsen med det. Innan vi klev in i köket tryckte han upp mig mot väggen och kysste mig, hett och passionerat, vilket jag absolut inte var med på så det blev lite tafatt i början, men sedan besvarade jag den ordentligt. När vi kom in i köket och Diane fick syn på Justin pekade hon bara upp mot hans rum. ”Men hon har ju min tröja.” Han försökte i alla fall sätta en bra fight emot, men det var inget hon gick på. ”Du har hur mycket kläder som helst. Sluta nu.” Han gick upp, precis som ett litet barn, han stampade fötterna hårt i trappen. Jag kunde inget annat än skratta åt situationen.


Sorry att ni fick vänta längre, det är så när man får köra på fulla människor. Så idag skyller jag på dem. ^

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 25.

Mamma fick ett utbrott när hon fick tag i sin mobil efter att jag hade skickat till henne om att jag var gravid. Innan hon ens hälsade i telefonen skällde hon ut mig, men jag kunde lugnt och fint ta emot hennes utskällning för att sedan bara tala om för henne att det var en del av ett spel, hon blev inte gladare av det, men gav sig. Hon skrattade åt det tillslut. Hon sa något i stil med att jag var modig som vågade göra det, för att jag visste redan innan hur mamma skulle reagera. Hon var tidigt på mig om att man ska skydda sig, så i början var det till och med hon som köpte kondomer åt mig, vilket var en aning pinsamt. Tillslut skaffade jag p-piller, och efter det har jag inte haft problem med något. Det är väl egentligen bara mamma jag kan prata med sådant om, och jag är glad att hon finns.

 

Helgen kom fortare än jag tänkt mig. Michael och Justin hade blivit grymt bra vänner, jag vet inte vad Justin gjorde med honom, men något hade hänt, då jag aldrig har sett Michael så, eller att han ens har gillat grabbarna jag umgåtts med. ”Baby, jag tänkte åka hem till Kanada. Vill du följa med och träffa resten av min familj?” Jag blev verkligen chockad, vad skulle hans familj tycka om mig. Skulle dem tro att jag bara utnyttjade honom? ”Jag vet inte, tänk om dem inte gillar mig.” Vi satt ute på altanen och åt glass, tillsammans med Michael. Jag vet, det kändes konstigt att han var med, att han var så nära inpå mig tillsammans med Justin, inget sådant har hänt tidigare. ”Vem kan inte tycka om dig?” Det var Michael som svarade innan Justin, vilket gjorde mig ännu mer chockad. Vems sida stod han på? ”Lyssna på din bror. Alla i min familj kommer tycka om dig, precis som jag gör.” Jag funderade ett tag. ”Okej, jag följer med. Men åker hem tillsammans med Steffi, för hon är väl kvar med Ryan?” Han nickade på huvudet, och tog en tugga av min glass.

 

Vi började packa, speciellt Justins väska, men han vek ihop en t-shirt och la den under min kudde, så att jag inte skulle glömma bort honom, plus att han hängde en av sina kepsar på min vägg. ”Har du med dig allt nu?” Jag var klar före honom, för han var tvungen att vika om allt i väskan, annars hade han inte fått igen den. ”Japp, så länge du är med mig klarar jag mig utan väskan.” Så söt han är, ibland kastar han ur sig massa komplimanger, och jag har inget att svara på den. Jag blir alltid lika stum, han framhäver saker hos mig som jag aldrig trodde var möjligt, och att visa honom det är som att kasta pinnar på den redan brinnande brasan. Vi ringde en taxi som skulle köra oss till flygplatsen. Michael bar ut min väska, vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. ”Ha så kul nu syster.” Han kramade om mig och pussade mig i pannan. ”Klart jag ska ha, men jag är hemma om en vecka eller något.” Han vinkade av oss.

 

När vi landade i Kanada kom Ryan och Steffi och hämtade oss, för ingen i hans familj visste att vi skulle komma, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Innan vi tog oss ut från flygplatsen hade Justin säkerligen skrivit hundra autografer och tagit minst lika många kort, och varje gång höll jag mig i bakgrunden. Vi var fortfarande bara vänner för omgivningen, och vi skulle vara det ett bra tag till, men spekulationer hade börjat i tidningen, och på nätet. Steffi kom springandes mot oss och hon hoppade upp i min famn. ”Fan så jag har saknat dig.” Vi kramades länge, samtidigt som Justin och Ryan gav varandra en kram, men absolut inte på samma sätt som vi gjorde. Bilresan mot Justins morföräldrar kändes lång, men egentligen var den inte det. Det tog kanske en timme, men det var väl alla djur i magen som spökade omkring. Vi satt i baksätet och höll varandra i handen samtidigt som jag satt lutad mot honom. Det var mysigt, riktigt mysigt faktiskt.

 

Ryan körde upp på en liten uppfart till ett fruktansvärt sött litet hus i tegel. Det var precis som jag hade föreställt mig, i fönstret stod det en äldre kvinna och tittade ut mot bilen, och av hennes blick att döma kunde hon förstå att det var Justin som kom, för hon sken upp och innan jag hann fundera mer över det var Justin ur bilen och i hennes famn. Jag och Ryan klev ur bilen och plockade ur min och Justins resväska, jag sa hejdå till dem, och gick lugnt och försiktigt fram till både Justin och kvinnan jag inte visste namnet på. Hon tittade på mig och i hennes ansikte bildades ett lugnt leende. Justin la sin arm runt min midja och presenterade oss. ”Rebecka, detta är min mormor, Diane.” Vi hälsade på varandra och verkade, precis som Justins mamma, vara en väldigt rar människa. När vi kom in i huset kom även, vad jag tror var Justins morfar, och dem kramades länge. Jag kunde verkligen se att allt som sades i filmen om Justin, var sant. Han älskar sin morfar, och lika där, han presenterade mig för honom. ”Detta är min morfar, Bruce, och detta är Rebecka, min flickvän.” Jag stelnade till, av hur han presenterade mig, jag hade inte hört det tidigare. Det gjorde så mitt hjärta slog hårda slag, och tillskillnad från Diane så drog Bruce in mig i en kram som jag besvarade lätt.

 

”Vet din pappa om att du är här?” Vi satt och fikade vid köksbordet och jag hade redan genomlidit alla hundra frågor om vad jag var för en människa. Jag tror jag klarade mig ganska bra, för dem verkade båda två acceptera vårt förhållande. ”Nej, jag tänkte att vi skulle åka dit en vända imorgon och överraska honom. Jag saknar mina syskon så mycket.” Jag visste att Justin hade två småsyskon som han mer eller mindre alltid pratade om, och varje gång dem kom på tal så såg man hur stolt han var över dem. ”Det tycker jag låter som en bra idé, din bil står i garaget.” Att han hade en bil här förvånade mig inte då detta är hans fasta punkt i livet. Vi bar upp väskorna till Justins rum och han började visa mig runt. ”Det kanske inte är som du föreställt dig..” Jag avbröt honom. ”Jag har tak över huvudet, och dig vid min sida. Jag klarar mig, herregud. Lugn.” Han skrattade till och kysste mig lätt.

 

På kvällen kom även Pattie dit, och henne hade jag väl inte direkt haft tid att prata med då första gången jag träffade henne kanske inte riktigt var som jag hade hoppats på, så jag blev mer nervös när jag hörde hennes röst i köket. När jag kom in strax efter Justin gav hon honom en kram och fick syn på mig. ”Kanske ska presentera mig denna gång.” Hon skrattade och det var skönt, jag trodde verkligen att hon inte tyckte om mig. ”Pattie.” Sa hon och sträckte fram handen. ”Rebecka.” Svarade jag, men hon såg ut att redan veta det. ”Jag vet, Justin pratade oavbrutet om dig när vi var i LA.” Jag kunde inte undgå att ge henne ett leende, det var sådant man ville höra. Jag blir glad när jag hör att Justin har pratat om mig. Vi fick order om att lämna köket då dem tydligen skulle börja med maten, så vi satte oss ned i soffan och sappade mellan alla kanaler. ”Dem gillar dig.” Jag hörde leendet på hans läppar, men jag såg det inte då jag låg mot hans bröst. ”Vad hade du gjort om dem inte hade gjort det?” Han strök mig över huvudet. ”Fått dem till det.” Precis ett svar man ville höra, jag är lyckligt lottad.

 

”Maten är klar.” Pattie ropade från köket och vi reste på oss. Doften slog emot mig när jag kom ut i hallen och jag kände att det var kött, och det är det godaste jag vet. Kött, potatis och sås stod på bordet, redo att bli uppätet. ”Hoppas det smakar.” Diane var verkligen trevlig, och jag förstår varför Justin är som han är, han har blivit väluppfostrad. Det var gästerna först, och han gjorde lika som hemma hos mig, han drog ut stolen och hjälpte mig in med den. ”Det tvivlar jag inte en sekund på att det gör.” Jag plockade på, på min tallrik och väntade tills alla hade tagit. Pattie bad en bordsbön, och sedan började vi äta. Först under tystnad. ”Tar ni det lugnt med ert förhållande offentligt, eller vet alla redan om det?” Pattie verkar inte läsa tidningarna, och det förstår jag, jag skulle nog inte heller klara av att läsa allt skit om min son. ”Vi är inte tillsammans offentligt, så vi håller det på vår nivå.” Justin gav henne ett svar, ett svar hon verkade tycka var bra, för hon log och nickade.

 

Innan vi gick och la oss fick vi höra att det var händerna på täcket som gällde och att vi skulle sova och inget annat. Det var inte bara Pattie som sa det, Diane var helt på hennes sida, och jag kan väl kanske förstå dem. Jag hade då inga planer på att göra något annat än sova, speciellt inte med dem under samma tak och bara en tunn vägg ifrån. Justin kröp ned bakom mig och höll mig i ett stadigt tag. Sängen var liten och söt, precis så vi fick plats. Vi låg så nära varandra vi kunde, och bara det var mysigt. ”Jag är så glad att jag har träffat dig.” Han pussade mig på kinden innan han la sig till rätta. ”Och jag mår bra med dig i min närvaro.” Vi var alltid så harmoniska mot varandra precis innan vi skulle somna. Jag har alltid varit den människan som hatar att gå och lägga mig osams med personer jag tycker mycket om, så jag ser alltid till att dem vet hur mycket dem betyder för mig.


Jag har inte hunnit skriva mer än ett till efter det, så jag vet inte om jag sparar det till imorgon eller inte, vi får se. Jag ska iväg hem till en polare på fest senare, så vi får se hur det bli. Men oavsett så älskar jag er. :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 24.

”Ta en ring, och så åker vi den där.” Justin pekade på den största vattenrutschkanan och trodde seriöst att jag skulle åka den. ”Glöm det, vill du se mig drunkna eller?” Justin simmade fram till mig och tog mig runt midjan. ”Jag är bra på mun mot mun metoden om det skulle hända dig något.” Hans självsäkerhet växte inom honom för varje minut som gick, och jag såg det på honom. Dem där tre tjejerna som var inne i omklädningsrummet när vi gick ut såg jag flera gånger under tiden som vi lekte i vattnet, men dem såg aldrig att det faktiskt var Justin dem bara hade några meter ifrån sig. Det var bara ett fåtal som faktiskt såg honom, och frågade om ett kort, och underbar som han är ställde han upp på det. ”Det tror jag säkert att du är, men du får allt släpa upp mig om jag ska åka.” Det där skulle jag aldrig ha sagt, med tanke på att han simmade med mig till kanten och drog upp med. Han bar mig och en ring upp för alla trappor. Jag satt i hans knä och vi åkte ned, det var faktiskt inte så farligt som jag trodde.

 

Alfredo och Kendall höll på att tävla vem som kunde stå på händer längst och grejer, dem såg verkligen ut att ha kul tillsammans vilket gjorde mig glad. Att hon äntligen hade hittat någon hon kunde dela alla underbara stunder tillsammans med. Även om hon och jag gjorde mycket tillsammans, så fanns det saker vi inte kunde göra och som hon bara kunde dela med en grabb. ”Visst är dem söta tillsammans?” Jag och Justin höll oss lite på sidan av alla människor bara just för att inte det skulle bli kaos i poolen. ”Dem är söta, men vi är sötare.” Hans leende växte och jag hade på känn att han tänkte jävlas med mig. Sekunderna senare skrattade jag så mycket jag orkade på grund av att han kittlade mig. När han hade lugnat bort sig simmade vi bort till vattenfallet som hade röda lampor runt sig. Jag ställde mig precis under och kände hur trycket på axlarna ökade för varje minut jag stod där. Justin ställde sig bakom mig och pussade mig i nacken och fram på halsen.

 

Efter flera timmar av vattenlek och försök till gymnastik i vattnet tröttnade vi på att bada, så vi valde att kliva upp och gå in och duscha. Jag och Kendall stod länge i duschen och sedan bastade vi en sväng. Vi satt ensamma och tysta i bastun tills hon valde att bryta den. ”Hur känns det att vara tillsammans med någon alla vill ha?” Hon la fram frågan på ett konstigt sätt, men jag förstod vad hon menade. ”Jag är livrädd, jag vet inte hur jag ska bete mig.” Hon gav mig en kram, och vi gick ut ur bastun för att duscha av oss och sedan klä på oss. När vi kom ut stod redan Justin och Alfredo och väntade på oss, men dem var dock inte ensamma, båda två hade minst 10 tjejer runt sig, och jag började skratta. Justins blick gick över alla tjejerna tills han fick syn på mig och Kendall som båda stod lutade mot väggen och kollade på dem. Justin sa något till Alfredo så han också kollade upp och mötte våra blickar, sedan försökte dem ta sig ut ur ringen tjejerna hade skapat runt dem.

 

”Nu är det inte någon hemlighet att du är här mer, det kommer sprida sig som en löpeld över hela San Francisco.” Justin knuffade till mig så jag nästan tappade balansen, så jag lipade mot honom och gick bredvid Alfredo istället. Dem hade parkerat sin bil en bit ifrån oss, men vi skulle mötas hemma hos mig. Jag skulle muta mina föräldrar ur huset och min bror. När jag svängde upp på uppfarten till huset fick jag syn på Nike som satt på trappen, Justin var ur bilen innan jag ens hade parkerat den. Och strax efter kom Kendall och Alfredo, men jag hade inte tid med dem, jag var tvungen att hindra en fight som skulle uppstå om inte någon stoppade Justin. ”Ge dig nu, låt mig prata med honom.” Justin kollade skeptiskt på mig, men istället för att stanna upp bredvid Nike gick han raka vägen in i huset, Kendall och Alfredo följde efter honom. Och jag kunde höra hur arg Justin var, men det fick han vara.

 

”Vad är det du vill?” Jag satte mig ned på trappen bredvid honom, och väntade på att han skulle börja prata, för antagligen ville han mig något. ”Jag vill veta vad det var jag gjorde fel. Varför var du otrogen?” Jag sparkade iväg en sten som låg vid mina fötter och slog ihop mina händer. ”Du gjorde inget fel, okej. Jag började umgås med Justin och jag fattade tycke för honom. Det kan hända vem som helst…” ”När han sa att ni hade kysst varandra, ljög du för mig då? Hade ni gjort det?” Åter igen ställde han mig mot väggen, men det var lika bra att vara ärlig. ”Ja, det hade vi.” Han reste på sig och var på väg att gå, men hejdade sig själv och vände sig om. ”Tack för två underbara år med dig.” Sedan gick han, och jag blev helt ställd över det han hade sagt. Jag gick in med ett ansikte som inte gav folket runt mig en glimt av vad vi hade pratat om. Jag var helt tom i skallen. Justin kom fram och la sina armar om mig samt pussade mig i pannan.

 

Det var ingen av dem som frågade mig om vad Nike ville, och det var skönt. Jag ville inte tänka på honom nu när jag var med dem som betydde mest. Han var ute ur mitt liv, men jag kunde ändå känna ett sting av saknad. Vilket kanske var förståeligt, med tanke på att vi ändå var tillsammans i två år. Det var han jag delade alla mina bra och dåliga stunder med, han var inte bara min pojkvän utan även min bästa vän. ”Om nästan två veckor börjar vi skolan.” Man kunde verkligen höra hur negativ Kendall var av att behöva gå tillbaka till skolan. ”Ja, denna bubbla av lycka har varit för bra för att vara sann. Dags att återgå till verklighet snart.” Jag lät inte heller så glad om jag tänkte efter, men det var möjligtvis för att jag inte skulle få träffa Justin lika mycket. ”Öppnar Sarah munnen detta år kommer jag inte tveka att vrida nacken av henne. Jag vill inte att du ska få kvarsittning detta år.” Justin tittade på Kendall när hon sa det, men mötte min blick sedan. Jag log lite fult, precis som att jag inte förstod vad hon menade, men jag såg på honom att jag inte skulle komma undan, han skulle fråga.

 

När vi hade ätit och plockat undan allt från bordet, samt städat upp i köket så kastade vi oss ned raklånga i soffan alla fyra. Det kändes som att skinnet på min mage skulle spricka vilken sekund som helst, så mätt var jag. Jag var nog inte ensam om det heller, för jag hörde Alfredo pusta ut några gånger. Justin låg och drog sina fingrar genom mitt hår några gånger, och jag tror att jag måste ha somnat till, för när jag slog upp mina ögon senare var jag själv i vardagsrummet. ”Justin?” Jag ropade för att se om folket överhuvudtaget var kvar. Han kom in till mig och satte sig ned på kanten av soffan. ”Du somnade, och jag ville inte väcka dig.” Han smekte bort en hårslinga som befann sig i mitt ansikte, och pussade mig i pannan. ”Vi sitter i köket, ska vi spela något spel?” Jag kom på det perfekta spelet och sprang upp på mitt rum.

 

”Sanningen eller konsekvens, men får man en konsekvens gör man det bara på sin respektive. Okej?” Dem alla gillade idén, och gick med på det. Jag la ut korten precis som i finns i sjöng och Kendall började ropa i högen. Hon fick upp ett rött kort, sanning. ”Vilka är dem tre bästa egenskaperna hos dig själv?” Hon läste högt, och började sedan tänka. ”Ärlig, snygg och erfaren.” Alfredo kollade på henne. ”Om du är.” Jag ville inte ens veta vad det var han höll med om. Justins tur. Han fick upp ett svart kort, konsekvens. ”Tjejen till höger om dig, ser ut att behöva en redig kyss, u know what to do.” Jag kände hur alla kollade på mig, och jag kunde se hur Justin närmade sig mitt ansikte med ett underbart leende på läpparna. Han vred mitt huvud och pressade våra läppar samman, han kysste mig som ingen tidigare gjort, och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.

 

Vi fortsatte spela ett tag, och det kom allt värre saker hela tiden. Men det var inget vi brydde oss om, utan gjorde. Det var ingen som bangade, så tillslut satt jag i underkläder och hade skickat ett sms till mamma om att jag var gravid. Vi skrattade bara åt det, men det skulle troligtvis inte min mamma göra när hon fick tag i sin mobil senare. Kendall och Alfredo lämnade oss när klockan började närma sig ett på natten. Jag och Justin städade upp allt som vi hade ställt till med, och jag orkade inte ens klä på mig, så jag sprang omkring i underkläder och retade gallfeber på honom. ”Snälla, klä på dig. Jag kan inte behärska mig snart.” Han lät lidande, precis som att någon hade tagit hans klubba och han var 4 år. ”Tänk om jag inte vill att du ska behärska dig då?” Jag stod på andra sidan soffan, det var enda gången jag vågade säga det, då det fanns något mellan oss. Han kunde inte bara hoppa på mig, utan var tvungen att gå runt. Vi spelade musik i vardagsrummet och Chris Medina’s låt kom igång. En av dem bästa låtarna som någonsin har skrivits. Justin kom emot mig, och la sina händer på mina höfter, vi började dansa där på golvet. Det skulle se bra kul ut om någon kom in, eller såg in genom fönstret, han fullt påklädd och jag i underkläder.


Det kommer komma upp fler kapitel under dagen :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 23.

När vi kom ned i köket senare på kvällen satt Michael ensam vid köksbordet, så jag antog att Nike hade gått hem. ”Du Justin.” Jag blev rädd, trodde nästan det skulle bli ännu en fight mellan dem. Justin stannade upp och kollade på honom. ”Ja.” Bror ställde sig upp så dem stod mitt emot varandra. ”Jag vill be om ursäkt, jag ser att Becki verkligen tycker om dig.” Dem skakade hand på något konstigt sätt, och jag skakade bara på huvudet. Jag plockade fram massa mat, då jag var skit hungrig. Vi lagade korvstroganoff och ris, och när Michael hade gått ut från köket lyfte Justin upp mig på bänken och kysste mig. Jag var inte beredd på det, så det tog ett tag för mig att besvara kyssen han gav mig, men det jag absolut inte var beredd på var att någon skulle slita bort Justin från mig och dra ned honom på golvet. Nike stod över honom, och där var jag mycket snabbare att reagera.

 

”Michael, HJÄLP mig.” Nike skulle precis rätta ut armen men jag hann stoppa honom genom att knuffa ned honom på golvet. Jag satte mig gränsle över honom och försökte hålla fast honom, men han var för stark för mig. Michael kom springandes och lyfte bort mig från Nike, och drog med sig honom ut ur köket. Justin stod lutad över diskbänken och hyperventilerade. ”Baby, hur gick det?” Han vände sig om och la sina armar om mig. ”Det gick bra.” Maten på spisen hade jag sedan länge glömt bort och jag kände bara ilska inom mig. När Justin släppte mig stormade jag mot Michaels rum dit jag visste han hade tagit med Nike. Justin försökte stoppa mig några gånger men kunde inte.

 

”Är du helt från vettet eller? Vad fan har du för rätt att hoppa på Justin?” Han ryggade tillbaka när jag klev in i rummet. Han gav mig inte något svar heller. Michael såg hur min ilska växte och försökte inte ens stoppa mig. ”Svara mig. Varför?” Nike kollade upp på mig och mötte min blick för första gången. ”Jag vill inte se er två tillsammans. That´s it.” Jag gav honom en flata och såg på honom hur han drog med sin hand över kinden. ”Då tycker jag att du kan gå härifrån, för det är jag som bor här. Och jag vill inte se dig mer, så gå.” Michael kollade bara på mig. ”Snälla Becki. Lämna detta nu.” Bror mig var inte som han brukade, han tog det lugnt. ”Glöm det, han hoppade på Justin, helt utan anledning, och det accepterar jag inte. Så går här ifrån, jag vill inte att Justin ska bli ihjälslagen.” Nike reste på sig och gick ut, och jag följde med honom ned, så att han inte gick in i köket där Justin befann sig.

 

Justin hade gjort klart maten och den stod serverad på bordet när jag kom tillbaka. ”Vad fint du har gjort. Och förlåt för det där innan, problemet är återgärdat.” Han tystade mig genom att lägga ett finger över mina läppar. ”Det var inte ditt fel, så sluta be om ursäkt.” Vi satte oss ned vid bordet och började äta. Michael kom in i köket och kollade skamset på oss. ”Det var fel av mig att tro att han kunde hantera detta. Eller i alla fall behärska sig.” Justin kollade på honom. ”Det är lugnt, jag förstår varför ni alla vill skydda henne, men jag vill inget annat jag heller.” Bror satte sig ned och åt mat med oss, även fast klockan redan var vid 9 på kvällen, men vi hade nästan inte ätit något under dagen. Vi satt där ganska länge, och grabbarna pratade med varandra, och det var skönt att se dem komma överens.

 

”Tänk på att jag sover på samma våning.” Det var det sista Michael sa innan han stängde sin dörr, och jag såg i ögonvrån hur Justin log. Vi gick in i mitt rum och stängde dörren efter oss. ”Vad ska vi hitta på i morgon?” ”Jag vet inte, allt är ju så begränsat när man är med dig. Jag vill inte att vi skapar kaos någonstans.” Han drog in mig i sin famn och lyfte upp med, samt gick till badrummet så vi kunde borsta våra tänder. ”Men tänk inte på mig så, vad vill du göra?” Tandborsten gick hejvilt i min mun, och alla tänder blev rena. ”Jag vill åka till äventyrsbadet. Men flera tjejer kommer drunkna om du kommer där.” Jag skrattade till när jag sa det, även om det var en elak tanke. ”Då gör vi det. Bara du lovar mig att ha en ordentlig bikini på dig.” Jag hörde leendet i hans ord. ”Vadå?” ”Den du hade i Miami täckte ju knappt något.” Jag var klar med tänderna så jag gick ut och in i min WIC, för att plocka fram mina badkläder, och snäll som jag är tog jag inte den bikinin, utan en helt annan, som är mycket bättre.

 

När vi hade bäddat ned oss i sängen kände jag hur han började kyssa mig på axeln och vidare mot min hals, hans arm runt mig vandrade på min mage och ned över mitt lår. Jag vände mig om så att jag nådde hans läppar med mina, och kysste honom hårt och passionerat. Han drog upp mig över honom och lät sina händer vila på min korsrygg. ”Jag är så sjukt kär i dig, och vill vara med dig. Ska vi ta steget upp på pojkvän och flickvän nivån?” Han lät så lycklig när han sa det, och jag kunde inget annat än le och nicka. Han pressade sina läppar återigen mot mina. Natten var het och vild, och jag ville inte ha det på något annat sätt. När jag vaknade på morgonen låg Justin bredvid mig och sov djupt, det kunde jag höra på hans andetag. Jag lirkade mig ur hans grepp och drog på mig min morgonrock och gick ned till köket.

 

”Hur var det där med att jag sov på samma våning?” Michael kom in i köket strax efter mig och flinade med hela ansiktet. Jag vände mig inte om bara just för att jag kände hur mina kinder blossade upp i en varm röd ton. Juicen jag hade hällt upp i glaset svepte jag i ett drag. ”Sorry.” Han skrattade bara och gick ut. Jag gick tillbaka upp på mitt rum och såg hur Justin började röra på sig, tillslut slog han upp sina underbara ögon och tittade på mig. ”Sovit gott?” Han nickade från sängen och sträckte ut sina armar, men jag skakade bara på huvudet. ”Jag ska duscha.” Jag gick in på badrummet och lät morgonrocken falla till golvet samtidigt som jag klev in i duschen. Det varma vattnet som rann längs min kropp gjorde mig på sjukt bra humör. Strax efter att jag hade sköljt ur mitt shampoo kände jag två armar om min kropp och massa pussar på halsen. ”Min vackra flickvän.” När han sa det, blev glädjen om det ens gick, ännu större inom mig. ”Min sjukt sexiga pojkvän.” Leendet på hans läppar växte, och sträckte sig till ögonen, som genast började tindra.

 

Eftersom att vi hade kommit överens om att åkta till äventyrsbadet så ringde vi och frågade om Kendall och Alfredo ville följa med, så vi skulle möta dem utanför. ”Är du klar eller?” Justin var den som var segast av oss två, vilket jag inte förstår. ”Kommer.” Vi hoppade in i min bil, som förövrigt varit på lagning, tillsammans med Michaels. Min fick inte lika mycket skador som hans, men det räckte för att pappa skulle laga den. När vi kom fram och hade parkerat bilen såg vi hur Kendall och Alfredo stod utanför, men dem såg inte oss, då dem hade fullt upp med varandra. Jag och Justin gick faktiskt hand i hand från bilen, och det kändes bra. Riktigt bra faktiskt, så jag vet inte vad det var som hände med mig den där gången. ”Nämen, är det inte turturduvorna.” Kendall vände sig hastigt om och mötte min blick, men hon släppte den och lät den vandra ned till våra sammanflätade händer. ”Är ni.. tillsammans?” Hon ville skrika rakt ut, men gjorde det inte som tur var. Både jag och Justin nickade. Hon kastade sig runt mig och gav mig en kram. Alfredo slog till Justin på axeln. ”Det var väl på tiden.” Hörde jag hur han sa.

 

Vi delade på oss utanför omklädningsrummen, jag och Kendall gick in på tjejernas och grabbarna in till deras. När vi hade bytt om, och precis skulle kliva ut till äventyrsbadet, hörde jag hur några tjejer började diskutera Justin. Jag skrattade för mig själv och drog tag i Kendall. ”Lyssna på dem där tre tjejerna.” Kendall gick närmare dem och ställde sig med ryggen mot. Själv stod jag och småskrattade åt hela situationen vid dörren. ”Jag hörde att Justin befann sig i San Francisco nu, undra vad han gör här.” Den ena tjejen lät verkligen överlycklig av att han var här, i denna stad. Undra bara hur hon skulle reagera om hon såg att han stod på andra sidan dörren. Kenny btw, skulle döda Justin om han fick veta att han var här utan skydd. När Kendall hade lyssnat klart på allt vad dem hade att säga om Justin kom hon till mig och vi gick tillsammans ut genom dörren för att mötas av våra underbara pojkvänner.


Ohoh, vad hände där egentligen, mellan Justin och Nike? Dramat kommer absolut inte bli som i HITRISA. :)

 

 


<< EARLIER POSTS NEW POSTS >>