Jag vet inte hur länge jag satt i sängen innan jag hörde låset vridas om i dörren, och innan hon hann ångra sig flög jag upp och drog upp dörren. Hennes ansikte var inte att leka med, men jag brydde mig inte, jag drog in henne i en varm underbar kram innan hon hann reagera. Jag ville inte se henne ledsen mer, jag hade gjort det för många gånger redan. Hon förtjänade så mycket bättre. Jag strök henne över ryggen, och jag kände hur hon skakade mot min kropp. ”Gumman.” Jag visste inte vad jag skulle säga mer. ”Förlåt. Jag gjorde det jag trodde din mamma skulle göra. Jag dömde henne innan jag hann tänka efter.” Det var skönt att höra henne säga det, skönt att hon förstod. ”Det är lugnt, jag förstår dig lite. Jag sa det på fel sätt.” Vi gick och la oss i sängen igen, och den gången höll jag fast henne. Jag drog henne till mig så mycket jag kunde, jag ville känna hennes kropp mot min, så mycket jag fick.

”Vi tar ledigt från skolan och åker någonstans tillsammans med mamma och alla mina andra älskade vänner.” Hon nickade lite och log mot mig. ”Det ska bli kul att träffa henne faktiskt, jag ser fram emot det.” Jag hörde faktiskt på henne att hon var ärlig, hade hon kunnat hade hon gått upp och packat just då, men hon hade ingen chans att försvinna från mig igen. Hon kysste mina läppar och borrade in sitt ansikte i min hals. ”God natt.” Jag hann inte säga det till henne för hon somnade på en gång då hon slappnade av. Jag låg vaken ett tag och tittade på henne, men somnade inte långt efter. Jag har aldrig sovit så bra som jag gjorde den natten, hon fick mig att sova bra, och jag kommer ihåg vad det var jag drömde, men det är något jag tänker behålla för mig själv. Jag vet i alla fall att jag vaknade med ett leende på läpparna.

”Hur kommer det sig att du inte är på lektionen då?” Mrs. Wright satt vid sitt skrivbord på kontoret och kollade med stränga ögon på mig. Jag blev nervös, men jag visste att jag var så illa tvungen att göra det. ”Jag vill ha ledigt i en vecka.” Jag stod på mig, hade huvudet högt även om hon inte lät speciell glad över att jag inte var på lektionen. Hon kollade ned i sina papper där lärarna rapporterar till henne varje fredag om hur eleverna har skött sig. Jag visste att jag låg bra till i alla ämnen, så hade hon inget annat att klaga på kunde hon inte neka mig ledigt. ”Ja, du ligger ju hela 3 kapitel före alla andra i din matteklass. Så jag ser inga hinder från att inte ge dig ledigt.” Hon tittade upp på mig, och slog ihop sin pärm. Jag kunde pusta ut, men sedan såg jag att hon var på väg att säga något mer, och då blev jag genast stel igen. ”Så jag får väl hoppas att du får en trevlig semester, eller vad du nu ska göra.” Justin hade redan fått ledigt, då hans mamma hade ringt skolan och dragit en vit lögn om att han var tvungen att jobba, och han gick faktiskt där frivilligt, han kunde hoppa av när han ville. ”Tack, det hoppas jag med.”

Justin befann sig redan på mitt rum, i hopp om att jag fick ledigt, men när jag klev in tänkte jag skoja lite med honom, så jag såg ledsen ut. Han kollade på mig med hopp i ögonen, men jag skakade bara lite smått på huvudet och kastade mig på mage i sängen. ”Fick du inte?” jag låg kvar och kände hur han satte sig ned i sängen, samt la en arm på min korsrygg. ”Gumman, det kommer fler chanser.” Jag tyckte lite synd om honom, så jag reste mig upp och drog av ett brett leende. Ett leende som inte gick att misstolka. Han började skratta smått, och kittlade mig sedan. ”Du får inte skoja så, jag trodde jag skulle få spendera en hel vecka utan dig.” Jag kände mig rörd då han praktiskt taget sa att han skulle ha tråkigt utan mig. ”Jag ska inte, hjälper du mig och packar?” Han nickade och drog upp mig ur sängen, och tillsammans började vi vika ned kläder i min resväska. För varje plagg som lades ned kändes det i magen, jag skulle inom loppet av 2 timmar träffa Justins mamma för första gången, och vi var inte ens tillsammans. Allt jag kunde tänka på var, vad hon skulle tycka om mig.

”Är du säker på att du har med dig allt nu? Jag menar sängen eller fåtöljen du har här inne.” Han log mot mig, nästan lite hånfullt. Precis som att jag hade packat för mycket. ”Ja, nu är jag klar.” Han tog min väska och rullade den mot sitt rum, där han hämtade upp två väskor, en med smuts, och en som han skulle ha med sig, dit vi nu skulle. Han vägrade tala om vart. Tillsammans lämnade vi skolan, och alla elever bakom oss. Jag trodde att vi skulle hinna åka innan dem fick rast, men ack så fel jag hade, med tanke på att Elena och Aurora stod utanför och tog luft mellan lektionerna. ”Vart ska ni?” Det lät precis som att Aurora hade med att göra, och det gjorde mig en aning glad när Justin ignorerade henne, jag kände mig värdefull, precis som att jag betydde mer för honom än vad hon gjorde. ”Hallå. Snälla Justin, prata med mig.” Hon gav sig inte utan sprang efter oss, och Justin stannade hastigt upp. ”Vad vill du?” Hon kollade bara på honom, precis som att jag inte fanns vid hans sida. ”Prata ensam med dig.” Han skakade på huvudet. ”Det du ska säga mig, kan du säga framför Pearl.” Aurora snörvlade till och vände på klacken för att gå därifrån.

♥

Vi svängde först förbi huset som Justin har i LA så att han fick lämna sin väska med smutskläder, och för att Kenny skulle hämta upp oss. Han var redan utanför när taxin svängde upp på uppfarten, Justin betalade och vi gick tillsammans ut för att plocka ur våra väskor. Jag gick ned till Kenny medan Justin sprang in. ”Hej, kul att se dig igen. Ska det bli kul att komma iväg lite?” Jag nickade lite svagt mot honom, för även om jag träffat honom tidigare kunde jag inte ljuga för mig själv om att jag var nervös, över att Justins familj och vänner skulle döma mig, innan dem lärde känna mig ordentligt. ”Jo, det ska det. Men jag är nervös..” ”Över vad?” Han såg chockad ut, precis som att jag inte hade något att vara nervös över. Det började blåsa, så jag hade helt plötsligt hela ansiktet fullt i hår, och det blev kaos. ”Jag är nervös över att träffa Justins mamma.” Kenny stelnade till och jag förstod att det var något som hände bakom mig, men jag vågade inte vända mig om för att se vad det var. Det tog dock inte lång tid innan jag kände ett par händer om min mage och en haka som placerades på min högra axel. ”Du behöver inte vara nervös. Min mamma gillar dig redan, då hon la ditt namn på minnet, efter första gången jag sa det. Och det händer bara inte.” En värme for igenom min kropp och jag kunde inte hindra leendet som tog fart på mina läppar.

Bilresan mot flygplatsen var spännande och rolig, både Kenny och Justin sjöng med i låtarna som spelades på radion. Jag älskade att se Justin så taggad och så glad i mitt sällskap. Jag satt bara och tittade på dem två samtidigt som mitt leende nådde max, det gjorde till och med ont i mina mungipor. När bilen saktade in och jag såg flygplatsens entré kände jag igen hur den där konstiga känslan i magen uppstod. Justin var först ur bilen, och det var massa tjejer som la märke till honom på en gång, vilket ställde till det en aning när jag skulle ta mig ur, men Kenny hjälpte mig först, för att sedan gå tillbaka och hämta både Justin och väskorna. Jag stod där själv på en flygplats, som absolut inte var tom. Jag såg hur Justin kämpade utanför dörrarna, han ville nog egentligen inte gå där ifrån, men hade inte så mycket till val, då vi hade ett plan att passa. När han kom in genom dörrarna sprang han förbi mig, så jag vände mig om och fick se honom kasta sig i armarna på en annan grabb. Både jag och Kenny styrde stegen mot dem, då det inte var en som hade stannat hos Justin, det var ett helt gäng.

”Jag vill att du ska träffa alla, kom.” Jag stod en bit utanför den stora klungan av folk, då jag inte ville tränga mig på eller något, men Justin märkte det, så han kom fram till mig och la sina händer på mina höfter. Det fick mig att rysa, att han gjorde en sådan sak så öppen. Det var en annan sak när vi var på skolan då vi var som vilket par som helst. Fast egentligen inte, då vi inte var tillsammans. Jag följde villigt efter Justin, med min hand sammanlänkad med hans. Jag kände hur han diskret strök mig över handryggen med tummen. En underbar gest, som gjorde att jag kunde lugna ned mig en aning. ”Det här är Pearl.” Han ställde sig bakom mig, med armarna om mig en snabbis, men släppte mig sedan så att jag fick chansen att hälsa på alla. ”Alfredo – Scooter – Marvin – Usher” Jag la inte ens märke till att han var den Usher, jag fortsatte bara hälsa på några till. För att sedan komma till en kvinna, som var mycket lik Justin, och jag såg verkligen att hon var hans mamma, även om hon var lite kortare än både honom och mig. ”Hej, mitt namn är Pattie. Jag har hört så mycket om dig.” Hon gjorde inte som dem andra, genom att hälsa med ett handtag, utan hon drog in mig i en varm moderlig kram, och jag kunde inte känna mig gladare.

Hur tror ni att semestern blir? =)

Nu ska jag snart dra till jobbet, första dagen. Håll i er. ^ haha... 
BTW, vad tycker ni om småsakerna som har ändrats i designen? :) I LOVE IT ♥