Jag satt med ryggen lutad mot sänggaveln och med Pearl gränsle över mina lår, vi hade fortfarande inte sagt något till varandra, och vi hade absolut inte släppt varandra. Hon hade en mild smak av hallon över sina läppar, som jag inte kunde få nog av. Jag kunde inte undgå att känna hur hon ibland gned sig mot mig, och hon väckte ännu mer känslor i min kropp än hon tidigare hade gjort. Allt jag ville göra var att kasta ned henne på rygg för att sedan slita av henne kläderna, men jag använde all min styrka till att behärska mina inre nerver. Hon tog kol på mig, utan att egentligen veta om det. Hon smekte sina händer ned över mina axlar för att stanna på min bröstkorg och sakta börja knäppa upp mina knappar jag hade i skjortan. Vi blev dock avbrutna av att Debbie knackade på dörren och klev in, Pearl hann kasta sig bort från mig innan hon såg något vilket var tur i oturen.

Hon dumpade bara av en hel affär i Pearls rum innan hon lämnade det och gick ned igen. Vi båda satt i sängen och tittade på allt som hennes mamma hade burit upp. Det var klädpåsar och massa annat smått och gott, men innan hon tog sig an det, rev hon upp sitt täcke och sina kuddar för att kunna bädda sängen ordentligt. ”Vill du ha hjälp?” Det var första meningen som blev sagd sedan jag frågade vad hon skulle göra om jag kysste henne, det kändes konstigt att prata igen, men samtidigt skönt då det inte var något pinsamt i det hela. ”Om du vill.” Hon tittade på mig och log, nästan kurade ihop sig som en liten fågelunge. ”Självklart gumman.” Jag drog in henne i min famn då vi precis hade rest oss upp från sängen, det var så underbart att ha henne i mina armar igen.

Jag vet inte hur länge vi höll på att bädda sängen, men tillslut var hon nöjd med hur den såg ut. Hon var verkligen en perfektionist när det kom till sängen, har aldrig varit med om att någon i stort sett har strukit lakanet innan den fått till det ordentligt. Tillsammans satte vi oss i sängen igen och kollade igenom dem andra påsarna som Debbie bara släppt på hennes golv tidigare. Jag tror inte att Pearl alls hade tänkt på vad hennes mamma tidigare hade köpt för hon hällde bara ut innehållet på sängen. ”Wow, sexiga.” Ett par av särklass sexigaste string jag någonsin sett, dem kan inte ha dolt mycket på en tjejs kropp, vilket jag absolut inte hade något emot. ”Vad fan.” Var det enda hon svarade innan hon greppade tag i dem och la dem bakom ryggen. ”Jag har sett mer av dig än dina underkläder.” Jag kysste henne snabbt, men märkte på en gång att hon ville ha mer, då hon följde med mina rörelser tillbaka så jag satt rak i ryggen och hon fick hänga sig över alla kläder mellan oss.

•

Efter nästan en timme med alla påsar hade hon en kvar på golvet, vilket kändes ganska skönt. Då jag hade räknat med lite mys efteråt. Jag kunde inte få nog av henne, eller hennes kropp, dock blev jag en aning rädd för mig själv. I den påsen fanns det en fyrkantig karton och jag kunde utan problem se vad det var för något. Min parfym, det var därför jag hade känt igen doften så väl första gångerna jag höll henne i min famn, men varför kunde jag inte sätta ord på den? Det var nästan pinsamt. Men hon verkade tycka det var ännu mer pinsamt för henne, att jag hade upptäckt att hon använde min parfym. Hon var snabb med att stoppa ned den i en av sina byrålådor. ”Hey, gumman. Kom igen.” Jag hann fånga henne i min famn innan hon drog igen lådan, och så kastade jag ned henne i sängen vilket fick henne att börja skratta. I den lådan låg det flera likadana kartonger, och tomma flaskor. ”Okej, jag fastnade för din parfym på en gång, och kunde inte låta bli den.” Hon hade lagt händerna över ansiktet och lagt sig ned, så jag fick chansen att ställa mig över henne ännu en gång. ”Du ska inte skämmas, då jag inte ens har känt igen min egen doft på dig. För den luktar så mycket bättre på din hud.”

”Ungar, det är mat.” Debbie ropade från trappen att maten var serverad, så tillsammans med min hand i Pearls gick vi ned till köket, men hon släppte min hand direkt vi kom in vilket fick mig att kolla frågande på henne. Hon ignorerade det totalt och satte sig ned vid bordet. Spagetti och köttfärssås stod på bordet och en riktigt fräsch sallad. Det luktade gudomligt och jag satte mig ned bredvid Pearl. ”Så ni två igen, eller är ni bara vänner?” Jag ville skrika rakt ut att jag älskade henne dotter, och att jag var villig att göra vad som helst för att hon skulle ge mig en ny chans, men Pearl hann före. ”Vänner.” Var det enda hon svarade, och det var precis som att någon stack en stor kökskniv i ryggen på mig. Hon visste verkligen hur man gjorde för att krossa mig, bit för bit. Hur länge skulle jag orka innan jag var tvungen att göra mig av med henne, ut ur mitt liv.

När jag hade ätit klart tackade jag för maten och ursäktade mig, jag sa att jag skulle gå på toaletten, men jag gjorde något värre, jag smet ut genom dörren och var helt inställd på att bara åka därifrån. Saken var den att, jag skulle aldrig förlåta mig själv för det, men jag kunde inte vara med henne, om jag inte fick vara med henne på mitt sätt, hon hade stulit mitt hjärta så hon betydde allt för mig. Precis när jag skulle öppna bildörren var det någon som knuffade igen den och vände mig om. Där stor Pearl med tårar i ögonen. ”Förlåt mig Justin. Snälla, jag kan inte leva utan dig. Jag..” Hon tystnade en aning och kollade ned på sina fötter, för att sedan titta upp med självförtroende i ögonen. ”Jag älskar dig."

HON SA DET =D Hur glada är ni nu då? Jag är iallafal glad för deras skull. ^ haha