Jag hade bett mamma att prata med personalen på hotellet för en överraskning åt Pearl. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra, och var troligen väldigt nervös innan jag knackade på hennes dörr med en stor röd ros i handen. Hon öppnade dörren, vackrare än någonsin, även om hon bara hade fixat sitt hår och satt på sig en klänning. Hon log sött mot mig innan hon klev åt sidan och släppte in mig. ”Gud vad fin du är.” Hon tittade ned på sig själv och sedan på mig. ”Som att jag kan tävla med dig.” Jag hade helt vanliga kläder på mig, så var det någon av oss två som var vacker den kvällen var det helt klart hon. Jag hade inte sett henne i en sådan kort klänning innan, även om den inte var för kort. Jag gav henne rosen, som hon genast förde mot sin näsa och drog in ett djupt andetag av. ”Tack.” Även om det var ett ord på fyra bokstäver kunde jag höra på hennes röst hur hon verkligen menade det, att det kom från hjärtat. ”Är du klar?” En lätt nickning var det enda hon gav mig, och jag fick en känsla av att hon var nervös. Hon såg mig inte ofta i ögonen, och hon sa inte speciellt mycket. Vilket var väldigt olikt henne, i alla fall runt mig.

Vi gick hand i hand tillsammans till hissen som hon trodde skulle ta oss nedåt, men nejdå, jag hade planerat dejten på taket, så vi åkte upp en våning. Hon tittade skräckslaget på mig, men jag drog bara in henne i min famn och strök henne över ryggen. ”Mr. Bieber, vart tar du mig?” Hon lät seriös, nästan lite arg, men jag kunde känna hur hon log mot min axel, vilket var en lättnad. Jag stod fortfarande tyst i hissen men höll henne tätt nära mig, jag kunde mig nästan känna hennes hjärta som hade jämna slag. Hennes puls ökades en aning för varje sekund som gick. Hissen plingade till och vi hade kommit upp på den våningen som sedan skulle ta oss till taket. Tillsammans gick vi mot dörren men när vi var framme höll jag för hennes ögon, och öppnade försiktigt dörren, för att sedan leda henne ut genom den. Hon protesterade en aning, men gav sig tillslut när hon insåg att jag inte skulle göra det.

”Är du beredd?” Jag hade satt ned henne på en stol, och hon lovade att inte titta, fören jag sa att det var okej. Hon nickade till. ”Ja, det är jag.” Jag kunde höra frustationen i hennes röst, och för mig var det bara kul. Jag fick lära mig något nytt om henne varje dag, dock visste jag redan att hon inte gillade överraskningar, men att hon inte hade något tålamod var nytt. ”Du får titta.” Hon blinkade till några gånger innan hennes ögon anpassade sig efter ljuset som fortfarande fanns från solen. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Justin, vad har du gjort?” Hon lät så söt, det gjorde nästan ont i mig hur mycket jag ville dra in henne i min famn och bara hålla om henne, hon var så fruktansvärt söt. ”Jag har tagit med dig på en dejt som jag hoppas du tycker om.” Framför henne fanns det ett bord dukat för två, med olika sorters plockmat, och champagne, tro det eller ej. Men min mamma sa det var okej. Hon vet att jag inte dricker mycket, så hon har inget att oroa sig över. Bakom mig fanns det en sådan stor dubbelsolsäng, med nätgardiner hängandes på sidorna, så vi kunde lägga oss där sedan och kolla på stjärnorna tillsammans. ”Jag är helt rörd, du är så snäll mot mig.” Hon tog min hand över bordet och kysste baksidan på den. Vilket fick mig att rysa en aning. Hennes beröring får mitt hjärta att slå i otakt.

•

Maten var fantastisk, och det skulle jag med glädje säga till personalen sedan. Det var längesedan maten smakade så bra, och jag vet inte om det hade att göra med att Pearl var med mig, eller om det faktiskt var så att maten var mycket bättre än på alla andra ställen. Hon hade sagt samma sak som jag, och visat det genom att äta så mycket att hon trodde det skulle rulla vindruvor ur öronen på henne. Hon hade humor den tjejen, och det var bland annat det hos henne som jag gillade, då jag själv var ganska humoristisk. Tillsammans hade vi faktiskt riktigt roligt, och det tyckte jag var en ganska stor del i ett förhållande. ”Är du mätt nu?” Hon tittade på mig som att jag vore galen. ”Jag orkar inget mer. Men du ska bara veta hur gott det har varit.” Hon sköt ut sin stol, och jag blev genast nervös av att hon skulle gå, men hon kom och satte sig i mitt knä, samt la sina armar om min hals. Jag tror att både hon och jag kände av alkoholen, men jag hade inte så mycket i kroppen att jag skulle göra något med henne som hon inte ville. Jag hade inga sådana planer, jag skulle aldrig göra henne illa.

Hon kysste mig passionerat och lät sina naglar försiktigt dras i min nacke, håret över hela kroppen reste sig men hon gav sig inte. Tillsammans reste vi oss upp och gick mot den där stora ute sängen och la oss ned i den. Hon hamnade under mig, men det ändrade hon snabbt på då hon la ned mig på rygg och satte sig gränsle över mina höfter och fortsatte kyssa mina läppar, för att tillslut nå min hals. Mina händer var inte still en enda sekund, då dem gick upp och ned från nacken till hennes rumpa, och upp igen. Hon satte sig upp och stödde sina händer mot mitt bröst, med en intensiv blick på mig satt hon bara så ett tag. Hon bet sig löst i läppen och la sig ned bredvid mig på en av kuddarna. ”Jag måste fråga dig en sak.” Hon lät osäker, eller nervös, jag kunde inte bestämma mig, antingen en av dem, eller så var det båda. Jag satte mig upp bredvid henne, och hon gjorde det samma så vi hamnade mittemot varandra. Hon tog min ena hand och flätade samman våra fingrar. ”Fråga på du.” Jag ville inte att hon skulle höra min osäkerhet, men till och med jag kunde höra den på min darrande röst. ”Igår när du satt hos mig, hörde jag vad du sa till mig. Menade du verkligen det?” Även om alkoholen fanns i kroppen, så förstod jag att det var något hon hade gått och tänkt på hela dagen. Och jag var verkligen ledsen över att jag hade sagt det i hopp om att hon sov, men faktiskt gett henne något fruktansvärt att tänka på, då hon inte visste om det var sant eller inte.

”Jag menade varje ord jag sa till dig. Du är en tjej jag skulle kunna dela mitt liv med, sen om du känner samma sak, det kan jag tyvärr inte svara på.” Vi låg sida vid sida i den där sängen och kollade på varandra. Vi rörde inte varandra för första gången på länge, hon kändes så nära men ändå så långt borta. En enkel tår lämnade hennes ena öga, och det gjorde mig lite nervös. Jag visste inte vad hon skulle svara, eller om hon ens tänkte göra det. Hon tog ett djupt andetag, och det kändes som att det inte var en bra signal. Man brukar bara göra så om man ska komma med dåliga nyheter, men hon förvånade mig. ”Jag tycker så mycket om dig. Du är den första grabben i mitt liv som jag har känt såhär för, du gör mig glad och lycklig på samma gång. Visst kände jag saker för Tony, men i efterhand var allt bara en lek från hans sida, så jag glömde snart bort det och la allt bakom mig.” Jag fick ont i magen när hon tog upp allt med Tony, visst kände jag till det, men jag hade aldrig hört henne själv säga något om det.

”Jag vill inte gå för fort fram, då detta är helt nytt för mig. Jag hoppas du respekterar det? Även om det är okej att vi sover tillsammans då och då, men att du inte förväntar så mycket annat från mig.” Jag såg att det satt långt inne på henne att säga det där. Och jag kunde förstå henne, hon ville utforska kärleken på en ny nivå än den hon var van vid. Alla har vi kärlek i våra liv, även om det kommer från vänner eller familj. ”Lugn gumman. Jag kommer inte be dig göra något du inte vill. Allt kommer ske på dina villkor.” Hon la sig halvt på mitt bröst, så jag fick chansen att lägga mina armar om henne. Även om jag gillade hennes kyssar, så var bara hennes närhet så mycket bättre. Hon gosade in sin i min famn, nästan så att hon gjorde om mig till en kudde hon inte ville släppa, men jag hade absolut inget emot det. ”Varför har jag inte hittat dig tidigare? Eller varför finns det inte fler som du?” Ett leende nådde hennes läppar, och jag kunde inte motstå att kyssa henne. Hon drog sig tillbaka och tittade på mig. ”Sov med mig?” Hennes söta lilla leende fångade mig på en gång.

Först och främst vill jag bara tacka alla som beklagade här om dagen. Igår var det som sagt begravning, och det var jobbigt, riktigt jobbigt. Men nu är det gjort, och han får vila i frid. Han kommer alltid vara älskad och saknad hos mig, men man måste gå vidare.

Det kommer komma ett till kapitel ikväll. :) Jag känner mig på ganska bra humör, och sen har det varit lite krackligt med kapitel dem senaste dagarna. Så jag tycker ni förtjänar minst två idag iaf. :) Hoppas ni gillar deras lilla semester dem är på. (",)