Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength
Chapter 136.
Väl i bilen vägrade jag kolla på Justin som jag kände hela tiden sökte min blick. Jag ville inte se besvikelsen i hans ögon, då jag visste hur ont det skulle göra. Los Angels susade återigen förbi utanför fönstret, men jag hann inte se om det hade hänt något nytt eller inte. Dock kände jag på mig att vi var förföljda, vilket vi var. Då jag vände mig om och såg samma bild åka bakom oss, som gjort det i över 15 minuter. ”Baby, vi är förföljda.” Justin suckade högljutt men fortsatte koncentrera sig på vägen vilket jag var glad över. Även om han började sicksacka mer mellan bilarna, och med samma bild bakom oss, i samma hastighet. ”Gör inget dumt nu, snälla.” Justin visste att jag under mina gravidmånader hade blivit jätte rädd för höga farter, speciellt i en bil. ”Jag ska inte.” Han svängde av vägen så att vi hamnade på en som ledde oss in till staden.
Bilen fortsatte förfölja oss, och jag gillade inget av detta. Jag vet att Justin flera gånger tidigare blivit stoppad av polisen när det egentligen borde ha varit alla paparazzi som dem borde ha stoppat. Han saktade in bilen mitt på vägen och stannade verkligen. Jag började skratta och vände mig så att jag satt med ryggen mot rutan och såg inte när bilen som följt efter oss stannade bredvid med en videokamera i handen. ”Nu har jag ner rutan, så skratta inte.” Jag såg hånleendet på Justins läppar, och bara det gjorde så att jag skrattade ännu mer. Rutan åkte ned bredvid mig. ”Du kör helt vårdslöst i trafiken, vet du om det Bieber? Vi har allt på film.” Justin nickade bara mot honom, fortfarande med ett leende på läpparna. I bilfilmen på Justins sida stod det också en bil, så hela vägen i en körriktning var stoppad.
Bilarna började bli otåliga då det tutades runt om oss i vild förtvivlan. Folk skrek så mycket dem orkade, och vissa klev till och med ut ur bilen. ”Du stannar upp hela trafiken.” Det var fortfarande samma paparazzi med kamera i handen som försökte få Justin att säga eller göra något. Dock hann alla andra trafikanter bli lite förbannade, så det kom till och med fram en på Justins sida, och knackade på rutan. ”Kan du köra eller? Du står mitt i vägen.” Justin tittade bara på honom och pekade sedan på dem andra två bilarna. ”Dem då?” Sedan tryckte han plattan i botten och bilarna bakom blev som små, små pygméer. Eftersom att vi var helt ensamma på vägen var jag inte riktigt lika rädd som annars, men rädslan fanns fortfarande där. Justin la en betryggande hand på mitt ena lår, och allt jag önskade var att han skulle känna hur pulsen gick ned av hans beröring.
♥
Väl hemma hos mig igen hade min mamma plockat fram alla flyttkartonger från vårt garage och ställt i mitt rum. Dock tror jag det var med tårar i ögonen som hon gjorde det. ”Gumman, du ska verkligen flytta hemifrån.” Mamma snyftade till när hon klev in i mitt rum, där jag satt på sängen och vek mina få klädesplagg som jag faktiskt kunde ha. Justin höll på i mitt badrum. Innan jag hann svara henne satte hon sig ned och fortsatte. ”Minns du innan du började på skolan, hur rädd och nervös du var för att ingen skulle tycka om dig. Se idag, höggravid med en fästman. Min lilla prinsessa.” Jag förstod att mamma ville väl, men det kändes bara så pinsamt att Justin skulle höra henne. Även om han sett både mammas bra och dåliga sida, han behövde inte veta allt om mig, som ändå var som bortblåst. ”Mamma, sluta.” Jag kramade om henne, bara för att få tyst på henne.
”Ska du verkligen ha med dig allt detta?” Justin tittade i min bokhylla och pekade sedan på alla mina prydnadssaker. ”Nej, verkligen inte. Vårt hem ska vara stilrent, deal?” Han nickade med ett brett leende på läpparna. ”Deal.” Han plockade ned mina filmer i en låda och sedan mina böcker, dock var den en aning tung när han skulle lyfta den, så jag började skratta och han gav upp. När jag var klar med mina kläder plockade jag fram små väderfulla saker, som bland annat min dagbok. Jag hade dock inte skrivit i den på väldigt länge, men jag visste att jag skulle ha mycket att skriva om då min lilla bebis var född, så jag sparade den. Det knackade till på dörren och mamma kom in med en kartong. ”Kolla igenom den här är du snäll.” Hon ställde ned den på golvet och lämnade sedan rummet. Både jag och Justin satte oss ned på varsin sida av den och öppnade locket tillsammans.
Överst i kartongen låg min nalle, som jag hade haft när jag var liten, och den väckte genast en hel del minnen. Justin såg helt fascinerad ut då han fortsatte kolla runt i lådan. ”Är det här du?” Han höll upp ett kort på mig när jag var liten. ”Aah.” Jag skakade lite generat på huvudet och kollade ned i golvet, med nallen tryckt mot mitt bröst. ”Kommer vår dotter få hälften av din skönhet är jag glad, får den mer kommer hon bli en hjärtkrossare.” Han gav mig en blöt kyss på kinden vilket fick mig att rodna ännu mer. ”Sluta rodna, baby. Du borde ta åt dig.” ”Tro mig, det gör jag. Allt du säger till mig sväljer jag och lever dagen på.” I lådan låg även min baby bok, en sådan som ens föräldrar fyller i när man lär sig krypa, eller får sin första tand, och min mamma hade fyllt i den till punkt och pricka.
När vi båda hade gått igenom hela kartongen och hittat både det ena och det andra som vi skulle spara, hade Justin gått ned till mamma och frågat om hon kunde börja med maten. Själv satt jag kvar på golvet och plockade i hela kartongen igen. Jag kunde inte förstå att jag höll på med allt det där bara några få dagar innan beräknad födsel. Justin kom tillbaka in i rummet och gick vidare in på toaletten. När jag skulle resa mig upp från golvet drog det ihop sig i magen på mig, precis som att jag trodde att någon skulle slita ut mina inre organ. ”JUSTIN.” Smärtan i magen blev bara värre och värre, oavsett om jag rörde mig eller inte. ”Baby, vad händer?” Jag tog mig för magen, då jag inte fick fram ett enda ord, dock säckade jag ihop, och allt blev svart.
Omg, inte missfallllll ? :(
Sjukt bra!! Hoppas inget händer med pearl eller barnet!!!!
fett med awesome, som vanligt. :3
Jättebra! Längtar till nästa :)
Åh nej hoppa det inte är något farligt som har hänt med barnet eller henne! Riktigt bra kapitel, tycker faktiskt att du förtjänar mer kommentarer!
Älskar alla sina kapitel!! Tro inget annat, det är just därför vi tjatar om nästa! Fast självklart ska du skriva när du själv vill, och inte för att vi vill. Är jätteorolig för Pearl just nu, och du är en utav dem få novell-författare vars noveller jag verkligen kan leva mig in i. :) Hoppas du verkligen förstår detta, för duär mer än bara ännu en i mängden. DU ÄR UNDERBAR!
Jättebra!!:D
Omg, Kommer hon föda!?!?
Längtar till nästa kapitel! :D
Du skriver så himla awesome, Är avis på dig Marielle..:p
U R THE BEST! :D
Seriöst du har upp till två-trehundra läsare per dag, och du påstår att ingen av oss läser? Jo, tro mig, vi både läser och kommenterar. Jag tycker du ska vara glad av att du har både läsare och att någon ens kommenterar, men självklart förstår jag till 100% att du vill ha ännu mer kommentarer då du har så mycket läsare också..men ändå, jag hoppas att du förstår att jag verkligen inte menar något dumt, jag säger min åsikt om det hela. Du är så himla grym på att skriva så det är inte sant alltså, du borde skriva böcker..om Justin såklart ;)
Jag själv har runt 80-90 läsare, och jag tycker det är rätt mycket för att vara jag, och det är bara högst 10 stycken som kommenterar, men jag är glad över dom jag får ändå! För jag vet att det är folk som läser, för annars..hur skulle jag då ha 80-90 läsare per dag?
Tänk på det, och jag hoppas du förstår mig nu! :) Jag älskar din novell, och din blogg! :D Såå grymt bra kapitel också! :D
Först och främst - grymt kapitel.
Men som nästan hälften av alla dina andra läsare så skriver jag en lång kommentar om att jag ärligt talat stör mig på dig lite grann. Kanske inte dig i person eftersom jag inte känner dig, men sättet du skriver på. Om du nu är så jävla less på att vi inte kommenterar, eller att vi ber om mer, eller att vi skiter i vad du skriver osvosvosv, så tycker jag ärlig talat att du ska lägga ned novellen. Var glad för att du ens har läsare som faktiskt kommenterar förfan! Jag hade en novellblogg med ungefär hundra läsare om dagen och fick ungefär mellan 3-5 kommentarer på varje kapitel. Men klagade jag för det? Nej. Jag var nöjd med feedbacken jag fick och var otroligt glad över att ens få kommentarer utan att behöva be om det. Och om du nu lider av någon slags jävla sjukdom som gör att du inte kan sitta framför datorn, varför gör du det då? Det är en novellblogg. Din hälsa går före internet, eller hur? Och ärligt talat, så tror jag att vi läsare kommer över det.
Blir bara så less på att läsa blogg efter blogg efter blogg klaga över att de får så dåligt med kommentarer. Du får iallafall minst 5 kommentarer på varje inlägg medan en annan måste be om två! Var nöjd med det du har, och uppskatta feedbacken du får på ett annat sätt istället. Tack och hej.
Jätte bra. :)
Sjuuukt bra! <3
Jag undrar om bebisen ska komma nu! Jättebra kapitel! ♥
Super bra kapitel :) undra vad som händer??
Sjukt bra kapitel, Jag lämnar aldrig bloggen om du inte vill, och jag kommentera på varje kapitel du skriver, Du är sjukt bra.
Sjukt bra!
Skriv när du känner för det, vi eller i alla fall jag finns alltid kvar!
Super bra!
ÅH SÅ SJUKT BRAAA :D OCH SPÄNNANDEEEE O: älskar det!!!! TA INGET SKIT! har jag sagt, skriv för dom som gillar din novell och dom som tjatar gör det för dom ÄLSKAR din novell och hur du skriver, så ta inte allt negativt, ta allt som något bra och sen struntar du bara i kommentarerna och skriver i din takt <3
Nej nej nej! Inget får hända henne nu!!!!! Allt som varit så bra! Hoppas att det inte är något dåligt dom händer nu! För då dör jag typ!!!!
Iiiiiiii! Jätte braaaaa!!!!!:) Längtar såååå till nästa<3. Du är grym! ;)
Åhh ska hon föda nu? Så spännande!!
Otroligt bra kapitel som alltid! :)
Jag skulle tagit det posetivt om några tjatade om att få ett till kapitel. Det betyder ju ändå att dom gillar det man skriver och att dom vill ha mer. Sen kan jag förstå att det blir drygt om dom spammar en med sånna kommentarer och skriver massa onödiga och elaka ord. Dom flesta av oss förstår att du inte kan skriva hela tiden & att man kanske inte hinner & sen att du får ont. Men jag tycker att du uppdaterar bra ändå. Det är många noveller som det tar veckor innan det kommer ett nytt kapitel och ibland månader. Själv skulle jag gjort som du, sätta hälsan & välmåendet framför novellen. Men tänk på att ta såna kommentarer postivt, eller åtminstonde ibland & dom flesta. :)
Detta Kapitlet var ASGRYMT!! så som alla andra dina kapitel! DU ÄR GRYM TJEJEN!!!!!!!! :D<3
jag har läst från början nu på en dag! fortsätt skriva, den äger! jag ska läsa om den nu! :D
Jag älskar dina kapitel! Allihop! Jag vill kommentera för alla som inte kommenterar, jag vill att du ska veta att du är bäst på det du gör, du har en fanbass, det är helt klart! Du är grym kvinna! Tro inget annat!! :)
Först och främst, okej att man ska se det som något positivt att alla vill ha fler kapitel, tro mig jag vill det jag med, men ändå när man bara för höra det så ledsnar man, det tar tid att skriva och för att kunna få ihop ett bra kapitel som Marielle lyckas med varje gång oavsett så tar det tid, och nu är det ju så att hon inte klarar av att sitta framför datorn så länge i stöten, men ändå gör hon det för att kunna avsluta denna novell för vår skull, vi som läser. Men ändå klagas det på henne för att hon uppdaterar dåligt, jag förstår att hon ber om kommentarer när jag själv vet hur hennes statistik ser ut, och de få kommentarer hon får, det är värt så mycket mer, och det tar inte mer än 5 minuter att kommentera någon rad om det man har läst. Men det finns ju så många som bara är giriga och bara vill ha mer och mer men kan inte ge något tillbaka på det man får. Det är lite synd tycker jag.
Lite kul att du fick med det där, jag älskar den där videon, haha! Jag älskar din version av det, haha, hur han sa åt henne att inte skratta, jag hade ju inte kunnat hållit det inne :P han hånleendet, gotta love that! :D Haha the papz kan ju dra åt skogen.
Förstår henne men samtidigt så tror jag att han hade lite koll där och med tanke på att det inte fanns några bilar framför så hade han ju fri väg att gasa på :)
Aw, mamsen då, att mammor alltid ska vara så, men dem bryr sig ju, :) Jag tycker att det är lite gulligt :D
Haha, han är ju söt, men dem är ännu sötare tillsammans som ska flytta ihop och så nu, och bebis snart, lovely! Kan förstå att massa minnen kom upp när hon såg dem sakerna, :) han är ju så söt när han pratar med henne, och alltid lyckas få henne att rodna, snutte!
Men åh, hallå vad var det där nu då, så där får du ju inte skriva förstår du väl, lägg av nu, sluta gör mig nervös. :O Hon kan ju inte bara säcka ihop sådär. :O ♥♥♥
