Vi satt alla vid frukost bordet när vi hade vaknat till liv, men Adriana såg fortfarande inte speciellt pigg ut, hon hängde nästan över sin skål med flingor. Det hade hon fått från Justin, han är aldrig pigg när det kommer till frukosten, oavsett vart vi är, eller när vi klev upp. Vi hade inga speciella planer för dagen, vilket var skönt. Och jag behövde inte längre oroa mig för Alexander, dem har inga planer på att flytta honom, utan han kommer sitta där han sitter nu. Det är fruktansvärt skönt. Liam och Jazzy tog med sig Adriana från bordet, och gick tillbaka in i vardagsrummet. Så det var bara jag och Justin kvar. Vilket blev en mysig frukost tillslut. ”Igår när Adriana frågade om kunde få en lillebror, så sa hon att du hade sagt åt henne att säga det till mig. Vill du ha fler barn?” Han tog en klunk från sitt te, och tittade intensivt på mig. ”Ja, det vill jag. Vill du?” Jag visste inte om han ville det, så jag tänker inte stressa honom heller. Han satt fortfarande likadant, och kollade på mig. Sedan sprack hans ansikte upp i ett leende. ”Klart jag vill.”

Vi fortsatte diskutera det ett tag till om barn, och kom fram till att vi skulle åka på semester före jul, bara han och jag. Plus att jag då skulle plocka ur min spiral. ”Är det ens någon idé att jag sätter tillbaka den sedan?” Han började skratta och skaka på huvudet. ”Nej, det tycker jag inte.” Vi började plocka av bordet och jag diskade som vanligt upp allt för hand. Vilket tydligen Justin en gång för alla skulle få mig att sluta med. ”Snälla rara söta Clarissa, vi har en diskmaskin för att den ska användas. Om inte du börjar med det, tänker jag sluta pussa dig. Så det så.” Han stod bredvid mig med armarna i kors, och försökte hålla tillbaka ett leende. Vilket han verkade lyckas med väldigt bra, förutom att det drog lite i kinderna på honom. ”Det där var inte snällt.” ”Nej men du behöver höra det, slit inte ut din rygg.”

”Pappa kommer idag. Han sa att han skulle flyga hit, och så tar han med sig Jazzy hem om 2 dagar.” Jag hade precis klätt på mig, när Justin kom in i vår WIC. ”Vad roligt. Hur står du ut? Hur kunde du som 16 åring flyga jorden runt utan att ha din pappa närvarande?” Justin satte sig på sängen, och jag satte mig bredvid honom. ”Jag gjorde det, just för att jag älskade det jag gjorde, och hade min mamma med mig. Utan henne hade jag aldrig klarat det.” Han la sig ned i sängen och stirrade i taket. ”När ska du ut på turné igen?” Han hörde nog min nedstämda röst, för han reste sig upp igen, och la sin hand på min kind. ”Jag åker inte utan dig igen, du får tjata hur mycket du vill, jag gör det inte.” Jag reste mig upp från sängen och gick in på toaletten för att borsta ut mitt hår. ”Du kan inte göra så mot mig, Justin.” Han kom efter, och jag visste att vi skulle börja tjafsa om det om inte han var klok nog att lägga av. ”Jo, jag vill inte vara ifrån dig. Jag kan inte vara ifrån dig. Förstår inte du att vi har spenderat tid ifrån varandra så att det räcker?” Jag la ned diskussionen på en gång, då jag kände i luften att det inte hade slutat bra.

När klockan började närma sig lunch tid åkte Justin och Adriana till flygplatsen för att hämta upp Jeremy, Liam och Jazmyn ville inte följa med. Jag tror faktiskt inte att hon vill följa med honom hem sedan. Vilket kan bli ett problem, då Liam har skola att sköta precis som hon. ”Ska vi åka och handla något gått till ikväll? Ska vi grilla kanske.” Både Liam och Jazzy nickade och sprang ut i hallen. Jag följde efter dem och drog på mig skorna. Jag är så glad att vi har två bilar i denna familj, då Justin ibland är tvungen att dra iväg, och jag inte har lust att sitta inne en hel dag. När vi kom fram till affären tog Liam en vagn. Jag plockade i massa mat, medan Liam och Jazzy plockade i massa chips och godis. Jag tror vi hade missuppfattat varandra, då vi skulle handla mat, och inte något annat. ”Hallå där, vi skulle handla mat, inget annat.” Liam tog fram sina hundögon. ”Men mamma, snälla.” Jag började skratta. ”Okej, men det räcker det ni har plockat i nu. Eller nej, hämta en sådan godispåse med lite allt möjligt i, så får Adriana den.”

Vi lastade in allt i bilen, alla 5 påsarna. Helt sjukt vad man handlar konstiga saker när man tar en vagn, hade vi tagit en korg hade det inte blivit så mycket. Min mobil plingade till och ett sms kom. ”BABY, vart är ni? Du får inte dra utan att säga till eller skriva en lapp. Oroliga Justin är i farten, och du vet varför.” Jag kunde inte sluta skratta, min lilla gulliplutt. Liam kollade på mig som att jag vore galen, då jag skrattade så mycket. Jag svarade honom tillbaka. ”Vi är och handlar knäppis. På väg hem nu, älskar dig.” Hela vägen hem sjöng vi och hade oss i bilen, både Liam och Jazzy gillade det nog, för dem skrattade minst lika mycket som jag. När vi svängde upp på uppfarten kom Justin och Jeremy ut och mötte oss. ”Hej Clarissa.” ”Hej Jeremy.” Jeremy kramade om mig, och hoppade sedan vidare till både Liam och Jazzy. Själv gick jag ned och hämtade posten, som jag inte orkade göra på morgonen. Lika som vanligt, minst 10 brev till min kära pojkvän, och räkningar. ”Här.” Jag kastade alla brev på Justin när jag kom in, så dem flög hejvilt i hallen. ”Hey, vad gör du?” Båda två började skratta. ”Läser du verkligen alla?” ”Klart jag gör.”

Matvarorna var redan inplockade när jag kom in i köket, Jeremy hade tagit hand om det. ”Inte behöver väl du komma hit och börja arbete, gå och sätt dig i vardagsrummet. Jag fixar kaffe.” Han skrattade bara åt mig, och släppte kassen han hade i handen. Justin hade redan gått in i studion för att få sin dagliga dos av kärleksbrev, han gör alltid så. Och jag klandrar honom inte heller, jag tycker att det är bra att han läser dem, att han hela tiden håller kontakten med sina fans. Kaffet var klart och Jeremy satt framför tv:n med alla barnen. ”En kopp kaffe till herren.” Han skrattade och tog emot den. ”Hur mår du efter allt? Justin berättade vad som hänt.” Jag nickade lite tafatt på huvudet. ”Jag har mått bättre. Så jag vet inte.” Jag satt i fåtöljen och småpratade med Jeremy ett tag, alla barnen hade gått in på Liams rum och lekt. ”Gå in till Justin du, så börjar jag marinera köttet.” Jag gjorde som han sa, efter några om och men, men han ville inte lyssna.

Justin kollade upp på mig från ett av alla breven och sträckte ut armarna mot mig. Jag satte mig ned i hans knä och han fortsatte läsa brevet. ”Får jag också läsa?” Vi flyttade oss från stolen till soffan som han har där inne, och jag fick ett brev i handen, dessutom hade han inte öppnat det. I brevet låg det ett kort på Justin och en tjej, samt ett handskrivet brev.

”Justin Drew Bieber. Du ska bara veta hur glad jag är över att jag har fått träffa dig, många säger att en gång är ingen gång, men tro mig, den dagen är den bästa dagen i hela mitt liv. Du är en sådan stor inspirationskälla, för så många människor på vår jord. Din musik spelas flitigt av både mig och mina systrar, tror till och med att mamma och pappa nynnar på dina låtar ibland, utan att dem själva vet om det. När jag hör eller ser dig på en bild eller vart som helst så får jag automatiskt ett brett leende på läpparna. Jag vill bara att du ska veta att oavsett vad du väljer att göra i livet, så kommer alla dina fans stå bakom dig. Hälsa Clarissa, och din underbart söta dotter. Puss Julie.”

Jag blev tårögd av att läsa det Julie hade att säga, att Justin kan läsa sådant utan att fälla en enda tår, det förstår jag inte. När jag hade läst klart det kollade Justin på mig, och strök undan tårarna som kom. ”Gumman.” Jag visade honom bilden på honom och Julie, som låg i brevet. ”Kolla vad glad du var. Jag vill att du ska vara så glad jämt, speciellt med mig. Men det är skillnad på kärleken du har till mig, och kärleken för vad du gör.” Han drog mig närmare sig, och kysste mig. Jag skulle kunna spendera mitt liv med honom, i hans armar. ”Det är det inte alls, jag skulle kunna ge upp det om du bad mig, så mycket älskar jag dig, och barnen. Snälla älskade vän, du måste förstå att utan dig klarar jag mig inte.” Jag orkade inte lyssna på honom mer, så jag reste mig upp och gick ut från studion.

”CLARISSA, ge dig nu.” Han höjde rösten åt mig, vilket fick både Jeremy och barnen att vända uppmärksamheten. ”Justin lugna ned dig.” Jeremy försökte få honom lugn, men det verkade inte gå. ”Nej, hon ska lyssna på mig för en gångs skull. Hon förstår inte att jag älskar henne, jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå det heller. Vad gör jag för fel?” Liam och Jazzy stod som två vaxdockor, helt stilla. Adriana började gråta när hon hörde Justins höga röst mot mig, vilket fick Jeremy att ge ifrån sig ett raseri utbrott. ”Nu lägger du av, ser inte du på henne att hon vet att du älskar henne. Varför skulle hon annars vilja att du ska göra det du älskar.” Med dem orden tog han med sig Adriana upp på sitt rum. Justin stod precis likadant som Liam och Jazzy. Jag kunde inte se honom. ”Fan, Justin. Förstör inte detta. Snälla.” Jag skulle precis gå när jag hörde Liam. ”Mamma, pappa. Snälla, bråka inte.”

Jag är snäll. :) Så jag hoppas ni ger mig många kommentarer. ♥