Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 36.


 

Jag fattade inte vad det var som hade hänt med Pearl, hon kunde inom loppet av tio minuter gå från över exalterad till ledsen. Och just den där gången förstod jag inte ett skvatt. Jag var över till henne och knackade på samt bad henne öppna, men hon svarade inte. Egentligen hade hon inte behövt vara där, men jag visste att hon var det, då hon inte bara skulle gå någonstans utan att säga till. Hon var inte sådan som person, så mycket visste jag om henne. Svaret jag fick på hennes sms var både kyligt och kort, det var då jag förstod att något allvarligt hade hänt, att jag hade gjort något. Men jag kunde inte ställa det till rätta eftersom jag inte visste vad det var. Min mobil plingade till och jag var direkt på den då jag hoppades att det skulle vara från Pearl, att hon bad mig komma över, men så fel jag hade. ”I just told Pearl about our night, i think she deserv to know that.” Jag vet inte vad som flög i mig, men min mobil åkte i golvet och det ska mycket till att jag släpper den frivilligt. Mitt hjärta stannade en ynka sekund, men vad hade jag egentligen väntat mig. Det kändes fruktansvärt, det var nästan som att hon stack en kniv i mig, vred om och skrattade. Nu förstod jag varför Pearl var som hon var, jag hade full förståelse över om hon aldrig mer ville se mig, men jag var absolut inte beredd på att släppa henne.

 

Jag hörde hur dörren på balkongen bredvid mig öppnades, och jag visste att det var på den balkongen min tjej befann sig, den vackraste flickan i världen. Jag samlade mod till mig för att prata med henne, men allt jag gjorde var att titta, riktigt noga ifall det var sista gången jag såg henne. Mina ögon var rödgråtna, då jag lät dem rinna efter sms:et. Det fanns inget annat jag kunde göra egentligen. Pearl reste på sig och gick in, och allt jag gjorde var att se på, samt hosta en gång. Mamma kom in i mitt rum men tvärstannade då hon såg hur jag såg ut. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Men lilla gubben, vad är det som har hänt?” Hur berättar man för sin mamma att man legat med fel tjej, utan att hon ska gå i taket och dra upp hela historien om att man ska skydda sig hit och skydda sig dit. Det funkar bara inte. Jag kunde inte se på henne, och veta att hon inom tio minuter skulle vara så besviken på mig. Allt hon någonsin sagt till mig skulle hon tro ha gått in i ena örat och ut i det andra. ”Jag kan inte berätta det för dig, tyvärr. Jag vill inget annat, men jag kan inte.” Hon släppte mig inte med blicken, även om min flackade fram och tillbaka mellan både lampor och tv:n, hon satt så nära mig att hon tillslut tog min hand. ”Jag är din mamma, du kan säga precis vad som helst till mig.” Jag skakade bara på huvudet, jag kunde inte.

 

”Justin gubben.” Mamma hade vägrat att ge sig, och det var ingen idé att försöka få henne att göra det heller. Hade hon gett sig fan på något, ja, då skedde det. Det var hennes personlighet, hon var sådan, och kommer nog alltid att vara det också. Jag hade sedan ett tag lagt mig ned på soffan med en kudde över huvudet. ”Okej, men skäll inte på mig sen. Jag mår dåligt så det räcker.” Hon spärrade upp sina ögon, men nickade sedan på huvudet. Hon hade lovat, så skulle hon sedan börja skälla på mig, hade jag nog tappat kontrollen. ”Jag har legat med en annan, som inte är Pearl. Och den tjejen har sagt det till henne vägg i vägg här.” Jag vet inte hur fort den meningen kom ur mig, men knappt jag hörde vad jag sa, men jag kunde se att min mamma hade hört vartenda ord, precis som att jag sa dem med 3 sekunders mellanrum. Hon såg inte glad ut, men hon bet sig i läppen då hon hade lovat mig att inte skälla, eller säga något. ”Du måste prata med Pearl.” Jag avbröt henne. ”Vad tror du inte jag har försökt med?” Hon reste sig upp och gick mot dörren, men vände sig sedan. ”Jag ska prata med henne, men jag nämner inget om detta. Det får du göra själv.” Med en hård ton i rösten lämnade hon rummet med en smäll.

 

Jag ville svara Aurora, jag ville skälla ut henne i hopp om att jag skulle bli att må bättre, men innerst inne visste jag att problemet inte låg hos henne, utan hos mig själv. Hade jag berättat detta för Pearl redan från början hade detta aldrig hänt. Visst kan jag förstå om hon hade blivit arg och besviken då med, men det hade kanske känts bättre om det hade kommit från mig, och inte ett ruttet sms från Aurora. Jag vet inte ens hur hon fick det att framstå. Jag skulle inte ge henne den godbiten att suga på, det hade hon gjort så det räckte, om ni förstår vad jag menar. Hon skulle inte få chansen att gotta sig i Pearl nedgång, det är något jag inte kommer acceptera. Jag ska vinna tillbaka Pearl innan vi åker här ifrån, om jag så ska vara tvungen att ta till drastiska åtgärder. Jag gick ut och satte mig på balkongen för att få lugna ned mina nerver som av någon anledning krupit ut ur skinnet på mig. Jag kunde höra hur Pearl grät från sitt rum, och ni ska bara veta hur det kändes inom mig. Hon var så nära, men så fruktansvärt långt borta.

 

 

Det kändes som att det hade gått tio minuter sedan mamma lämnade mitt rum, men när jag kollade på klockan såg jag att det hade gått två timmar. Tiden gick fort, men jag vet inte varför. Jag låg i soffan på mitt rum och bara stirrade i taket. Det knackade på dörren, och av ren reflex flög jag upp ur soffan och öppnade. Alfredos ansikte syntes utanför, och jag hade ingen lust att lyssna på hans sarkasm när det kom till mina misstag, men jag hann inte stänga dörren fören han knuffade upp den och klev rakt in. ”Ryck upp dig.” Där kom den första kommentaren, och skulle jag bli tvungen att stå ut med fler, vet jag inte vad jag hade gjort. Han satte sig ned i fåtöljen och la upp sina fötter på bordet. ”Vart är Pearl?” Han hade ingen aning om vad som hade hänt, och jag har ingen aning om vad han trodde, eller hur hans hjärna fungerade över huvud taget. ”Hon vill inte prata med mig, så hon är på sitt rum.” Han satte ned fötterna på golvet i en smäll och lutade sig framåt över bordet. ”Yo bro, vad har du gjort?” Jag vet inte om det bara var jag, eller så var han väldigt anklagande på rösten. ”Jag låg med en annan för ett tag sedan, och nu fick Pearl reda på det.” Han spärrade upp ögonen och bokstavligen glodde på mig. ”Wow, trodde inte du visste vad sex var för något.” Han log med hela ansiktet. Även om jag var ledsen och egentligen inte orkade göra speciellt mycket kunde jag inte undgå att le. ”Haha, kul grabben.”

 


 

Kenny gjorde mig och Alfredo sällskap, så vi släppte loss en del framför tv:n och NBA. Det är det enda spelet man kan spela med dem två, då det annars blir krig, och det har jag ingen lust att avstyra. Vi var som tre hysteriska små barn, som ingen kunde stoppa. Jag fick spela i ett ensamt lag då dem tyckte att jag vann för mycket, så dem ville ha övertaget. ”Men passa då, pappskalle.” Alfredo och Kenny blev tillslut osams, så jag fick bollen och satte en trepoängare. ”Kolla vad du gjorde.” Jag satte matchens sista poäng, då jag vann med hjälp av det. ”Om ni kunde hålla sams slapp jag utklassa er varje gång.” Det knackade på dörren och eftersom att Alfredo och Kenny slogs på golvet var jag tvungen att öppna dörren. Jag hade helt och hållet glömt bort att jag och Pearl inte drog jämna linjer, men blev genast påmind då hon stod utanför dörren. Hon såg ut som ett vrak, och allt var mitt fel. När hon hörde att jag hade både Kenny och Alfredo på rummet kollade hon chockat på mig. ”Förlåt att jag störde.” Hon var på väg att vända sig om men jag stoppade henne. ”Du stör inte. Kom.” Jag tog henne i handen och gick in på mitt rum igen. ”Skulle ni två kunna lämna oss i fred?” Jag såg att både Kenny och Alfredo tittade på henne, och jag såg hur hon gömde sitt ansikte i sina händer. Utan att säga något lämnade dem mitt rum och stängde dörren efter sig.

 

”Är det sant? Låg du med henne?” Vi hade satt oss i soffan och jag hade tagit fram en varsin Coca Cola till oss. Hon satt dock i fåtöljen, så långt från mig som möjligt. Hennes röst, den var så mild och ljuv, jag trodde nästan att jag drömde. Jag ville att hon skulle vara arg, att hon skulle skrika eller något som visade att hon i alla fall brydde sig. Jag var så illa tvungen att vara ärlig, men jag visste inte hur jag skulle visa att hon hade hört rätt. ”Ja, men innan du går, eller säger något, vill jag att du ska veta att det är en sak i världen som jag ångrar.” Hon skakade bara på huvudet och började återigen gråta. ”Jag vill inte höra mer.” Hon reste sig upp och var på väg mot dörren. ”Om du går nu, ger du mig en anledning att ge upp oss.” Hon stannade till och tittade på mig, tårarna som rann ned för hennes kinder var så vackra, men ändå inte. Jag visste att det var mitt fel, och jag ville inget annat än kyssa bort dem, och få henne att känna sig som en prinsessa. För det var precis det hon var i mina ögon. En väldigt vacker flicka, som inte förtjänade tårarna på hennes kind. ”Ge upp oss Justin? Har vi ens något att ge upp?”




En fråga till er, är novellen dålig på något sätt?


Glöm inte bort frågestunden som finns under detta kapitel. Jag kommer härdan efter inte svara på frågor i enskilda inlägg då det tar alldelens för mkt tid, och det är tid jag hellre lägger på att skriva på kapitel. :)


Kommentarer
linda säger:

Absolut inte!

jag tycker att novellen är jättebra!

Skrivet: |

Emma säger:

Novellen är superbra! Men usch, Aurora är så elak.

Justin och Pearl måste bli tillsammans igen!

Skrivet: |

Anonym säger:

Så BRAAA

Har inget att klaga på

Skrivet: |

Emma säger:

allt är bra men jag tycker eller vill att det skulle kunna få vara mera drama och så mellan Aurora,Justin och Pearl

Skrivet: |

Sara säger:

Neeeej, vem sa att novellen är dålig?

Skrivet: | Bloggadress: http://jbieberstoriies.blogg.se/

Anna säger:

Jätte bra! OMG!! :)

Skrivet: |

Sara säger:

OMG säger jag bara! du är fantastisk! älskar din novell :D <3

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Emelie säger:

Novellen är sjukt bra, har inget att klaga på!

Riktigt bra!! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se/

Me+You 'Imma Tell you one time. <3 säger:

Novellen is amazayn!

jättebra. <3

Skrivet: |

Felicia säger:

HErreguuuud nej!!! Allltsaå till din fråga ^^ Haha, njama njama houff!! ^^ Jag tänker avsluta kommentaren nu. Ketchup, ketchup ketchup puunkt.

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbnoveller.bloggplatsen.se

Lisa säger:

Awesome :DD

Novellen är jättebra :)

Skrivet: |

lolo säger:

jag har kanske läst detta kapitlet 8 gånger haha

jag tycker inte att det e något dåligt<3

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Du vet redan vad jag tycker, eller hur?! :D



Och detta, alltså nej. Okej att han var söt när han berättade för Pattie, ungefär som en annan när man behövde något eller var tvungen att berätta något som man visste skulle göra mamma arg, haha!

Och älskar att hon bryr sig och går för att prata med henne.



Men jag tycker ändå inte om att dom är osams och så långt ifrån varann, och jag hoppas att dom blir sams snart, att hon visar Aurora att hon är så mycket starkare än henne.



Älskar dock deras tv-spels stund, kul att läsa om det, och att dom försöker få honom på bättre humör när han är nere. :)



U know I love this!!

<3

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback