Pearl hade ursäktat sig från bordet och försvunnit in i vardagsrummet, men det tog en timme innan någon reagerade. Mamma tittade undrandes på mig innan hon sa något. ”Vart tog Pearl vägen?” Det var nästan som att hon gav mig tillåtelse att gå från bordet innan alla andra hade ätit klart. Jag lämnade köket med massa blickar i nacken och hittade Pearl i vardagsrummet sittandes med ansiktet i händerna. Hon tittade upp på mig, hennes blick gav mig en heldel skuldkänslor. Jag visste redan från början att hon inte gillade publiciteten som kom med mig, och kunde därför förstå henne då det stod saker om mig, som förövrigt inte var sanna. Jag visste bara inte hur jag skulle få henne att förstå det. Hon var svår att övertala när hon väl hade bestämt sig. ”Gumman, vad är det?” Jag satte mig ned bredvid henne, men hon flyttade sig bara bort från mig.

Hon hade sagt att vi skulle ta hand om skiten dagen efter, men det var ändå hon som satt där, helt tyst. Vilket faktiskt skrämde mig en aning. Jag ville veta vad det var som var fel, men eftersom att hon inte sa något kunde jag inte få veta det heller. Hon satt och stirrade, antingen i väggen eller ned på sin mobil. Jag visste att jag hade svaret i hennes mobil, men jag ville inte snoka. Jag ville inte förlora den lilla tillit hon hade till mig efter vad hon fått veta under dagen. Helt utan förvarning reste hon på sig, utan att ens ge mig så lite som en blick, och gick ut från vardagsrummet. Det kändes som att någon vred om mina organ i magen, och sparkade mig i huvudet. Hon såg helt förstörd ut, precis som att någon hade dött eller liknande.

Mamma kom ut och satte sig bredvid mig i soffan. Med en lidande blick kollade hon på mig och la armen om mig. ”Om hon är den rätta för dig kommer hon att komma över detta. Jag ser på dig att du verkligen tycker om henne. Och det finns ingen under detta tak som inte tycker om henne. Hon måste bara få smälta detta.” Jag visste att mamma hade rätt, då Pearl inte hade ställt in sig på sådana saker. ”Jag tycker inte om henne mamma, jag älskar den tjejen. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att nå till henne nu, hon har stängt in sig i sig själv.” Hon skakade drastiskt på huvudet och satte sig på huk framför mig. ”Hon är rädd att förlora dig, att det som står i tidningarna är sant. Kanske till och med att du ska skada henne, och sedan försvinna.”

•

När mormor hade diskat och städat klart i köket satte sig alla utom Pearl i vardagsrummet, då hon fortfarande låg kvar i min säng och stirrade i väggen. Det kändes verkligen som att hon önskade att hon var hemma, att hon inte ville vara kvar. När jag satte mig ned i sängen både såg och kände jag hur hon ryckte till, då hon troligen inte hade hört att jag kom in i rummet. Jag sneglade över henne så jag kunde se hennes ansikte, och det gjorde verkligen ont inom mig. Hennes ögon var alldelens svällda och hennes kinder alldelens torra. Som tur var hade hon inte sminkat sig innan, och därför hållit sig ifrån allt svart som hade hamnat runt hennes ögon. ”Gumman, kom.” Jag drog upp henne i min famn, men hon stretade emot en del i början, men jag visade henne att jag inte tänkte ge mig.

”Kan du berätta för mig vad det är som har hänt? Vad var det som fick dig så tillbaka dragen?” Hon stelnade till i min famn, men det fanns något inom mig som sa att jag inte skulle ge mig, att jag inte skulle låta henne försvinna från mig. Jag höll henne hårdare mot mig för att visa henne att jag alltid skulle finnas vid hennes sida. ”Jag kan inte.” Var allt hon svarade, men det var i alla fall något. Hon pratade och det gjorde mig överlycklig, med tanke på att hon inte gjort det på någon timme. ”Jag hade inte tänkt säga detta till dig fören senare..” Hon tittade upp på mig, och fick mig att stanna mitt i en mening. Jag vet inte om hon antog det värsta, eller vad det var, men jag såg hur hennes ögon vattnades. ”Jag älskar dig.” Hon hade fortfarande kvar blicken i min och jag såg att hennes ansikte slappnade av en aning. Utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina, och jag kunde till och med känna hur hennes tårar nådde min hud. Kyssen var den mest betydelsefulla någonsin, den var så passionerad att hon verkligen tog kraften ur mig. Jag behövde inte ens höra det tillbaka för att förstå att jag gjort rätt val.

Jag fick med mig henne ned till resten av familjen, och det var ingen som frågade eller kastade någon kommentar då det hade varit en jobbig dag för oss alla ändå. Mormor hade införskaffat sig en sackosäck som låg bredvid soffan, det var där jag satte mig ned och såg till så att Pearl satte sig i mitt knä. Hon borrade, utan egentlig anledning, ned sitt ansikte mot bröstet på mig, vilket gav mig rysningar över hela kroppen. ”Är det dags för att dela ut lite julklappar eller?” Jazmyn var den första att reagera på mammas fråga då hon blev överlycklig. Ett brett leende satte sig på mina läppar när jag såg min lillasyster så fruktansvärt glad. Pearl satte sig upp ordentligt och tittade på samma sak som mig, min glada lillasyster. ”Vad lik hon är dig.” Hon viskade mot min hals och gav mig rysningar igen.

Jazmyn satt med mest julklappar, men Jaxon var inte långt efter då han knappt syntes bakom sin hög. Han var dock lite mindre än Jazmyn så det kan ha berott på det också. Jag hade också fått en hel del, även om jag sagt att jag inte ville ha några. Pearl däremot var det ingen som visste skulle komma, så hon hade inte fått några, förutom att jag hade en som väntade på henne, men hon såg ut att trivas ändå. Hon satt tillsammans med Jazzy på golvet och var med henne och öppnade alla sina paket, då det var en hel del. Hon blev lika glad för varje, men när hon öppnade ett paket från mig, med en av hundra olika barbie dockor skrek hon av glädje. Vi alla andra började skratta, medan Pearl ryckte till och höll sig för örat. Jag var verkligen den lyckligaste på jorden.

Vad tycker ni? Är hon för hård mot Justin, eller förstår han henne inte som han borde? 

Jag jobbar imorgon, så jag vet inte när det blir något mer kapitel, plus att jag inte har mer än 2 på lagret, så kan inte lägga ut dem heller. =/ Aja, vi får se. :) Ska försöka skriva lite mer ikväll, då jag kan sova en timme längre imorgon. :) Börjar inte fören 9.