Precis när Justin klev av scenen och var på väg fram till mig ropade Scooter på honom, så han vek av och gick till honom istället. Jag lät dem prata lite, för jag såg Adriana komma emot mig i full fart. Hon var själv, så jag blev orolig. ”Vad gör du här gumman? Vart är Pattie och Jeremy?” Hon kramade om mig. ”Dem står kvar, men jag ville till dig. Så jag gick.” Jag tog henne i handen och gick bort till dem, då jag antog att Adriana inte sa att hon gick. ”Där är du ju.” Pattie satte sig ned i hennes höjd, och kollade på henne. ”Du får inte försvinna från farmor på det där sättet.” Adriana kollade ledsamt på Pattie. ”Förlåt. Jag tänkte inte.” Jag tog inte diskussionen med henne då Pattie redan hade gjort det. Tyckte inte hon behövde höra det mer, eller få mer skäll.

Jag hade på mig en svart klänning, ganska tunn, med ett par skyhöga klackar till. Flera gånger under dagen hade Justin frågat om jag inte skulle frysa, men sanningen var den att med honom i min närhet skulle jag aldrig frysa. När jag stod med Jeremy och Pattie kände jag helt plötsligt två armar om min midja, och någon som kysste mig i nacken. ”Vad du var duktig.” Jag vred mitt huvud, och kysste honom. Adriana gjorde kräkljud, så vi alla började skratta. Justin stod fortfarande med armarna om mig, men pratade med sin pappa. Han strök mig diskret över magen, och kysste mig ibland på halsen. Han får mig att må bra, han får mig att känna mig lycklig, på ett sätt jag aldrig tidigare känt.

”Justin..” Det var egentligen allt jag behövde höra för att förstå att Selena aldrig skulle ge sig. Kunde hon inte bara låta mig och min familj vara. Jag kände hur Justin stelnade till, vilket fick mig att rysa. ”Lugna ned dig nu, snälla.” Han kunde inte begära det av mig. Hur skulle jag kunna hålla mig lugn, hon har gjort allt för att förstöra. Jag slet mig ur hans grepp och vände mig om för att kolla på henne, hennes blick sa mig inget, hon visade ingen ånger eller något. ”Vad gör du här?” Hon kollade på mig precis som att hon egentligen inte såg mig, som att jag var genomskinlig, och så vände hon tillbaka blicken på Justin. ”Svara mig.” Folk runt om började tystna och kollade förskräckt på oss, eller på mig. ”Jag hälsar på min vän.” Jag gick sakta fram mot henne, och jag såg på henne att hon ryggade tillbaka. ”Du har inga vänner här.” Jag stod så pass nära henne att jag kunde viska. Hon kollade på mig med svarta ögon. ”Du vet att jag kan ta tillbaka honom när jag vill, det har hänt förut.” Allt försvann runt mig, det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag backade, precis som att jag skulle gå och lämna henne med sista ordet, men jag rätade ut min arm, och slog henne i ansiktet med knytnäven.

När hon tillslut tog sig mod och kolla upp på mig igen blödde hon från näsan, vilket var rätt åt henne. Jag kunde inget annat än se henne sårad, även om jag tror att min smärta över henne var värre. Hon har rört mig fysiskt, men hon har gjort mig illa. Justin kom och tog tag i mig, just för att jag inte skulle slå henne igen. Alla med kameror i närheten fick sig en show, och jag skulle komma att hamna på första sidan i tidningen dagen efter. Det visste jag reda, men just då fanns det inget som kunde hindra mig. ”Snälla, lugna ned dig.” Justins lugna röst i örat på mig. ”Försvarar du henne?” Ännu en gång slet jag mig från honom, tårarna rann på mig. Han försökte ta tag i mig, men jag lät honom inte. ”VA?” Jeremy och Pattie hade sedan ett tag redan tagit med sig Liam, Adriana och Jazzy därifrån. Kenny kom däremot emot mig, och han såg inte speciellt glad ut. ”Clarissa, nu lugnar du ned dig.” Att båda två stod och kollade på mig, precis som att jag var fullkomligt galen. ”Vet du en sak, Justin.” Jag drog av mig ringen från fingret och kastade den på honom. Allt jag hörde när jag lämnade platsen var hur folk drog efter andan och hur ringen slog i backen.

”Clarissa. Vänta.” Justin och Kenny sprang efter mig, vilket absolut inte gjorde saken bättre då jag sprang i mina klackar. Allt jag ville var att komma bort. Jag ville inte vara kvar där mer. Jag ville ta Liam i handen och fly, fly från verkligheten, och tillbaka till stadiet då jag var 16 år. Innan jag träffade Justin. ”Clar.” Han tog tag i min arm, och drog in mig i sin famn. ”Släpp mig. Snälla.” Tårarna rann hysteriskt på mig, och jag ville inte gilla det han gjorde mot mig, men jag gjorde det. ”Snälla älskade Clarissa. Du vet att det bara är dig jag älskar, jag kommer inte lämna dig. Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det eller göra för att du ska förstå.” Jag stretade emot hela tiden, men hörde vartenda ord av det han sa. ”Du ska älska mig, som du aldrig älskat någon annan…” Jag skulle precis fortsätta min mening, men hann inte. ”Tro mig, jag gör det. Du är den enda tjejen jag verkligen har älskat. Känn här.” Han tog min hand och la den över hans bröstkorg, och allt jag kunde känna var hans hjärtslag, som slog hårt och ojämnt. ”Det är du som får mig ur balans. Det är för dig och barnen jag kliver upp på morgonen. Jag kan sluta med det jag älskar, för att jag älskar dig mer.” Tårarna rann mer och mer för varje gång han sa något. ”Snälla, kyss mig.” Han gjorde som jag sa, och jag hann knappt avsluta meningen.

”Vill du ha tillbaka den här?” Han plockade upp ringen ur fickan och visade mig den. ”Ja, det vill jag.” Han trädde den på mitt finger och placerade båda sina händer på mina kinder, och pressade samman våra läppar. Våra kroppar stod som sammanflätade, han strök mig över ryggen och kysste mina läppar ömt och försiktigt, och vidare ned över min haka, och hals. ”Kan du lova mig en sak?” Våra pannor lutade mot varandra och en intensiv blick från Justin fick paparazzi att vakna till liv, blixt efter blixt lyste upp gatan vi stod på, men jag kunde inte bry mig mindre. ”Vad?” ”Att du aldrig gör såhär igen. Jag kommer aldrig lämna dig, så jag vill inte att du lämnar mig heller.” En tår slank ned för hans kind, men han brydde sig inte att ta bort den. ”Jag lovar.” Han kysste mig igen, och drog samtidigt sina fingrar genom mitt utsläppta hår.

•

”10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 – Happy New Year” Alla människor jag hade runt mig skålade i champagne, alla utom jag som drack alkoholfri päroncider. Han krokade sin arm med min och drack en klunk, för att sedan pressa sina läppar mot mina. ”Gott nytt år älskling.” Han viskade mot mina läppar, vilket var underbart. ”Detsamma.” Fyrverkerierna lyste upp hela himmelen, och det var underbart att se. Liam och Adriana verkade ha hur kul som helst, och det var ingen av dem som reflekterade över att jag faktiskt hade slagit Selena, bokstavligen på käften. Hon fick vad hon förtjänade, och jag hoppades verkligen att hon skulle ha ont flera dagar efter.

När vi kom tillbaka på hotellet sov Adriana, så Justin fick bära upp henne på rummet. Liam gick i sömnen, så trött var han. Han gick direkt in på sovrummet och drog av sig alla kläder och hoppade i säng. Själv drog jag av mig skona, och kom tillbaka ned på jorden. Det gjorde så sjukt ont men det var det värt. Jag låg utslagen på sängen, med klänningen på mig när Justin kom in. Han satte sig ned bredvid mig, och strök mig över håret. ”Vad hände idag? Vad gjorde dig så arg?” Jag reste mig upp, och satte mig mitt emot honom. ”Hon sa något till mig, som ni andra inte hörde.” Han smekte min kind med sin svala hand, och gav mig en intensiv blick. Det kändes som att han kunde höra mina innersta dialoger, som jag hade med mig själv dagligen. Han kunde se mig själv, det var jag fullt övertygad om. ”Vad?” Jag satte mig närmare honom, och tog tag i hans hand för att kunna fläta samman våra fingrar. ”Att hon utan problem kunde få dig tillbaka.” Hans ansikte ändrades, han blev arg, men jag märkte att det inte var på mig, för då hade han släppt min hand, men istället höll han den hårdare. ”Hon ljuger, och det hoppas jag du förstår.” En nickning var det han fick från mig.

Vi gick och la oss tillsammans, men för första gången höll mig inte om varandra, vi låg med ansiktena mot varandra. ”Jag älskar dig, tills döden skiljer oss åt.” Han placerade sin hand över min bröstkorg, precis där mitt hjärta sitter, och han log. Troligen över hur min kropp reagerade. ”Hur kan jag få ditt hjärta i obalans? Jag gör ju inget.” Ett mysigt, litet lekfullt leende sträckte sig över hans läppar och han strök mig försökigt upp över halsen med handen. ”Varje gång du tittar på mig slår mitt hjärta sådär. Om du blundar och kollar bort ett tag, men ha kvar handen, så kommer du känna sedan då du vänder tillbaka huvudet.” Han gjorde som jag sa, och vände bort huvudet. Hjärtat gick tillbaka i sina vanliga slag, då min kropp redan var van vid hans hand. När han vände tillbaka huvudet mot mig, kollade jag ned, men mötte sedan hans blick, och han sken upp. ”Jag har aldrig varit med om detta.” ”Bra start på det nya året va? Du lär dig något nytt om mig.” Vi kysstes och han la ned mig försiktigt på rygg.

Fick hon vad hon förtjänade? ;P haha ^^