Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter eighty-eight.


”Hur känns det att vara tillbaka i den riktiga studion?” Jag hade tillsammans med Liam och Adriana flugit till Atlanta för att under en dag kliva in i studion igen. Det kändes skönt att vara tillbaka på hemmaplan, det vill säga i studion. Anledningen till att varken Clarissa eller Jamie var med, var för att hon hade tagit med sig honom och Alessa till New York, under omständigheter jag inte hade en aning om, hon sa att jag skulle få veta dem tids nog. Vilket jag absolut inte tvivlar på, säger hon en sak, så håller hon den också. ”Det känns bra. Riktigt bra.” Kenny hade tagit med sig Liam för att spela lite biljard, så jag hade bara Adriana under mina vingar. Egentligen skulle vi inte göra så speciellt mycket just den dagen utan mer bara snacka och komma i stämning. Alla skulle äta middag hemma hos mamma, inklusive Erica. Det var ett tag sedan man träffade henne, så det skulle bli kul, tror hon saknat sina barnbarn lite.

 

Hemma hos mamma var det full fart i köket, men hon avslutade genast allt när vi klev innanför dörren. ”Farmor.” Både Adriana och Liam kastade sig i famnen på henne. ”Farmor har saknat er.” Det blev ett redigt kramkalas, och tillslut drogs jag också in i det. ”Okej, okej det räcker.” Jag tog mig loss, och drog in väskorna i rummet vi alla skulle sova i under den närmsta veckan. Mamma bor kvar i det stora huset som jag köpte för mina egna pengar när jag hade slagit igenom. Jag tyckte att hon förtjänade det, så då fick hon behålla det då jag flyttade ihop med Clarissa. Jag har aldrig ångrat mig över det beslutet, men det finns en annan sak jag ångrat mig över, och det är att jag lämnade henne för Selena. Det är inte fören nu jag förstår hur ont det måste ha gjort, jag är livrädd varje dag att hon ska göra så mot mig. Jag har inte sett några tendenser till det, men jag är livrädd ändå.

 

 

”Tack så hemskt mycket för maten farmor. Det var jätte gott.” Mamma hade dukat ett långbord i vardagsrummet då vi inte skulle ha fått plats i köket. Vi var för många för det. Scooter hade tagit med sig sin underbara Carin, Kenny och Erica fanns på plats, tillsammans med mig, mamma, Liam och Adriana. Vi var med andra ord 8 stycket, så en hel del mat skulle få plats bordet. ”Det hoppas jag verkligen att det var, gubben.” Mamma rufsade till håret på Liam och nöp honom i kinderna. ”Hey, vad gör du?” Han skrattade till och tittade på mamma med skräck i blicken. ”Det är så gamla människor gör, Liam.” Alla runt bordet började skratta över min störtsköna kommentar, eller ja, inte mamma, men det kunde man väl förstå. ”Jag är inte gammal.” Vi fortsatte skratta och hade en underbar middag.

 

Adriana kom stapplandes mot mig, hon såg ut att vara dödstrött, och det kunde man väl kanske förstå, med tanke på att hon hade varit vaken sen 4 på morgonen, och hållit igång hela dagen. ”Pappa, jag vill sova. Får jag det?” Hon satte sig ned i mitt knä och lutade sig mot mitt bröst. Ibland kan jag tycka att det känns konstigt att ha barn, jag menar, varje gång min mamma pratade om hur det var för henne, att få barn så tidigt så kan man ju tycka att jag borde ha lyssnat på henne. Men när hon fick reda på att Clarissa väntade barn, var hon faktiskt gladare över beskedet än var jag var. Jag gjorde fel mot Clar, men huvudsaken är att Adriana finns med oss idag. ”Självklart gumman, vill du att pappa ska natta dig?” Hon nickade tröttsamt på huvudet, så jag reste mig upp med henne i famnen. ”Ska du säga god natt till alla då?” Hon tittade upp på alla. ”God natt.” Mamma var den som reagerade över att hon sa god natt. ”Ska farmors prinsessa gå och lägga sig?” Åter igen nickade Adriana. ”God natt då, så syns vi imorgon.”

 

”Du behöver inte borsta tänderna idag. Polis morsan är inte här, så på med pyjamasen och hopp i säng.” Hon skrattade till, men man både såg och hörde på henne att hon var trött. Vi delade på en dubbelsäng, hon och jag. Liam fick mitt gamla rum, så han hade en egen säng. När hon hade lagt sig ned i sängen hörde jag tysta snyftningar från henne. ”Men gumman, vad är det?” Jag satte mig ned på sidan av sängen och strök henne över ryggen. ”Jag saknar mamma.” Det var knappt så jag hörde vad hon sa för att hon grät, men jag kunde förstå då hon sa mamma. ”Vill du att vi ringer mamma innan du somnar?” Hon nickade, och satte sig upp. Signalerna gick, men tillslut svarade hon. ”Hej baby, det finns en liten tjej som vill säga god natt till sin mamma här.” Clarissas skrattade till. ”Saknar hon mig?” Jag kunde höra på henne att hon var nära att börja gråta. ”Ja, det gör hon. Men hon är inte den enda. Jag ringer dig när hon somnat.” Jag gav luren till Adriana, och hon sken upp när hon fick höra Clarissas röst. ”Mamma, jag saknar dig. När ses vi igen?” Precis som att dem aldrig skulle träffas igen. Det var skrämmande. ”Kommer du om några dagar?” Ännu ett leende nådde Adrianas ögon, så jag kunde pusta ut. ”God natt mamma, jag älskar dig.” När hon hade lagt på gav hon mig luren och la sig ned. Jag plockade ihop hennes kläder, och när jag vände mig tillbaka mot henne sov hon. Jag skrattade till lite och pussade henne i pannan. ”Jag älskar dig, lilltjejen.”

 

Alla hade gått hem, utom Erica, som höll på att trötta ut Liam, vilket kunde behövas då han hade energi som ett helt fotbollslag, eller så hade det gått över till överskottsenergi, av ren trötthet. ”Gick det bra?” Mamma kom upp bakom mig från köket, och tittade undrandes på mig. ”Jodå, hon började gråta för hon saknade Clar. Men vi ringde henne. Och på tal om det, jag ska ringa henne igen.” Mamma gav mig en kram, och gick ut till Erica och Liam. Själv gick jag ut och satte mig på altanen, och det började genast kännas i luften att sommaren var på väg mot oss. Jag kunde gå ut i t-shirt utan att frysa, vilket var underbart. Jag tål inte vintern, jag är garanterat en sommar människa. När jag plockade upp min mobil blev jag sittandes och bara kolla på bilden jag hade som bakgrund. En bild på mig och Clarissa när vi nästan precis träffades. Jag må ha bytt mobil många gånger men det är en av bilderna jag har fört över från datorn till mobilen varje gång, det är ändå ett minne, jag aldrig vill glömma, och får varje gång jag ser den uppleva det i min skalle. Med ett leende på läpparna klickade jag på ring.

 

”Fan vad jag saknar dig. Jag vill inte gå och lägga mig utan dig.” Hon lät rädd, rädd för att sova ensam, det var ett tag sedan vi var på två olika håll. ”Jag saknar dig med, tro inget annat. Men om vi går och lägger oss kommer det gå mycket fortare. När kommer du?” Hon var tyst i luren, men jag kunde höra hennes tunga andetag, hon grät, jag hörde det, och tro mig, det finns inget värre. Det gör ont att veta hon är ledsen. ”Jag kommer om 4 dagar, har lite att fixa. Och det är ingen idé du frågar vad, du får veta det snart.” Hon skrattade till, vilket var skönt att höra. ”Jag längtar.” ”Efter vad?” Hennes röst fick en annan ton, och det lät som att hon var på bus humör. ”Efter dina läppar, din kropp. Ditt skratt, dina fantastiska ögon. Jag kan fortsätta.” Ännu en gång skrattade hon. Vilket fick mig att le, och jag älskar hennes sätt att få mig till det. Hon anar inte hur lätt hon kan få mig att dra på smilet. ”Jag saknar dig med, efter hela dig.” Vi fortsatte prata ett tag, och hon fick säga god natt till Liam, som sedan gick upp och la sig själv.

 

”Pappa.” En lätt viskning fick mig att vakna till. Det var inte Adriana, utan Liam som stod vid sidan av sängen. Folk säger att så fort man har fått barn sover man med ett öra öppet så att man lätt kan vakna om något skulle hända. ”Vad är det gubben?” Han såg inte ut att må speciellt bra. ”Jag svettas och är yr.” Feber, var det första jag tänkte på. Jag reste mig upp och drog på mig ett par mjukisar för att sedan kila in på toaletten tillsammans med honom och ta tempen. ”Gapa.” Jag la den under tungan på honom. ”Ta inte ut den fören den piper.” Han nickade och satte sig ned på toastolen. När den pipit plockade han ur den och gav den till mig. Den lilla skärmen visade att han hade närmare 40 graders feber. Jag gav honom Alvedon, och han fick lägga sig ned i min säng. Klockan var runt 5 på morgonen, och jag kunde inte somna om, så jag gick upp istället. ”PAPPAA.” Liam skrek till och sedan hörde jag hur han sprang in på toa, och spydde.


 

Vad tror ni har hänt med Liam? :O ♥

Trackback