Jag ignorerade honom medan jag gick in på toaletten och borstade mina tänder, samt tvättade av mig mitt smink. Jag kände mig iakttagen av honom då jag stod där inne, och han stirrade på mig från dörröppningen. ”Vad är det?” Jag torkade mig och kollade frågande på honom. ”Ska jag packa ihop mina saker och skaffa ett eget rum, eller kanske till och med åka hem för att inte komma mellan dig och dina fans?” Han stod där med öppen mun, troligen inte beredd på att jag skulle ställa honom mot väggen, men jag gick bara förbi honom och tog av mig kläderna och la mig i sängen. ”Det var inte så..” ”Så du menade? Nej, kanske inte, men det var så du sa det. God natt.” Jag hörde hur han suckade, men jag orkade inte bry mig, jag var alldelens för trött i kroppen för att orka lägga ned den energin på att tjafsa med honom. Sängen sjönk ned och jag kände hur han försiktigt placerade sin hand över min midja. ”Nej, ge dig.” Jag tog bort den på en gång och flyttade mig så nära kanten jag bara kunde utan att ramla ned i golvet. ”Babe?” Jag orkade inte svara honom, utan gjorde allt för att försöka sova.

På morgonen när jag vaknade var jag helt ensam i sovrummet, precis som jag ville vara. Jag ville inte höra Justin säga hur ledsen han var, eller att han inte menade det så, men det var så han sa det, och det var så jag tolkade det. Så vad han menade sket jag fullständigt i. Jag visste att vi skulle flyga vidare till Malaysia under dagen, så det var egentligen bara att göra sig klar och packa väskan för att sedan gå ned till dem andra. Justins saker var till och med borta från sovrummet vilket faktiskt gjorde mig en aning nervös. Jag tog en snabb dusch men struntade i att blöta ned håret, annars hade jag blivit kvar där inne alldelens för länge. Väskan packade jag på samma sätt som alla andra gånger, jag kastade bara ned det och drog igen dragkedjan. Väl nere vid receptionen var Pattie den första jag fick syn på och det gjorde mig lugn. ”Gumman, vad är det som har hänt?” Jag förstod inte vad hon pratade om, och jag antog att jag såg ut som ett enda stort frågetecken när hon senare fortsatte. ”Justin sov inne hos mig inatt.” Så det hade varit anledningen till att hans saker inte varit kvar, eller att han själv inte hade befunnit sig i rummet.

Jag kunde inte annat än känna mig illa till mods, hade jag verkligen varit så elak mot honom att han till och med valde att lämna hotellrummet? Skuldkänslorna bara välde över min kropp, och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Pattie tittade oroligt på mig, men jag viftade bara med handen och bröt blicken mellan oss för att sedan se på Justin som stod en bit bort och skrattade tillsammans med en av tjejerna som dansade med honom, Anna tror jag hon hette. Jag hamnade i en egen värld men kom genast tillbaka när jag kände en hand på min axel. ”Hej, hur mår du?” Jag gav Alex en kram, eller så gott jag kunde med tanke på att han hade sina kryckor med sig. ”Jag mår bra, i alla fall så bra man kan må med ett brutet ben.” Han skrattade till, precis som att det inte störde honom det minsta att han inte skulle få vara med och dansa på över tre månader, minst. Han fick mig att glömma mina bekymmer, när hans var så mycket större.

♥

Efter mycket om och men hade vi äntligen tagit oss till flygplatsen, och satt alla på samma plan på väg mot Malaysia. Justin satte sig ned mellan Alfredo och Kenny, vilket bevisade nog för mig att han inte ville sitta med mig. ”Får jag sitta här?” Alex satt ensam ganska långt bak, så jag passade på att fråga honom om det var okej att sätta sig bredvid honom, då jag inte hade någon lust att sitta någon annanstans. ”Självklart.” Han gestikulerade att jag skulle sätta mig ned. ”Varför sitter du inte med Justin?” Jag visste att frågan skulle komma, men jag hade inget bra svar, då jag själv inte visste. Med en enkel axelryckning kollade jag på honom. Det var precis som att han inte ville lägga sig i, då han plockade upp sin lilla dator. ”Ska vi se en film?” Jag nickade bara lite svagt för att sedan spänna fast mig och luta mig tillbaka i stolen, eller fåtöljen som det egentligen var. Det har inte blivit mycket film tittande för min del under dem senaste månaderna, så jag har missat i stort sett allt nytt som kommit. ”Vilken vill du se?” Han rullade i en lista bland alla sina filmer, men behövde inte alls fortsätta speciellt länge då jag fick syn på Bilar 2. ”Den.” Helt exalterad slog jag ihop mina händer och log med hela ansiktet, och det fick honom att börja skratta.

Det gjorde ont i mig att se henne ha så kul med Alex, men det kändes ändå som att det var mitt fel att hon drogs mer till honom. Hade inte jag från början sagt sådär till mina fans hade det aldrig hänt, hon hade aldrig blivit sårad på det sättet hon blev. Hade inte jag satt mig mellan Kenny och Scooter hade inte hon satt sig bredvid Alex, så jag får i stort sett skylla mig själv. Dock kan jag inte få något ogjort. Efter en timme i planet var jag så illa tvungen att besöka toaletten, och det var något jag hade dragit ut på, då jag var tvungen att gå förbi Pearl och Alex för att komma till toaletten. Båda två sov, men det var inte det som fångade min uppmärksamhet. Pearl låg med huvudet på hans axel och sov, och han hade lutat sig mot hennes huvud, han sov han också. Det gjorde riktigt ont att se det. Det var som att hon spottade mig rakt i ansiktet, vilket jag kanske förtjänade, jag vet inte. Toa besöket gick fort och jag gick genast tillbaka till min plats. Både Kenny och Scooter satt och slumrade lite, så jag var vaken helt själv. Då alla andra i planet också sov, eller försökte.

Flygresan var jobbig, mycket jobbigare än alla andra. När vi väl landade och jag fick komma ut och i friska luften blev jag genast piggare då jag inte hade kunnat sova en enda sekund på planet. Väskorna hämtades i ren tystnad, förutom mellan Pearl och Alex som hela tiden skrattade tillsammans. Det kröp i min kropp, jag ville reagera, men det var säkert det hon ville att jag skulle göra, så jag höll mig hela tiden i skinnet, även om det var fruktansvärt svårt. Jag hade inte berättat för någon vad det var som hade hänt, men jag ville göra det. Jag ville berätta för mamma, då hon är den enda som förstår mig på det sättet jag vill. Vi delades upp i två bilar när vi åkte mot hotellet, och även om jag väntade på att Pearl skulle komma till mig så gick hon ändå med Alex till den andra bilen. Det kändes som att hon inte såg mig mer, precis som att jag inte existerade i hennes värld.

”Justin och Pearl. Här är era nycklar.” Scooter hade inte sett vad som hade hänt, så jag förstod att han förväntade sig att vi skulle sova tillsammans. Vilket jag inte hade något emot, men jag såg hur motbjudande det var för Pearl att ta emot den nyckeln. När vi kom upp högst upp på hotellet, där bara hon och jag hade ett rum suckade hon högt, vilket fick mig att reagera. ”Du behöver inte sova med mig, jag märker att du inte vill.” Hon stannade upp och vände sig mot mig. ”Våga inte lägga över det här på mig. Du har sagt rakt ut att jag inte ska komma emellan mer. Så varför är jag fortfarande med? Varför säger du inte bara att jag ska åka hem?” Hennes ord satte sig rakt i hjärtat på mig, och innan jag hann reagera hade jag kastat ur mig något som jag senare skulle få äta upp. ”Ingen tvingar dig att vara kvar. Så det är bara du åker hem.” Hon stod som en staty framför mig, för att sedan med tårar i ögonen springa tillbaka till hissen och åka ned. Jag hade verkligen ställt till det.

Jahapp, hur slutar detta nu då? =/ 

Jag har börjat jobba nu, så jag vet inte hur det blir med denna novell, med tanke på att datorn bara vill äta upp mig. Jag önska jag var miljonär, då skulle jag köpa på mig ett gäng datorer, så jag bara kunde kasta den ena. :P