Skrivet:
Kategori: Shortcut Novels.

The best week of my life.

 

”I’m gonna live, my life. No matter what we party tonight.” Det är absolut inte ovanligt att jag lyssnar på Justin Bieber, eftersom att det är hans senaste låt, eller ja, den han är med på iallafall, så spelas den flitigt från min iPhone. Solen stekte min ganska bleka hud, men det är väl oftast så när man kommer från Sverige, blek och tråkig. ”Vill du ha något att dricka?” Mamma reste sig upp från solstolen bredvid mig. ”En sprite, tack.” Min mamma ser ut som en fotomodell, det syns absolut inte att hon har fött två barn, eller att hon är lite över 40. Jag älskar henne, hon är mitt allt, min bästa vän. Jag sköt ned mina solglasögon och startade musiken igen. Samtidigt som jag låg där flöt mina tankar mot min tvillingsyster, hon som befinner sig bland alla andra änglar, men utan att tveka är hon den vackraste. Hon sitter garanterat uppe på ett rosa moln, med en Cosmopolitan i handen, det var alltid sådana drinkar hon drack när vi festade tillsammans. ”Här, gumman.” Mamma hade kommit tillbaka med vatten åt sig, och en sprite åt mig. ”Tack.”

 

Jag måste ha slumrat till för jag kvicknade till av att jag fick en boll i magen, och när jag fick upp mina ögon ordentligt stod det en grabb framför mig. ”Oj, förlåt. Gjorde det ont?” Jag reste mig upp för att kunna kasta honom bollen samtidigt som jag fick sträcka på benen lite. ”Nej, det är okej.” Han tog emot bollen och vände sig om för att gå bort till sina vänner igen, men stannade och tittade på mig. ”Vill du vara med?” Han kollade frågande på mig, samtidigt som jag försökte andas fullt normalt, och inse att jag faktiskt hade Justin Bieber framför mig. Han frågade verkligen mig om jag ville vara med dem, och spela volleyboll. Mamma tittade på mig samtidigt som hon lite diskret knuffade mig i sidan. ”Han är söt.” Jag började skratta och gick mot honom. ”Du vet att jag kommer vinna va?” Jag tog bollen av honom samtidigt som jag sprang bort till planen. Han kom inte långt efter och tog tillbaka bollen.

 

 

Efter säkert en timme av massa lek och skratt tillsammans ropade mamma på mig. ”Ska vi börja röra på oss?” Alla tittade på mig, troligen för att dem inte förstod vad hon sa. ”Jag kommer.” Jag vände mig om mot honom, och var absolut inte beredd på att han faktiskt stod precis bakom mig. ”Det var trevligt att träffa dig.” Jag rodnade en aning, men han skulle ändå inte minnas mig efter några minuter, så att han såg det eller inte gjorde mig inget. ”Ja, det var det. Eller ja, trevligt att träffa dig alltså.” Han skrattade till och visade sina perfekta tänder. Jag hann gå en bit tillbaka till mamma när Justin ropade på mig. ”Hey, vad heter du?” Jag avfyrade ett leende. ”Sofie.” Det såg precis ut som att han smakade av det. ”Fint namn.” Sedan delade vi återigen på oss, jag och mamma började gåt tillsammans tillbaka till hotellet. Flera gånger vände jag mig bak för att se om han var kvar, och varje gång jag gjorde det möttes våra blickar. Han var verkligen vacker, mycket vackrare i verkligheten än på alla bilder. Amanda, min syster måste hoppa av lycka uppe bland molnen då han var hennes största idol.

 

”Varför kände jag igen honom?” Mamma såg ut att fundera ett tag, så jag lät hon göra det också, tills hon knuffade mig i sidan med ett brett leende på läpparna. ”Kanske för att han pryder typ vartenda omslag på varje tidning hemma i Sverige. Han är Justin Bieber.” Mamma tvärstannade mitt på vägen, så att alla bilarna började tuta åt henne. Själv fortsatte jag gå, så att folk inte började misstänka att jag var med henne, men jag stannade när jag kom över och utom synhåll för alla bilister. ”Vad fan gör du?” Jag skrattade samtidigt som hon kom fram till mig. ”Säger du att min dotter just spelade volleyboll med en av världens kändaste tonåringar?” Jag nickade bara samtidigt som jag klev in på hotellet. Mamma fick en hel del pengar när pappa tog livet av sig, så att vi bodde på ett av Los Angeles finaste hotell var inte speciellt överraskande. Hon ville ge mig så mycket som möjligt, och det fick hon väl, bara vi gjorde allt tillsammans.

 

Pappa tog livet av sig när min syster dog i en bilolycka på väg till skolan. Amanda var pappas allt, det var dem två, precis som det alltid har varit jag och mamma. Amanda åkte med sin pojkvän, samtidigt som jag åkte med vår gemensamma vän Johan, dem framför oss. Jag fick se hela krocken och bara det gjorde ont i mig, men läkarna säger att hon dog omedelbart, vilket var bra så hon slapp lida. Pappa blev aldrig densamma utan henne, så dagen innan hennes begravning valde han att avsluta sitt eget liv. Jag mår dåligt, men jag gör allt för att min mamma ska slippa se det, hon har bara mig kvar, precis som jag bara har henne. ”Ska vi gå ned och äta?” Vi hade vart i LA i en vecka, och vi hade inte ätit någon annanstans, kvällstid, än på hotellet då dem hade fruktansvärt god mat. ”Jag ska bara fläta mitt hår.” Snön hade redan börjat falla hemma i Sverige, så att kila omkring i små lätta klänningar och sandaler var ovanligt, men otroligt skönt. När jag var klar gick jag och mamma tillsammans ned till hotellets restaurang.

 

Allt på hotellet var annorlunda, vakter stod vid entré dörren och vid restaurangen. ”Ni kan inte komma in.” Den ena vakten stannade mamma, just för att jag kom en bit bakom henne. Hon kollade fundersamt på honom samtidigt som hon precis tänkte gå runt honom. ”Hörde du mig inte?” Han tog tag i mammas arm och var precis på väg att lyfta bort henne när jag kom fram. ”Vad håller ni på med?” Mamma slet sig loss, precis som den krigarprinsessa hon är, så jag började skratta. ”Låt dem komma in.” Den rösten kände jag igen. Det var Justin som hade kommit upp bredvid vakten, och såg inte speciellt glad ut. Mamma bara skakade på huvudet, precis som att hon inte förstod vad det var som hände tidigare, medan jag fattade precis allt. Justin bodde på samma hotell som oss, och alla vakter runt om honom ville egentligen bara hans bästa. ”Förlåt för det där.” Både jag och mamma blev insläppta, och när vi kom in såg jag att alla i Justins crew satt vid ett och samma bord, så jag och mamma valde att sätta oss en bra bit ifrån dem, just för att dem skulle få vara själva. Vi ville inte tränga oss på.

 

 

Kvällen kom och det började bli mörkt ute. Alla dem kvällar som vi befunnit oss på hotellet har jag valt att spendera minst en timme på taket, för att blicka ut över horisonten, och för att prata med min syster, och även denna kväll valde jag det alternativet. ”Du kan aldrig i ditt liv förstå vem jag träffade idag.” Himmelen var alldelens klarblå samtidigt som solen precis hade gått ned. ”Justin Bieber. Ditt livs kärlek, och tro mig, han är så mycket vackrare i verkligheten.” Jag tänkte tillbaka på alla gånger som hon försökte spela sönder vårt ljudsystem i vardagsrummet med alla hans låtar, hur hon sedan fått tag i en hårborste och hoppat omkring med den som en mikrofon. Några få tårar lämnade mina ögon, men jag lät dem rinna. Det var acceptabelt att jag grät, jag saknade min syster mer än någonsin, jag ville att hon skulle vara med och uppleva samma saker som jag. Jag satt och kollade på massa bilder som hon och jag hade tagit tillsammans, både hon och jag såg så sjukt lyckliga ut, och det var allt det jag inte var just då. Ännu fler tårar kom, men ännu en gång lät jag dem rinna.

 

Jag vet inte hur länge jag satt där och bara blickade ut över havet och horisonten. Det var nästan så att stjärnorna på himmelen kunde bilda en bild av Amanda, precis som i Lejon kungen. Jag kunde nästan ta på dem, det var i alla fall så det kändes. Även om jag och mamma var där tillsammans för att vi skulle uppleva allt jag inte kunde med Amanda, så behövde jag ändå egen tid, tid som gjorde att jag på egen hand skulle kunna läka. Mamma gick ned i baren, och tog sig ett glas vin, så jag kände absolut inte att jag hade svikit henne. Dörren till taket gnisslade till, så jag vände mig om, men det enda jag såg var en svartklädd människa, med luvan uppdragen över huvudet. Alla olika tankar flög igenom mitt huvud, om hur personen skulle kasta mig från taket, eller kidnappa mig. ”Stör jag?” Mitt hjärta lugnade ned sig lite när jag hörde Justins lugna röst. Jag tittade mot honom och skakade försiktigt på huvudet. ”Nejdå, vill du vara ensam kan jag gå.” Jag var på väg att resa mig upp med han stoppade mig. ”Nej, nej. Vi kan sitta här tillsammans.” Han hade med sig en filt som han var villig att dela med mig. Det kändes lite konstigt att sitta där med honom, vi hade bara träffats en gång tidigare, den gången i restaurangen räknas knappt.

 

”Hur mår du?” Han ställde frågan, precis som att han faktiskt brydde sig. Vilket för mig kändes konstigt. Jag ville inte tynga ned honom med alla mina problem, så jag nickade bara på huvudet och försökte dölja alla mina känslor som speglades i mitt ansikte. Han sa inget mer, utan vi båda satt helt knäpptysta och bara tittade på utsikten som taket hade att dela med sig av. Mina tankar åkte tillbaka på Amanda, och jag kunde inte sluta fundera på hur hon faktiskt kände sig sekunderna före krocken. Dem frontalkrockade med en lastbil, och jag kan nog bara tänka mig hur mycket hon faktiskt hann tänka innan smällen. Allt mitt grubblande fick Justin att reagera, han strök mig över kinden, troligen för att ta bort några av dem tårar som rann. ”Sofie, vad är det?” Först blev jag förvånad över att han faktiskt mindes mitt namn, sedan för att ännu en gång frågade en personlig fråga. ”Mycket tankar bara, det är inget.” Jag torkade bort dem resterande tårarna som han inte fick bort, och rättade till filten runt mina axlar.

 

Vi hade flyttat in oss på hans hotellrum, så vi satt i soffan tillsammans, med en varsin kopp varm choklad med marshmallows i. Jag brukar inte tycka om sådana, det var alltid Amanda som åt dem. Men nu lovade jag mig själv att jag skulle smaka, och det var faktiskt gott. ”Vart bor du?” Justin bröt tystnaden genom att fråga om mitt liv, återigen. ”Jag bor i Stockholm, Sveriges huvudstad.” Han nickade på huvudet samtidigt som han avfyrade ett vackert leende. ”Trivs du?” Jag tänkte efter ett tag, även om det kanske inte var en sådan svår fråga, men det kändes som att jag var tvungen att veta själv vad jag kände. ”Ja, tack vare alla mina vänner. Annars är det väl inte speciellt kul.” Det tystnade mellan oss igen, men jag gillade att höra hans röst, så jag bröt den igen. ”Du då? Hur mår du? Och vad gör du här?” Med ett leende på läpparna förde jag koppen mot munnen och tog mig en klunk. ”Jag mår bra, är trött och sliten i kroppen bara. Jag är här för att ha lite semester samt promota min nya singel om 5 dagar.” Ett brett leende spred sig över mina läppar, och tankarna mot Amanda for iväg. Hon skulle verkligen ha varit med. Hon skulle ha älskat att sitta här, och bara titta på honom, se hur hans läppar rör sig när han pratar, samt se hans djupt bruna ögon, hon troligen skulle ha drunknat i.

 

”Har du några syskon?” Hans plötsliga fråga fick mig att rygga tillbaka, och jag såg att han förstod att den frågan var känslig. ”Förlåt, det angår inte mig.” Han kollade skamset ned på sina händer och började skruva nervöst på sig. Jag blev att må dåligt men jag kunde inte ge honom skulden för det, men jag ville inte vara kvar. ”Jag ska gå tillbaka till mig nu. Tack för allt.” Jag lämnade koppen på bordet och reste på mig innan han hann stoppa mig. vid hissen mötte jag två av grabbarna som var med vid volleybollen, men jag tror inte att dem kände igen mig, vilket var otroligt skönt. Jag ångrade mig lite när jag tryckte på min våning, jag ville egentligen inte lämna honom, han dömde mig inte, inte som alla mina vänner runt mig. Dem tyckte att jag skulle rycka upp mig, men han visste inget, och kunde därför inte döma mig heller. Mamma låg redan och sov när jag kom tillbaka ned till vårt rum, men jag var ändå inte trött så jag satte mig på balkongen ett tag.

 

 

En hel vecka har gått och jag har inte pratat med Justin sedan den där kvällen då vi satt på hans hotellrum. Visst har jag sett honom, och han har försökt sig fram till mig, men jag har bara gått därifrån. Jag vet inte varför, men det känns som att jag kommer fastna för honom på något sätt, och det skulle inte ha funkat, med tanke på att jag snart ska åka hem igen. ”Vad tänker du på gumman?” Jag och mamma satt nere och åt frukost, och hon om någon kan läsa mina tankar, det är ganska läskigt. ”Saknar Amanda.” Mamma nickade instämmande. ”Det gör jag med, men vi måste försöka gå vidare i livet. Det är vad både pappa och Amanda hade velat.” Hon hade rätt, riktigt rätt. Både jag och mamma satt tysta och bara stirrade ut i timma intet. Justin och hans gäng kom in och satte sig vid sitt vanliga långbord, där dem hade suttit dem senaste dagar. Hans blick fastnade på mig, och han släppte sin tallrik som han hade i handen och styrde stegen mot mig. ”Kan vi prata?” Eftersom att jag hade ätit klart kollade jag på mamma och hon nickade bara mot mig. ”Ja, det kan vi.” Tillsammans gick vi upp till hans hotellrum, men hela tiden var vi tysta. Det kändes lite som att jag hade gjort något, något jag sedan skulle få skäll för.

 

”Vad var det du ville?” Jag tyckte hela situationen var hemsk, jag visste i stort sett inget om Honom, som person. ”Jag vill be om ursäkt. Jag måste ha sagt något förra gången som gjorde dig obekväm, och det var absolut inte min mening.” Jag förstod vad han menade, så jag nickade. ”Det är lugnt. Jag ska berätta för dig. Och absolut inte för att du frågade, utan för att jag kommer bli att må bättre.” Han kollade på mig, precis som att jag vore galen. Det fick mig att skratta till lite. ”För två månader sen förlorade jag min tvillingsyster i en bilolycka, hon var min bästa vän. Inte nog med det, så tog min pappa livet av sig, dagen före hennes begravning.” Justin såg ut att ha sett ett spöke, han rörde inte på sig, ännu mindre blinkade. ”Där är anledningen till varför jag reagerade så när du frågade om jag hade några syskon.” Helt utan förvarning drog han in mig i sin famn, och kramade om mig. Riktigt vänskapligt. Tårarna rann på mig samtidigt som jag placerade mina armar runt honom. Han strök mig över ryggen med ena handen samtidigt som han höll mitt huvud stadigt mot sin axel. ”Jag beklagar verkligen.” Hans grepp om mig blev lösare och tillslut kollade han på mig, med sorgsna ögon. ”Det är helt okej, jag var tvungen att få säga det till någon.”

 

 

”Vill du hitta på något idag? Jag är ledig hela dagen, och får sova i morgon.” Ett lekfullt leende spred sig över hans läppar. ”Ja, visst. Men jag ska bara säga till mamma först, så hon inte har planerat in något.” Han nickade, och tillsammans lämnade vi hans rum, för att styra stegen mot vårt. Mamma var inte där, men jag passade på att byta kläder till ett ljusrosa linne, och ett par jeansshorts. Solglasögonen satt på huvudet, så jag greppade mobilen och hotellnyckeln i farten på väg ut från rummet. När vi kom ned i lobbyn fick både jag och Justin en chock. Min mamma satt tillsammans med hans mamma och pratade med varandra, samt skrattade. ”Direkt man vänder bort huvudet hittar morsan nya vänner.” Justin skrattade till och krokade min arm för att gå fram till dem. ”Mamma, jag och Justin tänkte hitta på något idag. Är det okej?” Både Pattie och Justin kollade på oss, med förvånade ögon. Svenska språket för dem måste ha låtit som kinesiska låter för oss. ”Det är okej, jag har det bra här. Gör något kul.” Hon knuffade iväg mig vänligt och skrattade. Justin skakade bara på huvudet samtidigt som vi gick från våra föräldrar.

 

Eftersom att jag bara hade varit i vardagsrummet, i Justins svit så hade jag helt klart missat att han hade en egen bowling bana på rummet. Vi valde att ta med massa dricka och chips upp för att sedan spöa varandra i bowling. Musiken pumpades ut genom högtalarna, det var precis som att jag drömde. Jag menar, en helt vanlig 17 åring från Sverige befinner sig inne på Justin Bieber´s hotellrum och bowlar tillsammans med honom. Det händer bara inte, så jag nöp mig lite diskret i armen för att se om jag skulle vakna, men det gjorde jag inte. Så jag njöt av varje liten sekund, som jag befann mig där. ”Välj ett klot nu då. Så ska vi se vem som vinner.” Han tryckte in sina båda händer i sidorna på mig, vilket resulterade i att jag började skratta, och han njöt troligen av det. Jag valde ett skrikrosa klot, och han tog ett lila. Jag fick börja, och tro det eller ej, men rakt ned i rännan åkte det. ”Va fan.” Jag glömde helt och hållet bort att han inte förstod vad jag sa, så jag började skratta istället, och förklarade sedan för honom vad jag sa. Han skakade bara på huvudet och kastade iväg sitt klot, och fick en strike.

 

Efter första omgången vann han, och han hoppade omkring precis som vilken 18 åring som helst. Han var helt överlycklig, men jag förklarade för honom flera gånger att jag skulle plocka hem nästa vinst. ”Det kan du glömma.” Var det enda han svarade med ett leende på läpparna. Vi satte oss ned i soffan som fanns i samma rum och började käka massa chips, och dricka en hel del Coca Cola. ”Var ni lika? Du och din syster.” Jag funderade inte ens över det han hade sagt utan plockade upp min mobil för att visa honom ett kort. ”Vem är vem?” Nu kanske ni förstår att vi var enäggstvillingar. Ibland såg inte ens mamma eller pappa skillnad på oss två, och då kan man väl säga att vi hade en hel del gemensamt. ”Det är jag till höger.” Han nickade och inspekterade oss riktigt noga. ”Söta tjejer.” Han tittade inte på bilden utan på mig, samtidigt som han blinkade en gång med högra ögat. För att dölja mina rosiga kinder tog jag en klunk av min dricka, och skrattade till. ”Tack, eller något.”

 

Av någon anledning satt vi kvar i soffan och fortsatte prata med varandra istället för att bowla. ”Du säger att du gillar min musik, och att du är ett fan. Hur kommer det sig att du inte reagerade på stranden?” Vi låg i varsin del av soffan och typ stirrade i taket, i alla fall jag gjorde det, det kändes som att han mer kollade på mig. ”Jag vet faktiskt inte, hade nog inte räknat med att du skulle kasta en boll på mig, så jag blev väl ställd. Men om du vill kan jag reagera?” Ett flin tog fart på mina läppar, och han såg ut att bli lite rädd. ”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig utan det ett tag nu.” Jag skrattade till, vilket fick honom att skratta med mig. ”Min syster hade reagerat annat..” Han satte sig upp. ”Var hon värre än dig?” Jag satte mig också upp och kollade på honom samtidigt som mobilen åkte upp igen. Med några lätta knapptryckningar hamnade jag bland alla mina filmer och bilder, så jag startade en av alla filmerna jag hade på henne då hon dansade omkring i vardagsrummet till hans låtar. Han tog emot telefonen och satte sig till rätta i soffan. När filmen började leda mot sitt slut gav han tillbaka den till mig. ”Jag hade önskat att jag fått träffa henne.” Jag nickade instämmande. ”Tror hon önskade samma sak.”

 

 

Tiden var inne då jag och mamma skulle återvända hem till kalla Sverige. Egentligen ville jag inte, och det var absolut inte för att jag hade träffat Justin, utan för att jag verkligen trivdes i LA. Alla människor var så underbara, och vädret. Jag menar, vem vill hem till en kall vinter, när man nyss vart i värmen? Inte jag i alla fall. ”Har du packat klart?” Jag hade precis dragit igen dragkedjan på resväskan, och rullat ut den i vardagsrummet. ”Japp, det är jag. Är du?” Även om hon och jag inte hade spenderat lika mycket tid med varandra som det var planerat, så tror jag ändå att både hon och jag mådde betydligt mycket bättre, än när vi kom hit. Och jag hade bara Justin att tacka, han hade verkligen hjälpt mig, även om inte det hade varit meningen från början. Han fick mig att prata om Amanda, precis som vad som helst. En sten hade flyttats från mitt bröst och jag ångrar inget. Under tiden som mamma checkade ut oss satt jag ned på min väska, och kollade mot receptionen. ”Hade du tänkt åka utan att säga hejdå?” Jag blev så rädd att jag hoppade till. ”Skräm mig inte så.” Jag andades häftigt några gånger för att sedan lugna ned mitt hjärta en aning. ”Nej, eller jo. Det hade blivit lättare så.” Han kollade sorgset på mig. ”Jag kommer sakna dig med.” Även om jag inte sa att jag skulle sakna honom, så var det, det jag menade. Han drog in mig i en kram, och när vi släppte varandra stod han med min mobil i handen, vart han nu hade fått tag i den. ”Nu har du mitt nummer, kan jag få ditt?” Jag blev helt chockad, jag trodde bara detta var något som hände, bara för att, men tydligen inte.

 

 

Flera månader gick och jag hade inte hört ett enda ord ifrån Justin. Men vem kan klandra honom, han hinner ju knappt sova på nätterna för att han har så mycket att göra. Jag hade inte berättat om händelsen för någon av mina vänner, och jag vet inte varför heller. Tror det var för att ingen av dem gillade honom, och dem skulle bara tro att jag var korkad. Mitt under en mattelektion i skolan plingade min mobil till, och Sarah som satt bredvid mig, kollade på min mobil samtidigt som jag låste upp den och plockade fram mitt mottagna sms. ”Vem är det ifrån? Kom inte och säg att du har döpt någon av våra vänner till Bieber?” Jag kollade bara på henne samtidigt som jag började läsa mitt meddelande. ”Hej Sofie. Förlåt för att detta är det första du får höra av mig sedan du lämnade LA. Jag har haft så fruktansvärt mycket att göra, men egentligen är inte det en undanflykt från att ha struntat i en vän. Jag befinner mig i alla fall i Stockholm just nu, och jag undrar om du vill ses? Som du kanske förstår kan jag inte vara ute speciellt mycket, men du kanske vill äta chips och dricka läsk med mig på mitt hotellrum? Puss, Justin.”




Den blev absolut inte som jag hade tänkt mig, men jag lovade er en, så jag håller mina löften. :) Ge mig era åsikter om denna. Jag vet inte när min novell börjar, vi får se. Nu är det strålande väder, och jag har mycket på gång i mitt liv. Så ja, vi får se.



Kommentarer
Johanna säger:

AWESOME :D

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Haley säger:

Gillade den. Riktigt mycket =)

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

Myybieberstoory säger:

Meeeeeer! ;D

Läsa min? Hope so! :D <3

XOXO www.myybieberstoory.blogg.se

Skrivet: | Bloggadress: http://myybieberstoory.blogg.se/

Amanda säger:

guuud!! vad avis man blir dåååååå :( haha, sjukt grymt kapitel!

Skrivet: | Bloggadress: http://novelsbyyme.blogg.se/

josefine säger:

det känns som jag är taskig nu men jag vill bara förmedla min åsikt.



detta jag precis fick läsa var ingenting jag hade förväntat mig av att få läsa utav dig. handlingen är en annan - i know - men själva skrivandet och trovärdigheten har gått neråt sen dom andra novellerna... visst, det här är en början av en novell, den kanske blir bättre - men jag trodde själva storyn skulle vara annorlunda, inte att dom möts en gång och sen är 'bästavänner'? förstår du hur jag menar? jag menar ingenting illa eller så, men jag hade bara förväntat mig mer :)



lycka till annars!

Skrivet: | Bloggadress: http://thhp://byardell.devote.se/

Hanna säger:

Jätte bra, meeeeer ;D

Skrivet: | Bloggadress: http://ourbieberworlds.blogg.se/

Quinee säger:

Jag håller absolut inte med Josefine, jag tycker att detta var helt jävla azuuuuuum !!!! Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att du kommer fortsätta på denna !!!!! <3

Skrivet: |

Anonym säger:

snälla fortsätt på denna denna var assbra

Skrivet: |

lolo säger:

den var faktiskt bra du borde vara nöjd

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

rt säger:

Josefine: det här är inte novellen som hon kommer skriva på utan bara en shortcut novell!



Annars tycker jag faktiskt det var en annorlunda novell och som vanligt asgrym :) Längtar verkligen tills du börjar skriva den riktiga novellen :D

Skrivet: |

rt säger:

Josefine: det här är inte novellen som hon kommer skriva på utan bara en shortcut novell!



Annars tycker jag faktiskt det var en annorlunda novell och som vanligt asgrym :) Längtar verkligen tills du börjar skriva den riktiga novellen :D

Skrivet: |

Anna säger:

Jätte bra! :)

Skrivet: |

Felicia Schönning säger:

Love it <3

Skrivet: | Bloggadress: http://justinddrreewwbieber.devote.se

Emelie säger:

Grymt bra :D

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliii3.devote.se

zxczxc säger:

snälla fortsätt på denna novell jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skrivet: |

Emelie säger:

Bäst!!! ;)

Skrivet: |

Imra säger:

Snälla fortsätt på denna jag vill veta vad som händer när Sofie träffa JB i Stockholm !!!!!!!!

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback