Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-three.

 

Tillbaka hemma i Stratford efter nästan två veckor i Atlanta som absolut inte blev som jag hade tänkt mig. Liam mår bra igen, men får fortfarande inte gå till skolan eller göra ansträngande aktiviteter, vilket börjar gå honom på nerverna. Han har tjatat om att få åka skateboard i flera dagar nu, och det gör lika ont varje gång jag är tvungen att säga nej. Clarissa spenderar mycket tid tillsammans med Adriana och Alessa då dem troligen håller på och planerar bröllopet in i minsta detalj, då det faktiskt bara är lite mer än 2 månader kvar. Jag ångrar inte mitt beslut, jag vill leva tillsammans med henne resten av mitt liv. Hon är mitt livs kärlek, och det är hon medveten om. ”Snälla pappa, jag vill inte ligga inne nå mer.” Liam bad bokstavligen på sina bara knän, vilket fick mig att skratta. ”Nej, du får inte. Du kan ringa Jazzy och be henne komma över istället.” Han sken upp som en sol och sprang in på sitt rum för att troligen hämta mobilen.

 

I detta hus använder vi inte ringklockan på dörren, jag vet inte varför, men alla gå in. Det är ganska skönt, men ibland kan man bli vätt skrämd om det helt plötsligt dyker upp någon bakom en. Vilket det gjorde nu, pappa och Jazzy stod bakom mig i köket och skrattade när jag tog mig för bröstet. ”Skräm mig inte på det där sättet.” Jag fick en varm kram av Jazzy, hon växer mer och mer för varje dag, vilket är underbart att se då jag inte var med så speciellt mycket när hon var mindre. Jag är ledsen över det, men sjukt glad att jag får vara med nu. ”Så hur mår min favorit bror?” Hon vet precis vad hon ska säga för att göra mig glad. ”Jag mår bra, nu när du är här. Hur mår du?” Hon vände sig och var på väg från köket när hon svarade. ”Bara bra.” Troligen gick hon in till Liam, så jag lät dem två vara.

 

Jag och pappa slog oss ned vid köksbordet, men det var bara det jag hann göra, då jag hörde Jamie vakna. ”Jag kan ta honom.” Pappa han resa sig upp före mig, så jag lät honom göra det. Han kom tillbaka med honom på armen, och det var först då jag insåg att dem var väldigt lika, Jamie hade pappas ögon. ”Byt blöja på honom också.” Pappa gillade inte tanken av att jag styrde och ställde, han tyckte fortfarande att jag var hans lilla grabb som inte var stor nog för det. ”Menar du allvar?” Jag nickade och flinade mot honom. ”Du ville ta upp honom, då får du göra allt som hör till också.” Han gjorde som jag sa och gick in på toa för att lägga ned Jamie på skötbordet. Under tiden pappa gjorde det där gick jag mot Liams rum, för att se om dem ville ha fika eller något. ”Gå UUUT.” Det var ingen av dem som var speciellt glad att se mig då båda skrek i munnen på varandra. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.

 

 

”Älskling, jag är hemma.” Clarissa klev innanför dörren och drog igen den i en hård smäll. Det fanns inga tvivel av att man inte hade hört henne. Adriana kom inspringandes med massa blommor i handen, en stor bukett olika. ”Håll i dem här.” Var det enda hon sa och sprang tillbaka ut i hallen och tog av sig skorna. Clar kom in med lika många olika blommor hon också, så jag förstod inte vad det var frågan om. Hon kysste mig och gick in i köket, så jag gick efter henne. ”Jag tänkte att du skulle få vara med och bestämma…” ”Nej, nej, nej. Det där överlåter jag till dig.” Hon tittade vädjande på mig. ”Snälla. Vi ska ju göra det här tillsammans.” Jag suckade en gång för att sedan sätta mig vid köksbordet. ”Okej, vad vill du ha min åsikt i.” jag kunde höra hur glad Adriana blev av att träffa pappa. ”FARFAR.” Med glädje i rösten hörde jag henne. ”Varför kan vi inte bara anlita någon som gör detta åt oss? Jag kan inget om blommor, mer än att min blivande fru älskar rosor.” Hon suckade och kollade irriterat på mig. ”Sluta nu, snälla. Kan vi inte göra detta tillsammans?” Efter en hög suck och lite slit i mitt eget hår, så fick hon som hon ville. ”Okej, på ett villkor.” med en frågande blick, höjde hon ena ögonbrynet mot mig. ”Vi ska prata undertiden, om vad som hände när Liam låg i koma. Du kommer inte undan, jag vill veta vad det var som hände.”

 

Vi satt tysta vid köksbordet, samtidigt som hon höll på att sätta ihop olika blomarrangemang. Jag påpekade lite då och då att jag inte ville ha det på det sättet som hon hade gjort det. Vilket fick henne att tillslut ta upp ämnet som jag så länge väntat på. ”Okej, mitt beteende på sjukhuset var oacceptabelt och jag mår dåligt så det räcker över det.” Hon satte ned sina blommor hon hade i handen, i ett litet glas vatten. ”Det var det. Du sårade inte bara mig grundligt, du sårade Adriana. Jag må ha sårat dig, men då har jag ändå gjort något. Nu hade jag inte gjort det, men du bad mig ändå dra åt helvete. Tror du att ringen som sitter på ditt finger, sitter där för skojs skull?” Hon skakade frustrerat på huvudet. ”Bra, den sitter där för att jag älskar dig, och för att jag vill spendera hela mitt liv med dig. Du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar Liam. Är du rädd för att jag ska lämna dig?” Hon började gråta, och sprang ut ur köket, men jag gav mig inte, så jag sprang efter henne.

 

”Snälla Clar, kom ut så vi får prata. Det kommer kännas bättre när vi har rett ut detta.” Hon låste in sig på badrummet innan jag hann ifatt henne. En frustrerande känsla tog över min kropp. Hon var tvungen att höra vad jag hade att säga, vilket mycket väl kan ha sårat henne, men hon var ändå tvungen. ”Nej, snälla. Låt mig bara vara, jag mår bra.” Hon grät helt hysteriskt, så jag var tvungen att lyssna riktigt noga för att förstå vad hon sa. Tillslut fick jag nog och hämtade en kniv så jag kunde lirka upp låset. Hon satt på golvet med händerna för ansiktet, och knäna trycka mot bröstet. Det gjorde så ont att se henne så, så jag satte mig ned bredvid henne och drog henne intill mig. ”Kan du svara mig på min fråga?” Hon kollade upp på mig och tryckte sitt ansikte mot mitt bröst. ”Ja, jag är rädd. Jag är livrädd, jag vill inte förlora dig.” Hon fortsatte gråta, medan jag strök henne över ryggen. ”Gumman, gråt inte. Jag kommer inte lämna dig, om 2 månader är du min, och jag kommer aldrig släppa dig ur siktet.” Ett litet skratt lämnade hennes läppar, men tårarna rann fortfarande på henne. ”Jag älskar dig.” Hon pressade sina läppar mot mina i en djup intensiv kyss, hungern efter henne växte, likt lågor som får tändvätska.

 

Det kändes så fruktansvärt skönt att äntligen ha rett ut allt med Clar. Hon såg mycket gladare ut bara några få minuter efter att vi hade lämnat badrummet. Pappa satt med Jamie i famnen och kollade på oss när vi kom ned igen, med ett flin på läpparna, då han säkert trodde vi hade legat med varandra. Jag skakade bara på huvudet, och han såg nog att jag talade sanning, för han tog bort leendet. Hon gick ut i köket medan jag satte mig ned i soffan där pappa satt. ”Hur mår ni?” Han skickade över Jamie till mig, vilket gjorde så han vaknade. ”Vi mår bra, allt är löst nu.” Vi satt tysta ett tag, tills jag började inse att Liam och Jazzy hade varit ensamma ett bra tag, och det hade varit tyst från deras håll. ”Pappa, kollar du till Jazzy och Liam en sväng?” Pappa började skratta. ”Orolig? Då kanske du förstår hur jag kände mig när du hade Clarissa hemma.” Med ett brett leende på läpparna reste han på sig och gick mot Liams dörr, han öppnade, skrattade lite, och stängde den sedan. ”Dem sover som två små grisar. Liam håller om henne.” Jag reste på mig, för att få se hur det såg ut. ”Sötnosar då.

 

Pappa lagade mat åt oss senare på eftermiddagen då varken jag eller Clarissa orkade göra det. Hon och jag satt omslingrandes i soffan och myste under tiden pappa stod i köket. Ibland kunde man höra honom vissla olika melodier som sedan avslutades med några rader ur låten dem kom ifrån. Liam och Jazzy hade vaknat, men båda två var fortfarande väldigt trötta. Vi lät dem, dumt nog, sova i flera timmar, även fast dem skulle klara av att sova under natten också. Clar vände sitt huvud mot mig och log, samt kysste mig på halsen, vilket gjorde jag att jag hamnade helt i hennes makt. Hon fortsatte kyssa mig upp över hakan och nådde slutligen mina läppar. Det finns ingen människa som någonsin kommer förstå hur mycket jag har saknat hennes läppar. Mina tillsammans med hennes är som två pusselbitar, och lite lim mellan, obrytbara.


Vet inte om det kommer ett till idag. Men jag ska försöka. :) Jag älskar alla era kommentarer, jag läser dem och försöker använda mig av alla era ideér. (",)

 

Novellen börjar ju lida lite mot sitt slut, och jag är så underbart glad att jag har fått dela denna med er. Jag håller just denna novell så grymt nära mitt hjärta, och jag hoppas ni också gör det. :) ♥♥♥


Kommentarer
Ebba säger:

Love, love! <333

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

ebba säger:

kan du inte skriva en ny novell ocoh sen kanske en part 3 när typ liam e 16 eller nåt och se hur allt var då mellar justin och clar och liam och jazzy sör de skulle va grymt <33 och de ska juu gifta sig 14 feb men om du inte kommer ihåg se såä e de clarissas födelsedag ;)

Skrivet: |

Johanna säger:

GRYMT!!

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Sara Mähler säger:

Åh jag vill inte att den ska ta slut, för jag vill inte att du ska sluta läsa, det får mig må så bra allt du skriver, det är så underbart! jag hoppas du börjar med en ny efter denna, det skulle betyda mest <3

Skrivet: |

Julia säger:

så, så, så bra. sluta aldrig skriva för du är grym på det. :)

Skrivet: | Bloggadress: http://fallenforbieber.blogg.se/

Sandra säger:

Jag vill inte heller inte att du ska sluta skriva denna novell, jag vill att den ska fortsätta hur länge som helst, jag seriöst älskar denna novell, det finns inga ord<3 Jag hoppas verkligen du börjar med en ny efter denna, <3

Skrivet: | Bloggadress: http://kkrazyguurl.blogg.se/

Haley säger:

grymt bra <33

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

Me+You 'Imma Tell you one time. <3 säger:

Grymt bra! love it. <3

Skrivet: |

bella säger:

Super!!!

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Anonym säger:

superbra! :)

Skrivet: |

Lisa säger:

Jättebra :)

Skrivet: |

Anonym säger:

skiiiitbra :) längtar tills nästa chap

Skrivet: |

Emelie säger:

skit bra :D

meeerrr :D

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliii3.devote.se

Victoria säger:

Riktigt bra skrivet, längtar till nästa! <3

Skrivet: |

Flizan säger:

Love it. Men jag vill inte att den ska ta slut. Så fort jag har tid så går jag in på novellen och kollar ifall de är något nytt. Tillockmed på lektioner XD

Skrivet: | Bloggadress: http://justinddrreewwbieber.devote.se

Anonym säger:

kan vi inte få mer Jen? älskar henne! ;)

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Aaw, sötnosarna då :D Fick en jäätte söt bild på dom i huvudet när dom ligger där och sover :)



Och allt annat, sista raden, :')

Så fint.



Men det som stod under sträcket gillade jag inte, vill ju inte att den ska ta slut. :(

Och jag håller den jätte varmt om hjärtat, jag älskar novellen, enda sen jag läste första kapitlet, allra första så har jag varit fast :D

HITRISA har blivit en del av mitt liv, min vardag ! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback