Känslan jag hade i min kropp gick inte att beskriva. Om Justin hade en son tillsammans med den där tjejen ville jag inte vara en del av hans liv. Varför var det här tvunget att hända mitt på julafton, den dagen om året man ska vara tillsammans med sin familj och ha det mysigt? Han såg uppriktigt ledsen ut, men jag kunde inte göra något åt det. Jag ville hem, hem till min mamma och pappa, och bara glömma vad jag fått uppleva under dagen. ”Justin, din pappa är här.” Pattie stod i början av trappen och ropade på honom, jag såg hur glad han blev men han dolde det så mycket han kunde. ”Snälla, följ med mig ner. Jag vill att du ska träffa min lillasyster.” Tanken var lockande, men jag ville inte att hans pappa skulle se mig såhär, och egentligen ville jag inte bråka med Justin heller. ”Gå du, jag kommer snart.” Han tittade skeptiskt på mig, men lämnade sedan rummet.

Jag satt kvar i sängen ett tag, med ryggen tryckt mot väggen och knäna hårt uppdragna mot bröstet. Min mobil låg på sängen bredvid mig, och den var på ljudlöst, men jag kunde ändå se hur mamma ringde mig. Motvilligt svarade jag. ”Gumman, hur mår du?” Jag kunde höra på hennes röst hur hon egentligen redan visste svaret, hur hon visste vad som hade hänt. Hon om någon brukar aldrig läsa skvaller och skit i tidningar, och allra minst på nätet. ”Beror på hur man ser det.” Hon suckade djupt och tog en paus. ”Vad säger Justin?” Ja, vad säger han? Precis det vem som helst skulle säga. ”Han hävdar sin oskuld. Han säger att han inte vet vem det är, och att han aldrig träffat henne förut.” Om jag bara kunde läsa min mammas tankar, så hade jag utan tvekan gjort det. ”Jag tycker du ska prata med honom. Men gör det imorgon, fira julafton precis som inget har hänt. Han skulle inte ljuga för dig. Han är inte sådan.” Mammas fina ord satte sig rakt i hjärtat på mig. Hur kunde hon vara så klok?

♥

Efter en skön dusch och nya kläder, varav en röd mysig julklänning, valde jag att gå ned till dem andra. I trappen ned kunde jag höra hur Justin hade ett samtal med en annan man, en jag inte kände igen röste på, men fick strax bekräftat vem det var. ”Pappa, jag vet inte vad jag ska göra.” Jag stannade till då jag ville höra vad hans pappa hade att svara honom på det. ”Berätta för henne hur mycket hon betyder, och att du aldrig skulle göra något sådant.” Efter att han hade sagt det fick han syn på mig, och det såg nästan ut som att han slutade andas. Justin tittade på honom för att sedan låta hans blick följa sin pappas. Där stod jag i trappen, ganska rosig om kinderna och ville inget annat än att Justin skulle hålla om mig. Han kom emot mig, och stannade precis framför mig, då jag i alla fall hade tagit mig ned från trappen. Han synade mig från topp till tå, för att slutligen i en prövande gest lägga armarna om mig. ”Vad vacker du är.” En rodnad placerade sig på mina kinder, ännu en gång.

Jag vet inte hur länge vi stod där i trappen och bara höll om varandra, men det kändes som en evighet. Jag mådde så bra med hans armar om mig, det kändes som att jag inte behövde mer. Han släppte greppet om mig, men stod fortfarande lika nära, och när han såg mig rakt i ögonen var det precis som att han såg rakt igenom mig. ”Jag skulle aldrig ljuga för dig. Du är för viktig, för mig.” En liten del av mig ville verkligen bara glömma allt, medan en annan hela tiden påminde mig om att han hade haft ett liv före mig, ett liv med massa tjejer. ”Kan vi ta detta imorgon?” Till och med jag hörde att jag var hård mot honom, men jag ville verkligen bara glömma det för en dag, och ha en mysig jul tillsammans med honom och hans familj, även om det var den sista. ”Justin, vem är hon?” En liten flicka stod och drog Justin i sina byxor, och hon var en mini kopia av honom. Han böjde sig ned till hennes nivå, och lyfte upp henne i sin famn. ”Det är min flickvän.” Jag såg leendet han hade på läpparna när han sa det. Jag förstod på en gång att det var Jazzy, och hon tittade på mig. ”Wow, vad vacker hon är. Hon ser ut som en prinsessa.”

Hon var verkligen söt, och till och med hon fick mig att rodna, precis som sin storebror. Det var som att hon visste vad hon skulle säga för att göra mig glad. Justin såg min rodnad och såg till så att jag böjde upp huvudet mot dem båda. ”Vad söt du är.” Jag smekte henne över kinden, vilket fick henne att borra in sitt ansikte i axeln på Justin. Han skrattade till och tog mig prövande i handen, han visste nog fortfarande inte om jag ville att han skulle ta i mig. ”Finns fler jag vill att du ska träffa.” Tillsammans gick vi in i vardagsrummet där alla satt samlade. När vi klev in slutade alla prata och vände blickarna mot oss istället. Pattie log milt mot mig, och nickade lite löst med huvudet. ”Pappa, det här är min flickvän. Pearl.” Den mannen jag tidigare sett Justin med reste på sig, med en liten grabb i famnen. ”Hej, trevligt att äntligen få träffa dig. Jag heter Jeremy.” Vi skakade hand. ”Och det här är den yngsta Bieber, Jaxon.” Jeremy fortsatte att presentera den lilla grabben.

Diane klev upp ur soffan och gick ut i köket med Pattie och Bruce i följd. Hon behövde inte säga något till dem, då dem följde med ändå. Ibland funderar jag vad den familjen har för makt, då jag i stort sett gör lika med Justin. Det är inte ofta han behöver säga åt mig att göra något. Vi slog oss ned i soffan och Jazmyn hoppade över till mitt knä samtidigt som jag placerade mitt huvud på hans axel. Matdoften nådde min näsa och jag blev genast hungrig. Nästan som att Diane kunde läsa mina tankar ropade hon på oss. ”Maten är klar.” Jazzy hoppade ned från mitt knä, Jeremy tog med sig Jaxon och gick mot köket. Justin satt kvar, precis som att han inte hade hört när hans mormor ropade. Jag satte mig i hans knä och la mina armar om hans nacke. ”Är du inte hungrig?” Han skakade lite på huvudet och placerade sina händer på mina lår. Hade jag kunnat läsa tankar, hade jag gjort det på honom då. Jag ville veta vad han tänkte på, och om jag kunde göra något. ”Kom nu baby.”

Under middagen hörde jag hur min mobil började låta, så jag ursäktade mig och gick mot ljudet. Mobilen låg i vardagsrummet och lyste av ett inkommet sms. Namnet på displayen gav mig gåshud, och en oroande känsla i magen uppstod. ”Hej Pearl! God Jul kanske man skulle ta och skriva först. Fast jag vet inte om det är sådan godjul för dig, då du troligen har läst tidningarna. Din pojkvän påstås vara pappa till Mariah Yeaters son, hur känns det? Både du och jag vet att det mycket riktigt kan vara så, då han verkar vara en hejare på att bara knulla sina brudar. Undra hur många fler det finns där ute som bär hans barn, eller har burit. Jag hoppas du förstår att han kommer göra likadant med dig.” Behöver jag säga mer än att sms:et kom från Aurora? Och att min matlust hade försvunnit redan vid första ordet. Jag mådde illa, och ville inget annat än försvinna.

Mer drama, det känns som att det kommer gå åt helvete för dem. Vad tror ni? hur kommer Pearl att tackla detta, och kommer hon göra det? ^ 

Jag jobbar idag med, börjar halv 12, slutar halv 8. Så vi får se om det kanske kommer ett till. ^^ Imorgon gör jag min sista praktik dag, sen jobbar jag på Lördag. Sen är jag leedig. =P