Det kändes som att någon näst intill högg mig med en kniv, inte i hjärtat kanske, men i magen. Vad hade gjort henne så, att hon inte ens ville prata med mig? Jag hade verkligen, precis som jag skrev i sms:et till henne, letat i hela skolan. Vi hade kommit överens om att jag skulle komma till henne när jag var klar, men när jag väl gjorde det, var hon inte där. Jag gick ned i spelhallen efter att jag fått hennes svar, det var där jag trodde att jag skulle kunna rensa mina tankar, men ack så fel jag hade. Hela hallen var full av ungdomar som skrattade och hade roligt, så jag valde att gå därifrån och tillbaka till mitt rum. Just vid sådana tillfällen ville jag ha ett eget, jag ville inte bli störd, och hade därför ingen lust att bo tillsammans med Tony. Fast å andra sidan var han borta just då, han och Elena gjorde väl något. Där i min ensamhet med taklampan släckt satt jag, tillsammans med mitt skrivblock och en liten läslampa på bredvid sängen. Jag skissade på musikprojektet som Pearl egentligen skulle vara med på. Eftersom att hon hade hoppat av, så var jag tvungen att avsluta den själv.

När jag kollade på klockan nästa gång var den strax efter 5 på morgonen. Jag hade tillsammans med blocket och pennan använt suddet mer än något annat. Det kändes bara som att det blev fel, jag fick inte fram det jag egentligen ville förmedla genom just den låten. Jag var egentligen inte ens trött, även om jag precis insett att jag hade varit vaken bra mycket längre än andra kvällar. Att jag egentligen satt där med penna och papper förstår jag inte, då allt jag hade i mitt huvud var Pearl. Hur hon bara genom ett fånigt sms hade lämnat mig, även om vi inte hade varit tillsammans. Att bädda ned sig själv i sängen efter att ha tillbringat nätterna tillsammans med henne var inget jag kunde rekommendera. Jag låg och vände och vred på mig i flera timmar, så tillslut var det inte ens nödvändigt att sova. Istället klev jag upp och tog mig en varm och skön dusch, för att sedan få se att klockan var strax före 9 på morgonen. Jag kände mig inte fräsch efter duschen, men det fick duga.

•

Dagarna i skolan gick sakta och jag saknade Pearl mer och mer för varje dag som gick. Det var onsdag och det hade gått en halv vecka sedan vi hade kommit tillbaka från Hawaii. Varje gång jag såg Aurora vände jag om, eller gick en omväg, jag vet inte varför, men jag har på känn att anledningen till att Pearl försvann från skolan, måste vara på grund av Aurora. Jag hade lovat mig själv att jag skulle konfrontera henne, men det hade aldrig blivit av. Feg, ja, det var jag. Men jag vet inte varför. Jag hade egentligen inget mer att förlora än det jag redan hade. Precis när jag hade stängt mitt skåp fick jag syn på Aurora, då hon stod helt ensam vid sitt eget. ”Varför var du tvungen att berätta för Pearl?” Hon hoppade till då hon stod med ryggen mot mig och såg inte att jag kom mot henne. Hon vände sig om i ren panik och tog sig för hjärtat. Hon ska överdriva så mycket jämt, en riktigt dramaqueen är vad hon är. ”Tyckte hon skulle få veta. Det är väl inte mer än rätt?” Jag skakade bara på huvudet för att sedan ta mig ett djupt andetag. ”Jag och hon var inte ens tillsammans. Så vad hade hon med det att göra?” Hon stängde sitt skåp och drog med mig till en bänk där det nästan inte var några människor runt om. ”Förstå att jag tycker om dig. I krig och kärlek är allt tillåtet.” Jag blev att må illa av hennes sätt att prata. ”Du är en elak människa. Och jag har pratat med dig för sista gången.” Jag kunde se på henne hur hennes ögon vattnades, och hur hon tog ett djupt andetag. När hon gjorde det, passade jag på att resa mig upp och gå.

Tony satt på balkongen när jag kom tillbaka till rummet efter att ha avslutat skoldagen och min såkallade relation med Aurora. Jag ville inte veta av henne mer då hon mer eller mindre äcklade mig. ”Kan du komma hit ett tag, jag har något viktigt att berätta för dig.” Det lät på Tony som att han hade grubblat länge på om han skulle berätta det eller inte. En klump i magen växte, men jag gick ut till honom och satte mig ned på den andra lediga stolen. ”Vad är det som har hänt?” Han satt med fötterna på balkongräcket, och höll på med sin mobil. Jag la upp mina fötter på stolen mitt emot mig, och lutade mig tillbaka ordentligt. ”Jag hörde Aurora prata med Elena idag.” Jag tittade på honom som att han var knäpp. ”Jag bryr mig inte. Jag vill inte veta vad dem två gör.” Jag var precis på väg att resa mig upp och gå in, men Tony hann stoppa mig. ”Det handlade om Pearl, och så vitt jag förstår tycker du om henne. Jag gillar dig, så jag tycker du förtjänar att veta.” Ännu en gång växte klumpen i magen. Vad hade Aurora gjort mot Pearl, varför visste jag redan, men kunde ändå inte förstå det. ”Aurora pratade med Pearl i tvättstugan i lördags, och det är anledningen till att Pearl åkte från skolan.” Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, men jag visste vad jag skulle göra. Jag skulle ta reda på vart hon bodde och åka dit.

•

”Snälla, varför ska det vara så svårt för dig att ge mig hennes adress?” Jag vet inte hur länge jag hade stått och försökt få receptionisten att ge mig Pearls hemadress, men hon vägrade. ”För att vi har en policy på den här skolan, och det är att man inte får lämna ut personuppgifter om folk.” Den äldre damen med glasögonen på näsan gick mig på nerverna. Hon förstod inte vilken situation jag satt i, men gjorde hon det skulle hon kunna hjälpa mig. ”Jag ber dig, det handlar om att göra rätt. Jag har gjort fel, och måste få ställa det till rätta.” Hon började knappa på datorn, för att sedan skriva på en liten post-it lapp. Innan hon gav mig lappen tittade hon omkring sig, precis som för att se om någon såg henne. ”Du har inte fått denna från mig.” Jag skakade bara på huvudet. ”Vadå?” Ett leende kom fram på hennes läppar och hon bad mig gå. Jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade min jacka, samt min mobil. När jag kom utanför skolan visslade jag in en taxi och gav honom lappen med Pearls adress på. Min plan var att inte gå från henne fören hon talat om för mig vad som hänt, och vad som fått henne till att hoppa av skolan. Det är ett stort val man gör i livet, och något så allvarligt hade hon gjort.

När taxin stannade blickade jag upp mot huset, och fick mig en liten chock. Det var verkligen stort och det syntes att dem hade pengar. Pearl var inte den personen som skröt om sådant, och hade absolut inte dem nyaste märkeskläderna. Hon var jordnära och lät folk tro att hon var en medelklass, medan huset speglade en annan bild över henne. Det stod tre bilar på uppfarten, en vit SUV, en svart Range Rover och en röd Ferrari. Hon hade aldrig sagt något om hon själv hade körkort och bil, men det var det jag uppfattade då jag såg bilarna. Jag knackade på dörren och en kvinnlig gestalt uppstod i fönstret på dörren. ”Hej. Är Pearl hemma?” Hon inspekterade mig, det syntes på henne, men jag sträckte fram handen åt henne, och pressenterade mig. ”Mitt namn är Justin.” Hon tog artigt min hand. ”Debbie heter jag. Välkommen in. Hon finns på sitt rum, en trappa upp och direkt till vänster.” Hon visade mig till trappen, och jag gick upp själv. Hon hade en stor dubbeldörr in till sitt rum och jag knackade löst två gånger. ”Kom in.” Det var första gången på flera dagar som jag hörde hennes röst, och den lät mer sårbar än dem andra gångerna. Jag öppnade dörren lugnt, och uppenbarade mig själv i dörröppningen. Hennes ansiktsuttryck speglade en känsla jag inte sett tidigare.

Nå, vad kommer hända? =)