Halva veckan hade redan passerat förbi oss, och jag höll på att packa ned allt i min resväska, Pattie hade äntligen fattat sitt beslut om att jag skulle få flytta in till Justin. Jag såg nästan framför mig hur jag skulle sova den natten, som en prinsessa. Jag log fånigt för mig själv när jag sprang omkring i rummet för att kolla så att jag hade packat ned allt. I badrummet var fortfarande allt kvar, så jag tog min väska som jag hade alla badrumsartiklar i och började lägga ned både shampoo och balsam, samt allt annat som låg där inne. Allt mitt smink låg överallt i badrummet, så jag började fundera vad jag hade gjort där inne dagen före. Jag skrattade för mig själv ännu en gång och insåg att om någon skulle se mig, skulle dem tro jag var galen. Vilket jag kanske var en aning, men det är väl som man brukar säga, det bor en galning i oss alla, det är bara ibland den tittar fram. Väskan var överfull då jag inte orkade vika ned mina kläder utan kastade dem, jag hade brottom att ta mig från det dä rummet då jag inte ville att Pattie skulle ångra sig. Vilket tydligen kunde ske på två sekunder om Justin sagt eller gjort något fel.

Precis innan jag skulle släcka lyset i sovrummet och rulla ut min väska fick jag ett sms på mobilen. Det var längesedan jag fick ett sms, då den enda som messar mig är Justin, och han befinner sig i rummet bredvid, och jag ser ingen anledning till att han skulle skriva. När jag fick upp mobilen var sms:et ifrån någon jag inte hade inlagd, och det gjorde mig ännu mer fundersam. ”I just want u to know that Justin and I slept together that night u told me that u didn’t want him. /Aurora.” Hela min värld rasade samman där jag stod med ena handen på dörrhandtaget och den andra med mobilen i. Den åkte till golvet, och lika så gjorde jag. Väskan stod på sin plats, men jag hamnade med ryggen mot dörren och knäna mot bröstet. Tårarna rann på mig, och jag visste att någon skulle bryta upp dörren om den hörde mig ut, så jag försökte hela tiden att inte gråta hysterisk, men det var svårt. Mobilen låg bredvid mig, och meddelandet var fortfarande öppet. Jag blev att må illa, av bara tanken av dem två tillsammans. Jag visste att hon skulle göra något för att ta min lycka ifrån mig, och hon lyckades.

Jag vet inte hur länge jag satt där, men tillslut var jag tvungen att resa mig upp för att gå på toaletten. Den enda nyckeln som fanns till mitt rum, den hade jag tryggt i min bakficka på mina jeans. Ingen annan människa skulle någonsin få kliva in i mitt rum, då jag hade tänkt tillbringa resten av veckan där inne. Jag kände mig illa till mods, och allt jag ville var att spotta Justin i ansiktet, men inte ens det var han värd. Jag visste att det skulle bli problem när vi alla skulle flyga tillbaka till LA tillsammans. Men jag hade planer på att övertala min mamma att köpa mig en flygbiljett på ett annat plan är Justins privata. Besöket på toan gick fort så jag la mig ned i sängen fortfarande med mobilen i handen. Egentligen ville jag radera det för att ingen annan skulle se det, och sedan lotsas som att inget hänt, men jag kunde inte se genom fingrarna för detta. Det gick bara inte. En knackning på min dörr fick mig ur mitt dagdrömmande, men jag reste mig inte. Jag ville inte se personen utanför dörren, och den skulle inte få se mig som mest sårad. ”Pearl, öppna.” Justins underbara röst skar genom dörren och tog sig till mina öron, men jag gick inte på det. Jag ignorerade honom och stoppade huvudet under kudden.

♥

Jag somnade av ett tag, men vaknade av att mobilen vibrerade i min hand. Utan att se vem det var ifrån öppnade jag det. ”Pearl, vart är du? Jag börjar bli orolig, du skulle ha varit här för länge sedan. Puss.” Ännu en gång kom illamåendet då jag läste ordet puss på slutet. Aldrig mer i hela mitt liv ville jag ha hans pussar, som troligen varit överallt på Aurora. Mitt i allt elände kunde jag inte undgå känslan av att jag skulle sakna honom, jag hade verkligen kärat ned mig i honom, och det var inget jag kunde göra något åt. Ännu en gång hade mitt hjärta krossats. ”Jag stannar här.” Var allt jag skrev tillbaka till honom, han förtjänade inte så många fler ord av mig, då jag hade planer på att inte prata med honom över huvud taget. Signalen på mobilen tjöt högt då det började ringa. Justins vackra ansikte prydde displayen, men jag tryckte aldrig på den gröna luren för att svara, jag lät det ringa vidare. Jag kunde nästan känna hans frustation i kroppen, men jag brydde mig inte. Jag orkade inte lägga min energi på någon som ändå skulle komma att krossa mig ännu mer.

Eftermiddagen kom och jag hade inte fått i mig någonting under dagen. Varken frukost eller lunch hade passerat min strupe, men jag kände mig inte ens hungrig. Lite törstig var jag nog allt, då jag troligen blivit ganska uttorkad på grund av alla tårar jag fällt. Min kudde var så blöt att jag nästan kunde vrida ur den. I kylen fanns det flera vattenflaskor, men jag tog bara fram en, och den bokstavligen hällde jag i mig. Solen utanför stod högt på himmelen och värmen tog sig nästan in igenom balkongdörren, men jag ville ändå känna på den, så jag klev ut på balkongen och satte mig ned i en av stolarna som fanns där. Vissa kanske skulle tycka att jag överreagerade en aning, men det är ingen som kommer förstå hur jag mår på insidan, jag hatar att bli sviken, och framför allt hatar jag när folk leker med mig. Jag och Justin var inte tillsammans när han låg med Aurora, om han nu ens gjorde det. Jag hade inte ens frågat honom om det stämde, jag litade på henne. Helt plötsligt insåg jag vad det var jag hade gjort. Det var dock försent, Justin stod på sin balkong, och såg rakt mot mig. Hans ögon var röda, och jag förstod på en gång att han hade gråtit. Han sa inget, utan tittade bara på mig, men jag klarade inte av det så länge då jag valde att gå in. Jag kunde höra hur han grymtade bakom mig, men han gjorde ingen ansats till att stoppa mig, så det fanns inget jag kunde göra.

Jag visste inte hur bra relation Justin hade tillsammans med sin mamma, men det skulle jag snabbt få reda på, då det knackade på dörren, och jag hörde hennes ljusa stämma. ”Gumman, kom och öppna dörren ska vi prata du och jag.” Jag kunde inte motstå henne, hon lät så lugn, precis som Justin, men mer kvinnlig. Jag kunde för allt i världen förstå att han älskade sin mamma. Hon må vara liten i växten, men ack vilket stort hjärta hon hade. Hon brydde sig om alla, speciellt mig som hon inte ens kände. Jag öppnade dörren försiktigt för att se så inte Justin stod där. Jag hade fortfarande inte svalt allt, men jag visste att dagen då han och jag var tvungna att prata med varandra skulle komma. Jag var bara inte redo just då, och det förstod hon då hon skakade på huvudet. ”Han är inte här.” Hon klev in i mitt rum, och jag hann inte ens stänga dörren innan hon drog in mig i en kram. Lika varm och go som alla andra hon gett mig. ”Prata med mig, vad är det som har hänt?” Hon kunde nog se att jag hade gråtit då mina kinder var helt stela, och mina ögon helt röda. Sen att Justins ögon också var röda, samt att vi inte befann oss med varandra, det sa väl egentligen allt. Dem har inte kunnat separera på oss på hela veckan.

Ganska kort, men ni får nöja er med det. ^