Det jag såg framför mig var ett rum inrett till ett litet barn. Det var då jag insåg att han verkligen älskade mig, och allt jag någonsin gjort mot honom slog mig rakt i ansiktet. Jag hade verkligen krossat honom. Jag visste att han hatade att se mig ledsen, men det fanns inget värre för mig än se honom i tårar. ”Baby, förlåt mig.” Han kollade upp på mig och lät sina tårar rinna. Det var precis som att han såg rakt igenom mig, precis som att jag inte stod där. ”Snälla. Jag vet att jag var elak mot dig. Det var inte meningen. Och jag erkänner mitt misstag.” Han la ned nallen i den väldigt vackra spjälsängen och kom emot mig. Jag kunde se hur han nästan ville slänga sig runt mig, men han gjorde det inte, utan drog bara in mig i sin famn. ”Jag älskar dig, dig, dig, dig.” Han grät mot min axel och höll om mig så hårt att jag höll på att tappa luften. ”Jag kommer inte försvinna, jag lovar. Vi ska bilda familj, på ett eller annat sätt. Okej?” Han släppte greppet på mig och kysste mina läppar hungrigt. Hans salta tårar rann över på mina kinder, vilket inte gjorde mig något.

”Kan vi eller jag på något sätt ta mig in till Rio, typ imorgon?” Jag hade fått med mig Justin ned till köket och tillsammans lagade vi mat. Stämningen var spänd, och jag visste att jag var tvungen att visa honom att jag verkligen var ledsen för det jag hade sagt. Han tittade på mig och det såg ut som att han tänkte efter. ”Ja, jag kan ringa han som körde hit oss. Vadå då?” Jag bet mig löst i läppen och fortsatte skiva fläskfilén, samtidigt som jag kände hur blickarna han gav mig nästan brände min hud. ”Jag vill köpa ett graviditetstest. Jag tror inte att det är min mens som kommit då jag inte har någon mensvärk. Det kan lika gärna vara blödningar från all stress, all oro jag bär på.” Utan att jag hann reagera hade han dragit in mig i sin famn och kysst min panna. ”Ingen blir gladare än jag.” Han viskade mot mitt hår vilket gav mig rysningar över hela kroppen.

♥

Justin hade varit snäll och ringt den där gubben som körde oss och han kom tidigt på morgonen för att hämta upp mig. Jag hade bara skrivit en liten lapp till Justin om att jag skulle vara tillbaka någon gång under dagen. Jag ville inte att han skulle följa med då jag inte ville ha massa falska tidningsrubriker om fallet inte var så att jag var med barn. Båtturen in till fastlandet gick ganska fort, och jag träffade på en guide på bryggan som skulle visa mig till ett av deras apotek. Väl där inne såg jag direkt vilken hylla det var jag skulle gå till, och jag kollade mig noga omkring för att se så att ingen följde efter mig, eller kände igen mig. För att vara på min säkra sida köpte jag en förpackning med två tester i. Ifall att det ena inte skulle göras på rätt sätt, då det var första gången för mig. Damen bakom disken var väldigt vänlig mot mig och hon fick mig till och med att börja skratta mitt i allt elände, genom att skicka med några kondomer. Jag log ett milt leende mot henne innan jag tog min påse och lämnade apoteket.

Innan jag gick tillbaka till bryggan för att hoppa på båten valde jag att besöka en marknad som låg ett stenkast från havet. Dem sålde allt från frukt och grönt till märkeskopior. Jag hittade dock ett halsband med en stor pärla i, som dem sa var från havet, men det vet man ju aldrig. Jag köpte det till Justin då jag ville att han skulle ha mig med sig vart han än befann sig. Precis innan jag skulle kliva på båten kom det fram en gammal skrynklig gumma till mig med flera rosor i alla olika färger, på armen och frågade om jag ville köpa någon. Jag gjorde det, jag gav henne överflödigt med pengar och tog alla. Hela buketten såg ut som regnbågen, och jag hoppades att Justin skulle tycka om dem. När vi åkte tillbaka lät jag vinden ta tag i mitt hår och jag andades in den friska luften, precis som att det var för sista gången jag skulle få uppleva den.

Justin stod på bryggan och tog emot mig när jag hoppade av båten. Ännu en gång drog han in mig i sin famn och kysste mina läppar. Nästan precis som att jag hade varit borta i flera veckor, vilket jag absolut inte hade, högst två timmar. ”Åk aldrig ifrån mig och lämna en liten löjlig lapp. Okej?” Jag hörde frustationen och rädslan i hans röst, så jag nickade. ”Förlåt.” Jag plockade fram alla mina rosor från bakom ryggen och gav dem till honom. ”Förlåter du mig för sakerna jag sa igår? Det var verkligen inte meningen, jag tänkte mig inte för. Och jag skäms, jag är inte en sådan människa. Det vet du.” Jag såg hur en tår var på väg ned över Justins kind vilket fick mig att reagera. ”Nej, nej, nej. Gråt inte, snälla.” Jag fick panik, jag trodde jag hade gjort honom ledsen igen. Och det var absolut inte min avsikt. ”Baby, jag gråter inte för att jag är ledsen. Det är lyckliga tårar. Du överraskade mig.” Han tog emot rosorna och kysste mina läppar ännu en gång.

”Innan jag går in och gör det hör testet vill jag ge dig en sak.” Han tittade på mig precis som att jag hade blivit galen. ”Jag har redan allt. Jag har dig, och det räcker gott och väl för mig.” Jag kunde inte låta bli att le det där fåniga flickleendet jag egentligen hatade mest med mig själv. Utan att svara honom plockade jag upp halsbandet med pärlan på, och han såg direkt vad det var. ”Varför får jag det här?” Han hade det i sin hand och han tittade på det istället för på mig när han frågade. ”För att du kommer alltid ha mig kring halsen.” Utan att säga något satta han det kring sin egen hals och tittade på mig. ”Vill du att jag är med dig.” Han nickade mot min hand där testet låg, men jag bara skakade på huvudet, då det var något jag ville göra själv. Absolut inte för att det skulle vara pinsamt, utan för att det var något som hade med min kropp att göra.

Jag vet inte om man någonsin kommer kunna känna sig bekväm med att sitta med en sticka på det där intima sättet, men det är något man måste göra om man vill ha ett svar på alla sina frågor som cirkulerar. Jag visste att Justin satt lutad mot väggen utanför och hade troligen fler frågor än vad jag hade, men jag hade inget svar att ge honom, då jag själv inte visste. På testet stod det att man skulle vänta 5 minuter, och var fallet så att man var gravid skulle det visas två sträck, och inte så var det bara ett. Jag visste faktiskt inte vad jag hoppades på mest. Skulle det vara ett streck visste jag att Justin skulle bli ledsen, och det ville jag inte. Jag ville inte att han skulle gå omkring och tro att vi inte kunde få barn efter vad jag sagt dagen före. När jag hade spolat och tvättat mina händer, hällde jag även lite vatten i mitt ansikte. Var det så att jag var med barn skulle jag älska det lika mycket som jag älskade Justin. 

Nu snurrar mitt huvud riktigt mycket. Men ville att ni skulle få ett idag då jag åker till sthlm imorgon. Så jag kommer inte kunna skriva något under dagen. 

Nå, är hon gravid eller är hon inte? ^^