Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 68.

 

Jag kan inte beskriva känslan jag hade i min kropp då jag läste att någon vän till mig hade uttalat sig i tidningarna. Jag mådde illa, illa för att någon påstod sig vara min vän, och sedan påstå att jag skulle vara så elak att bara vara ute efter Justins pengar. Om jag ska vara helt ärlig skulle jag kunna älska den grabben betydligt mer om han var fattig och gick med trasiga kläder. Jag struntade fullständigt i om han var Justin Bieber, för mig var han inte det, han var enbart Justin. Den enda människan i världen som jag kunde kalla min vän, som fanns för mig, och som faktiskt älskade mig, trotts att jag inte var populär, eller den tjejen alla andra killar ville ha. När jag vaknade senare på kvällen låg fortfarande Justin och höll om mig. Direkt han kände att jag var vaken kysste han mig på hjässan och drog min kropp om det ens gick ännu närmare sig. Hans kropp gav mig sådan värme och trygghet att jag aldrig ville lämna sängen. Jag tittade upp och mötte även där, en varm blick. Inget leende med läpparna, men han log med ögonen och det räckte.

 

”Hur kan du vilja vara med mig, efter vad som stod i tidningen?” Jag vågade inte möta hans blick, så jag stirrade in i väggen istället. Han tog ett djupt andetag och suckade en gång, en suck som verkligen kom från hjärtat. ”För att jag är din bästa vän, och jag har inte sagt något till tidningarna.” Jag hade absolut inte räknat med svaret, men det var bra. Det fick mig att le en aning, ett fånigt leende jag inte ville visa honom. ”Och för att jag älskar dig.” Han mumlade det sista mot min hjässa innan han kysste mig där, men jag nöjde mig inte med det, då jag ville ha mer. Han låg och blundade när jag sneglade på honom, och innan han hann se mig så pressade jag mina läppar mot hans. Han ryggade en aning då han inte var beredd på det, men kysste mig tillbaka. Han slickade mig på läpparna och lät sin tunga glida in i min mun, kyssen övergick till hångel och hans händer vandrade över min rygg. Samma hunger som vanligt vaknade inom mig, men jag orkade inte, då jag inte hade någon kraft kvar i min kropp, och han förstod mig då han tillslut bara kysste mig.

 

 

”Vad vill du göra på nyår?” Jag och Justin satt tillsammans i köket och åt maten som resten av människorna under samma tak hade ätit under middagstiden. Justin hade till och med tänt massa ljus och ställt en ros på bordet. Jag orkade egentligen inte äta något, men jag gjorde det för att jag var så hungrig. ”Jag vet inte. Har du något planerat?” Han skakade på huvudet och fortsatte äta. Han brukade alltid ha massa saker inplanerat, så jag blev förvånad när han inte hade planerat något på årets största dag. ”Jag tror att Chaz har fest, vi kanske kan gå på den?” Han hade inte träffat sina vänner under tiden som jag hade varit med honom i Stratford, och det gav mig en aning dåligt samvete då jag inte ville vara i vägen. ”Absolut, det kan vi göra.”

 

När vi hade ätit klart och dukat undan allt så gick vi och satte oss i vardagsrummet tillsammans med Pattie och Diane. Båda två kollade lidande på mig, vilket jag inte ville. Jag hade tyckt synd om mig nog. ”Hur mår du gumman?” Pattie drog ned mig bredvid sig och slog armarna om mig. Jag gillade henne, hon var verkligen en av dem få vuxna jag såg upp till, inte bara för att hon var Justins mamma, utan för att hon var en stark ung kvinna. ”Jag mår bra. Verkligen.” Justin satte sig ned bredvid mig, och tog min hand. Han drog upp mig i sitt knä och kysste mig i nacken. ”Jag älskar dig.” Han viskade i mitt öra samtidigt som han bet mig lätt i örsnibben. Jag ville skratta, men kunde inte för att Pattie satt bredvid mig på ena sidan, och Diane på den andra. Justin förstod nog inte att det han gjorde var inte speciellt passande just då.

 

”Kan inte vi gå ut och ta en promenad?” Eftersom att jag inte hade varit ute på hela dagen kände jag verkligen att jag behövde komma ut och få lite frisk luft, och lite mer energi. Justin reste sig upp och sträckte ut sin hand mot mig. ”Självklart min sköna.” Jag skrattade till, ett sådant där fånigt flickskratt, och lät honom dra upp mig ur soffan. Pattie tittade efter oss när vi gick ut i hallen. ”Var inte ute för länge nu.” Jag hörde på hennes röst att hon var ironisk, och det fick både mig och Justin att le mot varandra, medans han svarade. ”Nejdå, mamma.” Vi klädde på oss ganska varma kläder och vandrade ut i kvällsluften. Vi mötte Dianes granne som var ute och gick med hunden, och hon hälsade så snällt när vi kom gåendes.

 

 

Jag trodde faktiskt att vi skulle få vara ifred från alla paparazzi den tiden på kvällen, men ack så fel jag hade. När vi närmade oss parken kunde jag skymta män med stora kameror i händerna. Jag tvärstannade med Justins hand sammanflätad med min, och jag tror inte att han såg dem för han tittade frågande på mig, men jag hann inte riktigt svara innan det började smattra kring oss och blixtrarna gjorde mig nästan blind. ”Justin, hur kan du vara med henne efter det som stod i tidningarna?” – ”Pearl, skäms du inte?” Frågorna bara exploderade runt oss, och jag ville inget annat än bara försvinna från jordens yta. Jag ville inte att Justin skulle höra deras frågor, och jag ville absolut inte att han skulle lämna mig ensam med dem. Han drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen samtidigt som han försökte komma där ifrån.

 

Det kom två grabbar emot oss, lite äldre än mig och Justin och dem såg hur besvärliga fotograferna var mot oss, så dem såg till att hjälpa oss. ”Hey, ge er. Dra här ifrån.” Dem började putta bort dem, men det hjälpte inte speciellt mycket då dem började fotografera ännu mer. Dem passade väl på att få med dem där två grabbarna på bild också, och sedan hitta på en lögn om att dem slogs eller något. ”Gå bara här ifrån, dem vill inte ha er här.” Av någon konstig anledning lyssnade dem tillslut på vad grabbarna hade att säga, och dem försvann. ”Tack. Verkligen.” Jag stod fortfarande med ansiktet tryckt mot Justins bröstkorg, och ville verkligen gå hem. Justin var vänlig nog och tackade grabbarna, som sedan fortsatte gå mot deras mål. ”Det var en dum idé, kan vi gå hem?” Jag kollade upp på honom och jag såg att han var ledsen, han strök mig på kinden med sina kalla händer, vilket gav mig rysningar. ”Självklart. Förlåt att jag utsätter dig för det här.”


 

 

Kommentera. ♥♥♥


Kommentarer
Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Ebba säger:

Sjukt bra!!!<333 mer isag?:3

Skrivet: | Bloggadress: http://mybieberlovestorys.blogg.se

Felicia säger:

ååh, vill bara att Justin verkligen ska sätta Aurora på plats, så att hon fattar att sakerna hon gör bara får honom att avsky henne mer, och älska Pearl desto mer. ^^, läängtar såå till nästa del alltså ^^ helt otroligt.

Svar: Han vet ju inte att det är Aurora.. ^^
Marielle Sjelin

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbnoveller.bloggplatsen.se

cicci säger:

jätte bra! meeer!! :D

Skrivet: |

Anna säger:

Super bra! Vill bara att någon ska sätta Aurora på plats. Att hon ska få känna sin egen medicin. Men man kan hoppas att det är någon som gör det. Hoppas det blir Justin då, så det blir ett slut.... hahha va elak man är, men jag är riktig förbannad och trött på Aurora. Vist man kan känna med henne ,men hon har ingen rätt att göra allt hon har gjort. Ja, men älskar din novell och längtar till nästa kapitel. ;)

Skrivet: |

Emelie säger:

Skit bra!
Mer :D <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se

Mickan - / My Life In My Words säger:

Men vadå bara 6 kommentarer?! :O Hallå vad är det för fel på folk.. Ajaa, stackars Pearl, fy fan för Aurora, jävla kossa, men jag gillar hur Pearl tänker och ser på honom, han är bara Justin :) Och jag älskar hur han är med henne, hur varsam och söt han är emot henne, :) Ser fram emot festen, och nyår! :) Och stackarna, snacka om att bli attackerade. =/ Men det var snällt av de där två grabbarna att hjälpa till :) ♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

elin säger:

awesome!! jag älskar verkligen din novell. den är grym.

Skrivet: | Bloggadress: http://ealr.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback