Pattie hade till och med varit så duktig att boka bord för oss alla, så när vi kom till restaurangen fick personalen en liten chock, då jag antog att hon inte använde sitt riktiga namn. Justin stod hela tiden bakom mig med sina händer i ett stadigt tag på mina höfter. Ibland kunde jag till och med känna hur han snosade mig i nacken, vilket kittlades en aning. Kyparen visade oss till bordet som låg en aning in i restaurangen, men ändå vid fönstret. Det enda kravet Justin hade var att vi skulle äta några våningar över marken, så att alla paparazzi inte skulle kunna hitta oss, och sedan psyka oss från utsidan. Alla satte sig ned vid bordet, men Justin tog min hand och förde mig till ett bord för två en bit ifrån. ”Jag vill ha en lugn middag med dig, på tu man hand.” Jag rodnade, för att han var så söt mot mig. ”Sötnosen då.” Han log bara mot mig, men drog ut min stol, så jag fick sätta mig ned.

När vi hade beställt vår mat och fått in våra drickor satt vi bara helt tysta och tittade på varandra. Han lekte med mina fingrar över bordet och det var en mysig stämning, även om jag kunde höra hur Pattie tisslade och tasslade om oss. ”Kolla vad söta dem är.” Jag kunde nästan känna hur hela gänget bakom min rygg vände sig om och kollade på oss. Justin däremot reagerade inte, utan fortsatte kolla på mig. Tillslut släppte jag honom med blicken och lät kyparen ställa ned en tallrik framför mig, och det fick Justin att göra lika. ”Mmh, vad gott det luktar.” Jag drog verkligen inte doften från min mat, pasta med fyra olika ostar. Justins mat såg inte heller så illa ut då han hade valt spagetti och köttfärssås. Jag var tvungen att smaka på hans mat, så jag stoppade ned gaffeln samtidigt som han gjorde det, och det resulterade i att vi fick upp samma spagetti, och det slutade med en kyss. Båda två skrattade, men det var ändå mysigt. ”Kyssen var godare än maten.” Han vet exakt vad han ska säga för att få mig att smälta.

Hela middagen var i stort sett tyst, om man bortser från skratten av alla andra som satt bakom oss, men det gjorde inget då det var mysigt. Jag satt och inspekterade varje liten detalj i Justins ansikte, och jag såg saker jag inte tidigare lagt märke till. Han hade tre leverfläckar på höger sida av munnen, likt dem tre vise männen. Jag har tidigare bara sett den mittersta av dem, men upptäckte då dem andra två. Jag märkte inte ens att han började prata med mig, fören jag såg hur hans läppar rörde sig. ”Gumman, vakna.” Han knäppte med fingrarna framför mina ögon och log mot mig. ”Vad?” Det var då jag insåg att han redan hade betalat och att alla andra redan rest på sig och gått. ”Oj, förlåt.” Han skrattade bara och tog min hand för att sedan fläta samman våra fingrar. ”Tack för middagen, det var verkligen super gott.” Han kysste mig på kinden och nafsade mig på örsnibben.

♥

”Följer du med mig?” Han lät hemlighetsfull vilket gjorde mig mer nyfiken, så jag nickade hysteriskt på huvudet. ”Ja.” Jag lät helt exalterad över något jag inte ens visste vad det var, vilket fick han att börja skratta. ”Söt du är gumman.” Han tog min hand och drog med mig bort från alla människor och mot arenan. Allt var nedsläckt så jag såg egentligen inte vart jag gick, men jag litade på Justin. Han skulle aldrig låta något hända mig. ”Sätt dig här. Jag kommer snart.” Jag satte mig ned på en stol i mörkret, men insåg ganska på en gång att jag befann mig på golvet framför scenen. Strax efter att mina ögon tillslut hade vant sig vid mörkret och jag kunde urskilja några få skuggor av olika saker tändes en lampa på scen. Justin kom ut och satte sig ned på en stol med sig gitarr i handen. Jag hade ingen aning om vad han höll på med, men jag satt på hel spänn för att få reda på det. En lampa tändes på mig, så att vi båda kunde se varandra. Allt kändes så mysigt, så underbart, och så nytt. Det var precis som att vi inte kände varandra.

Jag har aldrig lyssnat på Justins musik tidigare, så hans gamla låtar var för mig helt nya egentligen. Därför kände jag inte igen låten han började spela på, men jag gillade den på en gång. ”You’ve got that smile, that only heaven can make. I pray to God every day, that you keep that smile.” Det kändes som att han sjöng rakt genom mig, att det var någon som satt bakom mig, och att han sjöng till den. Dock tittade han på mig, i mina ögon, och en magisk känsla uppkom i min mage. ”Yeah, you are my dream, there’s not a thing I won’t do. I’ll give my life up for you, cause you are my dream.” Han reste sig från stolen och försvann från ljuset på scenen, för att sedan komma ned mitt emot mig. Han sjöng vad jag tror var refrängen samtidigt som han gick från scenen, men stannade upp då han stod framför mig. Han la ned gitarren på golvet men sjöng fortfarande. Då min personliga åsikt är att han sjunger mycket bättre utan musik blev allt så mycket mer verkligt. ”You had my child, you make my life complete. Just to have your eyes on little me, that’d be mine forever.” Jag vet inte vad det var som fick mig att reagera, men något sa mig att det där var det han ville få fram.

Vi sa inget till varandra när han hade sjungit klart, utan bytte bara intensiva blickar. Mer intensiva än dem vi någonsin utbytt. Jag reste mig sakta från stolen och ställe mig framför honom då han fortfarande stod kvar framför mig med ett litet lekfullt leende på läpparna. Han kysste mig hårt och passionerat samtidigt som han placerade sina armar kring min lilla kropp. Jag vet inte hur det gick till, men vägen tillbaka till bussen hade jag inget minne av. Hans värme fanns dock fortfarande kvar i min hand då vi satt i bussen. ”Baby, kommer du?” Justin satte sig ned på knä framför mig där jag satt i soffan, och tog mina händer i sina. Jag kunde fortfarande inte släppa det han hade i stort sett sagt till mig, fast med en fin melodi i bakgrunden. Jag var som helt paralyserad runt honom, jag visste inte hur jag skulle bete mig runt honom. Allt var bara så annorlunda, eller så var det bara jag som tyckte det. ”Ska vi sova?” Han nickade och drog upp mig ur soffan.

Tillsammans borstade vi tänderna och la oss sedan ned i sängen, jag hade dock ett nattlinne på mig för första gånger. Det har inte hänt tidigare, och jag märkte på honom att han inte förstod vad det var som hade fått mig till att bete mig så. Han la sig ned bakom mig, men inte mer än så. Ingen hand kring min midja, ingen puss på kinden och inge god natt. Allt var så annorlunda mot vad det brukar vara, det var precis som att vi inte kände varandra. ”Nej, tala om för mig vad det är som är fel.” Jag märkte hur frustrerad han lät, och jag kände hur han slog ned båda armarna i sängen, precis som att det fick vara nog. ”Jag måste få fråga dig en sak.” Jag vände mig om mot honom och fick se hans förvirrade ansikte. ”Fråga på, trodde inte vi höll saker från varandra.” Han lät frustrerad, och det var första gången jag hört honom så. ”Vad menade du med låten du sjöng för mig?” Han la sig ned på rygg och stirrade i taket, samtidigt som han tog ett djupt andetag. ”Jag vill leva mitt liv med dig. Jag vill ha barn med dig, en familj. Ett ställe där vi kan vara just det, människor och en familj.”

Planerade först inte att lägga upp ett kapitel idag, med tanke på att det var sjukt snålt på kommentarer. Men snäll som man är. Funderar starkt på att sluta vara snäll. =)