Efter en hel dag i massa affärer tillsammans med både Justin och Kenny var jag helt slut. Tjejer i alla åldrar hade under dagen kommit fram till Justin och han var alltid lika trevlig, som ställde upp på både bild och autograf. Vi hade det hur trevligt som helst, och jag gillade Kenny, han var precis som en av oss, kanske inte riktigt, men ändå. Han gick varken 5 meter framför eller bakom då jag ville ha honom med oss, och med i vårt samtal. Jag tyckte synd om honom som gick bakom. Justin försökte flera gånger under dagen att ta min hand, men jag höll mig hela tiden på betryggande avstånd, då jag inte ville att fler skulle börja misstänka saker än vad dem redan gjorde. Paparazzi åt upp mig inifrån, då dem hela tiden förföljde oss, och jag visste att dagen efter skulle både jag och Justin vara på framsidan av varenda skvallertidning i hela landet. Jag gillade inte tanken, men det var nog något jag var tvungen att stå ut med, om jag ville fortsätta mitt förhållande med Justin.

Eftersom att Kenny var med var det även han som fick köra då Justin absolut skulle sitta bak tillsammans med mig. Tror ni att jag fick sitta ensam på min sida, nej, nej. Inte det inte. Vi satt tätt omslingrade och det var inte många sekunder Justins läppar inte var hårt pressade mot mina. Jag klagade inte, men tyckte lite synd om Kenny, även om det var hans jobb att vara med Justin hela tiden. Både jag och Justin blev klara med alla julklappar, vilket var fruktansvärt skönt, jag orkar inte mer än en dag i alla affärer för att leta saker till andra. Det var så kul att se honom bland alla leksaker, då han letade till både Jazmyn och Jaxon. Av allt han berättar om dem två, vill jag bara träffa dem mer och mer. Vilket jag hoppas att jag en dag får. Jag vet att Justin har bett mig följa med till Canada, men jag vet inte.

♥

Väl hemma på min uppfart fick Kenny syn på bilarna som stod där, och jag tror knappt han hann stanna bilen innan han rusade fram till min bil. När jag såg honom göra det, såg jag även Justin framför mig, hur han förta gången han såg den hade gjort samma sak. Jag började skratta samtidigt som jag plockade ur alla mina påsar, eller ja, dem jag fick med mig. ”Gillar du den?” Kenny kollade storögt på mig, precis som att jag vore dum i huvudet. Justin skakade bara på sitt och hjälpte mig med påsarna. ”Det är min bil, bara så du vet.” Han kollade frågande på Justin, troligen så trodde han att jag ljög. ”Det är sant, det är hennes bil.” Det var så kul att se honom reagera på det där sättet, då jag aldrig annars gör det, med tanke på att jag knappt använder bilen. När vi kom upp till dörren insåg jag att den var låst, och att det bara var min bil som stod där. Jag hade inte lagt märkte till det innan, då Kenny var mer och var mer intressant.

”Jag går och dricker något, får du med dig kassarna upp?” Justin vek av och in i köket då jag fortsatte upp på mitt rum. Alla kassar åkte in i garderoben, då jag inte ville ha dem framme. Allt som tar plats åker ut från mitt rum, eller in i garderoben, för där är det ändå ingen annan än jag som får vara. Jag satte mig ned på sängen och kände hur mina ben började komma till liv när jag hörde hur Justin började skratta från köket. Att springa i trappen vi har i huset är för mig inga problem då jag gjort det i snart 18 år. Han stod med en ask i handen och kollade förvånat på mig. På bordet låg det en lapp som min mamma hade skrivit. ”Ta ett piller varje dag, så behöver du inte oroa dig.” Justin hade troligen redan läst på förpackningen och förstått att det var p-piller han höll i. Snacka om att skämmas, min mamma kan det där med att vara diskret. ”Hur kan hon veta?” Jag ryckte asken ut handen på honom och stoppade den i min ficka, så att han inte skulle komma åt den igen. ”Jag vet inte. Hon fråga mig massa frågor när du var hem och hämtade kläder igår.” Han skrattade bara och kysste mig snabbt.

Justin hade åkt hem och jag låg ensam i sängen när det plötsligt knackade på dörren. Personen stod kvar och väntade på mitt klartecken, vilket jag tyckte var bra gjort av min mamma som sedan öppnade när jag gav tillåtelse. ”Såg du asken jag lagt på köksbordet?” Jag satte mig upp ordentligt och tittade irriterat på henne. ”Ja, och Justin. Varför kunde du inte gett mig den istället?” Hon kliade sig på armen och såg lite skamsen ut. ”Förlåt.” Visst, jag kanske var lite hård mot henne, men jag tyckte det var pinsamt. Jag ville inte att Justin skulle veta sådana saker om mig, och då är det mitt beslut om han ska få det eller inte. Mamma stod kvar i dörren och kollade lite besvärat på mig. ”Men är det inte bra att han vet att ni skyddar er?” Jag ville inte och tänkte inte ha den diskussionen med henne, hon hade gjort bort mig så det räckte. ”Snälla, bara gå.” Hon gjorde som jag sa, men stängde dörren med en suck.

♥

När jag stod och borstade mina tänder hörde jag från mitt rum att mobilen började ringa. Jag sprang och var snabb på gröna luren, jag hann inte ens se vem det var som ringde vilket fick mig att börja skratta då jag svarade med tandkräm i hela munnen. Jag mumlade i stort sett fram ett hallå. ”Babe?” Jag kunde höra Justin frågandes på andra sidan luren och det fick mig att skratta ännu mer. ”Hej. Vänta två sekunder, ska borsta klart tänderna.” Han skrattade till och jag kunde nästan se hur han log lite. Jag la ned mobilen på bänken bredvid och borstade klart mina tänder. När jag var klar plockade jag upp mobilen, gick och la mig i sängen. ”Nu är jag klar.” Han skrattade till. ”Jag saknar dig.” Jag kunde verkligen höra hur ärlig han var, hur det kom från hans hjärta. ”Jag saknar dig med, men vi ses imorgon?” Jag gosade ned mig under täcket och insåg att jag verkligen saknade hans trygga armar om mig, speciellt då jag låg där. ”Klart vi gör.”

”Angående det där som din mamma gav dig…” ”Snälla ta inte upp det.” Ännu en gång lämnade ett milt skratt hans läppar, och jag kunde inget annat än le. Det var udda att höra honom i telefonen, då han alltid hade funnits bredvid mig, men det var något jag fick ta då vi inte kunde spendera varje liten minut tillsammans. Då vi troligen skulle tröttna på varandra. ”Jag måste. Jag vill veta om du tänker ta dem eller inte?” Han lät osäker, precis som att han inte visste vart han hade mig. En oroväckande klump började bildas i min hals, och jag försökte hela tiden svälja den så att jag kunde berätta för honom, hur jag kände. Tillslut gick det. ”Jag tänker ta dem. Vi är båda för unga för att bli föräldrar. Jag vill ha barn i framtiden, men den är inte än. Om några år, när jag avslutat skolan och har ett tryggt liv.” 

Det kommer lite sent, men det har hänt massa saker under dagen. =/ Vissa tråkiga andra inte, men det är så livet är, allt kan inte gå rakt. Man måsta ha motgångar också. Hoppas iallafall att ni gillar denna del. :)