Både Aurora och Pearl hade befunnit sig inne i skolan under branden, Aurora hade till och med brännskador över kroppen. Dock vet jag inte hur Pearl hade kunnat klara sig ifrån det med tanke på att det var runt dem båda som branden hade börjat, och sedan spridit sig. Jag stod på sidan och såg när dem rullade ut dem på varsin bår och in i två olika ambulanser. Jag gick efter som paralyserad, och visste inte vad jag skulle ta mig om något hände henne. ”Hey, vänta. Låt han följa med er.” Jag vaknade till och kollade på Tony som ropade på en av ambulanskillarna. ”Känner du dem?” Jag pekade lite tafatt på Pearl. ”Hon är min flickvän.” Han vinkade mig till sig och jag fick hoppa in i ambulansen. Den andra hade redan åkt iväg då Auroras brännskador var ganska allvarliga. Ena benet hade skadats ganska rejält.

Jag vet inte hur, men Pearls mamma och pappa satt redan på sjukhuset när jag kom upp på den avdelningen hon skulle hamna på efter undersökningen. Båda två tittade bara på mig, innan Debbie reste sig upp och drog in mig i en varm kram. ”Hur mår du?” Jag hade inte träffat dem sedan jag var där sist, någon gång innan vi hade åkt till Stratford. ”Beror på hur man ser det.” Hon strök mig över kinden och drog ned mig bredvid sig. Det kändes så konstigt att hon var snäll och trevlig mot mig när hennes dotter låg på sjukhus. Hennes pappa tog mig i handen och gav mig ett så stort leende han kunde, under omständigheterna. ”Pearl har inte berättat något, men jag hoppas verkligen att ni löser det.” Jag nickade bara på huvudet, men hoppades samma sak. Det var overkligt att sitta där.

Helt plötsligt kom det in två stycken riktiga överklass människor. Dem började direkt yra om att deras dotter hade blivit intaget och att dem krävde att dem skulle få träffa henne. ”Under vilket namn?” Hon i receptionen kollade otåligt på dem, och det var nästan som att dem hade räknat med att hon skulle veta vem dem snackade om. Jag snäste för mig själv och skakade på huvudet. ”Aurora Dieg.” Svarade kvinnan otrevligt tillbaka. Hennes näsa pekade nästan rakt upp i skyn, och jag kunde med det samma se att den kvinnan var Auroras mamma, dem rörde sig på exakt samma sätt hade nästan samma beteende även om Aurora tonade ned sin attityd en aning. ”Ni får tyvärr inte träffa henne, hon är på operation.” Både mannen och kvinnan satte sig ned i soffan som stod bredvid den jag och Debbie satt i, Fred hade gått för att köpa kaffe och sträcka lite på benen.

”Är det inte du som är Justin?” Kvinnan i soffan bredvid oss sträckte sig mot mig, egentligen hade jag dock ingen lust att prata med henne, då jag förstod vad hon var för människa. ”Jo, det är jag.” Hon sträckte fram handen, och ville att jag skulle hälsa på henne. ”Sierra, mamma till din flickvän.” Jag blev stum, det var precis som att jag hade svalt min egen tunga, och jag kunde känna hur Debbie tittade skumt på mig. Hur sjutton skulle jag ta mig ur denna pinsamma situation? Det kändes nästan som att jag klev ur min egen kropp och tittade på mig själv när jag sträckte fram handen och hälsade på henne. ”He, okej. Ah, Justin.” Jag stammade nog mer än vad jag fick fram ett bra ord, förutom mitt eget namn. Debbie stirrade riktigt illa på mig, precis som att jag hade klivit på en mina och inte skulle ta mig där ifrån levande.

Efter ett tag kom en läkare ut och bad Sierra och Nathaniel följa med honom till sitt kontor. Jag har ingen aning om hur det var med Aurora, men just då kändes det inte riktigt som min prioritet ett. Det var fortfarande ingen som hade kommit ut och meddelat oss hur det var med Pearl. Debbie kom tillbaka efter toalett besöket och satte sig ned bredvid mig, där hon tidigare hade suttit stel som en pinne. ”Vad var det där om?” Jag visste att hon skulle ifrågasätta Sierras uttalande. Vad skulle jag svara, att hon ljög eller att hennes dotter hade gått och blivit fulkomligt galen? ”Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte. Innan Pearl började på skolan så hade jag och Aurora något, men sen fattade jag tycke för Pearl. Och Aurora ville inte riktigt släppa taget.” Hon log medlidande mot mig, men blev genast allvarlig igen. ”Menar du att hon har sagt till sin mamma och pappa att du och hon är tillsammans, även fast ni inte är det?” Jag nickade på huvudet, för det var så jag hade uppfattat det.

•

Jag var på väg mot toaletten när jag såg både Sierra och Nathaniel i korridoren, dem stod och höll om varandra, vilket jag kunde förstå då deras gemensamma dotter var skadad, och dem var säkert omtumlade. Aurora hade ju berättat för flera månader sedan att hennes pappa hade lämnat hennes mamma och tagit allt ifrån henne. Det kunde jag dock inte se, pälsen som Sierra hade på sig var garanterat inte billig, eller framför allt gratis. Jag kunde höra lite av vad dem sa till varandra, men jag kände inte för att stå och tjuvlyssna. Precis när jag skulle öppna toadörren hörde jag Nathaniel. ”Jag älskar dig, oavsett vad som händer med vår dotter. Glöm aldrig det.” Jag vände mig hastigt om och såg hur dem pressade samman sina läppar. Vilket gav mig en riktig funderare, då Aurora hade sagt massa annat till mig. 

När jag återvände till Debbie och Fred såg jag att en läkare stod och pratade med dem, så jag höll mig i bakgrunden. Jag ville så gärna höra hur det var med Pearl, men jag ville samtidigt inte tränga mig på då jag inte hade med saken att göra egentligen. ”Justin kom.” Debbie vinkade fram mig till dem, så jag satte mig ned bredvid henne. Doktorn fortsatte prata precis som att jag hade varit där hela tiden. ”Hon ligger på intensiv avdelningen. Hon lever och mår bra, men hon är nedsövd då vi var tvungna att göra ett ingrepp på henne.” Både Debbie och Frank tittade chockat på doktorn. ”Vad var det som hade hänt?” Han svalde och bläddrade bland alla sina papper. ”Hon var medvetslös när vi fann henne på golvet..” Han pausade och svalde ännu en gång. ”Vilket resulterade i att fostret inom henne inte klarade sig.”

Sorry att ni fick vänta en hel natt på att detta skulle komma ut. (A) haha. Men ah, nu har ni fått träffat på Auroras mamma, vad tycker ni om henne? Hon verkar väl rolig att ha och göra med? ^^ 

Sen var ju Pearl gravid, men ah, det gick inte som planerat, eller hade dom ens planerat det där? =/ Får la se hur hon reagerar när hon får reda på det. :)