Jag vet inte när jag fattade beslutet om att göra slut på det jag och Justin hade tillsammans, men allt kändes så fruktansvärt bra i huvudet. Jag såg framför mig om hur jag skulle kunna återvända till mitt normala liv i skuggan, och få vara den oskyldiga flickan ingen tidigare sett. När Kenny släppte av mig sa jag hejdå till alla, men mer än så var det inte. Det fick Pattie att titta på både mig och Justin, men innan hon hann i fråga sätta det stack jag, feg som jag var. Mamma och pappa tog emot mig med öppna armar när jag klev innanför dörren. ”Gumman, vad vi har saknat dig.” Sandy kom i full fart från vardagsrummet och viftade hysteriskt på svansen. ”Jag har saknat er också.” Båda två drog in mig i en kram samtidigt vilket resulterade i att det blev en familjekram. Jag hade verkligen saknat min mamma och pappa, och det var först när jag såg dem som jag insåg det.

Jag rullade in min resväska på mitt rum och sorterade alla kläderna, lortigt i en hög och rent i en annan. Klänningen från nyår kom fram mitt i allt och mina tankar gled tillbaka till kvällen då jag för första gången fick se Justin riktigt arg. Han hade slagits för min skull, för att en grabb hade tagit i mig på fel sätt, och för att han älskade mig. Klänningen luktade till och med Justin, och det gjorde så att jag insåg för mig själv att det skulle bli grymt svårt att glömma det vi hade tillsammans. I min ensam het satt jag där på golvet med ryggen mot sängen, jag kom inte längre än till att sortera kläderna. Dem rena åkte aldrig in i garderoben, och dem lortiga åkte aldrig ned i tvättstugan. Sandy kom in i mitt rum och la sig ned med huvudet i mitt knä. Hon var min enda sanna vän, henne kunde jag berätta allt för och verkligen veta att det aldrig skulle komma fram till någon annan.

”Pearl, det är mat.” Jag visste att min mamma skulle börja ställa massa frågor om vi satt ned tillsammans vid samma bord, men jag visste inte om jag var redo för det. Jag stängde min dörr försiktigt och la mig ned i sängen istället. Jag orkade inte med mig själv, jag hade gjort mig av med min bättre hälft, vilket verkligen kändes i mitt hjärta. Det hade bara gått några timmar sedan jag slog igen bildörren och såg Justin för sista gången. I alla fall tills skolan började. Min mobil plingade till och jag visste redan innan jag tog upp den att det var ett sms från Justin. Jag visste inte hur jag kunde veta det, men så var det. ”Pearl, jag vet inte vad jag har gjort för fel, eller varför du inte vill vara med mig, men jag älskar dig. Vill inte du ha något med mig att göra ska jag låta dig gå, jag vill inte såra dig mer än jag tydligen redan gjort. I miss U baby. ♥”

Jag vet inte hur länge jag låg och stirrade på det sms:et, allt kändes så fruktansvärt overkligt, precis som att det vore ett skämt. Han var inte min längre, och det gjorde ont, men jag fick skylla mig själv, det var mitt fel. Jag älskade honom, men var för rädd att leva tillsammans honom. Jag trivdes för bra i mörkret för att kliva där ifrån och ut i det ljusaste. Även om saker och ting var som det var så kände jag mig ändå tvingad till att svara på hans sms. ”Det blir bäst såhär. Vi var inte menade för varandra. ♥” Jag visste att det där svaret bara skulle förvirra honom ännu mer, men jag visste inte vad jag skulle skriva annars. Mitt hjärta slog hårt och ojämnt i bröstet, vilket gjorde att jag tillslut fick svårt att andas. Jag har aldrig gråtit så mycket att jag tillslut har hyperventilerat, men då gjorde jag. Jag trodde att jag skulle dö.

♥

”Gumman, det är dags att vakna.” Mamma underbara röst fyllde mitt inre, men jag ville inte gå upp. Jag vände mig om mot henne och slog upp ögonen. Hon avfyrade ett brett leende och hon såg precis ut som en ängel i solljuset från fönstret. ”Vad är klockan?” Hela min kropp var uttorkad efter alla tårar jag fällde dagen före. Hon kollade på sin handled. ”Klockan är snart 11, och du har besök.” Jag satte mig tvärt upp i sängen, men hann inte mer än tänka en tanke innan jag kastade mig över sängkanten och spydde. Det var inget speciellt som kom upp, i stort sett bara galla. ”Men lilla gumman.” Hon satte sig ned på sängkanten och strök mig över ryggen. Jag reste mig upp ur sängen när magen hade lugnat ned sig. Mamma ropade efter mig att hon skulle ta hand om det som nyss skett under tiden jag gick in och duschade.

Jag spydde en gång till under tiden jag var i duschen, men jag hann ta mig till toaletten innan. När jag kom ut därifrån satt mamma på fortfarande på min säng, men han hade städat upp. ”Hur mår du?” Jag tittade på henne och skakade lite på huvudet. ”Jag vet inte, bra antar jag. Magen är väl omtumlad.” Hon nickade och log lite svagt, sedan lämnade hon rummet och påminde mig om att jag hade besök. Jag torkade håret och gick in i garderoben för att plocka fram rena kläder. Väl nere i köket fick jag en chock, jag hade helt ställt in mig på att det var Justin som hade kommit för att försöka prata med mig, men så var inte fallet då Pattie satt på en stod med en kaffekopp i handen. ”Pattie?”

Tror ni hon ångrar sitt beslut en aning? =/ haha ^ Synd om henne, eller hur.