27 December. Det fanns ingen annan människa på jorden som jag hatade lika mycket som jag hatade Aurora. Hon hade förstört hela mitt liv, tagit allt jag en gång i tiden hade. Hon hade bokstavligen krossat mig, men något hon inte skulle få göra var att se mig gråta. Även om hon hade gett mig smärta i ansiktet efter slaget, grät jag inte. Det enda jag hade gjort var att vända upp huvudet mot henne och skrattat. Ilskan hon visade med sitt ansikte var gigantisk, men Alex han stoppat henne innan hon kastade sig över mig ännu en gång. Smärtor i magen efter fallet hade kommit lite smått, men jag kände det inte speciellt allvarligt. Såhär i efter hand önskade jag att jag hade gnällt på en gång, då kanske i alla fall Alex hade tagit mig till ett sjukhus, vilket hade gett mig chansen att fly från detta dårhus. Det enda jag hade ätit eller druckit under dem tre dagarna var vatten, hade inte fått i mig något ätbart då jag förstod att det var Aurora som lagade den, eller över huvud taget fanns runt den, och jag visste att hon ville se mig död, vilket hon inte skulle få.

”Pearl, du måste äta något. Du väntar barn.” Jag började bli ganska trött på Alexander, han pratade precis som att det var han och jag som väntade barn. Helt oberörd om att han höll mig där utan min vilja. Jag låg med ryggen mot honom i sängen, och ska jag vara ärlig började jag nog till och med få liggsår på kroppen. ”Nej, och sluta prata som att du är pappan till barnet.” Jag satte mig upp i sängen och kollade på honom vilket bara gjorde saken värre skulle jag tro, han kastade det ena glaset i väggen och öppnade munnen. ”När ska du förstå att Justin inte vill ha dig mer? JAG älskar dig.” Jag ville spy grabben rakt i ansiktet, men jag kunde inte, då jag inte hade en spya på G. ”Justin älskar mig, och när han kommer för att rädda mig, önskar nog du att du hade kidnappat någon annan.” Han lämnade rummet efter många om och men, men ingen var gladare än jag.

♥

Jag visste sedan en dag att Alex hade kameror installerade i rummet som jag befann mig i, då han hela tiden kunde komma med antydningar om saker ag hade gjort då han inte var där inne. Så jag hade listat ut vart dem satt och sedan räknat lite på vart det fanns en blindfläck. Det fanns en i hela rummet, och det var precis under en av dem, och det var där jag höll mig när jag plockade upp min mobil. Flera sms från Justin och mamma trillade in, då jag inte hade mobilen på hela tiden. Dock fick jag inte befinna mig för länge utom synhåll för Alex, då skulle han bara börja fundera. Alla sms jag fick ignorerade jag och skickade ett till honom om nya uppgifter jag hört av både Alex och Aurora. ”Hej baby. Jag lever, du behöver inte oroa dig. Dock vill jag att du ska veta att Aurora sa att hon skulle till supermarket, och sedan vara tillbaka en halvtimme efter. Ta reda på vart jag är, och kom och hämta mig. Puss♥”

Jag hann inte mer än skicka iväg det sms:et förrän Alex återigen klampade in i rummet. Dock hann jag precis slå av min mobil och återigen stoppa ned den i mina trosor, en plats han aldrig skulle komma åt, möjligen om jag var död. ”Vad gjorde du där?” Han lät arg, men inte lika som då när han tidigare hade kastat glaset i väggen. ”Jag pullade fittan, får jag göra det utan att du ska se eller?” Han tappade bokstavligen hakan vilket fick mig att börja skratta och tycka att han var ännu mer patetisk än innan. ”Vad fan skrattar du åt?” Han tog två hotfulla steg mor mig, vilket fick mig rädd för första gången under dessa dagar. Jag ryggade till och med tillbaka två steg när han kom emot mig, vilket fick honom att stanna upp. ”Du behöver inte vara rädd, jag ska inte göra dig illa.” Han försökte ta i mig, men jag hindrade honom genom att slå bort handen. ”Rör mig inte. Om du verkligen älskade mig, skulle du släppa mig.” Han suckade och drog fingrarna genom håret. ”Jag kan inte.”

När Alex lämnade mitt rum glömde han helt och hållet bort att både stänga och låsa min dörr. Jag satte mig på sängen och stirrade ut genom dörren, då jag tidigare inte hade sett hur det såg ut. Och till min fördel fanns ytterdörren bara några meter utanför mitt rum, så ville jag rymma var det bara att springa fort. Jag satt ett bra tag och tvekade, även fast jag hörde hur duschen stod på i det andra badrummet, och Aurora hade inte kommit tillbaka för då hade Alex aldrig klivit in i duschen, då Aurora hade tagit första bästa chansen att döda mig. Det var mörkt ute, ännu en sak till min fördel. Jag ställde mig vid dörrkarmen för att se hur allt såg ut, och det verkade inte mer än vara grönt. Utan att jag själv hann tänka sprang jag genom huset och tryckte ned handtaget på ytterdörren och dörren öppnade sig.

Det finns ingen människa som kan förstå hur skönt det var för mig att få andas frisk luft. Det var precis som att min kropp fick en chock, allt jag tidigare hade fått andas var begagnad luft och inte alls så frisk som jag fick då jag stod utanför huset. Efter lite mer än fem minuter kom jag på att jag var så illa tvungen att dra där ifrån innan Alex kom på att jag var borta, då skulle jag absolut inte komma speciellt långt, med tanke på att jag hade en mage att ta hand om också. Jag gick efter vägen men höll hela tiden ett öga bakom mig ifall att han skulle komma ut springandes. Dock var jag inte alls beredd på att det skulle komma en bil åkandes mot mig, så jag kastade mig ned i diket på sidan för att personen inte skulle hinna se mig. Jag kikade upp från busken jag gömde mig bakom och fick se att det var Aurora som klev ut bilen tillsammans med flera kassar. Det tog inte mer än två minuter från det att hon gick in i huset tills man hörde hur hon skrek rakt ut i ren frustation.

”Hur jävla dum i huvudet får man bli?” Aurora och Alex var ute och gick runt huset, vilket gjorde att jag inte kunde röra mig, då jag inte ville att dem skulle hitta mig. ”Vad? Det är väl inte mitt fel att hon har stuckit.” Alex försvarade sig mot Aurora som inte ville mer än döda honom just då. ”Du är kär i henne, men inse fakta någon gång, hon kommer aldrig bli kär i dig. Och nu kommer du och jag åka dit för kidnappning, för att DU inte ens kunde kolla till henne i en timme.” Båda två var helt galna, och allt jag egentligen ville var att skratta åt dem. Jag plockade upp min mobil och ringde till Justin. ”Baby, är det du?” Jag hörde på honom att han var på väg att börja gråta. ”Gråt inte, vi har inte tid med det. Ring polisen och be dem spåra min mobil, jag är ute nu, men ligger i en buske.” Jag viskade så gott jag kunde, då jag ville att Justin skulle höra mig, och att dem andra två idioterna inte skulle höra mig. ”Okej, vi ses snart. Och jag kommer aldrig släppa dig då. Jag älskar dig.” Det var så skönt att höra honom säga att han älskade mig, vilket fick mig att börja gråta. ”Jag älskar dig med.”

Hur tror ni att det går? Kommer Justin hitta henne innan Aurora och Alex gör det?

Eller kommer hon bli inlåst i källaren med vatten och bröd?