Roxanna hade slagit upp sin mur runt omkring sig. Det gick inte att kommunicera med henne, och det var något som gjorde mig riktigt irriterad. Hon var helt försluten. Flygresan var tyst, bilresan från LAX till vår grind var tyst. Det var tyst överallt, och jag ville bara skrika rakt ut och slita mig i håret, men jag gjorde inget. Hon tittade ut genom fönstret när vi närmade oss hennes hus. Hon skulle av före mig, men det visste vi redan, och då skulle hon få chansen att smita ifrån mig, vilket gjorde mig ledsen. Den tidigare vita husväggen var inte så vit längre. Någon hade skrivit hora på hennes vägg med sprayfärg. Hon rusade bara ur bilen, lämnade väska och skor i bilen, fram till väggen. Jag var stum, jag hade ingen aning om vad det var som hade hänt. Eller vad som skulle hända. Roxanna satte sig ner på knä mitt emot väggen och la huvudet i sina händer. Jag visste inte om hon grät, eller vad det var. Men något ljud gjorde hon ifrån sig. ”Vad är detta Rox?” Jag hade betalat taxichauffören och tagit ur våra väskor. ”Detta är ett verk av din flickvän.” Svarade hon och slog ut med armarna mot väggen, tog sin väska och gick in genom dörren.

När jag gick från Roxannas hus hade jag mycket att fundera på. Bland annat vad jag skulle ha för anledning att gå upp till mitt hem från grinden, vad Rox hade sagt om Selena, och framför allt vart jag och Roxanna stod någonstans. Jag rundande hörnet på min uppfart och fick genast syn på Selena som kom ut från garaget. Där inne hade hon absolut inget att göra om hon inte hade repat lacken på min Fisker, och då skulle till och med hon förlora den högra handen. ”Vart har du varit? Och ljug inte för mig.” Jag trodde hon skulle skrika och gorma, men nej. Hon var helt lugn, och det skrämde mig. Vad är det folk säger? Lugnet före stormen. Hon kommer verkligen explodera. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var väl egentligen det enda jag inte hade tänkt på. Hon visste redan att jag inte vart iväg på en grabbhelg, så vart hade jag varit? Kunde ju knappast säga att jag tog med Roxanna på en resa för att göra rätt för mig från hennes födelsedag. ”Scooter ville ha mig borta från staden några dagar.” Jag slog mig mentalt i huvudet. Va fan tänkte jag med? Hon skulle utan problem kunna fråga honom och han skulle stå där som ett frågetecken.

”Varför berättar du inte bara att du har vart med Roxanna?” När vi kom in i huset efter ytterligare lite ordvitsar med varandra så kastade hon upp en skvallertidning på bordet där jag prydde omslaget tillsammans med Roxanna. Hela min värld stannade till, jag frös till is där jag stod och hade faktiskt inga ord att säga. Det fanns inte en enda sportmössa att jag skulle kunna ta mig ur detta levande. Selena stod bredvid mig med armarna i kors och tårar i ögonen. Hon har aldrig någonsin brytt sig i mig tidigare, enda anledningen till att hon inte drog just där var för att då skulle hon inte ha en enda krona att handla för längre. Hon hade mig för pengarna. Men frågar var, varför hade jag henne? Känslan jag hade haft i kroppen under hela tiden jag var med Roxanna försvann i det ögonblicket som hon smällde igen sin dörr, och den fanns inte där när jag hade Selena runt om mig. ”Ja, okej. Jag var med henne. Jag bjöd henne på en resa då jag inte gav henne något på hennes födelsedag.” Jag vet inte vad som hände men hon kollade på mig och nickade. ”Okej. Kan du svära på att inget hände?” Jag kysste henne som svar på den frågan, men inte ens då fick jag känslan.

”Förresten, har du någon aning om vad som har hänt med Roxannas vägg på huset?” Hon höjde ögonbrynet och kollade på mig. Jag hade precis kommit ut ur duschen och Selena låg redan ner i sängen. Jag vet inte, men det hade gått så lång tid att vi inte ens sov under samma täcke. Vad hade vi egentligen med varandra att göra. ”Nej, eller vadå?” Hon lät trovärdig, så jag litade på henne. Hon hade ingen anledning att skriva hora på väggen. Däremot kände jag att jag var tvungen att prata med Roxanna, men det fick bli ett projekt för dagen efter. Jag hade varken ork eller lust att prata med henne. ”Det stod hora på hennes vägg. Sprayat med svart spray. Precis sådan jag har i garaget.” Hon tittade på mig precis som att jag vore dum i huvudet. Vilket för mig bara bevisade att hon absolut inte hade något med det att göra, och det glädje mig. När jag hade fått på mig mina kalsonger kröp jag ner bredvid henne och kröp mot mig. Det var längesedan hon gjorde det, så jag la min arm över hennes.

Hon vände sig mot mig och kysste mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, eller hur jag ens skulle hantera situationen. Hon var i och för sig min flickvän, så jag borde ju ha älskat hur hon kysste mig på halsen och smekte min mage, men jag gjorde inte det. Jag kände inget. Självklart blev jag hård, men vem hade inte blivit det om en snygg tjej lirkade in sin hand innanför kalsongerna och smekte en? Jag kan inte vara den enda som reagerar på sådant. Är jag det, är jag unik. Hon hade en tendens att alltid sova i en av mina t-shirtar men inte den kvällen, allt hon hade på sig var ett par trosor. Vi kysstes som att det inte skulle finnas någon morgondag. Egentligen borde någon ha rusat in i mitt sovrum och frågat om jag vore dum i huvudet. Men det fanns ingen som kunde stoppa det som var på väg att hända, mer än jag. Men jag gjorde det inte. Jag lät henne ta av mig kalsongerna och hon tog av sig sina trosor. Sen låg vi där, tätt ihop slingrade. Hon över mig, och jag i henne.

”God morgon baby. Tack för i natt. Både du och jag vet att du passar bäst i mig. Puss, Din flickvän.”

Lappen låg på köksbordet när jag kom ner till köket, och det bevisade bara att Selena hade åkt innan jag hade vaknat. Min väska från resan stod fortfarande i hallen, ouppackad. ”Hallå.” Jag hörde på långa vägar vem det var som kom in genom dörren, men det var för många steg för att bara vara en person. Den första som gjorde sig synlig i dörren var Za, sedan kom Khalil in. ”Shoo. Läget med er?” Båda två tittade på varandra som att jag inte var klok. ”Du lever. Vad hände?” Dom hade verkligen förväntat sig att Selena skulle slå ihjäl mig, men det var ingen av dom som hade kommit kvällen innan för att rädda mig även om dom visste att jag var på väg hem. ”Hon var lite arg, men det gick över när hon fick smaka på Mr. Bieber.” Båda två sprack upp i ett brett leende, och jag följde med. ”Rätt ska va rätt. Men vem är bäst?” Khalil drog näven mot mig som jag slog till med min, men höjde frågande på ögonbrynet till sin fråga. Båda två satte sig ner i köket och jag viftade till med en kaffekopp som båda nickade åt.

”Jag vet inte vad ni föredrar. En som vet vad den vill ha i sängen, eller en som bara ligger still och låter dig jobba?” Vi alla tre skrattade till. ”Så du kommer inte släppa Roxanna?” Det var första gången som jag tänkte på henne den dagen, men absolut inte den första. Za väntade på mitt svar, men det var enkelt. ”Aldrig. Dock vet jag inte om hon vill träffa mig igen.” Båda två kollade förvirrat på mig. ”Varför?” Frågade dem i mun på varandra. ”Någon har sprayat hora på hennes husvägg. Och hon tror att det är Selena.” Khalil nickade instämmande. ”Finns det någon annan som skulle komma på en sådan dum idé?” Jag hade ingen aning om varför han inte tyckte om henne, och var inte så säker på att jag ville veta det heller. Jag behövde verkligen inga fler anledningar till att inte tycka om henne. ”Hon sa att det inte var hon..” Jag hade tänkt att fortsätta meningen med Za avbröt mig. ”Klart hon gjorde. Jag hade inte heller sagt att det var jag.” Han kanske hade rätt, men jag hade inga bevis mot henne, så jag kunde inte bara springa omkring och anklaga henne.

”Låg du med henne?”

Ett enkelt sms som kunde betyda så mycket, men ändå så litet. Roxanna hade ingen rätt till att veta om jag låg med min flickvän eller inte. Men något sade mig att ville jag ha henne i mitt liv så skulle jag vara ärlig. Frågan fanns ändå. Kunde jag kasta det i hennes ansikte? Kunde jag ge henne den enda anledningen till att sluta träffa mig. Jag visade meddelandet för grabbarna och båda två flinade nöjt. ”Hon är ju dö kär i dig.” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, det är hon inte. Hon känner inget sådant.” Za fnös till och tog en klunk kaffe. ”Kan du då förklara för mig varför hon frågar en så intim fråga. Om hon inte bryr sig?” Fortsatte han. Jag hade inget bra svar på varken hans uttalande eller på hennes fråga. ”Nej, det kan jag inte.” Jag var irriterad, på henne, på mig, arg på Selena. Varför vet jag inte, men jag var det. Båda två började skratta åt mig. ”Du är i så mycket skit just nu.” Khalil slog till mig på axeln och höjde på ögonbrynet. Dom hade rätt. Jag kände något för Roxanna som jag egentligen inte borde ha känt, och det gjorde mig rädd.

”Ja, hon är min flickvän trots allt.”

Jag åkte till studion senare på eftermiddagen, innan Selena skulle komma hem. Hade ingen lust att varken se eller prata med henne. Roxanna hade inte svarat på mitt sms, så jag funderade på om jag skulle ha ljugit istället. Scooter var där när jag klev in genom dörren, och han behövde bara kasta ett ögonkast på mig för att se att saker inte var som dom borde. Utan att säga ett ord vinkade han in mig i ett av rummen som var ljudisolerade, fråga mig inte varför dom var det, men just nu var det skönt. Jag visste att Scooter var en av dom människorna som jag faktiskt kunde vända mig till. ”Vad har hänt?” Han satte sig ner på en stol och pekade att jag skulle sätta mig på andra sidan bordet, vilket jag gjorde. ”Jag kan ha sumpat allt.” Han kollade bara på mig, precis som att jag vore galen. Han hade förstås ingen aning om vad jag snackade om. ”Jasså. Vad har du gjort?” Han lät inte speciellt intresserad. ”Otrogen mot Selena.” Var allt jag behövde svara för att får honom att förstå vad jag hade satt mig i för situation.