På morgonen när jag vaknade låg Pearl fortfarande och sov, så jag väckte henne aldrig, utan krånglade mig ur sängen och gick in på badrummet. Jag kände hur någon höll på i köket med massa förberedelser, det luktade verkligen jul i huset. Precis när jag tog på mig en tröja hörde jag hur Pearl började röra på sig i sängen, och strax efter insåg hon nog att jag inte låg bredvid henne längre så hon vände sig om i all hast och stirrade på mig. ”God morgon.” Hon satte sig upp med täcket om kroppen för att sedan klia sig i ögonen och dra fingrarna genom håret. ”Har du sovit gott?” Hon nickade, men sa fortfarande inget. Jag gav henne en stor tröja, och ett av mina par mjukisbyxor, så gick vi tillsammans ned till köket där mormor och mamma var i full gång. Det var då jag såg att klockan var över elva på förmiddagen.

Pearl var fortfarande blyg när det kom till min familj, men det fanns ingen anledning för henne att vara det då dem verkligen gillade henne. ”God morgon ungdomar, har ni sovit gott?” Mormor började genast plocka fram en liten lätt frukost när vi kom in i köket. ”Jag har sovit gott i alla fall. Riktigt bra. Du då?” Pearl tittade på mig och kysste mig på kinden, framför min mormor, ett stort steg för henne. ”Jag har sovit som en prinsessa.” Mitt svar fick både mormor och Pearl att skratta, vilket var lite mening. Vi satte oss ned vid köksbordet, båda två på samma sida, och med fingrarna sammanflätade. Det blev lite krångligt att bra mackan, men det funkade då jag inte ville släppa henne.

•

Pearl frågade mormor flera gånger om hon fick vara med och hjälpa henne i köket, men mormor svarade hela tiden att hon var gäst och inte skulle lyfta ett finger, men tillslut fick Pearl som hon ville. Så dem stod tillsammans och stekte både köttbullar och marinerade revbensspjäll. Själv satt jag bara vid bordet och betraktade min vackra flickvän, som verkligen gjorde sig vacker i mina kläder. Jag skulle nog utan tvekan kunna sitta och titta på henne tills jag somnade, och aldrig tröttna. Jag märkte inte ens att hon försvann från min syn och dök upp bakom mig, hon kysste mig på kinden och la armarna om mig. ”När kommer din pappa?” Hon lät sådär nyfiken som bara hon kan låta, och log med hela ansiktet. ”Han kommer, men jag tänkte att vi skulle ta en liten promenad innan. Så du får se området jag växte upp i.” Hon nickade och försvann upp på mitt rum, så jag sprang efter henne.

Tillsammans gick vi, dock inte hand i hand, då vi faktiskt var ute bland folk, men ändå ganska nära varandra. Snön var alldelens vit och Pearl hade en söt mössa på huvudet. Jag hade inte sett henne i sådana kläder innan, då vi bara varit på ställen där solen varit framme och det hade varit över 20 grader. Vi gick förbi en av våra mataffärer som inte låg speciellt långt bort från mormors hus. Pearl tvärstannade och kollade mot alla löpsedlar, och min första tanke var att det var en bild på henne och mig, men så var inte fallet. Jag gick närmare för att se att jag verkligen såg rätt då det var en bild på mig, och en tjej jag aldrig tidigare sett i hela mitt liv, men det var inte det värsta utan det var att hon anklagade mig för att vara far till hennes barn. ”Är det där sant?” Det såg bokstavligen ut som att Pearl skulle svimma, och börja gråta vilken sekund som helst, men hon gick ändå in och köpte tidningen.

Istället för att fortsätta visa henne runt tog jag med henne tillbaka hem. Mobilen gick varv då Scooter ringde, på julafton, och tro mig, det var inte för att hälsa godjul. Mamma tittade skräckslaget på oss när vi kom tillbaka. ”Vad gör ni redan hemma?” Vi hade inte varit borta mer än 20 minuter, så jag förstår hennes tanke. ”Läs här.” Jag tog tidningen av Pearl och gav den till mamma. Hon hade fortfarande inte sagt något till mig, vilket faktiskt skrämde mig en aning. Inget av det som stod i tidningen var sant, men hon kollade osäkert på mig. ”Baby, det är inte sant. Tro inte på allt som står i tidningarna.” Hon ryggade tillbaka när jag var på väg att lägga armarna om henne. Hon trodde uppenbarligen på det hon precis läst. Mamma satt och lusläste varenda litet ord som stod under nästan fyra sidor i tidningen.

Min mobil ringde oavbrutet från både det ena och det andra hållet, Scooters samtal var det enda jag svarade på. ”Hej, vad är det jag läser om i tidningarna?” Han lät förvirrad, och om han kunde se mig så skulle han allt förstå att jag var den som var mest chockad. ”Jag vet inte, har inte läst det själv, bara sett löpet.” Jag såg hur Pearl försvann upp till övervåningen, och hur mamma slog ihop tidningen med en riktigt förbannad blick. ”Vi får ta tag i detta efter julhelgen. Försök att inte tänka på det här.” Det var lättare för honom att säga, än för mig att göra. ”Det kommer bli svårt, med tanke på att Pearl såg det.” Han suckade och mamma la armen om mig, det var hårt, men jag var tvungen att ta tag i det. ”Vi tar det här sen, pappa kommer snart hit. Jag är tillbaka i LA snart igen.” Samtalet avslutades, och mamma drog in mig i en kram. ”Vi kommer lösa detta.”

Pearl satt i sängen när jag kom upp, med mobilen i handen. Hon ignorerade verkligen mig, hon varken tittade eller sa något, även om hon hörde att jag var där inne. ”Snälla, du måste tro mig. Jag har aldrig sett den tjejen förut…” Hon tittade upp och spände blicken i mig, vilket fick mig tyst på en gång. ”Hur fan ska jag kunna veta det? Enligt henne har du en son, och jag har ingen aning om vad jag ska tro.” Hennes röst bar henne genom hela meningen, men det var inte mer än det. Hon tittade på mig, och jag såg hur en tår lämnade hennes ena öga och banade en väg ned över hennes kind. ”Jag vet inte vad jag ska behöva säga till dig för att du ska tro mig.” Hon skakade bara på huvudet. ”Bespara mig dina lögner tack.”

Nu händer det grejer. ^ Men jag måste säga att jag är besviken på mig själv. Detta blev inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade velat göra bättre ifrån mig, men jag försökte verkligen. =/ 

Ge mig era åsikter. =)