Jag hade övertalat Pearl att hon skulle komma på min första match då jag kom med i skolans basketlag. Det hade krävt mycket tjatande, men tillslut hade hon inte kunnat säga nej mot mig. Jag var inte nervös, men allt kunde hända på planen då vi troligen skulle möta ett av dem bästa lagen. Tony pratade inte med mig, då han tyckte att jag hade skött allt med Aurora illa. Ursäkta mig? Jag var trött på att han hela tiden satt mig i konstiga situationer, och nu skulle vi spela tillsammans. Det kunde bara gå på två vis, aningen skulle vi vinna av bra samarbete, eller så skulle vi förlora av hans envishet. Vi hade samma basket tränare som vi hade i idrotten, vilket var ganska skönt då jag gillade Emilio. En skön snubbe, inte alls gammal som alla andra lärare. Jag satt på bänken utanför mitt skåp och kollade på alla andra som satt på exakt samma sätt som jag. Emilio kom in i omklädningsrummet med en pärm i ena handen. ”Jaha grabbar, är ni redo?” Han hade en mer hård röst under basket träningar och matcher, än under idrotten då han såg det som en lek.

Eftersom att vi spelade på hemmaplan var det våra cheerleader som vi fick springa igenom när vi skulle ut på planen. Jag förstår inte hur skolorna orkade engagera sig så pass mycket som dem faktiskt gjorde, då det egentligen bara handlade om en basketmatch. Publiken var som vildar och jag gjorde allt för att få se Pearl, men det var så många som stod och några satt så det var svårt att se alla. Kanske kunde kolla senare när alla satt ner. Elena och sina cheerleader hade tränat in ett nummer som dem skulle framföra innan matchen, och vad jag förstod på publikens jubel var det ett bra sådant. Jag har noll koll på vad sådana gör, så för mig var det ganska kul att se. Matchen började och Tony total ignorerade mig, vilket inte bara störde mig utan även vår tränare Emilio. ”Jag är fri, passa.” Jag vet inte hur många gånger jag uttalade dem orden, men vi ledde, det kanske var det som var huvudsaken i alla fall.

Jag satt längst ned på läktaren, det vill säga närmast planen och jag hade full syn över allt som hände. Egentligen struntade jag i basket men jag hade lovat Justin att kolla på honom, fråga mig inte varför det var så viktigt för honom att ha mig där, men jag hade inget annat för mig, så kunde lika gärna slå ihjäl lite tid där. Justin skulle bjuda mig på middag efter matchen, så jag hade redan klätt upp mig, så att det bara var för oss två att gå, då han var klar. Jag kunde inte reglerna, eller spelsättet, men så mycket fattade jag, att jag såg hur illa Tony behandlade Justin på planen. Bollen åkte utanför planen precis där jag satt, och Tony kom emot mig för att ta den. Jag passade på att säga några få ord till honom. ”Få in Justin i spelet, du är skyldig mig det.” Han tittade på mig, nästan paralyserad, men tillslut gjorde han som jag sagt. Han kastade bollen till Justin och han satt en vad jag tror var en tre poängare.

Matchen blev bättre efter mina få ord, och dem vann. Jag såg glädjen i Justins ögon när slutsignalen tjöt över hela hallen. Dem hade besegrat ett lag, som alltid vunnit över dem innan. Och då kan jag förstå att det var en lättnad. Det första Justin gjorde efter att ha tackat alla, och haft sig på planen, var att komma fram till mig. Han drog upp mig från stolen och kysste mina läppar, men han avslutade den alldelens för snabbt för att jag skulle vara nöjd, men jag visste att jag skulle få mer senare. ”Du är helt svettig, gå och duscha nu.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Jag kände mig som en liten flicka i hans närvaro, fnissig och nervös. ”Vad ser han i dig?” Jag stod med ryggen mot, men jag kunde ändå höra att rösten tillhörde Aurora, och jag fattade inte hur hon orkade. Jag vände mig om och fick se hennes perfekta kropp i små minimala cheerleader kläder. Dem framhävde verkligen hennes långa slanka ben, och hennes perfekta mage. ”Du får väl fråga honom, eller hur?” Jag vet inte vad självsäkerheten kom ifrån, men den fanns där helt plötsligt. Hon vände sig bara och gick tillbaka till Elena och dem andra.

♥

”Vart tar du mig?” Vi satt i en taxi på väg någonstans, han ville inte tala om vart. Så i protest flyttade jag mig från mittensätet där jag suttit med huvudet lutad mot hans axel och kollat på LA’s höga byggnader, till sätet på andra sidan. Han reagerade på en gång och drog genast mig mot sig igen. ”Hey, försvinn inte från mig. Vi är snart framme.” Han kysste mig på kinden och en lätt rodnad tog över, så jag borrade in mitt ansikte i halsen på honom, vilket resulterade i att han rös. Tänk att vi båda hade en speciell effekt på varandra, han fick min kropp att smälta i närheten av honom, och jag fick han att rysa bara genom att röra honom. Hans ögon tindrade när han såg på mig, vilket alltid fick mig att le. Jag hade sagt till min mamma att jag inte skulle berätta om mina känslor för honom innan jag visste hur han kände, men det löfte bröt jag redan på en gång då jag såg honom. Jag vet inte vad jag har förväntat mig av honom, men jag är villig att ge honom en chans, om han vill ha mig.

”Picknick, skojar du med mig?” Han tittade nästan stressat på mig, då han inte kunde se min reaktion så bra som han troligen hade hoppats på. Vi hade åkt ungefär fem minuter utanför LA och hamnat på ett riktigt vackert ställe där solen gick ned mitt framför ögonen på oss, och havet var alldelens blått. ”Gillar du inte det?” Hans röst var nära på att spricka vilken sekund som helst, så hela jag sprack upp i ett leende och fångade hans hand i min. ”Jag gillar det. Det är mysigt.” Jag både såg och hörde hur han pustade ut, och slappnade av. Tillsammans gick vi till filten som var utbredd över gräset. På filten stod det en typisk picknickkorg, med både det ena och det andra i. Bland annat alkoholfri päroncider, och hemgjorda smörgåsar fyllda med en röra och massa grönsaker. ”Har du gjort allt det här.. för mig?” Han hällde upp cider i båda glasen och gav det ena till mig, för att sedan lägga i en jordgubbe i både mitt och hans. ”Jag ville att vi skulle få en trevlig stund, där ingen kunde störa oss. Och vad är då bättre än picknick på en klippa?” Jag log och flyttade mig en aning närmare honom så jag nådde hans läppar med mina.

”Smakade det bra?” Han var verkligen mån om att jag skulle ha det bra, då han var och varannan minut frågade mig om jag hade det bra, eller liknande. Jag tog min sista tugga på smörgåsen och tuggade den rikligt då det var sjukt gott. Jag nickade bara mot honom då det är ohyfsat att prata med mat i munnen. När jag hade svalt tog jag en klunk av min päroncider och sedan kunde jag prata igen. ”Det var jätte gott. Jag vet vem som ska få göra mina smörgåsar hädan efter.” Han log bara mot mig, och placerade sin hand på mitt lår. Vi satt mitt emot varandra, precis som i kuddrummet, och det var samma beröring då, som nu vilket gav mig fjärilar i magen. ”När du gick från stranden den där lördagen. Så var jag på väg att säga något, innan du gick. Minns du?” Intensiteten som fanns i hans ögon trängde rakt igenom mina. Jag mindes, det gjorde jag. ”Ja-a.” Osäkerheten bara lyste om mig, vilken han såg då han tog min hand och flätade samman våra fingrar. ”Jag tycker om dig.” Jag ville slänga mina armar om honom, men jag gjorde det inte.

Vi satt där tillsammans, jag mellan hans ben med ryggen mot honom, och han med sina armar om mig. Tankarna skenade iväg, men jag lät det inte gå för långt. ”Menade du verkligen det?” Han behövde inte ens fråga vad jag menade, utan han kysste mig på kinden. ”Ja, jag tycker om dig.” En vindpust drog förbi oss båda, så jag gosade in mig riktigt i hans famn och la upp mina fötter så att knäna var mot bröstet. ”Jag tycker om dig också.” En lätt viskning, men som han troligen kunde höra utan problem då det var helt knäpptyst runt om oss. Justin gick iväg en bit för att ringa Kenny som skulle komma och hämta oss. Jag plockade ihop allt lite snyggt och bar iväg korgen mot hans håll. ”Får jag den, inte ska min prinsessa bära heller.” Han tog min andra hand och tillsammans lämnade vi klippan och gick mot vägen.

Vad tycker ni? Är dem inte söta tillsammans?

Nu är jag hemma igen, efter att ha knäppt över 450 bilder. :) Mina fingrar är dock lite stela, så det går inte alls fort att skriva. Ska tina dem, sen börja på Chapter 30 :)